Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda på vilket sätt staten ska prioritera mellan de svenska hamnarna och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige finns det 53 kommunalt ägda hamnar, och därtill ett antal privat ägda hamnar. Många av dessa hamnar är givetvis viktiga för lokalsamhället där de finns, men ur ett helhetsperspektiv kan det ifrågasättas om ett så stort antal hamnar är optimalt för ett litet land som Sverige. En statlig utredning har kommit fram till att det finns underlag för cirka 10 hamnar i Sverige.
Den största och viktigaste hamnen är Göteborgs hamn. Via den sker en stor andel av den svenska exporten och importen. Det är därtill också en mycket viktig hamn för vårt grannland Norge. Detta är den svenska hamn som har potential för interkontinental export med de allra största containerfartygen. Export och import, särskilt långväga, via övriga hamnar måste ske via omlastning i större hamnar, ibland Göteborg, men ofta i hamnar som Gdansk, Hamburg och Rotterdam.
Omlastningen innebär mycket stora extra kostnader. För de svenska konsumenterna innebär det dyrare varor, men det innebär också att det vi exporterar – svenskt stål och svenska bilar – blir dyrare och därmed mindre attraktivt för utländska köpare. Även detta drabbar oss, eftersom det innebär mindre arbete på stålverken och bilfabrikerna – och hos deras underleverantörer. Som nation har vi därför att vinna på att samla export och import i ett fåtal strategiskt utvalda hamnar för att minimera onödiga kostnader. Det säger sig självt att kommunerna inte är rätt organisation för detta. Därför måste staten ta ett ansvar.
Utöver den fördyring som drabbar konsumenterna så kräver väl fungerade hamnar att man har en bra infrastruktur mellan hamnen och övriga landet. Vägar, järnvägar och el måste finnas och ha en sådan kapacitet så att hamnen kan vara en effektiv hamn och klara av framtidens bränslen samt miljökrav.
Kriget i Ukraina gör också att vi måste se över hur Sverige skall kunna ta emot både varor och militärt stöd vid ett skymnings- eller krigsläge.
Riksdagen bör därför tillkännage för regeringen att man bör utreda hur staten bäst tar ett större ansvar för de svenska hamnarna på ett sätt som tydligt prioriterar de som är mest viktiga ur ett strategiskt perspektiv. Förmåga till långväga handelslinjer med de största fartygstyperna måste vara en viktig faktor i ett sådant arbete. Att organisera ett antal hamnar i statlig regi bör inte uteslutas.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|