Under åren 1915–1918 mördades över 1,5 miljoner kristna invånare, inklusive syrianer, assyrier, kaldéer, armenier och pontiska greker, i nuvarande Turkiet. Syftet med detta folkmord var att skapa ett homogent land med ett språk och en religion, och därför fanns det inte plats för den kristna ursprungsbefolkningen.
Sveriges riksdag fattade beslut om ett erkännande av seyfo 2010, i likhet med flera andra länder. Trots detta väljer Turkiet än idag att inte erkänna och inte heller göra upp med det förflutna. Detta är en fråga som inte bara berör ättlingar till de drabbade utan också hela samhället och framtida generationer.
För att skapa en mer heltäckande och inkluderande utbildning bör även andra folkmord och etniska rensningar inkluderas i läroplanen. Detta inkluderar, men är inte begränsat till, folkmordet i Rwanda, Förintelsen och folkmordet i Kambodja eller Srebrenica i Bosnien och Hercegovina. Genom att inkludera dessa händelser i undervisningen kan vi bättre förstå de mekanismer som leder till sådana tragedier och arbeta för att förhindra dem i framtiden.
I ljuset av den ökande digitaliseringen bör regeringen också överväga att skapa digitala utbildningsresurser som kan göra denna viktiga information mer tillgänglig för både lärare och elever.
Sverige bör också söka internationellt samarbete för att främja undervisning om folkmord och mänskliga rättigheter. Detta kan inkludera utbyte av utbildningsmaterial och forskning, samt samarbete med internationella organisationer som FN.
|
Denis Begic (S) |
Ingela Nylund Watz (S) |