Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att utreda varför myndigheter och institut inte tar med den kolinlagring som faktiskt sker inom jordbruket när man beräknar näringens klimatpåverkan, och detta tillkännager riksdagen för regeringen.
Vi är många som är överens om att klimatutmaningen är oerhört viktig och något som måste adresseras. Men det är också nödvändigt att vi har korrekta ingångsvärden när beslut ska fattas. Idag ser vi att jordbrukets klimatpåverkan ofta överdrivs. Det visar analyser av de beräkningsmodeller som ligger till grund för bedömningen.
Både jordbruket och skogsbruket i Sverige lagrar stora mängder koldioxid. Jordbrukets grödor byggs upp av koldioxid och vatten med hjälp av solenergin – fotosyntesen. I den processen lagrar växterna kol.
Denna kolinlagring bör tas med vid beräkningen av dessa näringars klimatpåverkan. Detta görs inte idag. Man räknar bara utsläpp.
Den svenske forskaren Per Frankelius, Linköpings universitet, har granskat IPCC:s sätt att räkna på jordbrukets påverkan och kommit fram till att man bara räknar utsläpp av växthusgaser. Man tar inte hänsyn till den kolinlagring som faktiskt redan sker inom jordbruket genom fotosyntesen. Hans artikel har publicerats av Agronomy Journal efter sedvanlig peer review-granskning, och går därför inte att avfärda utan vidare.
Per Frankelius har stöd av en rad andra forskare, liksom företrädare för branschen, som i debattartiklar framhållit att man inte tar med kolinlagringen i beräkningarna. Många institut och myndigheter använder samma beräkningsmodeller.
Det gäller även Nordiska ministerrådets nya näringsrekommendationer, NNR, som inte heller grundar sina kostråd på beräkningsmodeller som tar med jordbrukets kolinlagring.
Sverige är ett land där det växer gräs. Precis som i Norge lämpar sig våra marker väl för djurhållning. Vi kan producera tillräckligt med mat för att föda vår egen befolkning. Men då kan vi inte motarbeta den näring som faktiskt producerar vår mat.
Metan är flyktigt och omvandlas till koldioxid och vatten på 8–10 år. Jordbrukets andel av det metan som tillförs atmosfären är relativt liten. Det mesta kommer från haven (bl.a. organismer i havet och på våra havsbottnar).
Allt detta sammantaget innebär att jordbrukets klimatpåverkan överdrivs i den offentliga debatten. Det får tragiska bieffekter. Bland annat att vi fokuserar på fel åtgärder och lägger resurser på sådant som i praktiken inte har någon större effekt.
För att trygga vår livsmedelsförsörjning behöver vi se över sättet att beräkna jordbrukets klimatpåverkan på. Vi behöver utreda varför man inte tar med den kolinlagring som faktiskt sker i beräkningarna. Det gäller såväl myndigheter som de institut som anlitas som konsulter vars utredningar leder till politiska beslut.
|
Magnus Jacobsson (KD) |
|