Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ge länsstyrelserna i uppdrag att på egen hand besluta om licensjakt på varg efter beslut om gynnsam bevarandestatus och tillkännager detta för regeringen.
Vi har den senaste tiden utsatts för flera vargattacker i Södermanland och Stockholms län, län som över tid inte har haft varg, län där befolkningen är tät och där tamdjur lever nära inpå människor. Vid det senaste angreppet i Gnesta skadades och dödades de allra flesta av lantbrukarens får. Vissa skadades så till den milda grad att de inte heller kunde hållas levande. En stor tragedi för den enskilde lantbrukaren men även ett hårt slag mot kommunen och länet i känslan av trygghet i boendeområdet. Angreppet skedde i anslutning till boendemiljö med grannar som påverkas kraftigt. I såväl Södermanland som Stockholms län finns en hög täthet av tamdjursbesättningar och betesdrift som en avgörande del i lantbrukarföretagandet.
Enligt nu gällande lagstiftning ska en gynnsam bevarandestatus för rovdjursstammarna uppnås samtidigt som tamdjurhållningen inte påtagligt ska försvåras. Det upplevs dock från lantbruksföretagarna som att det är vargens väl och ve som går före och att landsbygdens folk och näringar prioriteras ner. En oerhört olycklig utveckling.
För att hitta en balans mellan olika intressen är det av vikt att länsstyrelserna i Sverige får tydligt direktiv om att skyndsamt på eget initiativ, efter gynnsam bevarandestatus, fatta beslut om skyddsjakt på vargar för att förebygga allvarlig skada på människor i tätbebyggda områden, tamdjur och företagande.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|