Skattesystemets huvudsakliga uppgift är att säkerställa tillräckliga skatteintäkter för att finansiera välfärden. För att bidra till ett legitimt och rättvist skattesystem är det viktigt att skattereglerna är generella, med breda skattebaser och skattesatser som är väl avvägda gentemot målen för den ekonomiska politiken. Utöver detta ska skattesystemet bidra till omfördelning, jämlikhet och jämställdhet. Tydliga regler bidrar till förståelse och legitimitet för skattesystemet och minskar även utrymmet och riskerna för fel och fusk. Skatteundandragande och aggressiv skatteplanering är systemhotande i flera avseenden. Att vissa flyr sitt ansvar att betala skatt leder till att övriga behöver bidra mer. Dessutom riskerar bara farhågan om att andra smiter undan från att betala skatt att minska legitimiteten och den generella betalningsviljan. Fusk snedvrider dessutom konkurrensen och skapar ogynnsamma förutsättningar för seriösa företagare som gör rätt för sig. Därför ska skatteundandragande och skatteflykt kraftfullt motverkas. Det är angeläget att nationsövergripande åtgärder vidtas för att stoppa skatteflykten, och för att undvika ett s.k. race to the bottom i företagsbeskattningen. Det ökar också förutsägbarheten och enkelheten för företagen. Därför är G20-länderna och OECD:s överenskommelse om modellregler med tillhörande kommentarer ett välkommet och viktigt initiativ. Det är angeläget att alla länder som har anslutit sig till överenskommelsen snabbt förverkligar den i nationell lagstiftning. För EU:s medlemsstater, som delar den inre marknaden, är det rimligt att modellreglerna implementeras som ett EU-direktiv. Direktivet träder i kraft den 1 januari 2024. Sverige behöver skyndsamt få lagstiftning på plats.
Ett lagstiftningsärende av den här storleken och som behandlas med den här hastigheten, både av regeringen och av riksdagen, hör inte till vanligheterna och ska så heller inte göra. Det grundlagsfästa beredningskravet ska i största möjliga mån uppfyllas – även om det kan finnas tillfällen där det är befogat att lagstiftningsprocessen behöver gå snabbare än vad som annars är optimalt. Det är uppenbart att den korta tidsutdräkten mellan direktivets beslutande och lagstiftningens ikraftträdande har varit utmanande och har föranlett att processen har behövt bli snabb. I enlighet med vad flera remissinstanser påpekar har det dock inneburit att lagstiftningen i alla delar inte är helt genomarbetad. Regeringen behöver särskilt analysera konsekvenserna för små och medelstora företag, och i vilken mån de kan träffas av olika delar av lagstiftningen.
I propositionen föreslår regeringen förändringar vad gäller vilka redovisningsstandarder som anses vara allmänt erkända. God redovisningssed i Sverige är inte längre omfattad av propositionens definition. Det innebär att det finns diskrepanser, både i förhållande till de tidigare remitterade produkterna samt till definitionerna på EU-nivå och i andra jämförbara sammanhang, vilket är mycket olyckligt. Konsekvenserna är i det här avseendet inte tillräckligt genomarbetade och regeringen behöver omgående återkomma till riksdagen med en lösning på frågan.
Regeringen måste snarast ta initiativ till en bred översyn av lagstiftningen för att korrigera eventuella brister och felaktigheter, och komplettera lagstiftningen i de fall där den är otillräcklig. Socialdemokraternas bedömning är att en sådan översyn inte kan anstå. Det bör göras inom ramen för ett tilläggsdirektiv till utredningen, och bör tidsmässigt sammanfalla med de övriga delar av lagstiftningen som regeringen avser att återkomma till riksdagen med.
Frågan om företrädaransvar bör särskilt analyseras. Utredningen föreslog att ett företrädaransvar inte skulle införas. I lagrådsremissen föreslog dock regeringen att ett företrädaransvar skulle ingå i lagstiftningen. Detta återfinns däremot inte i propositionen. Det är olyckligt. Att inte införa bestämmelser om företrädaransvar skulle innebära att särbehandlingen mellan små och medelstora företag, och stora koncerner, ökar till de mindre företagens nackdel. Samma krav bör gälla för den som äger eller driver stora koncerner, som den som driver ett mindre företag. Det är trots detta rimligt att förslag som inte arbetats fram och remissbehandlats enligt den ordning vi har i Sverige inte underställs riksdagen i en proposition. Däremot måste frågan utredas och remitteras skyndsamt, så att lagstiftningen i den mån det är möjligt kompletteras med bestämmelser kring företrädaransvar för de bolag som omfattas av tilläggsskatten.
|
Niklas Karlsson (S) |
|
|
Hanna Westerén (S) |
Patrik Björck (S) |
|
Ida Ekeroth Clausson (S) |
Mathias Tegnér (S) |
|
Sofie Eriksson (S) |
Peder Björk (S) |