Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga att utreda hur en sambandsansvarig kan utses för individen med uppdrag att vara helhetsansvarig för en sammanhållen vård för multisjuka människor och tillkännager detta för regeringen.
Vi ser idag att Sveriges befolkning blir allt äldre. Det bidrar även till att vi i större utsträckning ådrar oss sjukdomar under livet än förr då vi avled i tidigare åldrar. Ju mer kunskaperna kring allvarliga sjukdomar utvecklas och desto mer läkekonsten klarar av att behandla och hantera, desto fler kommer att ha överlevt även svåra fall av sjukdom. I dag ser vi dock ett stort glapp mellan olika professioner inom sjukvården. Var och en tar ett stort ansvar för sin kroppsdel eller sitt expertområde men ingen tar ansvar för helheten. Det gör att patienten inte blir tagen som en hel individ utan ensam bär ansvaret för att mellan olika läkare för olika åkommor påtala även andra delar av sin kropp att ta hänsyn till. Det medför oro för patienten och en stor risk för missar då patienten oftast inte besitter expertkunskaper så som läkarna gör. Med dagens system riskerar vi att missa läkemedel som inte fungerar optimalt mot andra läkemedel, förskrivna av olika läkare för olika åkommor. En behandling av en kroppsdel kan riskera att skada en annan del av kroppen under behandling på grund av att man saknar samordningen och helhetsbilden. Det är hög tid att sätta hela patienten i centrum och inte ständigt i väntrum. En utsedd sambandsansvarig för patienten som ansvarar för hela vårdkedjan kan fungera som trädstammen medan olika professioner likt trädets grenar arbetar med sitt expertområde. Utan en tydlig och stabil stam fungerar inte grenarnas individuella arbete. För att ytterligare rädda liv och ge patienten en trygghet bör det övervägas att se över möjligheten att låta helhetsansvaret vila på en sambandsansvarig i syfte att skapa en sammanhållen vård och en trygg punkt att vända sig till.
|
Ann-Sofie Lifvenhage (M) |
|