sou 2022 38 d2

Innehåll

Del 1
Vissa begrepp och förkortningar...........................................		23
Sammanfattning ................................................................		29
Summary ..........................................................................		57
1	Författningsförslag.....................................................	87
1.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ..........................		87

1.2Förslag till lag om föräldraskap i internationella

	situationer..............................................................................	128
1.3	Förslag till lag om föräldrafullmakter..................................	136
1.4	Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ....................	140
1.5	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken.............................	141
1.6	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken .........	143

1.7Förslag till lag om upphävande av lagen (1955:469)

angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall
i arbete m.m...........................................................................	149

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om

rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap.....

150

1.9Förslag till lag om upphävande av lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av

yrkesskada m.m.....................................................................

155

Innehåll		SOU 2022:38
1.10	Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om
	indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda
	i Danmark, Finland, Island eller Norge ..............................	156
1.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	tryggande av pensionsutfästelse m.m..................................	158
1.12	Förslag till lag om ändring i lagen (1969:620) om
	ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag .............	160
1.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:752) om
	nordisk vittnesplikt m.m......................................................	163

1.14Förslag till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar

	på privaträttens område........................................................	165
1.15	Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
	(1991:481) .............................................................................	168
1.16	Förslag till lag om ändring i sametingslagen
	(1992:1433) ...........................................................................	170
1.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om
	läkarvårdsersättning..............................................................	171
1.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
	ersättning för fysioterapi......................................................	172
1.19	Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen
	(1995:584) .............................................................................	173
1.20	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om
	det statliga personadressregistret ........................................	175
1.21	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) ...........................................................................	177

1.22Förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets

folkbokföringsverksamhet...................................................	179
1.23 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453) .............................................................................	181

SOU 2022:38Innehåll

1.24	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om
	läkemedelsförmåner m.m. ....................................................	185
1.25	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om
	biobanker i hälso- och sjukvården m.m...............................	186
1.26	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om
	genetisk integritet m.m.........................................................	187
1.27	Förslag till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)..............................................	190
1.28	Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1013) om
	personnamn...........................................................................	191
1.29	Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
	(2017:30) ...............................................................................	193
1.30	Förslag till lag om ändring i lagen (2021:530) om
	informationssamtal ...............................................................	195
1.31	Förslag till förordning om föräldrafullmakter ....................	197
1.32	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1949:661) om skyldighet för domstol att lämna
	uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m. ....	198

1.33Förslag till förordning om upphävande av förordningen (1956:183) angående omreglering av vissa ersättningar

på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för
fiskare.....................................................................................	200

1.34Förslag till förordning om upphävande av Kungl. Maj:ts Förordning (1962:308) om förhöjning av vissa livräntor på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för

fiskare.....................................................................................	201
1.35 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(1969:624) om rättsgenetisk undersökning vid
utredning av faderskap..........................................................	202

1.36Förslag till förordning om ändring i kungörelsen (1973:810) om socialnämnds medverkan vid

fastställande av faderskap, m.m............................................

203

Innehåll	SOU 2022:38
1.37	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna ........	205
1.38	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1998:1234) om det statliga personadressregistret.............	211
1.39	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2001:589) om behandling av personuppgifter
	i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet .........................	213

1.40Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:637) om behandling av personuppgifter inom

socialtjänsten.........................................................................

215

1.41Förslag till förordning om ändring i förordningen (2001:708) om medicinskt födelseregister hos

	Socialstyrelsen.......................................................................	217
1.42	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket.......	219
1.43	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2012:346) om kvalitets- och säkerhetsnormer vid
	hantering av mänskliga organ ..............................................	220
1.44	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2014:115) med instruktion för utrikesrepresentationen .. 225
1.45	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2017:292) med instruktion för Myndigheten för
	familjerätt och föräldraskapsstöd ........................................	226
1.46	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2021:534) om informationssamtal .....................................	227
1.47	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2021:1046) om digital bekräftelse av föräldraskap............	228
2	Vårt uppdrag och arbete ...........................................	231
2.1	Uppdraget .............................................................................	231
2.2	Arbetet ..................................................................................	231
2.3	Betänkandets disposition .....................................................	233

SOU 2022:38Innehåll

3	Den föräldraskapsrättsliga regleringen .......................		235
3.1	Utvecklingen av reglerna om föräldraskap..........................		235
	3.1.1	Den tidiga regleringen...........................................	235
	3.1.2	De senaste 40 åren .................................................	237
3.2	Moderskap.............................................................................		240
3.3	Faderskap...............................................................................		240
3.4	Föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken .....................		242
3.5	Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet .....		243

3.6Socialnämndens medverkan vid fastställande

	av föräldraskap.......................................................................		244
3.7	Fastställande av föräldraskap i domstol...............................		246
3.8	Hävande av föräldraskap ......................................................		247
3.9	Barnets rätt till information om sitt ursprung ....................		249
4	Adoption ................................................................		251
5	Lagstiftning av särskild betydelse för familjer
	där fler än två vuxna tar föräldraansvar ......................		253
5.1	Vårdnad och förmynderskap................................................		253
	5.1.1	Om vårdnad ...........................................................	253
	5.1.2	Vem är vårdnadshavare?........................................	254
	5.1.3	Hur utövas vårdnaden? .........................................	257
	5.1.4	Om förmynderskap...............................................	260
5.2	Boende	...................................................................................	261
5.3	Umgänge ...............................................................................		262

5.4Några generella bestämmelser om vårdnad, boende

	och umgänge .........................................................................	264
5.5	Familjerättslig konfliktlösning.............................................	265
5.6	Underhållsskyldighet............................................................	267
5.7	Familjeförmåner....................................................................	268

Innehåll		SOU 2022:38
6	Barnkonventionen....................................................	271
7	Europakonventionen.................................................	277
7.1	Allmänt om konventionen...................................................	277
7.2	Fastställande av föräldraskap ...............................................	279
7.3	Rätten till kännedom om genetiskt ursprung.....................	283
7.4	Hävande av föräldraskap ......................................................	284

7.5Familjeband mellan barn och andra närstående

	än rättsliga föräldrar .............................................................		288
8	Europeiska unionens stadga om de grundläggande
	rättigheterna ...........................................................		295
9	Regleringen i några andra länder ...............................		297
9.1	Danmark ...............................................................................		297
	9.1.1	Föräldraskap ..........................................................	297
	9.1.2	Adoption................................................................	301
	9.1.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	302
9.2	Finland	..................................................................................	307
	9.2.1	Föräldraskap ..........................................................	307
	9.2.2	Adoption................................................................	311
	9.2.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	313
9.3	Island .....................................................................................		318
	9.3.1	Föräldraskap ..........................................................	318
	9.3.2	Adoption................................................................	321
	9.3.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	322
9.4	Norge ....................................................................................		325
	9.4.1	Föräldraskap ..........................................................	325
	9.4.2	Adoption................................................................	329
	9.4.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	331

9.5Lagstiftning av särskild betydelse när fler än två vuxna

tar föräldraansvar i några länder utanför Norden...............		334
9.5.1	Inledning................................................................	334
9.5.2	Förenade Kungariket ............................................	335

SOU 2022:38Innehåll

	9.5.3	Tyskland.................................................................	337
	9.5.4	Frankrike................................................................	338
	9.5.5	Nederländerna .......................................................	339
	9.5.6	Nya Zeeland...........................................................	340
	9.5.7	USA........................................................................	341
	9.5.8	Kanada....................................................................	343
10	Kunskapsöversikt ....................................................		347
10.1	Genetiskt ursprung...............................................................		347
10.2	Barns relationer till sociala föräldrar....................................		350
	10.2.1	Inledning ................................................................	350
	10.2.2	Ombildade familjer................................................	351
	10.2.3	Stjärnfamiljer och regnbågsfamiljer......................	360
10.3	Separationer, konflikter och barns mående.........................		365
	10.3.1	Vissa statistiska uppgifter .....................................	365
	10.3.2	Något om föräldrar i konflikt...............................	366
	10.3.3	Föräldrakonflikters konsekvenser för barns
		hälsa ........................................................................	367
10.4	Något om familjestrukturens betydelse för barns
	utveckling och välbefinnande...............................................		368
11	Gemensamma utgångspunkter ..................................		371
12	Översyn av föräldrabalkens regler om föräldraskap ......		375
12.1	Regelverkets utformning......................................................		375
	12.1.1 Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter........		375
	12.1.2	Det föräldraskapsrättsliga regelverkets
		uppbyggnad............................................................	377
	12.1.3 Förhållandet mellan de rättsliga grunderna
		för föräldraskap för den som inte har fött
		barnet......................................................................	381
	12.1.4	Våra överväganden och förslag .............................	385
	12.1.5	Några ord om föräldraskapspresumtionen ..........	413
12.2	Behovet av särskilda regler när det inte är känt
	eller är oklart vem som har fött ett barn .............................		415
	12.2.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter........	415

Innehåll	SOU 2022:38
12.2.2	Statistik om mål om moderskap...........................	416
12.2.3	Våra överväganden och förslag.............................	420
12.3 Hävande av föräldraskap för den förälder som inte
har fött barnet.......................................................................		428
12.3.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter .......	428
12.3.2	Statistik om hävda föräldraskap ...........................	430
12.3.3	Utrymmet att häva ett föräldraskap
	för den förälder som inte har fött barnet
	bör begränsas.........................................................	440
12.3.4	Begränsningen bör genomföras genom att
	en förälders rätt att väcka talan inskränks ...........	447
12.3.5	Barnet och båda föräldrarna ska ha rätt att
	väcka talan..............................................................	457
12.3.6	En förälders rätt att väcka talan ska inskränkas
	genom att det införs en tidsfrist för talans
	väckande.................................................................	462
12.3.7	Arvingars lagstadgade rätt att väcka talan
	bör behållas oförändrad ........................................	469
12.3.8	Barnet ska som utgångspunkt föra sin egen
	talan........................................................................	471
12.3.9	En s.k. tredje parts rättigheter påverkas inte.......	479
12.3.10	Hävande av ett föräldraskap som har fastställts
	genom dom bör även fortsättningsvis kräva
	resning....................................................................	481
12.4 Behovet av ändringar i lagen om rättsgenetisk
undersökning vid utredning av faderskap ...........................		482
12.4.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter .......	482
12.4.2	Nuvarande reglering..............................................	482
12.4.3	Rättsgenetisk undersökning i mål om
	fastställande och hävande av föräldraskap
	för den förälder som inte har fött barnet.............	483
12.4.4	Rättsgenetisk undersökning när
	ett föräldraskap för den av föräldrarna som
	inte har fött barnet har fastställts genom dom....	487
12.4.5	Rättsgenetisk undersökning när det inte
	är känt eller är oklart vem som har fött barnet....	488
12.4.6	Författningarna om rättsgenetisk
	undersökning ska byta namn................................	491

SOU 2022:38	Innehåll
12.4.7 En föråldrad bestämmelse om
blodundersökning ska upphävas...........................	491
12.5 Behovet av ändringar i reglerna om föräldraskap
i internationella situationer ..................................................	492

12.5.1En ny lag om föräldraskap i internationella

	situationer ..............................................................	492
12.5.2 Den nya lagens tillämpningsområde ....................		498
12.5.3	Föräldraskap omedelbart på grund av lag
	och andra regler om tillämplig lag ........................	506
12.5.4	Fastställande och hävande av föräldraskap...........	513

12.5.5Giltigheten av utländska domstolsavgöranden

och fastställelser.....................................................	515
12.5.6 Hemvist och ordre public .....................................	520
12.5.7 Följdändringar i lagen om erkännande
och verkställighet av nordiska domar
på privaträttens område.........................................	521
12.6 Följdändringar med anledning av att det införs ett
könsneutralt föräldrabegrepp i föräldrabalkens regler
om föräldraskap.....................................................................	522
12.6.1 Det finns ett behov av följdändringar
i ett stort antal författningar .................................	522
12.6.2 I vissa författningar ska ”mor”, ”far” och
”förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken”
ersättas med ”förälder”...........................................	529
12.6.3 I andra författningar finns det ett behov av
att ange huruvida bestämmelserna gäller för
den förälder som har fött barnet eller barnets
andra förälder.........................................................	534
12.6.4 ”Morförälder”, ”farförälder” och ”förälder till
en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken”
ska ersättas med motsvarande könsneutrala
uttryck....................................................................	536
12.7 Övriga följdändringar ...........................................................	537
13 Utökade möjligheter till adoption ..............................	541
13.1 Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter .......................	541

Innehåll	SOU 2022:38
13.2	Tidigare överväganden och kritiken mot nuvarande
	regelverk................................................................................	542
13.3	Tidigare makar eller sambor ska kunna åstadkomma
	ett gemensamt föräldraskap genom styvbarnsadoption.....	544
13.4	Familjehemsföräldrar och särskilt förordnade
	vårdnadshavare ska kunna adoptera gemensamt
	även efter en separation........................................................	549

13.5En make eller sambo ska alltid ensam kunna adoptera ett familjehemsplacerat barn eller ett barn som är eller

	har varit under hans eller hennes vårdnad...........................		554
13.6	Det bör inte krävas samtycke från en ny partner eller
	att den nya partnern yttrar sig i adoptionsärendet .............		555
Del 2
14	Åtgärder för familjer där fler än två vuxna
	tar föräldraansvar.....................................................		559
14.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter.......................		559
14.2	Viss statistik om familjer i Sverige.......................................		561
14.3	Hur används befintliga möjligheter att understödja
	relationen mellan ett barn och en social förälder? ..............		568
	14.3.1	Bakgrund................................................................	568
	14.3.2 Umgänge med den som står barnet särskilt
		nära.........................................................................	568
	14.3.3 Underhållsskyldighet i vissa fall...........................		576
	14.3.4	Föräldrapenningen ................................................	576
14.4	Vilka svårigheter upplever familjer där sociala föräldrar
	tar föräldraansvar? ................................................................		577

14.4.1Något om vårt arbete med att kartlägga

	problembilden .......................................................	577
14.4.2	Vuxnas erfarenheter och åsikter...........................	579
14.4.3	Barn och ungas erfarenheter och åsikter .............	629

14.4.4Vissa ytterligare uppgifter som utredningen

har hämtat in – särskilt om digitala
plattformar.............................................................	655

SOU 2022:38	Innehåll
14.5 Tidigare överväganden..........................................................	660
14.5.1 Inledning ................................................................	660

14.5.2Barnets rätt till umgänge med den som står

barnet särskilt nära ................................................

660

14.5.3Underhållskyldighet för förälders make

eller sambo i vissa fall ............................................

664

14.5.4Anpassningar av föräldrapenningen för att

	möta olika familjers behov ....................................	665
14.6 Våra slutsatser om reformbehovet.......................................		667
14.6.1	Inledning ................................................................	667
14.6.2 Förutsättningarna för barn att upprätthålla
	en relation med sina sociala föräldrar efter
	en separation eller en förälders dödsfall
	behöver förbättras .................................................	668
14.6.3 Det finns ett behov av att underlätta
	vardagslivet för vissa familjer där sociala
	föräldrar tar föräldraansvar ...................................	674
14.6.4 Olika grupper med skilda principiella
	utgångspunkter ......................................................	681
14.7 En utvärdering av tänkbara åtgärder....................................		683
14.7.1	Inledning ................................................................	683
14.7.2 Informationsinsatser om regelverket kring
	umgänge .................................................................	686
14.7.3 Ett förtydligande av nuvarande bestämmelser
	om barnets rätt till umgänge med den som står
	barnet särskilt nära och en sänkt tröskel för
	när socialnämnden ska föra en talan om sådant
	umgänge .................................................................	687
14.7.4 En utökad rätt att överklaga socialnämndens
	beslut att inte väcka talan om umgänge med
	någon annan än en rättslig förälder ......................	688
14.7.5 En självständig talerätt för sociala föräldrar
	i frågor om umgänge..............................................	689
14.7.6 Utökade möjligheter till samarbetssamtal ...........		694
14.7.7 En självständig rätt till insyn och information ....		698

Innehåll

SOU 2022:38

14.7.8 Rättigheter knutna till äktenskap,
samboförhållande eller annan
hushållsgemenskap med barnets rättsliga
förälder...................................................................	701

14.7.9Informationsinsatser om fullmakter och andra möjligheter att göra sociala föräldrar juridiskt

	delaktiga i barnets omsorg och fostran................	703
14.7.10 En mer generell fullmakt som registreras
	i folkbokföringen (föräldrafullmakt)...................	704
14.7.11	En generell insynsfullmakt som registreras
	i folkbokföringen ..................................................	711
14.7.12	Ökade möjligheter för vårdnadshavare att dela
	med sig av familjeförmåner...................................	713
14.7.13	Sammanfattning ....................................................	714
14.8 Informationsinsatser för familjer där sociala föräldrar
finns.......................................................................................		715
14.8.1	Inledning................................................................	715

14.8.2Vilken myndighet bör ha huvudansvaret för

insatserna? .............................................................

716

14.8.3Vad bör informationsinsatserna bestå i

	och hur kan de genomföras?.................................	717
14.9 Föräldrafullmakt – en ny form av fullmakt.........................		718
14.9.1	Inledning................................................................	718
14.9.2 En ny lag om föräldrafullmakter ..........................		719
14.9.3	Föräldrafullmaktens innebörd..............................	721

14.9.4Närmare om föräldrafullmaktshavarens

behörighet..............................................................

731

14.9.5Barnets folkbokföring och vissa krav i fråga

	om vem som kan vara föräldrafullmaktshavare...	743
14.9.6	När en föräldrafullmakt träder i kraft..................	748
14.9.7	Hur en föräldrafullmakt upphör ..........................	749

14.9.8Anmälan och återkallelse av

	en föräldrafullmakt................................................	753
14.9.9	Anmälan om att föräldrafullmakten
	ska upphöra ...........................................................	761
14.9.10	Handläggning av ärenden och överklagande av
	beslut......................................................................	761

SOU 2022:38		Innehåll
14.9.11	Föräldrafullmaktshavarens ansvar vid
	fullgörandet av uppdraget .....................................	765
14.9.12 Förhållandet till tredje man ..................................		777
14.9.13 Avgift för anmälan av föräldrafullmakt................		782
14.9.14	Skatteverkets underrättelseskyldighet
	när en föräldrafullmakt upphör.............................	783
14.9.15	Övriga följdändringar............................................	784
14.10 Barns rätt till umgänge med sociala föräldrar stärks...........		785
14.10.1	Inledning ................................................................	785
14.10.2 Personkretsen för en självständig talerätt
	i frågor om umgänge..............................................	785
14.10.3 Allmänt om tillämpliga regler för barnets
	umgänge med en särskild umgängesperson .........	792
14.10.4 Avtal om umgänge med en särskild
	umgängesperson ....................................................	792
14.10.5	Resekostnader........................................................	796
14.10.6	Umgängesstöd .......................................................	799
14.10.7	Samarbetssamtal, medling
	och informationssamtal.........................................	801
14.10.8 Övriga bestämmelser om handläggningen
	och prövningen i domstol .....................................	806
14.10.9 Verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken ........		810
14.11 Ytterligare utökning av möjligheterna
till samarbetssamtal...............................................................		814
14.12 Bör det även göras ändringar i regelverket om vårdnad?....		817
14.12.1	Inledning ................................................................	817
14.12.2	Reformbehovet ......................................................	818
14.12.3 En utvärdering av tänkbara åtgärder.....................		822

14.13Större möjligheter att ta hänsyn till barnets bästa när vårdnaden bestäms efter en förälders eller

en vårdnadshavares död ........................................................	833
14.13.1 Inledande ställningstaganden................................	833
14.13.2 Vårdnaden efter en förälders död när
föräldrarna har haft gemensam vårdnad ...............	836
14.13.3 Vårdnaden efter en förälders död när
den föräldern haft ensam vårdnad ........................	843

Innehåll	SOU 2022:38
14.13.4 Vårdnaden efter en särskilt förordnad
vårdnadshavares död när två särskilt
förordnade vårdnadshavare har haft gemensam
vårdnad...................................................................	845

14.13.5Närmare om gemensam vårdnad som utövas av en förälder och en särskilt förordnad

		vårdnadshavare ......................................................	847
	14.13.6	Övriga följdändringar ...........................................	860
15	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............		865
15.1	Ikraftträdande .......................................................................		865
15.2	Övergångsbestämmelser ......................................................		866
	15.2.1	Den föräldraskapsrättsliga regleringen ................	866
	15.2.2	Adoption................................................................	870

15.2.3Åtgärder för familjer där fler än två vuxna

		tar föräldraansvar...................................................	870
16	Konsekvenser av våra förslag.....................................		873
16.1	Inledning ...............................................................................		873
16.2	Översynen av föräldrabalkens regler om föräldraskap.......		874
	16.2.1	Utredningens förslag ............................................	874
	16.2.2 Konsekvenser för barn och unga..........................		876
	16.2.3 Konsekvenser för andra enskilda .........................		880
	16.2.4	Konsekvenser för jämställdheten.........................	882
	16.2.5	Konsekvenser för domstolarna ............................	883
	16.2.6	Konsekvenser för kommuner...............................	884

16.2.7Konsekvenser för Myndigheten för familjerätt

	och föräldraskapsstöd ...........................................	885
16.2.8	Konsekvenser för Rättsmedicinalverket..............	886
16.2.9	Konsekvenser för andra myndigheter..................	887
16.2.10	Andra konsekvenser..............................................	887
16.3 Utökade möjligheter till adoption.......................................		888
16.3.1	Utredningens förslag ............................................	888
16.3.2 Konsekvenser för barn och unga..........................		889
16.3.3 Konsekvenser för andra enskilda .........................		889
16.3.4	Konsekvenser för jämställdheten.........................	890

SOU 2022:38		Innehåll
16.3.5	Konsekvenser för domstolarna.............................	891
16.3.6	Konsekvenser för kommuner ...............................	892

16.3.7Konsekvenser för Myndigheten för familjerätt

	och föräldraskapsstöd............................................	892
16.3.8	Konsekvenser för Socialstyrelsen .........................	893
16.3.9	Andra konsekvenser..............................................	893
16.4 Föräldrafullmakt ...................................................................		894
16.4.1	Utredningens förslag.............................................	894
16.4.2 I vilken utsträckning kommer
	föräldrafullmakter att användas? ..........................	895
16.4.3 Konsekvenser för barn och unga ..........................		899

16.4.4Särskilt om konsekvenser för barns och ungas

		personliga integritet...............................................	901
	16.4.5	Konsekvenser för andra enskilda..........................	902
	16.4.6	Konsekvenser för jämställdheten .........................	903
	16.4.7	Konsekvenser för domstolarna.............................	905
	16.4.8	Konsekvenser för kommuner och regioner .........	905
	16.4.9	Konsekvenser för företag......................................	907
	16.4.10	Konsekvenser för Skatteverket.............................	908
	16.4.11	Andra konsekvenser..............................................	910
16.5 Övriga förslag för att stärka barns rätt till sina sociala
	föräldrar	.................................................................................	911
	16.5.1	Utredningens förslag.............................................	911
	16.5.2	Konsekvenser för barn och unga ..........................	912
	16.5.3	Konsekvenser för andra enskilda..........................	914
	16.5.4	Konsekvenser för jämställdheten .........................	915
	16.5.5	Konsekvenser för domstolarna.............................	915
	16.5.6	Konsekvenser för kommuner ...............................	916
	16.5.7	Konsekvenser för Myndigheten för familjerätt
		och föräldraskapsstöd............................................	918
	16.5.8	Andra konsekvenser..............................................	919
17	Författningskommentar ............................................		921
17.1	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken .....................		921
17.2 Förslaget till lag om föräldraskap i internationella
	situationer............................................................................		1029

Innehåll	SOU 2022:38
17.3	Förslaget till lag om föräldrafullmakter ............................	1065
17.4	Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken...............	1090
17.5	Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken .......................	1090
17.6	Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken....	1092

17.7Förslaget till lag om upphävande av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen

den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall
i arbete m.m. .......................................................................	1100

17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap... 1100

17.9Förslaget till lag om upphävande av lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av

yrkesskada m.m. .................................................................

1105

17.10Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda

	i Danmark, Finland, Island eller Norge ............................	1105
17.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	tryggande av pensionsutfästelse m.m................................	1106
17.12	Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:620) om
	ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag ...........	1106
17.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:752) om
	nordisk vittnesplikt m.m....................................................	1109

17.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar

	på privaträttens område......................................................	1110
17.15	Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
	(1991:481) ...........................................................................	1112
17.16	Förslaget till lag om ändring i sametingslagen
	(1992:1433) .........................................................................	1114
17.17	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om
	läkarvårdsersättning............................................................	1114

SOU 2022:38Innehåll

17.18	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
	ersättning för fysioterapi ....................................................	1115
17.19	Förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen
	(1995:584) ...........................................................................	1116
17.20	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:527) om
	det statliga personadressregistret.......................................	1117
17.21	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) .........................................................................	1118
17.22	Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:182) om
	behandling av personuppgifter i Skatteverkets
	folkbokföringsverksamhet .................................................	1120
17.23	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
	(2001:453) ...........................................................................	1122
17.24	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:160) om
	läkemedelsförmåner m.m. ..................................................	1129
17.25	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om
	biobanker i hälso- och sjukvården m.m.............................	1129
17.26	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om
	genetisk integritet m.m.......................................................	1130
17.27	Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)............................................	1133
17.28	Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1013) om
	personnamn.........................................................................	1133
17.29	Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
	(2017:30) .............................................................................	1135
17.30	Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:530) om
	informationssamtal .............................................................	1136
Särskilt yttrande ............................................................		1139

14Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

14.1Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter

Många barn växer upp i andra familjer än traditionella kärnfamiljer. Inte sällan finns det en eller flera vuxna som tar ett föräldraansvar för barnet utan att vara rättsliga föräldrar eller vårdnadshavare, s.k. sociala föräldrar. Det är angeläget att barn som växer upp med andra eller fler vuxna än två rättsliga föräldrar har tillgång till sitt sociala nätverk och kan dra nytta av detta på samma sätt som andra barn. De band som finns mellan ett barn och en social förälder kan vara väl så starka som banden till en rättslig förälder.1 I våra direktiv framhålls att det därför är viktigt att denna relation erkänns och att det finns en trygghet och förutsebarhet för alla barn oavsett i vilken familj barnet växer upp.

Det finns i den nuvarande lagstiftningen vissa bestämmelser som kan sägas ta sikte på eller inkludera andra än vårdnadshavare som tar föräldraansvar (se vidare avsnitt 5 och 14.3). Samtidigt är det endast barnets vårdnadshavare som har rätt att fatta beslut om barnet. Det har i olika sammanhang anförts att sociala föräldrar därför kan uppleva svårigheter i kontakter med bland annat skola, sjukvård och myndig- heter (se bland annat riksdagsmotionerna 2020/21:2130 och 2017/18: 2387). Förutom själva rätten att fatta beslut kan det exempelvis handla om tillgång till information om barnet. Det har även gjorts gällande att avsaknaden av föräldraansvar för en social förälder kan innebära ekonomisk osäkerhet för barnet. Något som också har lyfts fram som en brist med den nuvarande ordningen är förutsättningarna för fort- satt kontakt mellan barnet och en social förälder om det uppstår en konfliktsituation i samband med en separation eller en förälders döds- fall. Kärnan i kritiken är att det i sådana situationer finns en risk för

1Se vidare avsnitt 10.2 angående forskning om barns relationer till sociala föräldrar.

559

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

att en social förälder stängs ute från barnets liv, trots att det kan inne- bära att barnet förlorar kontakten med någon som i praktiken fungerat som en förälder under barnets uppväxt (se bland annat bet. 2020/21: CU17 s. 41–45 och där angivna motioner).

Det är mot denna bakgrund som vårt uppdrag är att utreda om barns rätt till sociala föräldrar behöver stärkas och om förutsättning- arna för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar i övrigt be- höver förbättras.

Det finns en mängd områden där det är tänkbart att det kan finnas ett behov av reformer. Det är emellertid inte vårt uppdrag att ta ställ- ning till möjliga åtgärder på alla områden som berör familjelivet. Enligt våra direktiv ska fokus i stället ligga på de områden där det finns ett praktiskt behov av åtgärder utifrån den problembild som vi identifierar. En huvuduppgift för oss är således att kartlägga hur problembilden faktiskt ser ut. Resultatet av den kartläggningen ska enligt direktiven ligga till grund för vår bedömning av om det finns ett behov av åtgär- der och i så fall vilka. Vid den bedömningen är även barnets bästa en självklar utgångspunkt.

För att kartlägga problembilden behöver vi undersöka tillämpningen av befintliga regler som inkluderar sociala föräldrar och bedöma om lagstiftningen är anpassad för att möta behoven hos familjer där sociala föräldrar utövar en del av föräldraansvaret. Inte minst gäller det de be- hov som barnen i dessa familjer kan ha (se vidare avsnitt 14.3).

För att kunna uttala oss om problembilden är det enligt vår upp- fattning också av stor vikt att inhämta och ta del av de erfarenheter och åsikter som finns inom olika familjer. Från statistiska utgångs- punkter är det viktigt att underlaget för en sådan undersökning är till- räckligt i kvantitativt hänseende. För att få en djupare förståelse för den problematik som kan finnas är det samtidigt nödvändigt att ge utrymme för mer kvalitativa inslag i kartläggningen, t.ex. djupinter- vjuer med barn och vuxna. Det närmare tillvägagångssättet för – och resultatet av – vårt kartläggningsarbete redovisas i avsnitt 14.4.

I våra direktiv anges några tänkbara åtgärder som kan övervägas. När det gäller barnets behov av en fortsatt relation med en social för- älder efter en separation eller en förälders dödsfall, kan det handla om olika sätt att förbättra förutsättningarna för umgänge. Andra tänkbara åtgärder tar sikte på att förenkla det praktiska vardagslivet och ge för- utsättningar för sociala föräldrar att vid behov kunna ta ett ansvar och vara en aktiv del i barnets liv och utveckling. Det kan bland annat

560

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

handla om att en social förälder under vissa omständigheter ska få tillgång till information om barnet eller familjeförmåner eller kunna fatta vissa beslut kring ett barn på samma sätt som en vårdnadshavare. Direktiven ger även utrymme att se över socialnämndens roll vid en konflikt. Det framhålls särskilt att vi ska analysera och redovisa för- delar och nackdelar med olika åtgärder.

Uppdraget omfattar inte att överväga om det rättsliga föräldra- skapet ska kunna utsträckas till fler än två personer. Utgångspunkten är vidare att ett behov av att stärka barns rätt till sociala föräldrar ska tillgodoses genom andra åtgärder än att utvidga kretsen av vårdnads- havare. Enligt direktiven ska vi eftersträva en flexibel ordning som i första hand bygger på samförstånd och en lagstiftning som möjlig- gör delegering av ansvar och tillåter delaktighet. Risken ska minimeras för att barn far illa eller att det uppstår fler familjerättsliga tvister till följd av intresset att underlätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Om det visar sig att det finns påtagliga fördelar ur ett barnperspektiv med någon form av möjlighet för sociala föräldrar att ta en del av det juridiska ansvaret för ett barn, finns det dock inget hinder mot att överväga sådana åtgärder.

14.2Viss statistik om familjer i Sverige

I Sverige finns ungefär 2,2 miljoner barn (0–17 år). I de flesta familjer finns det ett eller två hemmaboende barn under 18 år. År 2020 var det cirka 41 procent av familjerna med barn 0–17 år som hade ett hemma- boende barn, 43 procent hade två hemmaboende barn, 12,5 procent hade tre hemmaboende barn och 3,5 procent hade fyra eller fler hemmaboende barn.2

Det finns ingen statistik som direkt besvarar frågan om hur vanligt det är att ett barn har fler än två vuxna som utövar ett föräldraansvar. Viss ledning kan dock hämtas från de uppgifter som finns om hur barn och föräldrar är folkbokförda. Den följande redovisningen är hämtad från Statistikmyndigheten SCB:s hemsida.3

2Statistikmyndigheten SCB:s statistikdatabas. Barn- och familjestatistik. Familjer med hemma- boende barn och unga 0–17 år, antal efter barnens ålder, antal barn och år. År 2020. Uppgifter hämtade från databasen 2021-06-18.

3Se https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2021/215-000-barn-har-en-bonusforalder, hämtad 2021-06-18. Artikeln bygger på SCB:s Barn- och familjestatistik från 2019 och under- sökningarna av levnadsförhållanden (ULF/SILC), publicerad i april 2021. Vissa uppgifter som redovisas i avsnittet har SCB lämnat muntligen till utredningen, se tjänsteanteckning i utred- ningens diarium daterad 2021-06-28.

561

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Tre av fyra hemmaboende barn bor tillsammans med båda sina föräldrar. Var fjärde barn bor tillsammans med en av dem. Det är van- ligast att dessa barn bor med en ensamstående förälder. Av de barn som bor med en förälder är det dock 215 000, eller 40 procent, som skulle kunna ha minst en social förälder4. Dessa barn har åtminstone en förälder som antingen bor med en make eller sannolikt har en sambo. Det sker visserligen ingen registrering av samboförhållanden, men SCB har i sin redovisning i stor utsträckning kunnat exkludera andra vuxna i en förälders hushåll, exempelvis äldre syskon. Det innebär dock inte att man kan bortse från möjligheten att den andra vuxna i hus- hållet i vissa fall är någon annan än en make eller sambo till föräldern.5

Nästan sex av tio barn vars föräldrar inte bor ihop, är folkbokförda hos en ensamstående mamma. Nära vart femte barn med separerade föräldrar bor med sin mamma och en möjlig social förälder eller med en ensamstående pappa. Ungefär en av tjugo bor med sin pappa och en möjlig social förälder.

Av barnen som bor med en förälder skulle 9 procent kunna ha två sociala föräldrar, dvs. även den förälder som barnet inte är folkbokförd hos har en sambo eller en make som han eller hon bor tillsammans med.

Figur 14.1 Familjetyp där barnet är folkbokförd

Hemmaboende barn 0–17 år som inte är folkbokförda med båda sina föräldrar

Mamma	Pappa	Mamma och	Pappa och
		bonusförälder	bonusförälder

Källa: Statistikmyndigheten SCB; Barn- och familjestatistik 2019.

4Se avsnittet Vissa begrepp och förkortningar för en redogörelse av hur vi använder begreppet social förälder i betänkandet.

5Denna osäkerhet återupprepas inte i den fortsatta redovisningen. Det går såklart inte heller att veta något om hur relationen mellan barnet och den andra vuxna i hushållet faktiskt ser ut. Av dessa skäl talas det fortsättningsvis om en möjlig social förälder.

562

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Även när det gäller den förälder som barnet inte är folkbokförd hos är det vanligast att föräldern är ensamstående. Det är ungefär 40 pro- cent av barnen med separerade föräldrar som har en ensamstående för- älder som de inte är folkbokförda hos. För en dryg fjärdedel av barnen är det i stället så att den föräldern bor med en make eller sambo. Dessa barn har alltså en möjlig social förälder i ett hushåll där de själva inte är folkbokförda. För nära vart femte barn saknas uppgift om föräld- erns familjetyp. Det kan t.ex. handla om att barnet aldrig haft mer än en förälder, att föräldern bor utomlands eller att föräldern är avliden.

Figur 14.2 Familjetyp för den förälder barnet inte är folkbokförd hos

Hemmaboende barn 0–17 år som inte är folkbokförda med båda sina föräldrar

Ensamstående

Make/sambo

Annan vuxen

Uppgift saknas

Källa: Statistikmyndigheten SCB; Barn- och familjestatistik samt Befolkningsstatistik 2019.

Av de barn vars föräldrar inte bor tillsammans är det 80 procent som har syskon hos minst en förälder. Med syskon avses både hel- och halv- syskon. Hit räknas också möjliga bonussyskon, dvs. barn till den som är sambo eller sammanboende make med en förälder till barnet.

I den föregående redovisningen inkluderas inte de cirka 12 000 barn som är folkbokförda med någon annan än sina rättsliga föräldrar.6

Det är inte möjligt att ta fram statistik om antalet barn i stjärn- familjer. Det går inte att med ledning av folkbokföringen skilja sådana familjer från ombildade familjer eller, om de rättsliga föräldrarna finns i samma hushåll, från kärnfamiljer. Däremot har Skatteverket bistått utredningen med statistik från folkbokföringen som ger en viss, om än begränsad, ledning i frågan om hur vanligt det är att barn lever i

6SCB:s statistikdatabas. Barn- och familjestatistik. Familjetyp för hemmaboende barn 0–17 år, antal efter kön, ålder, familjetyp och år. År 2020. Tabell hämtad från databasen 2021-06-23.

563

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

regnbågsfamiljer och i vilken utsträckning det i de familjerna finns sociala föräldrar.7

Statistiken visar för det första – vilket vi återkommer till i slutet av det här avsnittet – hur många barn som har rättsliga föräldrar av samma kön och hur stor andel av de barnen som har en eller två möjliga sociala föräldrar.

För det andra ger statistiken en indikation om antalet regnbågs- familjer i andra konstellationer, dvs. där de rättsliga föräldrarna är av olika kön men en av dem eller båda är en hbtqi-person. Skatteverket har bland annat tagit fram uppgifter om antalet barn med en eller två rättsliga föräldrar som är folkbokförda med en vuxen person av samma kön.8 En sådan person skulle kunna vara en social förälder, men som utvecklas i det följande måste uppgifterna från folkbokföringen tolkas med stor försiktighet.

Om en rättslig förälder är gift eller registrerad partner är det rim- ligt att betrakta maken eller partnern som en sannolik social förälder till barnet. Det går – precis som SCB har gjort i den statistik som redovisas ovan – i och för sig att resonera på liknande sätt om en rätts- lig förälder är sambo. Men som tidigare nämnts registreras inte sambo- förhållanden och det går därför inte att säkert veta om en vuxen person som bor med barnets rättsliga förälder verkligen är en sambo. Bland annat av det skälet är det förenat med stor osäkerhet att uttala sig närmare om hur många barn det faktiskt finns i regnbågsfamiljer som inkluderar en eller flera sociala föräldrar.

Skatteverket har i sina sökningar visserligen kunnat exkludera barnets syskon och far- och morföräldrar, men det kvarstår ändå en osäkerhet i fråga om relationen mellan de vuxna i hushållet. Exem-

7Se avsnittet Vissa begrepp och förkortningar för en redogörelse av hur olika familjebegrepp används i betänkandet. Med stjärnfamilj avser vi en familjebildning som är resultatet av att fler än två personer har valt att skaffa barn tillsammans med intentionen att samtliga ska ta föräldra- ansvar för barnet. Med ombildad familj avses en familjebildning efter en separation mellan barnets rättsliga föräldrar där en social förälder har tillkommit på antingen den ena rättsliga förälderns sida eller på båda sidor. Med regnbågsfamilj avses en familj där minst en av de vuxna familje- medlemmarna definierar sig som hbtqi-person. Ibland omfattar en regnbågsfamilj inte fler än två vuxna, men om den gör det kan den beroende på omständigheterna anses som antingen en stjärnfamilj eller en ombildad familj. I jämförelse med andra familjer där fler än två vuxna tar för- äldraansvar torde det vara relativt sett något vanligare att en regnbågsfamilj där fler än två vuxna tar föräldraansvar kan ses som en stjärnfamilj enligt den ovan angivna definitionen. Uppgifter om hur många barn som lever i regnbågsfamiljer kan därför vara av visst intresse för att få något begrepp om hur stor gruppen stjärnfamiljer kan vara.

8Skatteverket har hämtat uppgifter från folkbokföringen den 17 juni och den 19 augusti 2021. Redovisningen inkluderar dock inte de cirka 30 000 barn som är födda efter den 15 mars 2021. Samtliga av Skatteverkets framtagna uppgifter är diarieförda hos utredningen.

564

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

pelvis skulle den vuxna som bor med barnets rättsliga förälder kunna vara en inneboende och inte en partner till föräldern.

I vissa fall är det i stället osäkert om den som i folkbokföringen framstår som en möjlig social förälder verkligen bor i samma hushåll som den rättsliga föräldern. Det finns ett inte obetydligt antal personer som saknar folkbokföring på lägenhetsnivå. Om en sådan person bor i ett flerfamiljehus går det alltså inte att veta vilket hushåll personen hör till. I de fall det – utöver den rättsliga föräldern – finns flera vuxna i ett hushåll har Skatteverket endast inkluderat den äldsta av dem i sin redovisning. Samtidigt kan det i praktiken förekomma hushåll som inkluderar mer än en social förälder.

En annan betydelsefull felkälla är att det inte är möjligt att identifi- era sociala föräldrar som inte bor i samma hushåll som någon av barnets rättsliga föräldrar. De sociala föräldrar som är del av familjer där bo- endesituationen ser ut på det sättet ingår därför inte i den statistik som Skatteverket har kunnat ta fram. Detsamma gäller sociala föräldrar i alla familjekonstellationer där de rättsliga föräldrarna bor i samma hushåll.

Slutligen kan det tilläggas att det inte är möjligt att urskilja personer med ändrad könstillhörighet.

Sammanfattningsvis kan uppgifterna från folkbokföringen – om man bortser från den säkra informationen om äktenskap och registre- rade partnerskap – endast indikera en möjlig parrelation mellan en rättslig förälder och en vuxen person av samma kön.

Uppgifterna ger dock knappast en heltäckande eller helt korrekt bild av antalet barn i olika former av regnbågsfamiljer där sociala för- äldrar ingår. Skatteverkets sökningar visar att det finns nästan 70 000 barn som har en eller två rättsliga föräldrar som är folkbokförda med någon vuxen av samma kön som skulle kunna vara förälderns partner.9 Det är en anmärkningsvärt hög siffra i jämförelse med antalet barn som har en rättslig förälder som antingen är gift med någon av samma kön eller är registrerad partner.10 Det tyder på att sökresultaten till stor del avser andra relationer än samkönade samboförhållanden.11

9Som tidigare nämnts är det barnets syskon och far- och morföräldrar som har kunnat exkluderas.

10Se tabell 14.1 strax nedan.

11Skatteverket har också noterat att en mycket stor andel av personerna i de aktuella hushållen är födda utanför Sverige. Det förstärker intrycket att det i betydande omfattning handlar om andra relationer än samkönade samboförhållanden. Det är inte troligt att samkönade relationer är starkt överrepresenterade bland utlandsfödda.

565

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Mot denna bakgrund har vi valt att i tabellen nedan endast redovisa antalet barn i olika familjekonstellationer där de rättsliga föräldrarna är av olika kön12 och en av dem eller båda är gift med någon av samma kön eller är registrerad partner. Men det finns alltså ett okänt antal barn i regnbågsfamiljer med sociala föräldrar som inte ingår i den redo- visningen. Inte minst gäller det olika familjekonstellationer där barnets rättsliga och sociala föräldrar är sambor.

Tabell 14.1 Antalet barn i olika familjekonstellationer där de rättsliga föräldrarna är av olika kön och en av dem eller båda är gift med någon av samma kön eller är registrerad partner (sannolik social förälder)

Familjekonstellation	Antal barn
Pappa och sannolik social förälder (man) i ett hushåll, mamma
i annat hushåll	68
Mamma och sannolik social förälder (kvinna) i ett hushåll, pappa
i annat hushåll	285

Pappa och sannolik social förälder (kvinna) i ett hushåll, mamma
och sannolik social förälder (kvinna) i annat hushåll	90
Pappa och sannolik social förälder (man) i ett hushåll, mamma
och sannolik social förälder (man) i annat hushåll	2

Pappa och sannolik social förälder (man) i ett hushåll, mamma
och sannolik social förälder (kvinna) i annat hushåll	28
Pappa och sannolik social förälder (man) i ett hushåll, ingen
folkbokförd mamma	57

Mamma och sannolik social förälder (kvinna) i ett hushåll, ingen
folkbokförd pappa	167

Källa: Skatteverket, uppgifter från folkbokföringen hämtade den 19 augusti 2021.

12Se slutet av detta avsnitt för statistik om barn med rättsliga föräldrar av samma kön.

566

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Som har nämnts ovan finns det däremot säkra uppgifter om antalet barn som – i rättslig mening – har två mödrar eller två fäder. Det- samma gäller antalet barn som har en mor och en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken13.

Det finns drygt 1 700 barn som har två föräldrar vars rättsliga beteckning är mor.14 Drygt 64 procent av de barnen är folkbokförda tillsammans med båda sina mödrar. Av barnen som är folkbokförda med endast en av sina mödrar är det ungefär hälften som har en eller två möjliga sociala föräldrar15.

Ungefär 2 900 barn har en mor och en förälder enligt 1 kap. 9 § för- äldrabalken. Drygt 79 procent av de barnen är folkbokförda med båda sina föräldrar. Av barnen som är folkbokförda med en av föräldrarna är det ungefär sex av tio som har en eller två möjliga sociala föräldrar.

Det finns 185 barn som har två föräldrar vars rättsliga beteckning är far.16 Ungefär 85 procent av de barnen är folkbokförda med båda sina fäder. Det finns endast 11 barn som bor med en av sina fäder och som har en eller två möjliga sociala föräldrar.

13Om barnets mor är gift med en kvinna vid barnets födelse presumeras sedan den 1 januari 2022 hennes make vara barnets förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. De barn som ingår i statistiken är dock födda före ikraftträdandet av dessa regler. Föräldraskap enligt 1 kap. 9 § för- äldrabalken, som alltså avser moderns kvinnliga make eller sambo, har i dessa fall i stället fast- ställts genom bekräftelse eller dom. Förutsättningarna för att ett sådant föräldraskap ska kunna fastställas är att modern har genomgått en assisterad befruktning med samtycke av sin make eller sambo och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen. Tidigare krävdes det alltid att behandlingen hade genomförts inom svensk hälso- och sjukvård. Sedan den 1 januari 2019 kan behandlingen också ha genomförts vid en be- hörig inrättning i utlandet förutsatt att barnet har rätt till information om spermiedonatorn. Om det i stället är fråga om en heminsemination eller en behandling där donatorn är anonym, kan dock föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken inte fastställas. I dessa situationer kan ett ge- mensamt föräldraskap endast uppnås genom styvbarnsadoption. Se även avsnitt 3.4.

14Ett barn kan få två mödrar efter en styvbarnsadoption där en kvinna adopterar sin kvinnliga makes eller sambos barn. Ett praktiskt exempel på när det finns anledning till sådan adoption är om paret har fått barn genom en assisterad befruktning som inte uppfyller förutsättningarna för föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken (se föregående fotnot om förutsättningarna för sådant föräldraskap). Ett barn kan också få två mödrar om en av föräldrarna har ändrat köns- tillhörighet från man till kvinna (se 1 kap. 10 §, 11 a § andra stycket och 14 § föräldrabalken).

15Här avses med möjlig social förälder inte endast en make eller registrerad partner till den rättsliga föräldern. Detsamma gäller för uppgifterna nedan angående barn som har en mor och en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken eller som har två fäder. Till skillnad från vad som gäller för redovisningen i tabell 14.1 ovan, är det i de här fallen rimligt att utgå från att den som i folkbokföringen framstår som en möjlig sambo också är det. Här handlar det nämligen om en vuxen som inte är barnets syskon eller far- eller morförälder och som bor med någon som i sin tur är förälder tillsammans med någon av samma kön.

16Ett barn kan få två fäder om två män adopterar gemensamt eller efter en styvbarnsadoption där en man adopterar sin manliga makes eller sambos barn. Ett praktiskt exempel på när en sådan adoption kan vara aktuell är om ett barn har tillkommit genom ett surrogatarrangemang och faderskap har fastställts eller erkänts bara för en av männen. Ett barn kan också få två fäder om en av föräldrarna eller båda har ändrat könstillhörighet från kvinna till man (se 1 kap. 10 §,

11§, 11 a § första stycket och 13 § föräldrabalken).

567

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

14.3Hur används befintliga möjligheter att understödja relationen mellan ett barn och en social förälder?

14.3.1Bakgrund

En viktig del av vårt uppdrag att utreda om barns rätt till sociala för- äldrar behöver stärkas är att undersöka tillämpningen av befintliga regler som tar sikte på eller inkluderar den som tar föräldraansvar för ett barn utan att vara rättslig förälder eller vårdnadshavare. I våra direktiv anges vissa regler om umgänge och underhållsskyldighet som exempel på sådan lagstiftning. När det gäller barns umgänge med andra än rättsliga föräldrar har det redan i tidigare lagstiftningsärenden upp- märksammats att det är oklart i vilken utsträckning reglerna används (se SOU 2017:6 s. 207–210). Till den kategori av regler som mer direkt inkluderar andra än rättsliga föräldrar och vårdnadshavare hör även vissa bestämmelser om föräldrapenningen. I direktiven omtalas också möjligheten att ge fullmakt till en social förälder att agera i vårdnads- havares ställe vid beslut kring barnet. Vad gäller frågan om hur den möj- ligheten används i praktiken hänvisas till avsnitt 14.4.

14.3.2Umgänge med den som står barnet särskilt nära

Inledning

Ett barn kan ha ett behov av umgänge även med andra personer än sina rättsliga föräldrar. Barnets vårdnadshavare har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med någon annan som står barnet särskilt nära så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § tredje stycket föräldra- balken). Om barnets vårdnadshavare inte tar sitt ansvar i det hänse- endet kan domstolen på talan av socialnämnden besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en rättslig förälder. Vid bedöm- ningen av om en sådan talan ska föras ska socialnämnden beakta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 a § andra stycket). En social förälder kan vara en person som står barnet särskilt nära.

Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) publi- cerar årlig statistik om olika familjerättsliga ärenden som förekommer inom socialnämndernas verksamhet. I denna statistik ingår emellertid

568

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

inte några uppgifter om antalet beslut som rör förfrågningar om att socialnämnden ska väcka talan om att ett barn ska ha umgänge med någon annan än en rättslig förälder. Viss information om hur ofta bestämmelserna tillämpas finns dock tillgänglig på annat håll.

I en publikation från 2012 uttalade Socialstyrelsen att det är möj- ligt att socialnämnderna hittills har varit alltför restriktiva med att väcka talan om umgänge med en närstående till barnet.17

Vissa efterforskningar gjordes också av 2014 års vårdnadsutredning (se SOU 2017:6 s. 207–210). Utredningen hade emellertid inte möjlig- het att djupare kartlägga hur bestämmelserna om barnets rätt till um- gänge med någon annan än en förälder tillämpas. Men utredningen kontaktade ändå några familjerätter med frågan om i vilken utsträck- ning det förekommer att någon annan än barnets föräldrar hör av sig med önskemål om att socialnämnden ska föra en talan om umgänge. Utredningen frågade också hur familjerätten brukar agera när den får en sådan förfrågan.

Genom de kontakter som utredningen tog framkom att det är ovanligt att en närstående till ett barn hör av sig till familjerätten med önskemål om att socialnämnden ska föra en talan om barnets rätt till umgänge med personen. Utredningens intryck var dock att det i stor- stadsregionerna finns en trend att allt fler hör av sig med en sådan för- frågan. Utredningens efterforskningar visade också att det förekom- mer, men är ovanligt, att socialnämnden för en talan om att ett barn ska ha umgänge med någon annan än en förälder. Utredningen fann också exempel på sådana mål i domstol.

Vår enkätundersökning

Som framgår ovan finns det inte någon statistik eller annan mer ut- förlig information om hur bestämmelserna om umgänge med andra än rättsliga föräldrar tillämpas i praktiken. För att undersöka den frågan tog vi därför fram en enkät som skickades till socialnämnderna i lan- dets samtliga kommuner. Enkäten finns bifogad till betänkandet, se bilaga 2. I enkäten ombads socialnämnderna att redovisa hur många förfrågningar som inkommit under åren 2018–2020 om att väcka talan om umgänge med någon annan än en rättslig förälder. Nämnderna

17Socialstyrelsen (2012). Vårdnad, boende och umgänge. Handbok – stöd för rättstillämpningen inom socialtjänstens familjerätt, s. 114.

569

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

fick också ange vem som stod bakom förfrågningarna och om dessa hade lett till att nämnden väckt talan i domstol. Vi bad även nämn- derna att redovisa hur många av ärendena som avslutades med en sam- förståndslösning mellan barnets vårdnadshavare och den som ville umgås med barnet. Slutligen gav enkäten utrymme för nämnderna att utveckla om det fanns några skäl som ofta återkom när beslutet blev att inte väcka talan om umgänge med en social förälder.

Enkäten besvarades av socialnämnder i sammanlagt 188 kommu- ner18, vilket innebär en svarsfrekvens på drygt 65 procent. Av dessa var det 133 socialnämnder (cirka 71 procent) som inte hade mottagit några förfrågningar alls under den aktuella tidsperioden. En social- nämnd ansåg sig förhindrad att besvara enkäten på grund av bestäm- melser om sekretess.

Några socialnämnder framhöll att mer informella förfrågningar inte alltid registreras som ett ärende. Information om antalet ären- den som är sökbara i efterhand ger alltså inte nödvändigtvis en hel- täckande bild. Ett par socialnämnder påpekade också att diskussioner om umgänge med en social förälder kan förekomma inom ramen för samarbetssamtal och att det i sådant fall inte finns någon dokumen- tation som rör umgängesfrågan.

Hur många förfrågningar inkom till socialnämnderna och hur ofta beslutade nämnderna att väcka talan vid domstol?

Till de socialnämnder som besvarat vår enkät inkom det under åren 2018–2020 sammanlagt 110 förfrågningar om att väcka talan vid dom- stol om umgänge med någon annan än en rättslig förälder. En social- nämnd har dock inte kunnat ange något bestämt antal förfrågningar, men svarat att nämnden får 0–2 förfrågningar per år. Dessa eventu- ella förfrågningar har vi inte inkluderat i den sammanställning som lämnas här. Antalet förfrågningar har ökat med drygt 50 procent från 2018 till 2020. Ökningen har dock, som framgår av tabellen nedan, skett från en låg nivå och det handlar fortfarande om ett begränsat antal förfrågningar. De allra flesta av de socialnämnder som angett att förfrågningar har inkommit till nämnden har redovisat någon enstaka förfrågan per år. Den kommun som har haft flest ärenden tog emot 8 förfrågningar under hela perioden.

18Stockholms stad redovisas på kommunnivå, även om enkäten inte har besvarats av alla stads- delsförvaltningar inom kommunen.

570

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Det var endast i enstaka undantagsfall som en förfrågan ledde till att socialnämnden väckte en talan om umgänge med någon som står barnet särskilt nära. Under den aktuella tidsperioden skedde det vid 6 tillfällen, vilket motsvarar ungefär 5 procent av alla förfrågningar.

Tabell 14.2 Antalet inkomna förfrågningar till landets socialnämnder under åren 2018–2020 och antalet sådana förfrågningar som föranlett att en talan har väckts vid domstol

År	Antalet förfrågningar till	Antalet inledda mål vid
	socialnämnderna	domstol
2018	29	2
2019	37	3
2020	44	1

Vilka kom förfrågningarna från?

De allra flesta förfrågningar om att väcka talan om umgänge kom från far- och morföräldrar. Hela 90 förfrågningar (drygt 82 procent) kom från någon i den personkretsen. Sammanlagt 7 förfrågningar (cirka 6 procent) kom från sociala föräldrar. I ett fall var det en social förälder i en stjärnfamilj som hade vänt sig till nämnden. Övriga för- frågningar i denna kategori avsåg sociala föräldrar i ombildade familjer (bonusföräldrar). I resterande fall var det någon annan person, exem- pelvis ett äldre syskon, som stod bakom förfrågan.

Av de förfrågningar som kom från far- eller morföräldrar var det totalt 4 som resulterade i att nämnden väckte talan om umgänge. Vid ett tillfälle väcktes det en umgängestalan som avsåg en social förälder. Det väcktes också vid ett tillfälle en talan efter en förfrågan från en annan person.

Tabell 14.3 Antalet förfrågningar till socialnämnderna samt antalet inledda mål vid domstol fördelat på olika personkategorier (2018–2020)

Personkategori	Antalet förfrågningar till	Antalet inledda mål
	socialnämnderna	vid domstol

Far- och morföräldrar	90	4
Sociala föräldrar i ombildade familjer	6	1
Sociala föräldrar i stjärnfamiljer	1	0
Andra personer	13	1

571

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Hur ofta kom barnets vårdnadshavare och den som stod bakom förfrågan överens i frågan om umgänge?

Det var förhållandevis vanligt att barnets vårdnadshavare och den som hade vänt sig till nämnden kunde nå en samförståndslösning om um- gänget. Totalt sett var det möjligt att nå en överenskommelse om um- gänget i ungefär en tredjedel (33 procent) av ärendena. Av de mål som inleddes vid domstol var det hälften som slutade med en samförstånds- lösning.

Tabell 14.4 Antalet förfrågningar som slutligen ledde till en samförståndslösning hos socialnämnderna respektive domstolarna

År	Samförståndslösning hos	Samförståndslösning
	socialnämnden	i domstol

2018	9	0
2019	11	2
2020	13	1

Finns det skäl som ofta återkommer när socialnämnderna beslutar att inte väcka talan vid domstol?

I enkäten ställdes frågan om det fanns skäl som ofta återkom när nämnden beslutade att inte väcka talan om umgänge med en social för- älder. Frågan tog således sikte på skäl som typiskt sett kan ligga till grund för ett ställningstagande att inte gå vidare med en umgänges- förfrågan. De svar som lämnades i den här delen hade alltså inget direkt samband med de enskilda ärenden som nämnderna redovisade att de handlagt under 2018–2020.

Som framgår ovan var det emellertid få socialnämnder som hade hanterat några förfrågningar från sociala föräldrar. De socialnämnder som har besvarat frågan har också i stor utsträckning utgått från de förfrågningar som nämnden har erfarenhet av, dvs. i första hand ären- den som gäller far- och morföräldrar.

Som tidigare redovisats var det drygt 71 procent av socialnämn- derna som inte hade mottagit några förfrågningar alls. Följaktligen var det relativt få nämnder som beskrev några återkommande skäl för att inte väcka talan vid domstol. Även bland de socialnämnder som haft förfrågningar var det förhållandevis många som svarade att det inte

572

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

var möjligt att ange några särskilda skäl eftersom underlaget var för begränsat.

Flera socialnämnder svarade att ett återkommande skäl för att inte väcka talan om umgänge var att nämnden bedömde att det var oför- enligt med barnets bästa eller att det inte var lämpligt. En del social- nämnder var något mer specifika och hänvisade till att det i ärendet fanns en hög konfliktnivå. En socialnämnd menade att det inte var till barnets bästa med ett umgänge när konflikten var sådan att den omöj- liggjorde en samförståndslösning. En annan nämnd ansåg att det inte var lämpligt med umgänge när konflikten var så djup att det ändå inte skulle vara möjligt att verkställa en eventuell dom. Andra lyfte fram att konflikter mellan sökanden och vårdnadshavarna försätter barnet i en svår situation och att det finns en risk för att barnet hamnar i en lojalitetskonflikt om en rättslig process inleds. Några socialnämnder ansåg att det måste finnas mycket starka skäl för att gå vidare med en förfrågan när vårdnadshavarna motsätter sig ett umgänge.

Ett annat skäl som förhållandevis många socialnämnder hänvisade till var att sökanden helt saknade en tidigare relation till barnet eller att sökanden i vart fall inte var närstående på det sätt som lagstift- ningen förutsätter.

Några socialnämnder angav som skäl att det fanns uppgifter om våld, missbruk, kriminalitet eller liknande förhållanden på sökandens sida. I ett fåtal fall angavs att barnets vilja var avgörande för beslutet. Det har i dessa situationer handlat om ett äldre barn som gjort klart att han eller hon inte vill ha umgänge med sökanden. Ett annat skäl som ett par socialnämnder hänvisade till var att sökanden och nämnden haft olika uppfattningar om innebörden av ett omfattande umgänge. Andra skäl som förekom bland enkätsvaren var risken att barnet skulle ta skada av ytterligare familjerättslig utredning eller att relationen med sökanden skulle försämras av en process i domstol. Några socialnämn- der angav att ett skäl att inte väcka talan kunde vara att det fanns ett pågående vårdnadsmål mellan föräldrarna eller att det annars fanns anledning att misstänka att syftet med umgängesförfrågan var att möjliggöra för en förälder att ha umgänge med barnet. Vidare var det en socialnämnd som hänvisade till ”en konservativ praxis” och otydlig- het i förarbetena. Några socialnämnder lyfte också fram att det saknas tydliga rutiner för hur ärendena ska handläggas. En nämnd ansåg dess- utom att det saknas förutsättningar att utreda ett ärende i de fall nämnden inte har egen kännedom om familjen och vårdnadshavarna

573

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

motsätter sig att kontakter tas för att undersöka barnets behov. Slut- ligen ska det påpekas att ett relativt stort antal socialnämnder angav att förfrågningar om umgänge ofta hade återkallats när det stått klart att det inte var möjligt att nå en samförståndslösning.

Vår kontakt med Familjerättssocionomernas Riksförening

Utredningens sekretariat har även haft ett möte med företrädare för Familjerättssocionomernas Riksförening19, främst i syfte att få mer information om vad orsaken kan vara till att det är så få förfrågningar om att väcka talan om umgänge som kommer från sociala föräldrar.20 Vid mötet framkom att en trolig förklaring kan vara att många sociala föräldrar inte känner till bestämmelserna om barnets rätt till umgänge med andra än rättsliga föräldrar.

Företrädarna för föreningen uppgav också att bestämmelsernas utformning inte uppfattas som ett problem av nämnderna, men att det samtidigt är oklart hur familjerna uppfattar regelverket. Vidare fram- kom det att nämnderna ibland anordnar samtal som syftar till att rätts- liga och sociala föräldrar ska komma överens, även om det i lag inte är föreskrivet att nämnderna ska sörja för sådana samtal. Det före- kommer också att samtalen utmynnar i skriftliga överenskommelser, även om sådana inte är bindande i någon rättslig mening.

Vid mötet framkom vidare att socialnämnden i allmänhet inte in- leder en domstolsprocess om barnets rätt till umgänge med någon som står barnet särskilt nära om inte nämnden är övertygad om att det alternativet verkligen är det bästa för barnet. En företrädare förtyd- ligade att en talan om umgänge förutsätter att nämnden har ”mycket på fötterna” och kan dra slutsatsen att barnet har ett tydligt behov av umgänge.

Något som också lyftes fram var att många socialnämnder har tagit fram egna riktlinjer för ärendena, men att det stundtals ändå kan vara svårt att bedöma om en utredning om umgänge bör inledas. En upp- fattning som framkom var att det hade underlättat för nämnderna om det fanns ett nationellt stöd kring handläggningen av ärenden om umgänge med den som står barnet särskilt nära.

19Familjerättssocionomernas Riksförening är en ideell förening för socionomer som arbetar med familjerättsliga frågor inom offentlig förvaltning.

20Protokoll från mötet med Familjerättssocionomernas Riksförening finns diariefört hos ut- redningen (daterat 2021-09-28).

574

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Slutsatser

Som framgår ovan är det förhållandevis ovanligt att socialnämnderna får förfrågningar om att väcka talan om umgänge enligt 6 kap. 15 a § andra stycket föräldrabalken. I de fall det ändå förekommer är det före- trädesvis förfrågningar från far- och morföräldrar, dvs. den person- kategori som särskilt omnämns i bestämmelsen. Att en social föräl- der vänder sig till socialnämnden med en förfrågan om att väcka talan om umgänge är sällsynt. Att dra några säkra slutsatser om vad som är orsaken till detta är emellertid vanskligt. Det kan vara så att barnets vårdnadshavare på frivillig väg tillgodoser barnets behov av att upp- rätthålla kontakten med en social förälder. Det kan också vara så att en social förälder – av hänsyn till barnets bästa – medvetet väljer att avstå från att begära umgänge om en sådan kontakt inte kan åstad- kommas på frivillig väg, eftersom han eller hon gör bedömningen att en sådan begäran riskerar att leda till en konflikt som går ut över barnet. Med hänsyn till det som har framkommit under våra samtal med yrkes- verksamma på området kan det inte heller uteslutas att många helt enkelt inte känner till möjligheten att vända sig till socialnämnden med en förfrågan om umgänge. I sammanhanget kan det också noteras att det, även när det gäller förfrågningar från far- och morföräldrar, är mycket sällan som socialnämnderna beslutar att väcka en talan om umgänge. Under de tre år som vår undersökning omfattade var det, totalt sett, drygt en handfull förfrågningar som ledde till att en um- gängestalan väcktes vid domstol. Samtidigt ska det framhållas att det var förhållandevis vanligt att parterna kunde nå en samförståndslösning redan hos socialnämnden, vilket naturligtvis är positivt.

Oaktat vad som är orsaken till att socialnämnderna får få um- gängesförfrågningar från sociala föräldrar är den sammantagna bilden att den undersökta bestämmelsen om umgänge i praktiken har en undanskymd roll. Det kan inte heller uteslutas att detta förhållande går ut över barns rätt att behålla kontakten med en social förälder. I av- snitt 14.6.2 återkommer vi till vår bedömning av om det finns skäl att vidta några åtgärder med anledning av det som enkätundersökningen har visat.

575

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

14.3.3Underhållsskyldighet i vissa fall

En social förälder kan i vissa fall vara underhållsskyldig mot barnet. Förutsättningarna är att den sociala föräldern varaktigt bor tillsam- mans med barnet och en rättslig förälder som har vårdnaden om barnet, samt att han eller hon är gift med den rättsliga föräldern eller har eget barn tillsammans med föräldern (7 kap. 5 § föräldrabalken). Om den sociala föräldern försummar sin underhållsskyldighet kan han eller hon bli skyldig att betala underhållsbidrag till barnet (7 kap. 6 §).

Underhållsskyldigheten gäller bara så länge den sociala föräldern lever tillsammans med den rättsliga föräldern och den upphör också, som huvudregel, om barnet flyttar hemifrån. Den sociala förälderns underhållsskyldighet är dessutom subsidiär i förhållande till under- hållet från en rättslig förälder i annat hushåll.

Mot denna bakgrund kan det antas att det inte är särskilt vanligt att en fråga om underhållsskyldighet för en social förälder blir före- mål för domstolsprövning. Vi har inte heller hittat några sådana mål vid sökningar i rättsdatabaserna JUNO och JP Infonet.

Socialförsäkringsbalkens bestämmelser om underhållsstöd omfat- tar inte underhållsskyldighet enligt 7 kap. 5 § föräldrabalken.

Sammanfattningsvis är det inte möjligt att ange några statistiska uppgifter om tillämpningen av sociala föräldrars underhållsskyldighet i vissa fall. Det utesluter dock inte att regelverket kan ha en handlings- dirigerande effekt i de familjer som omfattas av det. Samtidigt ska det sägas att det i den kartläggning av problembilden som vi låtit göra, inte har framkommit att det i familjerna skulle finnas svårigheter som hör samman med sociala föräldrars delaktighet i barnets försörjning.21

14.3.4Föräldrapenningen

Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder bland annat förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern och förälders sambo (11 kap. 4 § social- försäkringsbalken). Detta möjliggör att barnets vårdnadshavare kan avstå rätten att få föräldrapenning till förmån för någon som ingår i den krets som är likställd med en förälder (se även avsnitt 5.7).

21Däremot är det några sociala föräldrar som har uttryckt att det är märkligt att de har ett eko- nomiskt ansvar för barnet samtidigt som de inte har någon bestämmanderätt. Se vidare avsnitt 14.4.

576

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Vi kontaktade Försäkringskassan med en förfrågan om att få ta del av statistik som visar hur vanligt det är att en förälder avstår föräldra- penning till förmån för någon som inte är barnets andra förälder, men som antingen är gift och sammanbor med föräldern eller är dennes sambo. Försäkringskassan undersökte möjligheterna att ta fram sådan statistik, men det visade sig att uppgifterna inte gick att söka fram.

14.4Vilka svårigheter upplever familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar?

14.4.1Något om vårt arbete med att kartlägga problembilden

Som tidigare har framhållits är det en huvuduppgift för oss att kart- lägga vilka konkreta svårigheter som i olika situationer kan uppstå för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar, dvs. familjer där sociala föräldrar finns. Vidare är det enligt direktiven den identifierade pro- blembilden som ska ligga till grund för våra överväganden. Att ta fram ett gediget underlag om den närmare problembilden har därmed varit en nödvändig förutsättning för att kunna fullfölja utredningsuppdraget och lämna väl underbyggda åtgärdsförslag.

För att ta fram ett sådant underlag bedömde vi att vi behövde nå en stor mängd familjer och att urvalet av dessa måste vara representativt och ske på ett vetenskapligt riktigt sätt. Mot den bakgrunden valde

viatt upphandla tjänsten att utföra en statistisk undersökning om de erfarenheter som finns bland familjer som innefattar sociala föräld- rar. Kantar Sifo har på uppdrag av utredningen utfört en sådan under- sökning.

I samråd med Kantar Sifo kom vi fram till att en enkätundersökning var den lämpligaste metoden för att inhämta synpunkter och erfaren- heter från ett stort antal individer. Vi gjorde samtidigt bedömningen att kartläggningen kunde antas omfatta ett flertal mer komplexa fråge- ställningar som inte kan belysas fullt ut med de svarsalternativ som en enkätundersökning kan erbjuda. Av det skälet valde vi att komplet- tera undersökningen med ett förhållandevis stort antal djupintervjuer.

En annan viktig utgångspunkt från vår sida var att undersökningen inte enbart skulle rikta sig till vuxna. Vi ska i vår analys genomgående ha ett barnrättsperspektiv och de frågor som vi har att utreda berör

iallra högsta grad barnen själva. Vidare kan de erfarenheter som barn och vuxna har skilja sig åt. Vi valde därför att ta fram en enkät för

577

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

vuxna och en för äldre barn (13–17 år). Även djupintervjuer genom- fördes med både barn och vuxna. I den delen var även yngre barn representerade.

Närmare uppgifter om de olika undersökningarna och respondent- grupperna redovisas i inledningen av avsnitt 14.4.2 (vuxna respon- denter) respektive 14.4.3 (underåriga respondenter).

För att bestämma vilka frågor som skulle ingå i enkätundersök- ningar och intervjuer behövde vi först bilda oss en översiktlig uppfatt- ning om problembilden. Vi bjöd därför in ett stort antal myndigheter och intresseorganisationer till en digital hearing som anordnades i april 2021.22 Det som framkom vid hearingen låg sedan till grund för det fortsatta kartläggningsarbetet och utformningen av de undersök- ningar som Kantar Sifo genomförde. Arbetet med att ta fram enkät- frågor och teman för djupintervjuer utförde Kantar Sifo i samråd med utredningen.

Kantar Sifo har redovisat resultatet av enkätundersökningarna till oss genom en sammanställning av olika tabeller som visar hur frågorna har besvarats. Enkätfrågorna återfinns i bilagorna 3 och 4. Djupinter- vjuerna har redovisats genom anonymiserade transkriberingar. Vi har därefter på egen hand utfört arbetet med att analysera materialet och beskriva resultatet av analysen. Kantar Sifo har lämnat vissa övergri- pande synpunkter på beskrivningen av resultaten, men vi svarar en- samma för den redovisning som lämnas i de följande avsnitten.

22Vid hearingen deltog representanter för Antidiskrimineringsbyrån Väst, Barnombudet i Uppsala län, Barnombudsmannen, Familjerättssocionomernas Riksförening, Föreningen för Surrogatmödraskap, Föreningen Vårdnad Boende Umgänge i Sverige, Försäkringskassan, Myndig- heten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF), Myndigheten för ungdoms- och civil- samhällesfrågor, RFSL, RFSU, Rädda Barnen, Skatteverket, Socialnämnden i Göteborg stad (Familjerätten), Socialnämnden i Jönköpings kommun (Familjerätten), Socialnämnden i Karlstads kommun (Familjerätten), Socialnämnden i Malmö stad (Familjerätten), Socialnämnden i Norr- köpings kommun (Familjerätten), Socialnämnden i Luleå kommun (Familjerätten), Stiftelsen Allmänna Barnahus och Sveriges Kommuner och Regioner. Vid sidan av dessa deltog utred- ningens sekretariat, representanter för Kantar Sifo samt delar av utredningens expertgrupp.

Följande organisationer och myndigheter hade bjudits in men antingen avböjt eller inte hörts av: Barnets Rätt i Samhället (BRIS), Diskrimineringsombudsmannen, Föreningen för frivilligt ensamstående föräldrar med donation (Femmis), Friskolornas Riksförbund, Maskros- barn, Skolverket, Socialstyrelsen, Socialnämnden i Borlänge kommun, Socialnämnden i Nacka kommun, Socialnämnden i Stockholms stad (Södermalms stadsdelsförvaltning), Socialnämnden i Umeå kommun, Socialnämnden i Östersunds kommun, SUF-Kunskapscentrum samt Sveriges Makalösa Föräldrar.

578

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

14.4.2Vuxnas erfarenheter och åsikter

Inledning

Enkätundersökningen

Samtliga deltagare i enkätundersökningen hämtades från Kantar Sifos webbpanel. Denna består av närmare 100 000 personer som är 16 år eller äldre och som har rekryterats till panelen genom slumpmässiga riksrepresentativa urval från befolkningsregistret.23 Målgrupp för enkätundersökningen var vuxna som antingen själva är en social för- älder eller som bor med minst en social förälder och för egen del är barnets vårdnadshavare eller rättsliga förälder.24 Urvalet från webb- panelen begränsades till personer i åldersintervallet 25–65 år som, i vart fall på deltid, har barn i sitt hushåll. I undersökningen definie- rades ”social förälder” som en vuxen som tar föräldraansvar för ett barn utan att vara barnets juridiska förälder eller vårdnadshavare. För att tydliggöra för deltagarna i undersökningen vad en social förälder kan vara angavs som exempel en bonusförälder eller extra förälder i en ombildad familj eller någon med föräldraansvar i en stjärn- eller regn- bågsfamilj.25 I definitionen angavs också att en social förälder inte behöver vara i en relation med en juridisk förälder till barnet, men ska ha varit det tidigare eller från början skaffat barnet tillsammans med barnets juridiska föräldrar. Syftet med det tillägget var främst att undvika att någon uppfattade exempelvis en far- eller morförälder som en social förälder i det här sammanhanget.

23Panelen är riksrepresentativ i förhållande till Sveriges sammansättning avseende kön och region. Den är också representativ för internetanvändning i landet och delvis för ålder. Det finns dock en överrepresentation av personer som är 60 år eller äldre, och en underrepresentation av personer i åldrarna 16–29 år.

24Den som själv är rättslig förälder faller alltså utanför målgruppen om denne inte delar hushåll med en social förälder. Detta kan tyckas vara en brist eftersom det finns familjekonstellationer som skulle vara intressanta för undersökningen och där boendesituationen ser ut på det sättet. Det visade sig dock vara helt nödvändigt att göra vissa begränsningar av målgruppen för en- käten. Inte minst för att informationen till paneldeltagarna skulle vara tillräckligt tydlig för att deltagarna själva skulle kunna avgöra om de hörde till målgruppen eller inte. Att i målgruppen inkludera en rättslig förälder som inte delar hushåll med en social förälder skulle också ha inne- burit att kretsen av respondenter vidgats till att omfatta ett relativt stort antal personer som är av mindre intresse i det här sammanhanget, nämligen den som själv är ensamstående förälder efter en separation men har en tidigare partner som är tillsammans med någon som är en social förälder.

25Se avsnittet Vissa begrepp och förkortningar för en redogörelse av hur vi använder olika familjebegrepp i betänkandet. I enkäten angavs ”stjärn- eller regnbågsfamilj” eftersom det i all- mänt språkbruk saknas en enhetlig användning av de uttrycken.

579

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

De inledande frågorna i enkäten tog sikte på viss bakgrundsinfor- mation om respondenten och dennes familjesituation.26 Respondenten fick i den delen besvara frågor om följande:

•antalet barn i hushållet och barnens ålder,

•sin egen och i hushållet övriga vuxnas status i förhållande till barnet,27

•relationen till övriga vuxna i hushållet,28

•i vilken utsträckning barnet bor i hushållet,29

•hur man definierar sin familjekonstellation,30

•hur delaktig den sociala föräldern är i barnets liv,31

•tidpunkten för när den sociala föräldern blev delaktig i barnets liv,32 samt

•om det finns en juridisk förälder eller vårdnadshavare i ett annat hushåll och i så fall hur delaktig den personen är i barnets liv.33

Om respondenten hade föräldraansvar för flera barn fick denne be- svara bakgrundsfrågorna för var och ett av barnen. Den som var såväl social förälder som rättslig förälder fick dock besvara enkäten i sin egenskap av social förälder.34

26Viss bakgrundsinformation om respondenterna, bland annat kön, fanns redan tillgänglig och ingick därför inte i enkäten.

27Svarsalternativen var ”juridisk förälder och vårdnadshavare”, ”juridisk förälder men inte vård- nadshavare”, ”social förälder” eller ”jag/min partner tar inget föräldraansvar för barnet”. Den som valde det sistnämnda alternativet sorterades bort.

28Svarsalternativen var ”partner”, ”annan vuxen som jag delar föräldraansvar med utan att vara partner” eller ”annan familjemedlem eller vän (vuxna barn, syskon, far- och morföräldrar, annan närstående etc.)”. Den som enbart svarade det sistnämnda sorterades bort.

29Svarsalternativen var ”heltid”, ”deltid” eller ”mer sällan än deltid/sporadiskt”.

30Svarsalternativen var ”ombildad familj”, ”regnbågsfamilj”, ”stjärnfamilj”, ”familj med ensam- stående förälder” och/eller ”annan familjekonstellation”. Det var möjligt att välja flera svars- alternativ.

31Svarsalternativen var ”mycket delaktig”, ”ganska delaktig”, ”inte särskilt delaktig”, ”inte alls del- aktig” eller ”tveksam/vet ej”.

32Svarsalternativen var ”från att barnet föddes”, ”tidigt under barnets uppväxt (mer än hälften av barnets liv)” eller ”senare under barnets uppväxt (mindre än hälften av barnets liv)”.

33Svarsalternativen för graden av delaktighet var desamma som för social förälders delaktighet (se ovan).

34En respondent som exempelvis var social förälder till två barn och rättslig förälder till ett barn i samma hushåll fick besvara frågorna om den sociala förälderns delaktighet, förekomsten av en förälder eller vårdnadshavare i annat hushåll m.m. endast med avseende på de två barn som respondenten var social förälder till. Detsamma gällde för de efterföljande frågorna om pro- blem och utmaningar på olika områden.

580

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Efter de inledande frågorna fick respondenten besvara frågor om i vilken utsträckning den sociala föräldern – dvs. antingen respon- denten själv eller en social förälder som respondenten bor med35 – upp- levt problem eller utmaningar på olika områden med anledning av att den sociala föräldern varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder. Respondenten fick ange sina svar på en skala från 1 till 5, där 1 innebar ”inte alls ett problem” och 5 ”mycket stort problem”.36 Följande om- råden berördes särskilt i enkäten:

•förskola,

•grundskola,

•gymnasieskola,

•hälso- och sjukvård,

•fritid, föreningsliv och resor, samt

•ekonomi och försäkringar.

I enkäten ingick också några frågor som berörde respondentens erfar- enheter av att använda fullmakt i olika sammanhang samt dennes in- ställning till att utöka sociala föräldrars juridiska inflytande i frågor som rör barnet.

De respondenter som inte kunde ha erfarenhet av ett visst område, exempelvis den som ingick i en familj där inget barn nått gymnasie- ålder ännu, besvarade inte frågorna i den delen.37

Enkätundersökningen besvarades av sammanlagt 536 personer.38 Av dessa identifierade sig drygt 53 procent som män och 47 procent som kvinnor. Det var 350 respondenter som själva var sociala föräldrar och 313 som bodde i samma hushåll som någon som var det. Av de som var rättsliga föräldrar till något barn, sammanlagt 374 personer, var de allra flesta också vårdnadshavare. Endast 15 respondenter an-

35Om respondenten delade hushåll med mer än en social förälder ombads respondenten att utgå från den sociala förälder som senast fyllde år. I redovisningen nedan, t.ex. beträffande social förälders delaktighet, anges därför social förälder i singular.

36Det var även möjligt att svara ”tveksam, vet ej” eller ”ej relevant”.

37Den som hade barn i gymnasieåldern fick samtidigt besvara frågor om förskolan även om de erfarenheterna låg långt tillbaka i tiden.

38Här räknas endast de respondenter som faktiskt besvarade enkäten. Således ingår inte de personer som t.ex. avbröt enkäten eller vid de inledande frågorna visade sig falla utanför målgruppen.

581

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

gav att de var barnets rättsliga förälder men inte dess vårdnadshavare.39 I respondenternas familjer fanns totalt 742 barn (0–17 år) som hade minst en social förälder. Av barnen var 67 i åldrarna 0–5 år, 115 var 6–9 år, 192 var 10–12 år, 211 var 13–15 år och 157 var 16–17 år. Att barnet bodde heltid hos respondenten var ungefär lika vanligt som att barnet bodde där på deltid. Drygt 50 barn bodde mer sällan hos respondenten. När det gäller antalet barn i respondenternas hushåll var det 68 procent som hade 1 eller 2 barn, 22 procent som hade 3 barn och 10 procent som hade 4 barn eller fler (som mest 6 barn).

Av respondenterna var det 60 procent som definierade sin familj som en ombildad familj. Det var 7 procent som definierade familjen som en stjärnfamilj och 3 procent som valde alternativet regnbågs- familj. Det var 6 procent som svarade att familjen var en familj med en ensamstående förälder. Relativt många, 19 procent, valde dock alter- nativet ”Annan familjekonstellation”. Det fanns möjlighet att utveckla det svarsalternativet i ett fritextfält. Av svaren framgår att alternativet bland annat valts av respondenter som definierat sin familj som ”familjehem”, ”bonusfamilj”, ”vanlig familj” eller liknande uttryck, ”familj”, ”storfamilj”, ”flergenerationsfamilj” och ”fosterföräldrar”.40

Det var 49 barn som hade en social förälder som varit delaktig redan från födelsen och 287 barn som hade en social förälder som blivit delaktig tidigt under barnets uppväxt. Antalet barn som i stället hade fått en social förälder under en senare fas av uppväxten uppgick till 243. Respondenterna angav i de flesta fallen att den sociala föräl- dern var mycket eller ganska delaktig i barnets liv. De svarsalterna- tiven valdes för 485 barn. Det var endast beträffande 71 barn som respondenterna svarade att den sociala föräldern inte var särskilt del- aktig eller inte delaktig alls i barnets liv.41

Det var 470 respondenter som uppgav att minst ett barn i hus- hållet hade en eller två rättsliga föräldrar eller vårdnadshavare i ett

39En del av respondenterna var alltså både social förälder till något barn och rättslig förälder eller vårdnadshavare till något annat barn med en social förälder i samma hushåll som respon- denten. Totalt var det 188 av respondenterna som var social förälder till ett eller flera barn och rättslig förälder till ett eller flera andra barn.

40Sorteringen av resultaten efter familjekategori följer således respondenternas egna val av be- nämning på sin familj. Denna överensstämmer inte nödvändigtvis med den begreppsanvänd- ning som vi annars använder i betänkandet. Se vidare avsnittet Vissa begrepp och förkortningar.

41Det sammanlagda antalet barn som omfattas av svaren på dessa frågor är alltså avsevärt lägre än 742. Det beror på att många respondenter var rättslig förälder till vissa barn i ett hushåll och social förälder till andra barn i samma hushåll. Som redovisats ovan fick den här gruppen av respondenter besvara frågorna i sin egenskap av social förälder och alltså inte med avseende på alla barn som fanns i hushållet.

582

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

annat hushåll än det egna.42 En del, 68 respondenter, svarade i stället att det inte fanns någon sådan extern förälder. Totalt var det 660 barn som hade någon extern förälder.

Många, 256 respondenter, hade erfarenheten att den externa föräl- dern eller föräldrarna var mycket delaktiga i barnets liv. Samtidigt var det 97 respondenter som valde svarsalternativet ”ganska delaktiga” och 142 som svarade att den externa föräldern eller föräldrarna var mindre eller inte alls delaktiga i barnets liv.43

Slutligen är det på sin plats att här redovisa vissa anmärkningar som rör enkätundersökningens representativitet och generaliserbarheten av de resultat som den visar.

Som framgår ovan omfattar undersökningen ett stort antal indi- vider som hämtats från en större panel till vilken rekrytering har skett genom slumpmässiga och riksrepresentativa urval. Även mindre grupper, t.ex. stjärnfamiljer och regnbågsfamiljer, är väl representerade i förhållande till det som är känt om antalet familjer i Sverige som hör till dessa grupper.44 Ett viktigt ingångsvärde för undersökningen har också varit att vid urvalet inte enbart beakta representativitet, utan även intresset av representation. Syftet har varit att säkerställa att inte små minoritetsgrupper bland familjerna hamnar i skuggan av den breda majoriteten. Det är viktigt att även mindre grupper av familjer är representerade i en sådan utsträckning att det går att bilda sig en upp- fattning om de erfarenheter som finns inom de familjerna.45

Mot denna bakgrund är det vår uppfattning att enkätundersök- ningen i många hänseenden ger en god indikation om hur problem- bilden ser ut för olika familjer som innefattar sociala föräldrar. Men det måste samtidigt understrykas att det finns faktorer som begränsar möjligheterna att generalisera resultaten och göra mer bestämda an- taganden om hur väl utfallet speglar problembilden på befolknings- nivå. De viktigaste reservationerna är följande.

42För enkelhets skull benämns fortsättningsvis en sådan förälder som ”extern förälder”. Se vidare om begreppsanvändningen i avsnittet Vissa begrepp och förkortningar.

43Att den totala summan av svar på frågorna om delaktighet överstiger det antal respondenter som angett att minst ett barn hade en eller två externa föräldrar beror på att en del responden- ter hade flera barn i sitt hushåll och att erfarenheten av delaktighet från de externa föräldrarnas sida inte var densamma för alla barn.

44Se avsnitt 14.2 för statistik som kan ge viss, om än begränsad, ledning när det gäller antalet regnbågsfamiljer i Sverige.

45Som framgår nedan är emellertid stor försiktighet påkallad när det gäller generalisering av resultaten för mindre grupper.

583

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

•Det finns inte någon nationell statistik som kan ge ett säkert svar på frågan om hur stor målgruppen är på befolkningsnivå.46 Det inne- bär att det inte går att uttala sig om felmarginaler och statistiska signifikanser på det sätt som annars hade varit möjligt. Det gäller självklart också de olika undergrupper som finns inom målgruppen.

•Vissa undergrupper som framträder när resultaten sorteras efter respondenternas svar på de inledande bakgrundsfrågorna utgörs av få individer. Ett riktmärke är att man bör iaktta särskild försik- tighet om antalet svar inom en viss underkategori är färre än 100. När resultatet för en sådan respondentkategori jämförs med en annan går det att dra slutsatsen att de skillnader eller likheter som framträder kan finnas även på ett mer allmänt plan, men det går inte att utesluta att tendensen i den specifika undersökningen är slumpmässig. Som framgår nedan är det på varje område en relativt stor andel av respondenterna som har valt svarsalternativet ”ej rele- vant”. Det förhållandet medför att osäkerheten blir ännu större.

För vissa undergrupper finns genomgående färre än 100 svar. För en del frågor gäller att det beträffande några undergrupper finns färre än 50 svar. Stor försiktighet är alltså påkallad när det gäller gene- raliserbarheten av utfallet för sådana mindre undergrupper bland respondenterna.47

Med hänsyn till de osäkerhetsfaktorer som finns kan vi inte säkert säga att undersökningsresultaten är representativa i statistisk mening. Det gäller i synnerhet de jämförelser som inkluderar undergrupper med få respondenter. Det är därför viktigt att ha i åtanke att den beskriv- ning av resultaten som strax följer är en redovisning av utfallet för den här specifika enkäten. När vi exempelvis anger hur stor andel av en viss grupp som har svarat på ett visst sätt, ska det aldrig uppfattas som ett uttalande om något mer än utfallet i just den här undersök- ningen. Vi gör inga anspråk som sträcker sig längre än det tidigare

46Se dock avsnitt 14.2 för statistik som kan ge en indikation om målgruppens storlek.

47Följande underkategorier berörs i redovisningen nedan och innehåller alltid eller stundtals färre än 100 svar (inom parentes anges antalet respondenter i undergruppen som helhet, vilket alltså inte är detsamma som antalet respondenter i gruppen som besvarat en viss fråga): ”re- spondenter med barn i åldrarna 0-5 år” (67), ”respondenter med barn i åldrarna 6-9 år” (115), ”respondenter med barn som bor mer sällan i hushållet” (55), ”respondenter i stjärn- eller regn- bågsfamiljer” (56), ”respondenter som skattat social förälders delaktighet som inte särskilt del- aktig eller inte alls delaktig” (71), ”respondenter som svarat att den sociala föräldern funnits med sedan barnet föddes” (49), ”respondenter som svarat att det inte finns en rättslig förälder i ett annat hushåll” (68) samt ”respondenter som svarat att det finns en rättslig förälder i annat hushåll som inte är vårdnadshavare” (61).

584

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

konstaterandet att enkätundersökningen i många hänseenden ger en god indikation om hur problembilden ser ut på ett mer generellt plan.

Djupintervjuer

Djupintervjuer genomfördes med sammanlagt 22 vuxna respondenter. Av dessa var 12 personer social förälder48 till ett eller flera barn i sitt hushåll och samtidigt rättslig förälder till åtminstone ett annat barn i samma hushåll. Det var 6 personer som var social – men inte rättslig

–förälder till ett eller flera barn i sitt hushåll. Slutligen var det 4 per- soner som tvärtom var rättslig förälder och vårdnadshavare till samt- liga barn i hushållet, men som levde tillsammans med någon som var en social förälder till barnet eller barnen. Av deltagarna i intervju- studien identifierade sig 8 som män, 10 som kvinnor och 1 som icke- binär. För resterande personer har uppgift om kön utelämnats vid transkriberingen av intervjuerna. Skälet till det är att den uppgiften sedd tillsammans med annan information om familjen skulle kunna leda till att anonymiteten röjs.

Det var 17 intervjupersoner som levde i en ombildad familj. Reste- rande 5 personer ingick i en familjekonstellation som kan beskrivas som en stjärnfamilj.49 Dessa var alla sociala föräldrar som alltså hade skaffat barn tillsammans med barnets rättsliga föräldrar och alltid varit en del av barnets liv. Vanligast bland övriga respondenter var att barnets sociala förälder eller föräldrar blivit delaktiga i barnets liv när barnet var i förskoleåldern. Det var 12 intervjudeltagare som svarade att barnet fick en social förälder när barnet var i den åldern. Av de resterande deltagarna var det 3 som uppgav att barnet fick en social förälder när barnet gick i lågstadiet och 2 som svarade att det skedde när barnet gick i mellanstadiet.

48”Social förälder” är inte intervjudeltagarens egen benämning av sin roll. Det är i stället det begrepp vi använder för att beskriva en person som tar föräldraansvar för ett barn utan att vara barnets rättsliga förälder eller vårdnadshavare. Se vidare om begreppsanvändningen i avsnittet Vissa begrepp och förkortningar.

49Till skillnad från vad som gäller för enkätundersökningen baseras inte denna kategorisering på uppgifter om hur intervjupersonen själv betecknat sin familj. Den bygger i stället på vår tolkning av de uppgifter som intervjupersonen lämnat om sin familjesituation. Vi har valt att kategorisera alla familjer där de vuxna blivit tillsammans när en eller flera av dem haft barn sedan tidigare som ombildade familjer. Uttrycket stjärnfamilj har vi reserverat för en familje- bildning som är resultatet av att fler än två personer har skaffat barn tillsammans med inten- tionen att samtliga ska ta föräldraansvar för barnet. En regnbågsfamilj – med vilket vi avser en familj där minst en av de vuxna familjemedlemmarna definierar sig som hbtqi-person – kan alltså beroende på omständigheterna antingen vara en ombildad familj eller en stjärnfamilj. Se vidare om begreppsanvändningen i avsnittet Vissa begrepp och förkortningar.

585

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Vid tidpunkten för intervjuerna var det någon deltagare som hade ett barn som fortfarande var i spädbarnsålder, men de flesta hade barn som gick i förskolan eller i låg- eller mellanstadiet. Några hade äldre barn som gick i högstadiet eller gymnasiet.

Intervjuerna berörde i huvudsak samma teman som enkätunder- sökningen. Under intervjuerna framkom emellertid flera viktiga erfar- enheter och åsikter som inte omedelbart knyter an till de frågor som ställdes i enkätundersökningen. Dessa delar av intervjuerna behandlas sist i det här avsnittet (14.4.2).

I likhet med enkätundersökningen var det vid urvalet av intervju- personer viktigt att säkerställa representation av grupper som är rela- tivt små i förhållande till målgruppen som helhet. Det finns helt enkelt betydligt fler ombildade familjer än stjärnfamiljer. Det finns dess- utom en stor variation i hur familjerna ser ut även inom dessa kate- gorier. I samråd med Kantar Sifo bedömde vi att det inte var möjligt att nå en tillräckligt bred representation med rekrytering enbart från Kantar Sifos webbpanel. I stället rekryterades 10 personer på annat håll, bland annat genom marknadsföring i sociala medier och kontakter via RFSL. Att viss rekrytering av deltagare har skett på detta sätt måste beaktas när man tar del av intervjuerna. Det ska emellertid under- strykas att det beträffande djupintervjuerna varken finns eller kan finnas några anspråk på statistisk representativitet. Syftet med denna del av kartläggningsarbetet har i stället varit att bereda utrymme för mer komplexa resonemang som i sin tur kan ge en fördjupad bild av hur de svårigheter som olika familjer möter faktiskt ser ut. Djupintervjuerna ska uppfattas som ett komplement till enkätundersökningen.

Vi har analyserat transkriberingarna av intervjuerna tematiskt. I korthet innebär det att fokus har varit att hitta, systematiskt ordna och beskriva olika mönster (teman) som förekommer bland intervju- svaren.50

Den fortsatta redovisningen

I de följande avsnitten redovisas resultaten av enkätundersökningen och djupintervjuerna i ett sammanhang. Dispositionen följer de teman som stått i fokus under kartläggningsarbetet (skolväsendet, hälso- och

50Se vidare om tematisk analysmetod i t.ex. Braun, Virginia och Clarke, Victoria (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research in Psychology 3(2) s. 77–101.

586

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

sjukvården, barnets ekonomi, m.m.). Under respektive rubrik redo- visas först de för temat relevanta resultaten från enkätundersökningen. För att framställningen ska bli någorlunda överskådlig ligger fokus på att beskriva mer betydelsefulla skillnader som framträder när resul- taten sorteras efter exempelvis kön, familjekonstellation51, barnets ålder eller boendesituation. Efter att enkätresultaten behandlats redo- visas vissa fritextsvar och en del uppgifter från djupintervjuerna som har samband med enkätfrågorna. Den redovisningen är i huvudsak begränsad till sådana erfarenheter och synpunkter som återkommer någorlunda frekvent. När det gäller fritextsvaren ska det påpekas att dessa oftast hör till öppna frågor som syftat till att ge de respondenter som har erfarenhet av olika svårigheter på ett visst område tillfälle att utveckla det som respondenten har upplevt som svårast. Bland fritext- svaren förekommer det därför inte annat än undantagsvis kommen- tarer om sådant som respondenten inte har haft några bekymmer med.

Avslutningsvis följer ett separat avsnitt om de ytterligare erfaren- heter och synpunkter som har framkommit under djupintervjuerna. Det handlar exempelvis om frågorna om barns relationer med sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall.

I redovisningen av enkätresultaten har svarsalternativen 1 och 2 respektive 4 och 5 slagits samman: 1 och 2 redovisas som inget eller litet problem, 3 som i viss mån ett problem och 4 och 5 som stort eller mycket stort problem.

I enkätundersökningen är det genomgående en relativt stor andel av respondenterna som har valt svarsalternativet ”ej relevant”. Hur stor den andelen är för respektive enkätfråga kan i och för sig vara en intressant uppgift och den anges också i redovisningen nedan. De resultat som i övrigt redovisas avser emellertid utfallet efter att respon- denter som valt ”ej relevant” har exkluderats. Andelen respondenter som har svarat att de upplevt eller inte upplevt problem inom ett visst område anges alltså inte i förhållande till det totala antalet respon- denter som har besvarat de olika frågorna i enkätundersökningen, utan enbart i förhållande till de respondenter som själva bedömt att de har relevant erfarenhet. Enligt vår uppfattning ger detta en mer rättvisande beskrivning av problembilden inom de olika områden som enkätundersökningen omfattar.

51De respondenter som har valt svarsalternativen ”stjärnfamilj” eller ”regnbågsfamilj” redovisas som en grupp. Anledningen är att det i allmänt språkbruk saknas en enhetlig användning av ut- trycken och att en sammanslagning av grupperna bidrar till en något större statistisk säkerhet vid jämförelsen med andra grupper (främst ombildade familjer).

587

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Figur 14.3 Respondenternas uppfattningar om olika frågor inom förskolan52

Samtliga respondenter som inte har svarat ”ej relevant” (procentandelar)

Ansökan om förskoleplats
Delta under inskolning
Inbjudan till och delaktighet i
utvecklingssamtal
Få information rörande barnet
Tillgång till skolportal eller liknande
digital plattform
Få inflytande över barnets utbildning
och omsorg
Kontakt med förskolan vid
incident/akut händelse
Medverka på utfykter och aktiviteter
riktade till föräldrar
Möjlighet att påverka eller ta del av
stödinsatser (t.ex. speciallärare eller…
0	10	20	30	40	50	60	70	80
Tveksam/vet ej	Stort eller mycket stort problem
I viss mån ett problem	Inget eller litet problem

Frågeställning: I vilken utsträckning har [du/din partner/den andra vuxna]53 som social förälder upplevt problem eller utmaningar med följande i förskolan med anledning av att [du/din partner/den andra vuxna] varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder?

52Andelen som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna fördelar sig enligt följande (procentandel av samtliga respondenter): ansökan om förskoleplats 59 procent, delta under inskolning 59 pro- cent, inbjudan till och delaktighet i utvecklingssamtal 46 procent, få information rörande barnet

32procent, tillgång till skolportal eller liknande digital plattform 43 procent, få inflytande över barnets utbildning och omsorg 36 procent, kontakt med förskolan vid incident/ akut händelse

32procent, medverka på utflykter och aktiviteter riktade till föräldrar 38 procent, möjlighet att på- verka eller ta del av stödinsatser (t.ex. speciallärare eller särskild undervisningsgrupp) 47 procent.

53För respondenterna har frågan visats utifrån hur de själva har svarat på de inledande frågorna om bland annat sin rättsliga status i förhållande till barnet och sin relation till andra vuxna i hus- hållet. En del har alltså svarat utifrån sina egna erfarenheter av att vara social förälder medan andra har svarat med utgångspunkt i att det är en partner eller annan vuxen i hushållet som är social förälder. Detsamma gäller för övriga frågor nedan.

589

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

En första iakttagelse är att en klar majoritet av respondenterna har svarat att de inte upplevt några större bekymmer inom förskolan. Sam- tidigt är den andel som har uppgett att de upplevt att det finns pro- blem eller utmaningar knappast obetydlig. Det gäller i synnerhet i fråga om tillgång till skolportal eller liknande digital plattform. Mer än var tredje respondent (36 procent) har svarat att det är ett stort eller mycket stort problem. Drygt en femtedel (21 respektive 20 procent) har samma uppfattning om informationstillgång och möjligheterna att delta i utvecklingssamtal.

När man tittar på utfallet för olika undergrupper bland respon- denterna framträder en del betydelsefulla skillnader. Här bör särskilt nämnas att de respondenter som antingen har barn i förskoleålder eller nyligen har haft det är något överrepresenterade bland de som har svarat att de upplevt problem på förskolans område. Av respondenterna med barn i åldrarna 0–5 år och 6–9 år är det exempelvis 16 respektive 24 pro- cent som har svarat att ansökan om förskoleplats är ett stort eller mycket stort problem. I båda grupperna är det 18 procent som har redovisat motsvarande uppfattning om möjligheterna att delta under inskolning. Vidare är det i dessa grupper 39 procent (barn 0–5 år) re- spektive 53 procent (barn 6–9 år) som har uppgett att tillgång till skol- portal är ett stort eller mycket stort problem. Bland respondenterna med barn i åldrarna 6–9 år utmärker sig även frågan om utvecklings- samtal. I gruppen är det 30 procent som beträffande den frågan har valt svaralternativen stort eller mycket stort problem.

Bilden är dock inte entydig. När det gäller att få information om barnet är det bara 15 procent av respondenterna med barn i åldrarna 0–5 år som har svarat att de upplevt stora eller mycket stora problem.

Kvinnorna tycks överlag vara mer säkra i sina uppfattningar än vad männen är. Bland männen är det en högre andel som har valt svars- alternativet ”tveksam, vet ej”. Beträffande en del av enkätfrågorna är skillnaderna mellan hur män och kvinnor har svarat små. Det finns emellertid flera frågor där den diskrepansen är relativt stor. I dessa fall är det i allmänhet kvinnorna som i högre grad än männen har svarat att de upplevt stora problem. Av kvinnorna är det exempelvis 27 pro- cent som har ansett att inbjudan till och deltagande i barnets utveck- lingssamtal är ett stort eller mycket stort problem. Motsvarande andel bland männen är 15 procent. Skillnaden är ungefär lika stor när det gäller frågan om möjligheterna att få information om barnet. Vidare är det bland kvinnorna 45 procent som har svarat att tillgång till skol-

590

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.4 Respondenternas uppfattningar om olika frågor inom grundskolan54

Samtliga respondenter som inte har svarat ”ej relevant” (procentandelar)

Delaktighet i skolvalsprocessen
Inbjudan till och delaktighet i
utvecklingssamtal
Få information rörande barnet
Tillgång till skolportal eller liknande
digital plattform
Få inflytande över barnets utbildning
och omsorg
Kontakt med skolan vid incident/akut
händelse
Kontakt med fritidshem
Medverka på utfykter och aktiviteter
riktade till föräldrar
Möjlighet att påverka eller ta del av
stödinsatser (t.ex. speciallärare eller
särskild undervisningsgrupp)
0	10	20	30	40	50	60	70	80
Tveksam/vet ej	Stort eller mycket stort problem
I viss mån ett problem	Inget eller litet problem

Frågeställning: I vilken utsträckning har [du/din partner/den andra vuxna] som social förälder upplevt problem eller utmaningar med följande i grundskolan med anledning av att [du/din partner/den andra vuxna] varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder?

54Andelen som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna fördelar sig enligt följande (procent- andel av samtliga respondenter): delaktighet i skolvalsprocessen 40 procent, inbjudan till och del- aktighet i utvecklingssamtal 37 procent, få information rörande barnet 22 procent, tillgång till skol- portal eller liknande digital plattform 34 procent, få inflytande över barnets utbildning och omsorg 27 procent, kontakt med skolan vid incident/akut händelse 26 procent, kontakt med fri- tidshem 38 procent, medverka på utflykter och aktiviteter riktade till föräldrar 34 procent, möj- lighet att påverka eller ta del av stödinsatser (t.ex. speciallärare eller särskild undervisnings- grupp) 43 procent.

592

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Även när det gäller grundskolan är det en klar majoritet som inte har upplevt några större problem. Inte heller i övrigt avviker resultaten nämnvärt från de som gäller för frågorna om förskolan. Drygt var tredje respondent (32 procent) har angett att tillgång till skolportal eller lik- nande digital plattform är ett stort eller mycket stort problem. Även här är det en femtedel (20 procent) som har motsvarande uppfattning i fråga om att få information om barnet och att bli inbjuden till och delta i barnets utvecklingssamtal.

De mönster som framträder när resultatet granskas mer i detalj är också i flera avseenden bekanta. För en majoritet av frågorna gäller att andelen tveksamma är något lägre bland kvinnorna än bland männen. Det handlar dock om små skillnader. Kvinnorna har också generellt sett rapporterat större erfarenheter av problem och utmaningar än vad männen har gjort. I vissa fall är skillnaderna relativt stora. Som exem- pel kan nämnas att det är 12 procent av männen som har svarat att de har upplevt inbjudan och delaktighet vid utvecklingssamtal som ett stort eller mycket stort problem medan motsvarande andel bland kvin- norna är 29 procent. Skillnader i liknande storleksordning finns även när det gäller frågorna om att få information rörande barnet och att ha tillgång till skolportal eller liknande digital plattform. Detsamma gäller frågan om möjligheterna att påverka eller ta del av stödinsatser.

De respondenter som har föräldraansvar för barn i åldrarna 6–9 år har genomgående svarat att de har upplevt problem i något större ut- sträckning än övriga. Samma tendens finns dock inte bland de respon- denter som har äldre barn i grundskolan.

I allmänhet framträder inga större skillnader eller klara tendenser när utfallet sorteras efter respondenternas familjekonstellation. Det- samma gäller när man jämför utfallet för rättsliga föräldrar och sociala föräldrar eller granskar resultatet med utgångspunkt i barnens boende- situation.

I jämförelse med de respondenter som ingår i familjer där den sociala föräldern har blivit delaktig i barnets liv senare under uppväxten har de som hör till familjer där den sociala föräldern alltid har funnits med eller blivit delaktig tidigt under uppväxten i större utsträckning svarat att de har upplevt stora eller mycket stora problem. Det kan även noteras att detta gäller i något högre grad för respondenter som har svarat att den sociala föräldern kom in tidigt under barnets upp- växt än för de respondenter som i stället svarat att den sociala föräl-

593

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Figur 14.5 Respondenternas uppfattningar om olika frågor inom gymnasieskolan55

Samtliga respondenter som inte har svarat ”ej relevant” (procentandelar)

Delaktighet i skolvalsprocessen
Få information rörande barnet
Tillgång till skolportal eller liknande
digital plattform
Få inflytande över utbildningens
innehåll och utformning
Kontakt med skolan vid incident/akut
händelse
Möjlighet att påverka eller ta del av
stödinsatser (t.ex. speciallärare eller
särskild undervisningsgrupp)
0	20	40	60	80	100
Tveksam/vet ej	Stort eller mycket stort problem
I viss mån ett problem	Inget eller litet problem

Frågeställning: I vilken utsträckning har [du/din partner/den andra vuxna] som social förälder upplevt problem eller utmaningar med följande i gymnasieskolan med anledning av att [du/din partner/den andra vuxna] varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder?

55Andelen som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna fördelar sig enligt följande (pro- centandel av samtliga respondenter): delaktighet i skolvalsprocessen 35 procent, få information rörande barnet 39 procent, tillgång till skolportal eller liknande digital plattform 50 procent, få inflytande över utbildningens innehåll och utformning 50 procent, kontakt med skolan vid incident/akut händelse 41 procent, möjlighet att påverka eller ta del av stödinsatser (t.ex. special- lärare eller särskild undervisningsgrupp) 57 procent.

595

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

För samtliga frågor gäller att en klar majoritet valt svarsalternativen inget eller litet problem.56 Den fråga som utmärker sig är återigen den om tillgång till skolportal eller liknande digital plattform. Det är trots allt drygt var fjärde respondent (26 procent) som har svarat att det är ett stort eller mycket stort problem.

I den här delen är underlaget alltför begränsat för att det ska vara möjligt att bryta ner resultatet och analysera skillnader mellan olika undergrupper. Vad man möjligen ändå kan säga är att det även här är en något större andel bland kvinnorna än bland männen som har svarat att de upplevt att det finns stora eller mycket stora problem med det som de olika enkätfrågorna berör.

Djupintervjuer och fritextsvar från enkätundersökningen

En del av respondenterna i enkätundersökningen valde att i fritext ut- veckla sin uppfattning om problem eller utmaningar på skolans om- råde.57 Det är många av dessa respondenter som har uppehållit sig vid tillgången till skolportaler eller liknande plattformar. En vanlig upp- fattning bland de här respondenterna är att familjens vardagsliv för- svåras av att den sociala föräldern inte själv har möjlighet att logga in på skolportalen och där ta del av barnets schema eller annan informa- tion från skolan, eller utföra olika åtgärder som det finns funktioner för på plattformen. Exempel på sådana åtgärder som respondenterna tog upp är frånvaroanmälan och anmälan av tider till fritids. Flera menade också att avsaknaden av tillgång till skolportalen medför att den sociala föräldern inte kan hjälpa barnet med skolarbetet i den ut- sträckning som vore önskvärd. En del hade försökt att få tillgång till skolportalen men mött beskedet att det endast är barnets vårdnads- havare som har rätt att få inloggningsuppgifter till portalen. Andra hade fått uppfattningen att systemen helt enkelt inte är anpassade för fler än två personer. Samtidigt finns det bland respondenterna också flera sociala föräldrar som har fått tillgång till skolportalen, även om några framhöll att det tog lång tid innan frågan fick sin lösning.

56Det kan här påminnas om att resultaten i tabellen avser de respondenter som själva har be- dömt att de har erfarenheter som gör det möjligt att besvara de olika frågorna och alltså inte valt alternativet ”ej relevant”. Det kan också upprepas att respondenterna har besvarat frågorna med utgångspunkt i antingen egna erfarenheter av att vara social förälder eller i egenskap av att vara rätts- lig förälder och partner/sammanboende med barnets sociala förälder.

57Följande fråga var kopplat till det fritextfält som ingick i enkäten: ”Om ni upplevt några pro- blem eller utmaningar relaterat till förskola/skola/fritidsverksamhet/gymnasium som du kopplar samman med att barnet har en social förälder, berätta gärna om det som ni upplevt som svårast.”

596

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Några respondenter menade att avsaknaden av en självständig till- gång till skolportalen inte är något större problem eftersom de ändå får del av information genom sin partner. Andra hade helt motsatt upp- fattning och flera tyckte också att informationstillgång är ett mer all- mänt problem som inte endast handlar om digitala plattformar. En respondent uppgav exempelvis följande.

”Skolan får inte lägga till mig som social förälder i klassernas mailutskicks- lista. Så trots att jag lever med barnen varje dag de går till skolan så har jag inte rätt att få information direkt. I nuläget vidarebefordrar deras pappa (min sambo) allt till mig, men det har ställt till bekymmer ibland när han missat nåt mail och barnen då missar att ta med matsäck eller liknande.”

Även bland deltagarna i intervjustudien är det många som har upp- levt avsaknaden av egen tillgång till skolportalen som ett bekymmer. Flera berättade att de hade fått beskedet att tillgång inte kan ges till andra än vårdnadshavare, men ett par deltagare hade i stället fått höra att det handlar om tekniska begränsningar. Några sociala föräldrar hade emellertid fått egen tillgång till skolportalen och framhöll att det hade varit väldigt positivt för familjen. Några intervjudeltagare tyckte att de lika gärna kan hålla sig uppdaterade genom sin partner, medan andra ansåg att de hindras från att vara delaktiga i barnets skolgång när de inte på egen hand kan ta del av information eller utföra åtgärder på skol- portalen. En social förälder berättade att denne tidigare haft möjlig- het att logga in i skolportalen, men att den möjligheten försvann när inloggningen till portalen knöts till BankID. En annan deltagare för- klarade att man inom familjen tvingats acceptera en ansvarsuppdelning som är anpassad efter vem som har tillgång till skolportalen. Några deltagare framhöll att information hade fallit mellan stolarna på grund av att den sociala föräldern inte kunnat logga in på skolportalen och att detta hade gått ut över barnet. Det handlade exempelvis om situa- tioner där barnets vårdnadshavare hade varit sjuk eller bortrest och den sociala föräldern saknat information om ändrade tider eller sådana praktiska vardagsfrågor som att barnet skulle haft med sig matsäck.

En vårdnadshavare menade att den olika tillgången till skolportalen innebär att hon har ett oönskat maktövertag gentemot sin partner. Att all information måste gå via henne medför enligt hennes uppfatt- ning en ökad stress och frustration inom familjen. Att hon missat att vidarebefordra information hade ibland lett till bråk som egentligen hade kunnat undvikas om även sambon fått del av informationen från skolan. Deltagaren förklarade vidare.

597

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

”min partner kommer till skolan och är där för sent och känner sig dum liksom. Då är ju det mitt fel, och så är jag någon annanstans och gör någonting annat…Så det blir mest, det blir mest kommunikationsstress i det.”

Flera deltagare kände också att barnets sociala föräldrar är exklude- rade även på andra sätt eller att skolan ofta glömmer bort att barnet har sociala föräldrar. Några påpekade att den sociala föräldern faller bort i olika utskick från skolan och att alla kontakter från skolans sida går via vårdnadshavarna, även om familjen har meddelat att skolan kan kontakta den sociala föräldern och påmint om att information bör skickas även till denne. Ett par deltagare ansåg att möjligheterna att inkludera den sociala föräldern i barnets skolgång är beroende av rektors inställning och att familjen på så sätt är utlämnad till godtyck- liga bedömningar.

En deltagare underströk att problemen med informationstillgång inte handlar om något motstånd från skolans sida, utan snarare om hur olika rutiner ser ut och hur system är uppbyggda.

”Det har jag inte upplevt i kontakten med dem som att de tycker att vi är mindre föräldrar eller ser på oss på ett annat sätt. Men det blir lite opraktiskt när vi inte får samma information … Och ibland är det att systemen är uppbyggda så, det finns bara två rutor, det finns bara en ruta för en mamma och en pappa. De säger, det är klart att vi kan lägga till er, men vi får lägga till er här nere.”

Några deltagare hade däremot erfarenheten att skolan tar kontakt även med den sociala föräldern och att denne också får del av all informa- tion sedan det önskemålet framförts till skolan. Flera framhöll också att många vardagliga frågor, t.ex. hämtning och lämning, fungerar bra. Några deltagare menade också att de själva inte har upplevt några större problem eftersom det i deras familj är givet att det är barnets vårdnads- havare som tar det huvudsakliga ansvaret för barnets skolgång.

Vidare finns det bland deltagarna skilda erfarenheter av hur skolorna har hanterat önskemål om att låta en social förälder närvara vid barnets utvecklingssamtal. Fritextsvaren i enkätundersökningen ger en lik- nande bild.

Några deltagare i intervjustudien hade erfarenheten att sociala för- älder inte fått närvara vid utvecklingssamtalen. Samtidigt var det flera deltagare som tvärtom berättade att det aldrig hade varit något pro- blem att en social förälder deltog vid utvecklingssamtalen. En deltagare berättade att det hade varit tillräckligt att vårdnadshavarna ringt till skolan och sagt att den sociala föräldern skulle vara med vid utveck-

598

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.6 Respondenternas uppfattningar om olika frågor inom hälso- och sjukvården58

Samtliga respondenter som inte har svarat ”ej relevant” (procentandelar)

Delaktighet i vårdval
Följa med barnet på besök i vården
Söka vård (boka läkarbesök)
Möjlighet att vara med och påverka
beslut om vård/medicinska ingrepp
Få tillgång till information och
sekretessfrågor (journaler m.m.)
Få tillgång till vårdportaler eller
liknande digitala plattformar
Hämta ut medicin på apotek
Förnya recept
Få information och bli kallad till
barnavårdscentral (BVC)
0	10	20	30	40	50	60	70	80
Tveksam/vet ej	Stort eller mycket stort problem
I viss mån ett problem	Inget eller litet problem

Frågeställning: I vilken utsträckning har [du/din partner/den andra vuxna] som social förälder upplevt problem eller utmaningar med följande kopplat till hälso- och sjukvård59 med anledning av att [du/din partner/den andra vuxna] varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder?

58Andelen som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna fördelar sig enligt följande (procentandel av samtliga respondenter): delaktighet i vårdval 35 procent, följa med barnet på besök i vården

21procent, söka vård (boka läkarbesök) 30 procent, möjlighet att vara med och påverka beslut om vård/medicinska ingrepp 39 procent, få tillgång till information och sekretessfrågor (jour- naler m.m.) 42 procent, tillgång till vårdportaler eller liknande digitala plattformar 39 procent, hämta ut medicin på apotek 33 procent, förnya recept 42 procent, få information och bli kallad till barnavårdscentral (BVC) 55 procent.

600

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Det kan inledningsvis konstateras att det även när det gäller frågor inom hälso- och sjukvården är en minoritet som har svarat att de upp- levt stora eller mycket stora problem.60 Men samtidigt är det i vissa frågor en betydande andel som har redovisat en sådan uppfattning.

Ifråga om tillgång till vårdportaler eller liknande digitala plattformar är de som har svarat att de upplevt stora eller mycket stora problem något fler än de som har valt svarsalternativen inget eller litet problem (35 respektive 33 procent). När det gäller tillgång till information och frågor om sekretess är det drygt en tredjedel (32 procent) som har redovisat att de upplevt stora eller mycket stora problem. Ungefär var fjärde respondent (25 respektive 27 procent) har samma uppfattning i fråga om att hämta ut medicin och förnya recept. Detsamma gäller beträffande information om och kallelse till barnavårdscentral (23 pro- cent). Drygt en femtedel (21 respektive 20 procent) har svarat att de har upplevt stora eller mycket stora problem med att söka vård för barnet och att kunna påverka beslut om vården. Ytterligare en iakt- tagelse är att det i flera frågor är en relativt stor andel som har valt alternativet ”tveksam, vet ej”. Den osäkra gruppen är överlag mycket större än vad den är på skolans område.

När utfallet granskas mer i detalj gäller liksom tidigare att kvinnor generellt sett har upplevt problem i något större utsträckning än män. Stundtals är skillnaden mellan könen förhållandevis stor. Av kvin- norna är det 45 procent som har svarat att de har upplevt stora eller mycket stora problem med tillgången till vårdportaler eller liknande digitala plattformar. Motsvarande andel bland männen är 28 procent. Av kvinnorna är det vidare 30 procent som har svarat att de upplevt stora eller mycket stora problem med att hämta ut medicin på apotek. Bland männen är det 20 procent som delar den uppfattningen.

Respondenterna med yngre barn (0–9 år) tenderar att redovisa problem i något större utsträckning än de med äldre barn. Det gäller dock inte i alla frågor och skillnaderna är generellt sett ganska små. Respondenter från regnbågs- och stjärnfamiljer har i större utsträck- ning än andra svarat att de upplevt stora problem med att följa med

59Respondenterna uppmanades här att tänka på all typ av hälso- och sjukvård, exempelvis hus- läkare, tandläkare, akutsjukvård, specialistvård, habilitering och barn- och ungdomspsykiatri (BUP).

60Det kan här påminnas om att resultaten i tabellen avser de respondenter som själva har be- dömt att de har erfarenheter som gör det möjligt att besvara de olika frågorna och alltså inte valt alternativet ”ej relevant”. Det kan också upprepas att respondenterna har besvarat frågorna med utgångspunkt i antingen egna erfarenheter av att vara social förälder eller i egenskap av att vara rättslig förälder och partner /sammanboende med barnets sociala förälder.

601

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

barnet vid besök i vården. I den gruppen är det 24 procent som har redovisat att de upplevt stora eller mycket stora problem i sådana sam- manhang. Samma grupp är också något överrepresenterade bland de som har svarat att de upplevt stora problem med att vara med och på- verka beslut om vård eller medicinska ingrepp. När det gäller att för- nya recept är däremot respondenterna från regnbågs- och stjärn- familjer något underrepresenterade bland de som har svarat att de upplevt stora problem. I övrigt framträder inga tydliga skillnader när utfallet sorteras efter familjekonstellation.

För många frågor, dock inte alla, gäller att de respondenter som hör till familjer där den sociala föräldern har funnits med från barnets födelse eller blivit delaktig tidigt under uppväxten har angett att de upplevt problem i större utsträckning än de som ingår i familjer där den sociala föräldern har blivit delaktig först i ett senare skede. Sam- tidigt ska det sägas att skillnaderna mellan dessa grupper i allmänhet är relativt små.

Det framkommer inte några anmärkningsvärda skillnader när ut- fallet bryts ner med utgångspunkt i hur barnets boendesituation ser ut. Svaren skiljer sig inte heller åt i någon nämnvärd utsträckning när man jämför resultaten för sociala föräldrar och rättsliga föräldrar.

De respondenter som har uppgett att det inte finns någon förälder i ett annat hushåll är generellt något överrepresenterade bland de som svarat att de upplevt små eller inga problem.

Djupintervjuer och fritextsvar från enkätundersökningen

I jämförelse med motsvarande fråga om skolan var det i enkätunder- sökningen något färre som lämnade fritextsvar om problem och ut- maningar inom hälso- och sjukvården.61 Ett relativt vanligt svar är att respondenten inte har upplevt några egentliga svårigheter, antingen eftersom barnet sällan är sjukt eller för att det inom familjen finns en ansvarsfördelning som innebär att barnets vårdnadshavare sköter alla ärenden inom hälso- och sjukvården.

Det finns bland respondenterna skilda erfarenheter när det gäller möjligheterna för en social förälder att hämta ut medicin och förnya recept. Två svar som väl illustrerar de olika uppfattningarna är följande.

61Följande fråga var kopplat till det fritextfält som ingick i enkäten: ”Om ni upplevt några pro- blem eller utmaningar relaterat till hälso- och sjukvård som du kopplar samman med att barnet har en social förälder, berätta gärna om det som ni upplevt som svårast.”

602

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

”Inga problem som helst att följa med till läkare, hämta ut receptbelagda läkemedel eller liknande. Jag har fått fullmakt från båda biologiska för- äldrar för detta.”

”Förr kunde jag hämta ut recept men sedan 2020 har jag inte kunnat varken receptförnyat eller hämtat ut recept till mina bonusbarn. Och detta trots att jag och min man har fullmakt på varandra att kunna hämta ut recept.”

Flera respondenter ansåg vidare att det är krångligt eller svårt att ordna med fullmakt för att kunna hämta ut läkemedel. Ett par deltagare såg det främst som ett logistiskt bekymmer och framhöll att en social förälder, till skillnad från en vårdnadshavare, måste ordna med full- makt och planera sina besök på apotek i förväg.

Även bland deltagarna i intervjustudien finns det delade meningar när det gäller möjligheterna att förnya recept och att hämta ut läke- medel. Några deltagare tyckte att det är ett problem att den sociala föräldern inte utan vidare kan utföra sådana åtgärder. Några andra del- tagare tyckte tvärtom att fullmakt för apoteksärenden fungerar bra. En deltagare menade i stället att fullmakt är ett alternativ som är för komplicerat för att ens överväga. Ett par andra deltagare hade erfaren- heten att det visserligen gått bra att hämta medicin sedan fullmakt väl upprättats, men att det är en omständlig process att ordna med fullmakt. Exempelvis förklarade en deltagare att apoteket inte hade godtagit den fullmakt som deltagaren haft med sig, utan krävt att vårdnadshavaren skulle fylla i en fullmakt på plats på apoteket. Därefter tog det dess- utom lång tid innan behörigheten blev synbar i apotekets system. En annan social förälder hade i stället uppfattningen att det aldrig ställs några frågor om identiteten när läkemedel hämtas ut. Den deltagaren hade följaktligen inte mött några svårigheter vid sina apotekskontakter.

Vidare är det flera deltagare som har uppehållit sig vid informa- tionstillgång och inloggning på vårdportaler, t.ex. 1177 Vårdguiden. Dessa deltagare har uppfattningen att det försvårar för familjen att sociala föräldrar inte utan vidare kan använda plattformar och få till- gång till information. En deltagare förklarade att denne, utan framgång, hade haft kontakt med 1177 Vårdguiden och försökt att få behörig- het med stöd av en fullmakt. En annan deltagare hade dragit slutsatsen att det är svårt för honom att få möjlighet att använda vårdportaler och liknande plattformar när det saknas en juridisk koppling mellan honom och barnet. Ett exempel på hur tillgång till barnets vårdportal i praktiken kan behöva hanteras framgår av följande citat av en social förälder i en stjärnfamilj.

603

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

”men att jag inte är vårdnadshavare, det är något som jag kan märka i var- dagen. Till exempel om jag ska, om vi tänker på hälsovården eller tandvår- den, om jag vill beställa en tid eller hantera något som helst som har med vården och mitt barn att göra, så kan jag inte logga in på några tjänster på nätet, om något sådant ska göras måste jag kontakta en av de andra föräld- rarna och säga hej, nu måste ja göra det här, kan du logga in mig med din bank-id. Så gör de det. De är inte optimalt. Jag vill jättegärna göra det själv, de skulle vara lättare. Sedan känns det inte så trevligt själv, att man inte kan som sig själv sköta sitt barns ärenden. Mina medföräldrar, som jag sa så loggar de in mig om jag ska göra något sådant, men de kan inte bara be- stämma att jag skulle göra det i mitt eget namn, det finns inte något sådant alternativ.”

Några deltagare ansåg också att informationstillgång är ett mer all- mänt problem. Samma uppfattning förekommer förhållandevis ofta bland fritextsvaren i enkätundersökningen. Flera respondenter har på- pekat att sekretessen inom vården innebär att en social förälder inte kan få tillgång till information om barnet. Andra har inte upplevt att informationstillgång är något större bekymmer eftersom informa- tion ändå lämnas till barnets vårdnadshavare.

Många deltagare i intervjustudien hade erfarenheten att det inte alls eller endast i undantagsfall uppstår svårigheter när en social förälder ska följa med barnet vid fysiska besök och möten inom hälso- och sjukvården. Flera deltagare menade emellertid att det är desto svårare för en social förälder att boka besök i vården.

Flera deltagare påpekade att personal inom hälso- och sjukvården ofta antar att den sociala föräldern är vårdnadshavare eller att det inte alls ställs några frågor om den saken. Några deltagare hade emellertid erfarenheten att det inom hälso- och sjukvården tvärtom görs en nog- grann kontroll av att den som medföljer barnet har rätt att närvara vid besöken. De intervjudeltagarna tyckte att det i grund och botten är positivt, men några upplevde också att det ibland kan vara något omständligt. En social förälder uppgav att både han och barnet känner sig utsatta och ifrågasatta när vårdpersonalen vid varje besök vill ringa vårdnadshavaren för att få godkänt att den sociala föräldern närvarar. En annan deltagare berättade att närvarorätten varit självklar sedan den antecknats i barnets journal, men att det samtidigt är jobbigt att frågan ofta kommer upp på nytt varje gång deltagaren och barnet träffar en ny läkare.

Flera intervjudeltagare tycks vidare ha tagit för givet att hälso- och sjukvården är ett område där man inte kan vara delaktig utan att vara

604

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

barnets vårdnadshavare. Några av dem förklarade att de vill vara mer delaktiga och att de anser att det vore bra för barnet om de hade möj- lighet att ta ett större ansvar i vårdsammanhang. Liknande tankar åter- kommer bland fritextsvaren i enkätundersökningen. Ett exempel är en respondent som har förklarat sin uppfattning på följande sätt.

”Jag är den förälder som har bäst koll på sjukvård (jobbar själv inom hälso- och sjukvården) men eftersom jag inte är biologisk förälder är min åsikt inget värd. Jag står vid sidan av och ser hur konstiga beslut fattas angående medicinering och behandling men eftersom jag aldrig bjuds in till möten i vården får jag veta allt i efterhand.”

Ett par deltagare i intervjustudien, liksom en del respondenter som lämnat fritextsvar i enkätundersökningen, lyfte fram att det i deras familjer finns barn med särskilda behov och att detta föranleder att de vuxna behöver ha omfattande kontakter med olika delar av hälso- och sjukvården. Dessa deltagare ansåg att det för deras familjer är bekym- mersamt att den sociala föräldern inte kan vara mer involverad och avlasta vårdnadshavaren i det omfattande ansvar som vårdkontakterna innebär. Ett par illustrativa citat kan hämtas från fritextsvaren i enkät- undersökningen.

”Då äldsta barnet har stora vårdbehov blir jag frustrerad över stelbentheten inom vården. Barnet har en juridisk pappa som över huvud taget inte finns med i bilden kan jag ändå inte avlasta min hustru i vårdkontakter m.m. Spelar ingen roll att jag fungerar som pappa sen hon var liten, jag har inget att säga till om trots fullmakt från hustrun. Hopplöst.”

”Ett barn i familjen har autism/adhd med täta kontakter med BUP och annan vård. Här är jag inte delaktig alls trots att jag påverkas i vardagen av diagnoserna och egentligen har värdefull information att ge i frågan.”

Några sociala föräldrar i intervjustudien uttryckte också en oro för att svårigheter skulle kunna uppstå i akuta situationer när vårdnadshavaren inte finns tillgänglig. En annan social förälder hade dock erfarenhet av att ha hanterat akuta händelser på egen hand, utan att det uppstod några bekymmer.

Några deltagare framhöll barnavårdscentralen som ett positivt ex- empel där allt fungerar bra. En social förälder i en stjärnfamilj berättade bland annat följande.

”BVC var lite extra gulliga. Först var de på hembesök, då sa vi att vi är tre föräldrar, så sa de okej, vad bra … Sedan när vi skulle välja vårdcentral via BVC så skickade de hem en till lapp där det stod förälder nummer tre. Att det gick att fylla i. Så de skrev in alla tre.”

605

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Fritid, föreningsliv och resor

Enkätundersökningen

Enkätfrågorna om fritid, föreningsliv och resor har ställts till samtliga respondenter. Diagrammet nedan visar resultatet för respondentgrup- pen som helhet.

Figur 14.7 Respondenternas uppfattningar om olika frågor inom fritid, föreningsliv och resor62

Samtliga respondenter som inte har svarat ”ej relevant” (procentandelar)

Ansöka om medlemskap
Medverka på utfykter och resor
Kontakt om något händer med barnet
Få fylla i blanketter och underskrifter
Få tillgång till information
Utrikesresor
Barnets pass
0	20	40	60	80	100
Tveksam/vet ej	Stort eller mycket stort problem
I viss mån ett problem	Inget eller litet problem

Frågeställning: I vilken utsträckning har [du/din partner/den andra vuxna] som social förälder upplevt problem eller utmaningar med följande kopplat till fritid, föreningsliv och resor med anledning av att [du/din partner/den andra vuxna] varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder?

62Andelen som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna fördelar sig enligt följande (procentandel av samtliga respondenter): ansöka om medlemskap 32 procent, medverka på utflykter och resor

24procent, kontakt om något händer barnet 16 procent, få fylla i blanketter och underskrifter

34procent, få tillgång till information 20 procent, utrikesresor 38 procent, barnets pass 42 procent.

606

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

När det gäller frågorna om fritid, föreningsliv och resor är det i flera fall endast en liten andel av respondenterna som har svarat att de har upplevt stora eller mycket stora problem.63 Det är dock en fjärdedel (25 procent) som har angett att de har upplevt stora eller mycket stora problem kopplade till barnets pass. En nästan lika stor andel (22 pro- cent) har redovisat samma erfarenhet i fråga om att få fylla i blanketter och lämna sin underskrift i olika sammanhang.

Överlag är det mycket små skillnader som visar sig när resultatet granskas mer i detalj. Bland de som har rapporterat mer negativa erfar- enheter finns det emellertid en viss övervikt av kvinnor och respon- denter som ingår i familjer där den sociala föräldern har varit en del av barnets liv från födelsen eller blivit delaktig tidigt under uppväxten. Detta gäller i flertalet frågor, men för några frågor ser utfallet annor- lunda ut. I viss mån återkommande är även att respondenterna med de yngsta barnen har svarat att de upplevt problem i något större ut- sträckning än de med äldre barn.

Djupintervjuer och fritextsvar från enkätundersökningen

Många av deltagarna i intervjustudien har svarat att det inte finns några egentliga skillnader mellan sociala och rättsliga föräldrar när det gäller delaktighet i barnets fritidsintressen eller mer informella kontak- ter med föreningar där barnet är medlem. Några tyckte däremot att det ibland är ett bekymmer att en social förälder inte kan skriva under olika blanketter som förekommer i föreningslivet. Exempelvis för- klarade en vårdnadshavare att barnet deltar i en aktivitet som främst den sociala föräldern engagerar sig i och att det därför känns fel att hon är den som ska lämna sin underskrift trots att det handlar om en aktivitet som hon inte är lika insatt i.

De svårigheter som deltagarna annars har uppehållit sig vid i den här delen handlar främst om utlandsresor och frågor om barnets pass. Vid en granskning av fritextsvaren i enkätundersökningen framträder en liknande bild.64

63Det kan här påminnas om att resultaten i tabellen avser de respondenter som själva har be- dömt att de har erfarenheter som gör det möjligt att besvara de olika frågorna och alltså inte valt alternativet ”ej relevant”. Det kan också upprepas att respondenterna har besvarat frågorna med utgångspunkt i antingen egna erfarenheter av att vara social förälder eller i egenskap av att vara rättslig förälder och partner /sammanboende med barnets sociala förälder.

64Följande fråga var kopplat till det fritextfält som ingick i enkäten: ”Om ni upplevt några pro- blem eller utmaningar relaterat till fritid, föreningsliv och resor som du kopplar samman med att barnet har en social förälder, berätta gärna om det som ni upplevt som svårast.”

607

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Ekonomi

Enkätundersökningen

Enkätfrågorna om ekonomi har ställts till samtliga respondenter. Dia- grammet nedan visar resultatet för respondentgruppen som helhet.

Figur 14.8 Respondenternas uppfattningar om olika frågor rörande ekonomi och försäkringar65

Samtliga respondenter som inte har svarat ”ej relevant” (procentandelar)

Beslut om barnets ekonomiska
angelägenheter
Kontakt med bank i ärenden som rör
barnet
Barnets sparande
Ta del av barnbidrag
Ta del av föräldrapenning
Ta del av tillfällig föräldrapenning
(VAB)
Kontakt med försäkringsbolag
0	10	20	30	40	50	60	70
Tveksam/vet ej	Stort eller mycket stort problem
I viss mån ett problem	Inget eller litet problem

Frågeställning: I vilken utsträckning har [du/din partner/den andra vuxna] som social förälder upplevt problem eller utmaningar med följande kopplat till barnets ekonomi och försäkringar med anledning av att [du/din partner/den andra vuxna] varken är vårdnadshavare eller juridisk förälder?

65Andelen som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna fördelar sig enligt följande (procent- andel av samtliga respondenter): beslut om barnets ekonomiska angelägenheter 34 procent, kontakt med bank i ärenden som rör barnet 47 procent, barnets sparande 39 procent, ta del av barnbidrag 51 procent, ta del av föräldrapenning 58 procent, ta del av tillfällig föräldrapenning (VAB) 47 procent, kontakt med försäkringsbolag 50 procent.

609

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

När det gäller frågor kopplade till barnets ekonomi är det en relativt stor minoritet – som lägst 17 procent och som högst 36 procent – som har svarat att de upplevt stora eller mycket stora problem.66 Frågorna om kontakt med bank i ärenden som rör barnet och om möjligheten att ta del av föräldrapenning utmärker sig i negativ riktning. Ungefär en tredjedel (36 respektive 30 procent) har svarat att de har upplevt dessa områden som ett stort eller mycket stort problem. En fjärdedel (25 procent) har samma uppfattning i fråga om att ta del av barnbidrag.

I jämförelse med de hittills berörda ersättningarna är det färre som har uppgett att den tillfälliga föräldrapenningen (VAB) är ett problem. Knappt en femtedel (19 procent) har svarat att det när det gäller den ersättningen finns stora eller mycket stora problem. Mer än hälften (56 procent) har i stället uppfattningen att den tillfälliga föräldrapen- ningen är ett litet problem eller inte ett problem alls.

Även när det gäller frågor som rör barnets ekonomi har kvinnor i större utsträckning än män svarat att de upplevt problem. Exempel- vis är det 45 procent av kvinnorna som har svarat att kontakt med bank i ärenden som rör barnet är ett stort eller mycket stort problem. Av männen är det 31 procent som har den uppfattningen. Samma tendens, om än mindre uttalad, syns även i övriga frågor. Undantaget är frågan om den tillfälliga föräldrapenningen. När det gäller den ersätt- ningen har män och kvinnor mer lika uppfattningar.

Respondenterna med barn i åldrarna 0–5 år har i större utsträck- ning än andra svarat att de upplevt problem med föräldrapenningen. I den gruppen har 45 procent svarat att föräldrapenningen är ett stort eller mycket stort problem. Samma mönster framträder när man tittar på den tillfälliga föräldrapenningen, även om det är färre som har upp- gett att de upplevt problem med den. Av respondenterna med barn i åldrarna 0–5 år har 32 procent svarat att de upplevt stora eller mycket stora problem med den tillfälliga föräldrapenningen. När det gäller barnbidrag är det däremot respondenterna med barn i åldrarna 6–9 år som har redovisat att de upplevt problem i högre grad än vad respon- dentgruppen som helhet har gjort. I den förra gruppen är det 34 pro- cent som har angett det är ett stort eller mycket stora problem att ta del av barnbidrag.

66Det kan här påminnas om att resultaten i tabellen avser de respondenter som själva har be- dömt att de har erfarenheter som gör det möjligt att besvara de olika frågorna och alltså inte valt alternativet ”ej relevant”. Det kan också upprepas att respondenterna har besvarat frågorna med utgångspunkt i antingen egna erfarenheter av att vara social förälder eller i egenskap av att vara rättslig förälder och partner /sammanboende med barnets sociala förälder.

610

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

De respondenter som har uppgett att den sociala föräldern är mycket delaktig i barnets liv har överlag uttryckt mindre tveksamhet än andra. Generellt sett har också den gruppen i något större utsträck- ning än övriga svarat att de har upplevt problem på det här området.

Ett liknande mönster framträder när utfallet granskas med utgångs- punkt i vad respondenterna har uppgett om tidpunkten för den sociala förälderns inträde i barnets liv. De som ingår i familjer där barnets sociala förälder varit med redan från födelsen har varit säkrare i sina uppfattningar än de som ingår i ombildade familjer där den sociala för- äldern kommit in senare under uppväxten. I flertalet av frågorna har de förstnämnda också i större utsträckning än de senare svarat att de har upplevt problem. Denna skillnad är tydligast i fråga om föräldra- penningen. Av respondenterna i familjer där den sociala föräldern alltid funnits med i barnets liv är det 47 procent som har svarat att de upp- levt stora eller mycket stora problem med föräldrapenningen. Mot- svarande andelar för de som ingår i familjer där den sociala föräldern har blivit delaktig tidigt eller senare under barnets uppväxt uppgår till 33 respektive 20 procent. På liknande sätt förhåller det sig med den till- fälliga föräldrapenningen, även om skillnaderna är något mindre när det gäller den ersättningen.

Skillnaderna mellan hur sociala och rättsliga föräldrar har svarat är även på det här området små. Det framträder inte heller några tyd- liga mönster när resultaten sorteras efter familjekonstellation eller barnets boendesituation.

Djupintervjuer och fritextsvar från enkätundersökningen

Bland fritextsvaren i enkätundersökningen återkommer en del syn- punkter som framkommit även på de områden som tidigare har be- rörts.67 Flera respondenter framhöll att de också på det ekonomiska området känner sig begränsade när det gäller att hjälpa barnet i olika praktiska frågor. Flera hade upplevt att det är svårt att ta något ansvar för barnets ekonomiska angelägenheter utan att vara vårdnadshavare och förmyndare samt att det gäller även beträffande sådana enklare bankärenden som vanligen kan ordnas via internet. Liknande erfaren- heter finns också bland några av deltagarna i intervjustudien. En del-

67Följande fråga var kopplat till det fritextfält som ingick i enkäten: ”Om ni upplevt några problem eller utmaningar relaterat till ekonomi och försäkringar som du kopplar samman med att barnet har en social förälder, berätta gärna om det som ni upplevt som svårast.”

611

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

tagare framhöll att särskilt banker var väldigt strikta och att den sociala föräldern ”inte var godkänd” i sådana sammanhang.

Några sociala föräldrar som ingick i enkätundersökningen hade visserligen erfarenhet av att hjälpa barnet i frågor på det ekonomiska området, men menade samtidigt att det hade varit förenat med admi- nistrativa svårigheter. En respondent uppgav följande.

”Det behövs också väldigt många papper och godkännanden för att ordna med bankkonto och swish. Tog oss fem besök på banken innan alla kryss satt på rätt ställe.”

Några respondenter tog särskilt upp svårigheter med att öppna spar- konto i barnets namn. Det gjorde även ett par av deltagarna i intervju- studien. Bland annat tyckte en social förälder att det är märkligt att det inte går att öppna ett sparkonto för barnet som både den sociala och rättsliga föräldern kan följa.

Samtidigt finns det bland respondenterna i enkätundersökningen relativt många som i fritextfältet förklarat att de inte har stött på några problem när det gäller olika frågor som rör barnets ekonomiska ange- lägenheter.

Ett par sociala föräldrar i intervjustudien ansåg att ett stort pro- blem för deras familjer är att det inte finns möjlighet för dem själva att vara föräldralediga med barnet. Gemensamt för dessa sociala föräldrar är att de inte lever i samma hushåll som någon av barnets vårdnads- havare.

En deltagare i intervjustudien uppgav att den sociala föräldern inte kan ta del av den tillfälliga föräldrapenningen (VAB). Även bland re- spondenterna i enkätundersökningen finns det några som har svarat att den tillfälliga föräldrapenningen inte fungerar för en social föräl- der. Samtidigt är det flera av de sociala föräldrar som ingick i intervju- studien som tvärtom uttryckt att den tillfälliga föräldrapenningen fungerar bra för dem. En social förälder har dock lagt till att det är krångligt att hela tiden behöva använda blanketter för att denne ska kunna vara hemma med barnet när barnet är sjukt.

612

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.9 Respondenternas erfarenheter av att använda fullmakt i olika sammanhang68

Samtliga respondenter som har besvarat frågan (procentandelar)

Fullmakt fungerar ofta eller alltid

Fullmakt fungerar ibland

Fullmakt fungerar sällan

Fullmakt accepteras inte

Svårt att ordna med fullmakt rent

praktiskt

Har inte använt fullmakt

Behöver inte använda fullmakt. Ingen

har efterfrågat det


Tveksam, vet ej


	0		10	20	30		40	50	60
Bank/försäkringsbolag		Kommun/myndighet				Sjukvården
Gymnasieskolan		Grundskolan				Förskolan

Frågeställning: Hur har det fungerat att [du/din partner/den andra vuxna] som social förälder använt fullmakt i kontakt med följande?

68Andelen som inte har besvarat de olika frågorna om fullmakt fördelar sig enligt följande (pro- centandel av samtliga respondenter): förskolan 18 procent, grundskolan 14 procent, gymnasie- skolan 36 procent, sjukvården 14 procent, kommun/myndighet 17 procent, bank/försäkrings- bolag 21 procent samt akuta situationer (t.ex. kopplat till något av de föregående) 18 procent.

614

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Det är ovanligt att fullmakter används för att ge en social förälder möjlighet att agera i olika frågor som rör barnet. Många saknar helt erfarenhet av att använda fullmakter. Flera är också av uppfattningen att de inte har behövt använda sig av fullmakt av den enkla anled- ningen att ingen har frågat efter det. Vidare är det en förhållandevis stor grupp som har valt alternativet ”tveksam/vet ej”.

Av de som har erfarenhet av att använda fullmakter är det få som har upplevt att det inte fungerar. Det gäller också i akuta situationer. Endast 5 procent har angett att fullmakter i sådana situationer sällan fungerar, inte går att ordna med rent praktiskt eller inte accepteras. Nästan hälften, 46 procent, har ingen erfarenhet av att använda full- makt i akuta situationer och ytterligare 17 procent har svarat att de inte behövt använda fullmakter för att det inte har efterfrågats. Vidare är det 8 procent som har uppfattningen att fullmakter ofta eller alltid fungerar i akuta situationer.

Djupintervjuer och fritextsvar från enkätundersökningen

Av de respondenter i enkätundersökningen som har nyttjat möjlig- heten att i fritext berätta om sina erfarenheter av att använda fullmakt är det många som har uppgett att de aldrig har använt fullmakt.69 Några förklarade att det aldrig hade behövts någon fullmakt eftersom den sociala föräldern inte hade varit involverad i några situationer där fullmakt krävts. Ett par respondenter gav i stället uttryck för upp- fattningen att det är svårt och krångligt att ordna med fullmakter.

Många respondenter ansåg att det fungerar bra att använda full- makt i olika sammanhang. Flera påpekade att de hade positiva erfar- enheter av att använda fullmakt på apotek.

Flera hade emellertid en motsatt uppfattning och menade att full- makt inte fungerar särskilt bra. Några pekade mer specifikt på att de ibland möter en osäkerhet i fråga om giltigheten av en fullmakt. Exem- pelvis uppgav en respondent följande.

”De som är vana att hantera fullmakter är inga problem med. Men många vet inte vad som gäller vid fullmakten.”

69Följande fråga var kopplat till det fritextfält som ingick i enkäten: ”Berätta gärna kort om era erfarenheter av att använda fullmakt, hur fungerar det?”

615

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Andra tyckte att fullmakter fungerar dåligt eftersom en av vårdnads- havarna inte vill ge den sociala föräldern behörighet eller helt enkelt inte finns tillgänglig när en underskrift av en fullmakt behövs.

Några respondenter hade erfarenheten att fullmakter visserligen fungerar när ett ärende är planerat, men att det i andra mer hastigt upp- komna situationer inte är möjligt att lösa ett problem med hjälp av en fullmakt.

Även bland deltagarna i intervjustudien går meningarna isär när det gäller frågan om hur väl det fungerar för sociala föräldrar att agera med stöd av fullmakt i olika frågor som rör barnet. Exempelvis fram- höll en deltagare att den sociala föräldern, till skillnad mot tidigare, kan vara delaktig i barnets skolgång sedan fullmakt lämnats till skolan. En annan deltagare berättade däremot att den sociala föräldern exem- pelvis inte fått tillgång till skolportalen trots att en fullmakt hade upp- rättats. Ett tredje exempel är en deltagare som berättade att familjen hade fått hjälp av socialtjänsten att skriva en fullmakt som var tänkt att användas inom sjukvården. Den fullmakt som togs fram accep- terades emellertid inte. Deltagaren berättade bland annat följande.

”Men vi skrev nån överenskommelse via socialtjänsten om att jag skulle kunna sköta några grejer men det var liksom…Det godtogs inte, så att som sagt, det var inte ett juridiskt bindande dokument. Det vara bara ett papper i princip. … Nej, det blev pannkaka av alltihopa. Jag kan säga som att socialtjänsten blev lika förvånade de som vi när det bara blev att nej, det här gälls inte.”

Åsikter om sociala föräldrars rättsliga status

Enkätundersökningen

Avslutningsvis innehöll enkäten några frågor om respondentens in- ställning till olika sätt att stärka en social förälders juridiska inflytande i frågor som rör barnet. Dessa frågor ställdes till samtliga respondenter. Resultaten framgår av diagrammen 14.10–14.13 nedan.

616

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Figur 14.10 Respondenternas inställning till att sociala föräldrar ska få mer juridiskt inflytande i barns liv så länge alla föräldrar/vuxna är överens om det

Samtliga respondenter (procentandelar)

Frågeställning: Vilken inställning har du till att sociala föräldrar ska få mer juridiskt inflytande i barns liv så länge alla föräldrar/vuxna är överens?

Av respondenterna är det 63 procent som är ganska eller mycket positiva till att sociala föräldrar ska få mer juridiskt inflytande i barns liv så länge alla vuxna är överens om det. Endast 12 procent är ganska eller mycket negativa till det. Av kvinnorna är 69 procent ganska eller mycket positivt inställda medan motsvarande andel bland männen är 59 procent. Det kan även noteras att de respondenter som bor med barnet på heltid är mer positiva än de som bor med barnet på deltid eller mer sällan. Bland de som har angett att den sociala föräldern är ganska eller mycket delaktig i barnets liv är det 66 procent som är ganska eller mycket positivt inställda, vilket kan jämföras med att mot- svarande andel är 48 procent bland de som har svarat att den sociala föräldern inte är särskilt delaktig eller inte alls delaktig i barnets liv. I övrigt framträder inga anmärkningsvärda skillnader när utfallet grans- kas mer i detalj.

617

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.11 Respondenternas inställning till att sociala föräldrar ska få mer juridiskt inflytande i barns liv även om alla föräldrar/vuxna inte är överens om det

Samtliga respondenter (procentandelar)

Frågeställning: Vilken inställning har du till att sociala föräldrar ska få mer juridiskt inflytande i barns liv även om alla föräldrar/vuxna inte är överens?

Respondenterna är mer tveksamma till att öka sociala föräldrars in- flytande även i de fall då de vuxna inte är överens om det. ”Varken eller” är det vanligaste svaret (21 procent). Det är 30 procent som är ganska eller mycket positivt inställda, men det är något fler, 35 procent, som är ganska eller mycket negativa.

Kvinnorna är något mindre ambivalenta än männen. Endast 16 pro- cent av kvinnorna har svarat ”varken eller”, vilket kan jämföras med att motsvarande andel bland männen är 25 procent. Det innebär dock inte att det bland kvinnorna finns en starkare tendens i någon riktning.

Ser man till barnets ålder är det bland respondenterna med yngst barn (0–5 år) som andelen positiva är störst. I denna grupp är det 36 procent som är ganska eller mycket positivt inställda. Men det är samtidigt 30 procent i gruppen som är ganska eller mycket negativa. Störst andel negativa respondenter återfinns bland de som har barn i åldrarna 6–9 år. Av dessa är det 46 procent som har valt svarsalterna- tiven ganska eller mycket negativ. I samma grupp är det 24 procent som har svarat att de är ganska eller mycket positivt inställda. Det handlar alltså inte om några avsevärda skillnader och ser man till hur resultaten i övrigt ser ut när dessa sorteras efter barnets ålder är det små skillnader som framträder.

618

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

De respondenter hos vilka barnet bor på heltid är mer positiva än de som bor med barnet på deltid eller mer sällan. Bland de förra är

34procent ganska eller mycket positivt inställda, medan motsvarande andel bland de senare endast är 25 procent. Vidare är andelen positiva respondenter högre i gruppen stjärn- och regnbågsfamiljer än i om- bildade familjer. Andelen ganska eller mycket positiva uppgår i dessa grupper till 39 respektive 26 procent. Samtidigt är det relativt sett något färre av respondenterna i stjärn- och regnbågsfamiljer som har uttryckt tveksamhet eller valt svarsalternativet ”varken eller”. Den an- del av respondenterna i stjärn- och regnbågsfamiljer som har svarat att de är ganska eller mycket negativt inställda till den föreslagna ord- ningen skiljer sig därför inte nämnvärt från motsvarande andel bland respondenterna från ombildade familjer.

Det finns också skillnader mellan de respondenter som har upp- gett att den sociala föräldern är ganska eller mycket delaktig i barnets liv och de som i stället har svarat att den sociala föräldern inte är sär- skilt delaktig eller inte alls delaktig. I den förra gruppen är det 32 pro- cent som är ganska eller mycket positivt inställda till förslaget och

33procent som är ganska eller mycket negativt inställda. I den senare gruppen är motsvarande andelar 18 respektive 51 procent. Liknande skillnader blir också synliga när man sorterar utfallet efter tidpunkten för den sociala förälderns inträde i barnets liv. Bland de respondenter som svarat att den sociala föräldern funnits med sedan barnets födelse är det 43 procent som är ganska eller mycket positiva till att utöka sociala föräldrars juridiska inflytande även när det saknas enighet om det. I samma grupp är det endast 24 procent som är ganska eller mycket negativt inställda till det. Förhållandet är det omvända bland de respon- denter som har svarat att barnets sociala förälder kommit in senare under uppväxten.

619

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.12 Respondenternas inställning till förslaget att barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare

Samtliga respondenter (procentandelar)

Frågeställning: Vilken inställning har du till att barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare?

Även när det gäller frågan om ett barn ska kunna ha fler än två vård- nadshavare är det förhållandevis många som saknar en bestämd upp- fattning. Var femte respondent (20 procent) har valt svarsalternativet ”varken eller” och drygt en av tio (11 procent) har uttryckt att de är tveksamma eller inte vet.

Nära hälften (49 procent) är ganska eller mycket positiva till att barn ska kunna ha fler än två vårdnadshavare. En av fem (20 procent) är tvärtom ganska eller mycket negativt inställda till en sådan ordning.

Bland kvinnorna är andelen som har svarat ”varken eller” lägre än bland männen (15 respektive 24 procent). I jämförelse med utfallet för männen är det vidare en något högre andel av kvinnorna som har uttryckt att de är ganska eller mycket positivt inställda (53 procent av kvinnorna och 45 procent av männen). Det kan också noteras att andelen respondenter som är positivt inställda till förslaget är större i gruppen stjärn- och regnbågsfamiljer än i gruppen ombildade familjer. Bland respondenter från stjärn- och regnbågsfamiljer är det 59 pro- cent som är ganska eller mycket positivt inställda, vilket kan jämföras med 46 procent av respondenterna från ombildade familjer. Liksom tidigare framträder också skillnader när man ser till den sociala för- älderns delaktighet i barnets liv och tidpunkten för när den sociala föräldern blev delaktig. De som har angett att den sociala föräldern är ganska eller mycket delaktig i barnets liv är mer positiva än de som har svarat att den sociala föräldern inte är särskilt delaktig eller inte

620

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

alls delaktig. Bland de respondenter som har svarat att den sociala föräldern funnits med från barnets födelse är det 61 procent som är ganska eller mycket positivt inställda. Motsvarande andel bland de som har svarat att den sociala föräldern blivit delaktig senare under uppväxten är 47 procent.

Figur 14.13 Respondenternas inställning till förslaget att sociala föräldrar ska få rätt att själva ta del av information om barnet från t.ex. skola, sjukvård och myndigheter

Samtliga respondenter (procentandelar)

Frågeställning: Vilken inställning har du till att sociala föräldrar ska få rätt att själva ta del av information om barnet från t.ex. skola, sjukvård och myndigheter?

En knapp majoritet (53 procent) är ganska eller mycket positivt in- ställda till att sociala föräldrar ska ha en rätt att själva ta del av infor- mation om barnet. En relativt stor andel har inte någon klar uppfatt- ning i frågan: 20 procent har valt svarsalternativet ”varken eller” och

10procent har svarat att de är tveksamma eller inte vet. Endast 16 pro- cent har angett att de är ganska eller mycket negativt inställda.

Kvinnorna har i lägre grad än männen valt svarsalternativet ”varken eller” och de är också något mer positivt inställda än männen. Av kvinnorna är 57 procent ganska eller mycket positiva till förslaget samtidigt som motsvarande andel bland männen är 49 procent.

Ser man till barnets ålder är det även här respondenterna med de yngsta barnen (0–5 år) som i större utsträckning än andra har svarat att de är positivt inställda. I denna grupp är det 61 procent som är ganska eller mycket positiva till att sociala föräldrar själva ska ha rätt att ta del av information om barnet. Andelen ganska eller mycket

621

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

negativa är högst bland respondenter med barn i tidiga tonår (13–15 år). Av de respondenterna är det 20 procent som har svarat att de är ganska eller mycket negativt inställda till förslaget. Samtidigt är det även i den här gruppen en högre andel som är positivt inställda (45 procent).

Ser man till familjekonstellation är andelen positiva respondenter återigen högst bland stjärn- och regnbågsfamiljer. Av dessa är det 63 procent som har svarat att förslaget är ganska eller mycket posi- tivt. Motsvarande andel bland de som har svarat att de hör till en ombildad familj är 49 procent.

Något som också återkommer är att det framkommer skillnader när man ser till den sociala förälderns delaktighet i barnets liv och tidpunkten för när den sociala föräldern blev delaktig. Bland de som har svarat att den sociala föräldern är mycket delaktig i barnets liv är det 64 procent som är ganska eller mycket positivt inställda. Bland de som i stället har svarat att den sociala föräldern inte är särskilt del- aktig eller inte alls delaktig är det endast 32 procent som delar den uppfattningen. Av de respondenter som har uppgett att den sociala för- äldern har kommit in senare under barnets uppväxt är det 52 procent som är ganska eller mycket positiva till förslaget. Motsvarande andel bland de som har uppgett att den sociala föräldern funnits med från barnets födelse är 63 procent.

Vid en jämförelse mellan de respondenter som har svarat att det finns en förälder i ett annat hushåll och de som svarat att det inte gör det, kan det noteras att den förra gruppen är något mer skeptisk än den senare. Andelen i respektive grupp som har angett att de är ganska eller mycket positiva skiljer sig dock inte åt i någon nämnvärd utsträck- ning. Bland de som har angett att det finns en extern förälder är det däremot 17 procent som är ganska eller mycket negativt inställda, vilket kan jämföras med att motsvarande andel i den andra gruppen är 10 procent. Samtidigt är det tydligt att de respondenter som har uppgett att den externa föräldern inte är särskilt delaktig eller inte alls delaktig är mer positiva än de som i stället angett att den externa föräldern är ganska eller mycket delaktig i barnets liv.

Djupintervjuer och fritextsvar från enkätundersökningen

Bland deltagarna i intervjustudien är det många som har uttryckt att det borde vara enkelt att ge sociala föräldrar ett mandat att hantera olika frågor som rör barnet om vårdnadshavarna vill det. Flera efter-

622

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

lyste en möjlighet att på något sätt registrera en behörighet för den sociala föräldern att hantera sådana frågor. Någon lyfte fram att det bör vara möjligt att i exempelvis vård- och skolportaler införa en funk- tion som innebär att man får ”kryssa i” att en social förälder ska få tillgång till portalen. Ytterligare ett par deltagare framhöll särskilt be- hovet av att – med vårdnadshavarnas samtycke – kunna ta del av infor- mation på samma sätt som en vårdnadshavare. Flera ansåg att det vore bra med någon form av övergripande fullmakt eller behörighetsdoku- ment som innebär att den sociala föräldern får ett klart och tydligt mandat att agera utifrån. En deltagare ansåg att mer generella full- makter vore ett bra mellanläge, där den sociala föräldern kan hantera frågor i barnets vardag men samtidigt inte är helt jämställd med vård- nadshavarna om konflikter uppkommer.

”Jag tänker att jag nog inte tycker att vi i nuläget ska ha precis samma rättigheter t.ex. om vi separerade. Inte bara för att jag inte skulle vilja det, men för att vi fortfarande inte är likvärdiga i relationen, anknytningen till barnet. [– – –] det borde finnas möjlighet för något mellansteg, där kanske fullmakter skulle kunna vara en del av det, absolut. Men det vore ju skönt om det inte var hundra olika fullmakter, utan liksom, en om sjukvården, en om skolan…”

En annan deltagare upplevde att det är problematiskt att en vuxen i barnets närhet i dag antingen får ta allt ansvar eller inget ansvar alls.

”Fine, men skulle behöva tydliggöra nånting annat så att säga, att jo men det här är en vuxen som utöver vårdnadshavare som finns får hantera saker. Och sen om man ska…det genom en fullmakt för varje individ eller om det är fråga om att man gör en mer statisk grej, ”jo men du har den här rollen, då får du göra det”. Där har du potential i alla fall att kunna då … Så att ha nån sån där statusvariant i stället för bara ’du är vårdnadshavare eller så har du inget att säga till om’. Det blir så svart eller vitt.”

Ett par sociala föräldrar ansåg vidare att en viktig anledning till att sociala föräldrar bör kunna få en mer allmän behörighet är att det i dag kan uppstå besvärliga situationer när en vuxen är vårdnadshavare för vissa barn i familjen, men inte för andra.

Några var för egen del mer tveksamma till att använda generella fullmakter. De deltagarna tyckte att det är bättre att använda fullmakter vid enskilda tillfällen när behov uppkommer. En deltagare föredrog tidsbegränsade fullmakter och hänvisade till att huvudansvaret i sådana fall mer tydligt ligger kvar hos vårdnadshavarna. En social förälder

623

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

såg främst ett behov av en fullmakt som kan användas när vårdnads- havaren är bortrest eller annars inte finns tillgänglig.

Även bland de respondenter i enkätundersökningen som har ut- vecklat sina tankar i fritext är det flera som har uppfattningen att vård- nadshavare enklare bör kunna välja att dela ansvaret med en social för- älder.70 Några tog också särskilt upp att de ser ett behov av att kunna ge en social förälder möjlighet att ta del av information om barnet.

När det gäller frågan om det bör vara möjligt att ha fler eller andra vårdnadshavare än i dag var deltagarna i intervjustudien djupt splitt- rade. Bland de som var positiva till att utöka antalet vårdnadshavare finns det en viss övervikt av deltagare från stjärnfamiljer. Flera av dem var tydliga med att deras uppfattning är att det bästa för barnet egent- ligen vore om alla i familjen som fungerar som föräldrar också erkänns som det juridiskt.71 En social förälder förklarade sin uppfattning på följande sätt.

”det vardagliga har mest att göra med vem som är vårdnadshavare och inte så mycket med vem som är juridisk förälder. Fast jag tycker det skulle vara optimalt om alla föräldrarna kunde vara både juridiska föräldrar och vård- nadshavare om det är så att de faktiskt tar hand om barnet. [– – –] men att vara juridisk förälder är något som, jag kan inte förklara, men det skulle vara jätteviktigt känslomässigt och sedan att vara vårdnadshavare, det skulle underlätta i praktiken. Det är det som är skillnaden.”

De deltagare som i stället har uppfattningen att sociala föräldrar ska ha ett mer begränsat föräldraansvar finns främst i ombildade familjer.

Flera deltagare ansåg att det skulle skapa en större trygghet för barnet om alla vuxna i familjen kunde ta del i vårdnaden och vara del- aktiga i barnets liv på samma villkor. Några menade att det skulle underlätta för de vuxna att stötta och avlasta varandra om fler fick vara vårdnadshavare. Flera av deltagarna som var positiva till att utöka antalet vårdnadshavare menade att risken för konflikter visserligen är ett bekymmer, men att den risken inte är något som avviker från det som gäller i familjer där två vuxna tar föräldraansvar. En deltagare menade att bonusföräldrar kan ha ett mer distanserat förhållnings- sätt i en konflikt och att det därför kan vara lättare att komma överens om också bonusföräldern har del i vårdnaden om barnet. Några del- tagare hade för övrigt – väl medvetna om att dokumenten inte har

70I enkäten fanns det en möjlighet att framföra synpunkter under en mer öppen avslutande fråga: ”Är det något annat som du vill framföra inom temat sociala föräldrar?”

71Flera av dessa deltagare uppehöll sig också vid frågor som hör samman med rättsligt föräldra- skap, bland annat arvsrätt.

624

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

någon rättsligt bindande verkan – upprättat skriftliga överenskom- melser inom familjen som innebär att de vuxna förbinder sig att ut- öva föräldraansvar tillsammans på lika villkor.

Några deltagare ansåg att det borde vara möjligt att vara fler vård- nadshavare i familjer där alla vuxna tar ansvar fullt ut, men att det be- hövs någon form av kontrollmekanism för att säkerställa att det verk- ligen är så. Ett par deltagare tyckte att en social förälder borde kunna bli vårdnadshavare efter ett ansökningsförfarande där lämpligheten prövas. En annan deltagare ansåg att en social förälder borde få ta ett visst ansvar under en prövotid för att därefter utvärderas som full- värdig vårdnadshavare. Ett par deltagare hade uppfattningen att det i vart fall borde vara möjligt att vara fler vårdnadshavare än två om man varit överens om det från första början, när barnet blev till.

Några deltagare hade uppfattningen att det borde vara möjligt för en förälder som är ensam vårdnadshavare att dela vårdnadsansvaret med sin partner. En deltagare tyckte att den som stadigvarande bor med en vårdnadshavare borde ha rättigheter i förhållande till barnet även om det finns en vårdnadshavare i ett annat hushåll som mot- sätter sig det.

Många deltagare var i stället negativt inställda till att utöka antalet vårdnadshavare. Flera av de deltagare som hade den uppfattningen menade att en ordning som tillåter fler än två vårdnadshavare riskerar att ge upphov till konflikter, vilket i sin tur kan gå ut över barnet. Ett par vårdnadshavare i ombildade familjer tog särskilt upp att de såg risker för att konflikter skulle kunna bli svårare om bonusföräldrar på respektive sida blev involverade som vårdnadshavare. Några vårdnads- havare och sociala föräldrar i ombildade familjer menade att en social förälder inte bör ha del i vårdnaden av det enkla skälet att den sociala föräldern inte har huvudansvaret för barnet. Dessa deltagare hade upp- fattningen att det i en social förälders roll ingår att stötta och avlasta vårdnadshavarna, men inte att fatta större beslut om barnet tillsam- mans med vårdnadshavarna. Ett par citat som illustrerar det synsättet är följande.

”Alltså klart jag ser det väldigt mycket i mitt perspektiv, i min situation lik- som. Men det är ju ändå biologiskt min sambos barn. De har X år ihop där inte jag funnits med liksom…De har ett familjeband så att det skulle vara jättekonstigt om jag gick och ytterst kunde liksom juridiskt köra över liksom min sambo om hennes barn. Att jag ska kunna påverka och diskutera, göra saker och hjälpa till och stötta, och göra det lättare för henne i livet det tycker jag. Men kanske inte köra över.”

625

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

”Bonusdotter är ju inte min, det är ju min bonusdotter. Men för att livet ska fungera hemma hos oss kan vi inte ha en roll med mamma som tar alla beslut och jag som en passiv förälder, utan bonusdotter är som mitt biolo- giska barn, det finns liksom inga skillnader. Sedan de lite större besluten tar ju hennes mamma och pappa, men jag och hennes mamma bollar ju alltid frågan. Men det är dom som har sista ordet om man ska säga så.”

En deltagare uppehöll sig särskilt vid risken att barnet kan få flytta mellan flera olika hem efter en separation. Någon menade att det dess- utom finns en risk att vårdnadshavare skulle känna sig pressade att låta sociala föräldrar bli vårdnadshavare om den möjligheten fanns.

Flera deltagare hade också en mer ambivalent inställning och såg både tydliga för- och nackdelar med en ordning som tillåter att ett barn har fler än två vårdnadshavare. En social förälder, som visserligen i grund och botten var positiv till en ordning med fler än två vårdnads- havare – underströk att det enligt hennes uppfattning ändå finns flera andrahandsalternativ som skulle kunna förenkla vardagslivet för sociala föräldrar. Hon uttryckte bland annat följande.

”Det är klart att jag förstår att det påverkar mycket bara man lägger till en till. Då tänker jag att man skulle kunna göra det i vissa avseenden, det måste inte vara antingen eller. Man kan verkligen underlätta för sociala för- äldrar eller underlätta för att vara fler utan att behöva göra det rakt igenom. Man kan fortfarande göra det enklare att skriva in fler föräldrar på BVC eller skolplattformen, eller som har medicinskt ansvar, olika sådana insatser. När det inte finns det någonstans hänger det väldigt mycket på den enskilda personens välvilja eller bemötande. Det kan kännas lite som att samhällets signaler, de signaler som skickas är att det inte är välkommet. Eftersom det inte underlättas för det.”

Även bland fritextsvaren i enkätundersökningen förekommer det vitt skilda uppfattningar när det gäller frågan om att utöka antalet vård- nadshavare. De synsätt som finns representerade där avviker inte i någon större omfattning från de som deltagarna i intervjustudien gav uttryck för och som redovisats i det föregående.

Ytterligare erfarenheter och synpunkter från djupintervjuerna

En första iakttagelse är att det i familjerna finns olika uppfattningar om en social förälders roll och ansvar.

Flera deltagare menade att den sociala föräldern tar precis samma föräldraansvar som vårdnadshavarna. Det var även flera sociala för-

626

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

äldrar i ombildade familjer som framhöll att de tar samma föräldra- ansvar för egna barn och bonusbarn. Några sociala föräldrar menade att avsaknaden av ett rättsligt mandat begränsar dem från att hjälpa och stötta barnet i den utsträckning de vill. Ett par deltagare menade dessutom att bristen på rättsligt erkännande försämrar anknytningen till barnet. Flera sociala föräldrar kände också att deras föräldraskap osynliggörs eller ifrågasätts i olika sammanhang. Ett par sociala föräld- rar hade gjort ett strategiskt val att ta samma efternamn som barnet för att minska risken att bli ifrågasatt i sin föräldraroll. Några sociala föräldrar uttryckte också att de vill ta ett större rättsligt ansvar än vad som är möjligt i dag för att på så sätt avlasta sin partner. Ett par deltagare som har barn med särskilda behov menade att förhållandet med partnern påverkades negativt av att de inte kan ta ett mer jämlikt ansvar för barnet i exempelvis vårdsammanhang.

Några deltagare, som var vårdnadshavare eller sociala föräldrar i om- bildade familjer, hade i stället erfarenheten att den sociala förälderns föräldraroll inte är lika omfattande som den som en vårdnadshavare har. Dessa deltagare ansåg att den sociala föräldern inte har ett lika tydligt uppfostringsansvar, utan snarare fungerar som ett stöd för vårdnadshavarna. Några sociala föräldrar var också själva mycket tyd- liga med att de inte på något sätt vill vara likställda med vårdnads- havarna. En social förälder uppgav exempelvis följande.

”Det är fullt klart inte mina barn. De har en pappa. Jag tar ingen papparoll egentligen eftersom jag inte är någon biologisk pappa.”

Många deltagare, såväl i ombildade familjer som stjärnfamiljer, ut- tryckte en oro för hur barnets relation med en social förälder skulle påverkas om en rättslig förälder avlider. Flera befarade att avsaknaden av ett rättsligt familjeband mellan barnet och den sociala föräldern kan få negativa följder i en sådan situation. Ett illustrativt exempel på denna oro är följande uttalande från en social förälder i en stjärn- familj.

”Nu är det inte extremt sannolikt att något skulle hända de båda [anm. de rättsliga föräldrarna] samtidigt, men om det nu var så…så kan vi inte lita på att barnet kan fortsätta bo med mig eftersom jag inte har någon juridisk relation till hen. Vi kan bara hoppas att det inte händer något. Det är en massa sådana saker, att det finns mycket otrygghet när det gäller hela det här.”

627

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Vidare var det många deltagare som uttryckte en oro för hur barnets förhållande till sin sociala förälder skulle påverkas av en separation mellan den sociala föräldern och barnets rättsliga förälder. Flera sociala föräldrar kände att deras position var sårbar om en konflikt skulle uppstå i ett sådant läge. Exempelvis uppgav en social förälder i en om- bildad familj följande som svar på frågan om hur hon tänkte kring en fortsatt relation med barnet efter en eventuell separation.

”Den har jag tänkt jättemycket på. Och det har jag ju tänkt på med jättestor sorg, alltså att jag kommer inte ha rätt till vår son längre. Och skulle separa- tionen inte bli så bra, så kommer jag kanske inte heller få höra om honom eller få träffa honom, ha kontakt med honom, utan det kommer liksom smitta av sig. Och den är jättehemsk… alltså det är lite som att ha honom till låns. Jag menar vi har ändå levt ihop halva hans liv.”

En annan social förälder beskrev sina tankar på följande sätt.

”Jag har ingen trygghet i relation till samhället i min föräldraroll. Jag har verkligen inte det… jag har ingen rättighet att vara förälder till mitt barn. Man kan skoja om det men om vårdnadshavare skulle bli dement, det är typ det enda jag kan tänka mig att hen skulle bli så knäpp, men om hen eller hen eller båda skulle få för sig att jag inte skulle få vara med längre, då har jag ingenting att sätta emot. Inte juridiskt … Och jag står ju också helt ensam om någon skulle dö. Då har jag ingen rätt. Då har hen inga juridiska föräldrar, fast jag är förälder. Det är ganska många saker, jag tycker inte det finns några fördelar. Det är en stor nackdel att vilja vara föräldrar på samma villkor och inte få vara det. Och de stora nackdelarna handlar om olika typer av kriser där det skulle vara helt förödande. Medan det är klart att det är irriterande i vardagen med olika saker, men de spelar inte så jättestor roll jämförelsevis.”

En deltagare i en ombildad familj lyfte särskilt fram sin oro för att bonussyskon skulle kunna separeras från varandra på ett olyckligt sätt. Några sociala föräldrar utryckte emellertid att de inte kände någon oro för sin egen relation till barnet efter en eventuell separation. Dessa deltagare berättade att de var eniga med barnets vårdnadshavare om att de själva är en så viktig del i barnets liv att relationen skulle fortgå även efter en eventuell separation. Ett par deltagare uttryckte i stället att det var naturligt, om än kanske jobbigt, att relationen mellan ett barn och hans eller hennes sociala förälder upphör efter en separation.

Ett fåtal deltagare hade erfarenhet av kontakter med socialtjänst och familjerätt. Ett par sociala föräldrar var frustrerade över att de inte hade fått vara delaktiga på de sätt som familjen önskade. I ett fall var kontakterna föranledda av att barnet var föremål för en stödinsats som

628

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

innebar placering utanför hemmet. Den sociala föräldern ville ta ett större ansvar vid kontakterna med socialtjänsten. Han berättade att hans hustru, vårdnadshavaren, var tvungen att ta alla kontakter rör- ande barnet och att detta till slut fick till följd att hustrun blev sjuk- skriven.

Ett par deltagare menade att det var problematiskt att de som sociala föräldrar inte fick vara mer involverade i familjerättsliga tvister mellan vårdnadshavarna.

Två andra deltagare menade tvärtom att socialtjänsten och familje- rätten hade inkluderat de sociala föräldrarna i de samtal och utredningar som deras familjer varit föremål för.

Ett par deltagare framhöll att digitaliseringen i samhället fört med sig att det i allmänhet har blivit svårare att hålla sig uppdaterad som social förälder. Dessa deltagare tyckte att det var betydligt enklare att ta del av information om barnet när sådan skickades med post hem till brevlådan, och inte enbart till en digital plattform eller brevlåda.

Sist kan nämnas att ett par deltagare efterlyste lättillgänglig och samlad information om den lagstiftning som har betydelse för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar.

14.4.3Barn och ungas erfarenheter och åsikter

Inledning

Enkätundersökningen

Den enkät som underåriga respondenter fick besvara var utformad för att passa äldre barn och hade delvis ett annat fokus än vuxen- enkäten. Frågorna gick i huvudsak ut på att barnen fick ange vem i deras närhet som brukar utföra olika åtgärder och om de vill att deras sociala förälder ska utföra åtgärderna i större utsträckning än i dag. Frågorna ställdes inom områdena skola, sjukvård och fritidsaktiviteter. De barn som hade uppfattningen att deras sociala förälder inte var tillräckligt aktiv fick också ange vad de trodde skälet till detta var. Om ett barn hade fler än en social förälder fick barnet vid besvarandet av enkäten utgå från den sociala förälder som barnet hade bott mest tid tillsammans med.

Samtliga barn som deltog i undersökningen var i åldern 13–17 år och rekryterades via respondenterna i vuxenenkäten eller andra vuxna

629

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

som ingår i Kantar Sifos webbpanel. I enlighet med branschetiska regler inhämtades samtycke från barnets vårdnadshavare om barnet inte hade fyllt 16 år.

Viss bakgrundsinformation om barnet var känd redan genom den information som finns om vuxna i panelen. Dessutom fick den vuxna lämna vissa uppgifter innan barnet besvarade enkäten. Det var därför inte nödvändigt att ställa lika många inledande frågor till barnen för att veta att de hörde till målgruppen. De barn som själva uppgav en ålder som föll utanför det ovan angivna intervallet gallrades dock bort. Detsamma gällde de barn som svarade att de inte hade någon social förälder. Inledningsvis fick barnen även besvara frågor om följande:

•barnets kön och ålder,

•antalet vårdnadshavare som är delaktiga i barnets liv,

•antalet vuxna som barnet bor tillsammans med (heltid eller deltid),

•i vilken omfattning barnet bor med en social förälder,72

•den sociala förälderns grad av delaktighet i barnets liv,73 samt

•tidpunkten för när den sociala föräldern blev delaktig i barnets liv.74

För att göra barnenkäten mer lättbegriplig användes bara uttrycken ”social förälder” och ”vårdnadshavare”. Vi bedömde tillsammans med Kantar Sifo att det fanns en betydande risk att enkäten skulle bli allt- för komplicerad om barnen dessutom skulle behöva skilja på ”vård- nadshavare” och ”rättslig förälder”. Om barnet hade en rättslig förälder som inte var vårdnadshavare ombads därför den vuxna att förklara för barnet att den föräldern skulle betraktas som vårdnadshavare och inte som social förälder när barnet besvarade enkäten. Intresset att anpassa enkäten efter målgruppen fick helt enkelt väga tyngre än intres- set att kunna analysera eventuella skillnader mellan vårdnadshavare och rättsliga föräldrar som inte är vårdnadshavare.

Den vuxna ombads också att förklara ovannämnda uttryck för barnet och ange vilka i barnets familj som barnet skulle se som social förälder respektive vårdnadshavare. Definitionen av social förälder var

72Svarsalternativen var ”heltid”, ”deltid”, ”mer sällan än deltid/då och då” eller ”vill inte svara”.

73Svarsalternativen var ”väldigt delaktig”, ”ganska delaktig”, ”lite delaktig”, ”inte delaktig alls” eller ”vill inte svara”.

74Svarsalternativen var ”när jag föddes”, ”på förskola/dagis”, ”på lågstadiet”, ”på mellanstadiet”, ”på högstadiet”, ”efter att jag gått ut högstadiet”, ”vet inte” eller ”vill inte svara”.

630

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

densamma som i vuxenenkäten. Den definition av ”vårdnadshavare” som användes i barnenkäten var också avsedd att förenkla och stäm- mer inte helt överens med den rättsliga definitionen. I enkäten angavs att en vårdnadshavare är en juridisk förälder som också har rättsligt ansvar för barnen.

Den vuxna påmindes slutligen om vikten av att barnet får besvara frågorna i enkäten så självständigt som möjligt.

Sammanlagt var det 238 barn som besvarade enkäten. Av barnen definierade sig 49 procent som killar och 48 procent som tjejer. Det var 2 procent som valde svarsalternativet ”annat” och 1 procent ville inte ange något svar. Nästan sex av tio (57 procent) var i åldern 13– 15 år och resterande (43 procent) var 16–17 år. En stor majoritet av barnen (72 procent) hade två vårdnadshavare som var delaktiga i bar- nets liv. Drygt en fjärdedel (28 procent) uppgav i stället att det endast fanns en vårdnadshavare som var delaktig.

Ungefär en fjärdedel av barnen (27 procent) uppgav att de på hel- eller deltid bodde tillsammans med fyra vuxna eller fler. Det var ännu vanligare att barnen totalt sett bodde med tre vuxna på hel- eller del- tid. Nära fyra av tio (37 procent) beskrev en sådan boendesituation. Nästan lika vanligt var att bo tillsammans med sammanlagt två vuxna (35 procent). Några få barn (2 procent) svarade att de bodde tillsam- mans med endast en vuxen.

Samtidigt var det nära fyra av tio barn (38 procent) som svarade att de bodde heltid tillsammans med en social förälder. Ungefär hälften av barnen (53 procent) uppgav att de bodde deltid med en social för- älder. Färre än en av tio (8 procent) valde i stället svarsalternativet ”mer sällan än deltid/då och då”.

Nära fyra av tio barn (38 procent) svarade att de hade en social för- älder som var väldigt delaktig i deras liv. Den andel som valde svars- alternativet ”ganska delaktig” var ungefär lika stor (39 procent). Vart femte barn (20 procent) uppgav att de hade en social förälder som var lite delaktig i deras liv. Endast ett fåtal (3 procent) ansåg att den sociala föräldern inte alls var delaktig.

Det var 9 procent av barnen som hade en social förälder som funnits med sedan barnet föddes. Vanligast var dock att en social förälder hade kommit in i barnets liv när barnet var i förskoleåldern. Det gällde för 36 procent av barnen. Många barn hade fått en social förälder när de gick i grundskolan – 16 procent gick i lågstadiet, 21 procent i mellan-

631

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

stadiet och 13 procent i högstadiet. Drygt 1 procent hade fått en social förälder först efter högstadiet.

Liksom för vuxenenkäten gäller att undersökningsresultaten kan ge en god indikation om vilka uppfattningar som finns inom mål- gruppen på ett mer generellt plan. Av de skäl som redovisats i anslut- ning till vuxenenkäten görs det samtidigt inget anspråk på att resultaten är säkrare än så. Även för barnenkäten gäller att det finns undergrup- per i vilka antalet respondenter är relativt få.75 Inte heller i fråga om barnenkäten ska resultatredovisningen uppfattas som något annat än en redogörelse av utfallet för den här specifika studien.

Djupintervjuer

Sammanlagt genomfördes djupintervjuer med 21 barn. Av dessa var 11 killar och 8 tjejer. För resterande barn har uppgiften om kön ute- lämnats vid transkriberingen av intervjuerna. Skälet till det är att den uppgiften sedd tillsammans med annan information om familjen skulle kunna leda till att anonymiteten röjs. Även för djupintervjuer inhämta- des samtycke av barnets vårdnadshavare om barnet inte hade fyllt 16 år.

Av barnen gick 3 i lågstadiet, 9 i mellanstadiet, 8 i högstadiet och 1 på gymnasiet. Det var 14 barn som hade sociala föräldrar i två hus- håll. Resterande barn, dvs. 7 barn, hade en social förälder i ett hushåll. Det var 19 barn som levde i en ombildad familj och 2 som ingick i en familj som kan beskrivas som en stjärnfamilj.76

75Följande underkategorier berörs i redovisningen nedan och innehåller alltid eller stundtals färre än 100 svar (inom parentes anges antalet respondenter i undergruppen som helhet): ”respon- denter med en delaktig vårdnadshavare” (61), ”respondenter som skattat sin sociala förälder som lite delaktig eller inte alls delaktig” (53), ”respondenter som bor heltid med social föräl- der” (91), ”respondenter som bor mer sällan än deltid med social förälder” (20) samt ”respon- denter som svarat att den sociala föräldern funnits med sedan barnet föddes” (22). Det ska

även sägas att frågorna angående barnets uppfattning om varför en social förälder inte är mer involverad på olika områden har besvarats av få respondenter (34–63 barn).

76För en närmare förklaring av hur ”ombildad familj” och ”stjärnfamilj” används här, se ovan angående djupintervjuerna med vuxna respondenter.

632

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Det var 3 barn som hade haft en social förälder sedan de föddes eller var i spädbarnsålder. Av de övriga barnen var det 12 som hade fått en social förälder när de var i förskoleåldern, 3 som fick det i lågstadiet och 3 som fick det i mellanstadiet.

Rekryteringen av deltagare har även i den här delen huvudsakligen gått via de vuxna som ingår i Kantar Sifos webbpanel. Av samma skäl

–och på samma sätt – som tidigare har redovisats i anslutning till beskrivningen av djupintervjuerna med vuxna, har dock viss rekryter- ing skett via andra kanaler. Det är 2 barn som inte har rekryterats genom de vuxna som har besvarat enkätundersökningen eller andra vuxna som ingår i Kantar Sifos webbpanel.

Till intervjuerna med barn togs en särskild samtalsguide77 fram och intervjuerna genomfördes av personer med god erfarenhet av att samtala med också yngre barn. De flesta av barnen intervjuades utan att någon förälder eller annan vuxen i barnets närhet var närvarande. I 2 fall var dock barnets vårdnadshavare närvarande och i ytterligare 1 fall var en social förälder med under intervjun.

Intervjuerna med barnen har i huvudsak berört samma frågor som enkätundersökningen. Även under dessa intervjuer framkom dock viktiga erfarenheter som inte har ett direkt samband med frågorna i enkätundersökningen. Dessa delar av intervjuerna behandlas sist i det här avsnittet (14.4.3).

Transkriberingarna av barnens intervjusvar har analyserats med samma metod som intervjuerna med vuxna.

Den fortsatta redovisningen

I likhet med avsnittet om vuxnas erfarenheter och åsikter redovisas resultaten av enkätundersökningen och djupintervjuerna med barn i ett sammanhang. Dispositionen följer också här de olika teman som en- käten och intervjuerna har kretsat kring (skolan, hälso- och sjukvården, fritidsaktiviteter m.m.). På varje område redovisas först resultatet från enkätundersökningen och därefter uppgifter från djupintervjuerna samt, i förekommande fall, fritextsvar från enkäten. Fritextsvaren är emellertid betydligt färre i barnenkäten än i vuxenenkäten. Liksom tidigare fokuserar redovisningen på att beskriva mer betydelsefulla

77I samtalsguiden fanns bland annat markerat vilken information och vilka frågor som främst var avsedda för äldre barn. Det fanns också en möjlighet för barnet att beskriva sin familj genom att rita familjen eller visa en teckning som barnet hade förberett före samtalet.

633

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Figur 14.14 Barnens uppfattning om vem i deras närhet som brukar vara involverad när det gäller olika händelser och åtgärder med anknytning till skolan78

Samtliga respondenter (procentandelar)

Vara med på utvecklingssamtal

Logga in på min skolportal

Få veta av skolan om något akut har

hänt

Vara med på aktiviteter och utflykter

som föräldrar är med på

Sjukanmäla mig

Skriva på intyg när du behöver en

förälders underskrift

Vara hemma från jobbet med mig när

jag har varit sjuk

0 20 40 60 80 100

Oftast eller bara vårdnadshavare

Ibland vårdnadshavare, ibland social förälder

Oftast eller bara social förälder

Ingen, jag gör det själv

Vet inte

Frågeställning: Tänk nu på din skola. Vem brukar göra det här?

78Som har redovisats inledningsvis i avsnittet görs här ingen uppdelning mellan rättsligt för- äldraskap och vårdnad. Den som barnet vid besvarandet av enkäten klassat som vårdnads- havare kan i några fall alltså i själva verket vara en rättslig förälder som inte är vårdnadshavare. Detta gäller för samtliga frågor i avsnittet, men återupprepas inte fortsättningsvis.

635

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Vårdnadshavare är generellt sett mer aktiva än sociala föräldrar. Men flera av åtgärderna är också av sådant slag att de oftast inte kan utföras av andra än vårdnadshavare eller i vart fall inte utan fullmakt från vård- nadshavare. Ungefär ett av tio barn har trots det en social förälder som ibland utför sådana åtgärder, t.ex. skriver under när en förälders under- skrift behövs (11 procent) eller loggar in på barnets skolportal (11 pro- cent). Däremot är det mycket sällan som den sociala föräldern ensam eller huvudsakligen utför sådant som tas upp i enkätundersökningen.

En tydlig tendens är att sociala föräldrar är mer involverade i sam- manhang där vårdnadsansvaret har liten eller ingen betydelse. Det är också relativt vanligt att barnen har en social förälder som stundtals stannar hemma från jobbet när barnet är sjukt. Här bör också uppmärk- sammas att många barn torde ha besvarat den frågan utifrån tidigare erfarenheter. De barn som har besvarat enkäten är nämligen tonåringar.

När utfallet granskas mer i detalj är det framför allt två saker som blir tydliga. För det första framträder relativt stora skillnader mellan de barn som har svarat att de har en social förälder som är ganska eller mycket delaktig i deras liv och de som i stället har svarat att de har en social förälder som inte är särskilt delaktig eller inte delaktig alls. För det andra finns en tydlig skiljelinje mellan de barn som har en vård- nadshavare och de som har två.

De barn som har svarat att de har en ganska eller mycket delaktig social förälder har genomgående också redovisat att den sociala för- äldern utför olika åtgärder i större utsträckning än vad andra barn har gjort. I den här gruppen är det exempelvis 17 procent som har upp- gett att det ibland är en vårdnadshavare och ibland den sociala föräl- dern som deltar vid utvecklingssamtal. Bland de barn som har uppgett att de inte har en särskilt delaktig social förälder uppgår motsvarande andel till endast 4 procent. Vidare är det 33 procent av barnen med en ganska eller mycket delaktig social förälder som har svarat att det ibland är en vårdnadshavare och ibland den sociala föräldern som infor- meras när något akut händer i skolan. Motsvarande andel bland barnen med en mindre delaktig social förälder är 8 procent. Vidare är det i den gruppen av barn ytterst få (under 2 procent) som har erfarenhet av att en social förälder ibland lämnat sin namnteckning när en för- älders underskrift behövts. Bland barnen med en ganska eller mycket delaktig social förälder är det däremot 15 procent som har erfarenhet av det. Inom samma undergrupp är det vidare 2 procent som har svarat

636

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

att det enbart är en social förälder som har skrivit på när en förälders underskrift har krävts.

De barn som har endast en vårdnadshavare har generellt sett en mer aktiv social förälder än de barn som har två vårdnadshavare. För samtliga frågor gäller att det bland barnen med en vårdnadshavare är mellan 5 och 10 procent som har svarat att det alltid eller oftast är den sociala föräldern som är med vid de händelser eller utför de åtgärder som frågorna tar sikte på. Den erfarenheten är mer sällan förekom- mande bland barnen med två vårdnadshavare (0–3 procent).

Barnen med en vårdnadshavare har också i större utsträckning än de med två vårdnadshavare valt svarsalternativet ”ibland vårdnads- havare, ibland social förälder”. Som exempel kan nämnas att det i den förra gruppen är 31 procent som har en social förälder som ibland är med vid utvecklingssamtal. Motsvarande andel bland barnen med två vårdnadshavare är 8 procent. Vidare är det 21 procent av barnen med en vårdnadshavare som har en social förälder som ibland skriver under intyg när en förälders underskrift behövs. Av barnen med två vårdnads- havare är det 8 procent som delar den erfarenheten. En liknande ten- dens, om än mindre uttalad, framträder vid en granskning av svaren på de övriga frågorna.

Även barnets boendesituation tycks vara en betydelsefull faktor. Barnen som bor heltid med en social förälder har som grupp mer aktiva sociala föräldrar än de som endast bor deltid eller mer sällan med en social förälder. I den förstnämnda gruppen gäller för samtliga frågor utom de om utvecklingssamtal och en förälders underskrift att nära ett av tio barn (7–9 procent) har erfarenheten att det alltid eller oftast är den sociala föräldern – och inte barnets vårdnadshavare

–som är involverad. Den erfarenheten saknas i det närmaste helt bland barnen som bor deltid eller mer sällan med en social förälder.

Det framträder inga större eller entydiga skillnader när resultaten jämförs mellan killar och tjejer samt mellan barn i tidiga respektive sena tonår.

Barnen fick också svara på frågor om huruvida de vill att deras sociala förälder ska vara mer involverad när det gäller de olika händel- ser och åtgärder som enkätfrågorna omfattade. Det samlade resultatet framgår av följande diagram.

637

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.15 Andelen barn som vill eller inte vill att en social förälder ska vara mer involverad när det gäller olika händelser och åtgärder med anknytning till skolan79

Samtliga respondenter (procentandelar)

Vara med på utvecklingssamtal

Logga in på min skolportal

Få veta av skolan om något akut har

hänt

Vara med på aktiviteter och utflykter

som föräldrar är med på

Sjukanmäla mig

Skriva på intyg när du behöver en

förälders underskrift

Det spelar ingen roll

Nej, inget av det här

Jag vet inte

Frågeställning: Skulle du vilja att din sociala förälder gjorde mer av det här? Om ja, vad?

Flera svar är möjliga.

Något fler än vart fjärde barn (28 procent) vill inte att deras sociala förälder ska vara mer involverad i någon av de frågor som togs upp i enkäten. Nästan hälften (44 procent) tycker inte att det spelar någon roll. Omkring en av tio (8–13 procent) vill att en social förälder ska vara mer involverad när det gäller var och en av frågorna om utveck- lingssamtal, aktiviteter och utflykter, sjukanmälan och underskrifter. Nästan en femtedel (17 procent) vill att en social förälder oftare ska

79Uppföljningsfrågan om barnet vill att den sociala föräldern oftare ska vara hemma från jobbet när barnet är sjukt har av förbiseende fallit bort under färdigställandet av enkäten.

638

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

få information av skolan om något akut har hänt. Endast 3 procent vill att deras sociala förälder ska logga in på skolportalen i större ut- sträckning.

De barn som har svarat att de har en social förälder som inte är särskilt delaktig eller inte alls är delaktig i deras liv är – i jämförelse med de som har motsatt uppfattning om den sociala förälderns del- aktighet – i större utsträckning negativa till att den sociala föräldern är mer involverad än i dag. Bland de barn som har svarat att de har en social förälder som inte är särskilt delaktig är det 45 procent som inte vill att den personen ska vara mer involverad i de frågor som enkäten omfattar. Motsvarande andel bland de barn som har svarat att deras sociala förälder är ganska eller mycket delaktig uppgår till 22 procent. I den här gruppen är det något fler som vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad, men det handlar inte om några stora skill- nader. Inom samma kategori av barn är det också fler som inte tycker att det spelar någon roll eller som inte har någon uppfattning alls (46 respektive 7 procent).

När det gäller andelen barn som har svarat att de inte vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad finns ingen nämnvärd skill- nad mellan å ena sidan barn med en vårdnadshavare och å andra sidan barn med två vårdnadshavare. Samtidigt är det inom den förra grup- pen överlag en något större andel som vill att deras sociala förälder ska vara mer involverad än i dag.

Det är 26 procent av barnen som har svarat att de vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad i åtminstone någon av de händelser eller åtgärder som enkäten omfattade. Dessa barn fick även ange vad barnet trodde var anledningen till att den sociala föräldern inte var så involverad i dag.80 Av de barnen var det 30 procent som svarade att anledningen är att föräldrarna bestämt det tillsammans. Ungefär lika många valde svarsalternativet ”min sociala förälder får inte det” och 11 procent uppgav att skälet är att det är för krångligt. Vidare var det 5 procent som svarade att den sociala föräldern inte har tid och 3 procent att barnet självt inte vill. Ingen svarade att anled- ningen är att den sociala föräldern inte vill. Slutligen valde 16 procent svarsalternativet ”annan anledning”. Bland fritextsvaren som hör till det svarsalternativet förekommer bland annat svaret att skolan inte

80Svarsalternativen var ”mina föräldrar har bestämt det tillsammans”, ”min sociala förälder får inte det”, ”min sociala förälder har inte tid”, ”min sociala förälder vill inte”, ”jag vill inte”, ”det är för krångligt”, ”annan anledning: [öppet svar]” och ”jag vet inte”. Det var möjligt att välja flera svars- alternativ.

639

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

tillåter att den sociala föräldern är delaktig eller att det inte är möjligt för att den sociala föräldern inte är vårdnadshavare. Någon respondent svarade i stället att det bara har blivit så och ytterligare något barn hän- visade till ett stort geografiskt avstånd.

Djupintervjuer

Många barn hade erfarenheten att endast vårdnadshavarna deltar vid utvecklingssamtalen i skolan. Ett par barn i ombildade familjer menade att det föll sig naturligt eftersom de står närmare sina rättsliga för- äldrar än sina bonusföräldrar. Något barn tyckte att det är tillräckligt att en vuxen är med vid utvecklingssamtalen. Flera barn uppfattade att skolan över huvud taget håller mest kontakt med vårdnadshavare och inte med sociala föräldrar. Ett par barn som endast haft sina vård- nadshavare med vid utvecklingssamtalen uttryckte att de för egen del vill att även den sociala föräldern ska vara med. Ett barn i en ombildad familj förklarade varför.

”Jag har ju velat att han [anm. bonuspappa] ska få vara med, att han ska ha en större del i skolan. Att han ska kunna, att alla mina lärare vet att det här är min förälder. Att han ska veta att det här är mina lärare. För han vet ju inte riktigt vilka lärare jag har. Jag har ju berättat hemma men han vet ju inte riktigt, han har ju inte träffat dem och sådär.”

Flera barn hade emellertid haft både sina vårdnadshavare och sociala föräldrar med sig vid utvecklingssamtalen i skolan. De flesta av de barnen hade ingen särskild uppfattning om huruvida det hade varit bra eller dåligt. Ett par barn i ombildade familjer berättade att det är deras bonusförälder som av olika skäl hjälper dem mest i skolarbetet.

Ett par barn ville att skolan oftare än i dag skulle ta kontakt med deras sociala förälder. Ett barn förklarade att hon tycker att det är osmidigt att skolan ringer hennes rättsliga pappa i stället för bonus- pappa trots att det är den senare som hon bor tillsammans med. Ett annat barn var tvärtom tydlig med att barnets bonusförälder inte borde vara mer delaktig i frågor som rör skolan.

Flera barn var medvetna om att deras sociala förälder inte hade till- gång till skolportalen. Ett par av de barnen, som gick i högstadiet respektive gymnasiet, ansåg att det är ett problem att den sociala för- äldern inte kan logga in på skolportalen. De barnen menade att det skulle underlätta om även den sociala föräldern har möjlighet att hålla

640

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Figur 14.16 Barnens uppfattning om vem i deras närhet som brukar vara involverad när det gäller olika händelser och åtgärder inom hälso- och sjukvården

Samtliga respondenter (procentandelar)

Boka tid åt dig hos doktor eller på

sjukhus

Följa med på besök hos doktor eller på

sjukhus

Boka tid hos tandläkaren

Följa med till tandläkaren

Läsa dina journaler (den information

som finns om dig)

Vara med och bestämma vilken vård

du ska få

Hämta ut mediciner till dig på apotek

Oftast eller bara vårdnadshavare

Ibland vårdnadshavare, ibland social förälder

Oftast eller bara social förälder

Ingen, jag gör det själv

Vet inte

Frågeställning: Tänk nu på när du går till doktorn, sjukhus eller tandläkaren. Vem brukar göra det här?

Även när det gäller hälso- och sjukvården är det tydligt att vårdnads- havare är mer aktiva än sociala föräldrar. Det gäller särskilt sådana åt- gärder där statusen som vårdnadshavare är av mer avgörande bety- delse. Det gäller exempelvis tillgången till journaler. Samtidigt kan det noteras att ungefär en femtedel av barnen (21 respektive 17 procent) har svarat att det ibland är deras sociala förälder som hämtar ut medi- ciner eller är med och bestämmer vilken vård barnet ska få. Det är

642

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

också relativt vanligt att en social förälder är med vid olika besök inom vården. Även på hälso- och sjukvårdens område är det emellertid säll- synt att det är den sociala föräldern som alltid eller oftast utför olika åtgärder.

Liksom tidigare finns det betydande skillnader mellan de barn som har svarat att deras sociala förälder är ganska eller mycket delaktig i deras liv och de som tvärtom angett att de har en social förälder som inte är särskilt delaktig eller inte delaktig alls. I den förra kategorin är det exempelvis 30 procent som har uppgett att det ibland är den sociala föräldern som följer med vid besök i vården, vilket kan jäm- föras med att motsvarande andel i den senare kategorin är 11 pro- cent. Vidare är det 22 procent av barnen med en ganska eller mycket delaktig social förälder som har svarat att den sociala föräldern ibland är med och bestämmer vilken vård barnet ska få. Ytterligare 3 pro- cent i den gruppen har erfarenheten att det oftast eller alltid är den sociala föräldern som bestämmer om vården. Bland de barn som har uppgett att deras sociala förälder inte är särskilt delaktig eller inte del- aktig alls är det endast 2 procent som har svarat att den sociala för- äldern är med och bestämmer om vården.

En annan tendens som återkommer även i denna del är att barn med en vårdnadshavare i större utsträckning än de med två vårdnads- havare har svarat att deras sociala förälder är involverad i de olika hän- delser och åtgärder som enkäten omfattar.

Av barnen med en vårdnadshavare är det 20 procent som har svarat att den sociala föräldern ibland läser deras journaler. I samma grupp är det ytterligare 5 procent som har uppgett att det alltid eller oftast är den sociala föräldern som gör det. Motsvarande andelar bland barnen med två vårdnadshavare är 5 respektive 1 procent.

Vidare är det 41 procent av barnen med en vårdnadshavare som har angett att den sociala föräldern ibland följer med på besök hos doktor eller på sjukhus. Detta ska jämföras med att det endast är 20 pro- cent av barnen med två vårdnadshavare som har uppgett att den sociala föräldern ibland följer med i sådana sammanhang.

Samma mönster återkommer i samtliga frågor. Med undantag för frågan om journaltillgång gäller dessutom att det är drygt 10 procent av barnen med en vårdnadshavare som har svarat att det är den sociala föräldern som alltid eller oftast är involverad. Motsvarande svars- andelar för barnen med två vårdnadshavare sträcker sig från 1 till 3 pro- cent. Ett liknande resultat framträder när man jämför barn som bor

643

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

heltid hos en social förälder med barn som bor deltid eller mer sällan hos en social förälder. Bland de förra är det betydligt vanligare att den sociala föräldern är involverad i de olika händelser och åtgärder som enkätfrågorna omfattar. Detta visar sig inte minst när man ser till hur stor andel av barnen som har svarat att det är den sociala föräldern som alltid eller oftast är involverad.

Skillnaderna mellan killar och tjejer är i allmänhet små. Ser man

istället till ålder är det överlag en något större andel av barnen i åldern 13–15 år – i jämförelse med de som är 16–17 år – som har svarat att den sociala föräldern ibland, oftast eller alltid är involverad. En viktig anledning till det synes dock vara att de äldsta barnen gör fler saker själva, utan inblandning av vare sig vårdnadshavare eller sociala föräldrar.

I vilken utsträckning barnen önskar att deras sociala förälder ska vara mer involverad framgår av följande diagram.

Figur 14.17 Andelen barn som vill eller inte vill att en social förälder ska vara mer involverad när det gäller olika händelser och åtgärder inom hälso- och sjukvården

Samtliga respondenter (procentandelar)

Boka tid till dig hos doktor eller på

sjukhus

Följa med på besök hos doktor eller på

sjukhus

Boka tid hos tandläkaren

Följa med till tandläkaren Läsa dina journaler (den information

som finns om dig)

Vara med och bestämma vilken vård

du ska få

Hämta ut medicin till dig på apotek

Det spelar ingen roll

Nej, inget av det här

Jag vet inte

0 10 20 30 40 50 60

Frågeställning: Skulle du vilja att din sociala förälder gjorde mer av det här? Om ja, vad?

Flera svar är möjliga.

644

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

När det gäller frågan om i vilken utsträckning barnet vill att deras sociala förälder ska vara mer aktiv än i dag är bilden ganska likartad den som tidigare redovisats på skolans område. Hälften av barnen (50 procent) tycker att det inte spelar någon roll och knappt vart tredje barn (29 procent) vill inte att den sociala föräldern ska vara mer in- volverad i de frågor som togs upp i enkäten. Det är dock en ännu lägre andel av barnen (3–10 procent) som har svarat att de vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad när det gäller olika händelser och åtgärder inom hälso- och sjukvården.

Precis som på skolans område är det de barn som har svarat att de har en social förälder som inte är särskilt delaktig eller inte alls del- aktig i deras liv som i störst utsträckning är negativt inställda till ett ökat engagemang från den sociala förälderns sida. Bland de barnen är det 55 procent som inte vill att den sociala föräldern ska vara mer in- volverad än i dag i någon av de frågor som enkäten berör. Motsvarande andel bland de barn som har angett att de har en ganska eller mycket delaktig social förälder uppgår till 21 procent. Förhållandena är mer eller mindre de omvända om man ser till andelen som har valt svars- alternativet ”Det spelar ingen roll”. Däremot är skillnaderna mellan de nu berörda grupperna små i fråga om andelen barn som har svarat att de vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad.

Om resultatet i stället sorteras efter antalet vårdnadshavare eller barnets boendesituation blir det tydligt att det i allmänhet är en större andel av barnen som har en vårdnadshavare eller som bor med en social förälder på heltid som vill att den sociala föräldern ska vara mer aktiv. Men även inom dessa grupper handlar det om en ganska liten andel. Det är få frågor där andelen överstiger 10 procent.

Det var 14 procent av barnen som svarade att de vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad i åtminstone någon av de händelser eller åtgärder som anges i diagrammet ovan. Liksom på skolans område fick dessa barn ange vad de trodde var anledningen till att den sociala föräldern i nuläget inte var så involverad som de själva önskade. Det vanligaste svaret var att den sociala föräldern inte får det eller att för- äldrarna hade bestämt det tillsammans.

645

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Djupintervjuer

Flera barn uppgav att det i princip alltid är vårdnadshavarna som är med vid besök inom hälso- och sjukvården. Ett par barn menade att det främst beror på att det är krångligt att vara delaktig i sådana sam- manhang om man inte är vårdnadshavare. Ett barn berättade exem- pelvis följande.

”Jag tycker det är bra som det är. Men det hade varit kul om han [anm. barnets sociala förälder] kunde vara mer involverad. Ändå verkar det så krångligt med kontrakt-grejen, för då behöver mamma skriva en grej om varför han ska få.”

Några barn uttryckte att de tycker att det vore bra om deras sociala förälder oftare kunde vara med vid besök inom vården. Ett par barn tyckte inte att det spelar någon roll vem som följer med i sådana sam- manhang.

Några barn hade däremot varit på besök i vården tillsammans med både vårdnadshavare och sociala föräldrar. Ett par barn hade enbart haft en social förälder med sig vid vårdbesök och upplevt att det fun- gerat bra.

Två äldre barn i ombildade familjer reflekterade kring vilka vuxna som enligt deras mening bör vara delaktiga när beslut fattas i frågor som rör barnets vård och hälsa. Ett av barnen ansåg att alla vuxna i familjen ska få tycka till, men att de rättsliga föräldrarna ska bestämma om sådant som är mer allvarligt. Det andra barnet hade en liknande uppfattning och uttryckte bland annat följande.

”Jag tycker nog att mina juridiska, mamma och pappa ska ha lite mer ansvar över det [anm. barnets vård]. … jag tycker bara det känns ganska logiskt. Jag känner väl de bättre, det känns väl mer tryggt. Sedan min bonuspappa till exempel, jag har känt honom så länge, det hade säkert gått bra ändå, men jag vill bara att mina föräldrar ska göra det.”

Fritiden

Enkätundersökningen

Några frågor handlade om barnets fritidsaktiviteter. Även i denna del fick barnen först besvara frågor om vem som vanligtvis är involverad när det gäller olika frågor med anknytning till fritidsaktiviteter. Det samlade resultatet framgår av följande diagram.

646

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Figur 14.18 Barnens uppfattning om vem i deras närhet som brukar vara involverad när det gäller olika händelser och åtgärder med anknytning till fritidsaktiviteter

Samtliga respondenter (procentandelar)

Vara med på någon fritidsaktivitet

(t.ex. träning eller hobby)

Anmäla dig till en fritidsaktivitet,

klubb eller förening

Skriva på intyg när du behöver en

förälders underskrift

0 20 40 60 80 100

Oftast eller bara vårdnadshavare

Ibland vårdnadshavare, ibland social förälder

Oftast eller bara social förälder

Ingen, jag gör det själv

Vet inte

Frågeställning: Tänk nu på din fritid. Vem brukar göra det här?

När det gäller frågan om underskrift är det betydligt vanligare att det är vårdnadshavare som skriver under när det behövs. Vårdnadshavare är också mer aktiva än sociala föräldrar när det handlar om att anmäla barnet till en aktivitet eller till en klubb eller förening. Utfallet är mer blandat när det handlar om att följa med på barnets fritidsaktiviteter.

I likhet med vad som har framkommit i övriga delar av enkäten, är det betydligt vanligare att barnets sociala förälder ibland, ofta eller alltid är involverad om barnet också har uppgett att den sociala för- äldern är ganska eller mycket delaktig i barnets liv. I den gruppen är det exempelvis 49 procent som har svarat att det ibland är en social förälder som är med på aktiviteter och 10 procent som har svarat att det oftast eller alltid är det. Bland barnen som har svarat att den sociala föräldern inte är särskilt delaktig eller inte delaktig alls uppgår motsvarande andelar till 23 respektive 2 procent.

647

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Liksom tidigare framträder också vissa skillnader när resultaten jämförs mellan barn med en respektive två vårdnadshavare. Svaren följer samma mönster som tidigare, men skillnaderna är generellt sett något mindre än på skolans och sjukvårdens område.

Även beträffande fritidsaktiviteter fick barnen ange om de önskade att deras sociala förälder ska vara mer involverad. Det samlade resul- tatet framgår av följande diagram.

Figur 14.19 Andelen barn som vill eller inte vill att en social förälder ska vara mer involverad när det gäller olika händelser och åtgärder med anknytning till fritidsaktiviteter

Samtliga respondenter (procentandelar)

Vara med på någon fritidsaktivitet

(t.ex. träning eller hobby)

Anmäla dig till en fritidsaktivitet, klubb

eller förening

Skriva på intyg när du behöver

förälders underskrift

Det spelar ingen roll

Nej, inget av det här

Jag vet inte

0 10 20 30 40 50 60

Frågeställning: Skulle du vilja att din sociala förälder gjorde mer av det här? Om ja, vad?

Flera svar är möjliga.

Utfallet är mer eller mindre detsamma som för motsvarande fråga på andra områden. Ungefär hälften av barnen (51 procent) tycker inte att det spelar någon roll om den sociala föräldern är mer involverad och en knapp tredjedel (29 procent) är negativa till det. För var och ett av alternativen är det en av tio eller färre som har svarat att de vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad.

648

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Något som också återkommer är att svarsalternativet ”nej, inget av det här” är vanligast bland barn som har angett att den sociala föräldern inte är särskilt delaktig i deras liv. Inom den gruppen är det 51 procent som har svarat på det sättet. Bland samma respondenter är det 38 procent som i stället har svarat att det inte spelar någon roll. Förhållandet är det omvända bland de barn som har uppgett att den sociala föräldern är ganska eller mycket delaktig i deras liv. Inom den gruppen är det 55 procent som har svarat att det inte spelar någon roll och 22 procent som inte vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad i de frågor som berörs i enkäten. Liksom tidigare är skill- naderna mellan grupperna mindre när det gäller den andel som har svarat att de vill att den sociala föräldern ska göra mer.

Det är 17 procent av barnen som åtminstone på någon fråga har svarat att de vill att deras sociala förälder ska vara mer involverad. På samma sätt som tidigare fick dessa barn ange vad de trodde anled- ningen var till att den sociala föräldern i nuläget inte var så involverad som barnet själv vill. Det vanligaste svaret (32 procent) var att den sociala föräldern inte får det. Relativt många (17 procent) svarade även att det är föräldrarna som tillsammans bestämt det, att det är för krång- ligt eller att den sociala föräldern inte har tid.81

Djupintervjuer

Flera barn berättade att det ibland är en vårdnadshavare och ibland en social förälder som är med på olika fritidsaktiviteter. Exempelvis uppgav ett barn att den vuxna i familjen som följer med på en aktivi- tet helt enkelt är den som för tillfället har möjlighet att göra det. Ett par barn i ombildade familjer hade dock erfarenheten att det oftast eller uteslutande är vårdnadshavarna som deltar i de fritidsaktiviteter som barnet ägnar sig åt.

81Resultaten i den här delen måste dock tolkas med mycket stor försiktighet eftersom det endast är ett litet antal barn som har besvarat frågorna om vad de tror är skälet till att den sociala för- äldern inte är så involverad som barnet själv vill.

649

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Övriga frågor

En fråga som ställdes till barnen handlade om huruvida barnen har upplevt att avsaknaden av vårdnadsansvar lett till besvär när en social förälder försökt hjälpa barnen med något. Hur barnen besvarade den frågan framgår av följande diagram.

Figur 14.20 Andelen barn som har respektive inte har upplevt att avsaknaden av vårdnadsansvar lett till besvär när en social förälder försökt hjälpa till med något

Samtliga respondenter (procentandelar)

Ja, ofta

Ja, ibland

Nej, aldrig

Jag vet inte

Frågeställning: Har du känt att det blivit krångligt när din sociala förälder har försökt hjälpa dig med något för att hen inte är din vårdnadshavare?

Det är en majoritet av barnen (55 procent) som aldrig har upplevt att den sociala förälderns avsaknad av vårdnadsansvar lett till krångliga situationer. Endast 5 procent har upplevt att det ofta blivit krångligt för att den sociala föräldern inte har del i vårdnaden. Samtidigt är det relativt många, 24 procent, som har svarat att de ibland har upplevt att avsaknaden av vårdnadsansvar gjort att det blivit krångligt när en social förälder försökt hjälpa till.

Granskar man utfallet mer detaljerat visar det sig att den tydligaste skiljelinjen går mellan barn med en vårdnadshavare och barn med två vårdnadshavare. Bland de förstnämnda är det 8 procent som har upp- gett att det ofta blivit krångligt när en social förälder försökt hjälpa till och 34 procent som har svarat att det blivit det ibland. Bland de sistnämnda uppgår motsvarande andelar till 4 respektive 19 procent.

650

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Liknande skillnader finns mellan å ena sidan barn som bor heltid med en social förälder och å andra sidan barn som bor deltid med en social förälder. De som bor heltid med en social förälder har i större utsträck- ning känt att situationer blivit krångliga för att den sociala föräldern inte har del i vårdnaden. Av de barnen är det 39 procent som svarat de ofta eller ibland känt att det blivit så. Av de som bor deltid med en social förälder är det 21 procent som har valt de svarsalternativen.

I enkäten ingick också en fråga som gav barnen möjlighet att i fri- text utveckla om de någon gång känt att det har varit svårt, krångligt eller pinsamt att ha en social förälder. Ungefär hälften av de barn som lämnade ett fritextsvar uppgav att de aldrig känt så. Många av de barnen uttryckte i stället att allt fungerar bra. Ett barn svarade exempelvis att denne tvärtom alltid skryter om att ha två pappor. Ett par barn uppgav att de till en början tyckt att det var jobbigt att en social förälder blev en del av deras liv, men efterhand kommit att uppskatta det. Flera barn tyckte emellertid att det är jobbigt när någon antar att en social förälder är deras ”riktiga förälder”. Några barn kände också att det är besvärligt att behöva rätta sådana antaganden. Ett par barn tog upp att det är krångligt att kommunikation måste ske mellan två hushåll.

Flera barn gav exempel på situationer där det hade uppstått svårig- heter på grund av att den sociala föräldern inte är vårdnadshavare. Ett par barn nämnde att det hade varit svårt att ordna med bankkonto och Swish. Några barn tog också upp att det kan bli krångligt när vik- tiga papper ska undertecknas. Några barn pekade även i den här delen på svårigheter med inloggning till skolportalen och besök inom vården.

Ett par barn upplevde att det även på ett mer generellt plan är besvärligt att deras sociala föräldrar inte kan göra samma saker som deras vårdnadshavare.

Ytterligare erfarenheter och synpunkter från djupintervjuerna och fritextsvaren i enkätundersökningen

Under intervjuerna var det många barn som berättade hur de benämner sin sociala förälder. Bland barnen i ombildade familjer var det flera som kallar den sociala föräldern vid namn eller för ”bonuspappa” respektive ”bonusmamma”. Några barn berättade att de kallar sina bonusföräld- rar vid namn, men ändå betraktar dem på samma sätt som sina rätts- liga föräldrar. Flera barn kallar sin sociala förälder för ”låtsaspappa” eller ”låtsasmamma”. Bland annat var det ett par barn som förklarade att det

651

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

känns logiskt eftersom den sociala föräldern känns lite som en ”halv- förälder”. Ett par barn hade en kvinnlig social förälder som de kallar för ”extramamma”. Någon benämnde i stället sin sociala förälder som ”mammas nya kille”, och ett annat barn berättade att hon kallar sina sociala föräldrar för ”styvpappa” och ”styvmamma”. Ett barn uppgav att hon kallar sin sociala förälder för ”pappa” när hon är tillsammans med kompisar, men annars vid namn för att undvika att göra sin rätts- liga pappa upprörd. Ett av barnen i en stjärnfamilj förklarade att han kallar alla fyra vuxna i familjekonstellationen vid namn. Det hände dock att han ibland kallade de rättsliga föräldrarna för ”mamma och pappa”. Ett annat barn i en ombildad familj berättade att han kallar båda sina ursprungliga föräldrar och en ny partner för ”mamma”, men menade samtidigt att alla inte är föräldrar på samma sätt.

”Kanske om vi säger att tre som har hand om mig, så kan vi säga två och en halv [anm. angående hur många föräldrar barnet tycker att han har]. [– – –] Jag säger mamma [anm. svar på frågorna om vad barnet kallar sina föräldrar eller olika mammor i skolan och om det gäller alla tre].”

Ett par av barnen som berättade att de kallar sin sociala förälder för bonusförälder eller liknande benämnde däremot sina halvsyskon eller bonussyskon som syskon.

Intervjustudien visar vidare att flera barn hade erfarenheten att såväl vårdnadshavare som sociala föräldrar varit hemma med barnet när denne varit sjuk. Ett par barn berättade däremot att det oftast varit en vårdnadshavare som stannat hemma från jobbet i samband med sjukdom.

Bland barnen fanns det olika uppfattningar om den sociala föräl- derns roll och ansvar.

Ett barn berättade att hon inte vill att hennes bonuspappa ska vara med och bestämma någonting i hennes liv. Barnet framhöll att hennes mamma och pappa tog det ansvaret och menade att det skulle kännas som att pappans roll förminskades om bonuspappan tog ett större ansvar. Barnet såg inte bonuspappan som en förälder, utan snarare som en person som bor med hennes mamma.

Något barn ansåg i stället att det kan vara bra om en bonusförälder fick bestämma lite mer, men tänkte samtidigt att det kan bli krångligt. För ett annat barn föll det sig naturligt att hennes rättsliga föräldrar bestämde mer än de sociala föräldrarna.

652

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Några barn i ombildade familjer ansåg att en bonusförälder kan ta ett visst ansvar, men de gjorde samtidigt en tydlig åtskillnad mellan vårdnadshavare och bonusförälder. Barnen menade att bonusföräld- rar kan vara med och bestämma om en del saker, men att viktigare beslut ska fattas av vårdnadshavarna. Ett par exempel på sådana viktiga beslut som barnen tog upp är beslut om vård, vaccination och skol- val. Ett barn förklarade sin uppfattning på följande sätt.

”Alltså inte riktigt lika mycket. Men de är ju också en del av familjen. … Jag tycker inte att de borde bestämma lika mycket om exakt vilken skola jag ska gå i. Liksom så. Alltså jag tycker det är okej att de bestämmer, de är vuxna och så. De får ju bestämma över mig lite grann. Men inte liksom ta helt kontroll.”

Många barn, såväl i ombildade familjer som i stjärnfamiljer, tyckte emellertid att vårdnadshavare och sociala föräldrar ska få bestämma lika mycket i frågor som rör barnet. Gemensamt för de här barnen är att de på olika sätt gav uttryck för uppfattningen att deras sociala föräldrar är föräldrar i lika stor utsträckning som vårdnadshavarna. Ett barn i högstadieåldern uppgav exempelvis följande.

”Det känns ändå som att jag ser på honom [anm. bonuspappa] så pass mycket som min pappa att han skulle kunna bestämma över det som behöver bestämmas. [– – –] Utan det är när det uppstår [anm. praktiska frågor] som man tänker ”åh, varför ska det vara krångel med det här, varför kan inte [namn på bonuspappa].”

Flera av de lite äldre barnen menade att det bara är positivt att ha flera vuxna som tar ansvar och som barnet kan vända sig till. De barnen kom inte på något negativt eller krångligt med att ha flera vuxna som fattar beslut i frågor som rör dem. Ett par barn menade att det känns naturligt att alla bestämmer lika mycket eftersom det ändå är så be- slutsfattandet i familjen ser ut i dag. Ett barn förklarade exempelvis att dennes bonuspappa ”är min pappa i allt förutom att han inte får skriva under saker”. Ett annat barn i en ombildad familj menade att bonusföräldern inte borde fått bestämma när barnet var yngre, men att bonusföräldern nu funnits med så länge att det känns som att det inte längre finns någon skillnad mellan barnets rättsliga föräldrar och bonusföräldern. Ett par barn ansåg att deras vardag skulle förenklas om deras bonusförälder fick ta ansvar i stället för en vårdnadshavare som barnet inte bodde tillsammans med.

653

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Några barn förklarade att de inte hade tänkt så mycket på vem som tar ansvar för dem och de hade inte heller någon bestämd upp- fattning i frågan om vilken roll deras sociala förälder borde ha.

Generellt sett hade barnen inte funderat särskilt mycket på hur relationerna i familjen skulle påverkas om de vuxna bestämde sig för att inte längre bo tillsammans. Ett barn berättade att kontakten med en tidigare bonusförälder hade upphört efter en separation. Barnet tyckte dock inte att det kändes fel eller konstigt. Några barn i om- bildade familjer tänkte att de säkert skulle träffa sin bonusförälder ibland eller i alla fall någon gång då och då om bonusföräldern flyttade från barnets vårdnadshavare. Ett barn trodde att det skulle kännas lite konstigt att träffa bonusföräldern om denne inte längre var tillsam- mans med barnets förälder. Ett barn i en stjärnfamilj tänkte att denne skulle fortsätta att träffa alla fyra vuxna lika mycket, även om något av paren eller båda separerade.

Ett annat barn berättade att han ville bo halva tiden hos sin mamma och halva tiden hos sin bonuspappa om mamman och bonuspappan flyttade från varandra. Ett barn var mycket tydlig med att denne före- drog att fortsatt bo med sin bonuspappa och inte med sin rättsliga pappa om ”mamma skulle åka någonstans”.

Flera barn berättade att de aldrig hade upplevt att deras familj blivit dåligt bemött i något sammanhang. Ett barn förklarade exempelvis att reaktionen oftast var ”åh vad kul att du har fyra föräldrar”. Inget barn berättade om någon motsatt erfarenhet.

Enkäten till äldre barn avslutades med en öppen fråga där barnet hade möjlighet att utveckla om det fanns något mer som barnet skulle vilja berätta om hur det är att ha en social förälder. Många barn gav uttryck för att de uppskattar sin sociala förälder och flera uppgav att den sociala föräldern är precis som en pappa eller mamma. Flera skrev att de tyckte att det är positivt och roligt att ha en extra vuxen i sin närhet. Några barn framhöll att det är bra att det finns flera vuxna som bryr sig och som de kan vända sig till. Några barn påpekade att de tycker att det är tråkigt att deras sociala förälder inte kan vara lika involverad som de själva och den sociala föräldern önskar. Två citat som illustrerar de nu berörda synsätten är följande.

”Han är bra. Han är som min riktige pappa men han får inte göra allt. Skriva på papper t.ex. Eller prata ensam på skolmöten och på sjukhus.”

654

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

”Jag tänker inte på att han inte är vårdnadshavare han har alltid varit med. Det är bara vissa saker som han inte får vara med på som skolan och så. Det är aslöjligt för han vill vara med.”

Några barn berättade om mer negativa erfarenheter av att ha en social förälder. Ett barn svarade att den sociala föräldern ”inte får lägga sig i mitt liv” och en annan kände att den sociala föräldern inte är så del- aktig. Ett par barn framhöll att det kan bli bråk ibland och någon menade att det ibland kan kännas som att ”vi inte riktigt hör ihop”.

Ett par barn utvecklade också sina tankar om att det kan vara en fördel att ha en social förälder som har en lite annan roll än vårdnads- havarna.

”Det är skönt ibland med någon som inte är ens förälder som man kan tala med, någon som inte väger in sin föräldraroll utan bara är. Mina föräldrar sätter hörnstenarna och bonuspappa är en viktig vuxen.”

”Det kan vara svårt att veta var man har dem ibland eftersom de inte sällan kan ta på sig två olika ”roller”, 1: ett slags äldre syskon. 2: en antingen snäl- lare eller strängare förälder vilket kan göra förhållandet lite ansträngt. Men det kan också vara tacksamt att ha en social förälder då blir det ännu en vuxen att prata med om man av någon anledning inte skulle vilja ta upp något med sin vårdnadshavare.”

14.4.4Vissa ytterligare uppgifter som utredningen har hämtat in – särskilt om digitala plattformar

Kontakter med branschorganisationer, företag och förbund

Inledning

Som framgår ovan utmärker sig tillgången till digitala plattformar inom skolan och hälso- och sjukvården som ett tydligt problemområde för familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar. Som också har redo- visats finns bland deltagarna i intervjustudien även exempel på sociala föräldrar som berättat att de har upplevt liknande svårigheter när det gäller plattformar för bankärenden. I studien förekommer vidare del- tagare som har uttryckt att digitaliseringen i samhället rent generellt har medfört större svårigheter för sociala föräldrar att utöva ett aktivt föräldraansvar och hålla sig informerade i frågor som rör barnet.

Mot den här bakgrunden såg vi ett behov av att inhämta mer ingå- ende uppgifter om hur digitala plattformar på olika områden är upp-

655

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

byggda och hur dessa används. En viktig del av denna informations- inhämtning var även att få en tydligare bild av vilka problem som spe- cifikt hör samman med en social förälders juridiska status. Ett annat syfte var att ta reda på vilka möjligheter det finns att anpassa olika e-tjänster om fler än barnets vårdnadshavare är behöriga att helt eller delvis använda tjänsterna.

Vi har haft kontakter med Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Inera82, Swedish Edtech Industry83 och Svenska Bankföreningen84. Genom dessa kontakter har bland annat följande framkommit.85

Skolväsendet och hälso- och sjukvården

Via 1177 Vårdguiden har en vårdnadshavare direktåtkomst till barnets journal, som huvudregel till dess att barnet fyller 13 år. Men efter en bedömning i det enskilda fallet kan vårdnadshavaren få tillgång till journalen när barnet är äldre än 13 år men yngre än 16 år. För andra 1177-tjänster gäller en skarp 13-årsgräns. Från 13 års ålder får barnet t.ex. själv boka läkarbesök och provtagning, förnya recept och ta emot meddelanden från vården. Det sker en kontinuerlig utveckling av inne- hållet på 1177 Vårdguiden.

Innehållet på digitala plattformar inom skolan varierar stort. En del huvudmän har alla funktioner samlade i en portal, men ibland an- vänds olika portaler för olika funktioner. Vid sidan av löpande och mer vardaglig information från skolan kan bland annat följande information och funktioner förekomma på en skolplattform: ansökan om skolplats, fakturering (förskola), frånvaroanmälan, uppgifter om barnets från- varo/avvikelse från skolan, möjlighet att skicka meddelanden mellan skola och användare, betyg och provresultat, pedagogisk planering (planering för varje skolämne med uppgift om t.ex. datum för inläm-

82Inera är ett bolag som ägs av regioner, kommuner och SKR Företag. Företaget har i uppdrag att skapa förutsättningar för att digitalisera välfärden, genom att förse ägarna med gemensam digital infrastruktur och arkitektur. Inera arbetar bland annat med 1177 Vårdguiden. Se www.inera.se/om-inera/ineras-uppdrag/ (hämtad 2021-10-04).

83Swedish Edtech Industry är en branschorganisation för företag som arbetar med digitala lösningar inom utbildningssystemet, bland annat leverantörer av skolplattformar. Se www.swedishedtechindustry.se (hämtad 2021-10-04).

84Svenska Bankföreningen är en branschorganisation för banker som är verksamma i Sverige. Föreningen har 31 medlemsbanker. Se www.swedishbankers.se/om-oss/om-bankfoereningen (hämtad 2021-12-04).

85Tjänsteanteckningar och mötesprotokoll avseende dessa kontakter finns diarieförda hos utredningen (2021-09-29, 2021-10-29 och 2021-11-16). Se även e-postmeddelande från Swedish Edtech Industry den 6 oktober 2021.

656

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

ningar och prov), utvecklingssamtal, utvecklingsplaner och studie- planer, eventuella åtgärdsplaner samt anmälan av tider till förskola och fritids. Några plattformar innehåller också funktioner som inne- bär att ett medgivande till en viss åtgärd kan lämnas digitalt, t.ex. till olika utredningar eller åtgärdsprogram eller till att information över- förs mellan olika huvudmän i samband med skolbyten.

Gemensamt för inloggningen till digitala portaler inom skolan och hälso- och sjukvården är att den vanligen sker med hjälp av en e-legiti- mation, oftast BankID. Uppgifter om vem som är vårdnadshavare och därmed omedelbart behörig att använda en e-tjänst avseende barnet hämtas från folkbokföringen och uppdatering sker i regel med täta intervall. 1177 Vårdguiden uppdaterar behörighetsinformation mot folkbokföringen minst en gång per dygn. Genom den automatiska hämtningen från folkbokföringen säkerställs att det är barnets vård- nadshavare som kan använda sin e-legitimation för att logga in på barnets sidor. Fristående skolor är hänvisade till Statens personadress- register (SPAR) och har därför inte samma synkronisering med folk- bokföringen som offentliga aktörer kan ha.86 Vidare förekommer inom skolan ibland tjänster som inte alls kräver e-legitimation.

En del huvudmän inom skolan har upparbetade rutiner för att i enskilda fall ge andra än vårdnadshavare tillgång till skolportalen. Men det finns även huvudmän som tvärtom saknar sådana rutiner. Enligt branschorganisationen Swedish Edtech Industry finns det hos många skolhuvudmän en osäkerhet om de juridiska förutsättningarna att ge andra än vårdnadshavare tillgång till en skolportal. Swedish Edtech Industry har också – efter införandet av EU:s dataskyddsförordning87

–noterat att det finns en tendens att vara mer försiktig än tidigare vid hanteringen av personuppgifter. Många väljer att förlita sig på upp- gifterna i folkbokföringen för att minimera risken för att personupp- gifter lämnas till någon obehörig.

När det gäller 1177 Vårdguiden är det inte tekniskt komplicerat att ge fler personer tillgång till ett barns sidor så länge det handlar om samma behörighet som en vårdnadshavare har i dag och uppgiften om vem som är behörig framgår av folkbokföringen. Från tekniska ut-

86Av 8 § förordningen (1998:1234) om det statliga personadressregistret följer dock att en- skilda huvudmän enligt 2 kap. 5 § skollagen (2010:800) hör till den grupp av aktörer till vilka uppgifter om vårdnadshavare får lämnas ut i elektronisk form.

87Europaparlamentet och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning).

657

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

gångspunkter spelar det ingen roll hur många personer som har möjlig- het att logga in på barnets sidor. Det finns i dag inga tjänster som en vårdnadshavare inte kan utföra ensam. Även om barnets föräldrar har gemensam vårdnad kan en av dem använda e-tjänsten utan att den andra förälderns samtycke inhämtas. Det finns vissa möjligheter att anpassa innehållet efter användare när någon får tillgång till barnets journal. När det gäller andra tjänster saknas i dag tekniska förutsättningar att skräddarsy innehållet så att en användare får tillgång till vissa funk- tioner men inte andra. Möjligen kommer detta att förändras så små- ningom, men i dagsläget är det ”allt eller inget” som gäller för tillgång till barnets 1177-tjänster. För att möjliggöra en mer anpassad tillgång krävs att de tekniska plattformarna byggs om i grunden.

Det är inte heller tekniskt komplicerat att ge fler personer tillgång till ett barns skolportal. De flesta skolportaler är också enkla att an- passa så att en del användare får tillgång till vissa funktioner men inte andra. Det finns redan i dag plattformar med s.k. ”step-up-behörig- heter”, vilket innebär att exempelvis mer känslig information blir tillgänglig först efter ytterligare behörighetskontroll (inloggning).

Bankväsendet

Bland banker finns det delvis skilda uppfattningar när det gäller frågan huruvida barnets förmyndare kan ge fullmakt åt någon annan att sköta barnets bankärenden, dvs. åt en person som inte är förmyndare själv. I fråga om den tillgång till information som en sådan fullmakt kan omfatta, är en uppfattning att banksekretessen hindrar att fullmakts- havaren tar del av vissa uppgifter – i vart fall om fullmakten gäller för en längre tid.

I allmänhet godtas dock fullmakter som avser andra än förmyn- dare i vissa särskilda situationer, t.ex. när ett barn är placerat i familje- hem. Ibland krävs att fullmakten upprättas på plats hos banken. Det anses i vart fall vara lämpligt att fullmaktsgivaren är den som visar upp fullmakten för banken.

Den som har fullmakt måste utföra bankärenden på andra sätt än genom inloggning på internetbank. För de digitala plattformar som används i dag gäller den begränsningen att det inte är möjligt att lägga till behörighet för fler än två förmyndare. Det finns i dagsläget inte heller tekniska förutsättningar att ge någon en renodlad rätt till in-

658

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

syn. Den som kan följa barnets konton via sin internetbank kan också göra uttag från sådana konton.

Den som är barnets vårdnadshavare förutsätts också vara hans eller hennes förmyndare. Det finns inga förutsättningar att kontrollera om vårdnad och förmynderskap överensstämmer. Eventuella ändringar i vårdnaden kommer inte med automatik till bankernas kännedom.

Om ett barn har fler än en förmyndare är utgångspunkten att för- myndarna företräder barnet tillsammans. En av förmyndarna kan därför inte ensam utföra olika bankärenden för barnets räkning. När ett konto öppnas till barnet kan dock förmyndarna ge varandra fullmakt att disponera kontot var för sig.

Kontakter med Skatteverket

När det gäller behörigheten till digitala plattformar inom skolan och hälso- och sjukvården sker som framgått många gånger en automati- serad hämtning av uppgifter från folkbokföringen. Det är mot dessa uppgifter det sker en kontroll när någon använder sin e-legitimation för att få tillgång till tjänster som gäller barnet. För att få en bättre för- ståelse för hur uppgifter från folkbokföringen distribueras till olika offentliga och privata aktörer har vi även haft kontakt med Skatte- verket. I korthet har följande framkommit.88

En uppgift som förs in folkbokföringsdatabasen får direkt genom- slag i Navet, vilket är ett aviseringssystem som används av myndig- heter, kommuner och regioner. Från Navet sker en digital överföring av uppgifter, t.ex. om vårdnad och vissa andra familjerelationer. En av Navets kunder är Statens personadressregister (SPAR). Uppgifterna i SPAR uppdateras varje dygn med nya uppgifter från folkbokföringen. Kunder hos SPAR är bland annat privata företag som köper uppgifter för att kunna kontrollera personuppgifter eller för att uppdatera kund- eller medlemsregister. Vissa kunder köper även uppgifter om relations- personer, t.ex. vårdnadshavare. Det kan exempelvis vara fristående skolor eller privata vårdgivare som gör det.89 Kunden betalar ett pris

88Mötesprotokoll avseende dessa kontakter finns diarieförda hos utredningen (2021-11-17 och 2021-11-29). Se även www.skatteverket.se/offentligatjanster/informationsutbyte/navet- hamtauppgifteromfolkbokforing (hämtad 2021-12-04).

89Som framgår av fotnot 86 ovan hör enskilda huvudmän enligt 2 kap. 5 § skollagen (2010:800) till den kategori som i elektronisk form får ta del av uppgifter om bland annat vårdnadshavare. Detsamma gäller privata vårdgivare enligt 1 kap. 3 § patientdatalagen (2008:355), se 8 § förord- ningen om det statliga personadressregistret.

659

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

per person som denne får del av uppgifter om, inte ett pris per uppgift. Även i det här ledet lämnas uppgifter ut elektroniskt till användarna.

14.5Tidigare överväganden

14.5.1Inledning

Innan vi övergår till våra överväganden finns det anledning att redo- göra för vissa ställningstaganden i tidigare lagstiftningsärenden. Den redovisningen är koncentrerad till lagstiftning som mer specifikt tar sikte på eller inkluderar sociala föräldrar. Det handlar alltså om för- arbeten som hänför sig till den lagstiftning vars praktiska tillämpning

vihar redogjort för i avsnitt 14.3. Vi kommer däremot inte att redo- visa mer allmänna överväganden bakom utformningen av det nuvar- ande regelverket, t.ex. beträffande reglerna om vårdnad. I den mån sådana överväganden har betydelse för våra slutsatser återkommer vi

istället till dessa i senare avsnitt.

14.5.2Barnets rätt till umgänge med den som står barnet särskilt nära

I föräldrabalken har det sedan 1983 funnits bestämmelser om barns rätt till umgänge med någon annan än en rättslig förälder.90 Rätten att väcka talan om sådant umgänge har alltid varit förbehållen social- nämnden. Allt sedan reglerna infördes har också den personkrets som kan bli aktuell för umgänge varit begränsad. Barnets rätt till umgänge har i de här fallen alltid avsett personer som står barnet särskilt nära.

Bestämmelserna infördes för att tillgodose barnets intresse av att få upprätthålla kontakten med någon som barnet har ett starkt band till, även om barnets vårdnadshavare motsätter sig ett umgänge med den personen. Det ansågs inte lämpligt att i lagtexten begränsa um- gängesrätten till vissa särskilda personkategorier eller situationer. Regeringen antog dock att det i första hand skulle bli fråga om tidi- gare familjehemsföräldrar eller, när den ena föräldern är död, barnets far- eller morföräldrar. Det bedömdes som mindre lämpligt att ge var och en som ansåg sig ha en nära relation till ett barn rätt att själv väcka talan om umgänge. Talerätten lämnades i stället till socialnämnden,

90Bestämmelserna fanns inledningsvis i 6 kap. 15 § första och tredje stycket föräldrabalken.

660

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

eftersom det ansågs garantera att frågan om umgänge med någon annan än en förälder inte i onödan förs till domstol. Regeringen an- förde också att det ligger i sakens natur att det endast är i sällsynta fall som det kan finnas anledning för nämnden att föra en sådan talan (se prop. 1981/82:168 s. 42 och 43 samt s. 75 och 76).

Lagstiftaren har under åren hållit fast vid inställningen att tale- rätten bör vara förbehållen socialnämnden. I förarbetena till 1998 års reform av reglerna om vårdnad, boende och umgänge framhöll reger- ingen att en utvidgning av kretsen taleberättigade inte ligger i linje med strävandena att i så stor utsträckning som möjligt undvika domstols- processer om umgänge. De skäl som ursprungligen låg till grund för att talerätten lämnades till socialnämnden ansågs alltjämt ha bärig- het. Regeringen var därför inte beredd att föreslå någon ändring av reglerna, men den uttalade samtidigt att det fanns anledning att följa utvecklingen med hänsyn till frågans vikt och de svårigheter som kan finnas vid tillämpningen (se prop. 1997/98:7 s. 61 och 62.).

I 2002 års vårdnadskommittés uppdrag ingick att överväga om det borde införas en rätt för närstående att väcka talan om umgänge. Kommittén kom fram till att en sådan talerätt inte borde införas och att en närstående inte heller borde ges möjlighet att överklaga ett beslut av socialnämnden att inte väcka talan om umgänge. I betän- kandet angavs sammanfattningsvis följande skäl för de slutsatserna (se SOU 2005:43 s. 191–196).

Redan med gällande lagstiftning finns det möjligheter att tillgodose det grundläggande intresset, dvs. barnets intresse av att få umgås med andra personer än barnets föräldrar. Det är av största vikt att barnet inte ut- sätts för fler processer, kanske med åtföljande umgängesutredningar, än som är absolut nödvändigt. Av naturliga skäl är en sådan avvägning inte lätt att göra för den utomstående person som vill ha ett umgänge med barnet, men som inte får detta till följd av motstånd från barnets vård- nadshavare. Annorlunda förhåller det sig med socialnämnden som utifrån ett mera objektivt betraktelsesätt kan överväga om de nackdelar som en process för med sig från barnets synpunkter vägs upp av de fördelar som ett umgänge kan leda till.

Att införa en talerätt för andra än socialnämnden skulle dessutom leda till avgränsningsproblem i fråga om gruppen taleberättigade. Att gene- rellt ge talerätt till personer som anser sig stå barnet nära är inte lämpligt eftersom det skulle komma att omfatta också personer som känner sig närstående till barnet, men som barnet självt inte uppfattar vara det. Att

istället i lagen peka ut vissa särskilda kategorier av personer är inte heller lämpligt, bland annat med hänsyn till att en sådan bestämmelse med nöd-

661

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

vändighet skulle kunna utesluta vissa personer som både barnet och per- sonen uppfattar som närstående. Med en talerätt för andra än social- nämnden finns också risken att barnet får hela sin tillvaro inrutad av umgängesscheman om inte någon samordning sker.

Den svenska ordningen kan inte anses stå i strid med Europakonventionen. Det är för det första högst tveksamt om det över huvud taget handlar om en civil rättighet, eftersom svensk lag inte ger andra närstående till barnet än barnets föräldrar några rättigheter i förhållande till barnet. Även om det skulle röra sig om en civil rättighet som skyddas av artikel 6, har den närstående faktiskt tillträde till domstol genom socialnämnden. Begränsningen av talerätten tjänar ett legitimt ändamål – att skydda barnet från att bli indragen i en process som inte är till barnets bästa – och den kan även bedömas som proportionerlig i förhållande till det ändamålet. De svenska bestämmelserna om talerätten kommer inte heller i konflikt med rätten till familjeliv enligt artikel 8. Reglerna i socialtjänstlagen och förvaltningslagen innebär att en närstående som vill ha umgänge med ett barn är delaktig i beslutsprocessen i tillräcklig grad för att ordningen ska stå i överensstämmelse med artikel 8. Att det inte är möjligt att över- klaga socialnämndens beslut att inte väcka en talan om umgänge kan inte heller anses stå i strid med artikel 6 i Europakonventionen. Det är högst tveksamt om det alls rör sig om en civil rättighet, men det handlar under alla förhållanden om begränsningar som tjänar ett legitimt ändamål och som är proportionerliga. Begränsningarna är inte så långtgående att de ur- holkar det centrala innehållet i artikeln. En närstående till barnet har alltid möjlighet att få frågan huruvida en talan om umgänge ska väckas omprö- vad av socialnämnden. Det finns dessutom en möjlighet till laglighets- prövning enligt kommunallagen. Den möjligheten har i tidigare samman- hang ansetts tillräckligt för att möta konventionens krav. Att införa en möjlighet att överklaga socialnämndens beslut är inte heller lämpligt. Dels skulle en sådan talan kunna tänkas involvera barnet på ett sådant sätt att det skulle kunna vara till skada för barnet, dels skulle ett bifall till en sådant överklagande innebära att socialnämnden fick föra en talan som nämnden själv inte anser är till barnets bästa.

Utredningen avvisade också tanken på att införa en möjlighet för när- stående till barnet att träffa verkställbara avtal med vårdnadshavare om umgänge med barnet. Skälet var att en sådan ordning, precis som en självständig talerätt för närstående, skulle medföra att flera personer gavs möjlighet att processa om barnet. Utredningen poängterade att själva vitsen med ett sådant avtal vore att ge den närstående en självstän- dig möjlighet att ansöka om verkställighet av avtalet (se SOU 2005:43 s. 193).

I den efterföljande propositionen till 2006 års vårdnadsreform anslöt sig regeringen till kommitténs uppfattning (se prop. 2005/06:99 s. 56

662

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

och 57). Regeringen ansåg emellertid att det fanns anledning att på annat sätt lyfta fram betydelsen av barnets kontakt med andra närstående. Regeringen instämde med den uppfattning som några remissinstanser hade framfört, nämligen att det var möjligt att socialnämnderna varit alltför restriktiva med att väcka talan om umgänge. I propositionen framhölls att socialnämnderna bör ha ett tydligt ansvar för att barnet inte onödigtvis förlorar kontakten med sina närstående vid en sepa- ration mellan föräldrarna när det framgår att ett sådant umgänge är bäst för barnet. Inte minst mot bakgrund av att närstående inte bör ha egen talerätt ansågs det angeläget att socialnämnderna verkligen upp- märksammar de situationer där barnet kan ha behov av umgänge med andra än föräldrarna. Regeringen konstaterade att det särskilt gäller kontakten med far- och morföräldrar. Men det lyftes samtidigt fram att ett barn kan ha ett starkt behov av umgänge med en närstående också i andra fall. Som exempel angavs ”halvsyskon eller barn som växer upp i en samkönad familjebildning”.

För att ytterligare tydliggöra barnets behov av umgänge i sådana situationer fördes det i lagen in en anvisning till socialnämnden att – vid sin bedömning av om en talan om umgänge ska föras eller inte – särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina far- och morföräld- rar och andra som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 a § andra stycket föräldrabalken).

Frågan om talerätt om umgänge för andra närstående än föräldrar behandlades senast av 2014 års vårdnadsutredning (se SOU 2017:6

s.207–210). Barnets rätt till umgänge med andra än föräldrar var visser- ligen inte en av de frågor som utredningen hade särskild anledning att överväga närmare. Till utredningen hade dock framförts kritik mot den rådande ordningen, bland annat mot att far- och morföräldrar inte har rätt att på egen hand föra talan om umgänge med ett barnbarn. Mot den bakgrunden valde utredningen att ändå behandla frågan om talerätten i det avseendet borde utvidgas, även om utredningen fram- höll att den saknat möjlighet att göra någon djupare kartläggning. I avsnitt 14.3.2 har vi redovisat vad 2014 års utredning kom fram till när det gäller frågan om hur reglerna i praktiken tillämpas. Utred- ningen anslöt sig till den i tidigare förarbeten anförda uppfattningen att det får förutsättas att socialnämnden på ett mera objektivt sätt kan överväga om de nackdelar som en process för med sig från barnets syn- punkter vägs upp av de fördelar som ett umgänge kan leda till. Enligt utredningens bedömning framstod det därför ur ett barnperspektiv

663

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

som lämpligast att socialnämnden även i fortsättningen ensam får av- göra om en talan om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder ska föras.

I den proposition som följde efter 2014 års vårdnadsutrednings arbete uttalade regeringen att det är angeläget att socialnämnderna är medvetna om det ansvar de har för barnets rätt till umgänge med andra närstående och beaktar att många barn i dag lever i andra familje- konstellationer än traditionella kärnfamiljer. Det konstaterades också att det inom ramen för det uppdrag som den här utredningen har kan bli aktuellt att överväga bland annat olika sätt att förbättra förutsätt- ningarna för ett barn att kunna ha umgänge med sin sociala förälder (se prop. 2020/21:150 s. 77 och 78).

14.5.3Underhållskyldighet för förälders make eller sambo i vissa fall

Bestämmelser om underhållsskyldighet mot makes barn har funnits länge i svensk rätt. Redan i lagen den 11 juni 1920 (nr 409) om makes underhållsskyldighet mot andra makens barn fanns en sådan skyldig- het för den som var gift med någon som hade vårdnad om ett barn som var fött i ett tidigare äktenskap eller utom äktenskap. Skyldigheten gällde endast så länge äktenskapet bestod och den påverkade inte underhållsskyldigheten för barnets andra förälder.

När föräldrabalken tillkom fördes bestämmelserna i 1920 års lag över till balken utan någon ändring i sak (se prop. 1949:93 s. 115 och 116).

I samband med 1978 års underhållsreform begränsades makes under- hållskyldighet mot den andra makens barn. Sedan denna reform är ett ytterligare krav för underhållsansvar att den förstnämnda maken – dvs. den som enligt vår terminologi kan vara en social förälder – stadig- varande bor med barnet och föräldern (den andra maken). Lagänd- ringen innebar också att särskilda skäl krävs för att underhållsskyldig- heten ska kvarstå sedan barnet har flyttat hemifrån.

Samtidigt utvidgades underhållsansvaret för annans barn till familje- bildningar där parterna inte är gifta med varandra. Att införa en sådan skyldighet för var och en som är sammanboende med någon som har vårdnad om ett barn ansågs vara alltför långtgående. Men med hänsyn till att underhållsansvaret för annans barn ytterst vilar på intresset att undvika att barn inom samma familjebildning behandlas olika,

664

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

utsträcktes skyldigheten till den situationen att de sammanboende också har gemensamma barn. Liksom tidigare är samtidigt under- hållsskyldigheten mot annans barn subsidiär i förhållande till det under- hållsansvar som den andra föräldern har, dvs. den förälder som inte bor med den sociala föräldern. I propositionen framhölls vidare att det under remissbehandlingen framkommit att den aktuella bestämmelsen

–i det praktiska rättslivet – fyller en uppgift från normbildnings- synpunkt (se prop. 1978/79:12 s. 87–89).

14.5.4Anpassningar av föräldrapenningen för att möta olika familjers behov

Som framgår av avsnitt 5.7 har socialförsäkringsbalkens bestämmelser om föräldrapenning ändrats under senare tid för att bättre tillgodose de behov som finns hos exempelvis familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar.

Vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner likställs med en förälder bland annat en förälders make som stadig- varande sammanbor med föräldern och en förälders sambo (11 kap. 4 §). Samma utvidgade föräldrabegrepp gäller för rätten till ledighet från anställning enligt föräldraledighetslagen (1995:584). Före den

1juli 2019 gällde som ytterligare förutsättning för att en sambo skulle likställas med en förälder att sambon och föräldern antingen varit gifta med varandra eller har eller har haft gemensamma barn. Den praktiska konsekvensen av att det kravet slopades är att barnets vårdnadshavare kan avstå sin rätt till föräldrapenning till fler personer än tidigare. En vårdnadshavare kan nämligen avstå en viss del av sina dagar till den andra föräldern eller någon som ingår i den personkrets som är likställd med en förälder. Att en sambo ingår i den kretsen – utan krav på tidi- gare äktenskap eller gemensamma barn – underlättar för såväl många stjärnfamiljer som ombildade familjer (jfr prop. 2017/18:276 s. 22 och 23).

Den nu berörda reformen bygger på de förslag som Utredningen om en modern föräldraförsäkring lämnade i sitt betänkande Jämställt föräldraskap och goda uppväxtvillkor – en ny modell för föräldra- försäkringen (SOU 2017:101). När det gäller den del av utredningens uppdrag som handlade om förbättrade möjligheter för olika familje- konstellationer att använda föräldrapenningsförmåner föreslog dock

665

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

utredningen ytterligare förändringar som i dagsläget inte har lett till lagstiftning.

Enligt utredningens förslag ska en vårdnadshavare även få överlåta en del av sin föräldrapenning till en person som inte är förälder eller likställd med en förälder (se SOU 2017:101 s. 546–561).

Utredningen har bland annat gjort bedömningen att en sådan ut- ökad möjlighet att lämna över rätten till föräldrapenning ger ensam- stående föräldrar en förbättrad möjlighet att få hjälp och avlastning av en närstående i vården av barnet samt att det för familjer där fler än två vuxna utövar en föräldraroll innebär att fler kan kombinera föräldraskap och arbetsliv och att barnet får del av fler föräldrars om- sorg och tillsyn. Av betänkandet framgår vidare bland annat följande.

Överlåtelse ska få ske till en person som är försäkrad för föräldra- penning. Det får anses som självklart att vårdnadshavaren kommer att välja en person som i någon mening är närstående, dvs. en person som barnet och föräldern har förtroende för och som är lämpad för upp- giften. Risken för att dagar med föräldrapenning skulle lämnas till en person som är olämplig för uppgiften bedöms som liten. Det finns därför inte anledning att uppställa några krav på släktskap, samman- boende eller annan formell anknytning till föräldern. Ett krav på att det exempelvis ska föreligga hushållsgemenskap eller liknande med barnet skulle dessutom leda till gränsdragningsproblem och en omfat- tande administration.

Möjligheten till överlåtelse ska ligga inom ramen för de dagar som inte är reserverade för vardera föräldern. Fram till det att barnet fyller tre år ska möjligheten avse en tid om högst 60 dagar för varje barn. Efter denna tid och fram till dess att barnet fyller tio år ska möjlig- heten i stället avse en tid om högst fyra dagar per år för varje barn. Ett skäl till den valda begränsningen av antalet dagar som kan överlåtas är att den minskar risken för att försäkringen genomgår en principiell förändring i riktning mot en allmän barntillsynsförsäkring. Den mot- verkar också risken för ett negativt utfall ur jämställdhetssynpunkt.91

En förälder som har ensam vårdnad om ett barn ska ha rätt att själv överlåta alla dagarna. Om föräldrarna har gemensam vårdnad om ett barn ska i stället vardera föräldern ha rätt att överlåta hälften av dagarna.

91Utredningen pekar i det avseendet bland annat på att det, med tanke på hur nuvarande för- delning mellan könen ser ut, inte går att utesluta att överlåtelse kommer att ske till exempelvis en mormor, farmor eller syster snarare än till en morfar, farfar eller bror.

666

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Om de överlåtna dagarna inte används ska rätten till föräldrapenning för dessa kunna återtas.

Bestämmelserna om föräldrapenning ska gälla även för den person som har fått dagar efter överlåtelse. Det ska dock inte vara möjligt för en sådan person att i sin tur avstå eller överlåta dagar till någon annan.

En arbetstagare ska ha rätt till ledighet från arbete under den tid då han eller hon får föräldrapenning genom överlåtelse. Sådan ledig- het med ersättning i form av föräldrapenning bör vara semesterlöne- grundande.

Under remissförfarandet riktade RFSL kritik mot att det förslag som regeringen lade fram – dvs. en utvidgning av den krets som är lik- ställd med en förälder enligt 11 kap. 4 § socialförsäkringsbalken – var alltför begränsat eftersom det utestänger vissa familjekonstellationer. Det gäller enligt RFSL exempelvis familjekonstellationer där det är fler än två föräldrar (rättsliga och sociala, vår anmärkning) som bor sta- digvarande tillsammans, där två vårdnadshavare är gifta med varandra och det finns en tredje (och eventuellt fjärde) vuxen som utövar för- äldraskap eller där vårdnadshavaren/vårdnadshavarna inte bor tillsam- mans med den eller de som kommer att ta föräldraansvar för barnet. I propositionen hänvisades till utredningens förslag om ytterligare ut- vidgningar av möjligheterna att överlåta föräldrapenning. Regeringen angav att utredningens betänkande för närvarande bereds inom Reger- ingskansliet. Det påpekades vidare att den självständiga rätten till för- äldrapenning alltjämt grundar sig på vem som är barnets vårdnadshavare samt att det enligt föräldrabalkens regler är två personer som kan vara vårdnadshavare och att dessa har tydligt utpekade rättigheter och skyldigheter gentemot barnet (se prop. 2017/18:276 s. 23).

14.6Våra slutsatser om reformbehovet

14.6.1Inledning

Vi har ovan redovisat vårt arbete med att kartlägga dels hur existe- rande möjligheter att understödja relationen mellan ett barn och en social förälder tillämpas (avsnitt 14.3), dels vilka svårigheter som kan uppkomma för familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar (av- snitt 14.4). Enligt direktiven ska den problembild som vi har identi- fierat ligga till grund för bedömningen av

667

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

•om förutsättningarna för barn att upprätthålla en relation med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall be- höver förbättras, och

•om det i övrigt behöver vidtas åtgärder för att underlätta för famil- jer där fler än två vuxna tar föräldraansvar.92

Det förtjänar också att upprepas att övervägandena ska utgå från ett tydligt barnrättsperspektiv.

Med utgångspunkt i det som har framkommit under kartläggnings- arbetet och den grundläggande principen att barnets bästa alltid ska sättas främst, redovisar vi i det här avsnittet vår uppfattning om pro- blembilden och behovet av reformer. Vi redogör också för vissa över- gripande iakttagelser som bör ses som ingångsvärden vid utvärderingen av olika åtgärder som kan övervägas. En sådan utvärdering redovisas i avsnitt 14.7. Därefter följer ett antal avsnitt där vi, utifrån resultatet av utvärderingen, diskuterar den närmare utformningen av de förslag som vi lägger fram (14.8–14.11).

De överväganden och förslag som specifikt gäller reglerna om vård- nad behandlas emellertid i egna avsnitt sist i kapitlet (14.12 och 14.13).93

14.6.2Förutsättningarna för barn att upprätthålla en relation med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall behöver förbättras

Som anges i våra direktiv är det angeläget att barn som växer upp i en familj med andra eller fler vuxna än två rättsliga föräldrar har till- gång till sitt sociala nätverk och kan dra nytta av det på samma sätt som andra barn. De band som finns mellan ett barn och en social förälder kan vara väl så starka som banden till en rättslig förälder. Det är därför viktigt att den relationen erkänns och att det finns en trygghet och förutsebarhet för alla barn oavsett i vilken familj barnet växer upp. Det ska finnas goda förutsättningar för ett barn att upprätthålla sin relation med en social förälder efter en separation eller en förälders dödsfall, om det är till barnets bästa. Konflikter mellan vuxna bör inte leda till att barnet förlorar kontakten med en person som i praktiken har fungerat som en förälder för barnet.

92Se avsnitt 14.1 för en närmare beskrivning av uppdraget.

93Av avsnitt 14.7.1 framgår närmare varför dessa överväganden redovisas separat, och inte som en del av den övriga utvärderingen av tänkbara åtgärder.

668

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Det finns skäl att redan här understryka att det alltid är omstän- digheterna i det enskilda fallet som avgör om det bästa för barnet är att upprätthålla kontakten med en social förälder efter en separation eller en förälders dödsfall. Förslag som syftar till att generellt stärka barns rätt till sina sociala föräldrar måste alltid ta höjd för detta. När

vii de fortsatta övervägandena talar om barnets förutsättningar att upprätthålla en nära och god relation med en social förälder är det alltså barn i allmänhet vi syftar på. Vi är medvetna om att det finns sociala föräldrar som har en negativ eller i vissa fall en rent av skadlig påver- kan i ett barns liv. I en sådan situation är det inte till barnets bästa att upprätthålla kontakten med den sociala föräldern. I likhet med vad som gäller för barns relationer till sina rättsliga föräldrar är det dock rimligt att i generella termer tala om barnets behov av en nära och god kontakt med en social förälder (jfr 6 kap. 2 a § föräldrabalken).

Av betydelse för bedömningen av hur väl den nuvarande ordningen svarar mot den inledningsvis angivna målsättningen är den praktiska tillämpningen av föräldrabalkens bestämmelser om barnets rätt till um- gänge med den som står barnet särskilt nära.

I avsnitt 14.3.2 redovisas vår enkätundersökning om tillämpningen av de aktuella reglerna om umgänge. Undersökningen visar bland annat att de ärenden som socialnämnderna hanterar i allt väsentligt gäller far- och morföräldrar samt att det inte annat än undantagsvis före- kommer att nämnderna väcker en talan om umgänge i domstol. Under de tre år som omfattas av vår enkät inkom till de socialnämnder som besvarade enkäten endast sju umgängesförfrågningar från sociala för- äldrar. En av dessa förfrågningar resulterade i att en talan om um- gänge fördes. Ser man till samtliga personkategorier var det under den angivna tidsperioden endast vid sex tillfällen som en socialnämnd förde en talan om barnets rätt till umgänge med någon som står barnet sär- skilt nära. Samtidigt har enkäten också visat att det är relativt vanligt att det redan hos socialnämnden träffas en överenskommelse mellan barnets vårdnadshavare och den som står bakom umgängesförfrågan. Som vi närmare redogör för i avsnitt 14.3.2 är emellertid vår samman- tagna bild av de undersökta bestämmelserna om umgänge att dessa i praktiken har en undanskymd roll. Vi har i samma avsnitt också kon- staterat att det är svårt att ha en bestämd uppfattning om vad orsaken till detta är.

Som framgår av avsnitt 14.5.2 konstaterade regeringen i proposi- tionen till 2006 års lagändring att det var möjligt att socialnämnderna

669

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

dittills hade varit alltför restriktiva med att väcka talan om umgänge med den som står barnet särskilt nära. Barnets behov av umgänge med andra än rättsliga föräldrar lyftes därför fram på ett tydligare sätt i lag- texten. Vår kartläggning visar att det fortfarande är ytterst ovanligt att det väcks en talan om umgänge med någon som står barnet sär- skilt nära. Det står alltså klart att 2006 års reform – trots de inten- tioner som låg bakom den – inte har inneburit att de aktuella um- gängesreglerna fått något större genomslag i praktiken. Samtidigt kan

visom sagt inte dra några säkra slutsatser om vad orsaken till detta är. Resultatet av kartläggningen talar därför inte heller nödvändigtvis för att ett reformbehov finns. I stället måste resultatet tolkas med för- siktighet. Den fortsatt mycket sparsamma tillämpningen kan vara en indikation på att ytterligare steg behöver tas för att stärka barnets rätt till umgänge med bland annat sina sociala föräldrar. Men det kan inte heller uteslutas att det praktiska behovet av att föra talan om umgänge med någon som står barnet särskilt nära helt enkelt är begränsat.

Tidigare utredningar har inte haft uppdraget att analysera bestäm- melserna om umgänge utifrån den specifika frågeställningen om hur väl dessa tillgodoser barnets rätt till sina sociala föräldrar. Sociala för- äldrar har snarare förekommit som ett exempel bland andra i fråga om vem som kan vara en sådan person som står barnet särskilt nära. Enligt vår uppfattning är det befogat att i det här sammanhanget väcka den mer principiella frågan om barnets rätt till umgänge med sociala föräldrar även fortsättningsvis ska höra till den kategori av regler som gäller för andra närstående, dvs. även de som inte har en föräldraroll

iförhållande till barnet.

Den forskning som vi har gått igenom i avsnitt 10.2 visar bland annat att det i första hand är de sociala relationerna som är avgörande för barnets upplevelser av föräldraskap, inte genetiska eller rättsliga band. Relationen med en social förälder kan vara lika nära och kär- leksfull som den med en rättslig förälder. Denna bild bekräftas av de djupintervjuer som har ingått i kartläggningsarbetet. Av dessa fram- går att en del barn inte gör någon åtskillnad alls mellan rättsliga och sociala föräldrar, utan betraktar samtliga som sina föräldrar.

Bestämmelserna om barnets rätt till umgänge med en rättslig för- älder återspeglar det faktum att barnet som utgångspunkt har behov av en nära och god kontakt med båda sina rättsliga föräldrar, även när föräldrarna är i konflikt med varandra. Barnets intresse att upprätt- hålla en relation med en rättslig förälder väger tyngre än risken att

670

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

barnet påverkas negativt av en rättslig process mellan föräldrarna. Socialnämnden väcker däremot – med rätta – inte en talan om um- gänge med den som står barnet särskilt nära om nämnden inte är över- tygad om att det är till barnets bästa att gå emot vårdnadshavarens uppfattning.94 Avvägningen mellan å ena sidan barnets behov av um- gänge och å andra sidan risken att barnet påverkas negativt av en rättslig tvist om umgänget i fråga, ser i praktiken alltså mycket olika ut beroende på om den som umgänget avser är en rättslig förälder eller en social förälder. Den balans mellan olika intressen som lag- stiftningen ger uttryck för framstår som välavvägd i förhållande till barn som lever i traditionella kärnfamiljer. Men regelverket måste också – vilket även framhålls i våra direktiv – vara anpassat för barn som växer upp i andra familjekonstellationer. För dessa barn kan det, som berörts ovan, ibland vara så att barnets uppfattning om vem som är förälder avviker från det som följer av den föräldraskapsrättsliga regleringen. Att det handlar om ett förhållandevis litet antal barn är, som vi framhåller i kapitel 11, inget som talar mot ett reformbehov. Sett till att det, som nyss redovisats, är de sociala banden mellan barnet och den som utövar föräldrarollen som är avgörande för relationens kvalitet och för barnets upplevelse av föräldraskap, är det mindre lämp- ligt att förutsättningarna för barnet att ha umgänge med någon som han eller hon ser som en förälder i stor utsträckning beror på hur relationen kvalificeras i rättsliga termer.

Ur ett barnrättsperspektiv är vidare skälen för att ha umgänge mot vårdnadshavarens vilja betydligt starkare om det gäller umgänge med någon som i praktiken fungerat som en förälder för barnet än vad de är om det i stället handlar om en närstående som har en annan rela- tion till barnet än ett förälder-barnförhållande. Avvägningen mellan de intressen som står mot varandra blir en annan när det handlar om barnets rätt till umgänge med någon som barnet ser som sin förälder. Den nuvarande ordningen återspeglar inte det synsättet.

Med hänsyn till det anförda är det vår uppfattning att reglerna om barnets rätt till umgänge med sina rättsliga föräldrar respektive sociala föräldrar bör vara mer likartade än vad de är i dag. En sådan anpass- ning behöver ske för att stärka barnets rätt till de vuxna som barnet betraktar som sina föräldrar när han eller hon växer upp i en familje- konstellation där det inte råder full överensstämmelse mellan rätts- ligt och socialt föräldraskap. Till bilden hör vidare att en sådan anpass-

94Se vidare avsnitt 14.3.2 ovan.

671

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

ning indirekt stärker barnets rätt att bibehålla och utveckla även andra viktiga relationer, t.ex. med bonussyskon eller andra anhöriga på den sociala förälderns sida.

Under de djupintervjuer som har ingått i vårt kartläggningsarbete har det vidare varit ett återkommande tema att många känner en oro för hur relationen mellan barn och social förälder skulle påverkas om det uppstår meningsskiljaktigheter efter en separation eller en föräl- ders dödsfall. Flera respondenter var högst medvetna om att relationens fortsatta varaktighet kan vara beroende av hur andra – vårdnadshavaren och socialnämnden – väljer att agera. Vissa uttryckte också en oro för att barnet skulle behöva flytta från ett stadigvarande boende med en social förälder om den rättsliga föräldern i hushållet avlider. Frågor om barnets boende har ett nära samband med reglerna om vårdnad. Dessa frågor återkommer vi till i avsnitt 14.12.95 Här kan vi dock kon- statera att förutsättningarna för att upprätthålla relationer mellan barn och sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall är något som för en del familjer är ett närvarande och reellt orosmoment.

I sammanhanget finns det även anledning att något uppehålla sig vid den europarättsliga utvecklingen på området och de regeländ- ringar som i närtid har aktualiserats i några av våra grannländer.

Som närmare framgår av avsnitt 7.5 omfattar rätten till skydd för familjeliv enligt artikel 8 i Europakonventionen i vissa fall även andra relationer än den mellan ett barn och en rättslig förälder. Flera avgö- randen från Europadomstolen – företrädesvis från 2010-talet – be- handlar barnets rätt till umgänge med personer som kan betecknas som sociala föräldrar.96 Den rättsutveckling som har skett under senare år har – som redovisas i kapitel 9 – även påverkat lagstiftningsarbetet i flera av våra nordiska grannländer. I Finland har det nyligen införts bestämmelser som innebär att en talan om umgänge kan väckas av en person som står barnet särskilt nära och med vilken barnet har ett etablerat förhållande som kan jämställas med förhållandet mellan ett barn och en förälder. Reformen ansågs nödvändig för att harmonisera den finska lagstiftningen med de krav som följer av artikel 8. I Norge har ingen ny lagstiftning införts ännu, men en utredning föreslog i december 2020 att det ska bli möjligt för den som har en nära om- sorgsrelation till ett barn att föra talan om umgänge. Den norska utred-

95I avsnitt 14.7.1 förklarar vi varför reglerna om vårdnad, och därmed också frågor om barnets boende, behandlas i ett särskilt avsnitt.

96Som exempel kan nämnas avgörandena Kopf och Liberda mot Österrike samt Nazarenko och V.D. m.fl. mot Ryssland. Se vidare avsnitt 7.5.

672

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

ningen har gjort bedömningen att Europadomstolens dom i målet Kopf och Liberda mot Österrike, samt den praxis som vissa uttalanden i domen bygger på, innebär att rätten till skydd för familjeliv även inne- fattar processuella rättigheter för den som begär umgänge med ett barn. Det gäller också när det, i likhet med vad som var fallet i den nämnda domen, handlar om familjeband mellan barn och andra närstående än rättsliga föräldrar. Den norska utredningen slår fast att det i dessa fall bland annat finns en rätt till domstolsprövning inom rimlig tid och att konventionen också ställer krav på kontradiktion och infor- mationstillgång.97

Liksom den norska utredningen gör vi bedömningen att artikel 8 i Europakonventionen ställer vissa processuella krav på förfarandet när någon som omfattas av rätten till skydd för familjeliv begär umgänge med ett barn. Vi kan dock inte se att Europadomstolens praxis inne- bär att en social förälder eller andra närstående måste ha en självständig talerätt i umgängesfrågor. De processuella krav som den norska utred- ningen hänvisar till gäller också vid socialnämndens handläggning av ärenden om umgänge (se 11 kap. socialtjänstlagen [2001:453] och de bestämmelser i förvaltningslagen [2017:900] som det hänvisas till i 11 kap. 8 § socialtjänstlagen).

Vi bedömer alltså inte att det är nödvändigt att ändra lagstiftningen för att leva upp till de krav som Europakonventionen ställer. Däremot noterar vi den praxisutveckling som har skett och de steg som våra grannländer har tagit eller överväger att ta. Denna rättsutveckling går i riktning mot ett stärkt skydd för barnets relationer med andra än rättsliga föräldrar, exempelvis sociala föräldrar.98

Sammanfattningsvis anser vi att den nuvarande ordningen inte i till- räcklig utsträckning gör det möjligt att tillgodose barnets behov av att upprätthålla en nära och god relation med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall. I dessa situationer behöver barnets rätt till sina sociala föräldrar stärkas. I avsnitt 14.7.2–14.7.7 utvärderas olika alternativ som kan övervägas för att åstadkomma en sådan förändring.

97Se NOU 2020:14 s. 236.

98En närmare redogörelse för lagstiftningen i andra länder finns i kapitel 9. Se även avsnitt 14.7.5 nedan.

673

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

14.6.3Det finns ett behov av att underlätta vardagslivet för vissa familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar

Inledning

De enkätundersökningar och djupintervjuer med barn och vuxna som

vilåtit utföra har omfattat många viktiga delar av vardagslivet för en barnfamilj. Fokus har varit att undersöka hur barn och vuxna i familjer med sociala föräldrar ser på den sociala förälderns99 förutsättningar att utöva föräldraansvar och vilken betydelse det kan ha för barnet. I undersökningarna har det bland annat ingått frågor om olika hän- delser och beslut som har samband med barnets skolgång, kontakter med hälso- och sjukvården, fritidsaktiviteter och ekonomiska ange- lägenheter. En ingående redovisning av undersökningsresultaten finns

iavsnitt 14.4.

När det gäller den här delen av uppdraget talas det i direktiven främst om familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Det kan redan här påpekas att våra slutsatser om reformbehovet i allt väsent- ligt gäller även andra familjer där sociala föräldrar utövar ett föräldra- ansvar. Många av de svårigheter som familjerna har berättat om hand- lar snarare om en social förälders avsaknad av ett rättsligt mandat än om det förhållandet att det sammanlagt finns fler än två vuxna som tar föräldraansvar för barnet.

Flertalet familjer upplever inga större problem med den nuvarande ordningen …

När det gäller bedömningen av behovet av reformer för att underlätta vardagslivet för familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar kan det inledningsvis konstateras att resultaten av våra undersökningar indi- kerar att det finns en stor grupp familjer där den sociala föräldern an- tingen inte har någon egentlig föräldraroll100 eller i vart fall tar för- äldraansvar i en relativt liten utsträckning. I den här riktningen pekar främst följande.

99Det bör här påpekas att social förälder anges i singular i den fortsatta framställningen. Det finns i en del familjer flera sociala föräldrar, men här används singularformen eftersom respon- denterna i våra undersökningar har besvarat frågorna utifrån de erfarenheter de har i fråga om en viss social förälders ansvarstagande.

100Strikt taget är den personen i sådana fall inte att betrakta som en social förälder. Den defi- nition av ”social förälder” som vi utgår från i vårt betänkande redovisas i avsnittet Vissa begrepp och förkortningar.

674

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

I enkätundersökningen med vuxna respondenter var det genom- gående en relativt stor andel som valde svarsalternativet ”ej relevant”. Av enkätundersökningen med äldre barn (13–17 år) framgår vidare att det var många barn som inte hade erfarenhet av att deras sociala förälder var involverad i sådana situationer eller beslut som frågorna tog sikte på. I regel var det också färre än ett av tio barn som svarade att de vill att den sociala föräldern ska vara mer involverad i det som frågan handlade om.

Om en fråga inte är relevant för en respondent får det tolkas som att respondenten inte har upplevt att det – på det område som frågan gäller – finns svårigheter som hör samman med den sociala förälderns förutsättningar att ta föräldraansvar för barnet. Ser man till hur resul- taten i vuxenenkäten faller ut när man enbart inkluderar de respon- denter som har valt andra svarsalternativ – dvs. de respondenter som har ansett att de har tillräckliga erfarenheter för att besvara en viss fråga – är det dessutom i de flesta fall en majoritet som har svarat att de har upplevt små eller inga problem.

Sammanfattningsvis tyder alltså utfallet av våra undersökningar på att flertalet familjer med sociala föräldrar inte upplever några större svårigheter i sin vardag. För dessa familjer fungerar den nuvarande ordningen bra.

… men det innebär inte att ett reformbehov saknas

Att dagens lagstiftning fungerar bra för många familjer behöver emellertid inte innebära att ett reformbehov saknas. Vid bedöm- ningen av om åtgärder behöver vidtas eller inte bör man enligt vår uppfattning inte utgå från ett alltför kvantitativt orienterat synsätt. En allmän utgångspunkt för oss är i stället, som vi slår fast redan i kapitel 11, att regelverket i möjligaste mån ska tillgodose varje barns behov, oavsett familjesituation. Det är viktigt att uppmärksamma också de familjekonstellationer som är mindre vanligt förekommande och att synliggöra de erfarenheter som finns bland barn och vuxna i så- dana grupper. Vid en analys som har den utgångspunkten kan det visa sig att det finns reformbehov på områden där den breda majoriteten inte har upplevt några större svårigheter.

Med detta sagt kan det konstateras att det av enkäten med vuxna respondenter framgår att det i många frågor är en förhållandevis stor

675

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

minoritet som har svarat att de har upplevt stora eller mycket stora problem eller utmaningar som hör samman med en social förälders förutsättningar att utöva föräldraansvar. För ett ganska stort antal frågor gäller att omkring var femte respondent har svarat att denne har upplevt stora eller mycket stora problem. I en del frågor är det ungefär var tredje respondent som har uttryckt den uppfattningen. Ytterligare en grupp, i regel 10–20 procent, har svarat att de har upp- levt problem eller utmaningar ibland.101

Att det i barnenkäten är en betydligt mindre andel som har ut- tryckt att de vill att deras sociala förälder ska vara mer involverad – liksom att det vanligaste svaret i stället var att det inte spelar någon roll – talar för att många barn inte märker av de svårigheter som de vuxna i familjen kan uppleva.102 Detta är naturligtvis positivt. Här- utöver finns dock en stor grupp – närmare en tredjedel – som inte vill att deras sociala förälder ska vara mer involverad. Av djupintervjuer och fritextsvar att döma kan det handla dels om barn som har en dålig relation till sin sociala förälder eller som känner att det är mer naturligt att de rättsliga föräldrarna tar huvuddelen av ansvaret, dels om barn som – i likhet med många andra i tonåren – vill vara mer själv- ständiga och därför inte vill att någon ska bestämma mer över dem.

Under djupintervjuer med såväl barn som vuxna har det framkom- mit flera konkreta exempel på hur svårigheter inom olika områden kan gestalta sig. Det kan exempelvis handla om att det vardagliga livspusslet försvåras eller att något viktigt förbises på grund av att en social förälder inte kan logga in på en digital plattform och ta del av information eller utföra olika åtgärder som finns där. Liknande pro- blem kan uppkomma som ett resultat av till exempel olika begräns- ningar för bokningar eller besök inom hälso- och sjukvården. Ett annat exempel från intervjustudien är att flera sociala föräldrar har vittnat om att de känner sig otillräckliga när de inte, på det sätt som vore önskvärt, kan hjälpa barnet med hans eller hennes utbildning. Dessa sociala föräldrar har uttryckt att de inte på samma självklara sätt som en vårdnadshavare kan följa barnets skolgång. I en del fall har sociala föräldrar inte heller fått delta vid utvecklingssamtal. I synner-

101Som vi tidigare påpekat går det visserligen inte att dra säkra slutsatser om förhållandena på befolkningsnivå, men de statistiska undersökningar som vi låtit utföra ger ändå en god indika- tion om hur problembilden ser ut mer generellt. Här bör också påminnas om att redovisade svarsandelar avser utfallet exklusive de respondenter som har svarat ”ej relevant” på de olika frågorna i enkäten.

102Den erfarenheten har också kommit till uttryck i vissa av de intervjustudier som redovisas i kunskapsöversikten (se avsnitt 10.2).

676

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

het om barnet har särskilda behov kan det också uppstå svårigheter att uppnå en rimlig balans i arbetsfördelningen mellan de vuxna i familjen, eftersom vårdnadsansvaret i dessa fall ofta är mer omfat- tande än i andra familjer. I de här familjerna kan det med andra ord finnas ett behov av att involvera en social förälder mer aktivt och på så sätt underlätta vårdnadshavarens vardag.

Djupintervjuerna, liksom fritextsvaren i enkätundersökningen, ger bilden av att det främst är den grupp av sociala föräldrar som tar ett omfattande föräldraansvar som möter svårigheter i olika vardagliga sammanhang. Upplevelsen av om det finns problem eller inte på olika områden tycks även ha ett samband med de förväntningar som finns inom familjen när det gäller den sociala förälderns roll och ansvar. Särskilt i intervjustudien med vuxna är det tydligt att de respondenter som förväntar sig att den sociala föräldern ska kunna ta ett stort för- äldraansvar upplever svårigheter i större utsträckning än de som inte har någon annan tanke än att den sociala föräldern ska ha en mer begränsad roll och inte vara involverad på samma sätt som vårdnads- havaren.

Nuvarande regler är i stor utsträckning anpassade för familjer där det inte finns fler eller andra än barnets vårdnadshavare som tar ett omfattande föräldraansvar. Att erfarenheten av att möta svårigheter på olika områden är större bland de familjer som tydligt avviker från den normen är därför inte särskilt förvånande.

Sammanfattningsvis indikerar alltså våra undersökningar att det bland familjer med sociala föräldrar finns en relativt stor minoritet som upplever att det finns stora problem eller utmaningar för en social för- älder att vara delaktig i viktiga vardagsfrågor som rör barnets omsorg och fostran. Många barn och vuxna har också beskrivit hur sådana svårigheter kan påverka barnet negativt och försvåra ett gemensamt ansvarstagande inom familjen.

Enligt vår uppfattning visar undersökningarna att den nuvarande ordningen kan förbättras när det gäller att möta de behov som finns hos barn och vuxna i familjer där sociala föräldrar tar ett stort för- äldraansvar. I frågor som rör barnet råder i dessa familjer en ansvars- fördelning som avviker från den som regelverket är utformat för. Det gäller särskilt i mer vardagliga frågor. Inte minst utifrån barnets in- tressen finns det därför skäl att överväga åtgärder som kan underlätta det aktiva ansvarstagande som de facto utövas av många sociala för- äldrar.

677

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Det är vidare påfallande hur olika erfarenheter familjerna har när det gäller möjligheterna att exempelvis följa med vid vårdbesök, delta i utvecklingssamtal eller få tillgång till en skolportal. Att döma av de djupintervjuer som har ingått i kartläggningen kan det sistnämnda ibland bero på tekniska begränsningar. Men det tycks också hos många finnas en osäkerhet när det gäller i vilken utsträckning det, enligt nu- varande lagstiftning, är möjligt att möta olika önskemål om att invol- vera en social förälder.103 Att familjernas erfarenheter skiljer sig åt talar även i sig i den riktningen.

Alla barn bör ha samma möjlighet till stöd och hjälp från en social förälder, oavsett var de bor i landet. Att det hos många aktörer finns en osäkerhet om vad lagstiftningen tillåter, visar därför också att det finns ett behov av att vidta åtgärder.

Reformbehovet är inte koncentrerat till vissa verksamhetsområden eller några tydligt avgränsade frågor

Enligt våra direktiv ska vi fokusera på områden där det utifrån den identifierade problembilden finns ett praktiskt behov av åtgärder. Vidare anges som exempel på tänkbara alternativ att det kan över- vägas om sociala föräldrar i vissa situationer ska likställas med en vård- nadshavare. Det kan handla om att en social förälder under vissa om- ständigheter ska få tillgång till information om barnet eller kunna fatta vissa beslut kring ett barn på samma sätt som en vårdnadshavare.

Kartläggningen visar emellertid att familjerna inte upplever större svårigheter på några särskilda områden. Ser man till hur stor andel av respondenterna som har svarat att de upplevt små respektive stora pro- blem inom de olika områden som enkätundersökningarna berör, är det tvärtom en ganska likartad bild som framträder.104 Det är exem- pelvis inte så att familjerna upplever mycket större problem inom hälso- och sjukvården än på skolans område. Att sådana variationer inte förekommer talar mot att vidta åtgärder inom vissa verksam- heter men inte andra.

Kartläggningen visar inte heller en problembild som innebär att det finns skäl att inrikta sig på några tydligt avgränsade frågor, t.ex.

103I samma riktning talar de svar som vi har fått från den branschorganisation som bland annat samlar leverantörer av skolplattformar. Se vidare avsnitt 14.4.4 ovan.

104När det gäller fritid och föreningsliv är dock andelen som har upplevt stora problem mindre än på andra områden.

678

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

en social förälders möjligheter att fatta beslut i några få specifika frågor, ta del av någon viss information eller företräda barnet i något särskilt sammanhang. Däremot kan det konstateras att tillgång till information i allmänhet framstår som ett något större problem än beslutsfattande och möjligheterna att följa med och företräda barnet i olika situationer.

Med hänsyn till det anförda finns det inte skäl att inskränka olika åtgärdsförslag till speciallagstiftning på några särskilt utvalda områ- den. Det är inte så det praktiska behovet ser ut. Begränsningar av det nu berörda slaget är också mindre väl förenliga med den i direktiven angivna målsättningen att åstadkomma en flexibel ordning. Det fram- går dessutom av djupintervjuerna att särskilt de sociala föräldrar som utövar ett omfattande föräldraansvar gör det genomgående. Deras föräldraansvar inskränker sig inte till vissa områden eller några tyd- ligt avgränsade situationer. Våra fortsatta överväganden kommer där- för i huvudsak att inriktas på åtgärder med en mer generell räckvidd.

Frågor som rör barnets ekonomiska angelägenheter avviker inte heller från det allmänna mönstret. Bilden av hur stor andel av respon- denterna som har upplevt stora eller mycket stora problem påminner delvis om den som gäller för skolan och hälso- och sjukvården. Våra överväganden bör därför inte begränsa sig till frågor som ämnes- mässigt hör till vårdnadsansvaret. Utgångspunkten bör i stället vara att även frågor som faller inom förmyndarens ansvar kan inkluderas. Det kan samtidigt noteras att andelen som har svarat att de har upp- levt stora eller mycket stora problem är mindre beträffande besluts- fattande kring ekonomiska angelägenheter än vad den är när det gäller exempelvis kontakter med banker.

Reformbehovet gäller inte någon viss grupp av familjer som enkelt kan definieras

De familjer som har ingått i målgruppen för undersökningarna ser olika ut och det finns även en stor variation i hur delaktiga de sociala föräldrarna är i angelägenheter som gäller barnet. Det handlar alltså inte om någon homogen grupp av familjer, vilket är viktigt att ha i åtanke när olika åtgärdsförslag utvärderas.

I vissa familjer är en social förälder någon som har varit en del av barnets liv under en begränsad tid och som har en annan roll än att vara ytterligare en förälder. I andra familjer kan en social förälder ha

679

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

en mycket tydlig föräldraroll eller till och med vara den som tar störst ansvar för barnets omsorg och fostran. En del av de sociala föräldrar som deltog i våra undersökningar och som tog ett sådant omfattande ansvar hade funnits med från barnets födelse, men andra hade kommit in i ett lite senare skede. I en intervju framkom att den sociala föräl- dern stod mer eller mindre ensam med det dagliga ansvaret för barnet. I andra fall var det två, tre eller fyra vuxna som utövade föräldra- ansvar tillsammans. Oftast fanns det, eller hade funnits, parrelationer mellan de vuxna. Men i en del fall handlade det om sociala föräldrar som aldrig haft en sådan relation med någon av barnets rättsliga för- äldrar. Många sociala föräldrar delade hushåll med en rättslig förälder till barnet, men i vissa fall var det inte så.

Vidare visar kartläggningen att erfarenheter av att möta svårigheter på olika områden inte tydligt kan sättas i samband med exempelvis sådana faktorer som familjekonstellation, barnets boendesituation eller tidpunkten för när den sociala föräldern blev delaktig i barnets liv. För några frågor gäller visserligen att det bland de som har svarat att de upplevt stora problem finns en viss överrepresentation av respon- denter från stjärnfamiljer och regnbågsfamiljer eller av respondenter från familjer där en social förälder har funnits med från början eller kommit in tidigt under barnets liv. Dessa tendenser är dock inte åter- kommande i alla frågor och i allmänhet rör det sig inte heller om några avgörande skillnader mot hur utfallet ser ut för respondentgrup- pen som helhet.

Det faktum att familjer med sociala föräldrar är en så mångfacet- terad grupp medför svårigheter när det gäller att bestämma lämpliga avgränsningar för räckvidden av olika åtgärder. Den problematiken framträder med än större tydlighet när man också beaktar det för- hållandet att det inte går att urskilja några entydiga mönster utifrån de faktorer som berörts i föregående stycke, t.ex. boendesituation. Det är därför ingen enkel uppgift att på ett exakt och korrekt sätt ringa in de familjer som våra förslag bör ta sikte på. Att som avgränsning an- vända exempelvis ett etablerat rekvisit som förälders make eller sambo105 är inte träffsäkert och det skulle också exkludera en del stjärnfamiljer där sociala föräldrar har en omfattande föräldraroll. Eftersom stjärn- familjer är en relativt sett vanligare familjebildning bland hbtqi-personer

105Jfr t.ex. utformningen av det utvidgade föräldrabegreppet som enligt 11 kap. 4 § socialförsäk- ringsbalken gäller vid tillämpningen av bestämmelserna om föräldrapenningsförmåner. Med för- älder likställs då, såvitt här är av intresse, en förälders make som stadigvarande sammanbor med föräldern och en förälders sambo.

680

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

än andra kan en sådan avgränsning därför med fog kritiseras ur ett hbtqi-perspektiv.106

Vad vi i stället kan konstatera – särskilt med beaktande av de berät- telser som har lämnats under djupintervjuer med såväl barn som vuxna

–är att de gemensamma nämnarna för de familjer som upplever stora problem i dag, stannar vid att det i dessa familjer finns sociala föräld- rar som tar ett omfattande föräldraansvar och som också förväntar sig att de ska ha förutsättningar att göra det. När vi överväger hur en avgränsning av en viss åtgärd ska utformas, bör vi därför i första hand utgå från en mer generell beskrivning av en social förälder än en fast definierad personkategori. En förebild kan t.ex. vara den skrivning som används i den finska bestämmelsen om umgänge med andra än rätts- liga föräldrar, dvs. ”en person som står barnet särskilt nära och med vilken barnet har ett etablerat förhållande som kan jämställas med förhållandet mellan ett barn och en förälder”.107

14.6.4Olika grupper med skilda principiella utgångspunkter

Vi har ovan dragit slutsatsen att de familjer som upplever störst be- kymmer med den nuvarande ordningen är familjer i vilka det ingår sociala föräldrar som dels tar ett omfattande föräldraansvar, dels för- väntar sig att de ska kunna göra det. I sammanhanget bör dock tilläggas att det bland dessa familjer tycks gå en skiljelinje av mer principiell karaktär mellan å ena sidan familjer där det upprätthålls en tydlig skill- nad mellan rättsliga och sociala föräldrar, och å andra sidan familjer där det finns en önskan om att alla vuxna ska vara rättsliga föräldrar och vårdnadshavare. Dessa skilda synsätt har särskild betydelse vid en separation, inte minst om det uppstår konflikter i samband med den. I den förra gruppen är det i regel självklart att de rättsliga föräldrarna tar det fortsatta huvudansvaret för barnet och att sociala föräldrar får stå tillbaka när meningsskiljaktigheter uppkommer. I dessa familjer kan en social förälder stå nära barnet och vara en viktig person i bar- nets liv, men den sociala föräldern är i regel inte ytterligare en förälder som är likställd med – och har samma roll som – barnets rättsliga föräldrar. I den senare gruppen förhåller det sig annorlunda. Frågorna om vem som ska ta huvudansvar efter en separation och vem som

106Se vidare avsnittet Vissa begrepp och förkortningar för en redogörelse av hur bland annat uttrycket stjärnfamilj används i betänkandet.

107Se vidare om de finska lagstiftningen i avsnitt 9.2.3.

681

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

ska stå tillbaka i en konflikt, har i den gruppen av familjer egentligen inte några givna svar.

Familjer där sociala föräldrar tar ett omfattande föräldraansvar kan alltså i själva verket delas in i två grupper, vars syn på den sociala för- älderns roll skiljer sig åt på ett mer principiellt plan.

Av kartläggningen kan man även dra slutsatsen att det, utöver de hittills berörda familjerna, finns en del familjer som stundtals upplever svårigheter trots att den sociala föräldern har en något mer tillbaka- dragen roll. Sammanfattningsvis ger kartläggningen, särskilt intervju- studierna, intrycket av att det – något förenklat – är i huvudsak tre grupper av familjer där barnen i varierande utsträckning skulle kunna gagnas av åtgärder som underlättar för sociala föräldrar att mer aktivt ta del i föräldraansvaret.

•Familjer där barnets vårdnadshavare tar det huvudsakliga ansvaret men svårigheter uppstår ibland när en social förälder mer sporadiskt är involverad i frågor som faller inom vårdnaden.

I de här familjerna tar sociala föräldrar ett visst föräldraansvar men har närmast en stödjande funktion i förhållande till barnets vårdnadshavare. Det är vårdnadshavarna som har huvudansvaret för barnets omsorg och fostran. De sociala föräldrarna är stundtals involverade i eller tar ansvar för en fråga som faller inom vårdnads- ansvaret. Bland de här familjerna dominerar ombildade familjer108. I en del av familjerna finns det sociala föräldrar i två hushåll och i en del finns det endast en social förälder i ett av barnets hushåll.

•Familjer där det inte finns en önskan att jämställa barnets vårdnads- havare och sociala föräldrar i rättsligt hänseende, även om alla tar ett stort föräldraansvar i praktiken.

Här är de sociala föräldrarna regelbundet involverade i frågor som faller inom vårdnadsansvaret – och i vissa fall även inom för- mynderskapet – och de utför också åtgärder inom dessa områden på egen hand. Samtidigt är det uttalat eller underförstått att en social förälders ansvarstagande är nära förbundet med en befintlig parrelation med en rättslig förälder. Vårdnadshavarna har det över- gripande ansvaret och det är självklart att det är deras uppfattningar som till syvende och sist väger tyngst. Avsikten är inte heller att

108Se avsnittet Vissa begrepp och förkortningar för en redogörelse av hur olika familjebegrepp används i betänkandet, t.ex. ombildad familj och stjärnfamilj.

682

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

en social förälder ska fortsätta att ta ett omfattande vardagsansvar efter en eventuell separation. Även i den här gruppen finns före- trädesvis ombildade familjer. I vissa familjer är det en social föräl- der i ett hushåll som tar ett omfattande ansvar, och ibland är det sociala föräldrar i två olika hushåll som gör det. Av barnenkäten att döma tycks det dock vara något vanligare att en social förälder tar ett omfattande ansvar om barnet endast har en vårdnadshavare som är delaktig i barnets liv.

•Familjer där det finns en önskan om att samtliga vuxna ska vara rättsliga föräldrar eller i vart fall vårdnadshavare.

I de här familjerna tar de sociala föräldrarna mer eller mindre samma ansvar som vårdnadshavarna och är regelmässigt involverade i frå- gor som faller inom vårdnaden eller förmynderskapet. De sociala föräldrarna är lika mycket föräldrar som vårdnadshavarna och uppfattas också så av barnen. Att inte alla vuxna är rättsliga föräld- rar eller vårdnadshavare beror enbart på att lagstiftningen inte tillåter det. I de här familjerna finns det därför egentligen inte något själv- klart svar på frågan om vem eller vilka av de vuxna som ska ha ett fortsatt omfattande föräldraansvar efter en eventuell separation. I den här gruppen av familjer återfinns främst, men inte uteslutande, stjärnfamiljer. Familjekonstellationerna i den här kategorin omfat- tar i regel mer än ett hushåll.

Det är således i första hand för den tredje gruppen som frågorna om antalet eller valet av vårdnadshavare är av stort intresse. Dessa frågor är komplexa och behandlas sist i kapitlet (avsnitt 14.12 och 14.13). Skälen för att denna disposition har valts framgår av nästa avsnitt.

14.7En utvärdering av tänkbara åtgärder

14.7.1Inledning

Enligt direktiven ska vi analysera och redovisa fördelar och nackdelar med olika åtgärder. I det här avsnittet följer en sådan utvärdering av ett antal alternativ som vi har övervägt. Denna utvärdering omfattar både de förslag som vi anser bör genomföras och de alternativ som vi har funnit att det inte finns tillräckliga skäl att gå vidare med. Tanken

683

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

är att, i enlighet med direktiven, ge en bred bild av olika åtgärder som kan övervägas.

Analysen utgår från den problembild som har framkommit under kartläggningsarbetet.109 Av särskild vikt är de slutsatser som redo- visas i föregående avsnitt i fråga om hur problembilden och reform- behovet ser ut på ett mer övergripande plan.

Av grundläggande betydelse är även de allmänna utgångspunkter som vi redogör för i kapitel 11. En självklar utgångspunkt vid analy- sen är således att den ska ske med barnets bästa för ögonen. De vuxnas intressen får inte gå före. De förslag som vi lägger fram ska ha goda förutsättningar att möta de behov som finns och ur ett barnrätts- perspektiv föra med sig fördelar som klart överväger nackdelarna.

Förslagen ska även stå i överensstämmelse med Europakonven- tionen och barnkonventionen, som båda gäller som lag i Sverige. När det gäller Europakonventionen är det främst artikel 8 och rätten till skydd för familjelivet som är aktuell. Barnkonventionen tillerkänner barnet flera olika rättigheter som kan vara av betydelse i det här sam- manhanget. Vid sidan av principerna om barnets bästa (artikel 3.1) och barnets rätt att komma till tals (artikel 12), är barnets rätt till sina föräldrar av särskilt intresse. Denna rätt uttrycks på olika sätt i kon- ventionen. Den innebär exempelvis att staten har en skyldighet att säkerställa att barnet inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, om inte det är nödvändigt för barnets bästa (artikel 9). Begreppet föräl- der ska tolkas brett och omfattar bland annat biologiska/genetiska föräldrar, adoptivföräldrar, fosterföräldrar och medlemmar av den utökade familjen enligt lokal sedvänja (jfr Barnrättskommitténs all- männa kommentar nr 14 [2013] om Barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa, p. 59).110 Föräldrabegrep- pet enligt konventionen omfattar därmed sociala föräldrar.

Andra artiklar i barnkonventionen som kan vara av betydelse är artikel 2 (rätten till icke-diskriminering), artikel 5 (föräldrar och andra vårdnadshavares ansvar för barnets uppfostran och utveckling), arti- kel 16 (barnets rätt till privatliv) och artikel 19 (barns rätt till skydd mot bland annat alla former av fysiskt och psykiskt våld och andra övergrepp).

Den fortsatta dispositionen följer i stort sett den indelning av åt- gärder som finns i direktiven. I avsnitt 14.7.2–14.7.7 diskuteras olika

109Redovisningen av kartläggningsarbetet finns i avsnitt 14.4.

110Se vidare om barnkonventionen i kapitel 6.

684

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

åtgärder för att säkerställa barns behov av en fortsatt relation med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall. I avsnitt 14.7.8–14.7.12 analyseras olika alternativ som i övrigt kan underlätta för familjer där sociala föräldrar ingår. I den delen handlar det om åtgärder som syftar till att förenkla familjernas vardagsliv och som bygger på samförstånd och delegation av ansvar till en social för- älder. Enligt direktiven är det sådana lösningar som i första hand ska eftersträvas. Alternativ som innebär att sociala föräldrar får självstän- diga rättigheter i förhållande till barnet, dvs. rättigheter som inte vilar på vårdnadshavarens samtycke, är aktuella först om andra åtgärder inte är tillräckliga. I linje med detta slås det i direktiven också fast att ut- gångspunkten bör vara att ett behov av att stärka barnets rätt till sociala föräldrar ska tillgodoses genom andra åtgärder än att utvidga kretsen av vårdnadshavare. Vi redovisar därför först förslag som inte innebär några förändringar av bestämmelserna om vårdnad (avsnitt 14.8–14.11), och tar därefter ställning till frågan om det även med dessa förslag i beaktande finns anledning att på något sätt förändra regelverket kring vårdnad (avsnitt 14.12 och 14.13).

Det finns inledningsvis även anledning att beröra frågan om vilken personkrets som bör omfattas av de åtgärder som ingår i utvärderingen. Fokus för vårt uppdrag är barnets rätt till sina sociala föräldrar. Men som vi tidigare har konstaterat är det ingen enkel uppgift att på ett lämpligt sätt avgränsa åtgärder till sociala föräldrar och formulera rekvisit som varken exkluderar vissa grupper av sociala föräldrar eller inkluderar andra än sociala föräldrar. Det förekommer dessutom att den som tar ett stort ansvar för barnet vid sidan av eller i stället för vårdnadshavaren är någon annan än en social förälder, t.ex. en far- eller morförälder eller någon annan släkting.

Det finns enligt vår uppfattning anledning att i det här avseendet göra en åtskillnad mellan å ena sidan alternativ som bygger på sam- förstånd och delegation från barnets vårdnadshavare och å andra sidan alternativ som innebär att sociala föräldrar får någon form av självstän- diga rättigheter.

Det finns i dag inga begränsningar när det gäller exempelvis vem som kan ges en fullmakt att agera i frågor som rör barnet. Så länge det handlar om delegerade rättigheter utökas inte heller den krets av per- soner som har möjlighet att inleda rättsliga processer i olika frågor som rör barnet. Vidare gör vi bedömningen att risken för att delegation av rättigheter sker till en olämplig person är liten. Det kan förutsättas att

685

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

en vårdnadshavare delegerar rättigheter endast till någon som han eller hon har förtroende för och som därför i någon mening är närstående.

Det finns således inte några bärande skäl att begränsa personkretsen för sådana åtgärder som bygger på samförstånd. Tvärtom finns det an- ledning att eftersträva flexibilitet och samtidigt undvika de gränsdrag- ningsproblem och den administration som en sådan begränsning ofrån- komligen kan föra med sig i den praktiska tillämpningen. Den risken får på det här området betraktas som uppenbar.111

När det i stället handlar om alternativ som innebär självständiga rättigheter finns det däremot starka skäl att överväga en snäv avgräns- ning av personkretsen. Sådana alternativ för nämligen med sig att ytterligare personer kan hävda rättigheter i förhållande till barnet i en konfliktsituation. Som anges i våra direktiv ska risken minimeras för att det uppstår fler familjerättsliga tvister till följd av intresset att under- lätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Enligt vår mening bör självständiga rättigheter – om sådana är aktuella – enbart ta sikte på personer som har en så betydelsefull roll för barnet att det utifrån barnets bästa framstår som angeläget att den personen kan hävda rättigheten, även om det kan leda till att en rättslig tvist uppstår.

Åtgärder för att säkerställa barns behov av en fortsatt relation med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall

14.7.2Informationsinsatser om regelverket kring umgänge

Vi har tidigare konstaterat att en förklaring till att bestämmelserna om barnets rätt till umgänge med den som står barnet särskilt nära sällan tillämpas i förhållande till sociala föräldrar kan vara att en del sociala föräldrar helt enkelt inte känner till att reglerna finns (se av- snitt 14.3.2 och 14.6.2). Det finns därför anledning att anta att barnets rätt till umgänge med andra än rättsliga föräldrar kan få en större prak- tisk betydelse om det görs insatser för att öka kunskapen om regel- verket. Vi återkommer i avsnitt 14.7.9 och 14.8 till behovet av infor- mationsinsatser på andra områden och den närmare utformningen av insatserna.

111Som framgår av avsnitt 14.6.3 kan reformbehovet inte knytas till en tydligt definierad grupp av familjer. Jfr även diskussionen nedan om vissa av de åtgärder som vi har övervägt (av- snitt 14.7.7 och 14.7.8).

686

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Informationsinsatser är enligt vår uppfattning en lämplig men inte tillräcklig åtgärd för att tillgodose behovet av att stärka barnets rätt till sina sociala föräldrar.112

14.7.3Ett förtydligande av nuvarande bestämmelser om barnets rätt till umgänge med den som står barnet särskilt nära och en sänkt tröskel för när socialnämnden ska föra en talan om sådant umgänge

I dag anges det i lagtexten att socialnämnden vid sin bedömning av om en talan om umgänge ska föras, särskilt ska beakta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära (6 kap. 15 a § andra stycket föräldrabalken). Far- och morföräldrar intar alltså något av en särställning i förhållande till andra närstående. Den stora majoriteten av de förfrågningar om umgänge som ställs till socialnämnderna kommer också från den grup- pen. Att fördelningen ser ut på det sättet ger upphov till frågan om det uttryckliga omnämnandet av far- och morföräldrar kan ha bety- delse för hur reglerna uppfattas. En social förälder kanske inte på samma sätt som en far- eller morförälder uppfattar att reglerna är tillämpliga i förhållandet till den relation som barnet har med honom eller henne? Men samtidigt är det svårt att föreställa sig annat än att den som vill ha umgänge med ett barn rimligen har uppfattningen att han eller hon står barnet särskilt nära.

Som framgår ovan har det tidigare gjorts språkliga förändringar av de aktuella bestämmelserna om umgänge i syfte att åstadkomma en mer generös tillämpning av regelverket (se avsnitt 14.5.2). Vår kartläggning visar dock att bestämmelserna fortfarande används sparsamt. Det fram- står därför som tveksamt om barnets rätt till sina sociala föräldrar skulle stärkas annat än marginellt om sociala föräldrar tydligare lyfts fram i lagtexten. Det finns inte heller anledning att tro att det skulle med- föra någon större förändring om tröskeln för att väcka talan sänktes något, t.ex. genom att rekvisitet ”särskilt” utmönstrades så att det räcker att umgängespersonen står barnet nära.

Som vi redogör för i avsnitt 14.6.2 är det vidare vår uppfattning att skyddet för barns relationer med rättsliga föräldrar respektive sociala föräldrar i dag ser alltför olika ut. Personer som har en föräldrarelation

112Se vidare avsnitt 14.6.2 angående våra slutsatser om reformbehovet.

687

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

i förhållande till barnet bör inte i umgängeshänseende höra till samma kategori som andra närstående. De nu berörda åtgärderna framstår med den utgångspunkten som otillräckliga.

Vi bedömer alltså att det krävs mer ingripande förändringar än ett förtydligande av lagtexten i fråga om vem som står barnet särskilt nära. Detsamma gäller beträffande alternativet att sänka tröskeln för när socialnämnden ska föra en talan om umgänge.

14.7.4En utökad rätt att överklaga socialnämndens beslut att inte väcka talan om umgänge med någon annan än en rättslig förälder

Det förekommer att personer som är missnöjda med socialnämndens beslut att inte väcka talan om umgänge vänder sig till förvaltnings- domstol trots att beslutet inte hör till de beslut som får överklagas enligt 16 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453). Det har ibland hänvisats till att det skulle stå i strid med Europakonventionen att inte tillåta att socialnämndens beslut får överklagas på annat sätt än genom laglig- hetsprövning enligt kommunallagen (2017:725). Argumentationen har inte vunnit något gehör hos domstolarna.

Av avsnitt 14.6.2 framgår att vi, liksom tidigare utredningar, är av uppfattningen att nuvarande regelverk är förenligt med Europakonven- tionen.113 Vi anser alltså inte att möjligheterna att överklaga social- nämndens beslut behöver vidgas för att möta konventionens krav.

Det viktigaste skälet till att en självständig talerätt för andra än rättsliga föräldrar har avvisats i tidigare lagstiftningsärenden är att en sådan har ansetts öka risken för att barn utsätts för fler processer än vad som är absolut nödvändigt. Visserligen kan man tänka sig att barnet inte på samma sätt som i ett mål om umgänge i allmän domstol blir involverad under handläggningen av ett förvaltningsrättsligt mål där frågan som prövas är om socialnämnden bör väcka en umgängestalan eller inte. Men det är samtidigt troligt att barnet åtminstone mer in- direkt kan påverkas av ett pågående mål i förvaltningsdomstol. Det finns därför en viss risk för att barn kan påverkas av fler processer än nödvändigt om det införs en rätt att genom förvaltningsbesvär över- klaga socialnämndens beslut. Om förvaltningsdomstolarna kommer fram till att socialnämnden ska väcka talan följer ytterligare en process,

113Angående överväganden i tidigare lagstiftningsärenden, se avsnitt 14.5.2.

688

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

men i allmän domstol. Om domstolarna tvärtom kommer till samma slutsats som socialnämnden har en process ägt rum trots att det inte låg i barnets intresse med ett umgänge. Jämfört med alternativet att tillåta en självständig talerätt i allmän domstol är skillnaden att det ibland blir två processer i stället för en. Samtidigt ska det dock sägas att i de fall det endast blir en process i förvaltningsdomstol, kan alltså en fördel vara att denna typiskt sett påverkar barnet i mindre utsträck- ning än ett umgängesmål i allmän domstol gör.

En nackdel är vidare att en process alltid sker i ”fel instans”. Um- gängesfrågor av det slag som det här handlar om hör till de allmänna domstolarnas kompetensområde och i andra sammanhang har lag- stiftaren velat undvika att ett och samma sakområde blir föremål för processer i såväl förvaltningsdomstol som allmän domstol.114

Ett annat problem är att i de fall förvaltningsdomstolarna gör en annan bedömning än socialnämnden, så inträder den något udda och mindre lämpliga situationen att socialnämnden ska driva en talan om umgänge som nämnden redan uttalat att den inte ser tillräckliga skäl för.

Det kan alltså resas flera invändningar mot alternativet att göra socialnämndens beslut att inte väcka talan om umgänge överklagbart genom förvaltningsbesvär. Samtidigt är det svårt att se några större fördelar med att införa en sådan rätt att överklaga. Det bör därför inte heller fortsättningsvis vara möjligt att – på annat sätt än genom lag- lighetsprövning enligt kommunallagen – överklaga socialnämndens beslut att inte väcka talan om umgänge enligt 6 kap. 15 a § andra stycket föräldrabalken.

14.7.5En självständig talerätt för sociala föräldrar i frågor om umgänge

De alternativ som hittills har utvärderats är enligt vår bedömning antingen inte ändamålsenliga eller otillräckliga för att åstadkomma den förändring som är önskvärd, dvs. en stärkt rätt för barnet att upprätt- hålla en relation med en social förälder i samband med en separation eller en förälders dödsfall. I avsnitt 14.6.2 gör vi också bedömningen att bestämmelserna om barnets rätt till umgänge med å ena sidan rätts- liga föräldrar och å andra sidan sociala föräldrar bör vara mer likartade än vad de är i dag.

114Här åsyftas bland annat 2006 års reform där verkställighet av familjerättsliga avgöranden flyttades från förvaltningsdomstol till allmän domstol.

689

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Som framgår av kapitel 9 finns i många jämförbara länder lagstift- ning som innebär att den som på olika sätt är närstående till ett barn har en egen talerätt i umgängesfrågor (se även avsnitt 14.6.2). Det finns en viss variation i hur rekvisiten ser ut, men vanligen handlar det om en rätt till umgänge med någon som har en befintlig nära relation till ett barn och som det är till fördel för barnet att ha fortsatt kontakt med. Till skillnad från vad som i regel gäller för ett barns rätt till umgänge med en rättslig förälder är bestämmelserna vanligen inte så utformade att umgänge med andra närstående ska komma i fråga även när det saknas en befintlig relation mellan sökanden och barnet.

Regler av det slag som nu berörts finns i bland annat Finland, Tyskland, Frankrike och Nederländerna. I Danmark, Norge115 och Island116 finns en sekundär rätt till umgänge med närstående, som blir aktuell om en rättslig förälder är avliden eller själv endast har umgänge i begränsad omfattning.

Det kan följaktligen konstateras att det i samtliga nordiska länder förutom Sverige finns – i vart fall under vissa omständigheter – en självständig rätt för andra än barnets rättsliga föräldrar att föra en talan om umgänge.

Mot angiven bakgrund anser vi att det finns skäl att överväga om sociala föräldrar i vissa fall bör ha en självständig talerätt i frågor om umgänge.

Enligt vår uppfattning innebär det här alternativet en betydande förstärkning av barnets rätt till sina sociala föräldrar. Risken för att konflikter mellan vuxna leder till att barnet förlorar kontakten med någon som barnet ser som en förälder minskar. Barnets rätt till um- gänge skulle på ett annat sätt utgå från hur relationen faktiskt ser ut, snarare än förhållandets rättsliga kvalificering. Ett sådant synsätt stämmer också väl överens med barnkonventionens föräldrabegrepp och den rätt som barnet har att upprätthålla sin relation med den som enligt konventionen är likställd med en rättslig förälder (se artikel 9 och Barnrättskommitténs allmänna kommentar nr 14 [2013] om Barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa, främst p. 60). En självständig talerätt kan också bidra till att

115Som vi tidigare har redovisat föreslås dock i betänkandet NOU 2020:14 att syskon och per- soner med en nära omsorgsrelation till barnet ska ges rätt att föra talan om umgänge, oavsett hur en förälders umgänge med barnet ser ut.

116Den isländska ordningen innebär dock att en social förälder i vissa fall kan bli vårdnads- havare tillsammans med en rättslig förälder. I sådana fall likställs den sociala föräldern med de rättsliga föräldrarna vid tillämpningen av reglerna om umgänge. Se avsnitt 9.3.3.

690

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

minska den oro för framtiden som en del sociala föräldrar vittnar om (se vidare avsnitt 14.4.3 ovan). Indirekt skulle en sådan förändring även leda till att barnets rätt till andra viktiga relationer på den sociala förälderns sida stärks. Det gäller exempelvis relationen med ett bonus- syskon eller med en förälder till den sociala föräldern. Kort sagt fram- står det ur ett barnrättsperspektiv som angeläget att barnet har full- goda förutsättningar att efter en separation eller en förälders dödsfall upprätthålla en nära relation till samtliga vuxna som barnet betraktar som sina föräldrar.

Det finns alltså uppenbara fördelar med det här alternativet. Frå- gan är hur tungt de argument som talar i motsatt riktning väger.

Den tydligaste nackdelen med att låta ytterligare personer ha en egen talerätt i umgängesfrågor är risken att barn utsätts för fler familje- rättsliga processer än i dag. När talan förs av någon som barnet ser som sin förälder kan emellertid fördelarna med ett umgänge för barnet

–särskilt på längre sikt – överväga de nackdelar som en rättslig process innebär. Frågan är i stället hur stor risken är att en bredare grupp av barn – som faller utanför den egentliga målgruppen för förslaget – involveras i processer där relationen till den som väcker talan inte är sådan att en rättslig tvist kan motiveras av de fördelar som ett um- gänge kan ha för barnet.

Risken för att antalet domstolsprocesser om umgänge kommer att öka ska enligt vår uppfattning inte överdrivas. Det är i dag endast i sällsynta undantagsfall som en social förälder vänder sig till social- nämnden med en förfrågan om att nämnden ska väcka talan om um- gänge. Som framgår av avsnitt 14.3.2 visar vår enkätundersökning att det till de socialnämnder som besvarade enkäten endast inkom sju förfrågningar från sociala föräldrar under åren 2018–2020. Vidare visar enkäten att det är relativt vanligt att det redan vid handläggningen hos socialnämnden träffas överenskommelser mellan barnets vårdnads- havare och den som har väckt frågan om umgänge. Det finns ingen an- ledning att undanta mål om umgänge där en social förälder är kärande från reglerna om deltagande i informationssamtal. Reglerna innebär att en talan i domstol som huvudregel inte får väckas innan ett infor- mationssamtal har ägt rum. Inom ramen för informationssamtalen ska föräldrar som utgångspunkt erbjudas samarbetssamtal (7 § lagen [2021:530] om informationssamtal). En logisk konsekvens av en själv- ständig talerätt för sociala föräldrar i frågor om umgänge är att bestäm- melserna om samarbetssamtal och möjligheterna att ingå verkställbara

691

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

avtal anpassas så att förutsättningarna för att nå samförståndslösningar är desamma som vid tvister mellan rättsliga föräldrar. Sådana följd- ändringar framstår som självklara eftersom samförståndslösningar ska främjas och domstolsprocesser i möjligaste mån undvikas.

Hur stor risken för fler rättsliga tvister om umgänge är beror vidare på hur snävt rekvisit man väljer att använda vid avgränsningen av den personkrets som ska ha möjlighet att väcka talan på egen hand. Risken för att barn involveras i fler domstolsprocesser än i dag ger anledning att vara restriktiv i det hänseendet. I avsnitt 14.6.2 redo- visas våra slutsatser om behovet av reformer. Dessa ställningstagan- den innebär att en självständig talerätt i princip bör begränsas till sociala föräldrar och inte inkludera andra närstående som i dag ingår i den personkrets för vilken socialnämnden kan väcka en talan om um- gänge. De tidigare slutsatserna innebär också att det alternativ som bör övervägas är en talerätt som utgår från barnets relation med perso- nen i fråga. En talerätt som i stället bygger på avsaknaden av ett um- gänge med en rättslig förälder är inte ett lämpligt alternativ. Det ligger inte i linje med synsättet att barnet som utgångspunkt ska ha en rätt till umgänge med en vuxen som barnet ser som sin förälder, oberoende av familjekonstellation eller rättsliga etiketter.

Det som nu sagts medför samtidigt lagtekniska utmaningar som måste vägas in. Av skäl som tidigare har redovisats är det inte lämp- ligt att använda etablerade rekvisit som exempelvis förälders make eller sambo när bestämmelser som ska omfatta sociala föräldrar utformas (se avsnitt 14.6.3). Sociala föräldrar utgör inte en fast personkategori som enkelt kan ringas in. I stället måste en bestämmelse som tar sikte på sociala föräldrar med nödvändighet utgå från en mer allmän beskriv- ning av relationen mellan barnet och den som talerätten tillkommer. I likhet med det nuvarande rekvisitet ”den som står barnet särskilt nära” måste alltså personkretsen avgränsas genom ett krav på relationen som sådan. Prövningen av ett sådant rekvisit kommer delvis att samman- falla med den materiella bedömningen om umgänget är till barnets bästa. Det kan vidare antas att bedömningen av om relationen är så- dan som talerätten förutsätter ofta kommer att involvera bevisfrågor som inte lämpligen kan prövas i det initiala skedet när domstolen av- gör om en stämningsansökan ska avvisas eller inte. I praktiken kommer därför den ordningen behöva tillämpas att domstolen vid sin talerätts- prövning får utgå från kärandens påståenden om relationens beskaf-

692

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

fenhet.117 Det är därför en ofrånkomlig risk att en talan kan väckas också av någon som egentligen inte har ett sådant förhållande till barnet att han eller hon omfattas av bestämmelsen. Men det går alltså inte att avgöra den frågan förrän målet prövas i sak och då kan barnet redan ha involverats i exempelvis en umgängesutredning.

En annan sak är att en ansökan om stämning ska innehålla en ut- förlig redogörelse för de omständigheter som åberopas till grund för yrkandet (42 kap. 2 § första stycket 2 rättegångsbalken).

Enligt vår mening är de lagtekniska svårigheterna dock inte av så- dan betydelse att det här alternativet bör avskrivas. Det går att utforma bestämmelser som endast en begränsad krets av personer kan anse att de omfattas av. Exempel på detta finns i Finland. Det kan därför finnas anledning att ta del av de erfarenheter som finns där. Vi har haft kon- takt med Helsingfors tingsrätt och av domstolen fått den återkopp- lingen att 2019 års lagändringar i Finland – genom vilka det bland annat infördes en självständig talerätt i umgängesfrågor för den som står barnet särskilt nära och till vilken barnet har ett etablerat för- hållande som kan jämställas med förhållandet mellan ett barn och en förälder – endast har medfört någon enstaka umgängesansökan per år till tingsrätten.118

En annan svårighet hänger samman med den omständigheten att det i ett barns närhet kan finnas flera personer som uppfyller krite- rierna för en självständig talerätt. Barnets behov av en stabil och sam- manhållen vardag måste självklart värnas. En förändring av bestäm- melserna om umgänge får inte leda till att det uppstår situationer där ett barn får sin tillvaro inrutad efter ett komplicerat umgängesschema, i värsta fall med mycket resor för barnet. Omständigheter av det här slaget kan emellertid beaktas inom ramen för bedömningen av om ett umgänge är till barnets bästa och – om så är fallet – vilken form och omfattning umgänget bör ha. I exempelvis Danmark är det på detta sätt som barnets behov av en stabil och sammanhållen vardag till- godoses (se avsnitt 9.1.3). Att det i vissa fall kan uppkomma svårig-

117I Finland gäller att en talan om umgänge kan väckas av var och en som anser sig stå barnet särskilt nära. Att sökanden själv uppger att han eller hon står i ett sådant förhållande till barnet är tillräckligt för att domstolen ska ta upp ansökan till prövning. Det förutsätts dock att sökan- den i sin ansökan till domstolen lämnar en motivering till påståendet att det finns en sådan nära relation till barnet att umgänge ska fastställas. Det förslag som lagts fram i det norska betänk- andet NOU 2020:14 bygger på det motsatta synsättet. Villkoret att sökanden ska ha en ”nära omsorgsrelation” till barnet ska enligt förslaget kunna prövas ex officio av domstolen som en processförutsättning. Om villkoret inte är uppfyllt, ska ansökan avvisas. Se vidare avsnitt 9.2.3 respektive 9.4.3.

118Uppgifter från Helsingfors tingsrätt finns diarieförda hos utredningen (2021-10-11).

693

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

heter när umgänge är aktuellt med flera personer är därför inte ett sär- skilt starkt argument mot att över huvud taget utöka kretsen av tale- berättigade.

Sammantaget anser vi att fördelarna med att sociala föräldrar i vissa fall har en självständig talerätt i frågor om umgänge väger tyngre än de nackdelar som finns med en sådan lösning. Av särskild betydelse är att det här alternativet har påtagliga fördelar för en mindre grupp av barn som lever i familjer där relationen till en social förälder är lika nära och betydelsefull som relationen till en rättslig förälder, samtidigt som riskerna för att andra barn blir föremål för fler tvister framstår som klart begränsade. Vidare är det den här lösningen som enligt vår bedömning har bäst förutsättningar att i praktiken åstadkomma ett starkare skydd för barnets rätt till sina sociala föräldrar.

Den närmare utformningen av förslaget behandlas i avsnitt 14.10.

14.7.6Utökade möjligheter till samarbetssamtal

Enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen (2001:453) ska kommunen sörja för att föräldrar kan erbjudas samtal under sakkunnig ledning i syfte att nå enighet i frågor som gäller vårdnad, boende, umgänge och barnets försörjning (samarbetssamtal). Enligt samma bestämmelse ska föräld- rar också få hjälp att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge.

I dag finns det således inte någon uttrycklig skyldighet att erbjuda samarbetssamtal om det mellan vårdnadshavare och sociala föräldrar finns meningsskiljaktigheter i sådana frågor som kan avhandlas under samarbetssamtal mellan rättsliga föräldrar. Under de kontakter som

vihar haft med representanter för Familjerättssocionomernas Riks- förening har det dock framkommit att det ändå förekommer att sam- tal mellan rättsliga och sociala föräldrar anordnas. Ibland utmynnar samtalen också i skriftliga överenskommelser, även om dessa inte är rättsligt bindande.119

Vi har i avsnitt 14.7.5 gjort bedömningen att sociala föräldrar i vissa fall bör ha en självständig talerätt i frågor om umgänge. Vi har vidare konstaterat att en självklar konsekvens av en sådan förändring är att skyldigheten att erbjuda samarbetssamtal måste omfatta också dessa situationer. Detsamma gäller beträffande möjligheten att ingå

119Protokoll från möte med Familjerättssocionomernas Riksförening finns i utredningens diarium (2021-09-28).

694

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

avtal som kan verkställas om de godkänns av socialnämnden. Förut- sättningarna att nå samförståndslösningar bör helt enkelt motsvara de som i dag gäller vid umgängestvister mellan rättsliga föräldrar. Det kan emellertid övervägas om den utökade skyldigheten att erbjuda samarbetssamtal bör omfatta ytterligare frågor som barnets vårdnads- havare och sociala föräldrar kan vara oense om. Inte minst den om- ständigheten att det i viss utsträckning redan förekommer att sådana samtal anordnas indikerar att det kan finnas behov av en sådan för- ändring.

I det här sammanhanget ska det dock uppmärksammas att kom- munerna redan i dag har en skyldighet att sörja för att familjerådgiv- ning kan erbjudas dem som begär det. Med familjerådgivning avses en verksamhet som består av samtal med syfte att bearbeta samlevnads- konflikter i parförhållanden och familjer (5 kap. 3 § andra och tredje stycket socialtjänstlagen). Familjerådgivning är emellertid en verksam- het som inte på samma sätt som samarbetssamtal har fokus på frågor kring föräldrarollen. Familjerådgivning är också en verksamhet för vilken kommunerna får ta ut avgifter (8 kap. 2 §). Vidare hör familje- rådgivning till den del av socialtjänsten som inte utgör myndighets- utövning (se t.ex. prop. 1995/96:167 s. 21 och 22). Att godkänna avtal som därigenom blir verkställbara är en åtgärd som innebär myndighets- utövning. Eftersom vi föreslår att barnets vårdnadshavare och sociala föräldrar i vissa fall ska kunna ingå sådana avtal i frågor om umgänge, framstår det som ändamålsenligt att andra tvistefrågor får behandlas i samma forum. Sammantaget bör en utökad skyldighet att bistå vid konflikter mellan vårdnadshavare och sociala föräldrar handla om att vidga tillämpningsområdet för samarbetssamtal, oavsett om frågorna rör vårdnad, boende, umgänge eller barnets försörjning. Det finns inte skäl att hänvisa andra frågor än umgänge till familjerådgivning.

Den uppenbara fördelen med att utöka skyldigheten att erbjuda samarbetssamtal är att fler familjer kan få hjälp att hitta samförstånds- lösningar, vilket i sin tur är positivt för barnet. Det är också positivt om socialnämnderna får ett tydligt mandat att bistå med strukturerade samtal i situationer där nämnderna redan i dag i viss utsträckning gör det. Det är svårare att se några starka skäl som talar i motsatt riktning.

En omständighet som kan uppfattas som en nackdel är dock att samarbetssamtal som omfattar sociala föräldrar inte alltid kommer att kunna leda till ett rättsligt bindande avtal. Som framgår av av- snitt 14.7.5 har vi gjort bedömningen att sociala föräldrar under vissa

695

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

omständigheter ska kunna ingå verkställbara avtal med barnets vård- nadshavare om umgänge med barnet.120 Det kommer emellertid inte att finnas någon motsvarande möjlighet i frågor om vårdnad eller barnets boende.121 Överenskommelser i frågor som rör vårdnad eller boende kommer därför inte att vara bindande i rättslig mening.122 Samarbetssamtal mellan vårdnadshavare och sociala föräldrar kommer följaktligen inte heller att avse själva vårdnaden i sig, utan frågor som har ett ämnesmässigt samband med vårdnad. Diskussionen kan t.ex. handla om att en social förälder ska kunna fatta beslut eller ta del av information med stöd av en fullmakt.123

I sammanhanget kan dock noteras att kommunerna redan i dag ska sörja för att samarbetssamtal kan erbjudas i frågor där det inte finns någon skyldighet att medverka till att verkställbara avtal upprättas. Skyldigheten att erbjuda föräldrar samarbetssamtal gäller även be- träffande frågor om barnets försörjning, men det finns samtidigt inte någon skyldighet att bistå föräldrarna med att upprätta avtal om under- hållsbidrag (se prop. 2012/13:189 s. 15 och 16).

I likhet med vad som gäller för samarbetssamtal mellan rättsliga föräldrar måste ett sådant samtal mellan ett barns vårdnadshavare och sociala föräldrar bygga på frivilligt deltagande. Det är tänkbart att en del vårdnadshavare inte är intresserade av ett samarbetssamtal med en social förälder när det strikt juridiskt inte finns några starka inci- tament att gå en social förälder till mötes. En social förälder kan ändå inte – med undantag för frågan om umgänge om vårt förslag i den delen genomförs – gå vidare till domstol och göra anspråk på någon rättighet i förhållande till barnet. Samtidigt är det rimligt att utgå från att många vårdnadshavare, även i en konflikt, har uppfattningen att det för barnets skull är värdefullt att samtala och försöka nå en sam- förståndslösning med en social förälder. I den riktningen talar inte minst den omständigheten att sådana överenskommelser stundtals

120Angående den närmare utformningen av förslaget, se avsnitt 14.10.4.

121Se vidare om våra överväganden i denna del i avsnitt 14.12.

122Såvitt gäller barnets boende ska det här nämnas att ett barn inte utan socialnämndens med- givande eller beslut om vård får tas emot för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem som inte tillhör någon av de rättsliga föräldrarna eller någon annan som har vårdnaden om honom eller henne (6 kap. 6 § socialtjänstlagen). Efter överenskommelse mellan barnets vård- nadshavare och ett annat enskilt hem kan socialnämnden i vissa fall medge att barnet får bo stadigvarande i det senare hemmet (s.k. privatplacering). En diskussion mellan barnets rätts- liga och sociala föräldrar angående boende kan alltså under vissa förutsättningar leda till att barnet stadigvarande bor med en social förälder, även när den sociala föräldern inte delar hushåll med en rättslig förälder eller vårdnadshavare.

123Se även avsnitten 14.7.10, 14.8 och 14.9 angående våra förslag beträffande fullmakter.

696

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

förekommer redan i dag. Det kan också noteras att det är relativt vanligt att en förfrågan om umgänge från någon som står barnet särskilt nära leder till en samförståndslösning under handläggningen hos socialnämnden. Den som vänder sig till socialnämnden med en sådan förfrågan har med nuvarande lagstiftning inte heller möjlighet att utan vidare föra saken till domstol.

Enligt vår mening framstår det vidare som lämpligt att möjligheten till samarbetssamtal står öppen även för familjer där sociala föräldrar utövar ett föräldraansvar, oavsett i vilken utsträckning samarbets- samtal kommer att efterfrågas av den gruppen.

Att överenskommelser mellan barnets vårdnadshavare och sociala förälder i frågor som ämnesmässigt hör till vårdnaden inte kommer att vara verkställbara eller innebära någon ändring i vårdnaden i sig, kan mot den här bakgrunden inte ses som något avgörande argument mot att tillgängliggöra samarbetssamtal för fler familjer. För många kan det finnas goda skäl att samtala och försöka nå enighet i olika frågor, oavsett den juridiska status som en eventuell överenskommelse får.

En utökad rätt till samarbetssamtal bör i princip inskränka sig till samtal mellan vårdnadshavare och sociala föräldrar. Eftersom sam- arbetssamtal kan involvera barnet bör utgångspunkten vara att skyl- digheten att anordna sådana samtal ska reserveras för familjerelationer där ett samförstånd mellan de vuxna kan föra med sig påtagliga för- delar för barnet. Det framstår inte heller från mer allmänna utgångs- punkter som motiverat att kommunen ska ha en långtgående skyl- dighet att anordna kostnadsfria samtal även när det exempelvis är en far- eller morförälder som är oense med barnets vårdnadshavare.

Under 2020 deltog föräldrar till 20 886 barn i åldern 0–17 år i sam- arbetssamtal. Detta motsvarar 95 barn per 10 000 i åldersgruppen.124 Även om separationer är vanligare i ombildade familjer än i andra familjer,125 saknas det anledning att anta att antalet samarbetssamtal kommer att öka i någon större omfattning om kommunernas skyl- dighet fortsättningsvis gäller också samtal mellan vårdnadshavare och sociala föräldrar. Tvärtom torde det vid separationer i ombildade familjer vara sällsynt att det uppstår konflikter som rör barnet, efter- som det oftast faller sig naturligt att en social förälder träder tillbaka när hans eller hennes förhållande med barnets rättsliga förälder tar

124Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, Statistik om familjerätt 2020.

125Angående statistik om separationer, se avsnitt 10.3.1.

697

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

slut.126 För sociala föräldrar i stjärnfamiljer är situationen en annan, men dessa familjer är få till antalet. Det finns alltså ingen anledning att befara att en utökad skyldighet att anordna samarbetssamtal kommer att föra med sig stora kostnadsökningar för kommunerna.

Med hänsyn till det anförda finns det enligt vår uppfattning goda skäl att ge kommunerna i uppdrag att anordna samarbetssamtal mellan barnets vårdnadshavare och sociala föräldrar, trots att eventuella över- enskommelser i andra frågor än umgänge inte kan ges formen av ett verkställbart avtal. Samtal under sakkunnig ledning kan ändå vara ett bra sätt att lösa meningsskiljaktigheter i familjer där det finns ett intresse av att föra sådana samtal.

Den närmare utformningen av förslaget behandlas i avsnitt 14.10.7 och 14.11.

14.7.7En självständig rätt till insyn och information

I finsk rätt finns en möjlighet för rättsliga föräldrar att ingå avtal med någon annan om att den personen ska ha rätt att ta del av sekretess- belagda uppgifter i samma utsträckning som en vårdnadshavare. Avtalet kan avse alla frågor eller de specifika frågor som anges i avtalet. Ett så- dant avtal ska godkännas av socialnämnden och föräldrarna kan därefter inte ensidigt ändra avtalet. Vid oenighet får domstol avgöra frågan.127

Det handlar alltså om en självständig rättighet och den har därför i praktiken en mer avgörande betydelse när det inte längre råder sam- förstånd om den fortsatta rätten till insyn. Det är den avgörande skill- naden mot att någon ges insynsrätt med stöd av fullmakt. En fullmakt bygger på delegation och kan återkallas av fullmaktsgivaren. Sådana alternativ diskuteras i senare avsnitt (14.7.10 och 14.7.11).

I sammanhanget kan det även nämnas att det i flera av våra grann- länder finns en rätt till insyn och en rätt att ta del av information för rättsliga föräldrar som inte är vårdnadshavare.128 Möjligen avspeglar detta att rätten till insyn är särskilt viktig efter en separation. Som tidigare har redovisats visar också vår kartläggning att frågor om infor- mationstillgång upplevs som ett något större problem än exempelvis beslutsfattande i frågor som rör barnet.

126Till bilden hör också att vår kartläggning har visat att det är ytterst ovanligt att en social förälder vänder sig till socialnämnden för att få till stånd ett fortsatt umgänge med barnet efter en separation.

127Se vidare om den finska lagstiftningen i avsnitt 9.2.3.

128Se vidare kapitel 9 för en redovisning av reglerna i Danmark, Norge och Island.

698

SOU 2022:38

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Mot denna bakgrund är ett tänkbart alternativ att, efter finsk modell, införa en självständig rätt till informationstillgång i frågor som rör barnet. Ordningen innebär att en social förälder, eller möj- ligen också andra personer, kan få rätt till insyn och en rätt att ta del av information i samma utsträckning som en vårdnadshavare, om han eller hon tilldelas den rätten genom ett avtal. Ett alternativ är att av- talet, precis som i Finland, kan ha en mer begränsad räckvidd om parterna så önskar.

För att det här alternativet ska vara aktuellt måste det dock krävas att det finns påtagliga fördelar ur ett barnrättsperspektiv. Som fram- går ovan vilar inte den här lösning på samförstånd och delegation, och vårt uppdrag är att i första hand överväga åtgärder som gör det.

En självständig rätt till insyn och information måste kunna prövas av domstol. Frågan om vem som kan ta del av information om barnet berör i allra högsta grad barnet självt. En tvist i den frågan måste därför på ett eller annat sätt involvera barnet. I våra direktiv betonas att risken ska minimeras för att det uppstår fler familjerättsliga tvister till följd av intresset att underlätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Intresset av en självständig rätt till insyn och infor- mation väger enligt vår uppfattning inte så tungt att det kan motivera en reform som för med sig risker för att fler tvister uppstår. Detta gäller inte minst om man även beaktar att det sannolikt kommer att kvarstå flera problem kring informationstillgång även om det införs en möjlighet att avtala om en självständig rätt till insyn.

Som vi redogör för i avsnitt 14.4.4 finns digitala plattformar inom skolan och hälso- och sjukvården som innehåller funktioner som inte enbart ger tillgång till information om barnet, utan också omfattar andra åtgärder. I dessa fall finns särskilda gränsdragningsproblem som kan vara svåra att hantera för en enskild huvudman. Den problema- tiken blir särskilt framträdande om innehållet i ett avtal om insyn kan variera. Det har även framkommit att det kan vara svårt att anpassa innehållet på olika plattformar så att den som har en avtalad rätt till insyn kan utöva den rätten, men samtidigt inte utföra andra åtgärder. Som framgår av avsnitt 14.4.4 kan visserligen många skolplattformar, utan några mer avancerade åtgärder, anpassas rent tekniskt så att olika innehåll kan visas för olika användare. När det gäller 1177 Vårdguiden har det däremot framkommit att en anpassning av innehållet efter användare kräver att den tekniska plattformen byggs om i grunden.

699

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

SOU 2022:38

Det finns alltså en risk för att den som har en självständig rätt till information ändå stängs ute från viktiga digitala plattformar där mycket information finns.

Alternativet att ge en viss personkrets en självständig rätt till in- formation även utan ett föregående avtal för med sig ännu fler nack- delar. En betydande svårighet med en sådan lösning är de tillämpnings- problem som kan uppstå när det gäller personkretsen som omfattas av en rätt till insyn. I avsnitt 14.6.3 redogör vi närmare för vår upp- fattning att en definition av sociala föräldrar måste utgå från en mer generell beskrivning än sådana etablerade uttryck som förälders make eller sambo. Bestämmelser som utgår från en sådan avgränsning av rätten till insyn är dock svåra att tillämpa för de enskilda aktörer som ska tillgodose rättigheten när den hävdas. Som närmare utvecklas i nästa avsnitt (14.7.8) är vi också av andra skäl – inte minst ur ett barn- rättsperspektiv – kritiska till alternativ som innebär att en rättighet av det slag som här diskuteras uppstår med automatik utan någon föregående åtgärd från barnets vårdnadshavare.

Vidare ska vi enligt direktiven förhålla oss till det faktum att det i vissa familjer finns rättsliga föräldrar som inte har del i vårdnaden. Frågan inställer sig därför om en insynsrätt utan föregående avtal bör omfatta också den personkategorin. Att en rättslig förälder inte är vårdnadshavare kan bero på flera olika saker. Det kan handla om att föräldrarna inte klarar av att gemensamt lösa frågor som rör barnet på ett för barnet bra sätt, utan tvärtom påverkar barnet negativt genom sitt agerande. Att barnets rättsliga förälder inte har del i vårdnaden kan också bero på att föräldern är olämplig som vårdnadshavare, att det finns en risk för att barnet eller någon annan i familjen utsätts för övergrepp, att barnet olovligen förs bort eller hålls kvar eller annars far illa. Om en rättslig förälder som inte längre har del i vårdnaden om barnet har en fortsatt rätt till insyn och information finns det en uppenbar risk att det uppstår konflikter och rättsliga processer även om den rättigheten.

Vid en samlad bedömning kommer vi till slutsatsen att det inte bör införas en självständig rätt till insyn och tillgång till information för sociala föräldrar eller andra som inte har del i vårdnaden om barnet.

700

Innehåll	SOU 2022:38
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2020:132.......................................	1141
Bilaga 2 Enkät om tillämpningen av socialnämndens
	möjlighet att väcka talan om umgänge mellan
	ett barn och någon annan än barnets förälder ..........	1157
Bilaga 3 Kantar Sifos enkätundersökning till vuxna
	respondenter...............................................................	1161
Bilaga 4 Kantar Sifos enkätundersökning till barn 13–17 år ..		1177
Bilaga 5 Jämförelsetabell det nya och det nuvarande 1 kap.
	föräldrabalken.............................................................	1189