Mäns våld mot kvinnor är ett akut och allvarligt samhällsproblem. Varje dag utsätts kvinnor för fysiskt, psykiskt, sexuellt och/eller ekonomiskt våld av en man som hon har eller tidigare har haft en relation med. Utformningen av den nuvarande bostadspolitiken gör att många av dessa kvinnor tvingas att stanna i en våldsam relation. Sverige behöver en bostadspolitik som skyddar våldsutsatta kvinnor och barn.
Den farligaste platsen för en våldsutsatt kvinna är det egna hemmet. Trots det tvingas våldsutsatta kvinnor och barn i många kommuner att stanna hos eller flytta tillbaka till förövaren för att ha någonstans att bo. Unizons Kvinnofridsbarometer 2021 visar att endast sex av tio kommuner erbjuder våldsutsatta kvinnor och barn hjälp att få en ny bostad. I Boverkets Bostadsmarknadsenkät 2021 uppger endast 15 procent av kommunerna att de tar sitt ansvar och ger förtur i bostadskön till våldsutsatta kvinnor. Ofta är de enda alternativen efter tiden på skyddat boende dyra och osäkra.
Det innebär att kvinnor och barn som utsätts för våld i hemmet tvingas att välja mellan hemlöshet och våld. Varje år blir tusentals kvinnor och barn i Sverige hemlösa på grund av mäns våld. Bostadsbristen gör det svårt att hitta någonstans att bo, såväl tillfälligt som permanent. Ekonomiskt våld resulterar ofta i betalningsanmärkningar och skulder som gör det svårt att konkurrera på bostadsmarknaden. Många våldsutsatta kvinnor saknar dessutom en fast inkomst, eftersom de antingen har förbjudits att arbeta eller inte kan gå till sitt arbete på grund av sjukskrivning eller rädslan för att möta sin förövare.
För att ge fler kvinnor och barn chansen till en framtid fri från våld krävs krafttag. Våldsutsatta kvinnor bör få förtur till allmännyttiga bostäder i samtliga kommuner i Sverige. Dessutom är det, med anledning av det ekonomiska våld som ofta förekommer i våldsamma relationer, angeläget att införa lättnader i inkomstkraven och ta bort kravet på skuldfrihet för att beviljas lägenhet för våldsutsatta kvinnor. Vidare bör bostadsutbyten över kommungränserna säkerställas, eftersom det i många fall är farligt att bo kvar i samma kommun som förövaren.
Det bör emellertid påpekas att kommunerna inte är rustade för att ta hand om detta samhällsproblem själva. Nationella insatser och nationell samordning är därför av yttersta vikt. Ett steg i rätt riktning är att se över möjligheten att införa en nationell bostadskö för våldsutsatta kvinnor och barn som snabbt kan ge förtur till ett tryggt boende. Därutöver behöver ytterligare reformer utredas för att förbättra bostadssituationen för våldsutsatta kvinnor och barn.
Bostadspolitiken är sammanfattningsvis avgörande för att förebygga och bekämpa våld i nära relationer. Vi måste bygga ett samhälle där varje kvinna och barn har rätt till ett liv fritt från våld. Ingen ska behöva välja mellan våld och hemlöshet.
|
Aida Birinxhiku (S) |
|