6 Vänsterpartiets ställningstagande
6.1 Vidta åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer
6.2 Vidta åtgärder i enlighet med LO:s förslag
6.3 Förbättra samrådet mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden
Den aktiva arbetsmarknadspolitikens främsta uppgift är att stödja personer som blir arbetslösa så att de kommer tillbaka till varaktig sysselsättning och egen försörjning. Eftersom arbetslösa individer utgör en heterogen grupp med varierade behov och förutsättningar behövs en mängd arbetsmarknadspolitiska verktyg, såsom utbildning, arbetspraktik, vägledning, matchning och subventionerad anställning.
Inom ramen för arbetsmarknadspolitiken finns flera olika former av subventionerade anställningar där arbetsgivaren subventioneras för hela eller delar av lönekostnaden för den anställda: introduktionsjobb, nystartsjobb, lönebidrag m.m. De som omfattas av insatserna är främst nyanlända, långtidsarbetslösa och personer med olika former av funktionsnedsättningar. Lönebidrag är den vanligaste formen av stöd, följt av nystartsjobb. Syftet med subventionerna är att stimulera arbetsgivare att anställa personer som annars har svårt att få jobb och därmed underlätta övergången till osubventionerade jobb.
Subventionerade anställningar har under lång tid varit en dominerande del av den svenska arbetsmarknadspolitiken. Antalet personer med olika former av subventionerade anställningar har ökat trendmässigt sedan år 2000 och uppgår i dag till omkring 150 000 personer per år. Arbetsförmedlingen betalar årligen ut omkring 20 miljarder kronor i lönesubventioner till arbetsgivare. Det motsvarar närmare en halv procent av BNP, vilket gör att Sverige sticker ut i ett internationellt perspektiv med högst utgifter i förhållande till BNP i Europa (LO 2022: Etablering eller segmentering? – En analys av systemet med subventionerade anställningar).
Vänsterpartiet anser att subventionerade anställningar är en bra och nödvändig åtgärd för att hjälpa nyanlända, långtidsarbetslösa och personer med funktionsnedsättning att få en fastare anknytning till den reguljära arbetsmarknaden. Det är positivt att arbetsgivare välkomnar personer som av olika skäl står långt ifrån arbetsmarknaden. Användandet av subventionerade anställningar har även stöd i forskningen. Studier visar att personer som haft en subventionerad anställning i allmänhet snabbare får ett jobb utan stöd jämfört med dem som varit öppet arbetslösa (IFAU rapport 2011:7, IFAU rapport 2018:14). Under rätt omständigheter leder insatsen från samhället till en välfärdsvinst för såväl individen som samhällsekonomin i stort.
Vänsterpartiet kan dock konstatera att nuvarande system med subventionerade anställningar under lång tid har varit behäftat med risker och problem. Vid sidan av den uppenbara risken för undanträngningseffekter finns stora problem med oegentligheter, överutnyttjande och andra felaktigheter, vilket bekräftas av ett flertal granskningar, däribland Riksrevisionens rapport (RiR 2023:17).
Under de senaste åren har vi sett åtskilliga exempel på hur oseriösa arbetsgivare inom vissa branscher sätter i system att ta in arbetslösa från olika arbetsmarknadspolitiska program i stället för att anställa ordinarie arbetskraft. När stödperioden för en subventionerad anställning upphör avslutas anställningen, och därefter anställs en ny person med en subventionerad anställning. Vissa arbetsgivare skriver dessutom öppet i sina jobbannonser att de söker personer som har rätt till subventionerade anställningar, såsom långtidsarbetslösa, nyanlända och personer med funktionsnedsättning. Granskningar genomförda av såväl medier som enskilda fackförbund visar på omfattande missbruk, fusk, ekonomisk brottslighet, osund konkurrens och utnyttjande av utsatta människor.
Det är uppenbart att många arbetsgivare använder subventionerade anställningar som ett sätt att dumpa arbetsvillkoren eller för att göra det möjligt att lägga lägre anbud vid upphandlingar. Sammantaget leder det till att konkurrensen snedvrids, arbetsvillkor dumpas och reguljära anställningar uteblir. Problemen är särskilt påtagliga inom branscher som hotell och restaurang, taxi, städ och detaljhandel, där personer med olika former av subventionerade anställningar utgör en stor andel av de anställda.
Vänsterpartiet har under många år varnat för att arbetslösa utnyttjas av oseriösa arbetsgivare som använder subventionerna för att minska sina personalkostnader och få konkurrensfördelar. Vi har återkommande lagt fram förslag i riksdagen för att stävja oegentligheter, överutnyttjande och andra felaktigheter kopplade till subventionerade anställningar, senast i motion 2023/24:441. Vi har bl.a. föreslagit att nystartsjobb ska omfattas av krav på kollektivavtalsenliga villkor, att nystartsjobbens rättighetsstyrda konstruktion ska ändras så att arbetsmarknadspolitisk prövning och samråd med fackförbund behöver genomföras inför beslut om utbetalande av subventionen samt att regeringen ska ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att skärpa kontrollen och uppföljningen av arbetsgivare som tilldelas stöd inom ramen för den arbetsmarknadspolitiska verksamheten. Yrkandena behandlas i betänkande 2023/24:AU3. Vi väljer att inte lyfta dessa yrkanden i denna motion.
Riksrevisionen har granskat om kontrollen av de subventionerade anställningarna är effektiv. Riksrevisionens granskning visar att kontrollen av de subventionerade anställningarna, trots att förbättringar har gjorts, inte är effektiv. Riksrevisionen bedömer att Arbetsförmedlingen fångar upp många av de risker som är enklare att identifiera men brister när det kommer till mer avancerade upplägg.
De kontroller som Arbetsförmedlingen gör när en subventionerad anställning beviljas är, enligt Riksrevisionen, ineffektiva p.g.a. eftersatta it-system och tungrodd administration. Arbetsförmedlingen har utvecklat sina arbetsmetoder för att upptäcka fel under tiden som en subventionerad anställning pågår, men det tar lång tid innan de misstänkta felen utreds. Utredarna gör få polisanmälningar, och få personer blir dömda för bedrägeri eller bidragsbrott.
Regeringen har, enligt Riksrevisionen, utformat de subventionerade anställningarna på ett sätt som medför risker för missbruk: särskilt gäller det nystartsjobben. Det finns även problem med att kontrollera arbetsgivare utan kollektivavtal och systemet för återkrav av felaktiga utbetalningar.
Granskningen visar att Arbetsförmedlingen har den kedja av kontroller som krävs för att kunna besluta om och kontrollera de subventionerade anställningarna på ett betryggande sätt. De olika momenten behöver dock effektiviseras och automatiseras i högre grad. Handläggningen inför beslut om en subventionerad anställning är administrativt krävande. Det finns dokumentationskrav som bör kunna förenklas eller tas bort. Inför beslut om lönebidrag och introduktionsjobb ställer arbetsförmedlare en förfrågan till en arbetstagarorganisation om att de ska yttra sig om arbetsplatsens lämplighet. Hanteringen av yttranden sker via mejl och är arbetskrävande, både för arbetsförmedlare och för arbetstagarorganisationer. Flera förbund avstår helt från att svara på Arbetsförmedlingens förfrågningar.
Enligt Riksrevisionens granskning har Arbetsförmedlingen förbättrat möjligheterna att upptäcka fel under en pågående anställning. Det finns dock brister i hanteringen av de misstänkta felen. Det tar omkring tre månader innan en utredare tar itu med ett ärende. De långa väntetiderna gör att pengar riskerar att betalas ut felaktigt över en längre tid, och det blir svårare att utreda ärendena. Arbetsförmedlingens sanktioner är, enligt Riksrevisionen, inte alltid proportionella. Arbetsgivare som gjort mindre fel riskerar stora återkrav, samtidigt som det görs få polisanmälningar och få personer lagförs för brott. Sedan 2016 finns det endast sex fällande domar för bedrägeri kopplat till subventionerade anställningar. Kontrollsystemet är inte organiserat för att hantera arbetsgivare som återkommande missbrukar systemet. Arbetsförmedlingen kan fatta beslut om nya subventioner trots att arbetsgivaren samtidigt utreds för misstänkta fel.
Riksrevisionen framhåller att regeringen under senare år har vidtagit flera åtgärder för att minska felaktiga utbetalningar hos Arbetsförmedlingen. De nya åtagandena har dock, enligt Riksrevisionen, trängt undan ordinarie kontroller och skapat längre ledtider innan ärenden utreds. Regeringen har öronmärkt 32 miljoner kronor per år till arbetet mot felaktiga utbetalningar. Denna öronmärkning har liten betydelse i praktiken, då Arbetsförmedlingen i dagsläget satsar mer än det dubbla på kontrollverksamheten.
Enligt Riksrevisionen har regeringen utformat de subventionerade anställningarna på ett sätt som medför risker för missbruk. Det gäller särskilt nystartsjobben som har en hög ersättningsnivå men trots det få kontroller. Det är svårt för Arbetsförmedlingen att kontrollera löner och försäkringar när arbetsgivare saknar kollektivavtal. Det är också komplicerat att återkräva en felaktigt utbetald ersättning p.g.a. hur regelverket är konstruerat. Arbetsgivare som medvetet har missbrukat systemet kan strunta i att betala och vänta på att bli stämda av Arbetsförmedlingen i allmän domstol, vilket kan ta flera år eller inte alls bli av.
Riksrevisionen riktar följande rekommendationer till regeringen:
Säkerställ att riskerna i nystartsjobben motsvaras av anpassade krav på kontroller.
Gör en översyn av förordningarna som anger hur Arbetsförmedlingen ska kontrollera arbetsgivare som saknar kollektivavtal så att goda anställningsvillkor kan tryggas utan att hanteringen blir alltför kostsam.
Gör en översyn av systemet för återkrav av felaktiga utbetalningar så att Arbetsförmedlingen ges förutsättningar att kunna driva in felaktigt utbetald ersättning på ett effektivt sätt.
Därutöver riktar Riksrevisionen tre rekommendationer till Arbetsförmedlingen:
De rekommendationer som riktar sig till Arbetsförmedlingen behandlas dock inte i regeringens skrivelse (RiR 2023:17).
Av skrivelsen framgår att regeringen välkomnar Riksrevisionens granskning och i huvudsak instämmer i Riksrevisionens iakttagelser. Regeringen framhåller att arbetet med att motverka felaktiga utbetalningar och bidragsbrott riktade mot det offentliga är högt prioriterat av regeringen och att Riksrevisionens granskning är ett viktigt bidrag i detta arbete. Regeringen lyfter fram de åtgärder som under senare år vidtagits för att minska felaktiga utbetalningar hos Arbetsförmedlingen. Regeringen konstaterar att mer behöver göras för att öka kontrollerna av nystartsjobben men framhåller att kontrollnivån har höjts i och med de ändringar som gjorts i ett antal förordningar som trädde i kraft den 1 december 2022, bl.a. i förordningen (2018:43) om stöd för nystartsjobb. Regeringen instämmer i Riksrevisionens bedömning att subventionerade anställningar medför risker för felaktiga utbetalningar, att regelverken ska vara utformade på ett sådant sätt att riskerna för felaktiga utbetalningar minskar samt att de kontroller som krävs för att kunna besluta om och kontrollera de subventionerade anställningarna behöver vara effektiva och dimensionerade efter de behov som finns (skr. 2023/24:82 s. 4–5).
Regeringen redogör därefter för regeringens åtgärder med anledning av Riksrevisionens granskning. För det första har regeringen sedan 2021 angett som mål för Arbetsförmedlingen att myndigheten ska bidra till det övergripande målet att utbetalningarna från välfärdssystemen ska vara korrekta, att andelen felaktiga utbetalningar ska minska och att fel ska motverkas. För det andra har regeringen inrättat en ny myndighet, Utbetalningsmyndigheten, som har till uppgift att förebygga, förhindra och upptäcka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen. För det tredje avser regeringen att lägga fram en proposition om en ny lag om uppgiftsskyldighet för att motverka felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen samt fusk, regelöverträdelser och brottslighet i arbetslivet. Vidare har regeringen tillsatt en utredning om förbättrade möjligheter till informationsutbyte mellan myndigheter (dir. 2023:146). Därtill har regeringen beslutat om att sänka subventionsgraden för nystartsjobb fr.o.m. den 1 januari 2024. Därutöver har regeringen beslutat om en förordningsändring i syfte att förbättra Arbetsförmedlingens möjligheter att genomföra kontroller av arbetssökandes rätt att arbeta och vistas i Sverige. Regeringen framhåller avslutningsvis att man avser att fortsätta arbetet för att minska felaktiga utbetalningar och vid behov vidta ytterligare åtgärder (skr. 2023/24:82 s. 5–6).
6 Vänsterpartiets ställningstagande
Vänsterpartiet välkomnar Riksrevisionens granskning och delar rapportens slutsatser och rekommendationer. Vi kan dock konstatera att regeringen, i skrivelsen, varken nämner hur man ser på de problem som tas upp i Riksrevisionens rapport eller lägger fram några konkreta förslag på åtgärder med anledning av de uppgifter som framkommer i rapporten. I stället lyfter regeringen fram ett antal andra åtgärder som förvisso är bra men som inte har bäring på de problem som lyfts fram i Riksrevisionens rapport. Merparten av de åtgärder som regeringen lyfter fram har regeringen, eller dess föregångare, dessutom beslutat om före Riksrevisionens granskning. Rimligen bör regeringen vidta nya åtgärder med anledning av Riksrevisionens iakttagelser och rekommendationer. I det följande lägger vi fram förslag på sådana åtgärder.
6.1 Vidta åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer
Vänsterpartiet kan konstatera att Riksrevisionen riktar tre tydliga rekommendationer till regeringen:
Vänsterpartiet anser att regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer. De åtgärder som regeringen lyfter fram i skrivelsen är otillräckliga.
Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer i rapporten Subventionerade anställningar – att motverka fel i ett system med allvarliga risker (RiR 2023:17). Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.2 Vidta åtgärder i enlighet med LO:s förslag
Utöver Riksrevisionens rekommendationer bör ytterligare åtgärder vidtas. I LO‑rapporten Etablering eller segmentering? – En analys av systemet med subventionerade anställningar (2022) finns en mängd konkreta förslag som syftar till att stävja oegentligheter, överutnyttjande och andra felaktigheter kopplade till subventionerade anställningar. Vänsterpartiet vill här lyfta fram två av dessa förslag. För det första bör nystartsjobben behovsprövas. Nystartsjobbens rättighetsstyrda konstruktion bör därmed ändras så att en arbetsmarknadspolitisk prövning i samråd med facket behöver genomföras även inför beslut om nystartsjobb. För det andra bör Arbetsförmedlingens förutsättningar att kontrollera fusk och oegentligheter med subventionerade anställningar stärkas och möjligheter till straffsanktioner gentemot arbetsgivare som kringgår kraven införas. Om dessa och övriga förslag i rapporten genomfördes skulle många av de problem som uppmärksammas i Riksrevisionens rapport kunna motverkas. Vänsterpartiet anser att regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med LO:s förslag i ovannämnda rapport.
Regeringen bör vidta åtgärder i enlighet med LO:s förslag i rapporten Etablering eller segmentering? – En analys av systemet med subventionerade anställningar. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
6.3 Förbättra samrådet mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden
Innan Arbetsförmedlingen fattar beslut om introduktionsjobb och lönebidrag ska myndigheten inhämta ett yttrande från berörd arbetstagarorganisation om arbetsplatsens lämplighet. Samrådet mellan Arbetsförmedlingen och berörda fackförbund är en viktig komponent i myndighetens kontrollarbete. Genom samråden kan Arbetsförmedlingen samla in uppgifter som är värdefulla för att beslut ska fattas på goda grunder, t.ex. om lön, villkor och om arbetsgivaren i närtid har sagt upp personal. Kunskap om förhållanden på arbetsplatsen är en del av Arbetsförmedlingens beslutsunderlag när myndigheten ska säkerställa lämpliga arbetsplatser för deltagare i arbetsmarknadspolitiska program eller insatser. Ett bra beslutsunderlag är viktigt för att säkerställa att insatsen bidrar till att den arbetssökande får en varaktig etablering på arbetsmarknaden. Det är även viktigt för att se till att insatsen inte bidrar till försämrade villkor för löntagare eller skapar osund konkurrens i näringslivet. Ett väl fungerande samråd mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden är således mycket viktigt.
Dessvärre har samrådsförfarandet mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden fungerat dåligt under lång tid, något som både fackförbunden och Vänsterpartiet har uppmärksammat (mot. 2018/19:383 yrkandena 8 och 9). Bristerna i samrådsförfarandet lyfts även fram i Riksrevisionens rapport. Flera förbund inom branscher som har ett stort antal anställda med subventionerad anställning, såsom Hotell- och restaurangfacket (HRF), avstår helt från att yttra sig. Hanteringen är omfattande och tar stora resurser i anspråk, både från Arbetsförmedlingen och från arbetstagarorganisationerna (RiR 2023:17, s. 43).
I samband med de förordningsändringar som genomfördes i december 2022 infördes ett statsbidrag som ska kunna ge arbetstagarorganisationerna ersättning för arbetet med yttranden – ett resultat av ett långsiktigt påverkansarbete från fackföreningarnas sida. Det är Arbetsförmedlingen som prövar ansökningar från arbetstagarorganisationerna och betalar ut bidraget. Utformningen av det nya statsbidraget har dock fått skarp kritik från arbetstagarorganisationerna. Arbetsförmedlingen går igenom varje enskilt yttrande, vilket skapar en stor arbetsbörda för såväl myndigheten som facken. Enligt arbetstagarorganisationerna saknar systemet även transparens (RiR 2023:17, s. 45). Arbetsförmedlare ser, å sin sida, ett stort värde i fackförbundens yttranden men uppger att det skapar svårigheter att vissa förbund inte svarar på förfrågningar. Utan yttranden är det svårt att avgöra om lönenivåerna är de rätta. Yttranden är också viktiga för att få reda på om det har varit uppsägningar p.g.a. arbetsbrist på företaget. Arbetsförmedlingen har inget annat sätt att få uppgifter om uppsägningar än via arbetstagarorganisationerna (RiR 2023:17, s. 46). Det finns således ett behov av att förbättra samrådsförfarandet mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden.
I stället för att förändra utformningen av det nya statsbidraget och förbättra samrådsförfarandet mellan Arbetsförmedlingen och fackförbunden har regeringen aviserat att statsbidraget ska avskaffas (prop. 2023/24:1 Utgiftsområde 14 s. 36). Det är anmärkningsvärt.
Syftet med fackförbundens yttranden är att bidra till att säkerställa kvalitet, motverka missbruk och förhindra att människor far illa. Det ligger i samhällets intresse att förhindra att oseriösa arbetsgivare använder sig av subventionerade anställningar för att minska sina personalkostnader och få konkurrensfördelar. Fackförbundens yttranden fyller här en mycket viktig funktion. Rimligen bör arbetstagarorganisationerna få stöd från staten för det arbete de lägger ner på att inkomma med yttranden till Arbetsförmedlingen. En parallell kan dras till parternas arbete med att motverka arbetslivskriminalitet. Där har parterna möjlighet att ansöka om bidrag från staten, via Arbetsmiljöverket, för att täcka kostnaderna för det arbete som parterna lägger ner för att upptäcka och stävja kriminalitet med koppling till arbetslivet. Samma princip bör gälla för arbetstagarorganisationernas arbete med att inkomma med yttranden till Arbetsförmedlingen inför myndighetens beslut om anvisning. Vänsterpartiet anser därför att statsbidraget till arbetstagarorganisationer för att ge in yttranden till Arbetsförmedlingen inför arbetsplatsförlagda program och insatser bör bibehållas.
Statsbidraget till arbetstagarorganisationer för att ge in yttranden till Arbetsförmedlingen inför arbetsplatsförlagda program och insatser bör bibehållas. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Därutöver bör samrådsförfarandet mellan Arbetsförmedlingen och fackföreningarna förbättras. Givet de problem som arbetstagarorganisationerna menar att utformningen av statsbidraget innebär, i form av långa handläggningstider och brist på transparens, bör utformningen ses över.
Utformningen av statsbidraget till arbetstagarorganisationer för att ge in yttranden till Arbetsförmedlingen inför arbetsplatsförlagda program och insatser bör ses över i syfte att korta handläggningstiderna och öka transparensen. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
Utöver detta bör Arbetsförmedlingen, i enlighet med Riksrevisionens rekommendationer till myndigheten, digitalisera förfrågan om yttrande till arbetstagarorganisationerna. Därmed skulle samrådsförfarandet effektiviseras avsevärt och arbetsbördan minskas för såväl Arbetsförmedlingen som arbetstagarorganisationerna.
Regeringen bör ge Arbetsförmedlingen i uppdrag att digitalisera förfrågan om yttrande till arbetstagarorganisationerna. Detta bör riksdagen ställa sig bakom och ge regeringen till känna.
|
Ciczie Weidby (V) |
|
|
Lorena Delgado Varas (V) |
Ida Gabrielsson (V) |
|
Malcolm Momodou Jallow (V) |
Birger Lahti (V) |
|
Ilona Szatmári Waldau (V) |
|