Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheterna till ett system för ersättning för beslagtagen mark på grund av art- och habitatdirektivet samt artskyddsförordningen och tillkännager detta för regeringen.
Sverige är ett vackert land som har stora naturvärden. Allemansrätten ger människor möjlighet att vandra fritt i naturen samtidigt som skogsägare kan bedriva ett lönsamt skogsbruk. Allemansrätten används förutom till rekreation också av myndigheter för att kontrollera skogsinnehavet. Varje skogsägare som är certifierad enligt FSC eller PEFC måste avsätta minst fem procent av sitt skogsinnehav till naturskydd, vilket är fullt accepterat.
Vad som tillkommer är skydd enligt art- och habitatdirektivet. Som ett exempel har en slutavverkning stoppats på grund av att skogsägaren inte bevisade att avverkningen inte skulle ha negativa effekter på ett område innan avverkningen fick startas. Bevisbördan åligger alltså skogsägare. Stopp i verksamheten på grund av art- och habitatdirektivet kan beslutas utan att ersättning utgår till skogsägaren.
Både rätten till intrång på privatägd mark och Skogsstyrelsens möjligheter att stoppa markägarens försäljning av avverkningsrätten på grund av art- och habitatdirektivet måste utvärderas och det måste prövas om inte detta antingen borde förbjudas alternativt ersättas för att inte klassas som en konfiskering.
Att vi ska följa EU:s regler för art- och habitatdirektivet ifrågasätts inte, däremot Sveriges tolkning av direktiven genom artskyddsförordningen och att detta ska ske utan att ersättning ska utgå till markägaren.
|
Mats Green (M) |
|