Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att ta mer hänsyn till de svenska fåglarna vid planering och utplacering av vindkraftverk och tillkännager detta för regeringen.
Vindkraftverken står för en stor del av de fåglar som dör en onaturlig död i Sverige. Vindkraften i Sverige beräknas kunna döda ca 30 000–40 000 fåglar/år. En grupp fåglar som drabbas extra hårt är rovfåglar, och även hönsfåglar.
Vindkraftverkens placering och storlek är oerhört viktigt att se över. Varje placering innebär att fågelsträck eller fåglars naturliga födorutter störs av vindkraftverken. Fåglarnas naturliga liv blir stört av stora vindkraftverk. Att bygga ut vindkraften kommer mer och mer att begränsa möjligheterna för dagens fåglar, men även för framtidens fåglar, att röra sig fritt i luftrummet. I andra sammanhang avsätter man stora reservat för att skydda vissa hotade fåglar och arter, men när det gäller vindkraftsutbyggnad är man tydligen mer beredd att offra både vanliga och ovanliga fåglar och fågelarter.
”Vi kan knappast rå för att små fåglarna dör”, sjöng Allan Edwall om industrialiseringen. Men med den kunskap vi idag har om fågeldöden på grund av vindkraftverken kan vi påverka det, och då är det viktigt att vi gör det också.
Vi kan påverka detta om vi istället placerar vindkraften på ställen som inte stör naturen och djurlivet. Att stora områden inte kan användas för födointag för fåglarna utan risk för omedelbar fågeldöd gör att den biologiska mångfalden begränsas i dessa områden. Detta måste man ta större hänsyn till vid placering av framtida vindkraftsetableringar.
|
Sten Bergheden (M) |
|