Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör låta staten ta över ansvaret för luftburen ambulanssjukvård, dvs. ambulansflyg- och ambulanshelikopterverksamhet, och tillkännager detta för regeringen.
Det har genomförts ett antal utredningar om luftburen ambulanssjukvård. I dag har Sverige ett delvis fragmentiserat system där ambulanshelikopterverksamhet bedrivs i ett antal regioner, och ambulansflyg samordnas och utförs genom ett kommunalförbund där alla regioner är medlemmar. Ambulanshelikoptertjänst köps in för främst sekundärtransporter av de regioner som saknar egen ambulanshelikopter.
Erfarenheterna visar att regionerna faktiskt saknar kunskapen att bedriva luftfartsverksamhet med allt vad det innebär. Man kan fråga sig om regionerna ens ska behöva ha den kunskapen.
Vi har inte heller en jämlik vård när det gäller tillgång till ambulanshelikopter vid exempelvis svåra olyckor eller mycket akuta transporter till högspecialiserad vård. Orsakerna till att vissa regioner inte har tillgång till ambulanshelikopter varierar.
Sedan Sveriges Kommuner och Regioners, SKR, rapport ”Vård på vingar” (2012), har mycket förändrats i vår omvärld. Vi har ett krig som pågår i vår närhet och nivån för terrorhot har höjts. Sverige håller på att bygga upp den civila beredskapen och kommer att bli medlemmar i Nato.
Vid stora katastrofer och händelser behöver man kunna samordna transporter såsom ambulanshelikoptrar och ambulansflyg. Detta görs bäst nationellt. Staten har genom sina olika verksamheter kunskap om och erfarenhet av att bedriva flygverksamhet. Dessutom skulle man kunna samordna katastrofmedicinska insatser. Det finns mycket att lära av exempelvis Norge efter tragedin på Utøya.
|
Mikael Oscarsson (KD) |
|