Diabetes är en av Sveriges mest vanligt förekommande folksjukdomar. Efter Finland är Sverige det land i världen där flest insjuknar i typ 1-diabetes. Samtidigt ligger Sverige långt fram vad gäller diabetesvård och stora tekniska framsteg har gjorts de senaste åren. Däremot går det att konstatera att vården varierar över landet. Här har Sverigedemokraterna tillsammans med regeringen satsningar om att nå en ökad jämlikhet över landet vad gäller all hälso- och sjukvård. Jämlikheten är viktig men oaktat det så kan vi utöver den nå en ökad kvalité över landet. Det vill säga att höja lägstanivån.
Diabetes är en av Sveriges mest vanligt förekommande folksjukdomar. Man uppskattar att drygt en halv miljon i Sverige lever med diabetes. Det är en siffra som dessvärre ökar i takt. Internationella uppskattningar framhåller samtidigt att cirka en tredjedel av alla diabetesfall med diabetes typ 2 kan vara odiagnostiserade. Det finns således ett stort mörkertal. Ca 900 barn får årligen sjukdomen.
Diabetes kräver omfattande egenvård varje dag, året om. Det är för oss viktigt att de som lever med diabetes bibehåller en god livskvalitet och hälsa på både kort och lång sikt. Idag varierar såväl kunskap som tillgång till läkemedel och utrustning över landet, och det är såklart ovärdigt ett välfärdsland som Sverige. Vi menar att behandling, bemötande och tillgång till personal, hjälpmedel och förbrukningsartiklar ska vara jämlikt i hela landet och utgå från individens behov. Diabetesvården ska också vara baserad på aktuell och beprövad kunskap och vara säker och lättillgänglig.
Diabetesvården ska även ge individen förutsättningar att ta ansvar för sin egenvård. Patientundersökningar gör gällande att kontinuiteten i besök samt bristen på kompetens inom vårdcentralerna är utmaningar i att nå en god och säker vård, samt att förutsättningarna för en jämlik vård är bristfälliga.
Det skiljer sig avsevärt var i landet man bor när det kommer till rätt utrustning, behandling och metoder. Det är Sverigedemokraternas mening att det inte ska spela någon roll var i landet man bor. Det är också något som vi tillsammans med regeringen verkar för genom Tidöavtalet där vi särskilt vill stärka den jämlika vården i Sverige. Utöver det faktum att den ska vara jämlik ser vi särskilt behov av att stärka diabetesvården generellt. Vi anser därför att regeringen bör ta i beaktande att verka för att man utifrån såväl ett folkhälsoperspektiv som ett medicinskt perspektiv höjer lägstanivån. Att genom en ökad kunskapsspridning och genom att hjälpmedel och förbrukningsartiklar är uppdaterade nå mål om en ökad livskvalité och hälsa.
Det står klart att allt fler diabetiker någon gång har råkat ut för att deras medicin inte finns att tillgå på apoteket. Särskild brist på läkemedel ser vi inom gruppen diabetes typ 2 där det oftast är läkemedlet Ozempic som det är brist på. Här har över var tredje diabetiker fått byta läkemedel. För patienter innebär bristen risker som ett försämrat diabetesläge, försämrad metabol kontroll och viktuppgång. Det är givetvis allvarligt och kan leda till kraftigt försämrad hälsa samt öka vårdkostnaderna. Det är dåligt på såväl kort som lång sikt ur flera perspektiv.
Bland annat läkemedlet Ozempic säljs utanför förmånssystemet, vilket innebär att det inte primärt går till dem som allra mest behöver det. Så kan vi inte ha det, utan här måste regeringen skyndsamt se till så att sådan medicin som det råder brist på som ingår i förmånssystemet går till dem som behöver den mest. Det kan vara genom att begränsa förskrivning av medicin som det råder brist på.
|
Carina Ståhl Herrstedt (SD) |
|
|
Carita Boulwén (SD) |
Angelica Lundberg (SD) |
|
Mona Olin (SD) |
Leonid Yurkovskiy (SD) |
|
Linda Lindberg (SD) |
|