Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda möjligheterna att ge lämplig myndighet i uppdrag att ta fram riktlinjer för ett nationellt fritidsintyg för barn och unga med funktionsnedsättning och tillkännager detta för regeringen.
Det är idag vanligt att nöjesanläggningar erbjuder familjer olika lösningar för att öka tillgängligheten för barn med funktionsnedsättning. Ofta rör det sig om ett kort där barnets behov tydliggörs. Det kan handla om att barnet får gå före i kön på grund av en diagnos som gör det svårt att stå i kö och vänta länge på sin tur på till exempel nöjesparker. Det kan också handla om att barnet har rätt att ta med sig en medföljande, som då inte behöver betala inträde.
Idag har olika kommuner och anläggningar löst detta på olika sätt. Ibland skriver skolor ut intyg som anläggningarna accepterar, ibland har anläggningarna tagit fram ett eget kort. Bland andra Liseberg har numera ett eget kort. Detta innebär att familjer med barn med funktionsnedsättning måste förbereda varje besök separat och ta reda på vad som gäller på just den anläggningen.
Familjer med barn med funktionsnedsättningar och särskilda behov har ofta stora utmaningar i vardagen med många olika kontakter och mycket administration för att tillgodose barnets rättigheter och behov. Ett nationellt fritidsintyg skulle vara en liten åtgärd som kan förenkla åtminstone denna del av familjernas liv.
Som organisationen Our Normal, som arbetar för att förenkla vardagen för familjer med barn med funktionsnedsättningar, påpekar skulle ett enhetligt intyg om behov av stöd kring fritidsaktiviteter bespara såväl familjer som vårdpersonal och andra, som idag behöver skriva olika intyg, tid och resurser. Det skulle också underlätta för personal på olika besöksmål, föreningar och så vidare, genom att det blir tydligare hur dessa ska agera och vilka regler som gäller. Ett enhetligt fritidsintyg med ett gemensamt regelverk för alla anläggningar skulle också göra det mer jämlikt över hela landet. Intyget skulle också underlätta för anläggningar som idag kanske inte vet vilka åtgärder de kan vidta för att förbättra tillgängligheten och inkludera fler besökare.
Kortet borde också knytas till kollektivtrafiken, så att ett barn med kortet gratis får ta med sig en medföljande person. Många barn med funktionsnedsättning kan lära sig att själva åka i kollektivtrafiken, men behöver öva längre än andra barn. Att ha möjlighet att ha en medföljande person skulle möjliggöra sådan träning så länge som det behövs.
Det finns i nuläget inget intyg eller liknande som fyller denna funktion på nationell nivå. Det finns, som nämnts tidigare, kort som är knutna till vissa anläggningar och liknande, och vissa kommuner har också ett så kallat kompiskort som syftar till att kunna ta med en kompis för att prova på en aktivitet, utan kostnad. Dessa kort handlar dock inte om behov av stöd utan handlar endast om gratis inträde för en jämnårig vän.
På EU-nivå finns ett kommande ”disability card”, vars syfte är att underlätta för personer med funktionsnedsättning vid tillfälliga besök i andra EU-länder, till exempel vad gäller rätten till parkeringsplatser. Även om detta kort säkert kommer att fylla viktiga funktioner, är det i nuläget bland annat oklart vad som kommer att gälla för barn och unga och vilka områden i samhället som kommer att omfattas.
En lämplig instans för att utfärda fritidsintyget skulle kunna vara den instans som i en kommun utfärdar tillstånd för handikapparkering eller den som gör bedömningar om stöd i enlighet med LSS. Viktigt är dock att uppmärksamma att inte alla barn som skulle gynnas av fritidskortet har stöd i enlighet med LSS, vilket gör det nödvändigt att intyget inte kopplas helt till LSS.
|
Ulrika Westerlund (MP) |
Annika Hirvonen (MP) |