Sverige har bland världens mest omfattande djurskyddslagar och dessutom många oerhört duktiga djuruppfödare och engagerade djurägare. Lagstiftningen kring djuromsorgen är unik och går många gånger längre än andra stora livsmedelsproducerande konkurrentländers lagstiftning. En god djuromsorg uppnås då lantbrukaren eftersträvar att djuren ska växa och må bra. En god djurhälsa, tillväxt och produktion hänger intimt samman.
I Sverige är djuren jämförbart friska, och antibiotikaanvändningen är låg, vilket ger goda skäl att bevara och utveckla svensk animalieproduktion. Den nuvarande trenden med minskande svensk jordbruksproduktion innebär per automatik en ökad import av livsmedel från länder med lägre ambitioner på miljö- och djurskyddsområdet. En förutsättning för ett varierande kulturlandskap och mycket av vår biologiska mångfald är ett livskraftigt lantbruk. Öppna och levande landskap är inte att ta för givet. Det förekommer endast om det är hållbart att bedriva jordbruk och hålla djur.
Det är positivt med den översyn som genomfördes i samband med att djurskyddslagen uppdaterades 2019. Djurens hälsa ska vara i fokus, samtidigt som lagstiftningen behöver anpassas till en modern animalieproduktion och dess villkor. Positivt är att den nya djurskyddslagen tar steg mot att göra lagstiftningen mindre detaljstyrd. När nu en ny djurskyddslag ändå finns på plats är det viktigt att noga följa hur den nya lagstiftningen fungerar i praktiken. Det bör säkerställas att den uppdaterade djurskyddslagen leder till en ändamålsenlig djurskyddsnivå med minskad byråkrati och större flexibilitet. För att tillgodose både en god ekonomi och ett gott djurskydd för olika djurhållare som har varierade förutsättningar, bör fokus ligga på en mer flexibel och målstyrd djurlagstiftning med möjlighet till individuellt anpassade lösningar. När det råder mindre konflikt mellan dessa värden blir det enklare för djurhållarna att tillgodose högt ställda djurskyddskrav. Därför bör regeringen inom en snar framtid utvärdera och tillse att den nya djurskyddslagen leder till en ändamålsenlig djurskyddsnivå.
Svenskt djurskydd ska vara präglat av höga ambitioner. Samtidigt är det uppenbart att det finns en målkonflikt mellan förbättrad djurvälfärd inom lantbruket och svensk konkurrenskraft på området. Redan i dag innebär det starka svenska djurskyddet en konkurrensnackdel för svenska livsmedelsproducenter, vilket gör det svårare att öka svensk livsmedelsförsörjning. Det bör därför utredas närmare hur man kan höja ambitionen på djurskyddsområdet på det mest effektiva sättet utan att hämma svensk konkurrenskraft. En kostnads-nyttoanalys borde därför göras av hur olika förslag om höjd ambition inom djurskyddet påverkar svensk konkurrenskraft. Målet bör vara att fortsätta arbetet med att utveckla svenskt djurskydd med lägsta möjliga negativa påverkan för det svenska lantbruket. För att öka den svenska konkurrenskraften inom lantbruket och samtidigt förbättra djurvälfärden föreslår Sverigedemokraterna att Sverige ska driva på för en bättre djurskyddslag inom EU. Genom att få till stånd en högre miniminivå för djurskydd inom hela EU skulle svenska livsmedelsproducenter kunna bibehålla en hög djurvälfärd samtidigt som konkurrenskraften ökar. En högre miniminivå skulle även ge en mer rättvis konkurrenssituation inom EU:s inre marknad och främja en mer enhetlig praxis inom EU:s djurskydd.
Kravet på ligghallar har medfört problem för nötköttsproducenter som vill ha frigående djur året om. Idag hindrar föreskrifterna djurhållare från att ha djur utomhus året runt, även när vädret och tillgången på foder tillåter det, om de inte ingår i ett särskilt kontrollprogram. Det bör därför utredas hur regelverket kan förändras för att underlätta för djurhållare som vill ha djur utomhus året runt, under förutsättning att god djurvälfärd upprätthålls.
En viktig del i ett bra och trovärdigt djurskydd är försiktighet med användande av djur enbart för nöjes skull. En god utvärderingsgrund för djurs välmående är huruvida de får utlopp för sina naturliga behov och beteenden. Livet på en cirkus innebär i de allra flesta fall stora inskränkningar av möjligheterna till detta. Djuren drabbas av cirkusens alla resor och därmed följande transporter samt begränsade möjligheter till lämpliga utrymmen. Därför är det viktigt att följa upp djurens hälsotillstånd med jämna mellanrum. Djurhållande cirkusar måste enligt dagens regler besiktigas minst en gång årligen, före den första föreställningen för säsongen. Däremot ställs inga grundläggande krav på cirkusägarnas kompetens innan djurhållning kan komma på tal. Det som kontrolleras är levnadsvillkoren samt att befintliga regelverk följs.
Cirkusar ska omfattas av en tillståndsplikt där endast de cirkusägare som uppfyller vissa grundläggande krav beviljas tillstånd att hålla djur. Vid upprepade brott mot regelverken ska ett sådant tillstånd kunna dras in permanent. Dessutom bör de besiktningar som i dag sker efter beställning av cirkusägarna själva kompletteras med icke föranmälda inspektioner vad gäller både transporter och stationära förvaringsplatser. Vidare bör cirkusar ha en plan för att hantera akuta medicinska tillstånd hos djur. Detta skulle säkerställa att djuren på cirkusar får snabb och adekvat vård om de skulle bli sjuka eller skadade. Genom krav på att cirkusar har en medicinsk plan på plats skulle djurskyddet på cirkusar öka och djuren skulle behandlas på ett humant sätt även i krissituationer.
Skötsel av icke-domesticerade djur regleras i dag av samma föreskrifter som för djur i djurparker, dock med ett flertal undantag. Detta förefaller minst sagt orimligt, då djurhållning i djurparker kan motiveras med såväl artbevarande som undervisande syfte och alltså har mer än ett rent underhållningsvärde för människor. Djurskyddsutredningens bedömning att icke-domesticerade djur inte är lämpliga att hålla inom cirkusverksamhet är viktig att ta fasta på. Därför är det välkommet att den nya djurskyddslagen förbjuder elefanter och sjölejon i detta sammanhang. Däremot är det en brist att den nya djurskyddslagen enbart förbjuder ytterligare två arter. Det skulle i framtiden kunna öppna upp för andra icke-domesticerade djur inom cirkusverksamheterna. Ett gränsdragningsproblem på området föreligger. Det gäller definitionen av vad som är och inte är icke-domesticerade djur. Av den anledningen behöver en så kallad positiv lista skapas över de djur som ska vara tillåtna att hålla på cirkus samt andra djur per automatik förbjudas.
För att förbättra djurskyddet för sällskapsdjur vill Sverigedemokraterna införa en så kallad positiv lista. Idag är det upp till myndigheterna att förbjuda vissa djurhållningar som anses vara farliga eller skadliga för djuren. Detta är dock en ineffektiv ordning som inte garanterar en tydlig och enhetlig hantering av djurskyddet. En positiv lista skulle istället beskriva vilka djur som privatpersoner tillåts att ha som sällskapsdjur. En sådan lista skulle stärka djurskyddet och garantera att förbud inte utfärdas i efterhand, vilket skulle minska krångel och komplikationer. Genom att utreda införandet av en positiv lista skulle man kunna öka djurskyddet och samtidigt ge tydliga och enkla regler för privatpersoner att följa vid val av sällskapsdjur.
Djurskyddskontrollerna måste vara rättssäkra. Det är viktigt att de som arbetar med miljö- och djurtillsyn har relevant kompetens för ändamålet. Personal som arbetar med djurskyddstillsyn av animalieproduktion bör ha tidigare yrkeserfarenhet av djurhållning.
Under de senaste åren har flera grova överträdelser uppdagats gällande djurskyddsregler på vissa svenska gårdar och slakterier. Det har bland annat handlat om slaktare som sparkat och på andra sätt plågat grisar som helt eller delvis har bedövats och som inte heller har avlivats inom de föreskrivna tidsramarna. Det har även uppmärksammats att djur från ett stort antal gårdar där förelägganden gjorts men där åtgärder för att förbättra förhållandena för djuren inte har vidtagits av djurhållarna har fått fortsätta att lida. Av rapporteringarna att döma fungerar inte tillsynen tillfredsställande. Enligt uppgifter gör tillsynsmyndigheterna endast besök på 7,5 procent av landets gårdar per år, något som möjliggör djurplågeri när inte tillräckliga resurser för kontroll finns. Vi ställer oss positiva till den utredning som tillsatts avseende hur kontrollsystemet för djurskyddskontroller kan förbättras samt möjligheten till införande av kroppskameror och/eller övervakningskameror på djurgårdar och slakterier för att underlätta kontrollarbetet. Vi ser fram emot resultatet av utredningen som ska redovisas senast den 31 maj 2023.
En viktig del är att utbilda djurskyddsinspektörer så att de kan identifiera tecken på vanvård och misskötsel samt att utveckla bättre inspektionsmetoder och utrustning för att upptäcka problem tidigt. Genom att ha välutbildade och kunniga inspektörer kan man säkerställa att djuren behandlas på ett lämpligt sätt och att problem upptäcks tidigt och kan åtgärdas.
Tvångsmatning, särskilt i produktionen av foie gras (gåslever), är förbjuden i flera länder, inklusive Sverige. Trots detta kan svenska konsumenter fortfarande avnjuta denna delikatess eftersom import av animalier framställda genom tvångsmatning är tillåten. Detta innebär att kött som producerats på ett sätt som strider mot svensk lag kan importeras.
Många gäss dör före slakt på grund av skador på organ eller kvävning. Vi anser att det är nödvändigt att arbeta för ett importstopp för animalier som framställts genom skadlig tvångsmatning. Djur som slaktats utan bedövning eller plågats ihjäl i andra länder bör inte få säljas i Sverige.
Gässen tvångsmatas tre gånger per dag och cirka 80 procent av djuren lever i små burar. När de är redo för slakt har deras lever svällt upp till tio gånger sin normala storlek.
Sveriges regering bör arbeta internationellt för att förbjuda produktionen av foie gras och andra former av tvångsmatning. Ett importförbud bör införas för att sätta press på andra länder, och tills försäljning av sådan mat upphör i Sverige bör regeringen verka för tydlig märkning.
Förbud mot produktion av foie gras finns redan i vissa delar av världen, som i Kalifornien. Det är viktigt att uppmärksamma och uppmuntra sådana förbud. Trots detta produceras och konsumeras foie gras globalt, även av svenskar som en lyxvara.
I dag används flera metoder för bedövning av grisar inför slakt, samtliga med olika för- och nackdelar. Den vanligaste metoden är att grisarna i grupp gasas med koldioxid. Denna metod är vedertaget plågsam för grisarna under bedövningsprocessen, som i värsta fall tar flera minuter. Under tiden som bedövningen börjar verka känner grisarna stickningar och sveda i halsen, och djuren kippar efter luft. Eftersom inga av de mest använda bedövningsmetoderna är stress- och smärtfria för grisarna behövs det mer forskning om alternativa metoder för bedövning av grisar inför slakt.
Att bedöva fiskar inför slakt är ett omdiskuterat ämne. Många fiskar utsätts för plågsamma metoder som att kvävas under lång tid eller läggas på is för att självdö. Forskning visar att fiskar kan uppleva smärta och stress, och det är därför viktigt att bedövningstiden för fiskar minimeras så mycket som möjligt.
Det finns flera metoder för att bedöva fiskar inför slakt, inklusive elektrisk bedövning och narkos med gas. Elektrisk bedövning innebär att en ström av hög spänning används för att bedöva fisken, medan gasbedövning innebär att fisken utsätts för en bedövande gas. Båda metoderna kan vara effektiva, men det är viktigt att bedövningstiden är så kort som möjligt för att minimera lidande.
Det är inte lagligt att lägga levande fisk på is för att självdö och det är viktigt att följa de regler och riktlinjer som finns för att bedöva fiskar inför slakt. Det behövs mer forskning för att hitta bättre och mer skonsamma metoder för avlivning och slakt inom vattenbruket.
I de fall myndighetsutövning leder till konsekvenser för djurhållningen som visar sig vara omotiverade måste djurhållaren hållas skadelös. Det är grundläggande att denna prövning kännetecknas av hög rättssäkerhet. Djurförbud är den mest drastiska konsekvensen, som i princip innebär näringsförbud. Beslut rörande djurförbud fattas i dag av tillsynsmyndigheten. Det bör utredas huruvida beslut rörande djurförbud kan överföras till domstol, samtidigt som det är viktigt att tillsynsmyndigheter fortsatt ges möjlighet att snabbt ta beslut om omhändertagande av djur som far illa. Det allmännas skadeståndsansvar vid fel eller försummelse i myndighetsutövningen kan inte anses vara tillräckligt. Om ett beslut upphävs bör staten därför ta ansvar för den skada och de kostnader som omhändertagandet medfört.
Straffen ska skärpas för våldsbrottslingar, där skydd av allmänheten är en viktig orsak och upprättelse för offer och anhöriga en annan. I och med detta vill vi även förtydliga vad som ska gälla för våld mot djur. En uppdatering krävs av straffskalan för att sända ut skarpare signaler om hur allvarligt samhället ser på djurplågeribrott. För att samhället ska kunna förmedla budskapet att djurplågeri inte accepteras under några som helst omständigheter föreslås att brottsrubriceringen ”grovt djurplågeri” införs samt att straffet för grovt djurplågeri ska vara lägst ett års fängelse och högst fyra års fängelse.
Svensk lagstiftning är i dag splittrad vad gäller djurs rättigheter. Genom att all lagtext som rör djur samlas i en särskild djurskyddsbalk åskådliggörs lagstiftningen bättre, samtidigt som det tydliggör och sätter fokus på djurens rättigheter.
Djur kan inte föra sin egen talan, vilket gör dem beroende av människan och vår välvilja. Därför är det viktigt att arbetet med djur och hanterandet av brott mot djur sköts på ett korrekt och effektivt sätt. Dessvärre kräver denna typ av arbete ofta både resurser och specialkompetens som är ovanliga inom den ordinarie polisorganisationen. I några delar av landet har polisen inrättat lokala avdelningar med speciella djurskyddspoliser. Detta är en positiv utveckling, men det finns ett stort behov av att på nationell nivå ta ett samlat grepp om att säkerställa kompetensförsörjningen inom djurskyddsfrågorna för polisen. I Sverige har satsningarna på djurpoliser än så länge varit av mindre och lokal karaktär, men det finns i större utformning bland annat på Malta och i USA. För att skapa förutsättningarna för en liknande utveckling i Sverige behöver det säkerställas att djurskyddsfrågorna blir en naturlig del inom ramen för den ordinarie polisutbildningen. Detta i syfte att stärka kompetensförsörjningen inom polisen på området.
Djurparkerna har en viktig undervisande och folkbildande roll i samhället, och djurparkerna arbetar dessutom artbevarande i en rad olika projekt. Ett stort värde finns med djurparkerna och de projekt som de arbetar med. Ett antal olika larmrapporter de senaste åren har dock visat att det finns djurparker som brister i sina rutiner och som inte lever upp till fastställda regelverk. Det har handlat om alltifrån dåliga arbetsförhållanden för personal till dålig djurhållning samt dåliga och underdimensionerade djurhägn. Med anledning av detta behövs en rikstäckande översyn av de svenska djurparkerna, för att säkerställa att de lever upp till fastställda regelverk.
Många svenskar äter i dag kött från djur som halal- eller kosherslaktats, ofta helt utan vetskap. Slaktmetoderna innebär kortfattat att djuren avlivas och avblodas helt utan bedövning, vilket innebär ett utdraget dödsförlopp med onödigt lidande, smärta och ångest. Eftersom det tycks finnas en marknad för dessa produkter, och därmed också ekonomiska incitament, går allt fler köttproducenter över till dessa slaktmetoder. Andelen kött som slaktats med dessa båda slaktmetoder är växande. I vissa producentländer slaktas till exempel allt får- och lammkött med detta tillvägagångssätt. I en rapport från EU-kommissionen framkommer det att en betydande del av nötkreaturen slaktas utan bedövning inom EU.
Sverige behöver få möjlighet till undantag som möjliggör att vi kan stoppa importen av animalier som kraftigt avviker från intentionerna i svensk djurskyddslagstiftning. Innan ett sådant undantag är på plats bör regeringen verka för generella förbud på EU‑nivå mot denna brutala slaktmetod. För att stärka konsumentmakten vill Sverigedemokraterna verka för att allt kött från djur som halal- eller kosherslaktats och avblodats utan bedövning, och som saluförs i Sverige, tydligt ska märkas. Vidare bör Sverige verka för att allt kött som upphandlas via offentlig upphandling ska komma från djur som slaktats och avblodats efter bedövning i enlighet med intentionerna i svensk lagstiftning.
För att bättre spegla allmänhetens uppfattning om djurs juridiska status, i synnerhet gällande sällskapsdjur, bör en statlig utredning tillsättas för att föreslå hur djurs juridiska status som individer kan stärkas. I samband med detta bör det övervägas att införa en djurskyddsombudsman som kan bistå med juridisk hjälp i djurskyddsmål som gäller sällskapsdjur.
Polishästar och polishundar spelar en viktig roll i samhället genom att hjälpa till att upprätthålla lag och ordning och skydda allmänheten. Dessa djur utsätts ofta för farliga situationer och kan vara måltavlor för våldsamheter.
Att införa hårdare straff för den som brukar våld mot polishästar och polishundar är en viktig åtgärd för att stärka djurskyddet och öka respekten för dessa djur.
Genom att införa hårdare straff för den som begår våld mot polishästar och polishundar kan vi öka respekten för och medvetenheten om dessa djurs arbete och skydda dem från onödigt lidande. Hårdare straff kan innefatta böter, fängelsestraff eller förbud mot att ha djur.
Det är viktigt att ha effektiva och avskräckande straff för att skydda dessa djur. Samtidigt är det också viktigt att utbilda allmänheten och polispersonalen om djurskydd och om rättigheter och skyldigheter gentemot dessa djur.
För att uppnå en rättvis behandling av polishästar och polishundar inom rättsväsendet är det också viktigt att säkerställa att djurpoliser och andra ansvariga för djurskydd har tillräckliga resurser för att utreda och lagföra brott mot dessa djur.
Enligt svensk lag får djurförsök inte användas om fullgoda alternativ utan inblandning av djur existerar. Trots detta genomförs flera tusen djurförsök per år i Sverige. Användandet av djurförsök ska minimeras så långt det är möjligt genom att alternativa metoder som inte kräver inblandning av djur tas fram. Att verka för djurfria metoder handlar inte enbart om att se till djurens bästa. Djurförsök är dyra och det är vanligt förekommande att försöken inte ger de kunskaper som krävs om hur människor påverkas av de läkemedel och kemiska substanser som testas. Ökat stöd till forskning behövs, vilket syftar till att ta fram djurfria alternativ till dagens djurförsök.
Djurskyddslagen säger att djur ska kunna utföra sådana beteenden som är starkt motiverade för dem. Det tycker vi är positivt. I Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd om hästhållning står det att hästar normalt sett dagligen ska ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter utomhus. Att ha möjlighet säkerställer dock inte att de får alla sina behov tillgodosedda. Föreskrifterna behöver kompletteras med ett minimikrav i fråga om hur mycket hästar behöver röra sig fritt utomhus dagligen. Det är viktigt att säkerställa att hästar får tillräckligt med utrymme, rent vatten, skydd mot väder och vind, tillräckligt med grovfoder och motion när de vistas utomhus. Djurskyddslagen och Jordbruksverkets föreskrifter och allmänna råd är viktiga riktlinjer, men det kan behövas ytterligare åtgärder och minimikrav för att säkerställa en hälsosam och välfungerande utevistelse för hästar.
Att smuggla in hundar i Sverige kan vara en lukrativ affär, på djurens bekostnad. Inte sällan kommer valparna från så kallade valpfabriker, med miserabla förhållanden för hundarna. Det handlar om hundar som förvaras i trånga små burar med flera hundar i varje bur. Det har uppdagats fall där hundar fått stämbanden avklippta för att de inte ska kunna skälla och avslöja den kriminella verksamheten och fall med valpar som tas för tidigt från sina mödrar, trånga transporter, förfalskade papper, sjuka valpar m.m. Misslyckas smugglingen tar ofta smugglarna en annan färdväg in i landet, om inte valparna avlivas på plats. Svensk tull upptäcker en del av de valpar som smugglas in i landet, men långt ifrån alla. Samtidigt har det allt oftare påtalats av tullpersonal att distriktsveterinärer inte har tid att komma för att inspektera valparna för att avgöra hur de ska hanteras.
När de hundvalpar som förts in olovligt i Sverige ska säljas, ofta på marknadsplatser online, kan det vara svårt för köpare att urskilja att det rör sig om smuggelhundar. Även om det upptäcks kan det vara svårt att finna ut vem som verkligen ligger bakom en annons och som bär ansvaret för försäljningen. Därför behöver krav ställas vid annonsering av hundar som säkerställer vem som är den faktiska säljaren, för att man vid upptäckten av försäljning av smuggelhundar också ska kunna väcka åtal.
Det har rapporterats att veterinärer på våra svenska djurkliniker som fattar misstankar om att hundar som de behandlar är smuggelhundar inte har möjlighet att agera på grund av veterinärers tystnadsplikt, vilket försvårar för veterinärer att upprätta en anmälan vid misstanke om hundsmuggling. Det finns också en stor risk att smugglade hundar kan bära på allvarliga sjukdomar, inklusive rabies, som kan spridas till andra djur och människor. Rabies är en dödlig virussjukdom som kan spridas från hundar till människor genom bett eller saliv. Det är därför viktigt att säkerställa att hundar som förs in i Sverige är vaccinerade mot rabies och har genomgått nödvändiga hälsokontroller för att minska risken för spridning av sjukdomar. Att hundar smugglas utan att de nödvändiga hälsokraven följs kan leda till allvarliga konsekvenser både för djuren och för människors hälsa.
Veterinärkostnaderna har ökat de senaste åren, samtidigt som många veterinärer ofta har svårt att få sin verksamhet att gå runt. Det är ett djurskyddsproblem att många djurägare anser att kostnaderna är för höga, vilket kan resultera i att djuren inte får den vård som de skulle behöva och lider i onödan. Det kan vara svårt att veta om de höga priserna för djurvård är rimliga, framför allt i stressade situationer när man behöver söka akutvård för sitt djur. Referenspriser skulle underlätta för den som söker vård för sitt djur, för att kunna jämföra priser och få djurägare att känna sig trygga med att de får betala rätt pris för rätt vård. Regeringen behöver därför genom en lämplig myndighet ta fram och tillhandahålla information om referenspriser för veterinärvård. Referenspriserna bör också synas tydligt på varje veterinärkliniks prislista. Det borde undersökas och analyseras varför veterinärkostnaderna har ökat.
Idag är bristen på veterinärer ett stort problem, framförallt på landsbygden. Att det finns veterinärer att tillgå dygnet runt är en förutsättning för djurhälsan och en viktig trygghetsfaktor för både privatpersoner och deras husdjur men inte minst för lantbrukare med djurhållning. Det är angeläget att se över veterinärers arbetsförhållanden och säkerställa goda villkor så att fler veterinärer ska välja att arbeta på landsbygden och med lantbruksnäringen.
En viktig åtgärd kan vara ökad arbetsmiljöreglering för att minska stressen och arbetsbelastningen för veterinärerna. Det kan också vara viktigt att se över lönenivåerna; veterinärer riktade mot lantbruk måste ha skäliga ersättningar i relation till veterinärer verksamma inom andra områden.
En annan åtgärd kan vara att underlätta utbildningen till djurskötare och utöka möjligheten att tillgodoräkna sig praktisk erfarenhet i högre grad än idag. Djurskötare kan avlasta veterinärer genom att utföra vissa arbetsuppgifter som inte kräver veterinärkompetens, vilket kan frigöra tid för veterinärer att fokusera på mer komplexa uppgifter.
Genom föreslagna åtgärder kan arbetsvillkoren förbättras för veterinärer riktade mot lantbruket, vilket bör leda till att fler stannar kvar i branschen och bidrar till att stärka djurhälsan och djurskyddet i Sverige.
De värphöns som finns i svensk produktion i dag är till övervägande del frigående inomhus. Det är förbjudet att hålla höns i oinredda burar, men en del hålls i inredda burar där de har möjlighet att värpa i rede, sitta upphöjt och sandbada. Frågan om frigående höns kontra höns i inredda burar är komplex, eftersom båda systemen har för- och nackdelar. De höns som hålls i stora grupper inomhus blir lätt stressade och kan börja hacka på varandra. Frigående höns har även en högre skadefrekvens och fler sjukdomar, vilket troligen beror på den mer komplexa miljön. Höns i inredda burar är däremot mer begränsade i sin rörelsefrihet.
Respekten för djur som individer är skäl nog att verka för en sund djurhållning. Ohälsa och farliga, ibland till och med dödliga, sjukdomar för människan hänger ofta tätt ihop med en osund djurhållning. Att försöka minimera risken för att nya sjukdomar sprids bör ligga i allas intresse. Sverige, som många gånger ligger i framkant på djurskyddsområdet, behöver med tydlighet visa på vikten av att lyfta dessa frågor betydligt mer i internationella sammanhang.
Det är ett faktum att Kinas roll i smittspridningen under coronapandemin inte går att vifta bort, men mot bakgrund av hur djurhållningen ser ut på andra platser i världen hade den lika gärna kunnat starta någon annanstans. De djurmarknader som vi ser på dessa platser präglas ofta av ett ofattbart och brutalt djurplågeri, i kombination med en usel hygien. De är källan till oerhört många virus som drabbar oss och ett så stort problem att de snarast och omedelbart och permanent måste stängas ned. Regeringen bör verka för en internationell reglering av såväl handel med vilda djur som villkoren för djur i fångenskap.
Trots att man på olika håll har antytt annat, trängs fortfarande livrädda och extremt stressade djur på varandra i rostiga och alldeles för små gallerburar, samtidigt som andra djur styckas bredvid på djurmarknader runt om i världen. Djuren sitter fortfarande ofta fjättrade i väntan på sin ofta ofattbart plågsamma död, när de grillas, flås och skållas levande. Vi ser även sedan 2018 att Kina återigen öppnar upp för medicinsk handel med exempelvis noshörningshorn och tigerdelar, som anses bota impotens eller olika besvär. Detta göder den omfattande tjuvjakten på svårt utrotningshotade djur. Det är inte konstigt att dessa djurmarknader i vissa fall hemlighålls, men det är likväl en skandal att ansvariga politiker inte tar sitt ansvar trots alla de ekonomiska och inte minst hälsofarliga konsekvenser som deras djurmarknader medför för hela världen. När så inte sker måste omvärlden agera. Regeringen bör därför verka för att oberoende internationella inspektörer tillåts att kontrollera länder vars djurmarknader återkommande orsakar smittspridning.
FN:s deklaration om mänskliga rättigheter är någonting som de flesta i dag ser som viktig att förhålla sig till när man talar om mänskliga rättigheter i internationella sammanhang. Det är en vägledande deklaration för mänskligheten om hur vi ska leva för att gemensamt forma humana samhällen. Det visar även vilken möjlighet som finns när stora delar av världen går samman för att sätta ribban för hur vi ska vara mot våra medmänniskor. Vad som saknas är en liknande deklaration om djurs rättigheter, något som den internationella djurrättsgruppen WSPA (World Society for the Protection of Animals) arbetar med. Sådana rättigheter för djur saknas trots vetskapen om att behandlingen av djur ofta återspeglar hur man som individ behandlar människor. Respekten för andra individer hänger ihop, oavsett art.
Tidigare har en svensk regering meddelat att man stöder kravet på den tänkta FN‑deklarationen om djurs välfärd, dock utan fortsatt engagemang. Regeringen bör snarast möjligt arbeta vidare inom FN med att erkänna WSPA:s deklaration om djurs välfärd (Universal Declaration for Animal Welfare, UDAW).
Sverigedemokraterna anser att Polismyndigheten ska åläggas att ta ett nationellt helhetsansvar för att kartlägga, bekämpa och lagföra de individer och organisationer som ägnar sig åt kriminell djurrättsaktivism. Dessutom ska straffsatserna för denna typ av brottslighet ökas kraftigt. En kommande utredning om deltagande i kriminella organisationer ska inkludera kriminell verksamhet som bedrivs av organiserade djurrättsaktivister.
Svenskt djurskydd är bland det starkaste i världen. Trots detta ställer sig aktivister och organisationer över lagen. Aktivister saboterar och försvårar företagares möjligheter att idka djurnäring genom att förstöra, hota och släppa ut djur. Den ekonomiska skadan blir tung och många överväger att byta bransch. Förövarna gömmer sig inte enbart bakom maskering utan också bakom slagordet civil olydnad.
|
Beatrice Timgren (SD) |
|
|
Martin Kinnunen (SD) |
Mattias Eriksson Falk (SD) |
|
Staffan Eklöf (SD) |
|