Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda en kostnadsmodell för veterinärvård i enlighet med motionens intention och tillkännager detta för regeringen.
I Sverige har vi en allmän sjukvård – för nästan hela familjen. Såväl ung som gammal har rätt till bästa möjliga vård utan att behöva oroa sig för skenande kostnader eller dyra privata försäkringar. Däremot omfattas inte våra familjemedlemmar som inte är människor utav detta.
En hund, katt, häst eller fågel osv som insjuknar är helt beroende av ägarens ekonomi eller av en separat tecknad försäkring. Men även med en tecknad försäkring finns en självrisk som ofta består av dels en fast kostnad, dels en rörlig självrisk och där 15 % är en vanligt förekommande procentsats. För de mest allvarliga fallen kan kostnaden för ägaren med andra ord bli orimligt dyr även i de fall djuret är försäkrat.
Försäkringsbolaget Agria visar som räkneexempel på sin hemsida en djurförsäkring där djurets ägare får betala 3 150 kronor i fast självrisk, 1 778 kronor i rörlig självrisk (15 %), totalt 4 928 kronor, och där försäkringsbolaget Agria betalar de resterande 10 157 kronorna av totalbeloppet 15 000 för exempeldjurets vård. Ponera att en hund insjuknar och är i behov av en avancerad operation, då kan totalkostnaden inte onormalt innebära kostnader över 100 000 kronor. Utifrån tidigare räkneexempel skulle en totalkostnad om 100 000 därmed innebära 17 677 kronor för ägaren, en totalkostnad om 500 000 kronor innebära 77 678 kronor för ägaren osv.
För att säkerställa att inte fler djur än nödvändigt skall behöva avlivas i de fall ägarens ekonomi inte tillåter den vård som krävs behöver frågan utredas vidare.
Studier har visat att priserna varierar kraftigt över vårt land. Vissa kirurgiska ingrepp har visat sig variera i pris med över 100 % mellan två grannkommuner. Självklart skall fri prissättning råda på en fri marknad, men ambitionen måste ändå vara att avgiften skall ligga i paritet med de faktiska kostnaderna, varför regeringen behöver utreda en kostnadsmodell för veterinärvård med utgångspunkten att så många djurliv som möjligt skall kunna räddas från onödig avlivning.
|
Michael Rubbestad (SD) |
|