I Sverige sker i dag en massiv utbyggnad av storskalig vindkraft – en utbyggnad som varken ger stabil och långsiktig energiförsörjning eller är skonsam mot miljön. Vindkraftsexploateringen hotar tvärtom tysta miljöer, natur- och kulturvärden och inte minst fågel- och djurlivet. Därtill ger den upphov till en bullernivå som inte sällan hämmar såväl närboendes livskvalitet som fastighetspriser i det område som exploateras.
Ett antal områden av intresse för vindkraftsparker kan även vara viktiga för fiskenäringen och värdefulla ur biologisk synpunkt eller utgöra betydande naturmaterialresurser. En form av samhällsekonomisk avvägning mellan nyttan av vindkraftsparken och olika motstående intressen ingår i tillståndsprocessen, men det saknas i dag en genomtänkt och förvaltarskapsorienterad avvägning gentemot landskapsbildens förändring och kostnaden för natur- och kulturvärden som blir mycket kostsamma och komplicerade att återställa, om det ens är fullt möjligt.
Vid arbeten som medför buller, såsom vid storskalig vindkraftsutbyggnad, kan flyktreaktioner hos fisk förväntas inom avstånd på någon kilometer från källan. En betydande risk för skador på fiskpopulationer föreligger om anläggningen överlappar med viktiga rekryteringsmiljöer för hotade eller svaga populationer. Bland de marina däggdjuren har det påvisats att tumlare kan få både sämre hörsel och stört beteende av ljud i samband med pålning. Det har framförts att effekter av pålningsljud kan minimeras till exempel genom att kraften och ljudet vid pålning successivt ökas, så att större djur som fisk, säl och tumlare skräms och hinner lämna området. Samtidigt saknas evidens kring långsiktiga konsekvenser för det marina livet, och rotorbladens farlighet för rovfåglar återstår. Det har i studier också framkommit att muddringsarbeten vid anläggning av fundament kan medföra spridning av sediment som också påverkar fiskyngel och larvstadier negativt.
Mot bakgrund av ovanstående bör riksdagen anamma försiktighetsprincipen, förvaltarskapstanken och lyhördheten för djur, natur och människa och därför som sin mening tillkännage för regeringen att etablering av vindkraft i skärgårdar och känsliga marina miljöer ska undvikas.
Gällande fjällområdena finns ytterligare aspekter att ta hänsyn till. Samernas renbetesmarker störs, turismen riskerar att minska, den regionala utvecklingen stannar av och det enorma värdet av vårt natur- och kulturarv förstörs. Att kalla byggande av industrianläggningar i de få delar av orörd natur som vi har kvar för miljövänligt ger en felaktig bild av de faktiska negativa effekter på miljön som det medför.
Att bygga en vindpark mitt i ett storslaget och vidsträckt landskap med orörd vildmark är inte på något sätt försvarbart då det påverkar många människor under många år. Landskapsbilden går från orörd och storslagen fjällmiljö till industripark. Den storslagna naturen, utsikten, tystnaden och orördheten upphör att existera. Dessutom får hela kartan för områdets fjällturism ritas om.
Vindkraftens produktion är väderberoende och nyttograden därmed begränsad, vilket gör att de störningar som den medför i känsliga naturmiljöer motiverar restriktivitet.
Med anledning av ovanstående är det av stor vikt att se över hur utbyggnaden av vindkraft i miljöer med ett högt natur- och kulturvärde kan motverkas med hänsyn till vår natur och miljö.
|
Aron Emilsson (SD) |
|