Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om en lagstiftning som möjliggör lättillgängligt stöd med förenklad biståndsbedömning på fler områden inom socialtjänsten och tillkännager detta för regeringen.
Att ge oss människor egenmakt och inflytande över våra liv är viktigt, så även när vi behöver stöd när livet är svårt. Det var drivkraften bakom den så kallade Linköpingsmodellen i början av 90-talet.
Linköpingsmodellen ger människor möjlighet att få tillgång till vissa stödinsatser utan biståndsbeslut. Den enskilde får själv och i samråd med utföraren göra en överenskommelse för att förtydliga hur stödet ska se ut, beroende på behovet. I Linköping började det med att erbjuda personer över 75 år hemtjänst som en serviceinsats. I början av 2000-talet togs steget att service även skulle gälla andra delar av socialtjänsten. En nationell kartläggning visar att många av Sveriges kommuner vill arbeta på likartat sätt.
Det innebär konkret att den enskilde själv kan ta kontakt med vården om drickandet har blivit ett problem. Att en familj själv kan ta kontakt med familjestödet om de upplever att situationen i familjen känns ohållbar. För många kan det kännas mycket svårt att söka hjälp på socialkontoret och det kan då innebära att man inte söker hjälp. Detta lättillgängliga sätt att arbeta stärker den enskildes självbestämmande och möjliggör tidiga och förebyggande insatser.
Rätten till individuell utredning måste alltid finnas, men samtidigt måste det finnas utrymme för mer lättillgängliga insatser. I sin nuvarande form tillåter inte socialtjänstlagen det här arbetssättet mer än för hemtjänstinsatser. Här behöver lagstiftningen moderniseras så att de kommuner som finner det lämpligt ska kunna använda sig av mer lättillgängligt stöd som ska kunna omfatta hela socialtjänstens område.
|
Eva Lindh (S) |
Mats Wiking (S) |