Den konservativa idétraditionen utgår från principen om små och noggrant övervägda förändringar över tid. Utvecklingen under de senaste decennierna påvisar att det föreligger ett visst reformbehov på den parlamentariska processens område. Särskilt påtagligt är detta behov med avseende på folkstyrets avspegling i de inomparlamentariska maktförhållandena och den konstitutionella monarkins symboliska betydelse.
Kungen eller drottningen bör – precis som i alla andra europeiska monarkier – i egenskap av statschef och samlande symbol för riket, återta vissa roller som talmannen idag erhåller, vilket bland annat innefattar att ge regeringsuppdraget till den blivande statsministern. På detta sätt utmönstras även risken att talmannens val av statsminister blir en återspegling av dennes eventuella lojalitet mot sitt parti eller partigrupp. För att påminna om högtidligheten och allvaret vid regeringsbildningen bör en moderniserad men traditionellt hållen statsrådsförsäkran även återinföras likväl som att Riksmötet under högtidliga former åter bör öppnas på slottet.
|
Matheus Enholm (SD) |
|
|
Fredrik Lindahl (SD) |
Lars Andersson (SD) |
|
Victoria Tiblom (SD) |
|