De senaste åren har uppgifter kring att matchfixning förekommer i Sverige i samband med idrottssammanhang avlöpt varandra. En hel del har gjorts och Riksidrottsförbundet har satsat stora resurser på att upplysa om problemet, samt tagit krafttag kring den problematik som finns.
Riksidrottsmötet fattade i maj 2015 beslut om ett särskilt reglemente där maxstraffet är upp till tio års avstängning från all organiserad idrottsverksamhet för en person som medverkat i vadhållning eller manipulation. En förening ska kunna dömas till böter på upp till 500 000 kronor. I Tidöavtalet har vi varit pådrivande i frågan om sekretessen mellan myndigheter – en ny huvudregel i sekretesslagstiftningen: all relevant information ska delas med brottsbekämpande myndigheter för att bekämpa brott. Denna lagändring kommer att underlätta för de brottsbekämpande myndigheterna i arbetet mot matchfixning. Det behövs ett helhetsgrepp kring matchfixning. Det går inte att bara prata om idrottens del, utan man måste även titta på de kriminella nätverken samt penningtvätt. Denna övergripande helhetssyn saknar regeringens utredning, och därför bör en större utredning komplettera den nuvarande utredningen, en utredning som utreder helheten kring matchfixning.
Regeringens proposition 2022/33:33 är ett första steg på vägen för att ta ett helhetsgrepp mot problemet med matchfixning. Vi sverigedemokrater står bakom de förslag i propositionen som berör matchfixning, även om vi gärna hade gått längre och sett ett spelstopp på matcher där misstanke om matchfixning finns. Även om vi ser positivt på regeringens nya lagar för att stoppa matchfixning kommer vi att bevaka frågan noggrant och är öppna för dialog med regeringen för att ta fram nya verktyg för att stoppa matchfixning.
Matchfixning förekommer i många sporter och framförallt i fotbollens lägre divisioner. Problemet har även spridit sig till andra sporter, som tennis och basket. Eftersom man utsätter ett helt lag för en kriminell handling anser vi inte att dagens straffskala är tillräcklig. Att delta i matchfixning som elitidrottare är allvarligt, inte bara förstör denne individ för sitt lag, men sätter även sporten och ligans integritet på spel.
Matchfixning är oftast kopplad till grov organiserad brottslighet, nationellt som internationellt, och är en metod som kriminella använder för att tvätta pengar. På grund av att mutbrott har ett så lågt straffvärde saknar polisen möjlighet och befogenheter att använda sig av telefonavlyssning, en metod som använts för att få fram avgörande bevis i flera stora internationella härvor. Sverigedemokraterna föreslår därför att regeringen ser över möjligheten att höja straffvärdet på mutbrott. Regeringen bör ta tag i frågan om matchfixning och att råda bot på problematiken innan den blir en alltför stor del av de kriminella nätverkens verksamhet.
Under sommaren 2018 höll de nordiska riksidrottsförbunden ett gemensamt möte på Färöarna där bland annat frågan om matchfixning togs upp och där det beslutades om att man ska tillsätta en grupp som ska arbeta med att inrätta en nordisk antimatchfixningsorganisation. Samtliga nordiska förbund kom överens om att till nästa år komma fram till en gemensam handlingsplan om hur man motverkar matchfixning. En grupp ska återkomma med förslag på beslut om hur den ska kunna implementeras, i samtliga nordiska länder. Projektets långsiktiga mål är att denna organisation till slut ska vara av internationell karaktär.
Det är bra om man på nordiskt plan kan samarbeta för att dels belysa och informera om problematiken med matchfixning, men även försöka förebygga och ändra beteende för att sporten aldrig ska hamna i kriminellas händer.
Då kanaliseringen inte räcker till är det viktigt för idrottens framtid att den är fri från kriminalitet och att de som idrottar känner glädje, inspiration och inte hot vid utövandet. Därför är det bra att Riksidrottsförbundet tar frågan på allvar och föregår med gott exempel och går steget före regeringens arbete. Med anledning av ovanstående bör svenska staten tydligare och mer aktivt delta i och stötta det nordiska samarbetet på området.
The Macolin Convention, även känd som Convention on the Manipulation of Sports Competitions, är en internationell konvention som antogs av Europarådet 2014. Syftet med konventionen är att bekämpa manipulation av sporttävlingar, inklusive matchfixning, och att främja samarbete mellan länder för att uppnå detta mål. Konventionen innehåller ett antal åtgärder som länderna kan anta för att förhindra manipulation av sporttävlingar. Till exempel kräver konventionen att länderna ska stärka sin lagstiftning för att göra det olagligt att manipulera sporttävlingar. Detta kan innebära att införa straffrättsliga påföljder för de som är inblandade i manipulationen, samt administrativa sanktioner för de som inte rapporterar misstänkt manipulation. Konventionen uppmanar också länderna att samarbeta för att förhindra manipulation av sporttävlingar. Detta kan inkludera att utbyta information om misstänkta fall av manipulation och att samarbeta med sportorganisationer och andra myndigheter för att förhindra manipulation. En annan viktig del av konventionen är skyddet för visselblåsare.
Konventionen kräver att länderna ska anta åtgärder för att skydda personer som rapporterar misstänkta fall av manipulation, inklusive visselblåsare inom sporten. Detta kan innebära att införa straffrättsliga påföljder för dem som trakasserar eller hotar visselblåsare. Slutligen innehåller konventionen bestämmelser om övervakning och genomförande. Konventionen kräver att länderna ska utse en nationell myndighet som ansvarar för att genomföra konventionen och rapportera om dess framsteg. Det kräver också att länderna ska samarbeta med Europarådets grupp mot korruption (GRECO) för att utvärdera hur väl konventionen genomförs. Det är tydligt från idrottens håll att man önskar att regeringen skriver under Macolinkonventionen för att fortsätta bekämpa och ta ytterligare framsteg i arbetet mot matchfixning som genererar internationellt som nationellt resultat. Framförallt eftersom en stor del av matchfixningen sker genom internationella nätverk. Av den anledningen borde regeringen skriva under Macolinkonventionen.
Eftersom matchfixningen breder ut sig i allt fler och lägre divisioner bör en större utbildningsinsats genomföras mot idrottsföreningar och idrottsledare för att motverka matchfixning. I dagsläget finns det ett flertal aktörer som besitter stor kunskap om matchfixning och denna kunskap behöver nå ut till de föreningsaktiva. Förtroendet för idrotten är högt och mutbrott är en ovanlig brottstyp i en svensk kontext. Men med tanke på att kriminella nätverk ser idrottsrörelsen som ett verktyg för penningtvätt behöver det offentliga agera skyndsamt. Vi anser därför att berörda myndigheter eller organisationer bör bistå Riksidrottsförbundet med att utbilda idrottsföreningar samt idrottsledare om matchfixning.
När dopningen inom idrotten blev allt mer utbredd och mer frekvent förekommande, bildades World Anti Doping Agency. WADA är en internationell organisation som aktivt arbetar för att idrotten ska vara fri från dopning genom att bland annat genomföra antidopningtester på aktiva idrottare.
Eftersom matchfixning inte har några landsgränser vore det rimligt om lämplig aktör tar initiativet till att driva frågan om att instifta ett liknande organ som WADA, fast för matchfixning. Därför bör en utredning tillsättas i syfte att införa ett sådant förslag samt vilken aktör som är bäst lämpad att driva frågan.
Arbetet mot matchfixning fick ett abrupt slut när polismyndigheten valde att lägga ner enheten som arbetade mot matchfixning. Den personliga kontakten som hade utvecklats mellan idrotten och polismyndigheten är nu ett minne blott. Detta är beklagligt eftersom det har lett till att arbetet med att bekämpa matchfixning har gått bakåt, vilket är en oroande utveckling. Vi har nu mycket kunskap om matchfixning. Spelbolag, idrottsorganisationer och polisen har tillsammans samlat in information om matchfixning och vi vet nu att det är organiserad brottslighet som oftast ligger bakom matchfixning i Sverige. Vi vet också att den asiatiska spelmarknaden är en stor faktor i problematiken kring den svenska matchfixningen. Mot bakgrund av detta bör enheten som arbetade mot matchfixning återinföras inom polismyndigheten.
I regeringens proposition 2022/23:33 gjordes bedömningen att spelinspektionen inte ska få möjligheten att stoppa spel på matcher där misstanke om matchfixning finns. Enligt regeringen skulle en möjlighet för Spelinspektionen att meddela förbud att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt vara förenat med liknande problem som den möjlighet att använda sig av beslut om villkorsändringar som finns redan i dag. Ett beslut om förbud att tillhandahålla spel på ett visst spelobjekt som riktas till alla nuvarande och eventuellt tillkommande licenshavare skulle utgöra ett normbeslut – ett beslut om föreskrifter enligt 8 kap. regeringsformen. Normbeslut karaktäriseras av att de i princip är bindande för myndigheter och enskilda och av att de inte avser bara ett konkret fall utan har generell tillämpbarhet. Även om regeringens övervägande är förståeligt finns det skäl att utreda frågan ytterligare.
Frågan om matchfixning är komplex, exempelvis kan spelare känna sig tvungna att delta på grund av hot eller våld från kriminella aktörer som ofta är inblandade i matchfixning. För att bekämpa denna typ av brottslighet behövs inte bara utbildning och polisiära resurser utan också praktiska verktyg för att förhindra att kriminella tjänar pengar eller tvättar pengar genom spel. Ett sätt att försvåra för kriminella att använda sporten och vadslagning som ett verktyg för sin kriminalitet är att införa spelstopp på matcher där det finns misstankar om matchfixning.
Genom att stoppa spel på dessa matcher kan det bli svårare för kriminella att göra vinster, och spelare eller andra som känner till misstankar kan vara mer benägna att rapportera dem, eftersom de vet att åtgärder kan vidtas för att stoppa spelandet på den aktuella matchen. Därför bör regeringen utreda möjligheten att införa spelstopp på matcher där det finns misstankar om matchfixning och att se över vem som ska ha befogenhet att utlysa spelstoppet, exempelvis spelinspektionen eller annan myndighet.
|
Angelika Bengtsson (SD) |
|
|
Alexander Christiansson (SD) |
Jonas Andersson (SD) |
|
Runar Filper (SD) |
Anna-Lena Blomkvist (SD) |