Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om behovet av att uppdatera rekommendationerna gällande habiliteringsersättning för att uppnå likvärdighet i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
Personer med funktionshinder i yrkesverksam ålder som saknar förvärvsarbete och inte utbildar sig kan få daglig verksamhet. Insatsen omfattar personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd samt personer med betydande och bestående begåvningsmässigt funktionshinder efter hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller kroppslig sjukdom.
Den som deltar i daglig verksamhet kan idag, i vissa kommuner, få en ersättning för sitt deltagande, så kallad habiliteringsersättning. Ersättningen ses som ett sätt att stimulera den enskilde att delta i verksamheten. Det är kommunen som betalar ut ersättningen. Det finns dock ingen lagstadgad rätt till habiliteringsersättning. Storleken på habiliteringsersättningen varierar kraftigt mellan kommunerna, men en vanlig ersättningsnivå är 10–15 kronor per timme.
Synen på habiliteringsersättningen varierar också kraftigt. En del ser den närmast som ett bidrag man får som välgörenhet, medan andra ser det som en lön man betalar för att även personer med funktionsvariation arbetar och bidrar med det de kan. Få andra områden på den anpassade arbetsmarknaden lever med så oklara villkor och med ständiga hot om besparing eller avskaffande. Här behövs ett klargörande av samhällets gemensamma inställning.
Därför behövs det en uppdaterad nationell rekommendation för svenska kommuner att förhålla sig till. Det måste stå klart hur samhället ser på rehabiliteringsersättningen.
|
Hanna Westerén (S) |
|