Idag lider i praktiken varenda del av landet av bostadsbrist i varierande grad och det hämmar den samhällsekonomiska utvecklingen. Ett stort hinder för bostadsförsörjningen på landsbygden är svårigheten att få ett banklån för nybyggnation. Då byggkostnaden ofta överstiger det förväntade marknadsvärdet på bostaden finns det ingen bank som är villig att bevilja de nödvändiga lånen.
På större orter finns också utmaningen med att långa överklagandeprocesser försvårar för bostadsbyggandet. Dessutom har byggkostnaderna gått upp rejält till följd av Rysslands olagliga krig i Ukraina och regeringen hastigt avskaffat investeringsstödet för byggande av hyresrätter.
De kommunala bostadsbolagen i mindre kommuner med negativ befolkningsutveckling har också svårigheter att kunna erbjuda de bostäder som behövs för att kunna behålla ungdomarna i hembygden. Det finns ingen ekonomisk förutsättning att ha för många outhyrda bostäder i beredskap. I förlängningen innebär givetvis detta att personer som är intresserade av att flytta till orten kommer att ha svårighet att hitta en lämplig bostad. Detta problem är gemensamt för mindre kommuner likaväl som de mindre samhällena i en större kommun. Rigida avskrivningsregler gör det oerhört dyrt för det offentliga att bygga i trakter där marknadsvärdena är låga.
Bostadsbyggande i glesbygd behöver underlättas. Speciella glesbygdlösningar för bostadsbyggande krävs riktade både till kommunala bostadsbolag och till privata aktörer. Detta skulle exempelvis kunna vara att utnyttja det statliga systemet för bostadskreditgarantier för att underlätta lånefinansieringen av bostadsbyggande i de delar av landet där marknadsvärdena i bostadsbeståndet är låga. Statliga topplån är en välutredd modell. En annan tänkbar glesbygdsspecifik åtgärd som skulle hjälpa många dystra gatubilder i utflyttningsbygder skulle kunna vara ett stöd för den som rustar upp sin villa utan att åtgärden leder till en värdeökning.
|
Linus Sköld (S) |
|
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
Ida Karkiainen (S) |
|
Zara Leghissa (S) |
|