Det nya säkerhetspolitiska läget gör att vi måste se över hur det svenska försvaret organiseras. I Göteborg har vi Nordens viktigaste hamn. Längs med Skåne, Halland och Bohuslän har vi ytterligare hamnar samt flygplatser som kommer att vara väsentliga om Sverige eller Baltikum hamnar i konflikt med Ryssland.
Kriget i Ukraina visar att ett ständigt flöde av krigsmateriel, reservdelar, förband, mat m.m. är helt nödvändigt om man skall klara av ett storskaligt krig. Sverige och EU har under de senaste 20–30 åren utvecklat en försvarsdoktrin som bygger på att krig är kortvariga och mest består av snabba operationer i utlandet. Denna doktrin har visat sig vara helt felaktig. Rysslands anfall på Ukraina liknar snarare de strider som skedde under 1:a världskriget där arméer gräver ner sig och nöter ner varandra under en längre tid. Detta får konsekvenser för hur vi skall planera vår militära organisation i fredstid för att klara av en långvarig konflikt. Ett Natomedlemskap är därför nödvändigt men även när vi går med i Nato måste vi säkerställa att vi kan ta emot resurser i väst och frakta dem till östra Sverige samt Finland, Baltikum och Polen. Försvaret av våra hamnar och våra flygplatser i väst måste därför förstärkas. Genom att återupprätta I 17 som ett infanteri- och tranportregemente med hög transportförmåga kan vi vid ofärd skapa en västsvensk hubb där vi tar emot resurser och fraktar dem öster ut.
Samtidigt som vi behöver återskapa denna typ av militär förmåga i Bohuslän måste även infrastrukturen anpassas till den nya tid vi lever i. Järnvägen i östvästlig riktning måste rustas upp. Stickspår som går fram till hamnar, exempelvis Lysekilsbanan, måste återskapas och förbättras. Strategiska vägar, exempelvis ytterligare en hamn till Orust vilket skulle möjliggöra en militär användning av Valhamn, måste påskyndas. Centrala flygplatser, exempelvis Säve flygplats som kan fungera som alternativa flygplatser till Landvetter, måste säkerställas. Det behövs därför en övergripande översyn av hela Västsverige utifrån den nya hotbilden i syfte att säkerställa att vi kan klara av en långvarig konflikt där understöd ifrån andra delar av världen blir nödvändiga och säkerställs.
Då jag är aktiv med att stödja Ukraina har jag vid fem tillfällen under det gångna året besökt landet och transporterat ner ambulanser, lastbilar, vårdmateriel m.m. Vid dessa resor har jag noterat att stora delar av den ukrainska logistiken hanteras via privata lastbilar. Detta är en erfarenhet vi bör ta med oss. MSB bör därför se över alla de lagar som reglerar samt möjliggör att staten vid ofärd kan samverka med privata expeditörer för att transportera alla de varor som behövs för att man skall klara av ett långvarigt krig.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|