Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till ett statligt och kommunalt ansvarstagande för att förbättra våldsutsatta kvinnors situation på bostadsmarknaden och tillkännager detta för regeringen.
Bostadsbrist och frånvaro av ekonomisk självständighet är två starka faktorer vilka har stor betydelse för våldsutsatta kvinnors möjlighet att lämna en destruktiv relation.
Situationen påverkas också av en politikutveckling där bostaden gått från att vara en social rättighet till ett investeringsobjekt på en marknad där det byggs för lite.
Statistik från kvinnojourförbundet Unizon visar att det har blivit allt svårare för kvinnor att komma vidare från jourerna till en permanent bostad. Bristen på hyresrätter – speciellt på billiga hyresrätter, avsaknaden av förturssystem och avsaknad av kommunal bostadsförmedling är också några faktorer som försvårar bostadssituationen för de våldsutsatta kvinnorna.
Det behövs ett statligt och kommunalt ansvarstagande anpassat till medborgarnas verklighet där de verkliga behoven tillgodoses. Det kan vara livsavgörande för våldsutsatta kvinnor och deras barn.
|
Kadir Kasirga (S) |
|