Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att överväga en pilotverksamhet där utbildningsmöjligheterna – i samverkan mellan frivården och klientnära aktör – under och efter anstaltstiden avsevärt förbättras och tillkännager detta för regeringen.
Att en människa ägnar sig åt brottslig verksamhet är en förlust för samhället. Att en människa efter en internering återfaller i brott är såväl en förlust som ett misslyckande. Det görs insatser redan idag för att rusta interner för ett liv i frihet och egen försörjning, men flera rapporter har visat att det finns mer att göra för att göra interneringstiden meningsfull och förhindra att nya brott framstår som en farbar väg vid frigivning. Under anstaltstiden växlar de flesta mellan enklare sysselsättning, behandling och i viss mån studier. Här finns dock mer att hämta; en av Kriminalvårdens egna klientkartläggningar visar t.ex. att 50 % av internerna har grund- eller folkskola som högsta avslutade utbildning, att jämföra med 20 % i befolkningen som helhet. Det gör gruppen tidigare interner mer sårbara på en redan snårig arbetsmarknad. Erfarenheterna inom Kriminalvården av att erbjuda såväl kompletterande grundskolestudier som arbetsmarknadsutbildningar under anstaltstiden är goda. Dock bör det finnas möjligheter till studier även efter frigivning, inte minst den villkorliga, gärna i samverkan mellan frivården och t.ex. Kris eller annan klientnära aktör, som kan bistå i att lotsa och matcha. Inte minst bör det finnas möjlighet att tillsammans med klienterna identifiera bristyrken i kombination med eget intresse och ev. fallenhet. Att erbjuda utbildningsmöjligheter under anstaltstiden men även efter frigivning är en investering som ger mångdubbelt igen, såväl för individen som för samhället. En pilotverksamhet för detta borde omgående initieras.
|
Hanna Westerén (S) |
|