Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheten att införa ett aktivitetskrav inom ekonomiskt bistånd för alla med arbetsförmåga och tillkännager detta för regeringen.
Aktivitetskrav inom ekonomiskt bistånd är avgörande för att personer i arbetslöshet och utanförskap ska få möjlighet till ett annat liv där ekonomisk självständighet råder. För de kommuner som infört arbetslinjen och lyckats vända omfattande bidragsberoende har aktivitetskrav varit centralt. Samtidigt råder bidragslinjen i stora delar av landet, där personer som har en arbetsförmåga blir helt förpassade till att inte göra något om dagarna och inte utvecklas för att komma närmre arbetsmarknaden.
Enligt socialtjänstlagens nuvarande lydelse är det valfritt för kommuner att kräva kompetenshöjande insatser för personer med arbetsförmåga som uppbär ekonomiskt bistånd. Det innebär att arbetslösa inom ekonomiskt bistånd kan få fundamentalt olika insatser beroende på var i landet man bor, till skillnad från statliga trygghetssystem där regelverket är lika över hela landet. Det kommunala självbestämmandet är en viktig princip, men det får inte gå ut över arbetslösa människors möjlighet att arbeta och försörja sig själva.
Aktivitetskrav inom ekonomiskt bistånd bör vara individuellt utformade och syfta till egen försörjning genom arbete eller studier. Om problemet för individen är brist på erfarenhet kan exempelvis en praktikplats vara en lämplig aktivering, och om problemet istället handlar om exempelvis brist på kunskaper i svenska språket bör sfi vara aktuellt som krav från socialtjänsten. Det finns flera fördelar med aktivitetskrav, utöver den uppenbara vinsten av att arbetslösa ökar sin chans att få ett jobb. Det är principiellt rätt, det försvårar bidragsfusk och det innebär en oerhört stor skillnad för den enskilde som får ett sammanhang och en samhörighet där ens närvaro efterfrågas dagligen.
Att ställa krav är att bry sig. Alternativet är att låta människor i arbetslöshet och utanförskap stanna där, utan att någon frågar vad de vill, vad de kan och var de befinner sig om dagarna. Arbetslöshet, bidragsberoende och utanförskap går i arv och vi har ett ansvar för att inte låta ytterligare en generation ta vid. Barn behöver få se sina föräldrar gå till jobbet. Därför bör möjligheten att införa obligatoriska aktivitetskrav övervägas.
|
Noria Manouchi (M) |
|