Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att se över möjligheten att stärka skolors arbete för likabehandling samt för att motverka att hbtqi-personers rättigheter kränks och tillkännager detta för regeringen.
Ett flertal ungdomar vittnar om ett hårdare samhälle att vara öppet hbtqi-person i och där mobbning, trakasserier eller olika former av diskriminering sker i skolan på daglig basis för vissa. Trots att Sverige kommit långt vad gäller hbtqi-personers mänskliga rättigheter fortsätter hatretoriken att öka på sociala medier och alltfler hatbrott mot hbtqi-personer rapporteras in.
MUCF (myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor) skrev i sin rapport ”Jag är inte ensam, det finns andra som jag” om unga hbtqi-personers levnadsvillkor att det är betydligt vanligare att hbtqi-personer utsätts för mobbning i skolan. Vidare föreslog myndigheten en rad åtgärder för att stärka unga hbtqi-personer och därigenom skapa ett friare samhälle för alla.
Skolan sätter grunden för alla människor, det är i skolan vi får grundkunskapen om vad för samhälle vi verkar i och vilken roll vi alla spelar i utvecklingen av samhället. I Sverige får alla unga växa upp fritt och det finns inga lagmässiga hinder för hbtqi-personer att verka. Vi ser dock att samhället blir allt hårdare och falska påståenden om hbtqi-personer och exempelvis pride sprids på sociala medier och bidrar till ett misstänkliggörande av hbtqi-personer som i förlängningen utsätter gruppen för fara.
I den ungdomspolitiska skrivelsen som överlämnades till regeringen (skr. 2020/21:105) påpekades det att ungas mänskliga rättigheter är centrala. Vidare konstaterades det att de grundläggande rättigheter som återfinns i den svenska grundlagen samt de konventioner Sverige åtagit sig att följa ska kunna åtnjutas av alla unga. I skrivelsen påtalas även att unga hbtq-personer i högre utsträckning utsätts för diskriminering, hot och våld än andra unga och upplever mer inskränkningar i sina levnadsvillkor. Det har även konstaterats att skolan är en av de platser där det är allra vanligast att hbtqi-personer blir utsatta för diskriminering.
Det behövs ytterligare insatser som stärker unga hbtqi-personers rättigheter och ser till att skolan och andra fysiska platser är trygga rum för dem. Vidare behöver staten ta ett större ansvar för att situationen för unga hbtqi-personer inte ska variera beroende på var i landet man bor. Det behövs insatser i tidigt stadium för att säkerställa ett samhälle som är fritt och tryggt och där alla får möjligheten att verka som fria demokratiska medborgare.
Skolornas arbete för likabehandling behöver stärkas och det bör ses över om specifika medel kan tilldelas landets skolor i syfte att öka tryggheten för unga hbtqi-personer. Det bör också ses över på vilket sätt kommuner kan få medel för att arbeta med att stärka unga hbtqi-personers rättigheter.
|
Daniel Vencu Velasquez Castro (S) |
|