sou 2022 38

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 10 december 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att bland annat göra en översyn av föräldrabalkens regler om föräldraskap och överväga om det behöver vidtas åtgärder för att underlätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar.

Rådmannen Dina Gutrad förordnades samma dag till särskild utredare.

Den 20 januari 2021 förordnades kanslirådet Marie Ek (Arbets- marknadsdepartementet), ämnesrådet Maria Lidström (Socialdeparte- mentet) och rättssakkunnige Robin Palmgren (Justitiedepartementet) som sakkunniga i utredningen. Som experter förordnades samma dag utredaren Anna Axelsson (Myndigheten för familjerätt och föräldra- skapsstöd), experten Anna Ljungberg (Skatteverket), advokaten Johan Lindgren (Sveriges advokatsamfund), doktoranden Erik Mägi (Göteborgs universitet), juristen Rebecka Pomering (Barnombuds- mannen), professorn Anna Singer (Uppsala universitet), lagmannen Mats Sjösten (Varbergs tingsrätt) och familjerättssekreteraren Niclas Wiklund (Familjerättssocionomernas Riksförening).

Den 16 mars 2021 entledigades Erik Mägi från uppdraget som expert. Den 30 augusti 2021 entledigades Rebecka Pomering från upp- draget som expert och utredaren Annelie Sjöberg förordnades i hennes ställe. Den 10 september 2021 entledigades Marie Ek från uppdraget som sakkunnig och departementssekreteraren Madeleine Kaharascho Fridh förordnades i hennes ställe. Den 10 mars 2022 entledigades Robin Palmgren från uppdraget som sakkunnig och rättssakkunniga Anna Lind Stolt förordnades i hans ställe.

Dåvarande kanslirådet, numera rådmannen, Linnéa Brossner och hovrättsassessorn Anton Dahllöf har varit utredningens sekreterare.

Innehåll

SOU 2022:38

13.2	Tidigare överväganden och kritiken mot nuvarande
	regelverk	................................................................................	542
13.3	Tidigare makar eller sambor ska kunna åstadkomma
	ett gemensamt föräldraskap genom styvbarnsadoption.....		544
13.4	Familjehemsföräldrar och särskilt förordnade
	vårdnadshavare ska kunna adoptera gemensamt
	även efter en separation........................................................		549
13.5	En make eller sambo ska alltid ensam kunna adoptera
	ett familjehemsplacerat barn eller ett barn som är eller
	har varit under hans eller hennes vårdnad ...........................		554
13.6	Det bör inte krävas samtycke från en ny partner eller
	att den nya partnern yttrar sig i adoptionsärendet .............		555
Del 2
14	Åtgärder för familjer där fler än två vuxna
	tar föräldraansvar.....................................................		559
14.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter.......................		559
14.2	Viss statistik om familjer i Sverige.......................................		561
14.3	Hur används befintliga möjligheter att understödja
	relationen mellan ett barn och en social förälder? ..............		568
	14.3.1	Bakgrund................................................................	568
	14.3.2 Umgänge med den som står barnet särskilt
		nära.........................................................................	568
	14.3.3 Underhållsskyldighet i vissa fall...........................		576
	14.3.4	Föräldrapenningen ................................................	576
14.4	Vilka svårigheter upplever familjer där sociala föräldrar
	tar föräldraansvar? ................................................................		577

14.4.1Något om vårt arbete med att kartlägga

	problembilden .......................................................	577
14.4.2	Vuxnas erfarenheter och åsikter...........................	579
14.4.3	Barn och ungas erfarenheter och åsikter .............	629

14.4.4Vissa ytterligare uppgifter som utredningen

har hämtat in – särskilt om digitala
plattformar.............................................................	655

SOU 2022:38	Innehåll
14.5 Tidigare överväganden ..........................................................	660
14.5.1 Inledning ................................................................	660

14.5.2Barnets rätt till umgänge med den som står

barnet särskilt nära ................................................

660

14.5.3Underhållskyldighet för förälders make

eller sambo i vissa fall ............................................

664

14.5.4Anpassningar av föräldrapenningen för att

möta olika familjers behov ....................................	665
14.6 Våra slutsatser om reformbehovet.......................................	667
14.6.1 Inledning ................................................................	667

14.6.2Förutsättningarna för barn att upprätthålla en relation med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall

behöver förbättras .................................................

668

14.6.3Det finns ett behov av att underlätta vardagslivet för vissa familjer där sociala

föräldrar tar föräldraansvar ...................................

674

14.6.4Olika grupper med skilda principiella

utgångspunkter ......................................................	681
14.7 En utvärdering av tänkbara åtgärder ....................................	683
14.7.1 Inledning ................................................................	683

14.7.2Informationsinsatser om regelverket kring

umgänge .................................................................

686

14.7.3Ett förtydligande av nuvarande bestämmelser om barnets rätt till umgänge med den som står

barnet särskilt nära och en sänkt tröskel för
när socialnämnden ska föra en talan om sådant
umgänge .................................................................	687
14.7.4 En utökad rätt att överklaga socialnämndens
beslut att inte väcka talan om umgänge med
någon annan än en rättslig förälder ......................	688
14.7.5 En självständig talerätt för sociala föräldrar
i frågor om umgänge..............................................	689
14.7.6 Utökade möjligheter till samarbetssamtal ...........	694
14.7.7 En självständig rätt till insyn och information ....	698

Innehåll

SOU 2022:38

14.7.8Rättigheter knutna till äktenskap, samboförhållande eller annan hushållsgemenskap med barnets rättsliga

förälder...................................................................

701

14.7.9Informationsinsatser om fullmakter och andra möjligheter att göra sociala föräldrar juridiskt

	delaktiga i barnets omsorg och fostran................	703
14.7.10	En mer generell fullmakt som registreras
	i folkbokföringen (föräldrafullmakt)...................	704
14.7.11	En generell insynsfullmakt som registreras
	i folkbokföringen ..................................................	711
14.7.12	Ökade möjligheter för vårdnadshavare att dela
	med sig av familjeförmåner...................................	713
14.7.13	Sammanfattning ....................................................	714
14.8 Informationsinsatser för familjer där sociala föräldrar
finns.......................................................................................		715
14.8.1	Inledning................................................................	715

14.8.2Vilken myndighet bör ha huvudansvaret för

insatserna? .............................................................

716

14.8.3Vad bör informationsinsatserna bestå i

	och hur kan de genomföras?.................................	717
14.9 Föräldrafullmakt – en ny form av fullmakt.........................		718
14.9.1	Inledning................................................................	718
14.9.2 En ny lag om föräldrafullmakter ..........................		719
14.9.3	Föräldrafullmaktens innebörd..............................	721

14.9.4Närmare om föräldrafullmaktshavarens

behörighet..............................................................

731

14.9.5Barnets folkbokföring och vissa krav i fråga

	om vem som kan vara föräldrafullmaktshavare ...	743
14.9.6	När en föräldrafullmakt träder i kraft..................	748
14.9.7	Hur en föräldrafullmakt upphör ..........................	749

14.9.8Anmälan och återkallelse av

	en föräldrafullmakt................................................	753
14.9.9	Anmälan om att föräldrafullmakten
	ska upphöra ...........................................................	761
14.9.10	Handläggning av ärenden och överklagande av
	beslut......................................................................	761

SOU 2022:38		Innehåll
14.9.11	Föräldrafullmaktshavarens ansvar vid
	fullgörandet av uppdraget .....................................	765
14.9.12 Förhållandet till tredje man...................................		777
14.9.13 Avgift för anmälan av föräldrafullmakt................		782
14.9.14	Skatteverkets underrättelseskyldighet
	när en föräldrafullmakt upphör.............................	783
14.9.15	Övriga följdändringar............................................	784
14.10 Barns rätt till umgänge med sociala föräldrar stärks...........		785
14.10.1	Inledning ................................................................	785
14.10.2 Personkretsen för en självständig talerätt
	i frågor om umgänge..............................................	785
14.10.3 Allmänt om tillämpliga regler för barnets
	umgänge med en särskild umgängesperson .........	792
14.10.4 Avtal om umgänge med en särskild
	umgängesperson ....................................................	792
14.10.5	Resekostnader........................................................	796
14.10.6	Umgängesstöd .......................................................	799
14.10.7	Samarbetssamtal, medling
	och informationssamtal.........................................	801
14.10.8 Övriga bestämmelser om handläggningen
	och prövningen i domstol .....................................	806
14.10.9 Verkställighet enligt 21 kap. föräldrabalken ........		810
14.11 Ytterligare utökning av möjligheterna
till samarbetssamtal ...............................................................		814
14.12 Bör det även göras ändringar i regelverket om vårdnad?....		817
14.12.1	Inledning ................................................................	817
14.12.2	Reformbehovet ......................................................	818
14.12.3 En utvärdering av tänkbara åtgärder.....................		822

14.13Större möjligheter att ta hänsyn till barnets bästa när vårdnaden bestäms efter en förälders eller

en vårdnadshavares död ........................................................	833
14.13.1 Inledande ställningstaganden................................	833
14.13.2 Vårdnaden efter en förälders död när
föräldrarna har haft gemensam vårdnad ...............	836
14.13.3 Vårdnaden efter en förälders död när
den föräldern haft ensam vårdnad ........................	843

Innehåll

SOU 2022:38

14.13.4Vårdnaden efter en särskilt förordnad vårdnadshavares död när två särskilt förordnade vårdnadshavare har haft gemensam

vårdnad...................................................................

845

14.13.5Närmare om gemensam vårdnad som utövas av en förälder och en särskilt förordnad

		vårdnadshavare ......................................................	847
	14.13.6	Övriga följdändringar ...........................................	860
15	Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser ...............		865
15.1	Ikraftträdande .......................................................................		865
15.2	Övergångsbestämmelser ......................................................		866
	15.2.1	Den föräldraskapsrättsliga regleringen ................	866
	15.2.2	Adoption................................................................	870

15.2.3Åtgärder för familjer där fler än två vuxna

		tar föräldraansvar...................................................	870
16	Konsekvenser av våra förslag.....................................		873
16.1	Inledning ...............................................................................		873
16.2	Översynen av föräldrabalkens regler om föräldraskap.......		874
	16.2.1	Utredningens förslag ............................................	874
	16.2.2 Konsekvenser för barn och unga..........................		876
	16.2.3 Konsekvenser för andra enskilda .........................		880
	16.2.4	Konsekvenser för jämställdheten .........................	882
	16.2.5	Konsekvenser för domstolarna ............................	883
	16.2.6	Konsekvenser för kommuner...............................	884

16.2.7Konsekvenser för Myndigheten för familjerätt

	och föräldraskapsstöd ...........................................	885
16.2.8	Konsekvenser för Rättsmedicinalverket..............	886
16.2.9	Konsekvenser för andra myndigheter..................	887
16.2.10	Andra konsekvenser..............................................	887
16.3 Utökade möjligheter till adoption.......................................		888
16.3.1	Utredningens förslag ............................................	888
16.3.2	Konsekvenser för barn och unga..........................	889
16.3.3	Konsekvenser för andra enskilda .........................	889
16.3.4	Konsekvenser för jämställdheten .........................	890

SOU 2022:38		Innehåll
16.3.5	Konsekvenser för domstolarna.............................	891
16.3.6	Konsekvenser för kommuner ...............................	892

16.3.7Konsekvenser för Myndigheten för familjerätt

	och föräldraskapsstöd............................................	892
16.3.8	Konsekvenser för Socialstyrelsen .........................	893
16.3.9	Andra konsekvenser ..............................................	893
16.4 Föräldrafullmakt ...................................................................		894
16.4.1	Utredningens förslag.............................................	894
16.4.2 I vilken utsträckning kommer
	föräldrafullmakter att användas? ..........................	895
16.4.3 Konsekvenser för barn och unga ..........................		899

16.4.4Särskilt om konsekvenser för barns och ungas

		personliga integritet...............................................	901
	16.4.5	Konsekvenser för andra enskilda..........................	902
	16.4.6	Konsekvenser för jämställdheten .........................	903
	16.4.7	Konsekvenser för domstolarna.............................	905
	16.4.8	Konsekvenser för kommuner och regioner .........	905
	16.4.9	Konsekvenser för företag......................................	907
	16.4.10	Konsekvenser för Skatteverket.............................	908
	16.4.11	Andra konsekvenser ..............................................	910
16.5	Övriga förslag för att stärka barns rätt till sina sociala
	föräldrar	.................................................................................	911
	16.5.1	Utredningens förslag.............................................	911
	16.5.2	Konsekvenser för barn och unga ..........................	912
	16.5.3	Konsekvenser för andra enskilda..........................	914
	16.5.4	Konsekvenser för jämställdheten .........................	915
	16.5.5	Konsekvenser för domstolarna.............................	915
	16.5.6	Konsekvenser för kommuner ...............................	916
	16.5.7	Konsekvenser för Myndigheten för familjerätt
		och föräldraskapsstöd............................................	918
	16.5.8	Andra konsekvenser ..............................................	919
17	Författningskommentar ............................................		921
17.1	Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken .....................		921
17.2	Förslaget till lag om föräldraskap i internationella
	situationer............................................................................		1029

Innehåll	SOU 2022:38
17.3	Förslaget till lag om föräldrafullmakter .............................	1065
17.4	Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken................	1090
17.5	Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken ........................	1090
17.6	Förslaget till lag om ändring i socialförsäkringsbalken .....	1092

17.7Förslaget till lag om upphävande av lagen (1955:469) angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall

i arbete m.m. ........................................................................	1100
17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) om
rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap....	1100

17.9Förslaget till lag om upphävande av lagen (1962:303) om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av

	yrkesskada m.m. ..................................................................	1105
17.10	Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:512) om
	indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda
	i Danmark, Finland, Island eller Norge .............................	1105
17.11	Förslaget till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	tryggande av pensionsutfästelse m.m. ................................	1106
17.12	Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:620) om
	ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag ............	1106
17.13	Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:752) om
	nordisk vittnesplikt m.m.....................................................	1109

17.14Förslaget till lag om ändring i lagen (1977:595) om erkännande och verkställighet av nordiska domar

	på privaträttens område.......................................................	1110
17.15	Förslaget till lag om ändring i folkbokföringslagen
	(1991:481) ............................................................................	1112
17.16	Förslaget till lag om ändring i sametingslagen
	(1992:1433) ..........................................................................	1114
17.17	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1651) om
	läkarvårdsersättning.............................................................	1114

SOU 2022:38Innehåll

17.18	Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
	ersättning för fysioterapi ....................................................	1115
17.19	Förslaget till lag om ändring i föräldraledighetslagen
	(1995:584)............................................................................	1116
17.20	Förslaget till lag om ändring i lagen (1998:527) om
	det statliga personadressregistret.......................................	1117
17.21	Förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229)..........................................................................	1118

17.22Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i Skatteverkets

	folkbokföringsverksamhet .................................................	1120
17.23	Förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen
	(2001:453)............................................................................	1122
17.24	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:160) om
	läkemedelsförmåner m.m. ..................................................	1129
17.25	Förslaget till lag om ändring i lagen (2002:297) om
	biobanker i hälso- och sjukvården m.m.............................	1129
17.26	Förslaget till lag om ändring i lagen (2006:351) om
	genetisk integritet m.m.......................................................	1130
17.27	Förslaget till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)............................................	1133
17.28	Förslaget till lag om ändring i lagen (2016:1013) om
	personnamn .........................................................................	1133
17.29	Förslaget till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
	(2017:30) .............................................................................	1135
17.30	Förslaget till lag om ändring i lagen (2021:530) om
	informationssamtal .............................................................	1136
Särskilt yttrande ............................................................		1139

Innehåll	SOU 2022:38
Bilagor
Bilaga 1	Kommittédirektiv 2020:132........................................	1141
Bilaga 2 Enkät om tillämpningen av socialnämndens
	möjlighet att väcka talan om umgänge mellan
	ett barn och någon annan än barnets förälder ...........	1157
Bilaga 3 Kantar Sifos enkätundersökning till vuxna
	respondenter ................................................................	1161
Bilaga 4 Kantar Sifos enkätundersökning till barn 13–17 år ...		1177
Bilaga 5 Jämförelsetabell det nya och det nuvarande 1 kap.
	föräldrabalken ..............................................................	1189

Vissa begrepp och förkortningar

1979 års lag	Lagen (1979:1001) om erkännande av
	nordiska faderskapsavgöranden
1985 års lag	Lagen (1985:367) om internationella
	faderskapsfrågor
barnkonventionen	FN:s konvention om barnets rättigheter
barnrättskommittén	FN:s kommitté för barnets rättigheter
bet.	betänkande
cisperson	En person som definierar sig med det kön
	som personen fick vid födelsen,
	motsatsbegrepp till transperson
CRC	Committee on the Rights of the Child
CU	civilutskottet
dir.	kommittédirektiv
dnr	diarienummer
Ds	Departementsserien
EU	Europeiska unionen
EU-domstolen	Europeiska unionens domstol
Europadomstolen	Europeiska domstolen för de mänskliga
	rättigheterna
Europakonventionen	Den europeiska konventionen angående
	skydd för de mänskliga rättigheterna och
	de grundläggande friheterna
EU:s rättighetsstadga	Europeiska unionens stadga om de
	grundläggande rättigheterna
FN	Förenta nationerna
hbtqi	Ett samlingsbegrepp för homosexuella,
	bisexuella, transpersoner och personer
	som identifierar sig som queer eller
	intersexperson
	23

Vissa begrepp och förkortningar

SOU 2022:38

HD	Högsta domstolen
HSLF-FS	Gemensam författningssamling avseende
	hälso- och sjukvård, socialtjänst, läke-
	medel, folkhälsa m.m. som ges ut av
	Socialstyrelsen tillsammans med sju andra
	myndigheter, bland annat Myndigheten
	för familjerätt och föräldraskapsstöd
JO	Justitieombudsmannen (Riksdagens
	ombudsmän)
KtM	En person som har ändrat könstillhörighet
	från kvinna till man
MFoF	Myndigheten för familjerätt och
	föräldraskapsstöd
MtK	En person som har ändrat könstillhörighet
	från man till kvinna.
NJA	Nytt juridiskt arkiv, avdelning 1, som
	innehåller rättsfall från Högsta domstolen
prop.	proposition
RFSL	Riksförbundet för homosexuellas,
	bisexuellas, transpersoners, queeras och
	intersexpersoners rättigheter
RH	Rättsfall från hovrätterna
rskr.	riksdagsskrivelse
SCB	Statistikmyndigheten SCB
SKR	Sveriges Kommuner och Regioner
SOU	Statens offentliga utredningar
SvJT	Svensk Juristtidning
SÖ	Sveriges internationella
	överenskommelser

SOU 2022:38

Vissa begrepp och förkortningar

Närmare om hur vissa återkommande uttryck och begrepp används i betänkandet

Vårt uppdrag syftar till att – med utgångspunkt i barnets bästa – åstadkomma en mer sammanhållen, könsneutral och jämlik reglering om föräldraskap samt regler om föräldraansvar som är anpassade till olika familjekonstellationer. Som uppmärksammas i våra direktiv är den familjerättsliga lagstiftningen på vissa områden inte anpassad till att barn växer upp i andra familjekonstellationer än den traditionella kärnfamiljen. I dag finns det en stor variation i människors sätt att bilda familj och inte sällan förändras ett barns familjesituation över tid. Det varierar därför också vilka uttryck som används för att be- skriva eller definiera en viss familjebildning. Likaså finns det olika sätt att benämna de barn och vuxna som ingår i familjerna.

När vi i de kommande kapitlen beskriver den nuvarande ordningen och analyserar hur den kan anpassas för att bättre tillgodose barns behov i olika familjekonstellationer är det emellertid ofrånkomligt att vissa mer generella uttryck måste användas när diskussionen rör olika grupper eller kategorier av familjer. Detsamma gäller när vi för resone- mang om de vuxna som utövar föräldraansvar för ett barn.

Vi är medvetna om att detta innebär att vi använder uttryck som en del familjer eller individer inte själva hade valt. Samtidigt ska det understrykas att vi inte lägger någon värdering i de uttryck som an- vänds. Våra överväganden i denna del bottnar i stället i en praktisk och pedagogisk hänsyn. Utifrån hur lagstiftningen ser ut i dag är det exempelvis nödvändigt att använda olika benämningar för den som är barnets förälder juridiskt sett och den som tar föräldraansvar utan att vara det. I annat fall blir framställningen otydlig och svårtillgäng- lig. Ett sådant förhållningssätt – dvs. att använda generella termer som ibland inte överensstämmer med de som används av enskilda familjer och individer – är också nödvändigt för att synliggöra de skillnader som finns och föra en diskussion om de svårigheter som detta kan leda till för barn och vuxna som inte lever i en traditionell kärnfamilj.

Ett helt centralt begrepp i flera kapitel är social förälder. Med detta avser vi den som tar föräldraansvar för ett barn utan att vara barnets rättsliga förälder eller vårdnadshavare. Det sociala föräldraskapet tar sikte på den faktiska omsorgen om barnet och det praktiska ansvars- tagandet för honom eller henne. Begreppet social förälder reserveras

Vissa begrepp och förkortningar

SOU 2022:38

ibland för föräldrar som inte har en biologisk eller genetisk koppling till barnet.1 I det här sammanhanget fyller dock begreppet snarare en funktion som motsats till rättslig förälder. Med rättslig förälder avses den som är barnets förälder enligt den föräldraskapsrättsliga regler- ingen, dvs. den som lagstiftningen definierar som barnets mor, far eller förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Det sistnämnda uttrycket avser den kvinna i en samkönad relation som inte har fött barnet.

I vardagligt tal görs det sällan skillnad mellan biologiskt och gene- tiskt föräldraskap. Oftast, men inte alltid, sammanfaller det biologiska och genetiska föräldraskapet för ett barn. I det här betänkandet är det dock nödvändigt att göra en distinktion mellan biologiskt och gene- tiskt föräldraskap. Med biologisk förälder avses den som har fött barnet. Med genetisk förälder avses den som har bidragit med sitt ägg eller sina spermier till barnets tillkomst, dvs. den vars arvsanlag barnet bär.2

Ibland får ett barn sociala föräldrar efter att barnets rättsliga för- äldrar har separerat från varandra och en av dem eller båda har träffat en ny partner som tar föräldraansvar för barnet. En mer vardaglig benämning för sådana sociala föräldrar är bonusföräldrar.3 Den här gruppen av familjer benämner vi ombildade familjer eller bonus- familjer. När det är relationen till en bonusförälder som åsyftas be- nämns följaktligen barnen i dessa familjer som bonusbarn. I vissa sam- manhang finns det ett behov av att tydligt skilja mellan en rättslig förälder som barnet bor tillsammans med efter familjeombildningen och en rättslig förälder som finns i ett annat hushåll än barnets. Den sistnämnda benämns då som extern förälder.

En del barn har sociala föräldrar eftersom fler än två personer har skaffat barn tillsammans med intentionen att samtliga ska fungera som barnets föräldrar. I sådana situationer handlar det således inte om bonusföräldrar, utom om sociala föräldrar som funnits med sedan barnets födelse. För att beskriva en sådan familj används ibland ut- trycket regnbågsfamilj. Med regnbågsfamilj avses dock i allmänhet en familj där minst en av de vuxna familjemedlemmarna definierar sig

1Mägi, Erik och Zimmerman, Lina-lea (2015). Stjärnfamiljejuridik. Svensk familjelagstiftning ur ett normkritiskt perspektiv, s. 148.

2Jfr Mägi, Erik och Zimmerman, Lina-lea (2015). Stjärnfamiljejuridik. Svensk familjelagstiftning ur ett normkritiskt perspektiv, s. 147 och 148.

3En annan benämning är styvförälder. Styvförälder kan dock uppfattas som ett något ålderdom- ligt uttryck. Vi har därför valt att i stället använda ”bonusförälder” eller ”social förälder”. Det ska samtidigt sägas att vi använder uttrycket styvbarnsadoption, eftersom det är den etablerade benämningen för en adoption som avser en makes eller sambos barn.

SOU 2022:38

Vissa begrepp och förkortningar

som hbtqi-person.4 Det är också så uttrycket används i det här betänkandet. En familjebildning där fler än två personer skaffar barn tillsammans är alltså inte nödvändigtvis en regnbågsfamilj. Även andra än hbtqi-personer bildar sådana familjer. Dessutom används regnbågs- familj ofta för att beskriva familjer där föräldrarna är hbtqi-personer även när de är två till antalet och båda är rättsliga föräldrar.

Ett annat tänkbart alternativ för att beskriva en familj där fler än två personer har skaffat barn tillsammans med intentionen att samt- liga ska fungera som barnets föräldrar är ”flerföräldrafamilj”. Enligt vår uppfattning är det dock svårt att använda det uttrycket i en fram- ställning som diskuterar de juridiska förutsättningarna kring föräldra- skap. Rättsligt sett kan ett barn inte ha fler än två föräldrar.

Ett annat uttryck som har vuxit fram under senare år är stjärn- familj. Det finns olika definitioner av ”stjärnfamilj”. En definition är att stjärnfamiljer omfattar alla sorters familjer. En annan är att stjärn- familjer är alla familjer som inte är kärnfamiljer.5 Begreppet omfattar således familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. Att genom- gående skriva ”stjärnfamiljer där fler än två vuxna tar föräldraansvar” är samtidigt omständligt. Det tynger framställningen och gör den svår- läst. Vi har därför stannat vid att i det här betänkandet använda uttrycket stjärnfamilj i en mer inskränkt betydelse. Med stjärnfamilj avser vi en familjebildning som är resultatet av att fler än två personer skaffat barn tillsammans med intentionen att samtliga ska ta föräldra- ansvar för barnet. I likhet med en ombildad familj omfattar stjärn- familjen således såväl rättsliga som sociala föräldrar. I stjärnfamiljen har dock samtliga av dem funnits med från barnets födelse och dess- förinnan också haft intentionen att bli föräldrar tillsammans.

I en del kapitel (främst kapitel 7 och 10) förekommer en begrepps- användning som avviker från den ovan angivna. Det handlar om redo- visningar av domstolsavgöranden eller vetenskapliga arbeten där be- greppsanvändningen delvis skiljer sig från den som vi har valt att använda. För att vara säkra på att innehållet i sådana källor återges korrekt har vi – när det annars kan finnas en risk för missförstånd – valt att hålla oss till den terminologi som används där. Vidare finns i avsnitt 14.4 en redovisning av bland annat enkätundersökningar som vi har låtit utföra med barn och vuxna i familjer som innefattar sociala

4Jfr t.ex. SOU 2017:101 s. 260 och 261.

5Se SOU 2017:101 s. 261. Jfr även Mägi, Erik och Zimmerman, Lina-lea (2015). Stjärnfamilje- juridik. Svensk familjelagstiftning ur ett normkritiskt perspektiv, s. 18 och 19.

Sammanfattning

Uppdraget

Vårt övergripande uppdrag har varit att se över föräldrabalkens regler om föräldraskap och i övrigt överväga vissa förändringar av de familje- rättsliga reglerna. Syftet med uppdraget har varit att – med utgångs- punkt i barnets bästa – åstadkomma en mer sammanhållen, könsneutral och jämlik reglering om föräldraskap samt regler om föräldraansvar som är anpassade till olika familjekonstellationer. I uppdraget har in- gått att ta ställning till bland annat

•hur föräldrabalkens regler om föräldraskap kan utformas för att bli mer överskådliga, enhetliga, heltäckande, könsneutrala och inklu- derande samt enklare att tillämpa,

•om utrymmet att häva ett föräldraskap ska begränsas,

•om personer som inte längre är gifta eller sambor ska kunna adop- tera gemensamt eller adoptera varandras barn, och

•om förutsättningarna för ett barn att upprätthålla sin relation med en social förälder efter en separation eller en förälders dödsfall behöver förbättras, och om det i övrigt behöver vidtas åtgärder för att underlätta för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar.

Översyn av föräldrabalkens regler om föräldraskap

Regelverkets utformning

Vårt uppdrag i den här delen har varit att göra en översyn av föräldra- balkens regler om föräldraskap. Översynen har främst handlat om att förbättra det föräldraskapsrättsliga regelverkets struktur samt göra det mer överskådligt, tydligt och begripligt.

Sammanfattning

SOU 2022:38

Den svenska föräldraskapsrättsliga regleringen är innehållsmässigt en av de mest moderna i världen. Reglerna innebär bland annat att samma förutsättningar för föräldraskap gäller för samkönade par som för olikkönade par och detta oberoende av om någon av föräldrarna har ändrat könstillhörighet. Att det kontinuerligt införts nya regler om föräldraskap utan att det samtidigt har gjorts en översyn av regel- verket som helhet, har dock fått konsekvensen att regelverket har blivit både invecklat och svårtillgängligt. Regleringens övergripande struktur, som i mångt och mycket fortfarande bygger på att föräldrar är en kvinna och en man som får barn tillsammans genom samlag, har nämligen behållits. När andra sätt att få barn och bli förälder till- kommit, har detta reglerats särskilt och i praktiken som undantag till den traditionella huvudregeln. Vidare är regleringens utformning i stor utsträckning styrd av att det finns tre typer av rättsliga föräldrar: ”mor”, ”far” och ”förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken”. Samman- taget medför detta att regelverket har blivit både omfattande och svårt att överblicka. Lika situationer regleras i stor utsträckning i olika para- grafer. För att förstå reglerna och kunna tillämpa dem krävs både kunskap om regelverket i stort och om hur reglerna förhåller sig till och påverkar varandra.

För att den föräldraskapsrättsliga regleringen ska bli enkel, tydlig och lätt att överblicka är det enligt vår bedömning nödvändigt att be- gränsa antalet paragrafer om föräldraskap genom att utmönstra den nuvarande fragmenterade ordningen där i praktiken lika fall regleras i olika paragrafer. En sådan genomgripande förändring är inte möjlig att åstadkomma utan att samtidigt avskaffa de olika termerna för föräldraskap. Vi föreslår därför att ”mor”, ”far” och ”förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken” – ersätts av ”förälder” och att bestämmelser som reglerar samma situation förs samman i gemensamma paragrafer. I de situationer det har betydelse huruvida en förälder är den av för- äldrarna som har fött barnet eller barnets andra förälder, ska detta anges särskilt.

Vår översyn har också resulterat i flera andra förslag som förenklar, tydliggör och moderniserar regelverket. Vi föreslår bland annat att den oskrivna principen om att den som har fött barnet är barnets förälder ska lagfästas, att grunderna för att häva ett föräldraskap ska förtydligas samt att språket ska moderniseras och förenklas.

SOU 2022:38

Sammanfattning

Behovet av särskilda regler när det inte är känt eller är oklart vem som har fött ett barn

Vårt uppdrag har också omfattat att överväga behovet av regler om utredning av moderskap och föräldraskap. I dag finns det inte några regler i föräldrabalken om fastställande och hävande av moderskap. Detta beror på att det i regel står klart vem som har fött barnet och således är barnets mor. Om det är oklart vem som har fött barnet eller om moderskapet ifrågasätts, får en talan om fastställande eller hävande av moderskapet i stället föras som en fastställelsetalan enligt reglerna i 13 kap. 2 § rättegångsbalken. Det finns inte heller några särskilda regler om utredning av moderskap, vilket bland annat innebär att social- nämnden inte har någon lagstadgad skyldighet att försöka utreda vem som har fött ett barn.

För att kunna bedöma behovet av särskilda regler om utredning av moderskap har vi analyserat 174 mål om moderskap som kom in till 26 av landets tingsrätter under 2019 och 2020. Vår genomgång visar att behovet av en rättslig prövning av moderskap i regel uppstår på grund av att ett barn som har invandrat till Sverige inte har den doku- mentation som krävs för att Skatteverket ska registrera barnets moder- skap i folkbokföringen.

För att säkerställa att de uppgifter som registreras i folkbokför- ingen är korrekta omfattar Skatteverkets registrering en viss prövning av uppgifterna. Som utgångspunkt ska de uppgifter som registreras i folkbokföringen vara styrkta. Att det ställs höga krav för att uppgifter ska registreras i folkbokföringen kan dock medföra svårigheter för den som invandrar till Sverige. Detta gäller särskilt för de som invand- rar och som av olika skäl har svårigheter att få fram tillförlitligt under- lag från det land de invandrar från. Svårigheten att få riktiga uppgifter registrerade i folkbokföringen avser i en sådan situation i allmänhet flera olika folkbokföringsuppgifter och inte enbart uppgiften om för- äldraskap. Enligt vår bedömning är det mot den bakgrunden och med hänsyn till att behovet av en rättslig prövning i domstol endast upp- står i undantagsfall, inte motiverat att föreslå regler i föräldrabalken om fastställande och hävande av föräldraskap för den som har fött barnet som motsvarar de regler som i dag finns för barnets andra för- älder. Till skillnad från föräldraskap för den som inte har fött barnet etableras ett föräldraskap för den som har fött barnet alltid automa- tiskt genom födandet. Det som i undantagsfall ska prövas är alltså vem

Sammanfattning

SOU 2022:38

som har fött barnet och när detta är klarlagt följer föräldraskapet per automatik. Om det i ett enskilt fall finns behov av att föra en talan i domstol kan en sådan talan föras enligt de allmänna reglerna om fast- ställelsetalan i 13 kap. 2 § rättegångsbalken.

Att det inte finns något behov av särskilda regler om fastställande och hävande av föräldraskap för den som har fött ett barn innebär emellertid inte att samhället kan förhålla sig passivt när detta förhål- lande är oklart beträffande ett barn som har hemvist i Sverige, i vart fall inte när det är fråga om ett barn under 18 år. Ett barn har rätt att få klarhet om sitt ursprung. Rätten att få klarhet om sitt ursprung omfattar rätten att få kännedom om båda sina föräldrar, även den förälder som har fött barnet. Socialnämnden har ett tydligt ansvar enligt föräldrabalken när det gäller att få föräldraskapet för den av föräldrarna som inte har fött barnet fastställt. Även om det inte anges i lag framgår det av rättspraxis att socialnämnden har en skyldighet att, om behov uppkommer, också försöka utreda vem som kan ha fött barnet. I detta ligger att socialnämnden har en skyldighet att bi- träda barnet med att få rättsligt bestämt vem som har fött barnet och alltså är barnets förälder. Att socialnämndens skyldighet att bistå ett barn med att utreda vem som har fött barnet inte framgår uttryck- ligen av lag medför dock en risk för att socialnämnder agerar olika när ett behov av en sådan utredning uppkommer.

Det är viktigt att alla barn i Sverige får samma stöd och hjälp med att klarlägga vem som är barnets föräldrar, oavsett var i landet barnet bor. Vi föreslår därför att det införs en lagstadgad skyldighet i föräldra- balken för socialnämnden att försöka utreda vem som har fött ett barn om detta inte är känt eller är oklart. En sådan utredningsskyldighet kommer inte bara att aktualiseras när det i folkbokföringen inte finns någon registrerad förälder som har fött barnet, utan även när det är oklart om den som har registrerats som förälder i folkbokföringen verkligen är den som har fött barnet. Skyldigheten bör, i likhet med vad som gäller för föräldraskap för den som inte har fött barnet, om- fatta barn som inte har fyllt 18 år och som har sin hemvist i Sverige. Vidare bör handläggningsreglerna i 2 kap. föräldrabalken om social- nämndens utredning av föräldraskap för den som inte har fött barnet gälla i tillämpliga delar även för en utredning om vem som har fött barnet.

Vi har också kommit fram till att socialnämnden ska ha en skyldig- het att verka för en rättsgenetisk undersökning i samtliga fall nämn-

SOU 2022:38

Sammanfattning

den bedömer att det finns ett behov av en sådan och att detta bör gälla oavsett om utredningen avser frågan om vem som har fött barnet eller föräldraskapet för den som inte har fött barnet.

Enligt nuvarande ordning bör socialnämnden verka för att en rätts- genetisk undersökning genomförs om den som kan vara far till ett barn begär det eller om det finns anledning att anta att modern har haft samlag med mer än en man under den tid då barnet kan ha till- kommit. En rättsgenetisk undersökning kan dock vara avgörande för socialnämndens utredning av ett barns föräldraskap även i andra situa- tioner än när barnet har tillkommit genom samlag, t.ex. om barnet har tillkommit genom en heminsemination men det är oklart vem av flera olika spermiedonatorer som är barnets förälder. Vidare kan en rättsgenetisk undersökning ha betydelse för frågan om vem som har fött barnet. Den genetiska kopplingen till barnet saknar visserligen betydelse för uppkomsten av ett sådant föräldraskap, men förekomsten av en genetisk koppling kan utgöra ett starkt bevisfaktum för att den som uppger sig ha fött barnet också har gjort det. Som framgår ovan uppstår oklarheter kring vem som har fött ett barn i princip enbart när barnet har invandrat till Sverige och saknar tillförlitlig dokumen- tation, t.ex. födelsebevis eller utdrag ur sjukhusjournal, som kan styrka vem som har fött barnet. I en sådan situation kan det vara av stor betydelse för socialnämndens utredning att det genomförs en rätts- genetisk undersökning.

Hävande av föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet

Det har i olika sammanhang uttryckts en oro för att reglerna om hävande av föräldraskap inte är förenliga med barnets bästa. Kritiken har framför allt handlat om att hävandereglerna inte är anpassade till de olika sätten att skaffa barn och bli förälder som tillkommit på senare år. Traditionellt har grunderna för hävande av faderskap i huvudsak tagit sikte på situationen att någon annan än den rättsliga fadern ge- nom samlag bidragit till barnets tillkomst. Vid assisterad befruktning med donerade spermier är situationen en annan. Att den som har an- setts som förälder inte har en genetisk koppling till barnet utgör då inte i sig en grund för hävande. I stället kan hävande ske om det visar sig att någon av förutsättningarna för föräldraskapet inte var upp- fyllda, t.ex. om barnet har tillkommit genom assisterad befruktning

Sammanfattning

SOU 2022:38

i utlandet med en anonym spermiedonator. Att ett föräldraskap be- stäms felaktigt kan bero på okunskap om regelverket eller de faktiska förhållandena. Det kan dock också vara så att ett par, trots att de är medvetna om att det brister i någon av förutsättningarna för föräldra- skap, ändå låter det presumeras eller bekräftas. Det finns vidare en farhåga att de nya reglerna om presumtion av föräldraskap, som trädde i kraft den 1 januari 2022, kan komma att leda till fler felaktiga föräldraskap som senare kan bli föremål för hävning.

Av den statistik Domstolsverket har tagit fram till utredningen framgår att antalet mål i domstol om hävande av faderskap har mins- kat de senaste tio åren. Vidare framgår att det har kommit in ytterst få mål om hävande av föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken. Den genomgång vi har gjort av 455 mål om hävande av faderskap som kom in till 26 av landets tingsrätter under 2019 och 2020 visar också att det i en majoritet av målen om hävande av ett presumerat fader- skap helt saknas något motstående intresse till önskemålet att fader- skapet ska hävas. Det framgår också att det – även i andra typer av mål om hävande av föräldraskap – är vanligt att barnet och föräldern är överens om att föräldraskapet ska hävas.

De nya reglerna om föräldraskap vid assisterad befruktning, som bland annat innebär att ett presumerat eller fastställt föräldraskap kan hävas om en anonym spermiedonator har använts vid behand- lingen, har varit i kraft en förhållandevis kort tid. Det är därför inte möjligt att dra några säkra slutsatser i frågan om regleringen kan komma att leda till fler hävda föräldraskap. Antalet hävda föräldra- skap kan också komma att påverkas av den nya möjligheten att digi- talt bekräfta ett föräldraskap utan socialnämndens medverkan som trädde i kraft den 1 januari 2022. Detsamma gäller, som nämnts ovan, för de nya reglerna om presumtion av föräldraskap. Det finns dock i dagsläget inte något som tyder på att antalet hävda föräldraskap ökar.

Att det är relativt ovanligt att föräldraskap hävs och än mer säll- synt att barnet och föräldern tvistar i frågan innebär emellertid inte att dagens reglering är ändamålsenlig ur ett barnrättsperspektiv. Reg- lerna ger exempelvis inte något utrymme att beakta barnets even- tuella intresse av att behålla ett befintligt föräldraskap.

Av vår genomgång av mål framgår vidare att det i ett mindre antal mål också ifrågasätts om det är till barnets bästa att föräldraskapet hävs. Sådana invändningar förekommer alltså trots att de i dag saknar rättslig relevans. Gemensamt för dessa mål är att det handlar om situa-

SOU 2022:38

Sammanfattning

tioner där hävandefrågan uppkommer senare i barnets liv och någon av parterna – antingen barnet eller föräldern – motsätter sig att för- äldraskapet hävs.

När ett föräldraskap hävs upphör alla juridiska band mellan barnet och den tidigare föräldern. Den tidigare föräldern kommer exempel- vis inte längre vara barnets vårdnadshavare, vilket bland annat innebär att barnet inte utan vidare kan bo tillsammans med honom eller henne. Det kan också bli svårt för barnet att få ett reglerat umgänge med sin tidigare förälder. I värsta fall kan barnet helt förlora kon- takten med någon som under lång tid har varit den som stått barnet närmast. Ett hävt föräldraskap innebär också att barnet inte längre har rätt till underhåll eller arv från sin tidigare förälder. För det fall det hävda föräldraskapet inte ersätts med ett nytt, kan barnet hamna i en sämre ekonomisk situation. I det enskilda fallet kan alltså ett hävt föräldraskap få allvarliga konsekvenser för de berörda. Även om det är ett relativt litet antal föräldraskap som hävs per år, anser vi därför att det är motiverat att överväga en ändring av reglerna om hävande av föräldraskap.

Det finns flera argument både för och emot att begränsa utrym- met att häva ett föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet. Motargumenten handlar framför allt om betydelsen av ett rättsligt korrekt föräldraskap och risken för att en begränsning kommer att uppmuntra ett kringgående av regelverket, vilket i förlängningen kan påverka barnets möjligheter att få kännedom om sitt genetiska ur- sprung. Argumenten är viktiga, men de väger enligt vår uppfattning inte lika tungt som skälen för att införa en begränsning. Det får i regel anses vara till barnets bästa att en tvist om barnets föräldraskap avgörs tidigt i hans eller hennes liv. I det enskilda fallet kan nämligen ett hävt föräldraskap få allvarliga konsekvenser för både barnet och de inblandade vuxna. Om föräldraskapet hävs senare i barnets liv innebär det i många fall att ett befintligt familjeliv bryts upp. I en sådan situation saknas det i dag helt möjlighet att göra en intresse- avvägning i det enskilda fallet. Det är tveksamt om denna ordning är förenlig med våra åtaganden enligt Europakonventionen. Risken för att regelverket kringgås kan också, enligt vår uppfattning, beaktas inom ramen för utformningen av begränsningen. Vi har därför kommit fram till att det bör införas någon form av begränsning av utrymmet att häva ett föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet.

Sammanfattning

SOU 2022:38

Det finns flera olika tänkbara lösningar för att begränsa möjlig- heterna att häva ett föräldraskap. En begränsning kan ske bland annat genom att ändra i grunderna för när ett föräldraskap kan hävas, genom att begränsa vilka omständigheter som får läggas till grund för ett hävande eller genom att införa någon form av inskränkning av en förälders talerätt. Vi har kommit fram till att de olika intressen som bör beaktas vid utformningen av en begränsning i utrymmet att häva ett föräldraskap bäst balanseras genom att införa en tidsfrist för förälderns talerätt. Vårt förslag är att en förälder ska väcka talan om hävande av ett presumerat föräldraskap inom tre år från barnets födelse. Om föräldraskapet har fastställts genom bekräftelse ska talan väckas inom tre år från det att föräldraskapet fastställdes. En talan som väcks efter tidsfristens utgång får endast prövas om det finns synnerliga skäl för det.

Det är vår bedömning att barn även framöver bör ha en obegränsad rätt att väcka talan. För att stärka barnets rätt till självbestämmande i en fråga som är central för den egna identiteten föreslår vi dock att barnet som utgångspunkt ska föra sin egen talan i mål om hävande av föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet. Om barnet är yngre än 15 år och det finns synnerliga skäl att förordna en god man, ska barnets talan föras av den gode mannen. Barnets talan ska alltid föras av en god man om barnet är yngre än 15 år och motpart i ett mål om hävande av föräldraskap. Barnets förmyndare, i regel den förälder som har fött barnet, ska inte längre ha rätt att föra barnets talan. I stället ska den förälder som har fött barnet ha en självständig rätt att väcka talan om hävande av föräldraskap, dock med samma inskränkningar som ska gälla för den andra föräldern.

Behovet av ändringar i lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap

Föräldraskap är ett statusförhållande som berör alla barn. I allmän- het kan ett barns föräldraskap etableras utan någon föregående rätts- genetisk undersökning. I de relativt få fall det krävs en sådan under- sökning är det ovanligt att den inte kan genomföras på frivillig väg. Det är alltså förhållandevis sällsynt med domstolsbeslut om rätts- genetisk undersökning. I det enskilda fallet kan dock ett sådant beslut vara avgörande för barnets möjligheter att få föräldraskapet etablerat och därmed också få kunskap om sitt genetiska ursprung. Det är mot

SOU 2022:38

Sammanfattning

den bakgrunden angeläget att det finns möjligheter för domstol att besluta om rättsgenetisk undersökning när detta är motiverat.

I dag kan domstol enbart besluta om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap. Det finns alltså inte någon möjlighet att besluta om rättsgenetisk undersökning för att utreda vem som har fött barnet eller vem som är barnets förälder enligt 1 kap. 9 § föräldra- balken. Detta beror på att lagen om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap endast är tillämplig när den genetiska kopp- lingen är relevant för det rättsliga föräldraskapet. I vissa situationer krävs det också att det kan antas att barnet har tillkommit genom samlag. Detta innebär att en domstol inte har möjlighet att besluta om en rättsgenetisk undersökning om det står klart att barnet har tillkommit genom en assisterad befruktning, trots att den genetiska kopplingen kan vara avgörande för rättsligt föräldraskap i en sådan situation, t.ex. när barnet har tillkommit genom en heminsemination.

Enligt vår uppfattning är det inte rimligt att domstolens möjlig- heter att besluta om en rättsgenetisk undersökning skiljer sig åt be- roende på om barnet har tillkommit genom samlag eller genom en assisterad befruktning. Vi föreslår därför att lagens tillämpnings- område ska utvidgas till att omfatta alla situationer när den genetiska kopplingen är avgörande för det rättsliga föräldraskapet.

Behovet av en rättsgenetisk undersökning kan också aktualiseras när föräldraskapet för den som inte har fött barnet ifrågasätts. I dag gäller olika regler beroende på om det ifrågasatta föräldraskapet har etablerats på grund av äktenskap (föräldraskapspresumtionen) eller om det har fastställts genom bekräftelse. För att domstol ska kunna besluta om en rättsgenetisk undersökning när ett föräldraskap har fastställts genom bekräftelse krävs att det efter bekräftelsen har fram- kommit omständigheter som ger anledning att anta att någon annan har haft samlag med den förälder som har fött barnet under den tid då barnet kan ha tillkommit. För ett bekräftat föräldraskap finns det vidare en möjlighet att initiera en rättsgenetisk undersökning utan att samtidigt väcka talan om hävande av föräldraskapet. Vi föreslår att kravet på nya omständigheter för domstolsbeslut om rättsgenetisk undersökning ska tas bort. Vi föreslår även att möjligheten att pröva en fråga om rättsgenetisk undersökning utanför ett mål om hävande av det bekräftade föräldraskapet ska tas bort.

Vidare kan behovet av en rättsgenetisk undersökning uppstå sedan ett föräldraskap har fastställts genom dom. För att ett föräldraskap

Sammanfattning

SOU 2022:38

som har fastställts genom dom ska kunna hävas krävs att resning har beviljats. Eftersom det inte finns någon möjlighet att besluta om rättsgenetisk undersökning i ett ärende om resning, bör det även fort- sättningsvis vara möjligt att få frågan om rättsgenetisk undersökning prövad i ett separat domstolsärende. För beslut om undersökning bör det, liksom i dag, krävas att det har framkommit nya omständigheter efter det att föräldraskapet fastställdes. De nya omständigheterna bör dock inte vara begränsade till situationen att barnet har tillkommit genom samlag, utan ska utvidgas till att omfatta alla situationer där det finns anledning att anta att någon annan kan vara förälder till barnet.

Vi har också kommit fram till att domstol ska kunna besluta om en rättsgenetisk undersökning när det inte är känt eller är oklart vem som har fött ett barn om en sådan undersökning behövs.

Grunden för föräldraskapet för den som har fött barnet är själva födandet. Detta gäller även när barnet har tillkommit genom en ägg- donation och den som har fött barnet alltså inte är barnets genetiska förälder. Av den genomgång vi har gjort av mål om moderskap framgår att oklarheter kring vem som har fött ett barn i princip bara uppstår när barnet har invandrat till Sverige och saknar tillförlitlig dokumen- tation som kan styrka vem som har fött barnet, t.ex. ett födelsebevis eller en sjukhusjournal från det sjukhus där barnet föddes. I en sådan situation kan en rättsgenetisk undersökning ha betydelse för frågan om vem som har fött barnet. Förekomsten av en genetisk koppling utgör i allmänhet ett starkt bevisfaktum för att den som uppger sig ha fött barnet också har gjort det.

Vår genomgång av mål om moderskap i domstol tyder på att det visserligen är sällsynt att frågan om vem som har fött barnet är tvis- tig. Det går samtidigt inte att utesluta att det skulle kunna uppstå en situation när det inte är möjligt att genomföra en rättsgenetisk under- sökning på frivillig väg. Om en presumtiv eller ifrågasatt förälder inte vill medverka till en rättsgenetisk undersökning bör det, enligt vår upp- fattning, finnas möjlighet att besluta om tvångsmedel för att en sådan undersökning ska komma till stånd. Vår bedömning är att en sådan begränsning av skyddet mot kroppsliga ingrepp är proportionerlig.

Om en rättsgenetisk undersökning visar att den som uppger sig ha fött barnet också är barnets genetiska förälder bör detta i regel vara tillräckligt för att Skatteverket ska kunna registrera föräldraskapet i folkbokföringen. Eftersom det ytterst sällan kommer att finnas ett behov av en domstolsprövning för att kunna registrera föräldraskapet

SOU 2022:38

Sammanfattning

för den som har fött barnet, finns det inte heller något behov av sär- skilda regler som gör det möjligt att ta upp frågan om rättsgenetisk undersökning inom ramen för en fastställelsetalan enligt 13 kap. 2 § rättegångsbalken. Frågan om rättsgenetisk undersökning när det inte är känt eller är oklart vem som har fött ett barn ska i stället hand- läggas som ett domstolsärende. Beslut om rättsgenetisk undersökning ska få begäras av den som kan vara part i ett mål om fastställelse av vem som är den förälder som har fött barnet.

Behovet av ändringar i reglerna om föräldraskap i internationella situationer

Föräldrabalken styr reglerna om föräldraskap i svenska förhållanden. När det finns anknytning till ett annat land än Sverige styrs förhållan- dena mellan enskilda av den svenska internationella privat- och pro- cessrätten. Den svenska internationella privat- och processrätten regle- rar bland annat hur man ska avgöra vilket lands lag som ska tillämpas på en fråga och i vilken utsträckning ett rättsförhållande som har fastställts i ett annat land kan erkännas i Sverige.

I dag finns regleringen av frågor om föräldraskap i internationella situationer huvudsakligen i två regelverk – lagen (1985:367) om inter- nationella faderskapsfrågor (1985 års lag) och lagen (1979:1001) om erkännande av nordiska faderskapsavgöranden (1979 års lag). I för- hållande till Schweiz finns det också regler i lagen (1936:79) om erkän- nande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz. För utom- nordiska situationer, som inte har någon anknytning till Schweiz, gäller enbart 1985 års lag. För nordiska situationer ska 1979 års lag tillämpas på vissa frågor, bland annat frågan om giltigheten av nordiska domstolsavgöranden, och 1985 års lag på andra frågor, bland annat frågan om svensk domstols behörighet i mål om föräldraskap. Att de internationellt privat- och processrättsliga reglerna om föräldraskap i nordiska förhållanden återfinns i två olika regelverk gör, enligt vår uppfattning, tillämpningen onödigt komplicerad. För att få en mer sammanhållen och lättöverskådlig lagstiftning föreslår vi därför att de svenska bestämmelserna om föräldraskap i internationella situatio- ner som i dag finns i 1985 års lag och 1979 års lag ska samlas i en ny lag.

Det ingår inte i vårt uppdrag att göra en mer allmän översyn av det svenska internationellt privat- och processrättsliga regelverket. Vi ska däremot analysera de konsekvenser våra föreslagna ändringar

Sammanfattning

SOU 2022:38

i föräldrabalken får för regelverket och ta ställning till behovet av följdändringar.

I huvudsak ska reglerna i 1985 års lag och 1979 års lag föras över i sak oförändrade till den nya lagen. Vi föreslår dock några föränd- ringar i jämförelse med vad som gäller i dag, bland annat att lagens tillämpningsområde ska utvidgas till att omfatta frågor om föräldra- skap för den som har fött barnet och att det ska införas en regel som anger att svensk lag alltid ska tillämpas i frågor om föräldraskapet för den som har fött barnet. Vi föreslår också att den nya lagen ska gälla i fler situationer när frågan avser föräldraskapet för den som inte har fött barnet. Till skillnad från hittillsvarande ordning ska det inte ställas något krav på att den kvinna som föräldraskapet avser är eller har varit gift eller sambo med den som har fött barnet. Lagen ska dock inte gälla när ett föräldraskap för den som inte har fött barnet och inte heller har bidragit med sina spermier till barnets tillkomst ska ersätta föräldraskapet för den som har fött barnet. Detta innebär att lagen inte kommer att vara tillämplig på frågor om föräldraskap för en till- tänkt förälder till ett barn som har tillkommit genom ett surrogat- arrangemang i utlandet när denne inte har bidragit med sina spermier till barnets tillkomst.

Följdändringar

Våra förslag ovan föranleder ett flertal följdändringar. Merparten av följdändringarna handlar om att ersätta ”mor”, ”far” och ”förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken” med ”förälder” i de författningar som innehåller någon av termerna.

Utökade möjligheter till adoption

Regelverket om adoption innehåller vissa generella begränsningar av vem som får adoptera. Bland annat är det bara makar och sambor som får adoptera gemensamt och som kan åstadkomma ett gemensamt föräldraskap genom styvbarnsadoption. Som huvudregel är det inte heller tillåtet för en make eller sambo att adoptera utan den andra maken eller sambon; makar och sambor får alltså som utgångspunkt endast adoptera gemensamt.

SOU 2022:38

Sammanfattning

De generella begränsningarna av vem som får adoptera skapar fram- för allt problem för tidigare makar och sambor som vill åstadkomma en styvbarnsadoption eller en adoption av ett barn som har varit familje- hemsplacerat hos dem. Det kan dock uppstå problem även i andra situationer, t.ex. när tidigare makar eller sambor vill adoptera ett barn som de är eller har varit särskilt förordnade vårdnadshavare för eller när en make eller sambo som varit ensamstående familjehemsförälder vill adoptera det barn som varit familjehemsplacerat hos honom eller henne utan sin partner.

Enligt tidigare förarbeten bör frågor om adoption i största möjliga utsträckning bygga på individuella bedömningar utifrån omständig- heterna i det enskilda fallet. Generella begränsningar bör uppställas endast om det finns sakliga skäl för det.

Det finns inte något internationellt åtagande som hindrar att andra än makar eller sambor ges möjlighet att adoptera gemensamt eller ge- nom styvbarnsadoption åstadkomma ett gemensamt föräldraskap.

Idag är det relativt vanligt att underåriga eller vuxna barn har sepa- rerade föräldrar och att föräldrarna också har nya relationer. Drygt 25 procent av alla underåriga barn i Sverige har särlevande föräldrar. Att ett barns föräldrar separerar innebär i regel en stor förändring för familjen men behöver i sig inte innebära negativa konsekvenser för barnet. Forskningen på området visar att det inte är det faktum att föräldrarna har separerat som utgör en risk för psykisk och fysisk ohälsa, utan barnets utsatthet för konflikter. I det enskilda fallet be- höver alltså barnet inte påverkas negativt av att ha separerade föräld- rar och inte heller av att någon av eller båda föräldrarna har en ny partner.

När det är fråga om en styvbarnsadoption av en avliden makes eller sambos barn finns det, enligt vår uppfattning, inte några direkta nackdelar med att göra det möjligt för den efterlevande maken eller sambon att åstadkomma ett gemensamt föräldraskap med sin avlidna partner genom adoption. Detta gäller såväl vuxna som underåriga bonusbarn. Sådana styvbarnsadoptioner tillåts också i de flesta av våra nordiska grannländer.

Om de tidigare makarna eller samborna har separerat är det, som framgår ovan, inte separationen i sig som utgör en riskfaktor, utan den eventuella förekomsten av konflikter som går ut över barnet. Som utgångspunkt får tidigare makar eller sambor som är överens om att gemensamt adoptera ett barn som de har en befintlig familjerelation

Sammanfattning

SOU 2022:38

till generellt sett anses ha goda förutsättningar för ett gemensamt för- äldraskap. Detsamma gäller för tidigare makar eller sambor som är överens om att den ene ska styvbarnsadoptera den andres barn. Ris- ken för konflikter mellan föräldrarna som påverkar barnet negativt ska också vägas mot de fördelar som en adoption innebär. Enligt vår uppfattning bör en sådan avvägning göras i det enskilda fallet inom ramen för den lämplighetsbedömning som alltid ska ske. Detta gäller såväl när adoptionen avser en vuxen som när adoptionen avser ett barn.

Enligt vår bedömning finns det alltså inte tillräckliga skäl för att behålla den nuvarande generella begränsningen som hindrar tidigare makar eller sambor från att adoptera gemensamt eller uppnå gemen- samt föräldraskap genom styvbarnsadoption. Vi föreslår därför att makar och sambor som är eller har varit familjehemsföräldrar eller särskilt förordnade vårdnadshavare för ett barn ska kunna adoptera barnet gemensamt även efter en separation. Vidare föreslår vi att tidi- gare makar och sambor ska kunna åstadkomma ett gemensamt för- äldraskap genom styvbarnsadoption. Möjligheten till adoption ska inte begränsas av om någon av de tidigare makarna eller samborna har gift sig eller blivit sambo med en ny partner. Den tidigare maken eller sambon ska alltså kunna adoptera utan medverkan av sin nya partner. Liksom i andra fall av gemensam adoption ska den som har adopterats anses som de tidigare makarnas eller sambornas gemen- samma barn. Om barnet är underårigt ska de tidigare makarna eller samborna ha gemensam vårdnad om barnet från den tidpunkt när adoptionsbeslutet får laga kraft. Om det är fråga om en styvbarns- adoption av en avliden makes eller sambos barn, ska dock den efter levande maken eller sambon ha ensam vårdnad om barnet.

Vi föreslår också att en make eller sambo som är eller har varit ensamstående familjehemsförälder eller särskilt förordnad vårdnads- havare, eller som har varit familjehemsförälder eller särskilt förord- nad vårdnadshavare tillsammans med en partner som senare avlidit, ska kunna adoptera utan sin nya partner. Det finns inte anledning att upprätthålla kravet på att makar och sambor ska adoptera gemen- samt i en sådan situation.

Förslagen innebär att vissa generella hinder mot adoption slopas. De medför dock inte några förändringar i övrigt. För att en adoption ska beviljas kommer det även fortsättningsvis att krävas att den be- döms vara lämplig. När adoptionen avser ett barn som inte har fyllt

SOU 2022:38

Sammanfattning

18 år, är det barnets bästa som ska ges störst vikt. Vidare ska barnets åsikter tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Även övriga förutsättningar för adoption ska vara uppfyllda. Exem- pelvis krävs det i regel samtycke från ett barn som har fyllt 12 år och från barnets andra förälder om barnet är underårigt och den andra föräldern är vårdnadshavare.

Åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar

Allmänna utgångspunkter

Vårt uppdrag i den här delen har varit att ta ställning till om barns rätt till sociala föräldrar behöver stärkas och om förutsättningarna för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar i övrigt behöver för- bättras.

Många barn växer upp i andra familjer än traditionella kärnfamiljer. Inte sällan finns det en eller flera vuxna som tar ett föräldraansvar för barnet utan att vara barnets rättsliga förälder eller vårdnadshavare, s.k. sociala föräldrar. Det är angeläget att barn som växer upp i en familj med andra eller fler vuxna än två rättsliga föräldrar har tillgång till sitt sociala nätverk och kan dra nytta av detta på samma sätt som andra barn. De band som finns mellan ett barn och en social förälder kan vara väl så starka som banden till en rättslig förälder. Det är vik- tigt att denna relation erkänns och att det finns en trygghet och för- utsebarhet för alla barn oavsett i vilken familj barnet växer upp.

Den familjerättsliga lagstiftningen är inte anpassad till att barn växer upp i andra familjer än kärnfamiljer. Det har bland annat lyfts fram att den nuvarande ordningen brister när det gäller förutsättningarna för barnet att upprätthålla sin relation med en social förälder om det uppstår konflikter i samband med en separation eller en förälders döds- fall. Kärnan i kritiken är att det i en sådan situation finns en risk att en social förälder stängs ute från barnets liv, trots att det kan inne- bära att barnet förlorar kontakten med någon som i praktiken fun- gerat som en förälder under barnets uppväxt. Att den familjerättsliga lagstiftningen utgår från kärnfamiljen innebär också att det kan finnas svårigheter för sociala föräldrar att ta ett föräldraansvar, vilket i sin tur kan gå ut över barnet. Det kan handla om att en social förälder inte får tillgång till information om barnet från t.ex. skolan eller vården,

Sammanfattning

SOU 2022:38

eller att det i andra sammanhang är förenat med svårigheter för en social förälder att vara delaktig i frågor som rör barnet.

För att avgöra om det finns behov av åtgärder för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar krävs att den närmare problembilden klarläggs. En huvuduppgift för oss har därför varit att undersöka vilka konkreta svårigheter som i olika situationer kan uppstå för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar. En annan uppgift har varit att undersöka hur befintliga möjligheter att understödja relationen mellan ett barn och en social förälder används, främst barnets rätt till um- gänge med andra än rättsliga föräldrar.

Våra ställningstaganden om behovet av åtgärder har utgått ifrån den problembild vi har identifierat. En central utgångspunkt för våra överväganden har varit att våra förslag ska utformas utifrån barnets bästa. En annan angiven utgångspunkt för vårt uppdrag har varit att ett behov av att stärka barns rätt till sociala föräldrar i första hand ska bygga på samförstånd och delegation av ansvar och således tillgodo- ses genom andra åtgärder än att utvidga kretsen av vårdnadshavare.

Vårt arbete med att kartlägga problembilden

Vid undersökningen av de befintliga möjligheterna för barn att upp- rätthålla relationen till en social förälder har gällande bestämmelser om barns rätt till umgänge med andra än rättsliga föräldrar stått i centrum. I dag är det endast socialnämnden som är behörig att väcka en talan om umgänge mellan barnet och någon annan än en rättslig förälder. Vid bedömningen av om en sådan talan ska föras ska social- nämnden särskilt beakta barnets behov av umgänge med sina mor- föräldrar och farföräldrar och andra som står barnet särskilt nära.

För att undersöka hur dessa bestämmelser tillämpas i praktiken tog vi fram en enkät som skickades till samtliga socialnämnder i landet. Cirka 65 procent av socialnämnderna besvarade enkäten. Undersök- ningen visar att det till nämnderna, under åren 2018–2020, inkom sammanlagt 110 förfrågningar om att väcka talan om barnets umgänge med någon annan än en rättslig förälder. Vidare väcktes det en sådan talan vid 6 tillfällen, vilket motsvarar ungefär 5 procent av alla för- frågningar.

Det var far- eller morföräldrar som stod bakom de allra flesta av förfrågningarna. Hela 90 förfrågningar kom från någon i den person-

SOU 2022:38

Sammanfattning

kretsen. Sammanlagt 7 förfrågningar kom från sociala föräldrar. I ett ärende handlade det om en social förälder i en stjärnfamilj och i övriga fall om sociala föräldrar i ombildade familjer.1 Av de 6 fall där socialnämnden förde en umgängestalan avsåg ett fall ett barns rätt till umgänge med en social förälder. I sammanhanget bör dock fram- hållas att enkätsvaren samtidigt visar att det är förhållandevis vanligt att barnets vårdnadshavare och den som har vänt sig till socialnämnden med en förfrågan om umgänge kan komma överens om umgänget. Samförståndslösningar nåddes i drygt en tredjedel av ärendena.

När det sedan gäller kartläggningen av vilka konkreta svårigheter som i olika situationer kan uppstå för familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar har Kantar Sifo på vårt uppdrag utfört en större statis- tisk undersökning där uppgifter har inhämtats från ett stort antal barn och vuxna i olika familjekonstellationer där sociala föräldrar ingår. I undersökningen ingick dels två enkäter som besvarades av vuxna (536 respondenter) respektive av barn i åldrarna 13–17 år (238 re- spondenter), dels djupintervjuer med vuxna (22 respondenter) och med barn i blandade åldrar (21 respondenter). Frågorna handlade i huvudsak om huruvida deltagarna upplevt eller inte upplevt problem eller utmaningar som hör samman med den sociala förälderns rätts- liga position i förhållande till barnet, dvs. att han eller hon varken är rättslig förälder eller vårdnadshavare. I undersökningen berördes sär- skilt barnets skolgång, hälso- och sjukvård, fritid, föreningsliv och resor samt ekonomi och försäkringar. Frågorna som ställdes till barn kretsade väsentligen kring barnets uppfattning om vem i deras när- het som utför olika uppgifter och om barnet själv vill eller inte vill att deras sociala förälder ska involveras mer i olika sammanhang, t.ex. i frågor som rör barnets skolgång eller hälsa.

Djupintervjuerna gav utrymme för dels mer utvecklade resone- mang om de frågor som ingick i enkäterna, dels frågor om föräldra- skap och familjerelationer på ett djupare plan.

Nedan återkommer vi till vad kartläggningen i huvudsak visar och vilka slutsatser vi drar av den när det gäller såväl behovet av reformer som lämpligheten av olika förslag som vi har övervägt.

1Se avsnittet Vissa begrepp och förkortningar för en redogörelse av hur olika familjebegrepp används i det här betänkandet.

Sammanfattning

SOU 2022:38

Slutsatser om reformbehovet

Förutsättningarna för barn att upprätthålla en relation

med sina sociala föräldrar efter en separation eller en förälders dödsfall behöver förbättras

Vår undersökning om tillämpningen av bestämmelserna om barns rätt till umgänge med andra än rättsliga föräldrar ger sammantaget bilden att dessa i praktiken har en undanskymd roll. Detta gäller inte minst i förhållande till sociala föräldrar. Det går dock inte att dra några säkra slutsatser om vad detta beror på. Den sparsamma tillämpningen kan indikera ett reformbehov, men det kan också vara så att det praktiska behovet av regelverket är begränsat.

Även om det inte går att säga säkert varför bestämmelserna om barns rätt till umgänge med andra personer än de rättsliga föräldrarna inte tillämpas särskilt ofta är det vår uppfattning att barns rätt till um- gänge med sociala föräldrar inte bör höra till samma kategori av reg- ler som gäller för närstående som inte har en föräldraroll i förhållande till barnet. Vi bedömer att regelverket behöver anpassas även till barn som växer upp i andra familjer än kärnfamiljer. Av bland annat de intervjuer som ingick i vårt kartläggningsarbete framgår att det ibland kan vara så att ett barns uppfattning om vem som är förälder avviker från det som följer av den föräldraskapsrättsliga regleringen. Forsk- ning visar också att det främst är de sociala banden mellan barnet och den som utövar föräldrarollen som är avgörande för relationens kva- litet och för barnets upplevelse av föräldraskap. Vi anser därför att det är mindre lämpligt att förutsättningarna för barnet att ha umgänge med någon som barnet ser som sin förälder i stor utsträckning beror på hur relationen kvalificeras i rättsliga termer.

Till bilden hör också att det i de djupintervjuer som vi lät utföra var ett återkommande tema att många känner en oro för hur relationen mellan barn och social förälder skulle påverkas om det uppstod meningsskiljaktigheter efter en separation eller en förälders dödsfall.

Ur ett barnrättsperspektiv väger vidare skälen för att tillgodose ett barns rätt att upprätthålla en för barnet viktig relation, även mot vårdnadshavarens vilja, betydligt tyngre när det gäller umgänge med någon som i praktiken fungerat som en förälder för barnet än när det handlar om en närstående som barnet har en annan form av relation till. Avvägningen mellan de intressen som står mot varandra blir en

SOU 2022:38

Sammanfattning

annan när det handlar om barnets rätt till umgänge med någon som barnet ser som sin förälder.

Sammantaget bedömer vi att reglerna om barns rätt till umgänge med sina rättsliga respektive sociala föräldrar bör vara mer likartade än vad de är i dag. En anpassning behöver ske för att stärka barnets rätt till de vuxna som barnet betraktar som sina föräldrar när han eller hon växer upp i en familjekonstellation där det inte råder full över- ensstämmelse mellan rättsligt och socialt föräldraskap.

Det finns ett behov av att underlätta vardagslivet för vissa familjer där sociala föräldrar tar föräldraansvar

Enkätundersökningen med vuxna respondenter visar att de flesta av dem inte hade upplevt några större svårigheter med den nuvarande ordningen. Samtidigt är det på många områden en förhållandevis stor minoritet som har svarat att de hade upplevt stora eller mycket stora problem som hör samman med en social förälders förutsättningar att utöva föräldraansvar. Frågor om tillgång till digitala plattformar (t.ex. skolportaler eller 1177 Vårdguiden) utmärker sig på flera områden i negativ riktning. Det är genomgående en högre andel av responden- terna som har svarat att de upplever stora eller mycket stora problem i frågor som på olika sätt handlar om tillgång till digitala plattformar.

Av enkätundersökningen med barn framgår bland annat att många av barnen inte tycker att det spelar någon roll om det är deras vård- nadshavare eller en social förälder som utför en viss uppgift eller när- varar i något särskilt sammanhang. Viktigt att framhålla är samtidigt att en relativt stor grupp gav uttryck för uppfattningen att de inte vill att deras sociala förälder ska vara mer involverad än vad han eller hon redan är.

Att en majoritet inte upplever några större bekymmer med nu- varande ordning innebär enligt vår mening inte nödvändigtvis att det saknas behov av att vidta åtgärder. Vid den bedömningen kan man inte utgå från ett alltför kvantitativt synsätt. Tvärtom måste en utgångs- punkt vara att regelverket i möjligaste mån ska tillgodose varje barns behov, oavsett familjekonstellation. Som framgår ovan kan vi också konstatera att det i många frågor är en förhållandevis stor minoritet som har en avvikande uppfattning.

Under djupintervjuer med såväl barn som vuxna framkom flera konkreta exempel på hur svårigheter inom olika områden kan gestalta

Sammanfattning

SOU 2022:38

sig. Det kan exempelvis handla om att det vardagliga livspusslet för- svåras eller att något viktigt förbises på grund av att en social förälder inte kan logga in på digitala plattformar och ta del av information eller utföra olika åtgärder som finns där. Liknande problem kan upp- komma som ett resultat av till exempel olika begränsningar för bok- ningar eller besök inom hälso- och sjukvården. Ett annat exempel är att flera sociala föräldrar har vittnat om att de inte kan vara delaktiga i barnets skolgång på det sätt som vore önskvärt. Det kan t.ex. handla om bristande förutsättningar att följa barnets skolgång eller att inte ha rätt att närvara vid barnets utvecklingssamtal. I synnerhet om barnet har särskilda behov kan det också uppstå svårigheter att uppnå en rim- lig balans i arbetsfördelningen mellan de vuxna i familjen, eftersom vårdnadsansvaret i dessa fall ofta är mer omfattande än i andra familjer.

Sammantaget visar vår kartläggning av problembilden att den nu- varande ordningen kan förbättras när det gäller att möta de behov som finns hos barn och vuxna i familjer där sociala föräldrar tar ett stort föräldraansvar. I frågor som rör barnet råder i dessa familjer en ansvarsfördelning som avviker från den som regelverket är utformat för. Inte minst utifrån barnets intressen finns det därför skäl att överväga olika åtgärder som kan underlätta det aktiva ansvarstagande som många sociala föräldrar de facto utövar.

I samma riktning talar även det förhållandet att det bland familjerna

–vilket också framgår av kartläggningen – finns skiftande erfaren- heter när det gäller t.ex. möjligheterna för en social förälder att följa med vid ett vårdbesök, delta i ett utvecklingssamtal eller få tillgång till en skolportal. Det tycks hos många aktörer finnas en osäkerhet kring i vilken utsträckning det är möjligt att tillmötesgå önskemål om att involvera en social förälder.

Kartläggningen visar dock inte att familjerna upplever avsevärt större svårigheter inom något eller några särskilda områden, exem- pelvis skolan eller hälso- och sjukvården. När man jämför utfallet inom olika områden är bilden tvärtom ganska likartad. Problembilden gäller inte heller några tydligt avgränsade frågor, t.ex. en social förälders möjligheter att fatta beslut i några få specifika frågor, ta del av någon viss information eller företräda barnet i något särskilt sammanhang. Vi kan därför dra slutsatsen att våra förslag bör ha en mer generell räckvidd och inte inskränkas till speciallagstiftning på några särskilt utvalda områden.

SOU 2022:38

Sammanfattning

Något vi också kan konstatera är att reformbehovet inte gäller någon viss grupp av familjer som enkelt kan definieras. Kartläggningen visar inte att erfarenheter av att möta svårigheter på olika områden tydligt kan sättas i samband med exempelvis familjekonstellation eller barnets boendesituation. Familjer med sociala föräldrar är över huvud taget en mångfacetterad grupp, vilket medför särskilda svårigheter när det gäller att bestämma lämpliga avgränsningar för olika förslag. Det är t.ex. inte träffsäkert att i det sammanhanget utgå från etable- rade rekvisit som ”förälders make eller sambo”. I stället kan vi konsta- tera att det enda som är gemensamt för familjer som upplever stora problem är att det i familjerna finns sociala föräldrar som tar ett om- fattande föräldraansvar och som också förväntar sig att de ska ha för- utsättningar att göra det.

Utvärdering av tänkbara åtgärder

Vi har analyserat fördelar och nackdelar med en rad olika åtgärder. Vi återkommer strax till de förslag som enligt vår bedömning bör genomföras. När det gäller de alternativ som vi anser att det inte finns anledning att gå vidare med bedömer vi i de flesta fall att åtgärden

ifråga antingen är otillräcklig eller mindre träffsäker för att tillgodose de behov som finns. En del av de åtgärder som vi har utvärderat fram- står som mindre lämpliga av andra skäl, t.ex. på grund av att de är alltför långtgående.

Vi har bland annat kommit fram till att följande åtgärder inte bör genomföras: en rätt att överklaga socialnämndens beslut att inte föra talan om umgänge, rättigheter direkt knutna till äktenskap eller sambo- förhållande med barnets rättsliga förälder, en självständig rätt till infor- mation för sociala föräldrar samt en möjlighet att ingå avtal om att vara fler än två vårdnadshavare.

Våra förslag

Informationsinsatser för familjer där sociala föräldrar finns

Kartläggningen visar att det är ovanligt att familjer där fler än två vuxna tar föräldraansvar använder sig av fullmakter. En del familjer har uppfattningen att det är svårt eller krångligt att använda fullmakter.

Sammanfattning

SOU 2022:38

Andra tycks inte känna till att möjligheten finns. Samtidigt är det få av de som faktiskt har använt fullmakt som har upplevt att det inte fungerar. Det ligger därför nära till hands att anta att många familjer skulle uppleva färre problem i sin vardag om de använde sig av full- makter.

Vi bedömer vidare att det över huvud taget finns ett behov av sam- lad och enkel information om regler som inkluderar sociala föräldrar och om de möjligheter som finns att på olika sätt ge sociala föräldrar ett rättsligt mandat att agera i frågor om barnet. Det har bland annat genom de kontakter som vi har haft med yrkesverksamma på området framkommit att en tänkbar förklaring till att bestämmelserna om barnets umgänge med andra än rättsliga föräldrar sällan tillämpas är att en del sociala föräldrar helt enkelt inte känner till att reglerna finns.

Vi föreslår därför att regeringen ger Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd (MFoF) i uppdrag att genomföra informations- insatser med målsättningen att öka kunskapen om sådana regler och möjligheter som nämns ovan. Det bör överlåtas till MFoF att bestämma hur den närmare utformningen av informationsinsatserna ska se ut.

Föräldrafullmakt – en ny form av fullmakt

Som framgår ovan bör våra förslag ha en generell räckvidd och i första hand tillgodose de behov som finns i familjer där sociala föräldrar tar ett omfattande föräldraansvar. Vidare visar kartläggningen att en be- tydande del av den problematik som familjerna möter i sin vardag har samband med tillgången till digitala plattformar. För många sådana plattformar gäller att det vid inloggning sker en kontroll mot behörig- hetsuppgifter som hämtas från folkbokföringen. För att åstadkomma en verklig förändring bedömer vi därför att det kan krävas att en social förälders behörighet – i likhet med vad som gäller för en vård- nadshavare – framgår av folkbokföringen.

Vi föreslår att det införs en ny form av fullmakt – föräldrafull- makt – som gör det enklare för bland annat sociala föräldrar att få en mer generell behörighet att hantera frågor som gäller barnet. Upp- gift om föräldrafullmakt ska registreras i folkbokföringen och med fullmakten ska följa en förutbestämd och i lag angiven behörighet att i vårdnadshavarens ställe agera i olika frågor som rör barnet. När det

SOU 2022:38

Sammanfattning

gäller barnets personliga angelägenheter ska behörigheten i princip motsvara det utrymme som en vårdnadshavare har att handla på egen hand när ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare. Om vård- nadshavaren även är barnets förmyndare ska föräldrafullmakten också omfatta en rätt att, i samma utsträckning som en förmyndare, ta del av uppgifter i frågor som rör barnets ekonomiska angelägenheter.

Förslaget innebär att barnets vårdnadshavare får möjlighet att lämna en föräldrafullmakt genom en anmälan till Skatteverket. Om barnet har fyllt 12 år ska barnet, som huvudregel, lämna sitt samtycke till en anmälan om föräldrafullmakt.

En föräldrafullmakt ska upphöra att gälla när barnet fyller 18 år eller avregistreras från folkbokföringen. I regel ska den dessutom upp- höra om det sker en ändring i vårdnaden om barnet. Liksom andra full- makter ska föräldrafullmakten kunna återkallas av fullmaktsgivaren, dvs. i det här fallet av vårdnadshavaren. Även barn som har fyllt 12 år och den som har fått en föräldrafullmakt ska dock kunna åstad- komma att fullmakten upphör att gälla.

Skatteverkets handläggning av en anmälan om föräldrafullmakt ska vara begränsad till en kontroll av ett fåtal formella krav, t.ex. att barnet och föräldrafullmaktshavaren är folkbokförda i Sverige och att föräldrafullmaktshavaren har fyllt 18 år. Skatteverkets beslut i ärenden om föräldrafullmakter ska kunna överklagas, men beslutet ska gälla omedelbart.

Uppdraget som föräldrafullmaktshavare är personligt och det ska därför inte vara möjligt att överlåta uppdraget till någon annan. För- äldrafullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med barnets bästa samt i takt med barnets stigande ålder och utveckling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål. Föräldrafullmakts- havaren ska även, utom i vissa särskilda undantagsfall, följa instruk- tioner som lämnats av vårdnadshavaren och samråda med honom eller henne i viktiga frågor. Vi föreslår också att det ska finnas särskilda bestämmelser om föräldrafullmaktshavarens skadeståndsansvar vid uppdragets fullgörande, både mot vårdnadshavaren och tredje man.

Barns rätt till umgänge med sociala föräldrar stärks

För att stärka barns rätt till sina sociala föräldrar föreslår vi att det införs en självständig talerätt i frågor om umgänge för den som är att anse som en särskild umgängesperson. Med detta avses en person

Sammanfattning

SOU 2022:38

med vilken barnet har en relation som motsvarar den mellan barn och förälder. En sådan ordning minskar enligt vår bedömning risken för att konflikter mellan vuxna leder till att barnet förlorar kontakten med någon som barnet ser som sin förälder.

Avsikten är att den nya bestämmelsen om umgänge ska tillämpas restriktivt. Det avgörande ska vara hur relationen gestaltar sig ur barnets perspektiv. Det kan regelmässigt förutsättas att den relation som ska finnas mellan ett barn och en särskild umgängesperson endast kan uppstå om personen i fråga har bott tillsammans med barnet under en inte obetydlig del av barnets liv och under den tiden också tagit ett sådant omfattande ansvar för barnets omsorg och fostran som normalt följer med ett föräldraskap.

Liknande regler finns i flera jämförbara länder, exempelvis Finland. Med hänsyn till bland annat de erfarenheter som finns där bedömer

viatt risken för att antalet domstolsprocesser ska öka annat än mar- ginellt är liten.

Sammantaget bedömer vi att förslaget har påtagliga fördelar för en mindre grupp av barn som lever i familjer där relationen till en social förälder är lika nära och betydelsefull som relationen till en rättslig förälder. Samtidigt framstår risken för att andra barn blir före- mål för fler tvister som klart begränsad. Enligt vår bedömning har förslaget också, i jämförelse med andra åtgärder som vi har övervägt, bättre förutsättningar att i praktiken åstadkomma ett starkare skydd för barnets rätt till sina sociala föräldrar.

Med tanke på att det mellan barnet och en särskild umgänges- person ska finnas ett förälder-barnförhållande föreslår vi att de be- stämmelser som gäller beträffande förfarandet för – och genomför- andet av – ett umgänge med en förälder ska tillämpas även när frågan om umgänge avser en särskild umgängesperson. Detta gäller bland annat krav på deltagande i informationssamtal, möjligheten att ingå avtal om barnets umgänge, fördelning av resekostnader och förutsätt- ningarna att besluta om umgängesstöd.

Om ett barn ska ha umgänge med flera personer kommer särskilda överväganden att krävas. Vid prövningen av om ett umgänge är till barnets bästa måste det alltid tas hänsyn till barnets behov av en stabil och sammanhållen vardag.

SOU 2022:38

Sammanfattning

Utökade möjligheter till samarbetssamtal

Med en utvidgning av den krets som har en självständig talerätt i frågor om umgänge följer att regelverket också bör anpassas så att för- utsättningarna att nå samförståndslösningar motsvarar de som gäller vid umgängestvister mellan föräldrar. Att ett barn blir involverat i en rättslig tvist ska så långt det är möjligt undvikas. Vi föreslår därför att kommunens skyldighet att erbjuda samarbetssamtal utökas så att denna även omfattar samtal som syftar till att barnets vårdnadshavare och en särskild umgängesperson når enighet i frågor om umgänge.

Vi anser emellertid att sådana samarbetssamtal även ska kunna om- fatta barnets personliga angelägenheter beträffande annat än um- gänge, trots att eventuella överenskommelser i andra frågor inte kan ges formen av ett verkställbart avtal. Att ett sådant behov finns indi- kerar inte minst den omständigheten att det redan i dag förekommer att det anordnas samarbetssamtal mellan vårdnadshavare och sociala föräldrar. Kommunerna bör ha ett tydligt mandat att anordna sådana samtal. Vi anser också att det utifrån barnets bästa är angeläget att vuxna i fler familjekonstellationer än i dag kan få hjälp att hitta sam- förståndslösningar.

Större möjligheter att ta hänsyn till barnets bästa när vårdnaden bestäms efter en förälders eller en vårdnadshavares död

Om ett barn står under vårdnad av båda sina föräldrar och en av dem dör får den efterlevande föräldern ensam vårdnad. Många gånger är det självklart att detta är det bästa för barnet. Det behöver dock inte alltid vara så.

Om barnet har bott tillsammans med den förälder som har avlidit är det inte givet att barnet har en nära relation till den andra föräldern, trots att vårdnaden har varit gemensam. Det finns vårdnadshavare som är mer eller mindre frånvarande i barnets liv och som barnet där- för inte har någon nära relation till. I dessa fall kan en boendeföräl- ders bortgång medföra ett dramatiskt uppbrott där barnet tvingas flytta från sitt tidigare hem till en förälder som barnet dittills endast haft en begränsad kontakt med. Om barnet sedan tidigare bor med en social förälder – typiskt sett den som var den avlidna förälderns make eller sambo – kan det vara bäst för barnet att i stället bo kvar med honom eller henne.

Sammanfattning

SOU 2022:38

Vi föreslår därför att det införs regler som – i likhet med vad som gäller i några av våra nordiska grannländer – möjliggör att hänsyn kan tas till barnets boendesituation när vårdnaden efter en förälders dödsfall bestäms, även när den efterlevande föräldern haft del i vård- naden sedan tidigare. Enligt vårt förslag ska domstolen på talan av socialnämnden, om det är lämpligare, flytta över vårdnaden från den efterlevande föräldern till en eller två särskilt förordnade vårdnads- havare. En sådan talan ska väckas inom sex månader efter förälderns död.

Vi bedömer samtidigt att det kommer att finnas fall där en vård- nadsöverflyttning i och för sig skulle kunna vara aktuell, men där den efterlevande rättsliga föräldern och den sociala föräldern som barnet har bott tillsammans med är överens om att det bästa för barnet är att de två utövar vårdnaden gemensamt. Det kan t.ex. vara en gemensam uppfattning att barnet bör få bo kvar i samma hem som tidigare. Vidare kan det finnas goda förutsättningar att också i andra fall fort- sätta ett sedan tidigare väl fungerande samarbete i frågor som rör barnet.

Med tanke på i första hand dessa situationer föreslår vi också en enklare ordning som innebär att den efterlevande föräldern kan ansöka hos domstol om att få utöva vårdnaden gemensamt med en viss person. Domstolen ska utse den personen att såsom särskilt förordnad vård- nadshavare utöva vårdnaden gemensamt med föräldern, om personen uppfyller de allmänna kraven för att vara särskilt förordnad vårdnads- havare och det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa. I den här speciella situationen ska det dock inte uppställas krav på äktenskap eller samboförhållande för gemensam vårdnad. Möjligheten att ansöka om gemensam vårdnad med en viss person ska finnas tillgänglig både när den efterlevande föräldern är vårdnadshavare sedan tidigare och när han eller hon anförtros vård- naden i samband med dödsfallet. Ansökan ska handläggas som ett domstolsärende.

Vidare föreslår vi att motsvarande regler ska gälla när ett barn står under vårdnad av två särskilt förordnade vårdnadshavare och en av dem dör. Vi föreslår också flera följdändringar med anledning av att ett barn kan komma att stå under vårdnad av en förälder och en särskilt förordnad vårdnadshavare gemensamt. Förslaget innebär bland annat att bestämmelserna om föräldrars förmyndarförvaltning ska tillämpas när både en förälder och en särskilt förordnad vårdnadshavare är för- myndare, även om den särskilt förordnade vårdnadshavaren är att

SOU 2022:38

Sammanfattning

anse som en särskilt förordnad förmyndare. Vidare ska reglerna för upplösning av den gemensamma vårdnaden mellan en förälder och en särskilt förordnad vårdnadshavare motsvara det som gäller när ett barn står under vårdnad av två särskilt förordnade vårdnadshavare.

Konsekvenser av våra förslag

Förslagen bedöms få positiva konsekvenser för framför allt barn och unga. Ändringarna vi föreslår i den föräldraskapsrättsliga regleringen innebär att barns rätt till sina föräldrar stärks. De föräldraskapsrätts- liga reglerna blir dessutom lika för alla barn, oavsett vilken familje- konstellation barnet lever i. Med en enkel, tydlig och överskådlig regler- ing minskar också risken för fel i rättstillämpningen. Våra förslag om hävande av föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet innebär att barnets intresse av trygghet och stabilitet i sina befintliga familjerelationer får ett starkare skydd än i dag. Med våra förslag om utökade möjligheter till adoption ges fler barn också möjlighet att befästa en befintlig familjerelation.

Flera av våra förslag innebär också att barns rätt till sociala för- äldrar stärks. Förslagen bidrar sammantaget till en familjerättslig regler- ing som bättre tillgodoser barnets behov av trygghet samt barnets rätt att bibehålla och utveckla relationerna med de vuxna som barnet betraktar som sina föräldrar, oberoende av i vilken familjekonstella- tion barnet växer upp.

Vi bedömer vidare att förslagen får positiva konsekvenser för de vuxna som finns i barnets närhet, såväl rättsliga föräldrar som sociala föräldrar. Flera förslag bedöms främja hbtqi-personers lika rättig- heter och möjligheter. Förslagen bedöms också få positiva, om än be- gränsade, konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Förslagen bedöms få marginella eller begränsade konsekvenser för myndigheter och domstolar. Vissa förslag får anses innebära ett visst utökat åtagande för kommunerna. Förslagen bedöms dock vara pro- portionerliga och syftena med dessa kan inte uppnås på ett för den kommunala självstyrelsen mindre ingripande sätt. Förslagen bedöms inte heller leda till annat än försumbara kostnadsökningar för kom- munerna och aktualiserar därför inte någon tillämpning av den kom- munala finansieringsprincipen.

Summary

SOU 2022:38

Review of the rules on parenthood in the Children and Parents Code

Design of the regulations

This part of our remit has been to review the Children and Parents Code’s rules about parenthood. The review has mainly been about improving the structure of the framework of parental law and making it more accessible, clearer and more comprehensible.

In terms of content, the parental law regime in Sweden is among the most modern in the world. For instance, the rules mean that the same conditions for parenthood apply to same-sex couples as to different-sex couples and this is independent of whether any parent has changed their sex. However, the continual introduction of new rules on parenthood without making any review of the regulations as a whole has resulted in the regulations becoming both compli- cated and hard to understand. The overall structure of the regula- tions, which are, in many respects, still based on parents being a woman and a man who have children together through sexual inter- course, has in fact been retained. When other ways of having children and becoming parents have appeared, this has been regulated separately and, in practice, as an exception to the traditional main rule. Moreover, the design of the regulations has been largely steered by there being three types of legal parents: “mother”, “father” and “parent under Chapter 1, Section 9 of the Children and Parents Code”. Taken together, this has resulted in regulations that have become both extensive and hard to take in. To a great extent, similar situations are regulated in different sections. Understanding and being able to apply the rules requires both knowledge of the regula- tions as a whole and of how the rules relate to and affect one another.

If the framework of parental law is to be simple, clear and accessible, it is, in our assessment, necessary to limit the number of sections about parenthood by scrapping the present fragmented system which regulates what are, in practice, similar cases in different sections. It is not possible to achieve such a thoroughgoing change without, at the same time, abolishing the different terms for parenthood. We there- fore propose that the terms “mother”, “father” and “parent under Chapter 1, Section 9 of the Children and Parents Code” be replaced with “parent” and that provisions that regulate the same situation are brought together in common sections. In the situations where it

SOU 2022:38

Summary

is important whether a parent is the parent who gave birth to the child or the child’s other parent this should be stated specifically.

Our review has also resulted in several other proposals that simplify, clarify and modernise the regulations. Among our proposals are that the unwritten principle that the person who gave birth to the child is the child’s parent should be embodied in the law, that the grounds for annulling parenthood should be clarified and that the language of the legislation should be modernised and simplified.

The need for special rules when it is not known or unclear who has given birth to a child

Our remit has also included considering the need for rules about the investigation of maternity and parenthood. At present there are no rules in the Children and Parents Code about establishing and annulling maternity. This is because it is, as a rule, clear who has given birth to the child and is therefore the mother of the child. If it is unclear who has given birth to the child or if maternity is being questioned, legal action to establish or annul maternity can instead be presented as a claim for a declaratory judgment under the rules in Chapter 13, Section 2 of the Code of Judicial Procedure. Nor are there any special rules about the investigation of maternity, one result of which is that the municipal social welfare committee does not have a statutory obligation to try to investigate who has given birth to a child.

To be able to assess the need for special rules about the investi- gation of maternity, we have analysed 174 cases concerning maternity filed with 26 of the country’s district courts in 2019 and 2020. Our review shows that the need for a legal examination of maternity generally arises because a child that has immigrated to Sweden does not have the documentation required for the Swedish Tax Agency to register the child’s maternity in the population register.

To ensure that the data registered in the population register are correct, registration by the Swedish Tax Agency includes some examination of the data. The starting point is that the data registered in the population register must be verified. The high standard required for data to be registered in the population register can, however, entail difficulties for people who immigrate to Sweden. This applies particularly to people who immigrate and who, for various reasons,

Summary

SOU 2022:38

have difficulty in obtaining reliable supporting information from the country they immigrate from. In such a situation, the difficulty in getting correct data registered in the population register generally relates to several different population register data and not solely the data about parenthood. In our assessment, there is no justification against this background and considering that the need for a legal examination in court only arises in exceptional cases, for proposing rules in the Children and Parents Code about establishing and an- nulling parenthood for a person who has given birth to a child that correspond to the rules currently in place for the child’s other parent. Unlike parenthood for the person who has not given birth to the child, parenthood for the person who has given birth to the child is always established automatically through the giving of birth. Thus the point to be examined in exceptional cases is who gave birth to the child, and when this has been made clear, parenthood follows automatically. If there is a need in an individual case to bring a court action, that action can be brought under the general rules on claims for declaratory judgments in Chapter 13, Section 2 of the Code of Judicial Procedure.

However, the fact that there is no need for special rules about establishing and annulling parenthood for a person who has given birth to a child does not mean that society can remain passive when this matter is unclear regarding a child who is habitually resident in Sweden, at any rate not regarding a child under 18 years of age. A child has the right to clarity about their origins. The right to clarity about their origins includes the right to know about both their parents, including the parent who gave birth to the child. The social welfare committee has a clear responsibility under the Children and Parents Code as regards getting the parenthood of the parent who did not give birth to the child established. Even though there is no statutory provision, case-law states that the social welfare committee has an obligation, if the need arises, to also try to investigate who may have given birth to the child. This includes an obligation for the social welfare committee to assist the child in having a legal determination made of who gave birth to the child and is therefore the child’s parent. However, the fact that the obligation of the social welfare committee to assist a child in investigating who gave birth to the child is not stated expressly in the law results in a risk that social welfare com-

SOU 2022:38

Summary

mittees will act differently when a need for this kind for investi- gation arises.

It is important that all children in Sweden are given the same support and assistance in establishing who the child’s parents are, irrespective of where in the country the child lives. We therefore propose that a statutory obligation be inserted in the Children and Parents Code for the social welfare committee to try to investigate who has given birth to a child if this is not known or unclear. This investigative obligation will arise not only when the population register does not contain a registered parent who gave birth to the child, but also when it is unclear whether the person registered as a parent in the population register actually is the person who gave birth to the child. As is the case for parenthood for the person who did not give birth to the child, this obligation should cover children who are under 18 years of age and are habitually resident in Sweden. In addition, the applicable parts of the processing rules in Chapter 2 of the Children and Parents Code concerning the social welfare committee’s investigation of parenthood for the person who did not give birth to the child should also apply to the investigation of who gave birth to the child.

We have also concluded that the social welfare committee should have an obligation to work for a forensic genetic examination in all cases where the committee assesses that one is needed, and that this should apply irrespective of whether the investigation concerns the question of who gave birth to the child or the parenthood for the person who did not give birth to the child.

Under the present system, the social welfare committee should work to have a forensic genetic examination carried out if the person who may be the father of the child requests this or if there is reason to assume that the mother had sexual intercourse with more than one man during the period when the child may have been conceived. However, a forensic genetic examination can also be of crucial im- portance for the social welfare committee’s investigation of a child’s parenthood in situations other than those where the child has been conceived through sexual intercourse, e.g. if the child has been con- ceived through a home insemination but it is not clear which of several different sperm donors is the parent of the child. In addition, a forensic genetic examination can be of importance for the question of who has given birth to the child. While the genetic link to the

Summary

SOU 2022:38

child is of no importance for parenthood of this kind arising, the existence of a genetic link can be a strong piece of evidence that the person who says that they gave birth to the child also did so. As stated above, in principle lack of clarity about who has given birth to a child only arises when a child has immigrated to Sweden and does not have reliable documentation, e.g. a birth certificate or an extract from a hospital medical record, that can prove who gave birth to the child. In such a situation, carrying out a forensic genetic examination can be of great importance for the investigation by the social welfare committee.

Annulment of parenthood for the parent who did not give birth to the child

Concern has been expressed in various contexts that the rules on annulment of parenthood are not consistent with the best interests of the child. The criticism has mainly been about the rules for an- nulment not being adapted to the different ways of getting children and becoming parents that have arisen in recent years. Traditionally, the grounds for annulment of paternity are mainly aimed at the situation where someone other than the legal father contributed through sexual intercourse to the conception of the child. In the case of assisted fertilisation using donated sperm, the situation is different. Then the fact that the person who has been considered to be a parent does not have a genetic link to the child is not, in itself, a ground for annulment. Instead, annulment is possible if it turns out that one of the conditions for parenthood is not fulfilled, e.g. if the child was conceived through assisted fertilisation abroad using an anonymous sperm donor. An incorrect determination of parenthood can be due to ignorance of the regulations or the actual circumstances. How- ever, it may also happen that a couple still allow parenthood to be presumed or acknowledged even though they are aware that one of the conditions for it are not in place. There is also a fear that the new rules about presumption of parenthood, which entered into force on 1 January 2022, may lead to more incorrect parenthoods that can later be subject to annulment.

The statistics produced by the Swedish Courts Administration for the Inquiry show that the number of court cases on annulment of paternity has decreased in the past ten years. They also show that

SOU 2022:38

Summary

extremely few cases have been filed about annulment of parenthood under Chapter 1, Section 9 of the Children and Parents Code. The review we have made of 455 cases of annulment of paternity received by 26 of the country’s district courts in 2019 and 2020 also shows that in the majority of the cases about annulment of presumed paternity there is no opposing interest whatsoever to the wish to have pater- nity annulled. They also show that – even in other types of cases about annulment of parenthood – it is common for the child and the parent to be in agreement about annulling the parenthood.

The new rules about parenthood in cases of assisted fertilisation, which include the possibility of annulling a presumed or acknowledged parenthood if an anonymous sperm donor was used in the treat- ment, have been in force for a relatively short period of time. It is therefore impossible to draw any certain conclusions on the question of whether the regime may lead to more annulled parenthoods. The number of annulled parenthoods may also be affected by the new possibility of acknowledging parenthood digitally without the involve- ment of the social welfare committee that entered into force on 1 January 2022. The same applies, as mentioned above, to the new rules about presumption of parenthood. At present, however, there is nothing to suggest that the number of annulled parenthoods is increasing.

Although it is relatively unusual for parenthood to be annulled and it is even more rare for the child and the parent to be disputing the matter, this does not mean that the present regulations are appropriate from a children’s rights perspective. For example, the rules do not provide any scope for taking account of the child’s possible interest in retaining an existing parenthood.

Our review of cases also shows that in a small number of cases the question has, in fact, been raised of whether it is in the best interests of the child for the parenthood to be annulled. So objections of this kind are made, even though they are of no legal relevance at present. What these cases have in common is that they are about situations in which the question of annulment comes up later in the child’s life and one of the parties – either the child or the parent – opposes annulment of the parenthood.

When a parenthood is annulled, all legal ties between the child and their previous parent ends. For instance, the previous parent will no longer be a custodian of the child which means that the child, not

Summary

SOU 2022:38

without further ado, can have its residency with them. It can also be difficult for the child to get regulated access with its previous parent. At worst the child may completely lose contact with someone who has, for a very long time, been the person who was closest to the child. An annulled parenthood also means that the child no longer has the right to receive maintenance or inheritance from its previous parent. If the annulled parenthood is not replaced with a new parenthood, the child may be placed in a worse economic situation. In specific cases, annulment of a parenthood can have serious con- sequences for the people affected. Even though the number of parent- hoods annulled each year is relatively small, we therefore consider that there is justification for considering an amendment to the rules on annulment of parenthood.

There are several arguments both for and against limiting the scope to annul parenthood for the parent who did not give birth to the child. The counterarguments are mainly about the importance of a legally correct parenthood and the risk that a limitation will encourage circumvention of the regulations, which can ultimately affect the child’s possibilities of finding out about its genetic origins. These arguments are important, but they do not, in our view, carry as much weight as the reasons for introducing a limitation. It must, as a rule, be considered to be in the best interests of the child for a dispute about the child’s parenthood to be settled early in the child’s life. This is because, in particular cases, an annulled parenthood can have serious consequences both for the child and for the adults involved. If the parenthood is annulled later in the child’s life, in many cases this means the break-up of an existing family life. In such a situation, there is currently no possibility whatsoever of weighing the interests in the particular case. It is doubtful whether this system is consistent with the European Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms. The risk that the regulations can be circumvented can, in our view, also be taken into account in designing the limitation. We have therefore concluded that some form of limi- tation should be introduced of the scope to annul a parenthood for the parent who did not give birth to the child.

There are several conceivable solutions for limiting the possibilities of annulling a parenthood. A limitation can, for instance, be put in place by changing the grounds for when a parenthood can be an- nulled by limiting what circumstances may form the basis for an

SOU 2022:38

Summary

annulment or by introducing some form of restriction of a parent’s right to bring legal action. We have concluded that the various interests that should be taken into account when designing a limi- tation of the scope to annul a parenthood are best balanced by introducing a time limit for the parent’s legal standing. Our proposal is that a parent should have to bring legal action about annulment of a presumed parenthood within three years after the birth of the child. If the parenthood has been established through acknowledge- ment, the action should have to be brought within three years from when the parenthood was established. An action brought after the expiry of this period should only be examined if there are extraordinary reasons to do so.

It is our assessment that children should also continue to have an unlimited right to bring legal action. However, to strengthen the child’s right to self-determination in a matter that is central to its own identity, we propose that, in principle, the child should bring its own action in cases concerning annulment of parenthood for the parent that did not give birth to the child. If the child is under 15 years of age and there are exceptional reasons for appointing a special representative, the child’s case shall be brought by its special representative. The child’s case shall always be brought by a special representative if the child is under 15 years of age and a defendant in a case concerning annulment of parenthood. The child’s guardian, as a rule the parent who gave birth to the child, should no longer have the right to bring the child’s action. Instead, the parent who gave birth to the child should have an independent right to bring legal action for the annulment of parenthood, but with the same restrictions as apply to the other parent.

Need for amendments to the Act on forensic genetic examinations in investigations of paternity

Parenthood is a status relationship that affects all children. In gene- ral, a child’s parenthood can be established without a prior forensic genetic examination. In the relatively few cases in which such an examination is required it is unusual for it not to be possible to carry it out voluntarily. So court orders for forensic genetic examinations are relatively rare. In a specific case, however, such an order can be crucial to the child’s possibilities of getting its parenthood established

Summary

SOU 2022:38

and therefore also getting knowledge about its genetic origins. Against this background it is important for there to be possibilities for the court to order forensic genetic examinations when justified.

At present the court can only order forensic genetic examinations in investigations of paternity. So there is no possibility of ordering forensic genetic examinations to investigate who gave birth to the child or who is the child’s parent under Chapter 1, Section 9 of the Children and Parents Code. This is because the Act on forensic genetic examinations in investigations of paternity is only applicable when the genetic link is relevant to the legal parenthood. In certain situations there is also a requirement that the child can be assumed to have been conceived through sexual intercourse. This means that a court is not able to order a forensic genetic examination if it is clear that the child was conceived through an assisted fertilisation, even though the genetic link can be crucial to legal parenthood in such a situation, e.g. when the child was conceived through home insemi- nation.

In our view, it is not reasonable that the court’s possibilities of ordering a forensic genetic examination differ depending on whether the child has been conceived through sexual intercourse or assisted fertilisation. We therefore propose that the scope of the Act be ex- tended to cover all situations when the genetic link is crucial to the legal parenthood.

The need for a forensic genetic examination can also come up when the parenthood of the person who did not give birth is questioned. At present different rules apply depending on whether the parenthood being questioned has been established due to marriage (presumption of parenthood) or if it has been established through acknowledgement. For a court to be able to order a forensic genetic examination when a parenthood has been established through acknowledgement, circumstances must have emerged after the acknowledgement that give reason to assume that someone else had sexual intercourse with the parent who gave birth to the child during the period when the child may have been conceived. For an acknowledged parenthood there is also a possibility of initiating a forensic genetic examination without bringing an action for the annulment of the parenthood at the same time. We propose that the requirement of new circumstances for court orders for forensic genetic examinations be removed. We also propose that the possibility of

SOU 2022:38

Summary

examining a question concerning a forensic genetic examination out- side a case concerning annulment of an acknowledged parenthood be removed.

The need for a forensic genetic examination can also arise once a parenthood has been established through a judgment. For it to be possible to annul a parenthood established in a judgment, a new trial must have been granted on account of a substantive defect. Since there is no possibility of ordering a forensic genetic examination in a matter concerning relief for a substantive defect, it should also be possible in the future to have the question of a forensic genetic examination examined in a separate court matter. As at present, an order for a forensic genetic examination should require new circum- stances that have emerged after the parenthood was established. However, the new circumstances should not be limited to the situa- tion that the child was conceived through sexual intercourse; they should instead be extended to cover all situations in which there is reason to assume that someone else may be a parent of the child.

We have also concluded that a court should be able to order a forensic genetic examination when it is not known or is unclear who gave birth to a child if the investigation is needed.

The ground for parenthood for the person who gave birth to the child is the birth itself. This applies even if the child was conceived through an egg donation and the person who gave birth to the child is therefore not the child’s genetic parent. The review we have made of cases concerning maternity shows that, in principle, a lack of clarity about who gave birth to a child only arises when the child has immigrated to Sweden and does not have reliable documentation capable of verifying who gave birth to the child, e.g. a birth certifi- cate or a hospital medical record from the hospital where the child was born. In that situation a forensic genetic examination can be of importance for the question of who gave birth to the child. The existence of a genetic link is generally a strong piece of evidence that the person who says that they gave birth to the child also did so.

Our review of court cases concerning maternity suggests that there is only rarely a dispute about who gave birth to the child. At the same time, it is not possible to rule out the possibility of a situation arising in which a forensic genetic examination cannot be carried out on a voluntary basis. If a presumptive or questioned parent does not want to participate in a forensic genetic examination, it

Summary

SOU 2022:38

should, in our view, be possible to order the use of coercive measures so that the examination can be carried out. Our assessment is that this limitation of the protection from physical violation is pro- portionate.

If a forensic genetic examination shows that the person who states that they gave birth to the child also is the child’s genetic parent, this should, as a rule, be sufficient to enable the Swedish Tax Agency to register the parenthood in the population register. Since there will extremely rarely be a need for a court examination to be able to register the parenthood of the person who gave birth to the child, there is no need, either, for special rules making it possible to admit the question of a forensic genetic examination as part of a claim for a declaratory judgment under Chapter 13, Section 2 of the Code of Judicial Procedure. The question of a forensic genetic exam- ination when it is not known or unclear who gave birth to a child should be handled as a court matter instead. It should be possible for a person who can be a party in a case about establishing which person is the parent who gave birth to the child to request an order for a forensic genetic examination.

The need for amendments to the rules on parenthood in international situations

The Children and Parents Code steers the rules on parenthood in Swedish relationships. When there is a link to a country other than Sweden, relationships between private individuals are steered by Swedish international private and procedural law. The matters regulated by Swedish international private and procedural law include how to determine which country’s law is to be applied to a question and to what extent a legal matter established in another country can be recognised in Sweden.

At present the regulation of questions concerning parenthood in international situations is mainly set out in two acts – the Act on International Paternity Questions (1985:367), the 1985 Act, and the Act on recognition of Nordic paternity decisions (1979:1001), the 1979 Act. In relation to Switzerland there are also rules in the Act on recognition and enforcement of judgments issued in Switzerland (1936:79). The 1985 Act applies on its own to situations outside the Nordic region that do not have any link to Switzerland. For Nordic

SOU 2022:38

Summary

situations the 1979 Act has to be applied to certain questions, including the question of the validity of Nordic court decisions, and the 1985 Act is applied to other questions, including the question of the jurisdiction of Swedish courts in cases concerning parenthood. In our view, the fact that the rules in international private and procedural law on parenthood in Nordic relationships are set out in two different acts makes their application unnecessarily complicated. To obtain a more integrated and accessible legislation we therefore propose that the Swedish provisions on parenthood in international situations now set out in the 1985 Act and the 1979 Act be brought together in a new act.

It is not part of our remit to carry out a more general review of the regulations in Swedish international private and procedural law. But we do have to analyse what consequences the amendments we propose to the Children and Parents Code have for the regulatory framework and to consider the need for consequential amendments.

In the main the rules in the 1985 Act and the 1979 Act should be transferred, without any substantive changes, to the new act. We do, however, propose some amendments compared to what applies today; for example, that the scope of the act be expanded to cover questions of parenthood for the person who gave birth to the child and that a provision should be introduced to the effect that Swedish law always has to be applied to questions concerning the parenthood for the person who gave birth to the child. We also propose that the new act should apply to more situations when the question relates to the parenthood for the person who did not give birth to the child. Unlike in the present system, there should not be any requirement that the woman to whom the parenthood refers is or has been married to or the cohabiting partner of the person who gave birth to the child. However, the act should not apply when a parenthood for a person who did not give birth to the child and did not contribute their sperm to the conception of the child either is to replace the parenthood of the person who gave birth to the child. This means that the act will not be applicable to questions concerning parent- hood for a prospective parent of a child who has been conceived through a surrogate arrangement abroad when that person has not contributed their sperm to the conception of the child.

Summary

SOU 2022:38

Consequential amendments

Our proposals set out above lead to a number of consequential amendments. The majority of the consequential amendments involve replacing “mother", “father” and “parent under Chapter 1, Section 9 of the Children and Parents Code” with “parent” in the statutes con- taining any of these terms.

Expanded possibilities of adoption

The regime for adoption contains certain general limitations of who is allowed to adopt. For instance, it is only spouses and cohabiting partners who are allowed to adopt jointly and who can establish joint parenthood through stepchild adoption. Nor, as a main rule, is a spouse or cohabiting partner permitted to adopt without the other spouse or cohabiting partner; i.e. spouses and cohabiting partners may, in principle, only adopt jointly.

The general limitations on who is allowed to adopt chiefly create problems for former spouses or cohabiting partners who want to bring about a stepchild adoption or an adoption of a child that has had a foster home placement with them. Problems can, however, also arise in other situations, e.g. when former spouses or cohabiting partners want to adopt a child of which they have been specially appointed custodians or when a spouse or cohabiting partner who has been a single foster home parent wants to adopt the child that has had a foster home placement with them without their partner.

According to the earlier legislative history, questions concerning adoption should be based, to the greatest possible extent, on indi- vidual assessments in the light of the circumstances in the particular case. General limitations should only be put in place if there are reasonable grounds for doing so.

There is no international undertaking that prevents persons other than spouses or cohabiting partners being given the possibility of adopting jointly or establishing joint parenthood through stepchild adoption.

It is now relatively common for minor or adult children to have parents who have separated and for their parents to also be living in new relationships. More than 25 per cent of all minor children in Sweden have parents who live apart. When a child’s parents separate,

SOU 2022:38

Summary

this generally entails a big change for the family, but does not need, in itself, to entail negative consequences for the child. Research in the area shows that it is not the fact of the parents separating that is a risk for mental and physical ill health; instead it is the child’s exposure to conflicts. In a specific case the child therefore does not need to be affected adversely by having separated parents or by one or both of their parents having a new partner either.

As regards a stepchild adoption of a deceased spouse’s or co- habiting partner’s child there are, in our view, no direct disadvantages in making it possible for the surviving spouse or cohabiting partner to establish common parenthood with their deceased partner through adoption. This applies both to adult and minor bonus children. These stepchild adoptions are also permitted in most of our Nordic neigh- bours.

If the previous spouses or cohabiting partners have separated, it is, as stated above, not the separation in itself that is a risk factor but the existence of any conflicts that impact on the child. In principle, previous spouses or cohabiting partners who agree to jointly adopt a child who they have an existing family relationship with are generally considered to have good prospects for common parenthood. This also applies to previous spouses or cohabiting partners who agree that one of them will stepchild adopt the other’s child. The risk for conflicts between the parents that affect the child adversely must also be weighed against the advantages of an adoption. In our view, this balance should be struck in the individual case as part of the assessment of suitability that is always required. This applies both when the adoption relates to an adult and when the adoption relates to a child.

Accordingly, there are, in our assessment, not sufficient grounds to retain the present general limitation that prevents previous spouses or cohabiting partners from adopting jointly or attaining joint parenthood through stepchild adoption. We therefore propose that spouses or cohabiting partners who are or have been foster home parents or specially appointed custodians of a child should be able to adopt the child jointly even after a separation. We also propose that previous spouses and cohabiting partners should be able to establish joint parenthood through stepchild adoption. The possibility of adopt- ing should not be limited if one of the previous spouses or cohabiting partners has married or is cohabiting with a new partner. So, the

Summary

SOU 2022:38

previous spouse or cohabiting partner should always be able to adopt without the participation of their new partner. As in other cases of joint adoption, the person who has been adopted should be con- sidered to be the joint child of the previous spouses and cohabiting partners. If the child is a minor, the previous spouses and cohabiting partners should have joint custody of the child from the time when the adoption decision becomes final. However, in the case of a stepchild adoption of a child of a deceased spouse or cohabiting partner, the surviving spouse or cohabiting partner should have sole custody of the child.

We also propose that a spouse or cohabiting partner who is or has been a single foster home parent or specially appointed custodian, or who has been a foster home parent or specially appointed custodian along with a partner who has since died, should be able to adopt without their new partner. There is no reason to maintain the require- ment that spouses and cohabiting partners should adopt jointly in such a situation.

These proposals mean that certain general impediments to adoption are abolished. But they do not result in any other changes. For an adoption to be granted, it will still have to be considered appropriate. When the adoption relates to a child who has not attained 18 years, the best interests of the child should be given most weight. The wishes of the child should also be taken into account, subject to its age and maturity. The other conditions for adoption should also be fulfilled. For example, consent is generally required from a child who has attained 12 years and from the child’s other parent if the child is a minor and the other parent is a custodian.

Measures for families where more than two adults take parental responsibility

General principles

Our remit in this part of the inquiry has been to consider whether a child’s right to social parents needs to be strengthened and whether the conditions for families in which more than two adults take parental responsibility need to be improved in any other way.

SOU 2022:38

Summary

Many children grow up in families other than traditional nuclear families. It is not unusual for one or more adults to take parental responsibility for the child without being the child’s legal parents or custodians, i.e. ‘social parents’. It is important that children growing up in a family with other or more adults than two legal parents have access to their social network and can benefit from it in the same way as other children. The ties that exist between a child and a social parent can be just as strong as the ties to a legal parent. It is im- portant that this relationship is recognised and that there is security and predictability for all children irrespective of what family they grow up in.

Family law legislation is not adapted to children growing up in families other than nuclear families. One point that has been high- lighted is that the present system falls short concerning the possi- bilities for the child to maintain its relationship with a social parent if conflicts arise in connection with a separation or the death of a parent. The nub of the criticism is that, in such a situation, there is a risk of social parents being excluded from the child’s life, even though this means that the child loses contact with someone who has, in practice, functioned as a parent when the child is growing up. The fact that family law legislation is based on the nuclear family also means that social parents can have difficulties in taking parental responsibility, which can then impact on the child. This can, for instance, involve a social parent not getting access to information about the child from e.g. school or health care or there being diffi- culties in other contexts for a social parent to be involved in questions concerning the child.

To determine whether measures are needed for families where more than two adults take parental responsibility, the problems need to be mapped in more depth. One of our main tasks has therefore been to examine which specific difficulties can arise in different situations for families with children in which more than two adults take parental responsibility. Another task has been to examine how the existing possibilities of supporting the relationship between a child and a social parent are used, especially the child’s right to access with people other than their legal parents.

Our positions on the need for measures have been based on the problems we have identified. One central starting point for our deliberations has been to design our proposals on the basis of the

Summary

SOU 2022:38

best interests of the child. Another starting point specified for our remit has been that a need to strengthen the right of the child to social parents should build, in the first place, on mutual understanding and delegation of responsibility and should therefore be satisfied through measures other than expanding the circle of custodians.

Our work on mapping the problems

Our examination of the existing possibilities for a child to maintain their relationship with a social parent has centred on the applicable provisions concerning a child’s right to access with persons other than their legal parents. At present only the social welfare committee has standing to bring an action for access between the child and a person other than a legal parent. When assessing whether to bring such an action, the social welfare committee has to take particular account of the child’s need for access with its grandparents and others who are particularly close to the child.

To look into how these provisions are applied in practice, we drafted a survey that was sent to all social welfare committees in Sweden. Around 65 per cent of the social welfare committees replied to the survey. The survey shows that, in the period 2018–2020, the committees received a total of 110 enquiries about bringing legal action concerning a child’s access with a person other than a legal parent. In addition, such legal action was brought on 6 occasions, corresponding to 5 per cent of all enquiries.

It was grandparents who were behind the great majority of the enquiries. As many as 90 enquiries came from someone in that group. A total of 7 enquiries came from social parents. One case was about a social parent who had functioned as the child’s parent from birth. The other cases were about social parents in re-formed families, i.e. social parents who assumed a parental role following a relationship with the child’s legal parent. Out of the 6 cases in which the social welfare committee brought legal action, one case was about a child’s right to access with a social parent. In this context it should, how- ever, be stressed that the survey responses show that it is relatively common for the child’s custodian and the person who contacted the social welfare committee with an inquiry about access to be able to

SOU 2022:38

Summary

reach agreement on the access. Consensus solutions were reached in around a third of the cases.

Then, as regards the mapping of what specific difficulties can arise in different situations for families where more than two adults take parental responsibility, we commissioned Kantar Sifo to con- duct a large statistical survey in which information was obtained from a large number of children and adults in different family con- stellations that include social parents. The survey included two questionnaires that were replied to by adults (536 respondents) and children aged 13–17 years (238 respondents) respectively and also in-depth interviews with adults (22 respondents) and with children of mixed ages (21 respondents). The questions were mainly about whether the participants had experienced or had not experienced problems or challenges associated with the social parent’s legal posi- tion in relation to the child, i.e. they are neither a legal parent nor a custodian. The survey dealt specially with the child’s schooling, health care, leisure, activities in associations and travel as well as finances and insurance. The questions put to the children circled essentially around the child’s view of who in their vicinity performs various tasks and whether the child itself wants or does not want their social parent to be involved more in various contexts, e.g. in questions concerning the child’s schooling or health.

The in-depth interviews gave scope both for more elaborated discussions about questions included in the questionnaires and for questions about parenthood and family relations at a deeper level.

Later we will return to the main findings of the survey and what conclusions we draw from it regarding both the needs for reforms and the suitability of various proposals we have considered.

Conclusions about the need for reform

The possibilities for children to maintain a relationship with their social parents after a separation or the death of a parent need to be improved

Overall, our examination of the application of the provisions on a child’s right to access with persons other than its legal parents gives the picture that these provisions play a minor role. This applies par- ticularly in relation to social parents. It is, however, not possible to

Summary

SOU 2022:38

draw any certain conclusions about what this is due to. The sparse application may indicate a need for reform, but it may also be the case that the practical need for these regulations is small.

Even if it is not possible to say with certainty why the provisions about a child’s right to access with persons other than its legal parents are not applied particularly often, it is our view that a child’s right to access with social parents should not belong to the same category of rules that apply to family members and relatives who do not have a parental role in relation to the child. Our assessment is that the regulations also need to be adapted to children growing up in families other than nuclear families. It is clear from, for instance, the interviews included in our mapping work that it can sometimes be the case that a child’s perception of who is a parent differs from what follows from the family law regime. Research also shows that it is mainly the social ties between the child and the person exercising the parental role that are of crucial importance for the quality of the relationship and for the child’s experience of parenthood. We there- fore see it as less appropriate that the possibilities for the child to have access with someone the child sees as its parent depend to a great extent on how the relationship is defined in legal terms.

One part of this picture is that a recurring theme in the in-depth interviews conducted for us is that many feel a concern about how the relationship between a child and its social parent would be affected if there were differences of opinion after a separation or the death of a parent.

From a children’s rights perspective, the reasons for meeting a child’s need to maintain a relationship of importance to the child, even against the will of its custodian, also carry much more weight regarding access with someone who has, in practice, functioned as a parent of the child than concerning a family member or relative that the child has had some other form of relationship with. The balance struck between opposing interests is different when the child’s right to access with someone the child sees as its parent is involved.

Our overall assessment is that the rules about a child’s right to access with its legal and its social parents should be more similar than they are today. There needs to be an adaptation to strengthen the child’s right to the adults the child regards as its parents when the child is growing up in a family constellation where there is not a full match between legal and social parenthood.

SOU 2022:38

Summary

There is a need to facilitate everyday life for certain families in which social parents take parental responsibility

The questionnaire survey of adults shows that most of them had not experienced any great difficulties with the present system. At the same time, there is a relatively large minority in many areas that has replied that they have experienced great or very great problems asso- ciated with a social parent’s possibilities of exercising parental re- sponsibility. Questions concerning access to digital platforms (e.g. school platforms or the 1177 Vårdguiden healthcare guide) show distinctly negative results in several areas. There is a consistently higher share of respondents who have replied that they experience great or very great problems in questions that deal in various ways with access to digital platforms.

The questionnaire survey for children shows, for instance, that many of the children do not think that it matters whether it is their custodian or a social parent who performs a particular task or is present in some specific context. It is important, at the same time, to stress that a relatively large group expressed the view that they do not want their social parent to be more involved than they already are.

The fact that a majority do not experience any real worries with the present system does not, in our view, necessarily mean that there is no need to take measures. In making that assessment it is not possible to apply too quantitative an approach. On the contrary, the starting point should be that the regulations should, as far as possible, meet every child’s needs, irrespective of their family constellation. As stated above, we can also see that in many of the questions there is a relatively large minority who hold a differing view.

In the in-depth interviews with both children and adults several specific examples emerged of what difficulties in various areas can be like. They can, for example, involve making day-to-day work-life balance harder to handle or something important being neglected because a social parent is unable to sign in to digital platforms and access information or perform various measures in them. Similar problems can arise as a result of, for example, various limitations for booking appointments or visits in health care. Another example is that several social parents have testified that they cannot be involved in the child’s schooling as desired. This can, for example, involve an inability to follow the child’s schooling or not having the right to be

Summary

SOU 2022:38

present at the child’s development dialogues. Especially when the child has special needs, difficulties can also arise in achieving a rea- sonable balance in the distribution of tasks between the adults in the family since the responsibility for custody in these cases is often more extensive than in other families.

Overall, our mapping of the problems shows that the present system can be improved in terms of meeting the needs that children and adults have in families where social parents take a great deal of parental responsibility. In questions concerning the child, the division of responsibilities in these families differs from the one that the regulations are designed for. This means, not least in terms of the child’s interests, that there is reason to consider various measures that can facilitate the active assumption of responsibility exercised de facto by many social parents.

Another consideration pointing in the same direction is the fact that there are among the families – as is also shown by the mapping results –varying experiences regarding, for example, the possibilities for a social parent to accompany the child on a health care visit, take part in a development dialogue or get access to a digital school plat- form. There also seems to be uncertainty among many actors about the extent to which it is possible to accommodate wishes to involve a social parent.

However, the mapping work does not show that the families experience considerably greater difficulties in one or a few special areas, such as school or health care. When the results in various areas are compared the picture is, on the contrary, fairly similar. Nor do the problems concern clearly defined questions, e.g. a social parent’s possibilities of taking decisions on a few specific questions, accessing certain information or representing the child in a particular context. We therefore draw the conclusion that our proposals should have a more general range and not be restricted to special legislation in some specially selected areas.

Another conclusion we can draw is that the need for reform does not apply to a certain readily identifiable group of families. Our mapping results do not show that experience of encountering diffi- culties in various areas can be clearly linked to e.g. family constella- tion or the child’s housing situation. Quite generally, families with social parents are a multifaceted group, which brings particular diffi- culties in deciding suitable bounds for various proposals. It is, for

SOU 2022:38

Summary

example, not precise in this context to start from established require- ments such as “parent’s spouse or cohabiting partner”. Instead, we have found that the sole common factor for families that experience great difficulties is that there are social parents in the families who take extensive parental responsibility and who also expect to be given what is needed to do so.

Evaluation of conceivable measures

We have analysed advantages and disadvantages of a number of different measures. We will shortly get back to the ones we think should be implemented. As regards the alternatives that we see no reason to go any further with, our assessment in most cases is that the measure concerned is either insufficient to meet existing needs or less accurate in doing so. Some of the measures that we have evaluated appear to be less suitable for other reasons, e.g. because they are too far-reaching.

We have, for instance, concluded that the following measures should not be implemented: a right to appeal a social welfare com- mittee’s decision not to take legal action concerning access; rights linked directly to marriage to or a cohabiting relationship with the child’s legal parent; an independent right for social parents to access information and a possibility of entering into an agreement to be more than two custodians.

Our proposals

Information for families containing social parents

The mapping results show that it is unusual for families in which more than two adults take parental responsibility to use powers of attorney. Some families are of the view that powers of attorney are difficult or complicated to use. Others seem not to be aware that the possibility exists. At the same time, few of those who have used powers of attorney have experienced that they do not work. It is therefore no great step to assume that many families would experience fewer problems in their everyday lives if they made use of powers of attorney.

Summary

SOU 2022:38

We also make the assessment that there is a quite general need for cohesive and simple information about rules that include social parents and about the possibilities available to give social parents a legal mandate in various ways to act in matters concerning the child. It has emerged, through the contacts we have had with people working in the area and in other ways, that one conceivable explanation of why the provisions about a child’s access with persons other than its legal parents are seldom applied is that some social parents are simply not aware of the existence of the rules.

We therefore propose that the Family Law and Parental Support Authority be given a commission to implement information measures with the aim of increasing knowledge about the above-mentioned rules and possibilities. It should be left to the Authority to decide on the detailed design of its information measures.

Parental power of attorney – a new form of power of attorney

As stated above, our proposals should have a general range and should, in the first place, satisfy needs in families where social parents take an extensive parental responsibility. Our mapping work show that a substantial part of the problems that families encounter in their everyday lives are linked to access to digital platforms. Many of these platforms check individuals signing in against authorisation data collected from the population register. To achieve real change, we therefore make the assessment that social parents’ authorisation may have to be entered in the population register, as is the case for a custodian.

We therefore propose the introduction of a new form of power of attorney – a parental power of attorney– that makes it easier for social parents, for example, to obtain a more general authorisation to handle questions concerning the child. Information about the power of attorney should be registered in the population register and the power of attorney should be accompanied by a predetermined authorisation specified by law to act in the place of the custodian in various matters concerning the child. As regards the child’s personal affairs, the authorisation should, in principle, correspond to the scope that a custodian has to act on their own when a child is in the custody of two custodians. If the custodian is also the child’s guardian, the

SOU 2022:38

Summary

parental power of attorney should also include a right to access in- formation in matters regarding the child’s financial affairs to the same extent as a guardian.

This proposal means that the child’s custodian would be able to give a parental power of attorney by registering it with the Swedish Tax Agency. If the child has attained 12 years the child should, as the main rule, have to give its consent to the registration of a parental power of attorney.

A parental power of attorney should expire when the child attains 18 years or is de-registered from the population register. As a rule, it should also expire if there is a change in the custody of the child. As is the case with other powers of attorney, the principal, i.e. the custodian, should be able to revoke a parental power of attorney. However, a child who has attained 12 years and a person who has received a parental power of attorney should be able to arrange for the expiry of the power of attorney.

The Swedish Tax Agency’s processing of a parental power of attorney should be limited to a control of a few formal requirements, e.g. that the child and the attorney are registered in Sweden and that the holder has attained 18 years. The Swedish Tax Agency’s decision in cases concerning parental powers of attorney should be appealable, but its decision should become effective immediately.

The assignment as a holder of a parental power of attorney is personal, and it should therefore not be possible to transfer the assignment to someone else. The holder should carry out their assign- ment in accordance with the best interests of the child and should increasingly take the child’s views and wishes into account as the child becomes older and more mature. The holder should also, except in certain special exceptional cases, follow instructions given by the custodian and consult with them on important questions: We also propose that there should be special provisions about the liability of the holder when performing the assignment, in relation to both the custodian and third parties.

Summary

SOU 2022:38

Child’s right to access with social parents strengthened

To strengthen a child’s right to its social parents, we propose the introduction of an independent right to bring legal action in questions concerning access for a person considered to be a “special access person”. This means a person with whom the child has a relationship corresponding to that between a child and parent. In our assessment, this system decreases the risk that conflicts between adults will lead to the child losing contact with someone the child views as their parent.

The intention is that the new provision on access should be applied restrictively. The crucial point should be how the relation- ship appears from the child’s perspective. It can, as a rule, be assumed that the relationship that has to exist between a child and a special access person can only arise if the person concerned has lived with the child for a significant part of the child’s life and has, during that period, also taken such an extensive responsibility for the care and upbringing of the child that normally accompanies parenthood.

There are similar rules in several comparable countries, for instance Finland. Considering the experience from that country and other factors, we make the assessment that the risk of anything other than a marginal increase in the number of court cases is small.

In an overall assessment, our proposal has distinct advantages for a small group of children living in families in which the relationship to a social parent is as close and important as the relationship to a legal parent. At the same time, there seems to be a clearly limited risk of other children being the subject of more disputes. In our assessment, this proposal also has better prospects than other measures we have considered of strengthening the child’s right to its social parents in practice.

Considering that there has to be a parent-child relationship between the child and the special access person, we propose that the provisions concerning the procedure for – and the implementation of – access with a parent should also be applied when the question of access relates to a special access person. These include require- ments for participation in information meetings, the possibility of making an agreement on the child’s access, the distribution of travel costs and the conditions for deciding on access support.

SOU 2022:38

Summary

If a child is to have access with several persons, special deliberations will be required. An examination of whether access is in the best interests of the child must always take account of the child’s need for a stable and cohesive everyday life.

Expanded possibilities for cooperation talks

When the group of persons that have an independent right to bring legal action in matters concerning access is expanded, the regulations should also be adapted so that the conditions for achieving con- sensus solutions correspond to those that apply to access disputes between parents. As much as possible should be done to avoid a child becoming involved in a legal dispute. We therefore propose that the municipality’s obligation to offer cooperation talks should be expanded to also cover talks with the purpose of the child’s custo- dian and a special access person reaching agreement on questions con- cerning access.

We consider, however, that these cooperation talks should also be able to cover the child’s personal affairs regarding matters other than access even though any agreements in other matters cannot be given the form of an enforceable contract. The existence of such a need is indicated, not least, by the fact that cooperation talks are already being arranged at present between custodians and social parents. Municipalities ought to have a clear mandate to arrange these talks. We also consider that, in terms of the best interests of the child, it is important that adults in more family constellations than at present can get help on finding consensus solutions.

Greater possibilities of taking account of the best interests of the child when custody is decided after the death of a parent or custodian

If both parents have custody of a child and one of them dies, the surviving parent is given sole custody. In many cases this is obviously in the best interests of the child. However, it need not always be so.

If the child has been living with the parent who died, it is not certain that the child has a close relationship with the other parent, even though there has been joint custody. There are custodians who

Summary

SOU 2022:38

are more or less absent from a child’s life, with whom the child does not have a close relationship. In these cases the death of a residential parent can result in a dramatic uprooting, with the child being forced to move from its previous home to a parent with whom the child has, until then, only had limited contact. If the child has been living for a time with a social parent – typically the person who was the deceased parent’s spouse of cohabiting partner – it can be in the best interests of the child to continue living with them instead.

We therefore propose the introduction of rules – like those that apply in some of our Nordic neighbours – enabling account to be taken of the child’s residential situation when custody is decided after the death of a parent, even if the surviving parent had joint custody with the deceased parent. According to our proposal the court should, when legal action is brought by the social welfare committee, decide to transfer the custody from the surviving parent to one or two specially appointed custodians if this is more suitable. The action should be brought within six months of the parent’s death.

We make the assessment, at the same time, that there will be cases where a transfer of custody could be ordered, but where the surviving legal parent and the social parent that the child has lived with agree that it is best for the child that the two of them exercise custody jointly. There can, for instance, be a common view that the child should be able to stay on in the same home as before. In addition, there can also be good possibilities in other cases of continuing cooperation that has long worked well in matters concerning the child.

Having regard, in the first place, to these situations, we also pro- pose a simpler system under which the surviving parent can apply to a court to be allowed to exercise custody jointly with a specific per- son. The court should appoint that person to exercise custody jointly with the parent as a specially appointed custodian, if the person meets the general requirements to be made a specially appointed cus- todian and it is not apparent that joint custody is incompatible with the best interests of the child. In this particular situation, however, there should not be any requirement of marriage or a cohabiting relationship for joint custody. The possibility of applying for joint custody with a particular person should be available both when the surviving parent is already a custodian and when they are entrusted with custody in connection with the other parent’s death. The appli- cation should be processed as a court matter.

SOU 2022:38

Summary

In addition, we propose that corresponding rules should apply when a child is in the custody of two specially appointed custodians and one of them dies. We also propose several consequential amend- ments because a child may be in the custody of a parent and a specially appointed custodian jointly. The proposal means, for in- stance, that the provision on parental administration of guardianship should be applied when both a parent and a specially appointed custodian are guardians, even if the specially appointed custodian is to be regarded as a specially appointed guardian. In addition, the rules for the dissolution of joint custody between a parent and a specially appointed custodian should correspond to what applies when a child is in the custody of two specially appointed custodians.

Impacts of our proposals

Our proposals are assessed to have positive impacts for children and young people in particular. The amendments we propose to the family law regime mean that a child’s right to their parents is strengthened. Moreover, the family law regime will be the same for all children, irrespective of what family constellation the child is living in. Having clear, simple and well-presented regulations also reduces the risk of error in the application of the law. Our proposals concerning the annulment of parenthood for the parent who did not give birth to the child means that the child’s interest of security and stability in their existing family relationships is given stronger protection than at present. With our proposals for expanded possibilities of adoption, more children are also given the possibility of consolidating an existing family relationship.

Several of our proposals also mean that a child’s right to social parents is strengthened. Taken together, the proposals contribute to a family law regime that is better at meeting the child’s need for security and the child’s right to retain and develop their relationships with the adults the child regards as their parents, irrespective of what family constellation the child is growing up in.

We also assess our proposals as having positive impacts for the adults in the vicinity of the child, both legal and social parents. Several proposals are assessed to promote equal rights and oppor-

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i föräldrabalken

Härigenom föreskrivs i fråga om föräldrabalken1

dels att 1–3 kap. och 7 kap. 20 § ska upphöra att gälla,

dels att nuvarande 6 kap. 10 d–g §§ ska betecknas 10 f–i §§,

dels att 4 kap. 6, 21 och 22 §§, 6 kap. 2, 3, 4, 9, 10 c, 15 a, 15 b,

15 c, 17, 17 a, 17 c, 18, 18 a, 20 och 20 b §§, 7 kap. 12, 13, 15, 16 och 18 §§, 10 kap. 3 och 5 §§, 11 kap. 2, 15, 16 och 25 §§, 12 kap. 2 §, 20 kap. 1 och 11 §§ och 21 kap. 1 c och 3 §§ ska ha följande lydelse, dels att det ska införas tre nya kapitel, 1–3 kap., och tio nya para- grafer, 6 kap. 9 a–e, 10 d och 10 e §§, 10 kap. 2 a och 4 §§ och 11 kap.

3 b §, av följande lydelse.

1 kap. Om föräldraskapet till barn Föräldraskap för den som har fött barnet

1 § Den som har fött ett barn, är förälder till barnet.

Föräldraskap för den som inte har fött barnet

Föräldraskap på grund av äktenskap

2 § Om den som har fött barnet är gift vid barnets födelse, är även maken förälder till barnet. Detsamma gäller om maken har avlidit och barnet föds inom sådan tid efter makens död att barnet kan ha tillkommit dessförinnan.

1Balken omtryckt 1995:974.

Senaste lydelse av 7 kap. 20 § 2005:434.

Författningsförslag

SOU 2022:38

Föräldraskap på grund av fastställelse

3 § Om föräldraskap inte följer av 2 § eller om ett föräldraskap har hävts enligt 8 §, ska föräldraskapet för den som inte har fött barnet fastställas genom bekräftelse eller dom.

Föräldraskap ska dock inte fastställas om

1.den som har fött barnet har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller om den som har fött barnet har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen vid en behörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av upp- gifter om spermiedonatorn,

2.den som har fött barnet varken var gift eller sambo vid tid- punkten för behandlingen, och

3.det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.

Andra stycket hindrar inte att spermiedonatorn bekräftar föräldra- skapet.

I 9 § finns bestämmelser om samtidig hävning och fastställelse av föräldraskap.

Fastställande av föräldraskap genom bekräftelse

4 § En bekräftelse av föräldraskap får göras digitalt i ett särskilt system som tillhandahålls av den myndighet som regeringen bestäm- mer, om

1.den som har fött barnet och den som ska lämna bekräftelsen har fyllt 18 år och är folkbokförda i Sverige vid barnets födelse, och

2.barnet är folkbokfört i Sverige när bekräftelsen lämnas. Bekräftelsen ska godkännas digitalt av den som har fött barnet. Bekräftelsen ska lämnas och godkännas senast 14 dagar efter barnets

födelse.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan med stöd av 8 kap. 7 § regeringsformen meddela närmare föreskrifter om hur en digital bekräftelse ska lämnas och godkännas.

5 § En bekräftelse av föräldraskap till ett barn som inte har fyllt 18 år görs, om det inte redan har bekräftats digitalt enligt 4 §, skriftligen vid ett personligt besök hos socialnämnden. Bekräftelsen ska skriftligen

SOU 2022:38

Författningsförslag

godkännas av socialnämnden och av den som har fött barnet eller en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare för barnet. Socialnämnden får lämna sitt godkännande endast om det kan antas att föräldraskapet för den som har lämnat bekräftelsen inte senare kan komma att hävas enligt 10 §. Socialnämnden får i enskilda fall medge undantag från kravet på personligt besök, om det finns särskilda skäl.

Bekräftelsen får göras även före barnets födelse. Socialnämnden får dock inte godkänna bekräftelsen förrän barnet har fötts.

En bekräftelse av föräldraskap till ett barn som har fyllt 18 år görs skriftligen och ska bevittnas av två personer. Bekräftelsen ska skrift- ligen godkännas av barnet självt.

Fastställande av föräldraskap genom dom

6 § Rätten ska genom dom fastställa att en person är förälder till barnet om

1.det genom en rättsgenetisk undersökning är utrett att barnet har tillkommit med personens spermier,

2.det är utrett att personen har haft samlag med den som har fött barnet under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hän- syn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkom- mit genom samlaget, eller

3.det är utrett att en insemination eller befruktning utanför kroppen har utförts med personens spermier under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.

Föräldraskapet kan inte fastställas genom dom för en person som har donerat spermier enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om gene- tisk integritet m.m. eller till en behörig inrättning i utlandet om mottagaren av spermierna var någon annan än donatorns make eller sambo.

Om ett föräldraskap kan fastställas enligt 7 §, ska den paragrafen tillämpas i stället för denna paragraf.

7 § Om den som har fött barnet har genomgått en insemination eller befruktning utanför kroppen med samtycke av sin make eller sambo och behandlingen har genomförts med spermier från någon

Författningsförslag

SOU 2022:38

annan än maken eller sambon, ska rätten genom dom fastställa att den som har lämnat samtycket är barnets förälder om

1.behandlingen har utförts enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller behandlingen har utförts vid en be- hörig inrättning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermiedonatorn, och

2.det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom behandlingen.

Hävande av ett föräldraskap som har uppkommit på grund av äktenskap

8 § Rätten ska häva föräldraskapet för en make som är förälder enligt 2 §, om

1.det genom en rättsgenetisk undersökning är utrett att barnet inte har tillkommit med makens spermier,

2.det är utrett att den som har fött barnet har haft samlag med någon annan än maken under den tid då barnet kan ha tillkommit och det med hänsyn till samtliga omständigheter är sannolikt att barnet har tillkommit genom samlaget, eller

3.barnet har tillkommit före äktenskapet eller när makarna levde åtskilda och det inte är sannolikt att makarna har haft samlag med varandra under den tid då barnet kan ha tillkommit.

Första stycket gäller inte om det är sannolikt att barnet har till- kommit genom en insemination eller befruktning utanför kroppen som har genomförts med spermier från någon annan än maken. Rätten ska i en sådan situation häva föräldraskapet för maken om

1.maken inte har samtyckt till behandlingen,

2.föräldrarna varken var gifta eller sambor vid tidpunkten för behandlingen, eller

3.behandlingen varken har utförts enligt 6 eller 7 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller vid en behörig inrätt- ning i utlandet och barnet har rätt att ta del av uppgifter om spermie- donatorn.

9 § Om en make som är förälder enligt 2 § skriftligen godkänner någon annans bekräftelse av föräldraskapet, och 5 § har iakttagits i fråga om bekräftelsen, blir den som har lämnat bekräftelsen förälder till barnet i stället för maken. Bekräftelsen ska dock i detta fall alltid

SOU 2022:38

Författningsförslag

vara skriftligen godkänd av den som har fött barnet. Om barnet har fyllt 15 år, ska bekräftelsen dessutom vara skriftligen godkänd av barnet.

Hävande av ett föräldraskap som har fastställts genom bekräftelse

10 § Rätten ska häva föräldraskapet för den som har lämnat en bekräftelse enligt 4 eller 5 § om det genom en rättsgenetisk under- sökning eller på annat sätt är utrett att barnet inte har tillkommit med spermier från den som har lämnat bekräftelsen.

Första stycket gäller inte om det är sannolikt att barnet har till- kommit genom en insemination eller befruktning utanför kroppen som har genomförts med spermier från någon annan än den som har lämnat bekräftelsen. Rätten ska i en sådan situation häva föräldra- skapet för den som har lämnat bekräftelsen om

1.den som lämnat bekräftelsen inte har samtyckt till behandlingen,

2.föräldrarna varken var gifta eller sambor vid tidpunkten för behandlingen, eller

Barnets rätt till upplysning i vissa fall

11 § Ett barn som har tillkommit genom en sådan insemination eller befruktning utanför kroppen som har utförts med andra köns- celler än föräldrarnas egna har rätt att av sina föräldrar få veta det. Föräldrarna ska så snart det är lämpligt upplysa barnet om att han eller hon har tillkommit genom en sådan behandling.

2 kap. Om socialnämndens medverkan vid utredning och fastställande av föräldraskap

Skyldighet att utreda vem som har fött ett barn

1 § Om det inte är känt eller är oklart vem som har fött ett barn som inte har fyllt 18 år och som har sin hemvist i Sverige, är social- nämnden skyldig att försöka utreda detta.

Författningsförslag

SOU 2022:38

Skyldighet att utreda föräldraskap för barnets andra förälder

2 § Om ett barn som inte har fyllt 18 år och som har sin hemvist i Sverige inte har någon förälder på grund av äktenskap eller fast- ställelse, är socialnämnden skyldig att försöka utreda vem som är barnets andra förälder och se till att föräldraskapet fastställs.

Om den förälder som har fött barnet har fyllt 18 år och är folk- bokförd i Sverige när barnet föds, inträder skyldigheten enligt första stycket först 15 dagar efter barnets födelse.

Ansvarig socialnämnd

3 § Uppgifterna enligt 1 och 2 §§ åligger socialnämnden i den kom- mun där barnet är folkbokfört eller, om barnet inte är folkbokfört i Sverige, i den kommun där barnet vistas.

4 § Om barnets folkbokföring eller vistelseort ändras efter det att socialnämnden har inlett sin utredning, är nämnden ändå skyldig att slutföra sin uppgift.

Socialnämnden kan flytta över ärendet till socialnämnden i annan kommun, om det skulle avsevärt underlätta utredningen. Den andra socialnämnden ska genast underrättas om ett sådant beslut.

Socialnämndens beslut enligt andra stycket får överklagas hos länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas hos allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.

Utredningens bedrivande

5 § Socialnämnden ska vid sin utredning hämta in upplysningar från barnets förälder och andra personer som kan lämna uppgifter av betydelse för utredningen.

På nämndens begäran ska socialnämnden i en annan kommun lämna biträde vid utredningen.

SOU 2022:38

Författningsförslag

6 § Om frågan om vem som har fött barnet kan bedömas med till- räcklig säkerhet på grund av socialnämndens utredning, ska nämnden anmäla till Skatteverket vem som har fött barnet. Till anmälan ska socialnämnden bifoga sin utredning.

Om frågan om vem som är barnets andra förälder kan bedömas med tillräcklig säkerhet på grund av socialnämndens utredning, ska nämnden bereda den som kan antas vara förälder till barnet tillfälle att bekräfta föräldraskapet.

7 § Socialnämnden ska verka för att en rättsgenetisk undersökning görs beträffande barnet, barnets förälder och den som kan vara för- älder till barnet, om den som kan vara förälder till barnet begär det eller om socialnämnden annars bedömer att det behövs.

8 § Socialnämnden ska föra protokoll över det som förekommer vid utredningen av betydelse för frågan om vem som kan vara barnets förälder.

Utredningen ska bedrivas skyndsamt. Om utredningen avser för- äldraskapet för barnets andra förälder ska utredningen vara slutförd inom ett år från barnets födelse, om det inte finns särskilda skäl.

Socialnämndens möjligheter att lägga ner en påbörjad utredning

9 § Socialnämnden får lägga ner en påbörjad utredning om vem som har fött ett barn om det visar sig omöjligt att få de upplysningar som behövs för bedömning av frågan.

Socialnämnden får lägga ner en påbörjad utredning om föräldra- skapet för barnets andra förälder, om det

1.visar sig omöjligt att få de upplysningar som behövs för be- dömning av föräldraskapsfrågan,

2.framstår som utsiktslöst att försöka få föräldraskapet fastställt av domstol,

3.har lämnats ett samtycke av den förälder som har fött barnet eller en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnads- havare enligt 4 kap. 8 § till adoption av barnet, eller

Författningsförslag

SOU 2022:38

4.av särskilda skäl finns anledning att anta att en fortsatt utred- ning eller en rättegång skulle vara till men för barnet eller utsätta den förälder som har fött barnet för påfrestningar som innebär fara för dennes psykiska hälsa.

Socialnämnden ska lägga ner en påbörjad föräldraskapsutredning om något föräldraskap inte ska fastställas enligt 1 kap. 3 § andra stycket.

Socialnämndens beslut att lägga ner en påbörjad utredning får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklag- ande till kammarrätten.

Socialnämndens utredningsskyldighet när barnet har en andra förälder på grund av äktenskap

10 § Om någon på grund av äktenskap är förälder till ett barn som inte har fyllt 18 år och som har sin hemvist i Sverige, ska social- nämnden, om barnets vårdnadshavare eller någon av vårdnadshav- arna eller maken begär det och det är lämpligt, utreda om någon annan kan vara förälder till barnet.

I fråga om utredningen tillämpas 3–8 §§. Utredningen får läggas ner om det finns skäl som anges i 9 § andra stycket 1 eller 4 eller om det annars är lämpligt. Utredningen ska läggas ner om något för- äldraskap inte ska fastställas enligt 1 kap. 3 § andra stycket.

Socialnämndens beslut att inte påbörja en utredning enligt denna paragraf eller att lägga ner en påbörjad utredning får överklagas till länsstyrelsen. Länsstyrelsens beslut får överklagas till allmän förvalt- ningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammar- rätten.

3 kap. Vissa bestämmelser om rättegången i mål om föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet

Mål om hävande av föräldraskap

1 § En talan om hävande av föräldraskap för den förälder som inte har fött barnet får väckas av barnet eller någon av föräldrarna.

Barnet ska väcka talan mot den förälder som inte har fött barnet. Den förälder som inte har fött barnet ska väcka talan mot barnet.

SOU 2022:38

Författningsförslag

Den förälder som har fött barnet ska väcka talan mot barnet och den andra föräldern.

Om barnet eller den förälder som inte har fött barnet har avlidit, ska talan i stället väckas mot hans eller hennes arvingar. Om en av- liden förälder förutom make efterlämnar sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, ska talan, när det gäller dem, riktas mot den eller dem som har den bästa arvsrätten när talan väcks.

2 § En förälder ska väcka talan om hävande av föräldraskap som har uppkommit på grund av äktenskap inom tre år från barnets föd- else. Om föräldraskapet har fastställts genom bekräftelse, ska en för- älder väcka talan om hävande av föräldraskapet inom tre år från det att bekräftelsen lämnades. Om det finns synnerliga skäl, får en för- älders talan prövas även om den har väckts efter tidsfristens utgång.

Om den som är barnets förälder på grund av äktenskap har avlidit utan att förlora sin talerätt och han eller hon inte varaktigt har sammanbott med barnet och inte heller efter barnets födelse be- handlat barnet som sitt, har den avlidnes make och var och en som jämte eller näst efter barnet är berättigad till arv rätt att väcka talan om hävande av den avlidnes föräldraskap. Om den avlidne förutom make efterlämnar sådana arvingar som avses i 3 kap. 2 § ärvdabalken, har var och en av dem rätt att väcka talan under samma förutsättningar.

Arvingarna i andra stycket har inte rätt att väcka talan om det vid dödsfallet har gått mer än ett år från det att en talan, som grundats på att den avlidne är förälder till barnet, har väckts mot honom eller henne och han eller hon har fått del därav eller om mer än ett år har gått sedan anspråk på samma grund har framställts mot den avlidnes dödsbo.

3 § Om barnet har fyllt 15 år för barnet sin egen talan. Om barnet är yngre än 15 år förs barnets talan av en god man, om en sådan ska förordnas enligt 11 kap.

4 § Om den förälder som har fött barnet inte är part i målet ska föräldern höras, om det kan ske.

5 § En talan om hävande av föräldraskap får väckas vid rätten i den ort där barnet har sin hemvist eller, om barnet har avlidit, vid den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Om det inte finns

Författningsförslag

SOU 2022:38

någon annan behörig domstol, ska målet tas upp av Stockholms tings- rätt.

Mål om fastställande av föräldraskap

6 § En talan om fastställande av föräldraskap för den som inte har fött barnet väcks av barnet. I fall som avses i 2 kap. 2 § förs barnets talan av socialnämnden. Om föräldern som har fött barnet har vård- naden om barnet, får den föräldern alltid föra barnets talan, även om denne inte har fyllt 18 år. En talan får vidare alltid föras av en särskilt förordnad vårdnadshavare eller en tillfällig vårdnadshavare för barnet.

7 § Om det pågår ett mål om fastställande av föräldraskap, kan frågan om föräldraskapet till barnet prövas endast i det målet. Talan får i målet föras mot flera. I en avlidens ställe ska talan föras mot de arvingar till den avlidne som anges i 1 §.

När socialnämnden ansvarar för att föräldraskap fastställs, ska nämnden föra talan mot den eller de som enligt nämndens utredning eller vad som framkommit under målets handläggning skäligen kan komma i fråga som förälder till barnet.

På ansökan av svarande ska rätten utfärda stämning mot någon som inte redan är instämd i målet och pröva om denne är förälder till barnet. Om sådan ansökan gäller i tillämpliga delar vad som är före- skrivet om stämningsansökan.

8 § När socialnämnden ansvarar för att föräldraskap fastställs väcks talan vid rätten i den ort där socialnämnden finns. Rätten kan flytta över målet till en annan domstol, om det skulle avsevärt underlätta handläggningen av målet.

I andra fall än som avses i första stycket väcks talan om fast- ställande av föräldraskap vid den rätt där den som fastställelsen avser ska svara i tvistemål i allmänhet eller, om talan förs mot flera, en av dem ska svara. Talan mot en avlidens arvingar får väckas vid den rätt där dödsboet svarar.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första och andra stycket, tas målet upp av Stockholms tingsrätt.

SOU 2022:38

Författningsförslag

9 § I samband med att socialnämnden väcker talan ska protokollet över nämndens utredning ges in till rätten. Om talan väcks av någon annan och socialnämnden har gjort en utredning i frågan, ska rätten begära in socialnämndens protokoll.

Svaranden ska delges protokollet i samband med stämningen. Rätten får förelägga socialnämnden att komplettera utredningen

om föräldraskapet.

10 § Rätten ska se till att frågan om föräldraskapet till barnet blir tillräckligt utredd. Var och en som kan föra talan på barnets vägnar ska ges tillfälle att yttra sig i målet.

Vittnesförhör får inte hållas i syfte att styrka att vittnet har haft samlag med den förälder som har fött barnet under tid då barnet kan antas ha tillkommit.

Talan får inte prövas slutligt före barnets födelse.

11 § Om talan återkallas mot en av flera, får målet avskrivas i den delen endast om alla samtycker. Om återkallelsen avser den som har stämts enligt 7 § tredje stycket, krävs samtycke även från barnet.

Om målet avskrivs i en viss del ska rätten fatta beslut om rätte- gångskostnaden i den delen.

12 § När socialnämnden för talan om fastställande av föräldraskap gäller andra och tredje styckena i fråga om rättegångskostnader i stället för 18 kap. 1–7 §§ rättegångsbalken.

Parterna ska stå för sina egna rättegångskostnader. Svaranden kan dock förpliktas att helt eller delvis ersätta en annan part för dennes rättegångskostnad, om svaranden har handlat på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken eller om det annars finns särskilda skäl.

Om en parts ställföreträdare, ombud eller biträde handlat på sätt som avses i 18 kap. 3 eller 6 § rättegångsbalken, kan han eller hon förpliktas ersätta kostnaden som därigenom vållats annan part. Rätten kan besluta om detta även utan yrkande.

13 § Om en dom om föräldraskap överklagas, ska den högre rätten pröva föräldraskapsfrågan i hela dess vidd. En upplysning om detta ska tas in i ett föreläggande att svara på överklagandet.

Författningsförslag

SOU 2022:38

Om högre rätt finner att någon som inte är part i målet skäligen kan komma i fråga som förälder till barnet, ska domen på yrkande av part undanröjas och återförvisas i sin helhet till den domstol som först har dömt i målet.

Bestämmelserna i 10 och 11 §§ ska tillämpas vid målets hand- läggning i högre rätt. När socialnämnden för talan ska även 9 § tredje stycket och 12 § tillämpas i högre rätt.

Förening av mål

14 § Även om någon på grund av äktenskap är förälder till ett barn, får, under förutsättning att en talan om hävande av makens föräldra- skap har väckts och ännu inte prövats, talan om fastställande av att någon annan är barnets förälder väckas vid samma domstol. Målen ska då handläggas i en rättegång.

Om talan i båda målen som avses i första stycket bifalls, ska vid prövning i högre rätt frågan om fastställande av föräldraskapet prövas, även om domen inte har överklagats i den delen.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
4 kap.
6 §2
Makar och sambor får endast adoptera gemensamt.
En make eller sambo får dock	En nuvarande eller tidigare
med sin makes eller sambos sam-	make eller sambo får dock med
tycke adoptera hans eller hennes	sin nuvarande eller tidigare makes
barn. I fråga om samtycket	eller sambos samtycke adoptera
tillämpas 8 § andra stycket. En	hans eller hennes barn. I fråga om
make eller sambo får även i annat	samtycket tillämpas 8 §	andra
fall adoptera ensam om den andra	stycket. Något samtycke	krävs
maken eller sambon vistas på	dock inte om den tidigare maken
okänd ort eller är varaktigt för-	eller sambon är avliden. En make
hindrad att adoptera till följd av	eller sambo får också adoptera utan
en psykisk sjukdom eller något	medverkan av den andra maken
annat liknande förhållande.	eller sambon om adoptionen avser
	någon som han eller hon är eller

2Senaste lydelse 2018:1288.

SOU 2022:38

Författningsförslag

har varit vårdnadshavare för eller som för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem har tagits emot av honom eller henne. En make eller sambo får även i annat fall adoptera ensam om den andra maken eller sambon vistas på okänd ort eller är varaktigt för- hindrad att adoptera till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande.

Andra än makar och sambor får inte adoptera gemensamt. Tidigare makar eller sambor

får dock gemensamt adoptera ett barn som de är eller har varit vårdnadshavare för eller som för stadigvarande vård och fostran i ett enskilt hem har tagits emot av dem tillsammans.

21 §3

Den som har adopterats ska an-	Den som har adopterats ska an-
ses som adoptivförälderns barn	ses som adoptivförälderns barn
och inte som barn till sina tidi-	och inte som barn till sina tidi-
gare föräldrar. Om en make eller	gare föräldrar. Om adoptionen
sambo har adopterat den andra	avser en nuvarande eller tidigare
makens eller sambons barn, ska	makes eller sambos barn, ska den
den som har adopterats dock an-	som har adopterats dock anses
ses som makarnas eller sambor-	som de nuvarande eller tidigare
nas gemensamma barn. Lag eller	makarnas eller sambornas gemen-
annan författning som tillägger	samma barn. Lag eller annan för-
släktskapet mellan barn och för-	fattning som tillägger släktskapet
älder rättslig betydelse ska	mellan barn och förälder rättslig
tillämpas på den som har adop-	betydelse ska tillämpas på den
terats och hans eller hennes	som har adopterats och hans
adoptivförälder.	eller hennes adoptivförälder.

Första stycket gäller inte i den utsträckning något annat är särskilt föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur.

3Senaste lydelse 2018:1288.

Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller åt en tillfällig vårdnadshavare. Ett barn kan i vissa fall stå under vårdnad av en förälder och en sär- skilt förordnad vårdnadshavare samtidigt. Vårdnaden om ett barn

Författningsförslag

SOU 2022:38

22 §4

Om makar eller sambor gemen-	Om nuvarande eller tidigare
samt adopterar ett barn, står	makar eller sambor gemensamt
barnet under vårdnad av båda	adopterar ett barn, står barnet
makarna eller samborna från den	under vårdnad av båda de nuvar-
tidpunkt då adoptionsbeslutet	ande eller tidigare makarna eller
får laga kraft. Detsamma gäller	samborna från den tidpunkt när
om en make eller sambo adop-	adoptionsbeslutet får laga kraft.
terar den andra makens eller	Detsamma gäller om en make
sambons barn. Om en person i	eller sambo adopterar den andra
annat fall ensam adopterar ett	makens eller sambons barn. Om
barn, står barnet under vårdnad	någon adopterar en tidigare makes
av adoptivföräldern från den tid-	eller sambos barn och den tidigare
punkt då adoptionsbeslutet får	maken eller sambon är i livet, står
laga kraft.	barnet under vårdnad av båda de
	tidigare makarna eller samborna
	från den tidpunkt när adoptions-
	beslutet får laga kraft. Om en
	person i annat fall ensam adop-
	terar ett barn, står barnet under
	vårdnad av adoptivföräldern från
	den tidpunkt när adoptionsbeslu-
	tet får laga kraft.

6kap. 2 §5

Ett barn står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, om inte rätten har anförtrott vårdnaden åt en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare eller åt en tillfällig vårdnadshavare. Vårdnaden om ett barn består till dess att barnet fyller 18 år.

4Senaste lydelse 2018:1288.

5Senaste lydelse 2021:528.

100

SOU 2022:38

Författningsförslag

består till dess att barnet fyller 18 år.

Den som har vårdnaden om ett barn har ett ansvar för barnets personliga förhållanden och ska se till att barnets behov enligt 1 § blir tillgodosedda. Barnets vårdnadshavare svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till barnets ålder, utveckling och övriga omständigheter samt ska bevaka att barnet får tillfreds- ställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.

Om ansvaret i frågor som gäller barnets ekonomiska förhållanden finns bestämmelser i 9–15 kap.

Ilagen (2024:000) om för- äldrafullmakter finns bestämmelser om att andra än vårdnadshavare i vissa fall kan ges en behörighet att företräda barnet och fatta beslut i frågor som rör barnets personliga angelägenheter.

3 §6

Barnet står från födelsen under	Barnet står från födelsen under
vårdnad av båda föräldrarna, om	vårdnad av båda föräldrarna, om
dessa är gifta med varandra, och i	dessa är gifta med varandra.
annat fall av modern ensam. In-	I annat fall står barnet under vård-
går föräldrarna senare äktenskap	nad av endast den förälder som har
med varandra, står barnet från	fött barnet. Ingår föräldrarna
den tidpunkten under vårdnad	senare äktenskap med varandra,
av dem båda, om inte rätten	står barnet från den tidpunkten
dessförinnan har anförtrott vård-	under vårdnad av dem båda, om
naden åt en eller två särskilt för-	inte rätten dessförinnan har an-
ordnade vårdnadshavare eller åt	förtrott vårdnaden åt en eller två
en tillfällig vårdnadshavare.	särskilt förordnade vårdnadshav-
	are eller åt en tillfällig vårdnads-
	havare.

Om det döms till äktenskapsskillnad mellan föräldrarna står barnet även därefter under båda föräldrarnas vårdnad, om inte den gemen- samma vårdnaden upplöses enligt 5, 7 eller 8 §. Ska barnet även efter

6Senaste lydelse 2021:528.

101

Författningsförslag

SOU 2022:38

domen på äktenskapsskillnad stå under båda föräldrarnas vårdnad, ska rätten i domen påminna om att vårdnaden fortfarande är gemensam.

4 §7

Står barnet under vårdnad av endast en av föräldrarna och vill för- äldrarna gemensamt utöva vårdnaden, ska rätten på talan av dem båda besluta i enlighet med deras begäran, om det inte är uppenbart att gemensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Om barnet är folkbokfört här i landet, kan föräldrarna få gemen- sam vårdnad också genom registrering hos Skatteverket efter anmälan

av dem båda
1. till socialnämnden i sam-	1. till socialnämnden i sam-
band med att nämnden ska god-	band med att nämnden ska god-
känna en faderskapsbekräftelse eller	känna en föräldraskapsbekräftelse,
en bekräftelse av föräldraskap	eller
enligt 1 kap. 9 §, eller

2.till Skatteverket under förutsättning att beslut om vårdnaden inte har meddelats tidigare.

9 §

Om barnet står under vårdnad av	Om barnet står under vårdnad av
båda föräldrarna och en av dem	båda föräldrarna och en av dem
dör, skall den andra föräldern	dör, ska den andra föräldern en-
ensam ha vårdnaden. Om båda	sam ha vårdnaden.
föräldrarna dör, skall rätten på an-
mälan av socialnämnden eller när
förhållandet annars blir känt an-
förtro vårdnaden åt en eller två sär-
skilt förordnade vårdnadshavare.
Om barnet står under vårdnad	Vill den efterlevande föräldern
av endast en av föräldrarna och	utöva vårdnaden gemensamt med
den föräldern dör, skall rätten på	en viss person ska rätten utse den
ansökan av den andra föräldern	personen att såsom särskilt förord-
eller på anmälan av socialnämn-	nad vårdnadshavare utöva vård-
den anförtro vårdnaden åt den	naden gemensamt med föräldern,
andra föräldern eller, om det är	om
lämpligare, åt en eller två särskilt
förordnade vårdnadshavare.

7Senaste lydelse 2012:319.

102

SOU 2022:38

Författningsförslag

1.han eller hon uppfyller kra- ven enligt 10 a § första stycket och vill åta sig uppdraget, och

2.det inte är uppenbart att ge- mensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Om barnet vid tidpunkten för förälderns död inte bor tillsam- mans med den andra föräldern ska dock rätten, om det är lämpligare, flytta över vårdnaden till en eller två särskilt förordnade vårdnads- havare.

Frågor om ändring i vårdna- den enligt andra stycket prövas på ansökan av föräldern. Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt tredje stycket prövas på talan av socialnämnden. En sådan talan ska väckas inom sex månader efter förälderns död.

9 a §

Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna och båda föräld- rarna dör, ska rätten på anmälan av socialnämnden eller när för- hållandet annars blir känt anför- tro vårdnaden åt en eller två sär- skilt förordnade vårdnadshavare.

9 b §

Om barnet står under vårdnad av endast en av föräldrarna och den föräldern dör, ska rätten på an- sökan av den andra föräldern eller på anmälan av socialnämnden anförtro vårdnaden åt den andra föräldern eller, om det är lämp-

103

Författningsförslag

SOU 2022:38

ligare, åt en eller två särskilt för- ordnade vårdnadshavare.

Vill en förälder som anförtros vårdnaden enligt första stycket ut- öva vårdnaden gemensamt med en viss person, ska rätten utse den personen att såsom särskilt förord- nad vårdnadshavare utöva vård- naden gemensamt med föräldern, om

1.han eller hon uppfyller kra- ven enligt 10 a § första stycket och vill åta sig uppdraget, och

2.det inte är uppenbart att ge- mensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Frågor om att utse en särskilt förordnad vårdnadshavare enligt andra stycket prövas i samband med att rätten fattar beslut enligt första stycket eller, om ett sådant beslut tidigare har fattats och be- slutet innebär att den efterlevande föräldern har anförtrotts vårdna- den om barnet, på ansökan av för- äldern.

9 c §

Om barnet står under vårdnad av en förälder och en särskilt förord- nad vårdnadshavare och vill någon av dem att vårdnaden inte längre ska vara gemensam, ska rätten be- sluta att en av dem ska ha ensam vårdnad.

Om den särskilt förordnade vårdnadshavaren entledigas enligt 10 b § första stycket eller 10 c §

104

Författningsförslag

SOU 2022:38

Vid tillämpningen av 10 d § ska det som sägs om den avlidna särskilt förordnade vårdnadshav-

	aren gälla föräldern.
	9 e §
	Om barnet står under vårdnad av
	en förälder och en särskilt förord-
	nad vårdnadshavare och båda dör,
	ska rätten på anmälan av social-
	nämnden eller när förhållandet
	annars blir känt anförtro vård-
	naden åt en eller två särskilt för-
	ordnade vårdnadshavare.
10 c §
En särskilt förordnad vårdnads-	En särskilt förordnad vårdnads-
havare skall entledigas, om han	havare ska entledigas, om han
eller hon vid utövandet av vård-	eller hon vid utövandet av vård-
naden gör sig skyldig till miss-	naden gör sig skyldig till miss-
bruk eller försummelse eller av	bruk eller försummelse eller av
någon annan orsak inte längre är	någon annan orsak inte längre är
lämplig som vårdnadshavare.	lämplig som vårdnadshavare.
Om barnet har två särskilt	Om barnet har två särskilt
förordnade vårdnadshavare och	förordnade vårdnadshavare och
den ena entledigas eller dör, skall	den ena entledigas ska den andra
den andra ensam ha vårdnaden.	ensam ha vårdnaden. Om båda
Om båda vårdnadshavarna ent-	vårdnadshavarna entledigas ska
ledigas eller dör, skall rätten utse	rätten utse en eller två andra
en eller två andra personer att	personer att vara särskilt förord-
vara särskilt förordnade vårdnads-	nade vårdnadshavare.
havare.

Frågor om ändring i vårdnaden enligt denna paragraf prövas efter ansökan av socialnämnden.

106

SOU 2022:38

Författningsförslag

10 d §8

Om barnet har två särskilt för- ordnade vårdnadshavare och en av dem dör, ska den andra ensam ha vårdnaden.

Vill den efterlevande särskilt förordnade vårdnadshavaren utöva vårdnaden gemensamt med en viss person ska rätten utse den per- sonen till särskilt förordnad vård- nadshavare, om

1.han eller hon uppfyller kraven enligt 10 a § första stycket och vill åta sig uppdraget, och

2.det inte är uppenbart att ge- mensam vårdnad är oförenlig med barnets bästa.

Om barnet vid tidpunkten för den särskilt förordnade vårdnads- havarens död inte bor tillsammans med den andra särskilt förordnade vårdnadshavaren ska dock rätten, om det är lämpligare, flytta över vårdnaden till en eller två andra särskilt förordnade vårdnadshavare.

Frågor om ändring i vård- naden enligt andra stycket prövas på ansökan av den särskilt förord- nade vårdnadshavaren. Frågor om överflyttning av vårdnaden enligt tredje stycket prövas på talan av socialnämnden. En sådan talan ska väckas inom sex månader efter den särskilt förordnade vårdnads- havarens död.

8Senaste lydelse av tidigare 10 d § 2021:528.

107

Författningsförslag

SOU 2022:38

10 e §9

Om barnet har två särskilt förord- nade vårdnadshavare och båda dör, ska rätten på anmälan av social- nämnden eller när förhållandet annars blir känt utse en eller två andra personer att vara särskilt förordnade vårdnadshavare.

15 a §10

På talan av en förälder som vill umgås med sitt barn får rätten besluta om umgänge mellan barnet och den föräldern. En sådan talan får också föras av socialnämnden.

På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder. Vid bedömningen av om en sådan talan skall föras skall socialnämnden särskilt be- akta barnets behov av umgänge med sina morföräldrar och far- föräldrar och andra som står barnet särskilt nära.

Står barnet under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de avtala om barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med. Avtalet skall

På talan av en person med vilken barnet har en relation som motsvarar den mellan barn och förälder, får rätten besluta om um- gänge mellan barnet och den per- sonen (särskild umgängesperson). En sådan talan får också föras av socialnämnden.

På talan av socialnämnden får rätten besluta om umgänge mellan barnet och någon annan än en förälder eller en särskild umgängesperson. Vid bedöm- ningen av om en sådan talan ska föras ska socialnämnden särskilt beakta barnets behov av um- gänge med sina föräldrars föräldrar och andra som står barnet sär- skilt nära.

Om barnet står under vårdnad av båda föräldrarna eller en av dem, får de avtala om barnets umgänge med en förälder som barnet inte bor tillsammans med.

9Senaste lydelse av tidigare 10 e § 2021:528.

10Senaste lydelse 2006:458.

108

SOU 2022:38

Författningsförslag

gälla, om det är skriftligt och socialnämnden godkänner det.

Barnets vårdnadshavare får även avtala med en särskild umgänges- person om barnets umgänge med honom eller henne. Ett avtal om umgänge ska gälla, om det är skriftligt och socialnämnden god- känner det.

15 b §11

Om barnet bor tillsammans med	Om barnet bor tillsammans med
endast en förälder, skall den för-	endast en förälder, ska den för-
äldern ta del i kostnaderna för de	äldern ta del i kostnaderna för de
resor som föranleds av barnets	resor som genomförs för att till-
behov av umgänge med den andra	godose barnets behov av umgänge
föräldern. Det skall ske efter vad	med den andra föräldern. Det ska
som är skäligt med hänsyn till	ske efter vad som är skäligt med
föräldrarnas ekonomiska förmåga	hänsyn till föräldrarnas ekono-
och övriga omständigheter.	miska förmåga och övriga omstän-
	digheter.
	Om ett barn har behov av um-
	gänge med en särskild umgänges-
	person, ska barnets vårdnads-
	havare ta del i kostnaderna för de
	resor som genomförs för att till-
	godose det behovet. Det ska ske
	efter vad som är skäligt med hän-
	syn till vårdnadshavarens och den
	särskilda umgängespersonens eko-
	nomiska förmåga och övriga om-
	ständigheter.
En dom eller ett avtal om	En dom eller ett avtal om
kostnaderna för resor kan jämkas	kostnaderna för resor kan ändras
av rätten för tiden efter det att	av rätten för tiden efter det att
talan har väckts, om ändring i	talan har väckts, om det är moti-
förhållandena föranleder det.	verat med hänsyn till ändrade för-
	hållanden.

11Senaste lydelse 1998:319.

109

Författningsförslag

SOU 2022:38

15 c §12

När rätten beslutar om umgänge	När rätten beslutar om umgänge
med en förälder som barnet inte	med en förälder som barnet inte
bor tillsammans med, får rätten,	bor tillsammans med, får rätten,
om barnet har behov av det,	om barnet har behov av det,
besluta att en person som utses	besluta att en person som utses
av socialnämnden ska medverka	av socialnämnden ska medverka
vid umgänget (umgängesstöd).	vid umgänget (umgängesstöd).
Ett beslut om umgängesstöd ska	Detsamma gäller när rätten beslu-
gälla för en viss tid.	tar om umgänge med en särskild
	umgängesperson. Ett beslut om
	umgängesstöd ska gälla för en
	viss tid.

Innan ett beslut om umgängesstöd meddelas ska rätten inhämta yttrande från socialnämnden.

Socialnämnden ska efter rättens beslut om umgängesstöd utse en viss person att medverka vid umgänget.

Socialnämnden ska följa upp hur umgänget fungerar och verka för att stödet inte består längre än nödvändigt.

17§13

Frågor om vårdnad, boende eller umgänge tas upp av rätten i den ort där barnet har sin hemvist. Sådana frågor får tas upp även i samband med äktenskapsmål.

Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra var barnet har sin hemvist, får frågor om vårdnad, boende eller umgänge tas upp även av rätten i den ort där någon av parterna har sin hemvist. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra parternas hemvist, får frågorna tas upp även av Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra barnets och en parts hemvist och den andra parten saknar hemvist i landet.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första eller andra stycket, tas frågorna upp av Stockholms tingsrätt.

12Senaste lydelse 2010:740.

13Senaste lydelse 2021:528.

110

SOU 2022:38Författningsförslag


Frågor om vårdnad som avses	Frågor om vårdnad som avses
i 4, 5, 7–8 a och 10 §§, 10 b §	i 4,	5	och	7–8 a §§, 9 § tredje
andra stycket, 10 d och 10 e §§	stycket,		9 c § första			och	tredje
samt frågor om boende och um-	styckena,			10 §,	10 b §		andra
gänge handläggs i den ordning	stycket,		10 d §		tredje		stycket,
som är föreskriven för tvistemål.	10 f och 10 g §§ samt frågor om
Frågan om fördelning av rese-	boende och umgänge handläggs i
kostnader enligt 15 b § ska anses	den ordning som är föreskriven
som en del av frågan om um-	för tvistemål. Frågan om för-
gänge. Om barnet står under vård-	delning av resekostnader enligt
nad av båda föräldrarna eller en	15 b § ska anses som en del av
av dem och föräldrarna är över-	frågan om umgänge. Om barnet
ens i saken, får de väcka talan	står under vårdnad av båda för-
genom gemensam ansökan.	äldrarna eller en av dem och
	föräldrarna är överens i saken, får
	de väcka talan genom gemensam
	ansökan. I frågor om umgänge en-
	ligt	15 a §		andra		stycket får
	barnets vårdnadshavare och den
	särskilda umgängespersonen väcka

talan genom gemensam ansökan, om de är överens i saken.

Övriga frågor om vårdnad handläggs i den ordning som gäller för domstolsärenden.

I mål om vårdnad och boende kan underhållsbidrag för barnet yrkas utan stämning.

17 a §14

Föräldrar kan enligt 5 kap. 3 § Enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen socialtjänstlagen (2001:453) få (2001:453) kan

hjälp att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge.

–föräldrar få hjälp att träffa avtal om vårdnad, boende och umgänge, och

–barnets vårdnadshavare och en särskild umgängesperson få hjälp att träffa avtal om umgänge.

14Senaste lydelse 2021:528.

111

Författningsförslag

SOU 2022:38

Socialnämnden i den kommun	Socialnämnden i den kommun
där barnet är folkbokfört prövar	där barnet är folkbokfört prövar
om ett avtal mellan föräldrarna	om ett avtal enligt 6 §, 14 a §
enligt 6 §, 14 a § andra stycket	andra stycket eller 15 a § fjärde
eller 15 a § tredje stycket ska god-	stycket ska godkännas.
kännas.
Om det kan antas att sekre-	Om det kan antas att sekre-
tess gäller för de uppgifter som	tess gäller för de uppgifter som
behövs för att avgöra var barnet	behövs för att avgöra var barnet
är folkbokfört, får även social-	är folkbokfört, får även social-
nämnden i en kommun där	nämnden i en kommun där
någon av föräldrarna är folk-	någon av parterna i ett avtal som
bokförd pröva om ett avtal som	avses i andra stycket är folkbok-
avses i andra stycket ska god-	förd, pröva om ett sådant avtal
kännas. Om det kan antas att	ska godkännas. Om det kan an-
sekretess gäller också för de upp-	tas att sekretess gäller också för
gifter som behövs för att avgöra	de uppgifter som behövs för att
var föräldrarna är folkbokförda,	avgöra var parterna är folkbok-
får ett sådant avtal godkännas av	förda får ett sådant avtal god-
socialnämnden i den kommun	kännas av socialnämnden i den
som föräldrarna väljer. Detsamma	kommun som parterna väljer. Det-
gäller om det kan antas att sekre-	samma gäller om det kan antas
tess gäller för de uppgifter som	att sekretess gäller för de upp-
behövs för att avgöra var barnet	gifter som behövs för att avgöra
och en förälder är folkbokförda	var barnet och en part är folk-
och den andra föräldern inte är	bokförda och den andra parten
folkbokförd i landet.	inte är folkbokförd i landet.
Vid sin prövning av föräld-	Vid sin prövning enligt andra
rarnas avtal ska socialnämnden	stycket ska socialnämnden se till
se till att frågor om vårdnad,	att frågor om vårdnad, boende
boende och umgänge blir till-	och umgänge blir tillräckligt ut-
räckligt utredda.	redda.

Socialnämndens beslut enligt andra eller tredje stycket får inte överklagas.

112

SOU 2022:38Författningsförslag

17 c §15

För att rätten, när föräldrarna	För att rätten, när föräldrarna
inte är överens i sakfrågan, ska få	inte är överens i sakfrågan, ska få
ta upp ett yrkande om vårdnad,	ta upp ett yrkande om vårdnad,
boende eller umgänge till pröv-	boende eller umgänge till pröv-
ning i ett mål enligt 5, 14 a eller	ning i ett mål enligt 5, 14 a eller
15 a § eller i ett mål om äkten-	15 a § första stycket eller i ett mål
skapsskillnad, ska en förälder som	om äktenskapsskillnad, ska en
framställer ett sådant yrkande ha	förälder som framställer ett sådant
deltagit i informationssamtal som	yrkande ha deltagit i informa-
avses i 5 kap. 3 a § socialtjänst-	tionssamtal som avses i 5 kap.
lagen (2001:453). Informations-	3 a § socialtjänstlagen (2001:453).
samtalet ska ha ägt rum inom ett	Detsamma gäller en särskild um-
år före det att yrkandet fram-	gängesperson eller en vårdnads-
ställs. Kravet på deltagande i in-	havare som framställer ett yrkande
formationssamtal gäller inte när	om umgänge i ett mål enligt 15 a §
ett yrkande om vårdnad, boende	andra stycket. Informations-
eller umgänge redan är upptaget	samtalet ska ha ägt rum inom ett
till prövning i målet.	år före det att yrkandet fram-
	ställs. Kravet på deltagande i
	informationssamtal gäller inte när
	ett yrkande om vårdnad, boende
	eller umgänge redan är upptaget
	till prövning i målet.

Ett yrkande som enligt första stycket inte får tas upp till prövning får ändå tas upp om det finns särskilda skäl.

Om kravet på deltagande i informationssamtal hindrar att ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge tas upp till prövning, ska rätten avvisa samtliga yrkanden om vårdnad, boende och umgänge i målet.

15Senaste lydelse 2021:528.

113

Författningsförslag

SOU 2022:38

18§16

Föräldrar kan enligt 5 kap.	3 §	Enligt 5 kap. 3 § socialtjänstlagen
socialtjänstlagen (2001:453)	ge-	(2001:453) kan

nom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge.

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna.

Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan den förklara att målet skall vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har in- letts och fortsatta samtal kan an- tas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl, kan rätten för- länga den utsatta tiden.

–föräldrar genom samarbets- samtal få hjälp att nå enighet i frågor om vårdnad, boende och umgänge, och

–barnets vårdnadshavare och en särskild umgängesperson ge- nom samarbetssamtal få hjälp att nå enighet i frågor om umgänge.

I mål om vårdnad, boende eller umgänge får rätten uppdra åt socialnämnden eller något annat organ att i barnets intresse anordna samarbetssamtal i syfte att nå enighet mellan föräldrarna, eller, i mål enligt 15 a § andra stycket, mellan barnets vårdnads- havare och den särskilda um- gängespersonen.

Om rätten lämnar uppdrag enligt andra stycket, kan den förklara att målet ska vila under en viss tid. Detsamma gäller om samarbetssamtal redan har in- letts och fortsatta samtal kan an- tas vara till nytta. Om det finns särskilda skäl, kan rätten för- länga den utsatta tiden.

16Senaste lydelse 2001:456.

114

SOU 2022:38Författningsförslag

18 a §17

Rätten får uppdra åt en medlare	Rätten får uppdra åt en medlare
att försöka få föräldrarna att nå	att försöka få föräldrarna att nå
en samförståndslösning som är	en samförståndslösning som är
förenlig med barnets bästa. En	förenlig med barnets bästa. I mål
medlare ska ha relevant utbild-	enligt 15 a § andra stycket får rätten
ning och yrkeserfarenhet och vara	uppdra åt en medlare att försöka få
lämplig för uppdraget. Rätten	barnets vårdnadshavare och den
kan lämna närmare anvisningar	särskilda umgängespersonen att nå
till medlaren om vad han eller	en sådan lösning. En medlare ska
hon ska iaktta när uppdraget ut-	ha relevant utbildning och yrkes-
förs.	erfarenhet och vara lämplig för
	uppdraget. Rätten kan lämna
	närmare anvisningar till medlaren
	om vad han eller hon ska iaktta
	när uppdraget utförs.

Medlaren ska inom den tid som rätten bestämmer lämna en redogörelse för de åtgärder som har vidtagits. Tiden får inte sättas längre än fyra veckor. Rätten får dock förlänga tiden, om det finns förutsättningar att nå en samförståndslösning.

Medlaren har rätt till skälig ersättning för arbete, tidsspillan och utlägg som uppdraget krävt. Rätten beslutar om ersättningen. Ersätt- ningen betalas av allmänna medel.

20§18

I mål eller ärenden om vårdnad,	I mål eller ärenden om vårdnad,
boende eller umgänge får rätten,	boende eller umgänge får rätten,
om det behövs, besluta om vård-	om det behövs, besluta om
nad, boende eller umgänge för	vårdnad, boende eller umgänge
tiden till dess att frågan har av-	för tiden till dess att frågan har
gjorts genom en dom eller ett	avgjorts genom en dom eller ett
beslut som har fått laga kraft eller	beslut som har fått laga kraft
föräldrarna har träffat ett avtal	eller ett avtal	enligt 6 §,	14 a §
om frågan och avtalet har god-	andra stycket	eller 15 a §	fjärde
känts av socialnämnden.	stycket har träffats och avtalet har
	godkänts av socialnämnden.

17Senaste lydelse 2021:528.

18Senaste lydelse 2021:528.

115

Författningsförslag

SOU 2022:38

Innan ett beslut enligt första	Innan ett beslut enligt första
stycket meddelas ska motparten	stycket meddelas ska motparten
få tillfälle att yttra sig i frågan.	få tillfälle att yttra sig i frågan.
Rätten kan hämta in upplys-	Rätten kan hämta in upplys-
ningar från socialnämnden i frå-	ningar från socialnämnden i frå-
gan. Innan socialnämnden läm-	gan. Innan socialnämnden läm-
nar upplysningar ska den, om det	nar upplysningar ska den, om det
inte är olämpligt, höra föräld-	inte är olämpligt, höra föräld-
rarna och barnet. Om rätten har	rarna och barnet. Om upplys-
meddelat ett beslut som ännu	ningar hämtas in i ett mål enligt
gäller när målet eller ärendet ska	15 a § andra stycket ska social-
avgöras, ska rätten ompröva be-	nämnden, om det inte är olämp-
slutet.	ligt, höra barnets vårdnadshavare,
	den särskilda umgängespersonen
	och barnet. Om rätten har med-
	delat ett beslut som ännu gäller
	när målet eller ärendet ska avgö-
	ras, ska rätten ompröva beslutet.

Ett beslut enligt denna paragraf får verkställas på samma sätt som en dom som har fått laga kraft. Beslutet får dock när som helst ändras av rätten.

20 b §19

Trots sekretess enligt 26 kap. 1 §	Trots sekretess enligt 26 kap. 1 §
första stycket offentlighets- och	första stycket offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) är en	sekretesslagen (2009:400) är en
socialnämnd som har tillgång till	socialnämnd som har tillgång till
uppgifter som kan ha betydelse	uppgifter som kan ha betydelse
för bedömningen av en fråga om	för bedömningen av en fråga om
vårdnad, boende eller umgänge	vårdnad, boende eller umgänge
skyldig att lämna sådana upp-	skyldig att lämna sådana upp-
gifter på begäran av en social-	gifter på begäran av en social-
nämnd som enligt 17 a § ska	nämnd som enligt 17 a § ska pröva
pröva om ett avtal mellan föräld-	om ett avtal kan godkännas eller
rarna kan godkännas eller som	som ska lämna upplysningar eller
ska lämna upplysningar eller ut-	utföra en utredning enligt 19
föra en utredning enligt 19 eller	eller 20 §. Detsamma gäller när
20 §. Detsamma gäller när upp-	uppgifterna begärs av den som

19Senaste lydelse 2021:528.

116

SOU 2022:38Författningsförslag

gifterna begärs av den som social-	socialnämnden har utsett att ut-
nämnden har utsett att utföra en	föra en utredning enligt 19 §.
utredning enligt 19 §.

7kap. 12 §20

En talan om underhåll till barn	En talan om underhåll till barn
tas upp av rätten i den ort där	tas upp av rätten i den ort där
svaranden har sin hemvist. En	svaranden har sin hemvist. En
sådan fråga kan väckas även i	sådan fråga kan väckas även i
samband med mål om fast-	samband med mål om fast-
ställande av faderskapet till barn,	ställande av föräldraskapet till barn,
äktenskapsmål, mål om vård-	äktenskapsmål, mål om vårdnaden
naden om barn eller mål om	om barn eller mål om barns
barns boende.	boende.

Om det kan antas att sekretess gäller för de uppgifter som behövs för att avgöra svarandens hemvist, får en talan om underhåll tas upp även av rätten i den ort där käranden har sin hemvist. Om det kan antas att sekretess gäller också för de uppgifter som behövs för att avgöra kärandens hemvist eller om käranden saknar hemvist i landet, får målet tas upp även av Stockholms tingsrätt.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första eller andra stycket, tas målet upp av Stockholms tingsrätt.

13 §

Två eller flera mål om skyldighet	Två eller flera mål om skyldighet
för någon att utge underhålls-	för någon att utge underhålls-
bidrag till barn får handläggas i	bidrag till barn får handläggas i
en rättegång, om det är till nytta	en rättegång, om det är till nytta
för utredningen eller prövningen.	för utredningen eller prövningen.
I sådant fall får domstol som	I sådant fall får domstol som
enligt 12 § är behörig att uppta	enligt 12 § är behörig att ta upp
ett av målen utan hinder av	ett av målen trots nämnda para-
nämnda paragraf uppta även det	graf ta upp även det eller de
eller de andra, om talan i målen	andra, om talan i målen väcks vid
väcks vid domstolen och det är	domstolen och det är lämpligt att
lämpligt att målen handläggs där.	målen handläggs där.

20Senaste lydelse 2021:528.

117

Författningsförslag

SOU 2022:38

Rätten kan besluta att åter särskilja mål som har förenats enligt

första stycket.
Har rätten att avgöra vilken	Om rätten ska avgöra vilken
av flera män som är far till ett	av flera som är förälder till ett
barn, får talan om underhålls-	barn, får talan om underhålls-
bidrag ej prövas slutligt innan	bidrag inte prövas slutligt innan
faderskapsfrågan har avgjorts ge-	föräldraskapsfrågan har avgjorts
nom dom som vunnit laga kraft.	genom dom som har fått laga kraft.

15§21

I mål om underhåll till barn får	I mål om underhåll till barn får
rätten, för tiden till dess att frå-	rätten, för tiden till dess att frå-
gan har avgjorts genom en dom	gan har avgjorts genom en dom
eller ett beslut som har vunnit	eller ett beslut som har fått laga
laga kraft, besluta om under-	kraft, besluta om underhållet efter
hållet efter vad som är skäligt.	vad som är skäligt. Skyldighet att
Skyldighet att utge bidrag får	utge bidrag får dock åläggas någon
dock åläggas någon endast om	endast om det finns sannolika
det finns sannolika skäl för att	skäl för	bidragsskyldighet. Om
bidragsskyldighet föreligger. Har	en fråga om underhåll har väckts
fråga om underhåll väckts i sam-	i samband med mål om fast-
band med mål om fastställande	ställande av föräldraskap till barn,
av faderskap till barn, får beslut	får beslut om skyldighet att utge
om skyldighet att utge bidrag inte	bidrag inte meddelas, om flera är
meddelas, om flera män är in-	instämda i målet.
stämda i målet.
Innan beslut enligt första	Innan	beslut enligt första
stycket meddelas, skall mot-	stycket meddelas, ska motparten
parten få tillfälle att yttra sig i	få tillfälle att yttra sig i frågan.
frågan. Har rätten meddelat ett	Om rätten har meddelat ett be-
beslut, skall den ompröva det när	slut, ska den ompröva det när
målet avgörs.	målet avgörs.
Ett beslut enligt denna para-	Ett beslut enligt denna para-
graf får verkställas på samma sätt	graf får verkställas på samma sätt
som en dom som har vunnit laga	som en dom som har fått laga
kraft. Beslutet får dock när som	kraft. Beslutet får dock när som
helst ändras av rätten.	helst ändras av rätten.

21Senaste lydelse 2000:174.

118

SOU 2022:38Författningsförslag

16 §
Har någon genom skriftlig, av	Om någon genom en skriftlig, av
två personer bevittnad handling	två personer bevittnad handling
åtagit sig att till barn för vilket	har åtagit sig att till ett barn vars
faderskapet skall fastställas utge	föräldraskap ska	fastställas	utge
underhållsbidrag för tid intill dess	underhållsbidrag	för tiden	till
resultatet av blodundersökning om	dess att det finns ett resultat av en
faderskapet föreligger, gäller i fråga	rättsgenetisk undersökning av för-
om verkställighet på grund av	äldraskapet, gäller i fråga om
handlingen vad som är föreskri-	verkställighet på grund av hand-
vet om verkställighet på grund av	lingen vad som är föreskrivet om
förbindelse att utge underhåll	verkställighet på grund av för-
enligt denna balk.	bindelse att utge underhåll enligt
	denna balk.
Beträffande åtagande enligt	Beträffande åtagande enligt
första stycket skall i övrigt i	första stycket ska i övrigt i
tillämpliga delar gälla vad som i	tillämpliga delar gälla vad som i
lag eller annan författning är före-	lag eller annan författning är före-
skrivet för fall då rätten enligt	skrivet för fall då rätten enligt
15 § har meddelat förordnande	15 § har meddelat förordnande
om underhållsbidrag till barn.	om underhållsbidrag till barn.
18 §
Har en man haft kostnader för	Om någon har haft kostnader för
ett barns försörjning därför att	ett barns försörjning på grund av
han har varit att anse som eller	att denne har ansetts vara barnets
antagits vara barnets far, men	förälder, men det fastställs att
fastställs att en annan man är far	någon annan är förälder till barnet,
till barnet, har den förstnämnde	har den förstnämnda rätt till er-
endast om det finns särskilda skäl	sättning av den andra för kost-
rätt till ersättning av den andre	naderna endast om det finns sär-
för kostnaderna.	skilda skäl.

10kap. 2 a §

För barn som står under vårdnad av en förälder och en särskilt för- ordnad vårdnadshavare är dessa förmyndare. Om någon av dem

119

Författningsförslag

SOU 2022:38

inte får vara förmyndare enligt 1 § eller blir entledigad från förmynder- skapet, är den andra barnets för- myndare.

Om särskilda skäl talar för det, ska dock föräldern utses att ensam vara förmyndare.

Det som sägs i denna balk om särskilt förordnade förmyndare ska gälla även den som är särskilt förordnad vårdnadshavare och för- myndare enligt första stycket.

Tredje stycket tillämpas dock inte i fråga om förvaltning och vård av egendom, om även för- äldern är förmyndare. I ett sådant fall tillämpas bestämmelserna om föräldrars förmyndarförvaltning och det som i dessa bestämmelser sägs om föräldrar gäller då dem båda.

3 §22

Den eller de som har utsetts till	Den eller de som har utsetts till
särskilt förordnade vårdnads-	särskilt förordnade vårdnads-
havare är också förmyndare för	havare är förmyndare för den
den underårige. Detsamma gäller	underårige också i andra fall än
den som har utsetts till tillfällig	det som avses i 2 a §. Även den
vårdnadshavare.	som har utsetts till tillfällig vård-
	nadshavare är förmyndare för den
	underårige.

Om särskilda skäl talar för det, ska dock någon annan än den särskilt förordnade vårdnadshavaren eller den tillfälliga vårdnads- havaren förordnas till förmyndare. I ett sådant fall tillämpas 6 och 7 §§.

Det som sägs i denna balk om särskilt förordnade förmyndare ska gälla även den som är förmyndare enligt första stycket.

22Senaste lydelse 2021:528.

120

SOU 2022:38

Författningsförslag

4§23

Ilagen (2024:000) om föräldra- fullmakter finns bestämmelser om att andra än förmyndare i vissa fall kan ges en behörighet att ta del av uppgifter som rör barnets eko- nomiska angelägenheter.

5 §

Har en underårig inte någon för-	Om en underårig inte har någon
myndare, skall rätten förordna	förmyndare, ska rätten förordna
en sådan.	en sådan.
Har förmyndare förordnats	Om en förmyndare har för-
enligt första stycket på grund av	ordnats enligt första stycket på
att fadern eller modern är under-	grund av att en förälder är under-
årig, gäller förordnandet till dess	årig, gäller förordnandet till dess
fadern eller modern har uppnått	att föräldern har fyllt 18 år.
myndig ålder.

11kap. 2 §

Har en förmyndare eller förmyn-	Om en förmyndare eller förmyn-
darens make eller sambo och den	darens make eller sambo och den
underårige del i ett oskiftat döds-	underårige har del i ett oskiftat
bo, skall överförmyndaren för-	dödsbo, ska överförmyndaren för-
ordna god man att vårda den	ordna en god man att vårda den
underåriges rätt i boet vid bo-	underåriges rätt i boet vid bo-
utredningen liksom vid bodelning	utredningen liksom vid bodelning
och skifte eller ingående av avtal	och skifte eller ingående av avtal
om sammanlevnad i oskiftat bo.	om sammanlevnad i oskiftat bo.
Överförmyndaren skall också	Överförmyndaren ska också
förordna god man när den som	förordna en god man när den
har en förmyndare, god man	som har en förmyndare, god
eller förvaltare skall företa en	man eller förvaltare ska företa en
rättshandling eller vara part i en	rättshandling eller vara part i en
rättegång och behöver hjälp men	rättegång och behöver hjälp men
enligt 12 kap. 8 § inte kan före-	enligt 12 kap. 8 § inte kan före-
trädas av förmyndaren, den gode	trädas av förmyndaren, den gode

23Tidigare 10 kap. 4 § upphävd genom 2014:377.

121

Författningsförslag

SOU 2022:38

mannen eller förvaltaren. Om	mannen eller förvaltaren. Om
talan har väckts får rätten för-	talan har väckts får rätten för-
ordna god man.	ordna en god man.
Överförmyndaren skall också	Överförmyndaren ska också i
i andra fall än som avses i första	andra fall än som avses i första
eller andra stycket förordna god	eller andra stycket förordna en
man för den som har vårdnads-	god man för den som har vård-
havare, förmyndare, god man	nadshavare, förmyndare, god man
eller förvaltare, i angelägenheter	eller förvaltare, i angelägenheter
där den enskilde har ett intresse	där den enskilde har ett intresse
som strider mot en sådan före-	som strider mot en sådan före-
trädares eller dennes makes eller	trädares eller dennes makes eller
sambos intresse. Överförmyn-	sambos intresse. Överförmyn-
daren skall meddela ett sådant för-	daren ska meddela ett sådant
ordnande, om det begärs av vård-	förordnande, om det begärs av
nadshavaren, förmyndaren, den	vårdnadshavaren, förmyndaren,
gode mannen eller förvaltaren	den gode mannen eller förvaltaren
eller den som denne i sådan egen-	eller den som denne i sådan egen-
skap företräder eller om det	skap företräder eller om det
annars är lämpligt.	annars är lämpligt.
	Om frågan om förordnande av
	en god man uppkommer på grund
	av att föräldraskapet för den som
	inte har fött barnet ifrågasätts,
	gäller 3 b § i stället för denna para-
	graf.
	3 b §
	Rätten ska förordna en god man
	att föra barnets talan om hävande
	av föräldraskapet för den förälder
	som inte har fött barnet om barnet
	enligt 3 kap. 3 § inte kan föra sin
	egen talan och det finns synnerliga
	skäl.
	Rätten ska också förordna en
	god man för barnet om barnet är
	motpart i ett sådant mål.

122

SOU 2022:38

Författningsförslag

15§24

En ansökan om förordnande av	En ansökan om förordnande av
god man enligt 1–4 §§ eller för-	god man enligt 1–4 §§ eller för-
valtare får göras av förmyndare,	valtare får göras av förmyndare,
av den som ansökan avser, om	av den som ansökan avser, om
han eller hon har fyllt 16 år, och	han eller hon har fyllt 16 år, och
av hans eller hennes make eller	av hans eller hennes make eller

sambo och närmaste släktingar. sambo och närmaste släktingar.

En ansökan om anordnande av	En ansökan om förordnande av
godmanskap enligt 4 § eller för-	god man enligt 3 b §, anordnande
valtarskap får göras av dem som	av godmanskap enligt 4 § eller
nu har nämnts, av en framtids-	anordnande av förvaltarskap får
fullmaktshavare och av överför-	göras av dem som nu har nämnts
myndaren.	och av överförmyndaren. En an-
	sökan om anordnande av god-
	manskap enligt 4 § eller förvaltar-
	skap får dessutom göras av en fram-
	tidsfullmaktshavare.

En ansökan om anordnande av förvaltarskap får också göras av en god man som avses i 4 §.

När det finns anledning till det ska rätten självmant ta upp frågor om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller förvaltarskap. Över- förmyndaren har samma skyldighet när det gäller förordnande av god man eller förvaltare.

16§25

I ärenden om förordnande av god man eller förvaltare för någon som har fyllt 16 år ska rätten eller överförmyndaren ge denna person till- fälle att yttra sig, om det kan ske.

I ärenden om anordnande av godmanskap enligt 4 § eller för- valtarskap ska rätten också inhämta yttranden från den enskildes make eller sambo, barn och framtidsfullmaktshavare, överförmyn- daren och vårdinrättning, om det inte är obehövligt. Yttranden ska också, om det behövs, inhämtas från andra närstående samt från den eller de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom social- tjänsten och den eller de nämnder som utövar regionens ledning av omsorgsverksamheten. Den som ansökan avser ska höras muntligen,

24Senaste lydelse 2017:311.

25Senaste lydelse 2019:838.

123

Författningsförslag

SOU 2022:38

om det kan ske utan skada för honom eller henne och det inte är uppenbart att han eller hon inte förstår vad saken gäller. Rätten får dock avstå från att höra den enskilde muntligen om han eller hon själv har gjort ansökan eller medgett förordnandet eller det annars finns särskilda skäl.

I ärenden om förordnande av god man enligt 3 b § ska rätten, om det behövs, inhämta yttrande från barnets föräldrar, social- nämnden och överförmyndaren.

Andra stycket gäller även i ärenden hos överförmyndaren om förordnande av god man enligt 4 § eller förvaltare.

Myndigheter och inrättningar	Myndigheter och inrättningar
som anges i andra stycket är	som anges i andra och tredje
skyldiga att lämna sådana upp-	styckena är skyldiga att lämna
gifter som kan vara av betydelse i	sådana uppgifter som kan vara av
ärendet.	betydelse i ärendet.

25§26

Behörig domstol i frågor som		Behörig domstol i frågor som
gäller godmanskap enligt	4 §	gäller godmanskap enligt 3 b och
eller förvaltarskap är tingsrätten		4 §§ eller förvaltarskap är tings-
i den ort där den enskilde är folk-		rätten i den ort där den enskilde
bokförd. Om den enskilde inte		är folkbokförd. Om den enskilde
är folkbokförd i Sverige, är tings-		inte är folkbokförd i Sverige, är
rätten i den ort där den enskilde		tingsrätten i den ort där den en-
vistas behörig domstol.		skilde vistas behörig domstol.
Behörig överförmyndare	i	Behörig överförmyndare i
frågor om godmanskap enligt 1,		frågor om godmanskap enligt 1
2 och 4 §§ eller lagen (2005:429)		och 2 §§, 3 b § första stycket och
om god man för ensamkommande		4 §	eller	lagen (2005:429) om
barn samt i frågor om förvaltar-		god	man	för ensamkommande
skap är överförmyndaren för den		barn samt i frågor om förvaltar-
kommun där den enskilde är folk-		skap är överförmyndaren för den
bokförd. Om den enskilde inte är		kommun där den enskilde är folk-
folkbokförd i Sverige, är överför-		bokförd. Om den enskilde inte är
myndaren för den kommun där		folkbokförd i Sverige, är överför-
		myndaren för den kommun där

26Senaste lydelse 2006:557.

124

Gode män och förvaltare är inte behöriga att företräda den enskilde i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta föräldraskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig ka- raktär.

SOU 2022:38Författningsförslag

den enskilde vistas behörig över-	den enskilde vistas behörig över-
förmyndare.	förmyndare.

Om det inte finns någon behörig domstol enligt första stycket eller behörig överförmyndare enligt andra stycket, är Stockholms tingsrätt och överförmyndaren för Stockholms kommun behörig domstol respektive behörig överförmyndare.

12kap.

2 §27

Gode män och förvaltare ska, i den utsträckning det följer av deras förordnande, bevaka rätten för de personer som de företräder, för- valta deras tillgångar och sörja för deras person.

Även om det inte framgår av förordnandet, omfattar den gode mannens eller förvaltarens uppdrag inte sådana tillgångar som har ställts under särskild förvaltning. Är särskild förvaltning anordnad, ska den som utövar förvaltningen årligen lämna redovisning över förvaltningen till den gode mannen eller förvaltaren, om det faller inom ramen för den gode mannens eller förvaltarens uppdrag att ta emot en sådan redovisning.

Gode män och förvaltare är inte behöriga att företräda den enskilde i frågor om att ingå äktenskap, bekräfta faderskap, upprätta testamente eller liknande frågor av utpräglat personlig ka- raktär.

20kap.

1 §28

I mål om faderskap, föräldraskap	I mål om föräldraskap, vårdnad,
enligt 1 kap. 9 §, vårdnad, boende,	boende, umgänge och underhåll
umgänge och underhåll tillämpas	tillämpas 14 kap. 17 och 18 §§
14 kap. 17 och 18 §§ äktenskaps-	äktenskapsbalken.
balken.

27Senaste lydelse 2017:311.

28Senaste lydelse 2005:434.

125

Ett beslut enligt 6 kap. 17 c § om att ta upp ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge till prövning trots att den som framställer yrkandet inte har del- tagit i informationssamtal får inte överklagas.

Författningsförslag

SOU 2022:38

Vid handläggning som sker enligt lagen (1996:242) om domstols- ärenden består tingsrätten av en lagfaren domare. Om det finns sär- skilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare och tre nämndemän.

11 §29

Beslut som tingsrätten har meddelat under rättegången i frågor som avses i 6 kap. 18 a § tredje stycket eller 20 §, 7 kap. 15 §, 10 kap. 16 eller 17 § eller 11 kap. 18 § eller 23 § tredje stycket ska överklagas särskilt.

Ett beslut enligt 6 kap. 17 c § om att ta upp ett yrkande om vårdnad, boende eller umgänge till prövning trots att en förälder inte har deltagit i informations- samtal får inte överklagas.

	21 kap.
	1 c §30
Det som i detta kapitel före-		Det som i detta kapitel före-
skrivs om behörig domstol och		skrivs om behörig domstol och
om verkställighet av en dom eller		om verkställighet av en dom eller
ett beslut som har fått laga kraft		ett beslut som har fått laga kraft
gäller även vid verkställighet av		gäller även vid verkställighet av
ett avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a §		ett avtal enligt 6 kap. 6 §, 14 a §
andra stycket	och 15 a § tredje	andra	stycket och 15 a § fjärde
stycket.		stycket.
	3 §31
Beslutar rätten om verkställig-		Om rätten beslutar om verk-
het, får den även utan yrkande		ställighet, får den även utan yrk-
förelägga vite eller besluta att		ande förelägga vite eller besluta att
barnet ska hämtas genom Polis-		barnet ska hämtas genom Polis-
myndighetens	försorg. Hämt-	myndighetens försorg. Hämtning
ning får dock beslutas endast i de		får dock beslutas endast i de fall
fall och under de förutsättningar		och	under de förutsättningar

29Senaste lydelse 2021:528.

30Senaste lydelse 2021:528.

31Senaste lydelse 2014:603.

126

SOU 2022:38Författningsförslag

som anges i andra och tredje som anges i andra och tredje

styckena.styckena.

Är det fråga om en dom eller ett beslut om vårdnad, boende eller överlämnande av barn, får rätten besluta om hämtning av barnet, om verkställighet annars inte kan ske eller om hämtning är nödvändig för att undvika att barnet lider allvarlig skada.

Är det fråga om en dom eller	Är det fråga om en dom eller
ett beslut om umgänge mellan	ett beslut om umgänge mellan
barnet och en förälder som bar-	barnet och en förälder som bar-
net inte bor tillsammans med, får	net inte bor tillsammans med, får
rätten besluta om hämtning av	rätten besluta om hämtning av
barnet, om verkställighet annars	barnet, om verkställighet annars
inte kan ske och barnet har ett	inte kan ske och barnet har ett
särskilt starkt behov av umgänge	särskilt starkt behov av umgänge
med föräldern.	med den föräldern. Detsamma
	gäller om det är fråga om en dom
	eller ett beslut om umgänge mellan
	barnet och en särskild umgänges-
	person.

Frågor om utdömande av förelagt vite prövas av rätten på an- sökan av den part som har begärt verkställigheten.

1.Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

2.De upphävda 1 kap. 5, 8, 13 och 14 §§ gäller fortfarande för barn som har tillkommit före ikraftträdandet.

3.Om en förälder har rätt att väcka talan om hävande av för- äldraskap enligt äldre föreskrifter men fristen enligt 3 kap. 2 § för en förälders rätt att väcka talan har löpt ut vid tidpunkten för ikraft- trädandet eller om det vid den tidpunkten återstår mindre än ett år av fristen, får en talan om hävande av föräldraskap väckas fram till utgången av 2024.

127

Författningsförslag

SOU 2022:38

1.2Förslag till lag om föräldraskap i internationella situationer

Härigenom föreskrivs följande.

1 kap. Lagens innehåll

1 § Denna lag gäller frågor om föräldraskap till barn i internatio- nella situationer.

Lagen gäller dock inte frågor om föräldraskap för den som inte har fött barnet och inte heller har bidragit med sina spermier till barnets tillkomst om föräldraskapet ska ersätta ett föräldraskap för den som har fött barnet.

2 § Innehållet i lagen är uppdelat enligt följande:

–I 2 kap. finns bestämmelser om föräldraskap omedelbart på grund av lag.

–I 3 kap. finns bestämmelser om fastställande och hävande av föräldraskap och om konkurrerande förfaranden.

–I 4 kap. finns bestämmelser om giltigheten av nordiska dom- stolsavgöranden och fastställelser.

–I 5 kap. finns bestämmelser om giltigheten av domstolsavgöranden och fastställelser i andra internationella situationer.

–I 6 kap. finns bestämmelser om hemvist och ordre public.

2 kap. Föräldraskap omedelbart på grund av lag

1 § Detta kapitel gäller för frågor om föräldraskap i internationella situationer när föräldraskapet följer omedelbart på grund av lag.

2 § I fråga om föräldraskap för den som har fött barnet tillämpas svensk lag.

3 § En man eller kvinna som är eller har varit gift med den förälder som har fött barnet ska anses som barnets förälder, då det följer av lagen i den stat där barnet vid födelsen fick sin hemvist eller, om inte någon ska anses som barnets andra förälder enligt den lagen, då det följer av lagen i en stat där barnet vid födelsen blev medborgare. Om

128

SOU 2022:38

Författningsförslag

barnet vid födelsen fick sin hemvist i Sverige, ska frågan dock alltid bedömas enligt svensk lag.

Frågan om huruvida en man eller kvinna är eller har varit gift med den förälder som har fött barnet ska bedömas enligt den lag som enligt första stycket gäller för föräldraskapet.

3 kap. Fastställande och hävande av föräldraskap

Tillämpningsområde

1 § Detta kapitel gäller för frågor om fastställande och hävande av föräldraskap i internationella situationer och för frågor om kon- kurrerande förfaranden om föräldraskap i internationella situationer.

Fastställande av föräldraskap under medverkan av svensk socialnämnd

2 § Ett föräldraskap kan fastställas genom bekräftelse av föräldra- skapet under medverkan av en svensk socialnämnd, om nämnden är skyldig att utreda föräldraskapet enligt 2 kap. 2 § föräldrabalken.

I fråga om fastställande av föräldraskap enligt första stycket tillämpas svensk lag.

Om bekräftelsen har lämnats utomlands, ska den även om detta inte följer av andra stycket anses giltig till formen, ifall den uppfyller formföreskrifterna i lagen i den stat där bekräftelsen lämnades.

3 § Ett föräldraskap kan också fastställas genom bekräftelse av föräldraskapet under medverkan av en svensk socialnämnd om

1.barnet har sin hemvist utomlands,

2.fastställelsen avser någon som har sin hemvist i Sverige,

3.det påstås att barnet har tillkommit med dennes spermier, och

4.barnet i hemvistlandet inte har några andra föräldrar än den fastställelsen avser och dennes make eller sambo.

Ett ärende enligt första stycket handläggs av socialnämnden i den kommun där den fastställelsen avser är folkbokförd.

I fråga om fastställande av föräldraskap enligt första stycket tillämpas svensk lag.

129

Författningsförslag

SOU 2022:38

Mål om föräldraskap i domstol

4 § Mål om föräldraskap får tas upp av svensk domstol om

1.barnet har sin hemvist i Sverige,

2.talan förs mot en man eller kvinna som har sin hemvist i Sverige eller mot flera män eller kvinnor som alla har sin hemvist här, eller

3.det i andra fall med hänsyn till den anknytning barnet, den förälder som har fött barnet, mannen eller kvinnan har till Sverige finns särskilda skäl att målet prövas här i landet.

Om det sedan talan har väckts inträffar en ändring av de omstän- digheter som grundar svensk domstols behörighet enligt första stycket, upphör inte domstolens behörighet.

I 6 § finns ytterligare en bestämmelse om svensk domstols be- hörighet.

5 § En talan vid svensk domstol om fastställande av ett föräldra- skap för den som inte har fött barnet ska prövas enligt lagen i den stat där barnet har sin hemvist när målet avgörs i första instans. Detsamma gäller en talan vid svensk domstol om hävande av ett föräldraskap som gäller enligt 2 kap. 3 §.

En talan om fastställande av föräldraskap för ett barn som har sin hemvist utomlands ska dock alltid prövas enligt svensk lag om

1.fastställelsen avser någon som har sin hemvist i Sverige,

2.det påstås att barnet har tillkommit med dennes spermier, och

3.barnet i hemvistlandet inte har några andra föräldrar än den fastställelsen avser och dennes make eller sambo.

Frågan om huruvida ett föräldraskap som gäller enligt 2 kap. 3 § ska anses hävt genom en fastställelse av att någon annan är barnets förälder bedöms enligt samma lag som har tillämpats vid fast- ställelsen.

En talan i mål om föräldraskap för den som har fött barnet ska alltid prövas enligt svensk lag.

6 § Om det har väckts en talan som enligt 5 § andra stycket alltid ska prövas enligt svensk lag, får, om någon annan på grund av äkten- skap ska anses som barnets förälder, en talan om hävande av föräldra- skapet för denne tas upp i svensk domstol. Målen ska i så fall hand- läggas i samma rättegång. Även talan om hävande av föräldraskapet ska prövas enligt svensk lag.

130

SOU 2022:38

Författningsförslag

Målet om hävande av föräldraskap ska avskrivas om målet om fastställande av föräldraskap avslutas genom ett beslut om avvisning eller avskrivning.

Om både talan om hävande av föräldraskap och talan om fast- ställande av föräldraskap bifalls och den förstnämnda frågan över- klagas, ska den högre rätten pröva också den andra frågan, även om den frågan inte har överklagats.

7 § I fall som avses i 5 § andra stycket och 6 § första stycket får barnets talan föras av socialnämnden i den kommun där den som fastställelsen avser är folkbokförd.

8 § Om ett föräldraskap har fastställts genom en bekräftelse, ska en talan vid svensk domstol om hävande av föräldraskapet prövas enligt den eller de lagar som bestämmer fastställelsens giltighet här i landet.

Konkurrerande förfaranden

9 § Om det vid en svensk domstol väcks en talan om föräldra- skapet till ett barn men det redan pågår en rättegång om föräldra- skapet utomlands, ska talan avvisas eller förklaras vilande i väntan på ett avgörande i den utländska rättegången som har fått laga kraft, om det kan antas att det avgörandet blir giltigt här i landet. Talan får dock prövas, om det finns särskilda skäl.

Om den utländska rättegången pågår i Danmark, Finland, Island eller Norge, ska talan alltid avvisas eller förklaras vilande i väntan på en dom som har fått laga kraft i den utländska rättegången.

Om den utländska rättegången pågår i Schweiz, ska i fall som avses i 7 § lagen (1936:79) om erkännande och verkställighet av dom som meddelats i Schweiz den bestämmelsen i stället tillämpas.

10 § Om det pågår en rättegång utomlands om föräldraskapet till ett barn, får en svensk socialnämnd inte godkänna en bekräftelse av föräldraskapet.

131

Författningsförslag

SOU 2022:38

4 kap. Giltigheten av nordiska domstolsavgöranden och fastställelser

1 § Detta kapitel gäller för frågor om giltigheten av nordiska dom- stolsavgöranden och fastställelser om föräldraskap.

2 § Ett domstolsavgörande som har meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge och som avser föräldraskap till barn gäller även i Sverige, om avgörandet har fått laga kraft.

3 § En fastställelse av föräldraskap i annan form än genom dom gäller i Sverige, om fastställelsen har skett i Danmark, Finland, Island eller Norge.

4 § Ett avgörande eller en fastställelse som avses i 2 och 3 §§ gäller dock inte i Sverige,

1.om avgörandet eller fastställelsen står i strid med ett här i landet giltigt domstolsavgörande i en rättegång som påbörjades innan den andra rättegången inleddes eller innan fastställelsen skedde,

2.om avgörandet eller fastställelsen står i strid med en här i landet giltig fastställelse av föräldraskap i annan form än genom dom, ifall denna fastställelse skedde innan rättegången påbörjades eller innan den andra fastställelsen skedde, eller

3.om det här eller utomlands pågår en rättegång om föräldra- skapet, ifall denna rättegång kan leda till ett avgörande som gäller i Sverige och rättegången påbörjades innan den andra rättegången inleddes eller innan fastställelsen skedde.

5 kap. Giltigheten av domstolsavgöranden och fastställelser i andra internationella situationer

1 § Detta kapitel gäller för frågor om giltigheten av utländska dom- stolsavgöranden och fastställelser om föräldraskap.

Kapitlet gäller inte för domstolsavgöranden och fastställelser som avses i 4 kap. 2 och 3 §§.

2 § Ett avgörande av en utländsk domstol som innebär att ett föräl- draskap har fastställts eller hävts och som har fått laga kraft gäller i Sverige, om det med hänsyn till en parts hemvist eller medborgar-

132

SOU 2022:38

Författningsförslag

skap eller annan anknytning fanns skälig anledning att talan prövades i den utländska staten.

Det utländska avgörandet gäller dock inte i Sverige,

1.om svaranden, i fall där han eller hon inte har gått i svaromål, inte har fått kännedom om den väckta talan i tillräcklig tid för att kunna svara i saken eller om svaranden annars inte har fått rimliga möjligheter att föra sin talan i den utländska rättegången,

2.om avgörandet strider mot en svensk dom,

3.om avgörandet strider mot ett här i landet giltigt utländskt avgörande i en rättegång som började tidigare än den andra utländska rättegången,

4.om avgörandet strider mot en här i landet giltig fastställelse genom bekräftelse av ett föräldraskap, ifall fastställelsen har skett innan den utländska rättegången började,

5.om det här i landet pågår en rättegång om föräldraskapet, eller

6.om det utomlands pågår en rättegång om föräldraskapet, ifall den rättegången har börjat tidigare än den andra utländska rätte- gången och kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande.

3 § En utländsk fastställelse genom bekräftelse av ett föräldraskap gäller i Sverige, om den är giltig enligt lagen i den stat där barnet eller den som har lämnat bekräftelsen hade sin hemvist eller i en stat där någon av dem var medborgare.

Bekräftelsen ska även om det inte följer av första stycket anses giltig till formen, om den uppfyller formföreskrifterna i lagen i den stat där bekräftelsen lämnades.

Den utländska fastställelsen gäller dock inte i Sverige

1.om den strider mot ett här i landet giltigt avgörande i en rättegång som började innan fastställelsen skedde,

2.om den strider mot en tidigare, här i landet giltig fastställelse genom bekräftelse av föräldraskap,

3.om här i landet pågår en rättegång om föräldraskapet, ifall rättegången har börjat innan fastställelsen skedde, eller

4.om det utomlands pågår en rättegång om föräldraskapet, ifall rättegången har börjat innan fastställelsen skedde och den kan antas leda till ett här i landet giltigt avgörande.

133

Författningsförslag

SOU 2022:38

4 § Frågan om ett avgörande som avses i 2 § gäller i Sverige kan prövas av tingsrätt efter en ansökan av någon som har varit part i den utländska rättegången och vars rätt frågan rör. Om en sådan fråga uppkommer inför en annan svensk myndighet än en domstol, får även myndigheten vid behov begära en sådan prövning av tingsrätten.

En ansökan enligt första stycket görs till den tingsrätt som regeringen föreskriver.

Innan tingsrätten prövar frågan ska motparten få tillfälle att yttra sig över ansökan, om det kan ske.

Vid handläggning i domstol av ett ärende som avses i första stycket tillämpas i övrigt lagen (1996:242) om domstolsärenden.

6 kap. Övriga bestämmelser

Särskilda bestämmelser om hemvist och medborgarskap

1 § Om prövningen av en fråga enligt denna lag beror på någons hemvist eller medborgarskap vid en viss tidpunkt och han eller hon då är avliden, avgörs frågan med hänsyn till förhållandena vid tiden för dödsfallet.

Om prövningen av en fråga beror på barnets hemvist eller med- borgarskap vid en viss tidpunkt och är barnet då ännu inte fött, är i stället hemvisten eller medborgarskapet för den som ska föda bar- net vid den tidpunkten avgörande.

Ordre public

2 § En bestämmelse i en utländsk lag får inte tillämpas om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rättsordningen att tillämpa bestämmelsen.

Ett avgörande av en utländsk domstol eller en utländsk fastställelse genom bekräftelse av ett föräldraskap gäller inte i Sverige, om det skulle vara uppenbart oförenligt med grunderna för den svenska rätts- ordningen.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

134

Författningsförslag

SOU 2022:38

1.3Förslag till lag om föräldrafullmakter

Härigenom föreskrivs följande.

Innebörden av en föräldrafullmakt

1 § En föräldrafullmakt är en fullmakt som ett barns vårdnads- havare ger åt en fysisk person (föräldrafullmaktshavaren) genom anmälan till Skatteverket.

Föräldrafullmakten ger föräldrafullmaktshavaren behörighet att, i den omfattning som följer av 2–4 §§, i vårdnadshavarens ställe företräda barnet, fatta beslut i frågor som rör barnet och ta del av uppgifter om barnet.

Den rätt som följer med föräldrafullmakten får inte överlåtas på annan person.

2 § Föräldrafullmaktshavaren får i frågor som rör barnets person- liga angelägenheter

1.företräda barnet och fatta beslut i samma utsträckning som en vårdnadshavare får göra ensam enligt bestämmelserna i 6 kap. 11– 12 §§ och 13 § första stycket föräldrabalken, när ett barn står under vårdnad av två vårdnadshavare, och

2.ta del av uppgifter som rör barnet i samma utsträckning som en vårdnadshavare.

Föräldrafullmaktshavaren får även fatta sådana beslut som avses i 6 kap. 13 § andra stycket föräldrabalken, om vårdnadshavaren till följd av frånvaro, sjukdom eller annan orsak är förhindrad att göra det. Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare, ska hindret gälla dem båda. Föräldrafullmaktshavaren får dock inte fatta beslut av ingripande betydelse för barnets framtid, om inte barnets bästa uppenbarligen kräver det.

3 § Föräldrafullmaktshavaren får, om ingen annan än vårdnads- havaren är förmyndare, ta del av uppgifter som rör barnets ekono- miska angelägenheter i samma utsträckning som en förmyndare.

4 § Om vårdnadshavarens ansvar för barnets angelägenheter är inskränkt gäller motsvarande inskränkning för föräldrafullmakts- havaren.

136

SOU 2022:38

Författningsförslag

Barnets folkbokföring

5 § En föräldrafullmakt får endast avse ett barn som är folkbokfört i Sverige.

Vem som kan vara föräldrafullmaktshavare

6 § En föräldrafullmaktshavare ska vid tidpunkten för anmälan om föräldrafullmakten ha fyllt 18 år och vara folkbokförd i Sverige.

Fler än två personer får inte samtidigt vara föräldrafullmakts- havare för ett barn.

Hur en föräldrafullmakt träder i kraft

7 § En föräldrafullmakt träder i kraft när uppgift om föräldra- fullmakten registreras i folkbokföringsdatabasen.

Hur en föräldrafullmakt upphör

8 § En föräldrafullmakt upphör att gälla när

1.barnet fyller 18 år,

2.barnet avregistreras från folkbokföringen, eller

3.det sker en ändring i vårdnaden om barnet.

Första stycket 3 gäller inte när en av dem som har lämnat full- makten blir ensam vårdnadshavare.

9 § En föräldrafullmakt upphör även att gälla om den återkallas av vårdnadshavaren. Detsamma gäller om föräldrafullmaktshavaren eller, om barnet har fyllt 12 år, barnet självt gör en anmälan enligt 17 §.

I fall som avses i denna paragraf upphör föräldrafullmakten att gälla när det förhållandet registreras i folkbokföringsdatabasen.

137

Författningsförslag

SOU 2022:38

Föräldrafullmaktshavarens ansvar vid fullgörande av uppdraget

10 § Föräldrafullmaktshavaren ska fullgöra uppdraget i enlighet med barnets bästa och i takt med barnets stigande ålder och utveck- ling ta allt större hänsyn till barnets synpunkter och önskemål.

Föräldrafullmaktshavaren ska även följa instruktioner från vård- nadshavaren och, om det är möjligt, samråda med honom eller henne i viktiga frågor. Föräldrafullmaktshavaren får dock avvika från en lämnad instruktion om det är nödvändigt för att fullgöra skyldigheten enligt första stycket och vårdnadshavarens godkännande inte kan inhämtas utan olägenhet.

11 § Föräldrafullmaktshavaren är skyldig att ersätta den skada som han eller hon uppsåtligen eller av vårdslöshet har orsakat vårdnads- havaren.

12 § Om en rättshandling som föräldrafullmaktshavaren har vid- tagit med åberopande av föräldrafullmakten, på grund av brist i behörigheten inte blir bindande, är föräldrafullmaktshavaren skyldig att ersätta en godtroende tredje man den skada som denne där- igenom orsakas. Detta gäller dock inte, om rättshandlingen saknar bindande verkan mot vårdnadshavaren till följd av någon särskild omständighet, som föräldrafullmaktshavaren inte kände till och som tredje man inte med fog kunde förutsätta att föräldrafullmaktshavaren skulle känna till.

Förfarandet hos Skatteverket

Allmänna bestämmelser

13 § Skatteverket beslutar i ärenden enligt denna lag. Beslut enligt 15–17 §§ gäller omedelbart.

Beslut enligt 16–17 §§ fattas utan föregående kommunikation med annan part.

14 § En anmälan eller återkallelse enligt 15–17 §§ ska vara skriftlig. Ett samtycke enligt 15 § första eller tredje stycket ska också lämnas skriftligen.

138

SOU 2022:38

Författningsförslag

Anmälan om föräldrafullmakt

15 § En anmälan om föräldrafullmakt får göras av vårdnadshavaren. Av anmälan ska det framgå vem som ska vara föräldrafullmakts- havare. Den personen ska även lämna sitt samtycke till anmälan.

Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare ska de göra en gemensam anmälan.

Om barnet har fyllt 12 år får en anmälan om föräldrafullmakt inte göras utan barnets samtycke, utom i de fall barnet är varaktigt förhindrat att lämna samtycke till följd av en psykisk sjukdom eller något annat liknande förhållande.

Återkallelse av en föräldrafullmakt

16 § En föräldrafullmakt får återkallas av vårdnadshavaren.

Om barnet står under vårdnad av två vårdnadshavare får en vård- nadshavare ensam återkalla en föräldrafullmakt.

Anmälan om upphörande av en föräldrafullmakt

17 § Föräldrafullmaktshavaren får göra en anmälan om att för- äldrafullmakten ska upphöra.

En sådan anmälan får även göras av barnet, om barnet har fyllt

12 år.

Överklagande av Skatteverkets beslut

18 § Skatteverkets beslut i ärenden enligt 15–17 §§ får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Beslutet överklagas till den förvaltningsrätt inom vars domkrets barnet var folkbokfört vid tidpunkten för beslutet. Om det inte finns någon behörig domstol, överklagas beslutet till Förvaltnings- rätten i Stockholm.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

139

Den misstänkte har rätt att själv föra sin talan. Om den miss- tänkte inte har fyllt 18 år, ska rätten, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller annars behövs, höra hans eller hennes vårdnadshavare. Vårdnadshavaren har också rätt att föra den omyndiges talan.

Om den misstänkte har av- lidit, har hans eller hennes efter- levande make, bröstarvinge, för- älder eller syskon rätt att föra talan mot en dom som fastställer att den misstänkte begått gärningen.

Författningsförslag

SOU 2022:38

1.4Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 21 kap. 1 § rättegångsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

21kap. 1 §1

Den misstänkte äge själv föra sin talan. Är han omyndig, skall rätten, om det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller eljest finnes erforderligt, höra den som har vårdnaden om honom; denne äge ock föra talan för den omyndige.

Har den misstänkte avlidit, äge hans efterlevande make, bröst- arvinge, fader, moder eller syskon föra talan mot dom, såvitt genom denna fastställts, att den miss- tänkte förövat gärningen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

1Senaste lydelse 1971:875.

140

SOU 2022:38

Författningsförslag

1.5Förslag till lag om ändring i ärvdabalken

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 3 § och 16 kap. 3 a § ärvdabalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

2 kap.

3 §1

Lever inte arvlåtarens föräldrar,	Om inte arvlåtarens föräldrar,
syskon eller syskons avkom-	syskon eller syskons avkom-
lingar, tar farföräldrar och mor-	lingar lever, tar föräldrarnas för-
föräldrar arvet. Var och en ärver	äldrar arvet. Var och en ärver lika
lika lott.	lott.
Är en farförälder eller mor-	Om en förälders förälder är
förälder död, delar den dödes barn	död, delar den dödes barn dennes
dennes lott. Finns det inga barn	lott. Om det inte finns några barn
efter den döde, tar den andre av	efter den döde, tar den andra av
farföräldrarna eller morföräldrarna	den förälderns föräldrar den dödes
den dödes lott. Om även han	lott. Om även han eller hon är
eller hon är död men har efter-	död men har efterlämnat barn,
lämnat barn, tar barnen den dödes	tar barnen den dödes lott. Om
lott. Finns det ingen arvinge på	det inte finns någon arvinge på
den sidan, går hela arvet till	den sidan, går hela arvet till
arvingarna på den andra sidan.	arvingarna på den andra sidan.
Det som sägs i första och andra
styckena om farföräldrar och mor-
föräldrar gäller även föräldrar till
en förälder enligt 1 kap. 9 § för-
äldrabalken.

16kap.

3 a §2

Är vid någons död faderskapet till	Om vid någons död föräldra-
honom eller henne inte fastställt	skapet till honom eller henne inte
och är fadern inte heller på annat	är fastställt och föräldern inte
sätt känd för annan dödsbo-	heller på annat sätt är känd för
delägare, boutredningsman eller	någon annan dödsbodelägare,

1Senaste lydelse 2005:435. Ändringen innebär bland annat att tredje stycket tas bort.

2Senaste lydelse 2005:435. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

141

SOU 2022:38

Författningsförslag

1.6Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken

Härigenom föreskrivs att 12 kap. 5 §, 13 kap. 10, 11 och 13 §§, 16 kap. 10 §, 18 kap. 7 och 8 §§, 19 kap. 7, 9 och 46 §§ och 60 kap. 24, 28 och 29 §§ och rubrikerna närmast före 12 kap. 5 §, 18 kap. 8 §, 19 kap. 9 § och 60 kap. 28 och 29 §§ socialförsäkringsbalken ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse	Föreslagen lydelse
12 kap.
Barnets mor	Den förälder som har fött barnet
5 §
Barnets mor har rätt till föräldra-	Den som ska föda barnet har rätt
penning från och med den sexti-	till	föräldrapenning från	och
onde dagen före den beräknade	med den sextionde dagen före
tidpunkten för barnets födelse.	den	beräknade tidpunkten	för
	barnets födelse.
Även om barnets mor inte har	Även om den förälder som har
barnet i sin vård har hon rätt till	fött barnet inte har barnet i sin
föräldrapenning till och med den	vård har föräldern rätt till för-
tjugonionde dagen efter förloss-	äldrapenning till och med den
ningsdagen.	tjugonionde dagen efter förloss-
	ningsdagen.

13kap.

10 §1

Rätt till tillfällig föräldrapenning	Den förälder som inte har fött
har en far som avstår från för-	barnet har rätt till tillfällig för-
värvsarbete i samband med sitt	äldrapenning om föräldern avstår
barns födelse för att	från förvärvsarbete i samband
	med sitt barns födelse för att
1. närvara vid förlossningen,
2. sköta hemmet, eller
3. vårda barn.

1Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

143

Författningsförslag

SOU 2022:38

Det som föreskrivs om en far i
första stycket och i 11–13 §§ gäller
även en förälder enligt 1 kap. 9 §
föräldrabalken.
11 §2
I följande fall får Försäkrings-	I följande fall får Försäkrings-
kassan besluta att en annan	kassan besluta att en annan
person som är försäkrad för till-	person som är försäkrad för till-
fällig föräldrapenning och som	fällig	föräldrapenning		och som
i stället för en far eller mor avstår	i stället för en förälder avstår från
från sitt förvärvsarbete i samband	sitt	förvärvsarbete	i	samband
med ett barns födelse ska ha rätt	med ett barns födelse ska ha rätt
till tillfällig föräldrapenning för	till tillfällig föräldrapenning för
ändamål som anges i 10 §:	ändamål som anges i 10 §:
1. Barnet har inte någon far	1. Den förälder som har fött
som har rätt till tillfällig föräldra-	barnet är avliden.
penning.
2. Barnets mor är avliden.	2. Barnet har inte någon för-
	älder som har rätt till tillfällig för-
	äldrapenning enligt 10 §.
3. Barnets far avstår från sin	3. Barnets förälder avstår från
rätt till tillfällig föräldrapenning	sin rätt till tillfällig föräldra-
enligt 10 § och det skulle vara	penning enligt 10 § och det skulle
oskäligt att inte låta honom avstå.	vara oskäligt att inte låta för-
	äldern avstå.
4. Barnets far kan inte ut-	4. Barnets förälder			kan inte
nyttja sin rätt till tillfällig för-	utnyttja sin rätt till tillfällig för-
äldrapenning enligt 10 §.	äldrapenning enligt 10 §.
5. Barnets far kommer sanno-	5. Barnets förälder			kommer
likt inte att utnyttja sin rätt	sannolikt inte att utnyttja sin rätt
enligt 10 § på grund av kontakt-	enligt 10 § på grund av kontakt-
förbud enligt lagen (1988:688)	förbud enligt lagen		(1988:688)
om kontaktförbud eller liknande	om kontaktförbud eller liknande
eller på grund av andra särskilda	eller på grund av andra särskilda
omständigheter.	omständigheter.

2Senaste lydelse 2011:486.

144

SOU 2022:38

Författningsförslag

13 §

Vid adoption eller när två personer enligt 6 kap. 10 a § föräldra- balken har förordnats att gemensamt utöva vårdnaden om ett barn gäller följande:

1.Rätt till tillfällig föräldrapenning enligt 10 § tillkommer båda adoptivföräldrarna eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna.

2. Det som i 11 § föreskrivs	2. Det som i 11 § föreskrivs
om en far eller mor ska i stället	om en förälder ska i stället gälla
gälla adoptivföräldrarna eller de	adoptivföräldrarna eller de sär-
särskilt förordnade vårdnads-	skilt förordnade vårdnadshavarna.
havarna.

16kap. 10 §3

För barn som står under vårdnad av en förälder och en särskilt för- ordnad vårdnadshavare gäller det som föreskrivs i 5–8 §§ om barnets förälder i stället barnets vårdnads- havare.

18kap. 7 §4

Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas även till ett barn som varaktigt bor och är folkbokfört hos

1.en eller två särskilt förordnade vårdnadshavare som bor här i landet, eller

2.någon eller några som bor här i landet och som var särskilt förordnade vårdnadshavare för barnet, när det fyllde 18 år.

Det som i denna underavdelning föreskrivs om boförälder gäller då den eller de särskilt förordnade vårdnadshavarna. Bestämmelserna

i3, 8 och 9 a §§ tillämpas inte i dessa fall.

Underhållsstöd och förlängt underhållsstöd lämnas inte med stöd av denna paragraf när en särskilt förordnad vårdnadshavare bor tillsammans med barnets förälder.

3Tidigare 16 kap. 10 § upphävd genom 2013:1018.

4Senaste lydelse 2015:755.

145

Författningsförslag

SOU 2022:38

Vägran att uppge faderskap	Vägran att uppge föräldraskap
8 §
Underhållsstöd lämnas inte om	Underhållsstöd lämnas inte om
barnets mor är boförälder och	den förälder som har fött barnet är
hon uppenbarligen utan giltigt	boförälder och uppenbarligen
skäl låter bli att vidta eller med-	utan giltigt skäl låter bli att vidta
verka till åtgärder för att få fader-	eller medverka till åtgärder för
skapet eller föräldraskapet enligt	att få föräldraskapet för barnets
föräldrabalken till barnet fastställt.	andra förälder fastställt.

19kap. 7 §5

Om underhållsstöd har lämnats	Om underhållsstöd har lämnats
och det pågår ett mål om fast-	och det pågår ett mål om fast-
ställande av faderskap till barnet,	ställande		av	föräldraskap	till
får den man som är instämd	barnet, får den som är instämd
åläggas betalningsskyldighet, om	åläggas betalningsskyldighet, om
det finns sannolika skäl för att	det finns sannolika skäl för att
han är far till barnet. Ett beslut	denne är förälder till barnet. Ett
om betalningsskyldighet får dock	beslut	om	betalningsskyldighet
inte meddelas om flera män är	får dock inte meddelas om flera
instämda i målet.	är instämda i målet.
Första stycket tillämpas också i
fråga om föräldraskap enligt 1 kap.
9 § föräldrabalken.
Upphävt faderskap eller	Hävt föräldraskap
föräldraskap
9 §6
Om betalningsskyldighet har	Om	betalningsskyldighet			har
fastställts slutligt för en man och	fastställts slutligt för någon och
denne senare frias från fader-	dennes föräldraskap senare hävs,
skapet till barnet, har han rätt att	har den bidragsskyldige rätt att få
få tillbaka vad han har betalat	tillbaka vad			denne har betalat

5Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

6Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

146

SOU 2022:38

Författningsförslag

jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betalnings- dag.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

jämte ränta enligt 5 § räntelagen (1975:635) från varje betalnings- dag.

46 §

Försäkringskassan får på ansö-	Försäkringskassan får på ansö-
kan av den bidragsskyldige helt	kan av den bidragsskyldige helt
eller delvis efterge fordran i fråga	eller delvis efterge fordran i fråga
om betalningsskyldighet, som av-	om betalningsskyldighet, som
ser tid före den dag då hans	avser tid före den dag då den
faderskap till ett barn har fasts-	bidragsskyldiges föräldraskap till
tällts genom bekräftelse eller dom,	ett barn har fastställts genom be-
om det finns synnerliga skäl.	kräftelse eller dom, om det finns
	synnerliga skäl.

60kap. 24 §

Om anmälan enligt 23 § inte görs ska det pensionsgrundande be- loppet för barnår tillgodoräknas den av föräldrarna som, för det år beloppet avser, har lägst pensionsunderlag enligt 61 kap. 5 §.

Har ingen av föräldrarna något	Om ingen av föräldrarna har
pensionsunderlag för det året	något pensionsunderlag för det
eller har de lika högt underlag,	året eller om de har lika högt
ska det pensionsgrundande be-	underlag, ska det pensionsgrund-
loppet tillgodoräknas barnets mor	ande beloppet tillgodoräknas den
eller, om föräldrarna är av samma	förälder som har fött barnet. Har
kön, den äldre av dem.	ingen av föräldrarna fött barnet ska
	det pensionsgrundande beloppet
	tillgodoräknas kvinnan, om för-
	äldrarna är av olika kön, eller den
	äldre av dem, om föräldrarna är
	av samma kön.

147

Författningsförslag

SOU 2022:38

Vem som likställs med mor	Vem som likställs med den
	förälder som har fött barnet
28 §
Vid tillämpningen av bestäm-	Vid tillämpningen av bestäm-
melserna i 24 § likställs en kvinna	melserna i 24 § likställs en kvinna
som är särskilt förordnad vård-	som är särskilt förordnad vård-
nadshavare eller blivande adop-	nadshavare eller blivande adop-
tivförälder med mor.	tivförälder med den förälder som
	har fött barnet.

Upphävt faderskap eller			Hävt föräldraskap
föräldraskap
		29 §7
För en man som enligt 1 kap.			För den som är förälder till ett
föräldrabalken har ansetts vara far			barn på grund av äktenskap eller
till ett barn eller vars faderskap			vars föräldraskap har fastställts
har fastställts genom bekräftelse			genom bekräftelse eller dom,
eller dom, men som genom			men som genom senare dom
senare dom som har vunnit laga			som har fått laga kraft har fått sitt
kraft har förklarats inte vara far			föräldraskap hävt gäller följande.
till barnet gäller följande. För			För tiden innan den sistnämnda
tiden	innan	den sistnämnda	domen har fått laga kraft ska
domen har vunnit laga kraft ska			personen anses som barnets för-
mannen anses som barnets far			älder vid tillämpning av bestäm-
vid tillämpning av bestämmel-			melserna om pensionsgrund-
serna	om	pensionsgrundande	ande belopp för barnår.

belopp för barnår.

Första stycket tillämpas också i fråga om föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2024.

7Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

148

Författningsförslag

SOU 2022:38

1.8Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap

Härigenom föreskrivs att i fråga om lagen (1958:642) om rätts- genetisk undersökning vid utredning av faderskap1

dels att nuvarande 4–7 §§ ska betecknas 5–8 §§,

dels att rubriken till lagen, 1–3 §§ och de nya 5 och 8 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det ska införas en ny paragraf, 4 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Lag (1958:642) om rättsgenetisk undersökning vid utredning av faderskap

Lag (1958:642) om rättsgenetisk undersökning vid utredning av föräldraskap

1 §2
I denna lag finns bestämmelser	I denna lag finns bestämmelser
om rättsgenetisk undersökning	om	rättsgenetisk undersökning
vid utredning av faderskap enligt	vid	utredning av föräldraskap
föräldrabalken.	enligt föräldrabalken.

En sådan undersökning får endast innefatta provtagning som kan ske utan nämnvärt men.

2 §3

I mål om förklaring att en viss	I mål om fastställande eller
man som på grund av äktenskap	hävande av föräldraskap för den
ska anses som far till ett barn inte	förälder som inte har fött barnet
är det eller om fastställande av	får rätten på begäran av någon av
faderskap får rätten på begäran av	parterna eller när det annars
någon av parterna eller när det	behövs besluta om en rätts-
annars behövs besluta om en	genetisk undersökning. Beslutet
rättsgenetisk undersökning. Be-	får avse barnet, den förälder som
slutet får avse barnet, modern	har fött barnet samt, i mål om
samt, i mål om förklaring att en	fastställande av föräldraskap, den

1Senaste lydelse av lagens rubrik 2021:784.

2Senaste lydelse 2021:784.

3Senaste lydelse 2021:784.

150

SOU 2022:38Författningsförslag

viss man inte är far, mannen i	mot vilken talan förs, och i mål
äktenskapet och, i mål om fast-	om hävande av föräldraskap, den
ställande av faderskap, den man	vars föräldraskap talan avser. Om
mot vilken talan förs. Om det	det finns anledning att anta att
finns anledning att anta att någon	någon annan kan vara förälder
annan man har haft samlag med	till barnet, får beslutet avse också
modern under den tid då barnet	denne. Innan ett beslut enligt
kan ha tillkommit, får beslutet	detta stycke meddelas, ska den
avse också honom. Innan ett	som beslutet skulle avse ges till-
beslut enligt detta stycke med-	fälle att yttra sig.
delas, ska den som beslutet skulle
avse ges tillfälle att yttra sig.
Om den man som talan om	Om den som talan om fast-
fastställande av faderskap avser är	ställande av föräldraskap avser är
avliden, får rätten besluta att en	avliden, får rätten besluta att en
rättsgenetisk undersökning ska	rättsgenetisk undersökning ska
göras med hjälp av human-	göras med hjälp av human-
biologisk vävnad från den av-	biologisk vävnad från den av-
lidne. Ett sådant beslut får med-	lidne. Ett sådant beslut får med-
delas endast om det finns anled-	delas endast om det finns anled-
ning att anta att mannen har haft	ning att anta att den avlidne kan
samlag med modern under den tid	vara förälder till barnet och
då barnet kan ha tillkommit och	skälen för åtgärden uppväger det
skälen för åtgärden uppväger det	intrång eller men i övrigt som
intrång eller men i övrigt som	åtgärden innebär i förhållande
åtgärden innebär i förhållande	till den frid som bör tillkomma
till den frid som bör tillkomma	den avlidne eller för något annat
den avlidne eller för något annat	motstående intresse.
motstående intresse.

Ett beslut om rättsgenetisk undersökning enligt andra stycket får överklagas särskilt. Beslutet får dock verkställas omedelbart, om inte annat beslutas av högre rätt.

3 §4

Har ett faderskap fastställts	Har ett föräldraskap för den för-
genom bekräftelse eller dom som	älder som inte har fött barnet
har fått laga kraft, får rätten be-	fastställts genom dom som har
sluta om en rättsgenetisk under-	fått laga kraft, får rätten besluta

4Senaste lydelse 2021:784. Ändringen innebär bland annat att andra stycket tas bort.

151

Författningsförslag

SOU 2022:38

sökning, om det efter bekräftel-	om en rättsgenetisk undersök-
sen eller domen har framkommit	ning, om det efter domen har
omständigheter som ger anled-	framkommit omständigheter som
ning att anta att någon annan	ger anledning att anta att någon
man än den som har fastställts vara	annan kan vara förälder till
far har haft samlag med modern	barnet. Beslutet får avse barnet,
under den tid då barnet kan ha	den förälder som har fött barnet,
tillkommit. Beslutet får avse bar-	den som har fastställts vara för-
net, modern, den man som har	älder och den som kan vara för-
fastställts vara far och den andre	älder.
mannen.
Om faderskapet har fastställts
genom bekräftelse, får ett beslut
enligt första stycket meddelas i
mål om att bekräftelsen saknar
verkan mot den som har lämnat
den. Ett sådant beslut får begäras
av någon av parterna i målet. Om
en talan om att bekräftelsen sak-
nar verkan inte har väckts, prövas
frågan om beslut enligt första
stycket enligt lagen (1996:242)
om domstolsärenden. Ett sådant
beslut får begäras av den som kan
vara part i ett mål om att bekräft-
elsen saknar verkan.
Om faderskapet har fastställts	Frågan om beslut enligt
genom dom som har fått laga	första stycket prövas enligt lagen
kraft, prövas frågan om beslut	(1996:242) om domstolsärenden.
enligt första stycket enligt lagen	Ett sådant beslut får begäras av
om domstolsärenden. Ett sådant	någon av parterna i det tidigare
beslut får begäras av någon av	målet.

parterna i det tidigare målet.

Innan ett beslut enligt första stycket meddelas, ska den som beslutet skulle avse ges tillfälle att yttra sig.

4 §

Om det inte är känt eller är oklart vem som har fött ett barn, får

152

SOU 2022:38Författningsförslag

	rätten, om det behövs, besluta om
	en rättsgenetisk undersökning. Be-
	slutet får avse barnet, barnets för-
	älder och den som kan ha fött bar-
	net.
	Frågan om beslut enligt första
	stycket	prövas		enligt	lagen
	(1996:242) om domstolsärenden.
	Ett sådant beslut får begäras av
	den som kan vara part i ett mål
	om fastställelse av vem som har
	fött barnet.
	Innan ett beslut enligt första
	stycket meddelas, ska den som
	beslutet skulle avse ges tillfälle att
	yttra sig.
4 §	5 §5
Ett beslut om rättsgenetisk	Ett beslut		om	rättsgenetisk
undersökning i ett ärende som	undersökning i ett ärende som
enligt 3 § handläggs enligt lagen	enligt 3 eller 4 § handläggs enligt
(1996:242) om domstolsärenden	lagen (1996:242) om domstols-
får överklagas särskilt. Ärendet	ärenden	får	överklagas		särskilt.
får avskrivas när ett utlåtande över	Ärendet får avskrivas när ett ut-
undersökningen har avgetts eller	låtande över undersökningen har
frågan om undersökning har för-	avgetts eller frågan om under-
fallit.	sökning har förfallit.

Ett ärende som avses i första stycket tas upp av rätten i den ort där barnet har sin hemvist eller, om barnet har avlidit, av den rätt som har att ta upp tvist om arv efter barnet. Om det inte finns någon annan behörig domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.

7 §

Kostnaden för provtagning och undersökning av prov som sker efter beslut av rätten enligt denna lag eller på initiativ av

8 §6

Kostnaden för provtagning och undersökning av prov som sker efter beslut av rätten enligt denna lag eller på initiativ av

5Senaste lydelse av tidigare 4 § 2021:784.

6Senaste lydelse av tidigare 7 § 2021:784.

153

Dom som har fått laga kraft, administrativ myndighets beslut eller av sådan myndighet god- känd förbindelse, varigenom i Danmark, Finland, Island eller Norge någon förpliktats eller ut- fäst sig att betala underhålls- bidrag till make, förutvarande make, barn, styvbarn eller den förälder som har fött barnet, ska erkännas här i landet utan någon särskild stadfästelse.

Dom som har fått laga kraft, administrativ myndighets beslut, av sådan myndighet godkänd förbindelse eller annan skriftlig

förbindelse, varigenom i Danmark, Finland, Island eller Norge någon förpliktats eller utfäst sig att betala sådant bidrag och som kan verkställas i den staten, ska på begäran omedel- bart verkställas här i landet. Det- samma ska gälla sådan dom som ännu inte har fått laga kraft och sådant av rätten eller domaren

Författningsförslag

SOU 2022:38

1.10Förslag till lag om ändring i lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge

Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1962:512) om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §1

Lagakraftvunnen dom, admini- strativ myndighets beslut eller av sådan myndighet godkänd för- bindelse, varigenom i Danmark, Finland, Island eller Norge någon förpliktats eller utfäst sig att betala underhållsbidrag till make, förutvarande make, barn, styv- barn eller barnets mor, skall er- kännas här i landet utan någon särskild stadfästelse.

Lagakraftvunnen dom, admi- nistrativ myndighets beslut, av sådan myndighet godkänd för- bindelse eller annan skriftlig för- bindelse, varigenom i Danmark, Finland, Island eller Norge någon förpliktats eller utfäst sig att betala sådant bidrag och som kan verkställas i den staten, skall på begäran omedelbart verkställas här i landet. Detsamma skall gälla sådan ännu icke lagakraftvunnen dom och sådant av rätten eller domaren meddelat beslut som

1Senaste lydelse 2001:400.

156

Författningsförslag

SOU 2022:38

1.11Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m.

Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1967:531) om tryggande av pensionsutfästelse m.m. ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelseFöreslagen lydelse

5 §1

En arbetsgivare får i balansräkningen som skuld under rubriken Avsatt till pensioner redovisa vad arbetsgivaren enligt en allmän pen-


sionsplan har åtagit sig att redovisa under denna rubrik.
Aktiebolag,	ömsesidiga		för-	Aktiebolag,		ömsesidiga		för-
säkringsbolag,	försäkringsför-			säkringsbolag,		försäkringsför-
eningar, ömsesidiga		tjänste-		eningar,	ömsesidiga		tjänste-
pensionsbolag,	tjänstepensions-			pensionsbolag,		tjänstepensions-
föreningar, ekonomiska			före-	föreningar, ekonomiska				före-
ningar och sparbanker får under				ningar och sparbanker får under
rubriken Avsatt till		pensioner		rubriken	Avsatt till		pensioner
redovisa även upplupen del av en				redovisa även upplupen del av en
pensionsutfästelse som inte om-				pensionsutfästelse som inte om-
fattas av en allmän pensionsplan.				fattas av en allmän pensionsplan.
I fråga om arbetstagare, som har				I fråga om arbetstagare, som har
ett bestämmande inflytande över				ett bestämmande inflytande över
bolaget eller	föreningen,		eller	bolaget	eller	föreningen,		eller
sådan arbetstagares efterlevande				sådan arbetstagares efterlevande
får, under den tid inflytandet				får, under den tid inflytandet
består, arbetsgivaren		dock	inte	består, arbetsgivaren			dock	inte
redovisa andra pensionsutfästel-				redovisa andra pensionsutfästel-

Del 1
Vissa begrepp och förkortningar...........................................		23
Sammanfattning ................................................................		29
Summary ..........................................................................		57
1	Författningsförslag.....................................................	87
1.1 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken ..........................		87

	i Danmark, Finland, Island eller Norge ..............................	156
1.11	Förslag till lag om ändring i lagen (1967:531) om
	tryggande av pensionsutfästelse m.m. .................................	158
1.12	Förslag till lag om ändring i lagen (1969:620) om
	ersättning i vissa fall för utgivna underhållsbidrag .............	160
1.13	Förslag till lag om ändring i lagen (1974:752) om
	nordisk vittnesplikt m.m......................................................	163

	på privaträttens område........................................................	165
1.15	Förslag till lag om ändring i folkbokföringslagen
	(1991:481) .............................................................................	168
1.16	Förslag till lag om ändring i sametingslagen
	(1992:1433) ...........................................................................	170
1.17	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1651) om
	läkarvårdsersättning..............................................................	171
1.18	Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1652) om
	ersättning för fysioterapi......................................................	172
1.19	Förslag till lag om ändring i föräldraledighetslagen
	(1995:584) .............................................................................	173
1.20	Förslag till lag om ändring i lagen (1998:527) om
	det statliga personadressregistret ........................................	175
1.21	Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen
	(1999:1229) ...........................................................................	177

folkbokföringsverksamhet ...................................................	179
1.23 Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen
(2001:453) .............................................................................	181

1.24	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:160) om
	läkemedelsförmåner m.m. ....................................................	185
1.25	Förslag till lag om ändring i lagen (2002:297) om
	biobanker i hälso- och sjukvården m.m...............................	186
1.26	Förslag till lag om ändring i lagen (2006:351) om
	genetisk integritet m.m.........................................................	187
1.27	Förslag till lag om ändring i offentlighets-
	och sekretesslagen (2009:400)..............................................	190
1.28	Förslag till lag om ändring i lagen (2016:1013) om
	personnamn ...........................................................................	191
1.29	Förslag till lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen
	(2017:30) ...............................................................................	193
1.30	Förslag till lag om ändring i lagen (2021:530) om
	informationssamtal ...............................................................	195
1.31	Förslag till förordning om föräldrafullmakter ....................	197
1.32	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1949:661) om skyldighet för domstol att lämna
	uppgifter i mål och ärenden enligt föräldrabalken m.m. ....	198
1.33	Förslag till förordning om upphävande av förordningen
	(1956:183) angående omreglering av vissa ersättningar
	på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för
	fiskare.....................................................................................	200

	situationer..............................................................................	128
1.3	Förslag till lag om föräldrafullmakter..................................	136
1.4	Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ....................	140
1.5	Förslag till lag om ändring i ärvdabalken.............................	141
1.6	Förslag till lag om ändring i socialförsäkringsbalken..........	143

angående omreglering av vissa ersättningar enligt lagen
den 17 juni 1916 (nr 235) om försäkring för olycksfall
i arbete m.m...........................................................................	149

om förhöjning av vissa ersättningar i anledning av
yrkesskada m.m.....................................................................	155
	5

	på grund av statsunderstödd olycksfallsförsäkring för
	fiskare.....................................................................................	201
1.35	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1969:624) om rättsgenetisk undersökning vid
	utredning av faderskap..........................................................	202
1.36	Förslag till förordning om ändring i kungörelsen
	(1973:810) om socialnämnds medverkan vid
	fastställande av faderskap, m.m............................................	203

1.37	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1987:452) om avgifter vid de allmänna domstolarna ........	205
1.38	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(1998:1234) om det statliga personadressregistret.............	211
1.39	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2001:589) om behandling av personuppgifter
	i Skatteverkets folkbokföringsverksamhet..........................	213
1.40	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2001:637) om behandling av personuppgifter inom
	socialtjänsten.........................................................................	215

Socialstyrelsen.......................................................................	217
1.42 Förslag till förordning om ändring i förordningen
(2007:976) med instruktion för Rättsmedicinalverket.......	219

	familjerätt och föräldraskapsstöd ........................................	226
1.46	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2021:534) om informationssamtal .....................................	227
1.47	Förslag till förordning om ändring i förordningen
	(2021:1046) om digital bekräftelse av föräldraskap............	228
2	Vårt uppdrag och arbete ...........................................	231
2.1	Uppdraget .............................................................................	231
2.2	Arbetet ..................................................................................	231
2.3	Betänkandets disposition .....................................................	233

3	Den föräldraskapsrättsliga regleringen .......................		235
3.1	Utvecklingen av reglerna om föräldraskap..........................		235
	3.1.1	Den tidiga regleringen...........................................	235
	3.1.2	De senaste 40 åren .................................................	237
3.2	Moderskap.............................................................................		240
3.3	Faderskap...............................................................................		240
3.4	Föräldraskap enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken .....................		242
3.5	Faderskap och moderskap vid ändrad könstillhörighet......		243

	av föräldraskap.......................................................................		244
3.7	Fastställande av föräldraskap i domstol...............................		246
3.8	Hävande av föräldraskap.......................................................		247
3.9	Barnets rätt till information om sitt ursprung ....................		249
4	Adoption ................................................................		251
5	Lagstiftning av särskild betydelse för familjer
	där fler än två vuxna tar föräldraansvar ......................		253
5.1	Vårdnad och förmynderskap................................................		253
	5.1.1	Om vårdnad ...........................................................	253
	5.1.2	Vem är vårdnadshavare? ........................................	254
	5.1.3	Hur utövas vårdnaden? .........................................	257
	5.1.4	Om förmynderskap ...............................................	260
5.2	Boende	...................................................................................	261
5.3	Umgänge ...............................................................................		262

	och umgänge..........................................................................	264
5.5	Familjerättslig konfliktlösning.............................................	265
5.6	Underhållsskyldighet............................................................	267
5.7	Familjeförmåner....................................................................	268

6	Barnkonventionen ....................................................	271
7	Europakonventionen.................................................	277
7.1	Allmänt om konventionen...................................................	277
7.2	Fastställande av föräldraskap ...............................................	279
7.3	Rätten till kännedom om genetiskt ursprung .....................	283
7.4	Hävande av föräldraskap ......................................................	284

	än rättsliga föräldrar .............................................................		288
8	Europeiska unionens stadga om de grundläggande
	rättigheterna ...........................................................		295
9	Regleringen i några andra länder ...............................		297
9.1	Danmark................................................................................		297
	9.1.1	Föräldraskap ..........................................................	297
	9.1.2	Adoption................................................................	301
	9.1.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	302
9.2	Finland	..................................................................................	307
	9.2.1	Föräldraskap ..........................................................	307
	9.2.2	Adoption................................................................	311
	9.2.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	313
9.3	Island .....................................................................................		318
	9.3.1	Föräldraskap ..........................................................	318
	9.3.2	Adoption................................................................	321
	9.3.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	322
9.4	Norge ....................................................................................		325
	9.4.1	Föräldraskap ..........................................................	325
	9.4.2	Adoption................................................................	329
	9.4.3	Vårdnad, boende och umgänge ............................	331

tar föräldraansvar i några länder utanför Norden...............		334
9.5.1	Inledning................................................................	334
9.5.2	Förenade Kungariket ............................................	335

	9.5.3	Tyskland.................................................................	337
	9.5.4	Frankrike................................................................	338
	9.5.5	Nederländerna .......................................................	339
	9.5.6	Nya Zeeland...........................................................	340
	9.5.7	USA........................................................................	341
	9.5.8	Kanada ....................................................................	343
10	Kunskapsöversikt ....................................................		347
10.1	Genetiskt ursprung ...............................................................		347
10.2	Barns relationer till sociala föräldrar....................................		350
	10.2.1	Inledning ................................................................	350
	10.2.2	Ombildade familjer................................................	351
	10.2.3	Stjärnfamiljer och regnbågsfamiljer......................	360
10.3	Separationer, konflikter och barns mående.........................		365
	10.3.1	Vissa statistiska uppgifter .....................................	365
	10.3.2	Något om föräldrar i konflikt...............................	366
	10.3.3	Föräldrakonflikters konsekvenser för barns
		hälsa ........................................................................	367
10.4	Något om familjestrukturens betydelse för barns
	utveckling och välbefinnande ...............................................		368
11	Gemensamma utgångspunkter ..................................		371
12	Översyn av föräldrabalkens regler om föräldraskap ......		375
12.1	Regelverkets utformning ......................................................		375
	12.1.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter........	375
	12.1.2	Det föräldraskapsrättsliga regelverkets
		uppbyggnad............................................................	377
	12.1.3	Förhållandet mellan de rättsliga grunderna
		för föräldraskap för den som inte har fött
		barnet......................................................................	381
	12.1.4	Våra överväganden och förslag .............................	385
	12.1.5	Några ord om föräldraskapspresumtionen ..........	413
12.2	Behovet av särskilda regler när det inte är känt
	eller är oklart vem som har fött ett barn..............................		415
	12.2.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter........	415

12.2.2 Statistik om mål om moderskap...........................	416
12.2.3 Våra överväganden och förslag.............................	420
12.3 Hävande av föräldraskap för den förälder som inte
har fött barnet.......................................................................	428
12.3.1 Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter .......	428
12.3.2 Statistik om hävda föräldraskap ...........................	430
12.3.3 Utrymmet att häva ett föräldraskap
för den förälder som inte har fött barnet
bör begränsas.........................................................	440

genom att det införs en tidsfrist för talans
väckande.................................................................	462
12.3.7 Arvingars lagstadgade rätt att väcka talan

talan........................................................................	471
12.3.9 En s.k. tredje parts rättigheter påverkas inte .......	479

	resning....................................................................	481
12.4 Behovet av ändringar i lagen om rättsgenetisk
undersökning vid utredning av faderskap ...........................		482
12.4.1	Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter .......	482
12.4.2	Nuvarande reglering..............................................	482

SOU 2022:38	Innehåll
12.4.7 En föråldrad bestämmelse om
blodundersökning ska upphävas...........................	491
12.5 Behovet av ändringar i reglerna om föräldraskap
i internationella situationer ..................................................	492

	situationer ..............................................................	492
12.5.2 Den nya lagens tillämpningsområde.....................		498
12.5.3	Föräldraskap omedelbart på grund av lag
	och andra regler om tillämplig lag ........................	506
12.5.4	Fastställande och hävande av föräldraskap...........	513

och fastställelser.....................................................	515
12.5.6 Hemvist och ordre public .....................................	520

och verkställighet av nordiska domar
på privaträttens område.........................................	521

	om föräldraskap.....................................................................	522
	12.6.1 Det finns ett behov av följdändringar
	i ett stort antal författningar .................................	522
	12.6.2 I vissa författningar ska ”mor”, ”far” och
	”förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken”
	ersättas med ”förälder”...........................................	529
	12.6.3 I andra författningar finns det ett behov av
	att ange huruvida bestämmelserna gäller för
	den förälder som har fött barnet eller barnets
	andra förälder.........................................................	534
	12.6.4 ”Morförälder”, ”farförälder” och ”förälder till
	en förälder enligt 1 kap. 9 § föräldrabalken”
	ska ersättas med motsvarande könsneutrala
	uttryck....................................................................	536
12.7	Övriga följdändringar ...........................................................	537
13	Utökade möjligheter till adoption ..............................	541
13.1 Vårt uppdrag och allmänna utgångspunkter .......................		541

socialnämnden enligt 2 kap. 6 §	socialnämnden enligt 2 kap. 7 §
föräldrabalken ska betalas av	föräldrabalken ska betalas av
staten.	staten.