I vårändringsbudgeten föreslår regeringen ett nytt integrationspolitiskt mål, som i högre utsträckning än tidigare ställer krav på social, kulturell, ekonomisk och språklig integration i det svenska samhället. I motsats till regeringen anser Miljöpartiet att det i dag gällande målet bör kvarstå.
Vi anser att det nuvarande målet för integrationspolitiken tydligt formulerar en övergripande och viktig målsättning: ”Lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och kulturell bakgrund.”
Det nuvarande målet tar inte bara avstamp i grundläggande fri- och rättigheter, utan gör det också möjligt att ta hänsyn till individuella förutsättningar och behov. Därutöver är det viktigt att integrationspolitiken innehåller en hel rad åtgärder för att nå målet. Det behövs både delmål och indikatorer inom olika områden samt en handlingsplan för hur respektive mål ska uppnås. Människor ska tidigt inkluderas i samhället och där är språk, jobb, skola, bostad och en fungerande välfärd centrala delar.
Regeringens förslag till ett nytt integrationspolitiskt mål uttrycker både hårdare krav från samhället och större krav på individuella ansträngningar. Formuleringarna kan tyckas harmlösa, men utifrån kontexten i Tidöavtalet är det tydligt att samhällets krav och individuella ansträngningar syftar till att nyanlända ska stängas ute från välfärden till dess att de har ”kvalificerat sig”.
Regeringens nya formuleringar banar därmed väg för en förskjutning av balansen mellan rättigheter och skyldigheter respektive samhällets ansvar, vilket är en förlängning av Sverigedemokraternas politik. Vi i Miljöpartiet tycker att det vore fel väg att begränsa rättigheter och tycker att regeringen behöver ha en mer aktiv politik för bättre möjligheter till integration. Det handlar om att stärka, inte försvaga folkbildningen. Förbättra snarare än att begränsa undervisningen i svenska för invandrare. Öka jämlikheten i skolan i stället för att tvinga skolorna till nedskärningar. Och det handlar om att skapa möten mellan människor i stället för att isolera grupper från varandra. Det handlar om en aktiv arbetsmarknadspolitik och jämställdhetspolitik. En politik för att stärka barns rättigheter i praktiken.
Det föreslagna målet gör skillnad mellan människors möjlighet till integration men ställer också upp krav på individuella ansträngningar för att uppnå integrering. För oss i Miljöpartiet är det tydligt att regeringens nya mål manifesterar en förändrad och mer ojämlik syn på rättigheter och skyldigheter.
Regeringen har med grund i Tidöavtalet infört visitationszoner, motsatt sig rätten till tolk inom vården samt föreslagit borttagande av permanenta uppehållstillstånd och införande av en angiverilag, som för övrigt anställda inom bl.a. vård och skola protesterat högljutt mot då det skulle gå emot etiska värderingar och värdegrunder i de olika yrkena. Om Tidöpartiernas förslag genomförs så kan inte välfärden längre betraktas som allmän, vilket förändrar grundfundamentet i hela samhället. Regeringen vill även införa bidragstak och vill att människor ska kvalificera sig för välfärden och insinuerar i allmänhet en misstro gentemot människor som är utlandsfödda, vilket leder till otrygghet och utanförskap inom dessa utpekade grupper.
Regeringens egen politik motverkar integration av trygga och fria individer, vilket riskerar att bidra till ökad diskriminering och rasism i samhället.
För att garantera människors lika rättigheter, skyldigheter och möjligheter i integrationen anser vi att det att det nuvarande integrationspolitiska målet måste ligga fast.
|
Leila Ali Elmi (MP) |
|
|
Janine Alm Ericson (MP) |
Annika Hirvonen (MP) |
|
Ulrika Westerlund (MP) |
Mats Berglund (MP) |