Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda hur anhörigas situation kan fångas upp vid biståndsbedömning och tillkännager detta för regeringen.
Sedan en längre tid har vi sett hur utvecklingen gått mot att mycket av det tunga arbetet kring en vårdberoende äldre person hamnar i allt större uträckning på en eller flera anhöriga. Ofta är det en frisk anhörig, en äkta make eller maka som med kärlek försöker göra sitt bästa för att den som behöver hjälpen ska få ett så drägligt liv som möjligt.
Även om anhörigvårdaren från början knappt förekommer i vårdens journaler så dyker den personen så småningom ofta upp som patient eftersom anhörigvård, även utförd frivilligt, är ett tungt uppdrag. Nästan var femte vuxen vårdar eller stödjer en närstående. Merparten är kvinnor. Uppskattningsvis 140 000 personer behöver gå ned i arbetstid eller säga upp sig för att kunna vårda sin närstående. Det kan vara svårt att själv inse när man som anhörigvårdare själv riskerar försämrad hälsa och därför behöver anhörigvårdare uppmärksammas i större utsträckning än idag.
Biståndsbedömning inför beslut om särskilt boende och andra insatser utgår, precis som det ska, från den stödsökande individens behov. Men när denna individs förutsättningar är beroende av en anhörigvårdares insatser bör också bedömningen göras hur det påverkar anhörigvårdarens möjlighet till en god hälsa och möjlighet till ett självständigt liv. Därför bör socialtjänstlagen ses över för att säkerställa att anhörigvårdares behov fångas upp i tid.
|
Malin Danielsson (L) |
|