Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga möjligheterna till en språkutbildning för arbete inom LSS och färdtjänst och tillkännager detta för regeringen.
Att kunna språket i det land man lever och arbetar i är alltid av godo. Däremot kan det finnas olika arbeten och sammanhang som kräver mer eller mindre goda kunskaper i det svenska språket. I vissa yrken är personen man arbetar tillsammans med eller utför ett uppdrag åt i sådan ställning att det är av allra största vikt att man kan kommunicera och känna sig trygg med hur uppdraget utförs. Färdtjänst är ett exempel på ett sådant sammanhang. Att antingen via LSS som ung få beslutet som gör att jag kan förflytta mig utan mina vårdnadshavare i samhället eller som äldre när möjligheten inte längre finns att framföra ett eget fordon. Den som har rätten till färdtjänst har många gånger ett ökat behov av den medmänskliga kontakt en resa med färdtjänsten innebär och det är då av allra största vikt att man kan kommunicera på ett för båda parter tryggt sätt. Med en utbildning i svenska språket särskilt riktat till arbete inom LSS och färdtjänst skulle tryggheten öka för den som har behov av dessa tjänster för en fungerande vardag samtidigt som det skapar en högre kompetens inom yrkesgrupper som framförallt arbetar med individer som har svårt med många nya relationer och en utmaning i att förstå det talade språket. Utbildningen skulle härav kunna skapa både en trygghet och en kompetens som stärker vårt gemensamma samhälle.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|