I Sverige är det fritt för vem som helst att skaffa sig information om vem som äger vilken bil och vilken adress vederbörande bor på.
Det finns naturligtvis flera motiveringar för att tillhandahålla sådan information. Det främjar ett öppet och transparent samhälle och det ger medborgarna möjlighet att inspektera och ha insyn i hur fordonsägare och fordon är registrerade.
Det ger bland annat möjlighet för köpare att kontrollera ägarhistoriken för ett fordon innan köp, eller att identifiera ägare av ett fordon exempelvis vid inblandning i olycka för att bland annat fastställa ansvar och försäkringsanspråk.
Men det är samtidigt som en öppen bok för kriminella ligor som genom registret lätt kan finna sina offer.
Nyligen gick exempelvis polisen i region Väst ut med en varning till långtidsparkerare på Landvetter flygplats om att organiserade ligor satt i system att övervaka de fordon som parkerat där för att söka upp ägares adress och göra inbrott.
Lämpliga säkerhetsåtgärder bör därför vidtas för att skydda den personliga integriteten och säkerheten för fordonsägarna från kriminella. Det borde i likhet med i andra länder finnas någon form av spärr för att få tillgång till fordonsägares uppgifter.
Ett stort antal svenska sajter kan också som det är idag, trots de höga krav på skydd för personlig integritet och personuppgifter som följer av GDPR-lagstiftningen, genom ett så kallat utgivningsbevis undantas från de regler som gäller och publicera sådant som annars inte skulle vara lagligt enligt dataskyddsförordningen. Det är bara i Sverige som söktjänstföretag får publicera våra personuppgifter på sina sajter på nätet. Kriminella kan därmed använda söktjänsterna som verktyg i jakten på lämpliga brottsoffer. Genom några klick går det att totalt kartlägga individers liv, vilket därmed utgör en allvarlig säkerhetsrisk.
|
Carita Boulwén (SD) |
|