Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att reformera strandskyddsreglerna så att de medger byggande i attraktiva lägen där exploateringsgraden är låg, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Att få bygga och bo i vackra och strandnära lägen är en dröm för många i vårt land, samtidigt som våra stränder måste skyddas från överexploatering. Att kunna erbjuda attraktiva boendemiljöer i strandnära lägen är en avgörande beståndsdel för att skapa inflyttning och tillväxt i gles- och landsbygd.
Strandskyddet blir då en stor hämsko i bl a Norrbotten. Som exempel har Arjeplogs kommun inte ens 3 000 invånare. Men inom kommunen finns 9 573 öar och 8 728 sjöar. Det ger 3 mil strand per invånare och det säger sig självt att exploateringstrycket på strandnära lägen inte blir vidare högt. Strandskyddets tillämpning behöver ta hänsyn till detta.
Under 2009 och 2010 ändrades strandskyddsreglerna för att bland annat göra det lättare att bygga strandnära i glesbygdsområden. När den nya lagen trädde i kraft 1 juli 2009 var förhoppningarna stora. Lagen skulle ge mer utrymme för regionalt och lokalt anpassade bedömningar. I de delar av Sverige där det finns gott om stränder och lågt bebyggelsetryck skulle det bli lättare att bygga. Samtidigt skärptes möjligheten att bygga i områden som varit utsatta för hårt exploateringstryck. Men tyvärr blev inte verkligheten så och det har blivit tydligt att de nu gällande reglerna inte fyllt sitt syfte.
Kommuner i glesbygd upplever att det har blivit ännu svårare att få bygga i attraktiva strandlägen, tvärtemot intentionen med lagstiftningen. Förra mandatperioden tog den socialdemokratiskt ledda regeringen fram och beredde färdigt en reformering av strandskyddet som skulle tillgodose behovet av att göra det mer flexibelt. Det förslaget vann inte majoritet och har således inte blivit verklighet. Behovet av reformering av strandskyddsreglerna kvarstår dock.
|
Linus Sköld (S) |
|
|
Fredrik Lundh Sammeli (S) |
Ida Karkiainen (S) |
|
Zara Leghissa (S) |
|