sou 2022 20

Privatkopieringsersättningen i framtiden

Betänkande av

Utredningen om privatkopieringsersättning

Stockholm 2022

SOU 2022:20

SOU och Ds finns på regeringen.se under Rättsliga dokument.

Svara på remiss – hur och varför

Statsrådsberedningen, SB PM 2003:2 (reviderad 2009-05-02).

Information för dem som ska svara på remiss finns tillgänglig på regeringen.se/remisser.

Layout: Kommittéservice, Regeringskansliet

Omslag: Elanders Sverige AB

Tryck och remisshantering: Elanders Sverige AB, Stockholm 2021

ISBN 978-91-978-91-525-0368-3 (tryck)

ISBN 978-91-525-0369-0 (pdf)

ISSN 0375-250X

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 20 augusti 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av ersättningen till rättighetshavare vid privatkopiering. Till särskild utredare förordnades samma dag hov- rättslagmannen Monika Sörbom.

Departementssekreteraren Maria Cederholm, Näringsdepartemen- tet, kanslirådet Robert Nilsson, Kulturdepartementet, rättssakkunniga Charlotte Olvon, Justitiedepartementet, och ämnesrådet Cecilia Renmyr, Finansdepartementet, förordnades som sakkunniga i utred- ningen den 2 oktober 2020. Maria Cederholm entledigades och er- sattes den 2 november 2021 av departementsrådet Carl Rosén, Kul- turdepartementet. Cecilia Renmyr entledigades och ersattes den 15 oktober 2021 av departementssekreteraren Marcus Johansson, Finansdepartementet. Marcus Johansson i sin tur entledigades och er- sattes den 7 mars 2022 av departementssekreteraren Malin Eek, Finansdepartementet.

Som experter att biträda utredningen förordnades den 2 oktober 2020 näringspolitiska experten My Bergdahl, TechSverige (tidigare IT&Telekomföretagen), verkställande direktören Klas Elm, Elek- tronikBranschen, chefsjuristen Lars Grönquist, Copyswede, advo- katen Ulf Isaksson, Sveriges advokatsamfund, juris doktorn David Johansson, Juridiska institutionen vid Uppsala universitet, verksam- hetsledaren Ulrica Källén, KLYS Konstnärliga och litterära yrkesut- övares samarbetsnämnd, föreningssekreteraren Christine Larnfelt, Filmproducenternas rättighetsförening, seniore rådgivaren Mats Lindberg, Bildupphovsrätt i Sverige, chefsrådmannen Malou Lindblom, Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdomstolen, seniore juristen Christian Nilsson Zamel, Patent- och registrerings- verket, juristen Mats Nordenborg, Svenska föreningen för immaterial-

rätt, docenten Christina Wainikka, Svenskt Näringsliv, och juristen Lotta Wattrang, TV4.

Som sekreterare anställdes den 20 augusti 2020 ämnesrådet Fredrik Zanetti och rättssakkunniga Teresia Danielsson. Sekrete- rarna ersattes den 6 september 2021 av numera ämnesrådet Anna Enbert och kanslirådet Tove Bodegård.

Utredningen som har antagit namnet Utredningen om privat- kopieringsersättning (Ju 2020:18) överlämnar härmed betänkandet Privatkopieringsersättningen i framtiden (SOU 2022:20).

Till betänkandet fogas särskilda yttranden av Klas Elm och Mats Lindberg.

Utredningens arbete är härmed slutfört.

Stockholm i april 2022

Monika Sörbom

/ Anna Enbert

Tove Bodegård

Innehåll

Sammanfattning ..................................................................		9
Summary ..........................................................................		11
1	Författningsförslag.....................................................	13

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729)

om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ..............

1.2Förslag till förordning med instruktion

	för Privatkopieringsnämnden.................................................		19
2	Utredningens uppdrag och arbete................................		21
3	Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering ......		23
3.1	Upphovsrätt ............................................................................		23
3.2	Lagregleringen.........................................................................		25
	3.2.1	Rättighetshavarnas ensamrätt att framställa
		exemplar av verk och andra prestationer................	25

3.2.2Var och en har rätt att framställa exemplar

	för privat bruk..........................................................	26
3.2.3	Privatkopieringsersättning ......................................	28
3.2.4	Internationell tillämplighet .....................................	36
3.3 Bakgrunden till dagens regler.................................................		37

3.3.1Införandet av den svenska

	privatkopieringsersättningen ..................................	37
3.3.2	Genomförande av infosoc-direktivets
	bestämmelser om privatkopiering i svensk rätt .....	40

InnehållSOU 2022:20

4	Ersättningsordningar i andra länder .............................		45
4.1	Inledning .................................................................................		45
4.2	Ersättningsordningar i Norden .............................................		47
	4.2.1	Danmark ..................................................................	47
	4.2.2	Finland .....................................................................	49
	4.2.3	Norge .......................................................................	51
	4.2.4	Island........................................................................	52
4.3 Ersättningsordningar i EU och EES......................................			53
	4.3.1	Kroatien ...................................................................	53
	4.3.2	Nederländerna .........................................................	54
	4.3.3	Polen ........................................................................	54
	4.3.4	Spanien.....................................................................	55
	4.3.5	Österrike..................................................................	56
5	Behovet av en reformerad privatkopieringsersättning .....		59
6	Kartläggning av privatkopieringsbeteendet
	på den svenska marknaden .........................................		63

6.1En enkätundersökning har genomförts för att kartlägga

	privatkopieringen....................................................................	63
6.2	Den privatkopiering som sker ...............................................	64
7	Rimlig kompensation .................................................	67

7.1Rättighetshavarnas skada och bedömningen

av den rimliga ersättningens storlek ......................................

7.2Vilka ytterligare faktorer bör beaktas vid bedömningen

	av vad som kan utgöra rimlig ersättning till
	rättighetshavarna?...................................................................	71
8	Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning? ........	77

8.1I uppdraget ingår att överväga en offentligrättslig

	ersättningsordning..................................................................	77
8.2	EU-rättens krav ......................................................................	77
8.3	Det är inte lämpligt med en statlig ersättningsordning........	79

SOU 2022:20Innehåll

9	En översyn av nuvarande ersättningsordning.................		83
9.1 Vem ska omfattas av rätten till ersättning? ...........................			83
	9.1.1	Det bör inte längre vara en förutsättning
		för ersättningsrätt att verk har sänts ut i radio
		eller tv eller har getts ut på anordning....................	83

9.1.2Upphovsmän som påverkas ekonomiskt av att deras verk privatkopierats ska ha rätt till rimlig

ersättning .................................................................

9.1.3Bör några ytterligare grupper av närstående

	rättighetshavare få rätt till ersättning? .................	102
9.2 Vem ska betala ersättningen? ...............................................		105
9.2.1	Ersättningsskyldigheten ska knytas
	till anordningar ......................................................	105

9.2.2Skyldigheten att betala ersättning ska ligga

på näringsidkare .....................................................

109

9.2.3Undantag ska alltjämt gälla och möjligheten

	till återbetalning ska bestå .....................................	112
9.3 Hur ska ersättningen bestämmas? .......................................		115
9.3.1	Ersättningsnivåerna bör inte preciseras i lag........	115

9.3.2En myndighet ska bestämma ersättningen

för en bestämd period ...........................................

118

9.3.3Föreskrifter om privatkopieringsersättning

Innehåll			SOU 2022:20
11	Konsekvenser ..........................................................		149
11.1	Inledning ...............................................................................		149
11.2	Konsekvenser av utredningens förslag ................................		149
12	Författningskommentar ............................................		159
Särskilda yttranden ..........................................................			175
Bilagor
Bilaga 1		Kommittédirektiv 2020:82...........................................	181
Bilaga 2		Kommittédirektiv 2021:117.........................................	189
Bilaga 3		Webbenkät .........................................................	............191
Bilaga 4 Resultat av enkätundersökningen ...............................			209

Sammanfattning

I upphovsrättslagen finns en inskränkning av upphovsrätten som innebär att var och en för privat bruk får framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Vid en sådan inskränkning ska upphovsmännen och innehavare till vissa närstående rättigheter ha rätt till s.k. privatkopieringsersättning. Utredningens uppdrag är att göra en översyn av det nuvarande systemet för privatkopierings- ersättning.

Enligt den nu gällande regleringen för privatkopieringsersättning är näringsidkare skyldiga att betala ersättning om de i sin yrkes- mässiga verksamhet tillverkar eller till landet inför vissa anordningar. De anordningar det är fråga om är sådana som kan användas för att ta upp ljud och rörlig bild och som är särskilt ägnade för privat- kopiering. Ersättningsberättigade är de upphovsmän och rättighets- havare vars skyddade verk därefter har sänts ut på radio eller tv eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges. Nivån på den ersättning som ska betalas anges i lag och är kopplad till lag- ringsutrymmet som finns hos anordningarna, med en möjlighet till nedsättning under vissa förutsättningar. Den snabba tekniska utveck- lingen har dock medfört att lagringsutrymmet hos de anordningar som används för att framställa privatkopior numera är mycket större än vad som förutsågs när bestämmelserna infördes. Dessutom är anordningarna numera vanligtvis multifunktionella.

Det har fått till konsekvens att den i lagen angivna beräknings- grunden för ersättningens storlek inte längre framstår som aktuell. Detta har i sin tur lett till att de i lagen angivna ersättningsnivåerna inte fullt ut har tillämpats. Vilken privatkopieringsersättning som ska betalas har i stället behövt fastställas efter långdragna förhand- lingar mellan å ena sidan upphovsmän och rättighetshavare och å andra sidan ersättningsskyldiga näringsidkare och genom domstols- avgöranden. Även frågan om vilka anordningar som ska anses sär-

Sammanfattning

SOU 2022:20

skilt ägnade för privatkopiering har orsakat tvister mellan markna- dens aktörer. Nuvarande ordning har således blivit ineffektiv, kostsam och processdrivande. Härutöver har det också ifrågasatts om den hittillsvarande ordningen är för snäv när det gäller vilka som om- fattas av rätten till ersättning.

För att komma till rätta med detta föreslår utredningen dels nya regler för hur avgränsningen av vilka som är ersättningsberättigade och ersättningsskyldiga ska göras, dels att ett visst ansvar för att fastställa ersättningen ska flyttas till staten. Utredningen föreslår att det inte längre ska anges några ersättningsnivåer i lag. I stället före- slås att en ny myndighet ska inrättas som, med beaktande av vissa i lag angivna förhållanden, i en föreskrift vartannat år ska precisera vilka anordningar som ska medföra ersättningsskyldighet och ersätt- ningsnivåerna för dessa. På så sätt kan ett system skapas som gör att privatkopieringsersättningen kan anpassas utifrån gällande privat- kopieringsbeteende samt den tekniska, ekonomiska och rättsliga ut- vecklingen på området, vilket minskar risken för motsättningar och diskussioner mellan marknadens aktörer. Dessutom kan det säker- ställas att rättighetshavare får en rimlig ersättning.

I utredningens uppdrag har också ingått att analysera förutsätt- ningarna för att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig er- sättningsordning och bedöma om det är lämpligt. Utredningens bedömning är att det inte är lämpligt att införa en statlig ersättnings- ordning, varför något förslag i den delen inte lämnas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2023. Vissa övergångs- bestämmelser föreslås.

Summary

There is a limitation of copyright in the Copyright Act that allows anyone to make, for private purposes, one or a few copies of works that have been made public. When use is made of such a limitation, authors and holders of certain related rights are to be entitled to a ‘private copying levy’. The Inquiry’s remit is to conduct a review of the current system for private copying levies.

Under the current regulations for private copying levies, business operators are obliged to pay remuneration if, in their professional activities, they manufacture or import certain devices into the coun- try. The devices in question are those that can be used to record sound or moving images and which are especially suitable for private copying. Those entitled to claim remuneration are authors and rights holders whose protected works have subsequently been broadcast on radio or television, or which have been published on devices through which they can be reproduced. The level of remuneration to be paid is specified by law and linked to the storage capacity of the devices, with a possibility to reduce the level under certain con- ditions. However, due to rapid technological developments, the storage capacity of the devices used to produce private copies is now much larger than was foreseen when the provisions were introduced. In addition, the devices are now usually multifunctional.

As a result, the basis for calculating the size of the remuneration provided for in the Act no longer appears to be relevant. This in turn has led to the levels of remuneration provided for in the Act not being applied to their full extent. Instead, it has been necessary to establish the size of the private copying levy to be paid after lengthy negotiations between authors and rights holders on the one hand, and business operators responsible for payment on the other, and by means of court decisions. The question of which devices should be considered especially suitable for private copying has also led to dis-

Summary

SOU 2022:20

putes between actors in the market. The current procedure has thus become inefficient, costly and could lead to more legal proceedings. The question has also come up of whether the existing procedure is too narrow as regards who is entitled to remuneration.

To address this, the Inquiry proposes new rules on how to define who is entitled to claim remuneration and who is liable to pay remu- neration, and that the State should assume more responsibility for establishing the remuneration. The Inquiry proposes that remuner- ation levels should no longer be specified by law. Instead, it is pro- posed that a new government agency be established that, taking ac- count of certain conditions specified by law, is to issue instructions every second year specifying which devices will entail liability to pay remuneration and the levels of remuneration involved. In this way, a system can be created that allows adjusting private copying remu- neration in line with current private copying behaviour and the tech- nical, economic and legal developments in the area, and so reduce the risk of conflicts and discussions between actors in the market. It can also ensure that rights holders receive reasonable remuneration.

The Inquiry was also tasked with analysing the conditions for re- placing the current regulatory framework with a national remunera- tion procedure and assessing whether this would be appropriate. The Inquiry considers that it would not be appropriate to introduce a national remuneration procedure, and accordingly no proposal has been presented in this respect.

It is proposed that these amendments enter into force on 1 July 2023. Certain transitional provisions are proposed.

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk (privatkopiering). När det gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begrän- sat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

1 Författningsförslag

1.1Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att rubriken närmast före 26 § ska ha följande lydelse, dels att 12, 26 k–26 m och 48 §§ ska ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

12 §1

Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Såvitt gäller litterära verk i skrift- lig form får exemplarframställ- ningen dock endast avse begrän- sade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Första stycket ger inte rätt att 1. uppföra byggnadsverk,

2. framställa exemplar av datorprogram, eller

3. framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form.

1 Senaste lydelse 2005:359.

Författningsförslag

SOU 2022:20

Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utom- stående

1.framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2.framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

3.genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk. Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk

när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Ersättning vid tillverkning och	Ersättning vid privatkopiering
införsel av anordningar för ljud-
eller bildupptagning
26 k §2
När en näringsidkare i sin	Upphovsmän vars skyddade
yrkesmässiga verksamhet tillver-	verk har	privatkopierats enligt
kar eller till landet inför anord-	12 § på ett sådant sätt att det
ningar på vilka ljud eller rörliga	påverkar dem ekonomiskt har rätt
bilder kan tas upp och som är	till rimlig ersättning. En upphovs-
särskilt ägnade för framställning	man som endast påverkas eko-
av exemplar av verk för privat	nomiskt i	obetydlig omfattning
bruk, har upphovsmän till skyd-	har inte rätt till någon ersättning.
dade verk som därefter har sänts

ut i ljudradio eller television eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren.

Upphovsmännen har dock inte rätt till ersättning, om de tillver- kade eller införda anordningarna ska

Den som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som i betydande utsträckning an- vänds för privatkopiering enligt första stycket blir skyldig att betala ersättning.

Ersättning ska dock inte beta- las om de anordningarna som anges i andra stycket ska

2Senaste lydelse 2005:359.

SOU 2022:20

Författningsförslag

1.användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk,

2.föras ut ur landet, eller

3.användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

26 l §3

Ersättningen enligt 26 k § är

1.för en anordning för analog upptagning: två och ett halvt öre för varje möjlig upptagnings- minut,

2.för anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte lag- ringsutrymme,

3.för andra anordningar där digital upptagning kan ske: 0,25 öre per megabyte lagrings- utrymme.

Näringsidkaren har rätt till nedsättning av ersättningsbelop- pen enligt första stycket, om

1.upphovsmännen på annat sätt kompenseras för framställ- ning av exemplar av sådana verk som avses i 26 k §, eller

2.ersättningen med hänsyn till omständigheter hänförliga till en anordning eller i övrigt för- hållandena på marknaden är oskäligt hög.

En myndighet, som utses av regeringen, ska varje halvårsskifte vartannat år besluta vilka an- ordningar som för de kommande två kalenderåren ska medföra skyl- dighet att betala ersättning enligt 26 k § andra stycket och vilken ersättning som ska betalas per an- ordning. Inför sitt beslut ska myn- digheten undersöka de senaste två

årens privatkopieringsbeteende. Myndigheten ska också bereda en organisation som enligt 26 m § ansvarar för att samla in och för- dela ersättningen samt företrädare för näringsidkare tillfälle att kom- ma in med synpunkter på vilka anordningar som ska medföra betalningsskyldighet och vilken ersättning som ska betalas för dessa.

Myndigheten ska fatta sitt beslut med beaktande av följande för- hållanden:

1.omfattningen av privat- kopiering enligt 26 k § första stycket,

2.i vilken utsträckning upp- hovsmännen påverkats ekono- miskt av privatkopieringen,

3Senaste lydelse 2005:359.

FörfattningsförslagSOU 2022:20

3. vilka anordningar som enligt

26 k § andra

stycket i betydande

utsträckning använts för privat-

kopieringen, hur många som sålts

och försäljningspriset för dessa, och

4. vilka

anordningar

som i

andra länder inom Europeiska eko-

nomiska

samarbetsområdet

om-

fattas av ersättningsskyldighet och

vad ersättningsnivån per anord-

ning uppgår till i dessa länder.

26 m §4

Endast en organisation som

Endast

en organisation

som

företräder ett flertal ersättnings-

berättigade

upphovsmän

och

berättigade

upphovsmän

och

innehavare av närstående rättig-

heter på området har rätt att

heter har rätt att kräva in er-

kräva in och träffa avtal om att

sättning

enligt

26 k §

andra

sätta ned ersättning enligt 26 k

stycket.

och 26 l §§.

Organisationen ska

kräva in ersättningen och fördela

den mellan de ersättningsberät-

tigade, efter avdrag för ersättning

till

organisationen

för

dess

omkostnader.

Vid

fördelningen

ska rättighetshavare som inte före-

träds

organisationen

vara

likställda

med

rättighetshavare

som organisationen företräder.

Näringsidkare

som avses i

Näringsidkare som tillverkar,

26 k § första

stycket

ska anmäla

inför eller från utlandet säljer

sig hos en sådan organisation som

anordningar

som

omfattas

avses i första stycket. Närings-

myndighetens

beslut enligt

26 l §

idkaren ska på begäran av orga-

ska anmäla sig hos organisatio-

nisationen

redovisa

det

antal

nen. Näringsidkarna ska på begä-

anordningar som omfattas av rätt

ran av

organisationen

redovisa

till

ersättning,

anordningarnas

det antal anordningar som om-

4Senaste lydelse 2016:979.

SOU 2022:20

Författningsförslag

upptagningstid eller lagringskapa- citet, om anordningarna kan an- vändas för digital upptagning upprepade gånger och när anord- ningarna tillverkades eller inför- des. Av redovisningen ska fram- gå antalet anordningar enligt 26 k § andra stycket.

fattas av skyldighet att betala ersättning och när anordning- arna tillverkades, infördes eller såldes från utlandet. Av redovis- ningen ska framgå antalet anord- ningar enligt 26 k § tredje stycket.

Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisationen för dess om- kostnader. Rättighetshavare ska på begäran av organisationen lämna uppgift om hur de påverkats ekonomiskt av privatkopieringen. Vid fördelningen ska rättighets- havare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som orga- nisationen företräder.

48 §5

Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar som före- skrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller televisionsutsändning genom att

1.ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3.sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmän- heten,

4.tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

5.tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda

5Senaste lydelse 2018:1099.

FörfattningsförslagSOU 2022:20

kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna	i 2 § andra	Bestämmelserna i	2 § andra
stycket, 6–9 §§, 11 §	andra	stycket, 6–9 §§, 11 §	andra
stycket, 11 a, 12 och 16 §§, 16 a §		stycket, 11 a, 12 och 16 §§, 16 a §
tredje stycket, 17–17 c, 17 e, 21,		tredje stycket, 17–17 c, 17 e, 21,
22, 25–26 b, 26 e, 42 a, 42 b, 42 d,		22, 25–26 b, 26 e, 26 k–26 m, 42 a,
42 g och 42 h §§ ska tillämpas i		42 b, 42 d, 42 g och 42 h §§ ska
fråga om ljudradio- och tele-		tillämpas i fråga om ljudradio- och
visionsutsändningar	som avses i	televisionsutsändningar som av-
denna paragraf.		ses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

Om ett radio- eller tv-företag har krav på ersättning för en sådan vidaresändning som avses i 42 f § och som har skett med företagets samtycke, ska företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket .

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2.Äldre föreskrifter gäller för privatkopieringsersättning som avser tiden före myndighetens första beslut enligt 26 l §.

SOU 2022:20

Författningsförslag

1.2Förslag till förordning med instruktion för Privatkopieringsnämnden

Uppgifter

1 § Privatkopieringsnämndens uppgifter anges i 26 l § lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.

Ledning

2 § Myndigheten leds av en nämnd.

3 § Nämnden ska bestå av högst fem ledamöter. Ordföranden och vice ordföranden ska vara jurister med erfarenhet som domare.

Ordföranden, vice ordföranden och övriga ledamöter utses av regeringen för bestämd tid.

Organisation

4 § Patent- och registreringsverket utför administrativa och hand- läggande sysslor åt myndigheten.

Anställningar och uppdrag

5 § Hos nämnden finns sakkunniga med erforderliga kunskaper. Sakkunniga hos nämnden utses av regeringen för en bestämd tid. Ersättning till sakkunniga beslutas av regeringen.

Undantag från myndighetsförordningen

6 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen (2007:515) ska inte tillämpas på myndigheten:

4 § 4 om intern styrning och kontroll,

7§ om medverkan i EU-arbetet och annat internationellt samarbete,

8§ om arbetsgivarpolitik,

20 § om föredragning, och

23 och 24 §§ om anställningar.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2023.

2Utredningens uppdrag och arbete

Uppdraget

Regeringen beslutade den 20 augusti 2020 att ge en särskild utredare i uppdrag att göra en översyn av ersättningen till rättighetshavare vid privatkopiering. Syftet med översynen har varit att åstadkomma en modern och effektiv ersättningsordning vid privatkopiering. I upp- draget har ingått att kartlägga i vilken omfattning kopiering för privat bruk förekommer på den svenska marknaden och att bedöma vad som kan anses utgöra rimlig kompensation till rättighetshavarna. Med utgångspunkt i detta har uppdraget gått ut på att göra en full- ständig översyn av det nuvarande regelverket och att föreslå nöd- vändiga författningsändringar. Uppdraget har vidare omfattat att särskilt analysera förutsättningarna för att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig ersättningsordning och att bedöma om det är lämpligt. Om det har ansetts lämpligt att införa en statlig ord- ning, har det ingått i uppdraget att lämna förslag på nödvändiga för- fattningsändringar.

Genom tilläggsdirektiv den 22 december 2021 förlängdes utred- ningstiden med två månader. Regeringens direktiv finns i bilaga 1 och bilaga 2.

Utredningens uppdrag har inte omfattat att överväga föränd- ringar av de bestämmelser i upphovsrättslagen som ger möjlighet att framställa kopior för privat bruk.

Utredningens uppdrag och arbete

SOU 2022:20

Utredningsarbetet

Utredningens arbete har bedrivits i samråd med sakkunniga och ex- perter. Under utredningstiden har åtta sammanträden hållits dit samt- liga sakkunniga och experter inbjudits att delta. Vid två av dessa sam- manträden har de deltagande delats upp i mindre grupper som var och en haft sammanträde med utredaren och sekretariatet. Sekreterare har närvarat vid ett seminarium som branschorganisationen Elektronik- Branschen bjudit in till. För att kartlägga i vilken omfattning kopier- ing för privat bruk förekommer på den svenska marknaden, har utred- ningen låtit utföra en enkätundersökning.

3Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

3.1Upphovsrätt

Upphovsrätten är den rätt som upphovsmän har till sina verk. Upp- hovsrätten omfattar resultatet av varje skapande verksamhet som uppnår en viss grad av originalitet (verkshöjd). Exempel på verk är romaner, filmer, dikter, musikaliska verk, sceniska verk, konstverk och datorprogram. Upphovsrätten gäller som huvudregel under upp- hovsmannens livstid och 70 år efter hans eller hennes död. Om någon gör intrång i upphovsrätten kan det medföra straff, skadestånd och andra sanktioner.

Bestämmelser om upphovsrätt finns i lagen (1960:729) om upp- hovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen). Den som har skapat ett litterärt eller konstnärligt verk har enligt upp- hovsrättslagen vissa rättigheter till verket. Dessa rättigheter är dels ekonomiska, dels ideella.

De ekonomiska rättigheterna innebär en rätt att förfoga över verket i två hänseenden. För det första har upphovsmannen en en- samrätt att framställa exemplar av verket. För det andra har upphovs- mannen en ensamrätt att göra verket tillgängligt för allmänheten.

De ideella rättigheterna kan också delas in i två delar. Den ena innebär att upphovsmannen har rätt att anges när exemplar av verket framställs eller görs tillgängligt för allmänheten (rätten att bli namn- given). Den andra innebär att upphovsmannen har en rätt att motsätta sig att verket ändras så att upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt för all- mänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang att hans eller hennes litterära eller konstnärliga anseende eller egenart kränks (rätten till respekt för verket).

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

Ensamrätten innebär alltså att den som vill utnyttja ett upphovs- rättsligt skyddat verk som utgångspunkt måste ha samtycke från den som innehar upphovsrätten till verket. Det kan vara upphovsmannen själv eller någon som rätten har övergått till, t.ex. på grund av avtal eller dödsfall. Många gånger finns det flera upphovsmän till ett och samma verk. För att förfoga över verket i dess helhet krävs då sam- tycke av samtliga rättighetshavare.

I de ekonomiska rättigheterna finns en rad inskränkningar som motiveras av hänsyn till olika allmänna eller enskilda intressen. Det är t.ex. tillåtet att utan tillstånd från upphovsmannen, under vissa förutsättningar, framställa exemplar av offentliggjorda verk för att citera. Det är vidare tillåtet att framställa och sprida exemplar inom arkiv och bibliotek och att framställa exemplar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna ta del av verken. Det finns också en inskränkning i upphovsrätten som innebär att var och en för privat bruk får framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk.

På särskilda områden kan användning av skyddade verk även grundas på bestämmelserna om avtalslicens i upphovsrättslagen. Med avtalslicens avses att en part kan träffa avtal om användning av verk med en organisation som företräder ett flertal upphovsmän till i Sverige använda verk på området och därigenom få rätt att använda också verk av upphovsmän som inte företräds av organisationen. Avtalet utsträcks alltså till att omfatta även utanförstående upphovs- män (avtalslicensverkan). Syftet är att användaren ska kunna få alla de rättigheter som han eller hon behöver för sin verksamhet, sam- tidigt som upphovsmännen ska få ersättning. Avtalslicens kan an- vändas bl.a. för myndigheters, företags och organisationers använd- ning samt för undervisningsverksamhet.

Vissa till upphovsrätten närstående rättigheter är också skyddade enligt upphovsrättslagen. Till dessa hör de utövande konstnärernas, t.ex. sångares, musikers och skådespelares, rättigheter till sina fram- föranden (se 45 §). Även de rättigheter som framställare av upp- tagningar av ljud eller rörliga bilder, dvs. ljud- och filmproducenter, har till sina upptagningar hör till de närstående rättigheterna. Det- samma gäller radio- och tv-företagens rättigheter att förfoga över sina utsändningar. (Se 46 och 48 §§.) Hit hör också det särskilda skyddet för databaser och andra sammanställningar samt skyddet för fotografiska bilder (se 49 och 49 a §§). Den ensamrätt som dessa rättighetshavare har till sina prestationer motsvarar i stor utsträck-

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

ning det egentliga upphovsrättsskyddet. Det finns också inskränk- ningar i dessa rättigheter som i stort motsvarar inskränkningarna i den egentliga upphovsrätten. Därutöver finns möjlighet att utnyttja även sådana prestationer med stöd av avtalslicens.

Upphovsrätten har en stark internationell prägel och upphovs- rättslagen bygger till stor del på internationella överenskommelser. Upphovsrätten regleras också i hög grad av olika EU-direktiv som har genomförts i svensk rätt. Ett av dessa är Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i infor- mationssamhället (infosoc-direktivet). I det direktivet finns bl.a. bestämmelser som rör privatkopiering.

3.2Lagregleringen

3.2.1Rättighetshavarnas ensamrätt att framställa exemplar av verk och andra prestationer

Ensamrättens omfattning regleras i 2 § upphovsrättslagen. Ensam- rätten omfattar bland annat en rätt att framställa exemplar av ett verk i ursprungligt eller ändrat skick, i översättning eller bearbetning, i annan litteratur- eller konstart eller i annan teknik. Som exempel kan nämnas att ett exemplar av ett litterärt verk kan finnas bl.a. i manu- skript eller tryckt form, en målning kan finnas i original eller repro- duktion och ett byggnadsverk kan förekomma som ritning, modell eller färdig produkt (NJA II 1961 s. 39). Med framställning av exem- plar avses varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod den sker och oavsett om den sker helt eller delvis. Med direkt framställning avses fall då ett verk fixeras direkt på samma eller en annan typ av lagringsmedia, t.ex. genom avspelning från en cd till en dators hårddisk. Indirekt exemplarframställning är typiskt sett framställning som sker via ett mellankommande led, t.ex. en upp- tagning av en radiosändning av en ljudupptagning av ett verk. (Se prop. 2004/05:110 s. 377.) Med tillfällig framställning avses t.ex. sådana tillfälliga kopior som uppstår vid s.k. streamning, medan per- manent framställning tar sikte på beständiga kopior, t.ex. nedladd- ning av en musikfil till en dators hårddisk. Av definitionen framgår vidare att ensamrätten gäller oavsett med vilken metod exemplar-

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

framställningen sker, t.ex. genom avskrift, teckning, fotokopiering eller nedladdning. Även kopiering av en del av ett verk omfattas av ensamrätten, om delen i sig uppfyller kravet på originalitet. Det kan handla om ett kort utdrag ur en artikel. Enskilda fakta ur ett verk, t.ex. en artikel, får dock alltid fritt återges eftersom ensamrätten inte omfattar faktainnehållet utan endast upphovsmannens individuella utformning av innehållet.

Det som regleras i 2 § om ensamrättens omfattning gäller även för samtliga närstående rättigheter (se 45, 46, 48, 49 och 49 a §§).

3.2.2Var och en har rätt att framställa exemplar för privat bruk

Var och en har rätt att för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk. Inskränkningen i upphovsman- nens ensamrätt till exemplarframställning när det sker för privat bruk regleras i 12 § upphovsrättslagen.

När det gäller litterära verk i skriftlig form får exemplarframställ- ningen endast avse begränsade delar av ett verk eller verk av begrän- sat omfång, såsom ett kapitel i en bok eller en artikel eller en dikt (första stycket andra meningen). Den skriftliga formen kan vara såväl analog som digital, dvs. verket kan finnas i t.ex. tryckt form eller vara lagrat på ett digitalt lagringsmedium.

Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk (första stycket tredje meningen).

Möjligheten till exemplarframställning för privat bruk ger inte rätt att uppföra byggnadsverk, att framställa exemplar av datorpro- gram eller att framställa exemplar i digital form av sammanställ- ningar i digital form (andra stycket). Bestämmelsen ger alltså inte rätt att uppföra ett byggnadsverk utifrån t.ex. ett fotografi eller en ritning. Ett datorprogram får över huvud taget inte kopieras, oavsett datorprogrammets form. Inte heller sammanställningar i digital form (databaser) får kopieras digitalt. Däremot är det alltså tillåtet att t.ex. göra en utskrift av innehållet i en digital databas.

Som huvudregel gäller att framställningen av exemplar för privat bruk får göras av den person som själv önskar få en kopia eller någon som utför kopieringen på uppdrag av denne. Det finns dock undan- tag som innebär att det inte är tillåtet att låta en utomstående fram- ställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk, framställa bruks-

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

föremål eller skulpturer eller genom konstnärligt förfarande efter- bilda andra konstverk (tredje stycket). Syftet med undantagen är att förhindra att det uppkommer beställningsverksamhet för kopiering av sådana verk som är särskilt känsliga för omfattande kopiering.

Bestämmelserna i 12 § ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när det exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 § i samma lag (fjärde stycket). Det innebär att den egentliga förlagan ska vara lovlig i den meningen att den har framställts eller gjorts tillgänglig för allmän- heten antingen med rättighetshavarens samtycke eller med stöd av en inskränkningsbestämmelse i upphovsrättslagen. Den praktiska innebörden av det är att t.ex. musik, film eller bilder som olovligt har lagts ut på internet över huvud taget inte får kopieras för privat bruk. Det innebär också att privata brev eller annat opublicerat material inte får kopieras för privat bruk. Otillåten kopiering kan inte rendera i någon rätt till privatkopieringsersättning. Det kan däremot leda till rätt till skadestånd.

Att framställningen av exemplar får ske för privat bruk innebär att framställning får ske för framställarens eget behov eller för den närmaste familje- eller vänkretsens behov. Uttrycket privat bruk ska tolkas i ljuset av skrivningen i artikel 5.2.b i infosoc-direktivet om att kopiering inte får ske om syftet direkt eller indirekt är kom- mersiellt. En anställd får typiskt sett inte med stöd av inskränk- ningen i 12 § göra en kopia åt sig själv på arbetsplatsen för att ha som arbetsmaterial. En sådan kopiering regleras och ersätts i stället inom ramen för avtalslicenssystemet. Detsamma gäller kopiering som sker för undervisningsändamål. Kopiering torde dock kunna anses ske för privat bruk om någon kopierar ett verk för sitt eget personliga privata behov men detta samtidigt är till nytta i arbetet eller stu- dierna. Var den exakta gränsen för den privata sfären går är en fråga för rättstillämpningen och ytterst för EU-domstolen att avgöra.

Genom hänvisningar gäller bestämmelserna i 12 § för samtliga närstående rättigheter (se 45, 46, 48, 49 och 49 a §§ i samma lag).

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

3.2.3Privatkopieringsersättning

Rätt till ersättning vid exemplarframställning för privat bruk

I 26 k−26 m §§ upphovsrättslagen finns bestämmelserna om privat- kopieringsersättning. Enligt 26 k § första stycket ska ersättning för privatkopiering utges av näringsidkare som i sin yrkesmässiga verk- samhet tillverkar eller till landet inför anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställ- ning av exemplar av verk för privat bruk. Skyldigheten att betala ersättning vilar alltså på näringsidkarna och inte på de personer som kopierar för privat bruk, även om de indirekt får betala eftersom privatkopieringsersättningen förutsätts påverka priset på anordningen.

Begränsningen till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp innebär att skyldigheten att betala ersättning endast är relaterad till anordningar på vilka sådant material kan lagras eller spelas in, exempelvis s.k. blankmedia. Anordningar som endast an- vänds som hjälpmedel för kopiering såsom kopiatorer eller skannrar omfattas inte.

Enligt Högsta domstolens praxis innebär kravet på att anord- ningarna ska vara särskilt ägnade för privatkopiering att anordning- arna ska ha egenskaper som gör dem i hög grad lämpade för privat- kopiering och att de i praktiken kan antas komma till sådan använd- ning i en inte oväsentlig omfattning. Kravet är lågt ställt och det krävs inte att det genom utredningen framgår hur stor den rent faktiska användningen är. Vid bedömningen av en viss anordnings lämplighet för privatkopiering kan beaktas egenskaper som teknisk kapacitet och användarvänlighet. Hänsyn kan även tas till lättill- gänglighet för konsumenter när det gäller pris och liknande för- hållanden. (Se NJA 2016 s. 490 och NJA 2017 s. 1164.)

Av betydelse vid bedömningen är också principen om lika- behandling, som följer av EU:s stadga om de grundläggande rättig- heterna och som i detta sammanhang innebär att anordningar som är jämförbara i den meningen att de kan användas för privatkopiering ska behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för en särbehand- ling. (NJA 2016 s. 490 och EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi.)

Ersättningsrätten kan omfatta en produkt som utgör en kom- bination av tekniskt fristående komponenter, även om ingen av dem eller bara en av dem är särskilt ägnad för privatkopiering (se NJA 2017

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

s. 1164.) I förarbetena nämns att ersättningsrätt typiskt sett föreligger för t.ex. ljudkassetter, videoband och inspelningsbara cd:ar men inte för t.ex. diktafonband, datadisketter eller inspelade ljud- eller video- band (prop. 1997/98:156 s. 43). I rättspraxis har även bl.a. mobil- telefoner, datorer och surfplattor av visst slag ansetts vara särskilt ägnade för privatkopiering (NJA 2016 s. 490 och PMÖD 2016:4).

Den ersättningsberättigade kretsen

Enligt 26 k § första stycket i upphovsrättslagen har upphovsmän till skyddade verk som efter tillverkningen eller införseln av anord- ningarna sänts ut i ljudradio (i fortsättningen radio) eller television (i fortsättningen tv) eller getts ut på anordningar genom vilka de kan återges rätt till ersättning av näringsidkaren. Begränsningen till skyddade verk innebär att det inte finns någon rätt till ersättning om upphovsrättens giltighetstid har gått ut före tidpunkten för tillverk- ningen eller införseln av en anordning.

Bestämmelserna omfattar dels skyddade verk som sänts ut i radio eller tv och av det skälet kan tänkas bli upptagna, dels skyddade verk som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges, t.ex. cd:ar eller liknande anordningar. Som skäl för detta angavs i för- arbetena att det är först då som förekomsten av anordningar för ljud- eller bildupptagning får ekonomisk betydelse för upphovsmannen. Tanken var alltså att det var först när verket sänts i tv eller radio eller getts ut på t.ex. cd eller video som det kopierades till tomma kassett- band eller blanka cd:ar. För bild- och formkonstnärer och författare innebär detta i praktiken att de endast har rätt till ersättning om exempelvis konstnärens tavla har förekommit i ett speciellt tv- program om tavlan eller om uppläsning av författarens bok har sänts ut i radio eller om en upptagning av inläsningen säljs i handeln. (Se prop. 1997/98:156 s. 24.)

Bestämmelserna gäller också i förhållande till utövande konst- närer, framställare av ljud- och bildupptagningar och framställare av fotografiska bilder (se 45, 46 och 49 a §§ upphovsrättslagen). De gäller däremot inte radio- och tv-företag och framställare av data- baser (jfr 48 och 49 §§ samma lag, se även samma prop. s. 24 och 25).

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

Undantag från skyldigheten att betala privatkopieringsersättning

Enligt 26 k § andra stycket i upphovsrättslagen föreligger inte någon rätt till ersättning om anordningarna ska (1) användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk, (2) föras ut ur landet eller (3) användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning. Det första undantaget innebär att ersättningsrätten inte gäller för anordningar som t.ex. ska an- vändas endast i professionella sammanhang, inom undervisnings- verksamhet eller i offentlig verksamhet, det s.k. proffsundantaget. Undantaget infördes eftersom det inte går att utgå från att kopiering för privat bruk förekommer i professionella sammanhang. Det andra undantaget, det s.k. exportundantaget, innebär att upphovsmännen inte har rätt till ersättning för anordningar som ska föras ut ur landet. Det infördes för att undvika dubbel ersättningsskyldighet för närings- idkare som annars hade kunnat uppkomma eftersom motsvarande ersättning utgår i ett stort antal andra länder vid införsel till respektive land. Det tredje undantaget innebär att upphovsmännen inte har rätt till ersättning för anordningar som ska användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning. Undantaget infördes för att dessa grupper inte skulle drabbas av några ytterligare kostnader på grund av bestämmelserna. (Se prop. 1997/98:156 s. 26 och 27 samt prop. 2004/05:110 s. 144.)

Undantagsbestämmelserna innebär att näringsidkaren får göra avdrag för anordningar som denne direkt levererar för någon av de användningar som anges i 26 k § andra stycket, t.ex. anordningar som säljs till en skola för att användas i undervisningsverksamhet. Avtal kan träffas om t.ex. vilken dokumentation som ska godtas för att bestämmelserna ska anses tillämpliga. (Se prop. 1997/98:156 s. 43 och 44.)

Ersättningens storlek

I26 l § första stycket upphovsrättslagen anges vissa beräknings- grunder för ersättningen, där anordningens kapacitet att lagra en viss mängd innehåll är styrande för ersättningens storlek. Ersättningens storlek varierar mellan analoga medier (t.ex. ljud- eller videoband) och digitala medier (t.ex. cd, dvd, mobiltelefoner, datorer och surf- plattor). När det gäller digitala medier görs också en skillnad mellan

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

sådana som bara kan användas för inspelning en gång och sådana som kan användas upprepade gånger. Ersättningen är (1) för en anord- ning för analog upptagning: två och ett halvt öre för varje möjlig upptagningsminut, (2) för anordningar där digital upptagning kan ske upprepade gånger: 0,4 öre per megabyte lagringsutrymme och

(3)för andra anordningar där digital upptagning kan ske: 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme.

Rätt till nedsättning av ersättningen

Enligt 26 l § andra stycket upphovsrättslagen har näringsidkaren rätt till nedsättning av ersättningsbeloppen om (1) upphovsmännen kom- penseras för privatkopieringen på annat sätt eller (2) om ersättningen är oskäligt hög med hänsyn till omständigheter som rör anordningen eller i övrigt till förhållandena på marknaden.

Ett exempel på den första situationen är att upphovsmännen kompenserats på annat sätt, t.ex. genom licensavgifter (se NJA 2017 s. 1164 och skäl 35 i infosoc-direktivet). Syftet med regeln i andra punkten är bl.a. att åstadkomma att ersättningens storlek anpassas på ett rimligt sätt till priset på olika anordningar så att det inte uppstår marknadsstörningar eller för stora belastningar i slutledet för konsumenterna (se prop. 2004/05:110 s. 140–142). Parterna, dvs. rättighetshavarna å ena sidan och ersättningsskyldiga näringsidkare

åandra sidan, får alltså använda regeln för att se till att ersättningen för varje typ av anordning inte blir orimlig i förhållande till ett ungefärligt konsumentpris för anordningen i fråga. Om en anord- ning har andra funktioner vid sidan av möjligheten till privatkopier- ing, finns det enligt Högsta domstolen som regel anledning att redan av det skälet sätta ner ersättningen (se NJA 2016 s. 490). Nedsätt- ning på grund av en anordnings multifunktionalitet bör göras obero- ende av om eller i vilken mån dessa funktioner tar anordningens lagringskapacitet i anspråk. Det sammanhänger med att det kan antas att det finns köpare av en sådan anordning som inte har intresse av de funktioner som gör anordningen lämplig för privatkopiering. (Se NJA 2017 s. 1164.) Det kan även finnas andra situationer där ersättningen med hänsyn till förhållandena på marknaden kan anses vara oskäligt hög.

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

Avsikten med rätten till nedsättning har alltså varit att ersätt- ningens storlek ska kunna anpassas, i praktiken genom förhandlingar mellan marknadens parter. Om parterna inte kan komma överens om nedsättning av ersättningen får saken enligt nuvarande ordning prövas i domstol. Det anses vara den ersättningsskyldige som ska bevisa att det föreligger omständigheter som utgör skäl för nedsättning. Att bevisbördan har placerats på det sättet följer av att bestämmelsen är utformad som en rätt för näringsidkaren att under vissa förutsätt- ningar få ersättningen nedsatt. Det har även ansetts vara närings- idkaren som lättast kan få fram utredning om flertalet förhållanden som grundar rätt till nedsättning. (Se NJA 2017 s. 1164.)

Branschavtal om privatkopieringsersättning

Den upphovsrättsliga regleringen om privatkopieringsersättning är civilrättslig. De grundläggande bestämmelserna om ersättningsrätt i lagen har utformats med beaktande av att berörda parter genom avtal själva ska kunna bestämma den närmare innebörden av sina inbördes rättigheter och skyldigheter.

Organisationen Copyswede är den organisation som i praktiken kräver in privatkopieringsersättningen. Organisationen företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter. ElektronikBranschen är den organisation som företräder leverantörer och handlare inom konsumentelektro- nik, foto och service, vilka är de näringsidkare som normalt är att betrakta som betalningsskyldiga för privatkopieringsersättningen. Copyswede och ElektronikBranschen har valt att sluta flera bransch- avtal sedan år 1999, då bestämmelserna om privatkopieringsersätt- ning infördes. Avtalen har bl.a. reglerat vilka anordningar som privatkopieringsersättning ska utgå på och nivåer för ersättningen. Exempelvis finns tidigare avtal som rör oinspelade videokassetter, oinspelade ljudkassetter, inspelningsbara cd:ar, inspelningsbara dvd:er, minidiscs, videospelare med inbyggd hårddisk, set-top-boxar med inbyggt minne, dvd-spelare med inbyggt minne, tv med inbyggt minne, mp3-spelare med internt minne, övriga mediaspelare med inbyggt minne som t.ex. iPod Touch samt usb-minnen och externa hårddiskar.

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

Den 6 oktober 2020 undertecknade Copyswede och Elektronik- Branschen sitt senaste branschavtal om privatkopieringsersättning. Avtalet, som getts retroaktiv verkan från januari 2009, gäller som ut- gångspunkt t.o.m. oktober månad 2022 med möjlighet till förlängning respektive uppsägning vid t.ex. antagande av ny lagstiftning om pri- vatkopieringsersättning (i fortsättningen ”Branschavtalet”). I Bransch- avtalet preciseras bl.a. på vilka produktkategorier som privatkopier- ingsersättning ska beräknas samt vilka tariffer och takbelopp som ska gälla för de olika produktkategorierna (se tabell nedan).

I Branschavtalet regleras vidare att tidpunkten för uppkomsten av fordran på privatkopieringsersättning ska senareläggas i för- hållande till vad som annars gäller enligt lag, dvs. från tidpunkten då produkterna på vilka ersättning ska beräknas förs in till Sverige eller tillverkas här, till den tidpunkt när produkterna säljs vidare inom landet. I avtalet anges dessutom att den återförsäljare som befinner sig sist i säljledet ska ha redovisnings- och betalningsansvaret för de aktuella produkterna, förutsatt att denne och aktörerna dessför- innan i säljkedjan tecknat avtal med Copyswede med anledning av avtalet.

I Branschavtalet regleras närmare hur upphovsrättslagens regler om undantag ska tillämpas och vilka försäljningar som inte ska rendera i ersättningsskyldighet. Inom ramen för proffsundantaget klargörs bl.a. att ersättning inte ska betalas för anordningar som sålts till vissa kategorier av köpare (t.ex. statliga, kommunala och regionala organi- sationer samt ideella föreningar eller verksamheter som är regi- strerade för mervärdesskatt hos Skatteverket). För vissa typer av produkter som ofta används både privat och yrkesmässigt har par- terna kommit överens om särskilda regler om proffsundantag. För mobiltelefoner gäller från november 2020 att proffsundantaget bara kan tillämpas om den ersättningsskyldige kan presentera godtagbar dokumentation från köparen som anger att privatkopiering inte kommer att vara tillåten på anordningen i fråga.

Branschavtalet innehåller också bestämmelser om när och hur ersättning för vidareförsäljning av produkter ska redovisas och förfalla till betalning samt hur Copyswede ska få granska ersättningsskyldiga näringsidkare. Även Copyswedes och ElektronikBranschens sam- verkan i syfte att kontrollera marknaden för privatkopieringsersätt- ning regleras närmare, liksom ElektronikBranschens rätt till ersätt- ning från Copyswede därför.

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

Ersättningsnivåer enligt Branschavtalet

Datorer, surfplattor och spelkonsoler med inbyggt lagringsminne > 2 GB

2013-09-01–2020-10-31	1	SEK per GB med ett tak på 40 SEK
Från 2020-11-01	1	SEK per GB med ett tak på 75 SEK
Mobiltelefoner med inbyggt och medföljande lagringsminne > 2 GB
2009-01-01–2010-12-31	3	SEK per GB med ett tak på 60 SEK
2011-01-01–2020-10-31	1,15 SEK per GB med ett tak på 60 SEK
Från 2020-11-01	1	SEK per GB med ett tak på 75 SEK

Minnen med minneskapacitet> 2 GB
Till och med 2020-10-31	1	SEK per GB med ett tak på 80 SEK för
	externa hårddiskar och usb-minnen (under
	perioden 2011-09-01–2012-10-23 är
	ersättningen 1 SEK med
	tak på 40 SEK)
2013-09-01–2020-10-31	1	SEK per GB med ett tak på 40 SEK
	för lösa interna hårddiskar
Från 2020-11-01	Minnen, inkluderar även lösa interna
	hårddiskar (per styck)
	> 2–7 GB 2 SEK
	8–16 GB 6 SEK
	17–256 GB 12 SEK
	257–1024 GB 24 SEK
	1025 GB–30 SEK

Set-top-boxar med mera, med minneskapacitet från 1 GB
Till och med 2020-10-31	1	SEK per GB med ett tak på 320 SEK
Från 2020-11-01	1	SEK per GB med ett tak på 120 SEK

Blankmedia, inspelningsbara cd:ar och dvd:er
cd-r, samtliga upp till 900 MB	0,60 kr per styck
cd-rw, samtliga upp till 900 MB	0,95 kr per styck
dvs-r/+r, 4,7 GB	2,65 kr per styck
dvd-rw/+rw, 4,7 GB	4,25 kr per styck
dvd-ram, 4,7 GB	4,25 kr per styck
dvd-r/+r double layer, 8,5 GB	4,80 kr per styck

Analoga ljudkassetter (c-kassetter), vhs-kassetter (e-kassetter), minidisc och cd-r audio (minuttariff):

c-kassett	2,5 öre/minut
Minidisc	2,0 öre/minut
cd-r audio	2,0 öre/minut
e-kassett (vhs)	2,5 öre/minut

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

Rätten att kräva in ersättningen

Enligt 26 m § första stycket upphovsrättslagen har endast en orga- nisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovs- män och innehavare av närstående rättigheter på området rätt att kräva in och träffa avtal om att sätta ned ersättning enligt 26 k och 26 l §§ i samma lag. Organisationen ska fördela ersättningen mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisa- tionen för dess omkostnader. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med de rättig- hetshavare som den företräder. För att omfattas av regleringen behö- ver organisationen inte företräda en majoritet av rättighetshavarna, utan fler än en organisation kan tänkas vara behörig. Som framgått ovan hanteras det svenska systemet för privatkopieringsersättning av föreningen Copyswede, som på uppdrag av sina medlemmar och sam- arbetspartner förhandlar och avtalar om samt inkasserar och fördelar ersättningen. Enligt lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt står Copyswede och andra kollektiva förvaltningsorga- nisationer under tillsyn av Patent- och registreringsverket.

Redovisningsskyldighet

En näringsidkare som omfattas av skyldigheten att betala privat- kopieringsersättning enligt 26 k § första stycket upphovsrättslagen ska anmäla sig hos organisationen (26 m § andra stycket samma lag). På begäran av organisationen ska näringsidkaren redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till ersättning, anordningarnas upp- tagningstid eller lagringskapacitet, om anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna till- verkades eller infördes. Av redovisningen ska också framgå det antal anordningar som omfattas av undantagsbestämmelserna i 26 k § andra stycket. Om en näringsidkare inte fullgör sin anmälnings- eller redo- visningsskyldighet kan organisationen säkerställa sin rätt enligt van- liga processuella regler, t.ex. genom att utverka ett vitesföreläggande i domstol (se t.ex. PMÖD 2016:4).

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

3.2.4Internationell tillämplighet

Av 60 § tredje stycket och 61 § femte stycket upphovsrättslagen framgår att bestämmelserna i 26 k § i samma lag tillämpas på verk och prestationer när det gäller utövande konstnärer, framställare av upptagningar för ljud eller rörliga bilder och fotografer av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. När det gäller framställare av upptagningar för ljud eller rörliga bilder tillämpas bestämmelserna även på den som är svensk juridisk person.

Regeringen kan med stöd av 62 § upphovsrättslagen, under förut- sättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, meddela föreskrifter om tillämpningen av upphovsrätts- lagen med avseende på andra länder. Sådana föreskrifter finns i den internationella upphovsrättsförordningen (1994:193).

Inom EES-området gäller s.k. icke-diskrimineringsbestämmelser som kommer till uttryck i 1 § andra stycket i förordningen. Enligt bestämmelserna ska den som är medborgare i ett land som ingår i EES eller en juridisk person från ett EES-land vid tillämpningen av upphovsrättslagen alltid behandlas som om denne vore svensk med- borgare respektive svensk juridisk person. En juridisk person med säte i ett EES-land ska enligt samma bestämmelse alltid behandlas som en juridisk person med säte i Sverige. Rätten till privatkopier- ingsersättning tillämpas alltså på verk och aktuella prestationer med anknytning till EES-området.

När det gäller andra utländska rättighetshavare har det inte an- setts föreligga någon internationell skyldighet för Sverige att utge ersättning (se prop. 1997/1998:156 s. 38 samt prop. 2004/05:110 s. 146 och 147). Utländska rättighetshavare ges ändå rätt till ersätt- ning, men endast på grundval av ömsesidighet, dvs. om landet i fråga har en motsvarande ersättningsordning som ger svenska rättighets- havare rätt till ersättning (se 27 och 28 §§ i förordningen).

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

3.3Bakgrunden till dagens regler

3.3.1Införandet av den svenska privatkopieringsersättningen

Vid tillkomsten av upphovsrättslagen infördes inskränkningar i upp- hovsrätten för framställning av enstaka exemplar för enskilt bruk. Frågan om sådan privatkopiering skulle medföra en rätt till ersätt- ning för upphovsmannen behandlades i Auktorrättskommitténs betänkande Upphovsmannarätt till litterära och konstnärliga verk, SOU 1956:25. Kommittén uttalade bl.a. att en invändning mot ett ersättningssystem var att en stor del av då aktuella anordningar an- vändes inom affärslivet, forskningsvärlden och rättegångsväsendet, där inspelning av grammofonskivor och radioutsändningar inte före- kom. Kommittén uttalade dock att om bruket av inspelningsappa- rater skulle medföra ett mera betydande intrång för upphovsmännen eller innebära ett mer väsentligt utnyttjande av verken, skulle ett ersättningssystem kunna förordas. (Se SOU 1956:25 s. 188.)

I början av 1980-talet infördes en ny lag om skatt på oinspelade ljudkasettband och på inspelade och oinspelade videokasettband – den s.k. kassettskatten (lagen [1982:691] om skatt på vissa kassettband). I förarbetena anfördes att tekniken under senare år hade lett till en kraftigt ökad hemkopiering av musik och bild varför de negativa verk- ningarna av hemkopieringen borde kompenseras bl.a. med ekonomisk ersättning. Därför föreslogs att en särskild skatt borde tas ut på ljud- och videokassettband för att skapa ett ekonomiskt utrymme för en finansiering av åtgärderna. (Se prop. 1981/82:159 s. 6 och 7.) Skatten konstruerades så att yrkesmässiga tillverkare och importörer av skattepliktiga varor var skattskyldiga och skattesatsen var relaterad till kassettens speltid (samma prop. s. 8–11). Av inkomsterna från skatten tillföll omkring två tredjedelar statskassan och en tredjedel gick direkt till rättighetshavare på musikområdet via deras organisa- tioner. De medel som tillföll statskassan utgick bl.a. som bidrag till produktion av fonogram med svensk musik och svenska artister samt finansierade vissa kulturpolitiska bidrag och åtgärder. (Se prop. 1981/82:128.)

Lagen upphävdes cirka tio år senare i samband med en reformering av de indirekta skatterna, dvs. mervärdeskatten och punktskatterna (se prop. 1989/90:111). Som främsta skäl anfördes att kassettskattens utformning kommit att medföra vissa konkurrens- och neutralitets- problem. Bl.a. hade smuggling av kassettband ökat på grund av att det

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

i närliggande länder gick att köpa kassettband skattefritt eller med en väsentligt lägre skattebelastning. De insmugglade kassettbanden kunde sedan säljas på den svenska marknaden till ett väsentligen lägre pris än vad som annars var möjligt. Förhållandet ansågs vara till för- fång för den seriösa handeln med kassettband. Det medförde också att tullmyndigheten behövde avsätta väsentliga resurser för bekämp- ning av smugglingen. Bestämmelserna bedömdes också utgöra en belastning för dåvarande Riksskatteverket. Sist men inte minst an- sågs skatten inte utgöra en förutsättning för den kompensation till rättighetsinnehavare som eftersträvats, utan det förutsattes finnas andra sätt att kompensera rättighetshavarna på. (Samma prop. s. 179 och 180.)

Under 1980-talet fick upphovsrättsutredningen i uppdrag att göra en översyn av upphovsrättslagen. Utredningen föreslog att en kassett- ersättning skulle införas (SOU 1983:65). Förslaget innebar i korthet att rättighetshavare skulle ha rätt till ersättning när anordningar som var ägnade som underlag för framställning av exemplar av verk för privat bruk framställdes i Sverige eller importerades hit för sprid- ning. Förslaget byggde på en generell skyldighet att utge ersättning, men med en möjlighet till återbetalning om anordningen användes för andra ändamål än enskilt bruk. (Samma SOU s. 111.) Utred- ningens förslag ledde dock inte till några lagstiftningsåtgärder (se prop. 1985/86:79 s. 13).

Frågan om införande av privatkopieringsersättning behandlades under 1990-talet i de ytterligare betänkandena SOU 1990:39 och SOU 1991:105.

Reglerna om privatkopieringsersättning infördes sedan i upp- hovsrättslagen den 1 januari 1999 (se prop. 1997/98:156). Proposi- tionen föregicks av departementspromemorian Kassettersättning m.m., Ds 1996:61. I promemorian framhölls att eftersom ersätt- ningen skulle utgöra kompensation för den enligt 12 § upphovs- rättslagen i och för sig tillåtna framställningen av exemplar av verk för enskilt bruk, var det inte motiverat att låta rätten till ersättning vara knuten till andra upptagningsanordningar än just sådana som var särskilt ägnade för sådan framställning (samma prop. s. 48). I pro- memorian kommenterades Upphovsrättsutredningens förslag om att införa en generell rätt till ersättning för alla typer av anordningar med återbetalningsmöjlighet. Förslaget ansågs medföra en byråkratisk hantering som inte stod i proportion till det återbetalade beloppets

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

storlek. Det ansågs lämpligare att det i lagen angavs i vilka fall rätt till ersättning över huvud taget inte förelåg. (Samma prop. s. 49.)

I den efterföljande propositionen motiverades ersättningsord- ningen av att den tekniska utvecklingen hade medfört att privat fram- ställda exemplar i viss utsträckning konkurrerade med sådana som framställts kommersiellt. Syftet med privatkopieringsersättningen angavs vara att i viss mån kompensera upphovsmännen för den i och för sig tillåtna privatkopieringen. Vidare framhölls vikten av att värna möjligheten att framställa enstaka exemplar av verk för privat bruk, eftersom det var ett av de grundläggande inslagen i den svenska upphovsrätten. (Samma prop. s. 20.)

I fråga om ersättningens storlek anförde regeringen att den lämp- ligen borde knytas till den möjliga lagringstiden på anordningen. Att det på marknaden förekom upptagningsapparater med flera upp- tagningshastigheter föranledde ingen annan bedömning. För ersätt- ningen föreslogs också att det skulle finnas ett tak, bl.a. för att lösa problemet med att det för vissa digitala anordningar kunde vara svårt att fastställa en möjlig upptagningstid. (Samma prop. s. 29.) Det framhölls att kassettersättningen inte skulle ses som gottgörelse för den ”skada” som kunde drabba rättighetshavarna, men att ersätt- ningen ändå borde vara så stor att den kunde sägas utgöra en skälig kompensation till dem. Samtidigt innebar hänsynen till konsumen- terna att nivån på ersättningen skulle vara måttlig. En lämplig ut- gångspunkt var att rättighetshavarna skulle få en ersättning som låg i nivå med genomsnittet inom EU.

Ersättningen bestämdes till två öre för varje upptagningsminut, men med möjlighet till en lägre ersättning om denna nivå orimligt skulle drabba konsumenterna eller få en skadlig inverkan på mark- naden. Ersättningen skulle aldrig överstiga sex kronor per anord- ning. (Samma prop. s. 30 och 31.)

I propositionen fördes vidare en diskussion om privatkopierings- ersättningens rättsliga konstruktion. Det uttalades att kassettersätt- ningen inte utgjorde något vederlag av det slag som normalt ingår i en avtalsrättslig förpliktelse, detta eftersom betalningsskyldigheten inte är kopplad till någon direkt motprestation från upphovsmännens sida. Vidare uttalades att eftersom privatkopieringsersättningen varken var ett obligationsrättsligt vederlag eller ett skadestånd, skulle det kunna förefalla som om det egentligen var fråga om en offentligrättslig på- laga och inte en civilrättslig betalningsförpliktelse. De föreslagna

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

reglerna ansågs emellertid inte röra förhållandet mellan enskilda och det allmänna utan ansågs utgöra bestämmelser om enskildas inbör- des ekonomiska förhållanden. Det konstaterades vidare att det inte var en nyhet att civilrättsliga anspråk kunde uppkomma på grund av lag trots att det inte förelåg vare sig någon skadeståndsgrundande handling eller något avtalsförhållande mellan den berättigade och den förpliktigade.

En av fördelarna med att välja en rent civilrättslig utformning av ersättningsordningen ansågs vidare vara att det därigenom möjlig- gjordes för de enskilda parterna att genom avtal själva bestämma den närmare innebörden av sina inbördes rättigheter och skyldigheter. Likaså ansågs utgångsläget vara, precis som vid annan civilrättslig reglering, att det är parternas sak att själva bevaka sina rättigheter enligt lag och att träffa avtal. Dessutom ansågs det av den civilrätts- liga utformningen följa att vissa frågor kunde lösas med tillämpning av allmänna obligationsrättsliga grundsatser. Mot denna bakgrund föreslogs inte fler föreskrifter i lagen än som bedömdes vara nöd- vändigt.

Regeringen ansåg sammanfattningsvis att privatkopieringsersätt- ningen, i den civilrättsliga utformning som den hade enligt förslaget, gick väl ihop med den svenska rättsordningen. (Samma prop. s. 22, 39 och 40.)

3.3.2Genomförande av infosoc-direktivets bestämmelser om privatkopiering i svensk rätt

Infosoc-direktivet tillkom för att harmonisera de rättsliga ramarna för upphovsrätt inom EU och för att främja informationssamhällets utveckling. Direktivet reglerar bl.a. ensamrättigheternas omfattning, däribland rätten till exemplarframställning, för upphovsmän och närstående rättighetshavare (artikel 2), möjligheterna att föreskriva undantag och inskränkningar i ensamrättigheterna (artikel 5) samt skydd för s.k. tekniska skyddsåtgärder (artikel 6).

Enligt artikel 5.2.b i direktivet får medlemsstaterna föreskriva undantag eller inskränkningar för mångfaldigande, dvs. exemplar- framställning, på alla typer av medier utfört av en fysisk person för privat bruk och där syftet varken direkt eller indirekt är kommer- siellt, under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompen- sation varvid hänsyn ska tas till huruvida de tekniska åtgärder som

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

avses i artikel 6 har tillämpats på det berörda verket eller alstret (prestationen) eller inte. Enligt artikel 5.5 får de undantag och in- skränkningar som föreskrivs i artikel 5 endast tillämpas i vissa sär- skilda fall som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket eller alstret (prestationen) och oskäligt inkräktar på rättighetshavar- nas legitima intressen. Artikel 5.5 ger uttryck för vad som brukar kallas trestegsregeln, nämligen att (1) inskränkningar endast får till- lämpas i vissa särskilda fall, (2) som inte strider mot det normala utnyttjandet av verket, och (3) inte oskäligt inkräktar på rättighets- havarens legitima intressen (jfr skäl 44 i direktivet). Liknande bestämmelser finns i internationella överenskommelser på upphovs- rättsområdet såsom Bernkonventionen (artikel 9.2) och WIPO-för- draget (artikel 10.1). Vid genomförandet av infosoc-direktivet ut- gick lagstiftaren från att artikel 5.5 är en anvisning till lagstiftaren, dvs. att trestegsregeln ska beaktas vid utformningen av en inskränk- ning i upphovsmannens ensamrätt. (Se prop. 2004/05:110 s. 83 och 84.) Högsta domstolen har dock i ett avgörande uttalat att trestegs- regeln också får ses som en anvisning vid domstolsprövning av hur olika bestämmelser om inskränkningar i upphovsrätt ska tolkas (NJA 2016 s. 212).

Även EU-domstolen har i olika avseenden uttalat sig om hur arti- kel 5.5 ska förstås och tillämpas (se t.ex. EU-domstolens dom i mål C-435/12, ACI Adam, i mål C-360/13, Public Relations Consul- tants Association, i mål C-469/17, Funke Medien, i mål C-476/17, Pelham m.fl., och i mål C-516/17, Spiegel Online). Det ligger nära till hands att tolka EU-domstolens uttalanden på så sätt att trestegs- regeln både ska beaktas av lagstiftaren vid genomförande av direktiv och av de nationella domstolarna vid prövning av inskränkningsbe- stämmelserna.

Av artikel 5.2.b i direktivet följer alltså att om en medlemsstat väljer att föreskriva ett undantag eller en inskränkning för privat- kopiering måste medlemsstaten garantera att rättighetshavarna får en rimlig kompensation för kopieringen. Formerna för kompen- sationen är inte närmare reglerade i direktivet, men viss ledning återfinns i direktivets ingress. Av direktivets skäl 35 framgår att vid fastställande av formerna för, närmare bestämmelser om och vilken ersättningsnivå som ska gälla för den rimliga kompensationen ska de särskilda förhållandena i varje enskilt fall beaktas. Vidare anges att när dessa förhållanden bedöms är ett värdefullt kriterium den even-

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

SOU 2022:20

tuella skadan för rättighetshavarna av åtgärden i fråga. Om en upp- hovsrättsinnehavare har erhållit ersättning på något annat sätt, t.ex. genom licensavgifter, behöver ingen särskild ersättning utgå för att kompensera för privatkopiering. Om förfånget för upphovsrätts- innehavaren är obetydlig, behöver inte heller någon ersättning utgå. I skälen anges också att en medlemsstat som tillämpar undantaget för privatkopiering bör följa den tekniska och ekonomiska utveck- lingen. Detta gäller särskilt i fråga om digital privatkopiering och ersättningssystem, när effektiva tekniska skyddsåtgärder finnas att tillgå. (Se skäl 35, 38 och 39.) EU-domstolen har i ett antal avgöran- den prövat frågor med anknytning till direktivets bestämmelser om rimlig kompensation (se mer om detta i avsnitt 7.1).

I prop. 2004/05:110 lämnades förslag till genomförande av info- soc-direktivet i svensk rätt. Propositionen föregicks av departements- promemorian Upphovsrätten i informationssamhället – genomför- ande av direktiv 2001/29 EG, m.m., Ds 2003:35. I promemorian före- slogs att inskränkningen för privatkopiering i 12 § upphovsrättslagen skulle ändras bl.a. på så sätt att möjligheten att framställa exemplar på en arbetsplats skulle begränsas, att antalet exemplar som skulle vara tillåtna att framställa skulle begränsas till ett fåtal exemplar och att förlagan skulle vara lovlig. Mot bakgrund av förslagen konstate- rades att det inte fanns behov av att ändra bestämmelsen om privat- kopieringsersättning. (Se Ds 2003:35 s. 137 och 158.)

I propositionen uttalade regeringen att den svenska regleringen vad gällde kopiering för enskilt bruk hade gett upphov till problem för rättighetshavarna på vissa områden på så sätt att kassettersätt- ningssystemet ibland inte alls, eller inte fullt ut, kompenserade för kopieringen. Regeringen delade promemorians bedömning att 12 § upphovsrättslagen borde begränsas framför alternativet att förändra kassettersättningen i någon större utsträckning. (Samma prop. s. 105 och 106.)

Vad gäller kravet på rimlig kompensation vid kopiering för privat bruk uttalade regeringen att den slutsats som kunde dras var att direktivet lämnade ett betydande tolkningsutrymme i nationell rätt vad gällde när ersättning ska utgå, hur ersättningssystemet ska ut- formas och vilken nivå ersättningen ska ligga på. I sammanhanget övervägdes om en utvidgning av bestämmelserna om privatkopiering borde göras för att inkludera kopieringen av verk som enbart till- gängliggjorts på internet. Mot bakgrund bl.a. av att det ännu inte

SOU 2022:20

Den upphovsrättsliga regleringen av privatkopiering

ansågs vara vanligt förekommande att verk enbart gjordes tillgäng- liga för allmänheten genom att läggas ut på internet, konstaterade regeringen slutligen att direktivet inte krävde någon utvidgning av bestämmelserna om privatkopieringsersättning vare sig när det gällde vilka verk eller vilka typer av anordningar som omfattades av bestämmelserna. Detta på grund av de ändringar som föreslogs i 12 §. Det underströks dock att det fanns anledning att fortsätta följa frågan, särskilt vad gällde den fortsatta tekniska utvecklingen. (Samma prop. s. 128 och 129.)

I fråga om ersättningens storlek konstaterade regeringen att den gällande beräkningsgrunden med en viss ersättning per möjlig upp- tagningsminut fortsättningsvis skulle tillämpas bara för analog upp- tagning. Ersättningen för sådan upptagning höjdes något och taket för ersättningen togs bort. En ersättning per upptagningsminut ansågs dock inte som ett lämpligt beräkningsunderlag för digitala anordningar eftersom antalet minuter som kan spelas in beror på vilken inspelningskvalitet som väljs. (Se samma prop. s. 134–136.) Ersättningen föreslogs i stället bestämmas utifrån anordningens lag- ringsutrymme. För digitala anordningar där upptagning endast kan ske en gång, t.ex. cd-r- och dvd-r-skivor, sattes ersättningen till 0,25 öre per megabyte lagringsutrymme och för digitala anordningar där upprepad upptagning kan ske, t.ex. dvd-rw-skivor och mp3-spe- lare, till 0,4 öre per megabyte. (Se 26 l § första stycket upphovs- rättslagen.) I stället för ett tak för ersättningen infördes en bestäm- melse om möjlighet att sätta ned den ersättning som ska utges, 26 l § andra stycket i samma lag.

4Ersättningsordningar i andra länder

4.1Inledning

I utredningens uppdrag ingår att göra de internationella jämförelser som bedöms befogade samt att i den utsträckning som det anses lämpligt redovisa och beakta gällande rätt och lagstiftningsarbete i Norden och EU.

Enligt både Bernkonventionen och infosoc-direktivet är det tillåtet att göra inskränkningar eller undantag i rättighetshavarnas rätt till exemplarframställning för att möjliggöra privatkopiering. Ett stort antal länder över hela världen har valt att använda sig av den möjligheten.1 Infosoc-direktivet är mer detaljerat än Bernkonven- tionen när det gäller hur sådana inskränkningar och undantag ska utformas. I direktivet anges bl.a. att ett undantag eller en inskränk- ning endast får införas under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation (artikel 5.2.b). Utredningen bedömer därför att det är mest relevant att redovisa hur en del andra EU- och EES- länder, som är bundna av infosoc-direktivet, har utformat sina ord- ningar för privatkopieringsersättning och hur den rimliga kompen- sationen bestäms och finansieras där.

Samtliga EU- och EES-länder tillåter numera privatkopiering och i många europeiska länder finns sedan länge lagstiftning om ersätt- ning för privatkopiering. Eftersom infosoc-direktivet lämnar ett relativt stort utrymme för medlemsstaterna att själva utforma sina

1Se rapporten International Survey on Private Copying Law & Practice 2016, av World Intellectual Property Organization och den holländska upphovsrättsorganisationen Stichting de Thuiskopie, som finns tillgänglig på World Intellectual Property Organizations hemsida, www.wipo.int, samt rapporten Private Copying Global Study 2020, av Stichting de Thuiskopie tillsammans med det internationella förbundet för författare och tonsättare, CISAC, och den internationella organisationen BIEM, som finns tillgänglig på organisationernas respektive hemsidor: www.thuiskopie.nl, www.cisac.org och www.biem.org.

Ersättningsordningar i andra länder

SOU 2022:20

ersättningsordningar så att de säkerställer att rättighetshavarna får rimlig kompensation vid privatkopiering, så har länderna valt olika lösningar för sina ersättningsordningar. När det gäller själva finan- sieringen av privatkopieringsersättningen kan konstateras att det finns två huvudsakliga alternativ till lösning bland Europas länder. Det vanligaste är att låta ersättningen finansieras av importörer och tillverkare av vissa anordningar som konsumenter använder för att privatkopiera. En mindre vanlig lösning som endast Norge, Finland och Island tillämpar är att införa en offentligrättslig skatte- eller avgiftsordning där ersättningen finansieras med statliga medel via stadsbudgeten. Oavsett vilken av lösningarna som väljs är avsikten att det till sist ska vara konsumenterna som betalar direkt eller in- direkt för privatkopieringsersättningen.

Bland de länder som valt att finansiera sin ersättning via impor- törer och tillverkare av vissa anordningar finns olika lösningar för att bestämma vilka anordningar som ska omfattas av systemet och vilka avgifter anordningarna ska belastas med. En lösning går ut på att staten bestämmer, vanligtvis genom lagstiftning eller genom att ett departement eller ett särskilt utsett offentligt organ får i uppgift att fatta beslut i frågorna. Så är t.ex. fallet i Danmark, Litauen, Portugal och Tjeckien. Alternativt bestäms detta genom förhandlingar mellan rättighetshavare och importörer och tillverkare. Så sker i t.ex. Nederländerna, Tyskland och Österrike. Om parterna inte kan enas inom ramen för förhandlingarna, kan frågorna vanligtvis avgöras av en domstol, en särskild tribunal eller en skiljenämnd. En tredje variant är att ett särskilt av regeringen utsett organ bestämmer i frågorna, ibland efter förhandling med berörda aktörer. I Frankrike fastställs avgif- terna på detta sätt av en kommitté bestående av 24 medlemmar. Bland medlemmarna finns representanter från rättighetshavare, importörer och tillverkare samt konsumenter. Därutöver finns en ordförande med särskilda röstbefogenheter som företräder staten och de all- männa intressena. Det hittillsvarande svenska systemet skulle kunna beskrivas som en blandning av ett statligt system med fastställda tariffer i lag, men med en möjlighet till efterföljande förhandling för parterna. Även i flera andra länder förekommer blandade system.

Också när det gäller tariffernas utformning finns det olika exem- pel på hur dessa kan utformas. I många europeiska länder bestäms avgiften utifrån vilken typ av produkt det är fråga om, dvs. en avgifts- nivå för t.ex. hårddiskar och en annan avgiftsnivå för usb-minnen.

SOU 2022:20

Ersättningsordningar i andra länder

Avgiften för en typ av produkt kan också variera beroende på inter- valler av lagringskapaciteten hos produkterna. Detta gäller i t.ex. Belgien, Frankrike, Italien, Litauen, Slovenien, Tyskland och Öster- rike. I andra fall bestäms avgiften utifrån priset på produkten. Avgif- ten bestäms då normalt sett som en andel av försäljnings- eller importpriset. Detta gäller i t.ex. Grekland, Lettland, Polen, Rumänien och Slovakien.

I det följande beskrivs de nordiska ersättningssystemen närmare. Några ytterligare exempel på ersättningssystem inom övriga EU och EES beskrivs också översiktligt. I anslutning till beskrivningarna av systemen i övriga EU och EES ges även exempel på avgiftsnivåer för olika anordningar och lagringsmedier.

4.2Ersättningsordningar i Norden

4.2.1Danmark

Sedan år 2006 fram till helt nyligen har den danska ersättningen för privatkopiering bestått av två delar. En del, den s.k. dvd-kompen- sationen, har staten betalat till rättighetshavarna genom ett budget- anslag. Dvd-kompensationens storlek har beräknats utifrån skillnaden mellan försäljningen av tomma dvd:er under ett visst år jämfört med intäkterna från sådan försäljning år 2005. Den andra delen av ersätt- ningen har bestått av en avgift på lösa och tomma lagringsanord- ningar på vilka ljud eller bild kan spelas in som är ägnade för privat- kopiering (t.ex. ljud- och videokassetter, blanka cd:ar och dvd:er samt usb-minnen). För de anordningar som omfattats av ordningen har tariffer fastställts i lag. För analoga anordningar har tariffen varit angiven per tillgänglig inspelningsminut medan tariffen för digitala anordningar har angetts per produkt. Liksom i Sverige har ersätt- ningsordningen endast omfattat innehåll som sänts ut i radio eller tv eller som har getts ut på t.ex. cd eller dvd. Ersättningsberättigade har varit rättighetshavare till audiovisuella och musikaliska verk. Denna del av ersättningen har betalats av näringsidkare som tillverkat eller infört sådana anordningar som omfattats av regleringen. Betalning har gjorts till Copydan KulturPlus, som i sin tur administrerat fördelningen av ersättningen till rättighetshavarna. Organisationen har enligt lag haft i uppgift att fastställa riktlinjer för hur utbetal- ningen av medel till berättigade ska gå till, så att fördelningen i

Ersättningsordningar i andra länder

SOU 2022:20

möjligaste mån sker i överensstämmelse med den privatkopiering som faktiskt skett. En tredjedel av det tillgängliga beloppet per år har dock utbetalats till kulturstödjande ändamål för de grupper som organisationen representerar.

I mars 2017 inrättade den dåvarande danska regeringen en obero- ende kommitté som fick i uppdrag att se över den hittillsvarande ord- ningen. I uppdraget ingick bl.a. att ge rekommendationer om vilka lagringsanordningar som framöver borde omfattas av ordningen och att ange vilken ersättning som rättighetshavarna borde få. Kommittén lämnade sin rapport i september 2017.2 I den föreslogs bl.a. att inte bara blankmedia, utan också lagringsanordningar som t.ex. mobil- telefoner, datorer och surfplattor skulle inkluderas i ordningen. Där- utöver uppskattades att den årliga rimliga kompensationen till rättig- hetshavarna borde uppgå till 44 miljoner danska kronor per år.

I början av år 2021 slöts en politisk överenskommelse om att modernisera den danska privatkopieringsordningen. I överenskom- melsen slogs ett antal parametrar fast för den moderniserade ord- ningen. Exempelvis bestämdes att den statligt finansierade dvd-kom- pensationen skulle tas bort. I överenskommelsen angavs också några kategorier av lagringsanordningar som skulle omfattas av ordningen (t.ex. cd, dvd, usb-minnen, mobiltelefoner, surfplattor samt bärbara och stationära datorer) och några som skulle falla utanför (kassett- band, smartwatches, smart-tv och spelkonsoler). Överenskommelsen innebar dessutom att den sammantagna kompensationen till upphovs- männen skulle uppgå till 93 miljoner danska kronor per år framöver och att den nya ordningen skulle ses över vart tredje år.

Den 1 januari 2022 trädde ny lagstiftning i kraft i Danmark som uppdaterats i linje med den politiska överenskommelsen. De lag- ringsmedier som inledningsvis ska omfattas av ordningen listas i lagen med angivande av en fast ersättningsnivå per enhet (se tabell nedan). Tarifferna är satta utifrån försäljningsstatistiken för de aktu- ella lagringsmedierna under åren 2018–2020. De i lagen fastställda nivåerna ska indexeras årligen. Lagringsmedierna som listas är de som kan antas bli använda för kompensationsberättigad privatkopiering i en omfattning som innebär icke obetydlig skada för rättighets- havarna. I den reviderade lagstiftningen klargörs att utländska verk- samheter som säljer motsvarande lagringsmedier till danska privat-

2Se Rapport fra Blankmedieudvalget September 2017, utgiven i september 2017 av danska Kulturministeriet, tillgänglig på danska Kulturministeriets hemsida www.kum.dk.

SOU 2022:20

Ersättningsordningar i andra länder

personer i Danmark (t.ex. via näthandel) ska betala ersättning till upphovsmännen på samma sätt som de som tillverkar och inför lag- ringsmedier. Detsamma gäller för företag, myndigheter och andra juridiska personer som köper lagringsmedier från utländska verk- samheter som sen levereras till privatpersoner uteslutande för privat bruk. Därutöver innebär den moderniserade lagstiftningen att inte bara verk som sänds ut i radio eller tv, eller som ges ut på t.ex. cd eller dvd, ska kunna generera en rätt till privatkopieringsersättning för upphovsmännen. Även verk som tillgängliggörs på ett sådant sätt att allmänheten kan få tillgång till verken från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer ska nu kunna ligga till grund för ersätt- ning – t.ex. filmer eller musik som tillgängliggjorts på internet. En- ligt förarbetena till lagändringarna ska detta emellertid inte få till effekt att den ersättningsberättigade kretsen vidgas.3 Eftersom en- bart anordningar som det går att spela in eller kopiera ljud eller bild på ska träffas av ordningen, är avsikten alltjämt att regleringen ska ta sikte på audiovisuella och musikaliska verk men inte på text.

I lag fastställda tariffer per anordning (danska kronor):

Hårddisk med ett lagringsutrymme på 128 GB eller mindre	4,00 kr
Hårddisk med ett lagringsutrymme på mer än 128 GB	16,00 kr
Surfplatta	45,00 kr
Smarttelefon	45,00 kr

Bärbar dator	45,00 kr
Stationär dator	45,00 kr

4.2.2Finland

Finland tillämpade tidigare en kompensationsordning där tillverkare och importörer ålades att betala en avgift på inspelningsmedier som i betydande grad användes till privatkopiering. Avgift togs ut på både analoga och digitala upptagningsanordningar samt digitala inspel- ningsmedier. Återförsäljare ålades även ett subsidiärt ansvar att betala avgiften. Åren 2011–2013 minskade den årliga kompensationen till upphovsmännen kraftigt i Finland. Anledningen var att teknikutveck- lingen medförde att allt fler anordningar blev multifunktionella och

3Se Lovforslag nr. L 86, Fremsat den 17 november 2021, Forslag til Lov om ændring af lov om ophavsret (Revision af blankmedieordningen), Avsnitt 2.2.2 och Bemærkninger til lovfor- slagets enkelte bestemmelse til nr. 3.

Ersättningsordningar i andra länder

SOU 2022:20

användes främst till annat än privatkopiering. Konsekvensen blev att ersättning inte togs in på all utrustning som användes för privat- kopiering på det sätt som egentligen hade avsetts med lagen.4 I stället för att utvidga gränsen för vilka anordningar som skulle träffas av ersättningsordningen eller att höja avgifterna, infördes ett stats- finansierat ersättningssystem år 2015. Sedan dess är finska staten ansvarig för att utge kompensation till upphovsmännen för privat- kopiering. Kompensationen betalas med statliga medel som avsätts som anslag i statsbudgeten. Nivån på ersättningen ska vara sådan att den kan betraktas som en rimlig kompensation för privatkopiering. Enligt lagstiftningen ska, i syfte att dimensionera kompensationen på ett korrekt sätt, utredningar göras om privatkopiering och om hur utbredd sådan kopiering är. Utredningarna ska ske återkommande och genomföras av ett oberoende forskningsinstitut som godkänts av undervisnings- och kulturministeriet. Därutöver ska ansvarigt stats- råd på förslag från undervisnings- och kulturministeriet tillsätta en delegation som ska vara rådgivande expertorgan vid utredningarna om privatkopiering. Delegationens mandatperiod ska vara fyra år. (Se 26 a § finska upphovsrättslagen.)

Sedan det statligt finansierade systemet infördes i Finland har ersättningsnivån uppgått till elva miljoner euro per år. Kompensatio- nen betalas dels som direkt kompensation till verkens upphovsmän, dels som indirekt kompensation till upphovsmännen för ändamål som är gemensamma för dem, i enlighet med en av undervisnings- och kulturministeriet årligen godkänd dispositionsplan för medlen. Kompensationen betalas till upphovsmännen genom förmedling av en organisation som företräder ett flertal av upphovsmännen i Finland. Organisationen ska vid fördelningen av den direkta kom- pensationen behandla upphovsmän som organisationen företräder och upphovsmän utanför organisationen jämlikt. Undervisnings- och kulturministeriet övervakar dels att dispositionsplanen följs, dels redovisningen av kompensationen. Ministeriet har rätt att av organisationen få de uppgifter som behövs för övervakningen. (Se 26 b § finska upphovsrättslagen.)

4Se Regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av upphovsrätts- lagen, RP 249/2014 rd, s. 3.

SOU 2022:20

Ersättningsordningar i andra länder

4.2.3Norge

I samband med genomförandet av infosoc-direktivet införde Norge år 2005 en statlig finansieringsordning för privatkopieringsersätt- ning. Sedan dess är norska staten ansvarig för att utge rimlig kom- pensation till upphovsmännen för privatkopiering. Kompensationen betalas med statliga medel som varje år avsätts som anslag i stats- budgeten. Tanken har varit att årliga analyser av privatkopieringens omfattning ska ligga till grund för det kommande årets anslag. Under de senaste åren har anslaget emellertid endast indexerats upp. Från år 2017 till år 2019 har anslaget stigit från omkring 47 till

49miljoner norska kronor.5

Enligt lag kan ansvarigt departement föreskriva närmare regler

om medlens fördelning. Ersättningen delas för närvarande ut till upphovsmännen på två olika sätt. Genom Fonden för ljud och bild kan rättighetshavare efter ansökan få del av en kollektiv kompensa- tion. Därutöver betalar rättighetshavarorganisationen Norwaco ut en individuell kompensation till de enskilda upphovsmän vars verk har privatkopierats. Fram till år 2018 kunde enbart rättighetshavare till ljudinspelningar och filmer få del av den individuella kompensa- tionen. Rättighetshavare till andra verk blev i stället hänvisade att ansöka om ersättning hos Fonden för ljud och bild. Utan att det kom till uttryck i själva lagtexten ändrades detta i och med antagandet av en ny lagstiftning år 2018. Det klargjordes då i förarbetena att även rättighetshavare till litterära och visuella verk ska omfattas av rätten till individuell kompensation.6

På uppdrag av det norska Kulturdepartementet har professor dr. juris Ole-Andreas Rognstad nyligen utrett den norska ordningen för privatkopieringsersättning. I uppdraget har bl.a. ingått att utreda den norska ersättningsmodellens förhållande till EU-rätten och hur avtalad kopiering ska hanteras inom ramen för ersättningssystemet. Betänkandet lämnades till Kulturdepartementet i september 2020.7 I betänkandet konstateras bl.a. att det inte är oförenligt med EU- rätten att ha en statlig finansieringsordning för privatkopierings-

5Se rapporterna International Survey on Private Copying Law & Practice 2016 och Private Copying Global Study 2020. För närmare information om rapporterna se i fotnot 1.

6Se Høringsnotat – forslag til ny lov om opphavsrett til åndsverk mv (åndsverkloven) 2016, s. 130 och 131. Förslaget finns tillgängligt på norska regeringens hemsida www.regjeringen.no.

7Se Betenkning Kulturdepartementet, Privatkopiering, den 10 september 2020 av professor dr. juris Ole-Andreas Rognstad vid Institutet for privatrett/Senter for europarett vid Universitet i Oslo. Betänkandet finns tillgängligt på norska regeringens hemsida www.regjeringen.no.

Ersättningsordningar i andra länder

SOU 2022:20

ersättning. Slutsatsen är dock att den norska ordningen bör ses över för att säkerställa att betalningsskyldigheten inte träffar ett för brett spann av aktörer, t.ex. juridiska personer. Vidare rekommenderas att Kulturdepartementet löpande ska utvärdera om den nuvarande ersätt- ningsordningen och fördelningen av medel kan sägas ge en rimlig kompensation till rättighetshavarna. I betänkandet förs dessutom detaljerade resonemang om hur man mot bakgrund av EU-domsto- lens praxis kan se på offline-kopiering och licensierad kopiering i rela- tion till reglerna om privatkopiering. En av slutsatserna i betänkandet är att det, mot bakgrund av nu gällande rättsläge, är säkrast att utgå från att även sådan kopiering omfattas av privatkopieringsregeln i artikel 5.2.b i infosoc-direktivet. Däremot utesluts det inte att det kan ifrågasättas om de aktuella rättighetshavarna lider mer än ett obetyd- ligt förfång om de alltjämt får betalt för sådan kopiering.

4.2.4Island

Enligt den isländska upphovsrättslagen har upphovsmän till verk som har sänts ut, som har gjorts tillgängligt för allmänheten på ett sådant sätt att var och en kan få tillgång till verket från en plats, tid och med hjälp av vilken anordning de själva väljer, eller som har getts ut på en ljud- eller videoanordning rätt till ersättning för privatkopiering. Er- sättningen ska utgöra en rättvis ersättning för kopiering av de verk som omfattas av privatkopieringsinskränkningen.

Ersättningen betalas ut årligen av staten med ett budgetanslag till organisationer som förvaltar upphovsrätter. Ersättningens storlek bestäms mot bakgrund av hur många anordningar som importerats eller tillverkats i landet under ett år och beräknas utifrån angivna procentsatser av tullvärdet på de aktuella produkterna. De anord- ningar som ligger till grund för beräkningen är band, hårddiskar, skivor eller andra lagringsanordningar, oavsett form, som kan använ- das för att göra analoga eller digitala inspelningar av ljud eller bilder, samt anordningar som är avsedda för att göra sådana inspelningar för privat bruk, och som importeras till eller tillverkas på Island under det senaste året. För tomma band och videor, cd:ar och radiosändare med ljudinspelningsutrustning är andelen 2 procent. För usb-minnen, sd-minnen och externa hårddiskar upp till 12 TB är andelen 4 procent.

SOU 2022:20

Ersättningsordningar i andra länder

För bärbara datorer, surfplattor, datorer, ljud- och videoinspelnings- apparatur samt mobiltelefoner är andelen 1 procent.

4.3Ersättningsordningar i EU och EES

4.3.1Kroatien

Enligt den kroatiska upphovsrättslagstiftningen har upphovsmän rätt till lämplig ersättning vid privatkopiering om deras verk med hänsyn till dess natur kan förväntas kopieras för privat bruk genom foto- kopiering eller kopieras till medier som lagrar ljud, bild eller text. Upphovsmännen har dessutom rätt till lämplig ersättning av fysiska och juridiska personer som erbjuder tjänster för fotokopiering.

Importörer och tillverkare är skyldiga att betala ersättningen i form av avgifter på vissa tekniska apparater och blankmedia för ljud, rörlig bild eller text.

Avgiftsnivåerna fastställs genom förhandlingar mellan rättighets- havare och importörer eftersom det för närvarande saknas tillverkare i Kroatien. De främsta kriterierna som beaktas vid fastställande av avgiftsnivåer är marknadsförhållanden, konsumenternas kopierings- beteenden och den skada som kopieringen innebär.

Gällande nivåer januari 2019 (i urval) (kroatiska kuna):

Anordning	Tariff
Ljudkassett	0,10
CD	0,08
Dvd	0,12
Hårddisk	3,00

PC	6,00
Surfplatta	10,00

USB-minne	3,00
Smarttelefon	10,00
Digital videospelare	14,00
Analog videoinspelare	10,00

Analog ljudinspelare	6,00
Hi-Fi CD-inspelare	20,00

Hi-Fi Dvd-inspelare	30,00
Hi-Fi HD-inspelare	40,00

Ersättningsordningar i andra länder

SOU 2022:20

4.3.2Nederländerna

Enligt nederländsk lagstiftning har upphovsmännen till litterära, vetenskapliga och konstnärliga verk rätt till skälig ersättning för den privatkopiering som sker. Tillverkare och importörer är skyldiga att betala ersättningen i form av avgifter på vissa inspelningsmedier och utrustning.

I Nederländerna bestäms avgifterna för privatkopieringsersätt- ningen av ett organ vars styrelse ska representera intressena både hos rättighetshavare och hos dem som är skyldiga att betala avgifterna. Om parterna inte kan enas under förhandlingarna har styrelseord- föranden, som utses av justitieministern, rätt att besluta om avgifterna som därefter fastställs i en förordning. Inför förhandlingarna inhäm- tas årliga marknadsundersökningar om privatkopieringsbeteendet i landet. När avgifterna bestäms beaktas också hur motsvarande utveckling ser ut i andra EU-länder, att avgifterna ska framstå som acceptabla av allmänheten och rimliga i relation till priset på respektive produkt samt att de inte ska leda till stora kostnader för näringslivet.

Gällande nivåer 2021–2023 (i urval) (euro):

Anordning	Tariff
USB-minne	0,50 per enhet
PC	2,70 per enhet

Surfplatta	2,20 per enhet
MP3	2,10 per enhet
Set top box	3,80 per enhet
Mobiltelefon	7,30 per enhet

4.3.3Polen

I Polen är tillverkare och importörer av vissa i lag angivna grupper av anordningar (kassettspelare, videospelare och andra liknande anord- ningar, kopiatorer, skannrar och liknande reprografiska anordningar samt blankmedia som används för inspelning) skyldiga att betala avgifter som uppgår till som mest 3 procent av försäljningspriset på anordningarna. Kulturministern fastställer därefter vilka anordningar och lagringsenheter som i enlighet med lagen ska omfattas av avgifts- skyldigheten och vilka andelar av försäljningspriset som ska gälla för de olika anordningarna. Det ska ske efter samråd med rättighets-

SOU 2022:20

Ersättningsordningar i andra länder

havare, tillverkare och importörer och baseras på anordningarnas kapacitet för kopiering och alternativa användningsområden. Ersätt- ningen betalas därefter ut till upphovsmän, utövande konstnärer, ljud- och filmproducenter samt förläggare.

Gällande nivåer sedan 2009 (i urval):

Anordning	Procent av försäljningspriset
Datorhårddisk	1,00
HD-spelare med inspelningsfunktion	1,21

HD-spelare med inspelningsfunktion och hårddisk	1,85
MP3	3,00
TV med hårddisk	0,51

4.3.4Spanien

Mot bakgrund av EU-domstolens avgörande i mål C-470/14, EGEDA, har spanska Högsta domstolen ogiltigförklarat den lag- stiftning som legat till grund för landets statligt finansierade ersätt- ningssystem för privatkopiering. År 2017 återinförde Spanien därför ett ersättningssystem enligt vilket tillverkare och importörer är skyl- diga att betala ersättningen i form av avgifter på viss lagringsmedia och utrustning.

De kollektiva förvaltningsorganisationerna och de som ska betala avgifterna förhandlar om avgiftsnivåerna, som därefter halvårsvis fastställs av regeringen. Om någon överenskommelse inte nås, fast- ställer regeringen avgiftsnivåerna.

Enligt lagstiftningen ska följande kriterier beaktas vid bestäm- mandet av avgiftsnivåerna: En uppskattning av antalet privatkopior som görs, lagringsutrymmet hos anordningarna och hur stor del kopieringsfunktionen är jämfört med andra funktioner hos anord- ningen, i vilken utsträckning privata kopior ersätter originalexem- plar av verk, det genomsnittliga konsumentpriset för det kopierade originalverket, huruvida det är fråga om analog eller digital kopier- ing, förekomsten av tekniska skyddsåtgärder och genomsnittliga avgiftsnivåer inom EU i de fall grunderna för avgifter är likartade.

Författare, artister, producenter och redaktörer har därefter rätt till privatkopieringsersättningen.

Ersättningsordningar i andra länderSOU 2022:20

Gällande nivåer sedan augusti 2017 (euro):

Anordning	Tariff

Cd	0,08
Cd återanvändningsbar	0,10
Dvd	0,21
Dvd återanvändningsbar	0,28

Multifunktionella anordningar (skrivare, kopiator och skanner)	5,25
Skrivare, kopiator eller skanner, upp till 39 kopior/minut	4,50

Cd-inspelare	0,33
Dvd-inspelare	1,86
USB-minnen och minneskort	0,24
Icke integrerade HDD	6,45

Integrerade HDD (med undantag för tv-spelskonsoler och digital-tv-	5,45
dekoder)
Portabla anordningar som kopierar ljud, film, text (e-readers) eller annat	3,15
innehåll i komprimerat format och portabla anordningar med touch screen

Mobiltelefoner	1,10

4.3.5Österrike

I Österrike har rättighetshavare till verk som sänts i radio, eller som har getts ut på lagringsmedium som produceras för kommersiella ändamål, rätt till lämplig privatkopieringsersättning. Ersättning ska också utgå till rättighetshavare till verk som kan förväntas kopieras för privat bruk med reprografiska eller liknande processer. Det finns ett undantag för de fall då privatkopieringen kan förväntas innebära en mindre nackdel för rättighetshavarna.

Tillverkare, importörer och utlandsförsäljare är skyldiga att betala ersättningen i form av avgifter på viss blankmedia och lagrings- utrustning.

Nivåerna för ersättningen bestäms genom förhandlingar mellan rättighetshavare och den österrikiska Handelskammaren. Om för- handlingarna misslyckas fastställs nivåerna för ersättningen i stället av en särskilt inrättad upphovsrättstribunal (Urheberrechtssenat).

I lagstiftningen anges vissa kriterier som särskilt ska beaktas vid fastställande av nivåerna. Därvid ska beaktas bl.a. tidigare ersättnings- nivåer, jämförbara ersättningsnivåer i övriga EU- och EES-länder, skadan för upphovsmännen orsakade av kopieringen, dess inverkan på normalt arbete och upphovsmännens legitima intressen, i vilken ut-

SOU 2022:20

Ersättningsordningar i andra länder

sträckning lagringsmedier och anordningar i genomsnitt används för privatkopiering, egenskaperna hos lagringsmedier, särskilt prestanda för anordningar samt lagringskapacitet och möjlighet till flerfaldig kopiering, ett ekonomiskt rimligt förhållande mellan ersättningen och den typiska prisnivån för enheterna eller lagringsmediet varigenom ersättningsnivån inte bör överstiga 11 procent av den prisnivån.

Gällande nivåer oktober 2015 (i urval) (euro):

Anordning	Tariff	Kapacitet

Ljudkassett	0,12	60 minuter
CD-R/RW audio	0,24	80 minuter/700 MB

Dvd-R/-RW	0,36	120 minuter/4,7 GB
MP3	3,50	<4 GB

	6,00	<30 GB
	7,00	<60 GB
	8,00	<90 GB
	9,00	<120 GB

Hårddisk med inspelningsfunktion	19,40	<500 GB
	22,50	<750 GB

	24,30	<1 TB och mer
USB-minne	0,10	<1 GB
	0,20	<4 GB
	0,20	<8 GB

	0,40	<16 GB
	0,50	<32 GB och mer

Integrerat minne i PC	5,00	Per enhet
Smartklockor med integrerat minne	1,00	Per enhet
Digital fotoram med integrerat minne	2,00	Per enhet

5Behovet av en reformerad privatkopieringsersättning

Det hittillsvarande systemet för privatkopieringsersättning är ut- format på så sätt att de näringsidkare som tillverkar eller inför an- ordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering, och på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp, ska betala ersättningen. Systemet inne- bär också att det är konsumenterna som till sist ska bära kostnaden. Ersättningens storlek beräknas utifrån i lagen uppställda tariffer som förhåller sig till hur stort inspelnings- eller lagringsutrymme en anord- ning har. För att hantera situationer där ersättningen blir oskäligt hög finns en lagstadgad möjlighet till nedsättning av ersättningsbelop- pen. Nedsättning kan ske med hänsyn till omständigheter som rör anordningen eller i övrigt till förhållandena på marknaden, eller för att upphovsmännen på annat sätt kompenserats för privatkopier- ingen. Tanken har varit att parterna, mot bakgrund av detta, genom avtal slutligen ska kunna reglera ersättningen. Berättigade till ersätt- ning är de upphovsmän vars verk har sänts ut i radio, tv eller som har getts ut på anordningar. (Se avsnitt 3.2.3.)

De senaste decennierna har det emellertid skett en betydande tek- nikutveckling. Det har bl.a. fått till effekt att lagringskapaciteten hos de anordningar som används för att framställa privatkopior har ökat i stor omfattning. Samtidigt har användningen av multifunktionella anordningar som kan användas såväl för att framställa kopior för privat bruk som för andra syften ökat. Det har fått till konsekvens att den i lagen angivna beräkningsgrunden för ersättningens storlek

–som utgår från att det finns ett direkt samband mellan en anord- nings lagringskapacitet och hur mycket den används för privat- kopiering – inte längre framstår som aktuell och överensstämmande med de förhållanden som numera råder på marknaden. Det har i praktiken resulterat i att de i lagen angivna ersättningsnivåerna inte

Behovet av en reformerad privatkopieringsersättning

SOU 2022:20

fullt ut har tillämpats. Vilken privatkopieringsersättning som ska betalas har på senare tid i stället fastställts efter långdragna förhand- lingar mellan rättighetshavare och ersättningsskyldiga näringsidkare och genom domstolsavgöranden. Även bestämmandet av vilka anord- ningar som ska anses särskilt ägnade för privatkopiering har orsakat tvist mellan marknadens aktörer. Nuvarande ersättningsordning har därmed blivit både ineffektiv och processdrivande. Det kan noteras att ersättning sedan år 2009, fram till dess att Branschavtalet träffades år 2020, inte alls betalats för vissa anordningar på grund av att aktö- rerna inte kommit överens. Detta har blivit kostsamt, både för berörda aktörer och för staten. Dessutom finns det en risk för att de i lagen fastställda nivåerna har resulterat i att för höga ersättnings- nivåer per anordning, i relation till den privatkopiering som faktiskt har utförts på anordningarna, som utgångspunkt har utkrävts. Mot den bakgrunden, och att begreppet anordningar särskilt ägnade för privatkopiering är brett, kan det inte heller uteslutas att rättighets- havarsidan kan ha fått en starkare utgångsposition än berörda näringsidkare när det kommer till att förhandla om vilka anordningar som ska avgiftsbeläggas och på vilken nivå.

En ny och moderniserad ordning för privatkopieringsersättning måste utformas så att den inte återkommande resulterar i långdragna diskussioner och blir processdrivande. Eftersom staten enligt info- soc-direktivet har ansvar att säkerställa ett effektivt system för privatkopieringsersättning bör inte heller ett för stort ansvar läggas på marknadens parter. Därutöver måste lagstiftningen utformas så att den håller över tid och inte omedelbart blir omodern. Den tekniska utvecklingen, liksom människors privatkopieringsbeteenden och hur det påverkar rättighetshavarna, kommer att fortsätta förändras i snabb takt. Lagstiftningen måste därför vara sådan att förhållanden som kan variera över tid kan beaktas vid tillämpningen. Samtidigt måste den vara förutsebar och rättssäker samt anpassad till verkliga förhållanden och den privatkopiering som faktiskt sker. Den får inte heller leda till en för hög administrativ börda för berörda näringsidkare.

I takt med den tekniska utvecklingen har det också skett stora förändringar när det gäller hur verk och andra prestationer tillgäng- liggörs för allmänheten, konsumeras och privatkopieras. I dag sker mycket av detta inom ramen för olika innehållstjänster som kon- sumenterna betalar för att använda. Mot den bakgrunden har det ifrågasatts om konsumenterna inte betalar två gånger för den kopier-

SOU 2022:20

Behovet av en reformerad privatkopieringsersättning

ing som tjänsterna möjliggör – dels genom en abonnemangsavgift eller ersättning, dels genom ett prispåslag på den anordning som används för att ta del av tjänsten (t.ex. en mobiltelefon). Det har skapat grogrund för att ifrågasätta den nuvarande ordningens legiti- mitet och rimlighet. En ny ersättningsordning måste hantera även detta kopieringsbeteende och klargöra hur den aktuella kopieringen ska ersättas. Inom ramen för den bedömningen måste säkerställas såväl att konsumenterna inte belastas på ett ekonomiskt orimligt sätt, som att rättighetshavarna får den rimliga kompensation som de har rätt till och att lösningen dessutom är förenlig med EU-rätten. Av infosoc-direktivet följer att utgångspunkten för en harmoni- sering av upphovsrätt och närstående rättigheter måste vara en hög skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter har en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet (skäl 9). Av direktivet följer vidare att för att upphovsmännen och de utövande konstnärerna ska kunna fortsätta med sin verksamhet måste de få en skälig ersättning för utnyttjandet av sina verk (skäl 10). Detta bör genomsyra all lagstift- ning inom ramen för direktivets tillämplighet och så även nya bestäm- melser om privatkopieringsersättning. Privatkopieringsersättningen är betydelsefull för kulturskapares försörjning, konstnärliga utveck- ling och för återväxten inom kulturen.

Parallellt med detta måste beaktas att det numera privatkopieras även annat än ljud och rörliga bilder. Dessutom sker kopieringen från andra källor än bara radio, tv och anordningar – inte minst från internet där många verk numera görs tillgängliga för allmänheten. Det kan därför ifrågasättas om flera av de hittillsvarande begränsning- arna i lagen fortfarande är relevanta. Det kan också ifrågasättas om den nuvarande lagstiftningen på ett korrekt sätt fångar upp vilka rättig- hetshavare som drabbas av annat än obetydligt förfång på grund av privatkopieringen och om den nuvarande ordningen alltså alltjämt är förenlig med infosoc-direktivets krav. Mot den bakgrunden bör det övervägas om den ersättningsberättigade kretsen ska vidgas samt om andra typer av anordningar som utgångspunkt ska kunna inkluderas i ordningen.

Sammantaget finns det alltså av flera anledningar skäl att se över regleringen för privatkopieringsersättning så att den bättre kan anpas- sas efter både nu rådande förhållanden och den kommande utveck- lingen på området.

6Kartläggning av privatkopieringsbeteendet på den svenska marknaden

6.1En enkätundersökning har genomförts för att kartlägga privatkopieringen

För att kartlägga i vilken omfattning kopiering för privat bruk före- kommer på den svenska marknaden anlitade utredningen SWECO Sverige AB.

För att samla in uppgifter om den svenska befolkningens kopier- ing för privat bruk användes en webbenkät. Svar inhämtades från cirka 2 700 personer som var 18 år eller äldre. Respondenterna var sådana som ingår i en panel för undersökningar av liknande slag. Panelen består av cirka 90 000 medlemmar som har rekryterats via slumpmässiga urval per telefon med såväl fast som mobil telefoni för att uppfylla det statistiska kravet om sannolikhetsrekrytering.

Svaren är kvoterade med hänsyn till Sveriges befolkningssam- mansättning när det gäller kön och ålder. Det är en lika stor andel kvinnor som män som har besvarat enkäten.

Frågorna i webbenkäten utgår från olika tänkbara konkreta pri- vatkopieringsbeteenden, t.ex. huruvida respondenten har tagit en skärmavbild av en bild eller spelat in ett tv-program när det sänds på tv. Utöver de tänkbara konkreta exemplen på exemplarframställning har respondenterna haft öppna alternativ där de har haft möjlighet att ange andra sätt på vilka de kopierar för privat bruk. Enkäten var uppdelad på fyra delområden:

1.Ljud (musik, radioprogram, poddar, ljudböcker m.m.)

2.Text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, rese- guider m.m.)

Kartläggning av privatkopieringsbeteendet på den svenska marknaden

SOU 2022:20

3.Bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teck- ningar m.m.)

4.Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.)

Enkäten innehöll sammanlagt 30 delfrågor.

Innan svaren samlades in genomfördes en testomgång av webb- enkäten. Testomgången visade att respondenterna förstod frågorna, att de exempel på privatkopieringsbeteenden som webbenkäten ut- går från var relevanta och att det inte förekommer särskilt många andra sätt som privatkopiering sker på. Frågorna i webbenkäten var därför desamma som i testomgången. Att de exempel på privat- kopiering som webbenkäten utgår från är relevanta och de vanligaste bekräftades vidare av de slutgiltiga resultaten av undersökningen.

Utöver att ge svar på vilka sätt kopiering sker, utformades webb- enkäten för att också ge svar på i vilken omfattning privatkopiering förekommer och vilken utrustning som används.

En sammanställning av frågorna i webbenkäten finns som bilaga 3. En sammanställning av resultaten i diagram, tabeller och korta kom- mentarer finns som bilaga 4.

6.2Den privatkopiering som sker

Resultatet av kartläggningen

Kartläggningen visar att 87 procent av de svarande har kopierat mate- rial för privat bruk på ett eller flera av de 30 olika sätt som ingick i enkäten någon gång under de senaste 12 månaderna. Det kan noteras att det inkluderar sådan kopiering som innebär att användaren inom ramen för en tjänst sparar en låt eller ett avsnitt av en serie eller lik- nande lokalt på exempelvis sin mobiltelefon på ett sådant sätt att materialet är tillgängligt med stöd av tjänstens programvara men utan uppkoppling till internet, lite förenklat offline-kopiering. Huruvida sådan kopiering över huvud taget innebär kopiering för privat bruk råder det delade meningar om (se avsnitt 9.1.2). Om offline-kopier- ingen av ljud och rörlig bild exkluderas, sjunker andelen till 84 pro- cent.

Svaren visar på ett mer övergripande plan att yngre personer i någon mån använder fler olika sätt för att kopiera för privat bruk än

SOU 2022:20

Kartläggning av privatkopieringsbeteendet på den svenska marknaden

vad äldre gör. Svaren visar också att de flesta kopierar för privat bruk endast på några få sätt.

När det gäller kopiering av ljud består den största delen av offline-kopiering. Även annan privatkopiering förekommer, t.ex. att spara ner musik från internet. Det förekommer också privatkopier- ing genom att användaren gör en kopia från en fysisk förlaga eller spelar in en sändning i radio. De allra flesta kopierar endast några gånger per år eller några gånger per månad och som regel är det endast ett fåtal verk eller prestationer som kopieras vid varje tillfälle. Det är vanligast att exemplaret sparas i en mobiltelefon, men även många andra medier används, som exempelvis dator och surfplatta.

När det gäller kopiering av text är det vanligast att användaren fotograferar, fotokopierar eller skannar ur en fysisk förlaga. Det förekommer också i relativt stor utsträckning att en skärmavbild tas av texten i en digital förlaga. Även andra sätt förekommer. De flesta kopierar endast några gånger per år och som regel är det endast några få sidor som kopieras vid varje tillfälle. För text är mobiltelefon och dator de vanligaste ställena att spara exemplaren på.

För stillbilder är det vanligast att användaren sparar ner eller tar en skärmavbild av en bild på internet. De flesta kopierar endast några gånger per år och det är endast ett fåtal bilder som kopieras per gång. Exemplaren sparas oftast på en mobiltelefon eller en dator.

Vid en jämförelse mellan de olika delområdena i undersökningen kopieras stillbilder och text i större omfattning än rörlig bild. De som ändå har kopierat rörlig bild har dock gjort det något mer frekvent än när det gäller ljud, text eller stillbild. I vart fall gäller det i fråga om att spela in tv-program när de sänds, spara ner videoklipp från internet eller använda sig av en set-top-box för att spara tv- program. Vid varje tillfälle är det dock endast ett fåtal filmer, avsnitt eller tv-program som kopieras. Exemplaren sparas oftast på mobil- telefon, dator eller set-top-box.

Möjliga förklaringar till resultatet

Från experter i utredningen har det påståtts att tjänsteutvecklingen måste ha fått till effekt att den traditionella privatkopieringen mins- kat. Det framstår i och för sig som rimligt att möjligheten att ta del av upphovsrättsligt skyddat material genom innehållstjänster, via

Kartläggning av privatkopieringsbeteendet på den svenska marknaden

SOU 2022:20

t.ex. streamning och offline-kopiering, borde ha fått till effekt att behovet av att kopiera exemplar för eget bruk på annat sätt minskat.

Istället för att t.ex. kopiera en cd för att lyssna på i bilen eller kopiera ett tv-program för att se på vid ett senare tillfälle, kan materialet numera streamas online via en tjänst.

Möjligen indikerar enkätundersökningen att innehållstjänsternas existens i viss mån minskar behovet av privatkopiering. Av kart- läggningen kan noteras att kopiering av bild är mer utbredd hos befolkningen än annan kopiering. Av de som svarade uppgav 71 pro- cent att de kopierat bild, vilket kan jämföras med ljud, 58 procent, text, 57 procent, och rörlig bild, 47 procent. Ett försiktigt antagande är att förekomsten av avgiftsbelagda tjänster är vanligare inom om- rådet för rörlig bild och för ljud än för bild, vilket kan vara en bidra- gande orsak till att behovet av att på annat sätt kopiera de förstnämnda verkskategorierna framstår som mindre jämfört med vad som gäller för bild. Även den underliggande tillgången till text som användarna betalat för (exempelvis inköpta böcker, inklusive e-böcker samt beta- lade tidnings- och tidskriftsabonnemang) kan förmodas vara större än för bild. Det skulle kunna förklara varför behovet av att privatkopiera framstår som större för bild än för text.

Som noteras i avsnittet ovan visar kartläggningen att andelen av befolkningen som kopierat material för privat bruk minskar från 87 procent till 84 procent om offline-kopieringen av ljud och rörlig bild exkluderas. När det gäller kopiering av ljud är dock offline- kopieringen mer omfattande i jämförelse. Av de som svarade uppgav 58 procent att de kopierat ljud under den aktuella tidsperioden – men om offline-kopieringen exkluderas minskar andelen till 30 pro- cent. Det är alltså tydligt att en betydande andel av kopieringen när det gäller ljud avser offline-kopiering, även om offline-kopieringen kanske inte är så utbredd på andra delområden.

7 Rimlig kompensation

7.1Rättighetshavarnas skada och bedömningen av den rimliga ersättningens storlek

Som konstateras i avsnitt 3.3.2 reglerar infosoc-direktivet både skyl- digheten att ge flertalet rättighetshavare en ensamrätt till exemplar- framställning av sina upphovsrättsligt skyddade verk och alster (artikel 2) liksom möjligheten att göra undantag eller inskränk- ningar i denna ensamrätt (artikel 5). En inskränkning för privat- kopiering får göras under förutsättning att rättighetshavarna får rim- lig kompensation (artikel 5.2.b). När det gäller att bestämma den rimliga ersättningens storlek nämns vissa faktorer att ta hänsyn till i skäl 35 i samma direktiv. Av skälet framgår bl.a. att den rimliga kom- pensationen avser att ge rättighetshavarna skälig ersättning för den användning av deras skyddade verk och alster som sker med stöd av inskränkningen eller undantaget. Vidare anges att vid bedömningen av vad som är en rimlig kompensation bör de särskilda omständig- heterna i varje enskilt fall beaktas. Därutöver markeras att ett värde- fullt kriterium att beakta i sammanhanget är vilken eventuell skada rättighetshavare lidit av åtgärden i fråga. Det anges också att det kan beaktas om rättighetshavare redan erhållit betalning i någon annan form, t.ex. genom licensavgifter, att hänsyn ska tas till användandet av effektiva tekniska åtgärder samt att någon betalningsskyldighet inte behöver uppkomma när förfånget för rättighetshavaren är obetydligt.

EU-domstolen har prövat hur begreppet rimlig kompensation ska tolkas. I ett av avgörandena konstaterar EU-domstolen att den rimliga kompensationen ska sägas utgöra en skälig ersättning för den exemplarframställning av skyddade verk som sker utan rättighets- havarnas tillstånd (EU-domstolens dom i mål C-572/13, Hewlett- Packard Belgium SPRL). I ett annat avgörande konstaterar domsto- len att rimlig kompensation är ett enhetligt unionsrättsligt begrepp

Rimlig kompensation

SOU 2022:20

och att det ska tolkas på samma sätt inom hela gemenskapen. Vidare uttalas att den rimliga kompensationen med nödvändighet måste beräknas med utgångspunkt från den skada som upphovsmännen till de skyddade verken lider till följd av undantaget för privatkopiering. Hur denna skada närmare ska bestämmas eller uppskattas, eller för den delen om den rimliga kompensationen fullt ut ska ersätta skadan, ger domen emellertid inte något direkt svar på. Däremot signalerar domstolen alltjämt att medlemsstaterna har en möjlighet att anta bestämmelser om bl.a. den rimliga kompensationens nivå, inom de ramar direktivet uppställer. I nära anslutning till detta resonemang anger domstolen också att en fysisk persons kopiering för privat bruk ska anses utgöra en handling som är ägnad att medföra skada för den berörda rättighetshavaren. (EU-domstolens dom i mål C-467/08, Padawan, och i mål C-265/16, VCAST Limited.)

Även om medlemsstaterna alltså har lämnats stor frihet att själva bestämma hur den rimliga kompensationen ska bestämmas måste hänsyn ändå tas till de krav som följer av direktivet och den praxis som har utvecklats. Det innebär att den skada som rättighetshavarna orsakas på grund av privatkopieringen – i den mån den går att upp- skatta – är en omständighet som ska beaktas vid beräkningen av kompensationens storlek. Det är dock inte möjligt att med någon större säkerhet fastställa vilken exemplarframställning som sker med stöd av inskränkningen eller vilken skada rättighetshavarna därige- nom orsakas. Bedömningarna i den delen måste därför med nödvän- dighet göras genom grova uppskattningar och antaganden baserade på den information som inhämtas.

Att rättighetshavarnas skada inte mer än så kan eller behöver fast- ställas för att den rimliga kompensationens storlek ska kunna bedömas signaleras i infosoc-direktivet. Där framhålls att rättighetshavarnas eventuella skada på grund av inskränkningen utgör ett värdefullt kri- terium att beakta i sammanhanget. EU-domstolens konstaterande att den rimliga kompensationen ska bestämmas med utgångspunkt i den skada som inskränkning i ensamrätten innebär talar i samma riktning.

Mot denna bakgrund konstaterar utredningen att en rimlig kom- pensation för privatkopiering inte kan jämställas med ett skadestånd. Även om skadan ska ha viss betydelse vid bedömningen av den samlade kompensationens storlek, är avsikten inte att varje enskild rättighetshavares potentiella skada därigenom fullt ut ska ersättas eller att skadan ensamt ska avgöra kompensationens storlek. Stor-

SOU 2022:20

Rimlig kompensation

leken bör i stället framstå som rimlig också i ljuset av att privat- kopior framställs med stöd av en inskränkning i upphovsmännens ensamrätt som ansetts angelägen att införa utifrån ett användar- perspektiv. I sammanhanget måste också beaktas att inskränkningen möjliggör endast ett mycket begränsat förfogande av verk och pres- tationer. Inskränkningen berättigar inte till annat användande av exemplaren än för privat bruk. Detta innebär att nivån på den rimliga ersättningen inte kan jämföras med skälig ersättning som upphovs- männen hade haft rätt till vid ett lagstridigt användande av verken, och som normalt motsvarar den licensavgift som borde ha utgått om licens hade upplåtits (jfr 54 § upphovsrättslagen). Den rimliga ersätt- ningen bör vara lägre.

När den faktiska skadan som rättighetshavarna orsakas på grund av privatkopieringen ska uppskattas måste också beaktas att det har skett betydande förändringar när det gäller på vilket sätt och med vilket syfte privatkopiering numera sker. När kassettersättningen in- fördes kopierades hela cd-skivor och videofilmer, vilket kunde antas ersätta försäljningen av ytterligare exemplar av rättighetshavares verk på ett helt annat sätt än vad den kopiering som sker i dag kan sägas göra. Numera sker kopieringen ofta genom att någon tar en skärmavbild med sin mobiltelefon av ett fotografi, fotograferar några sidor ur en bok eller sparar enstaka låtar på sin dator. Det främsta syftet är inte längre att ersätta ett eventuellt inköp av ett verk, vilket måste få inverkan på bedömningen av vilken skada som kan sägas drabba rättighetshavarna. Det framstår inte som orimligt att privat- kopieringsbeteendet kan komma att fortsätta i denna riktning, vilket i så fall skulle kunna leda till att rättighetshavarnas ekonomiska skada på grund av privatkopieringen kommer att minska i framtiden.

Härutöver måste hänsyn tas till att viss kopiering, som endast leder till ett obetydligt förfång för rättighetshavarna, inte behöver kom- penseras inom systemet för privatkopieringsersättning. Så bedömer utredningen fallet vara vid offline-kopiering och annan redan ersatt kopiering (se avsnitt 9.1.2).

När det gäller hur omfattande offline-kopieringen är så ger resul- tatet av enkätundersökningen inte underlag för att påstå att den är särskilt omfattande överlag. Enligt undersökningen svarar 87 pro- cent att de kopierat material på ett eller flera av de 30 olika sätt som ingick i enkäten under det senaste året. Om offline-kopieringen av ljud och rörlig bild exkluderas, sjunker andelen endast 3 procent-

Rimlig kompensation

SOU 2022:20

enheter till 84 procent. (Se avsnitt 6 och bilaga 4.) Om också annan kopiering som möjliggörs via en tjänst mot betalning exkluderas kommer siffrorna att sjunka något ytterligare. Det kan tala för att den totala rimliga ersättningens storlek bör påverkas i begränsande riktning.

Samtidigt måste beaktas att utredningen föreslår att även privat- kopiering av t.ex. bild och text ska omfattas av ersättningsordningen framöver (se avsnitt 9.1.1 och 9.1.2). Av resultatet av enkätunder- sökningen framgår att kopieringen av den typen av material är bety- dande. Att även privatkopieringen av sådant material ska beaktas inom ramen för bestämmandet av den rimliga ersättningen talar för att den totala kompensationens storlek bör påverkas i höjande rikt- ning.

När det gäller att försöka uppskatta den totala rimliga ersätt- ningens storlek utifrån rättighetshavarnas skada på grund av privat- kopieringen, kommer bedömningen alltså att behöva göras med beaktande av flera olika parametrar och på ett övergripande plan med angivande av schabloner. Att det i princip är upp till medlemssta- terna att på detta sätt bestämma grunderna för och nivån på den rimliga ersättningen – utifrån utgångspunkten att rättighetshavarna ska erhålla rimlig kompensation för den skada de orsakas genom inskränkningen – bekräftas också av EU-domstolens praxis (EU- domstolens dom i mål C-467/08, Padawan). Utredningens slutsats är därför att infosoc-direktivet lämnar ett betydande tolkningsut- rymme till medlemsstaterna att bestämma dels på vilken nivå den rimliga ersättningen ska ligga, dels i vilka fall privatkopieringsersätt- ning enligt lag ska utgå, hur ersättningssystemet ska utformas och när förfånget för rättighetshavarna kan bedömas som obetydligt.1

1Prop. 2004/05:110 s. 129, NJA 2016 s. 490, EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi, samt Anders Olin, lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 26 k §, avsnitt 2.2.1 EU-domstolens tolkningar av begreppet rimlig kompensation, Lexino 2022-02-03, JUNO.

SOU 2022:20

Rimlig kompensation

7.2Vilka ytterligare faktorer bör beaktas vid bedömningen av vad som kan utgöra rimlig ersättning till rättighetshavarna?

Som konstateras i föregående avsnitt kan den skada som upphovs- män och rättighetshavare drabbas av på grund av privatkopierings- rätten av flera skäl inte fastställas med exakthet. Inte heller kan det krävas ett direkt samband mellan storleken på den rimliga ersätt- ningen och den faktiska privatkopiering som sker. Den rimliga ersätt- ningens storlek måste i stället fastställas på ett övergripande plan genom schabloniserade bedömningar.

Genom enkätundersökningen har privatkopieringen som sker i Sverige kunnat kartläggas (se avsnitt 6 och bilaga 4). Experterna som ingår i utredningen drar olika slutsatser av enkätundersökningens resultat. Å ena sidan menar företrädare för rättighetshavarsidan att undersökningen visar en mycket bred och omfattande privatkopier- ing av skyddade verk och att den inte ger belägg för att kopieringen skulle vara liten eller begränsad på något sätt. Å andra sidan menar vissa företrädare för näringsidkarna att undersökningen visar på att den absoluta majoriteten av de tillfrågade personerna privatkopierar i väldigt låg utsträckning.

Som framgår av avsnitt 6.2 visar kartläggningen att 87 procent av den svenska befolkningen kopierat ljud, text, bild eller rörlig bild för privat bruk någon eller några gånger under de senaste 12 månaderna.2 När det gäller hur ofta kopiering skett är det endast en liten andel av befolkningen som kopierat ljud, text och bild dagligen eller några gånger per vecka. Rörlig bild utmärker sig på så sätt att det är en större andel som kopierat denna typ av verk mer frekvent, även om ett färre antal personer har kopierat rörlig bild jämfört med övriga slags verk. Gemensamt för ljud, text, bild och rörlig bild är att de som kopierat oftast också kopierat flest exemplar varje gång. Oav- sett hur resultatet ska värderas, måste slutsatsen ändå bli att en stor majoritet av den svenska befolkningen kopierat för privat bruk i vart fall någon eller några gånger per år. Rätten som sådan att privat- kopiera är med andra ord något som utnyttjats av en stor del av befolkningen årligen, om än i inte så stor utsträckning per person.

2Detta inkluderar s.k. offline-kopiering. Om sådan kopiering exkluderas när det gäller rörlig bild och ljud, sjunker andelen till 84 procent.

Rimlig kompensation

SOU 2022:20

Dessa förhållanden måste beaktas vid fastställande av nivån på kom- pensationen.

Något som också bör tillmätas betydelse vid bestämmande av nivån på kompensationen är hur nivån på privatkopieringsersätt- ningen ser ut i andra länder. Detta förhållande kan vara viktigt att ta intryck av utifrån konkurrensaspekter. Vid en sådan jämförelse bör nivån på kompensation som ska samlas in och utbetalas i Sverige inte ligga på vare sig en högre eller lägre nivå, om det inte finns skäl för det.

På Världsorganisationen för den intellektuella äganderättens, WIPO:s,3 hemsida har det under några år publicerats undersökningar om lagar och praxis för privatkopieringssystem runt om i världen. Undersökningarna har utförts av WIPO och den holländska upp- hovsrättsorganisationen Stichting de Thuiskopie. Sådana undersök- ningar kan tjäna som underlag för jämförelser mellan olika länders ersättningsordningar och ersättningsnivåer. År 2020 utfördes vidare en omfattande studie benämnd Private Copying Global Study 20204 av Stichting de Thuiskopie tillsammans med det internationella för- bundet för författare och tonsättare, CISAC5, samt den internatio- nella organisationen BIEM6.

Tabellen nedan visar ett räkneexempel baserat på uppgifter från studien från år 2020. Tabellen visar vilken privatkopieringsersättning som samlats in i olika länder i förhållande till befolkningsmängd under åren 2016–2018. Det är tveksamt om det går att dra några direkta slutsatser av siffrorna i tabellen, eftersom resultatet kan behöva viktas i förhållande till flera olika omständigheter. T.ex. kan hänsyn behöva tas till teknikutvecklingen i de olika länderna, köp- kraft och konsumtionsvanor samt hur effektiv insamlingen av avgif- terna är i respektive land. Trots dessa osäkerhetsmoment illustrerar ändå tabellen i någon mån hur de olika ländernas insamlade privat- kopieringsersättningar förhåller sig till varandra.

3World Intellectual Property Organization.

4Studien finns tillgänglig på organisationernas respektive hemsida: www.thuiskopie.nl, www.cisac.org och www.biem.org.

5The International Confederation of Societies of Authors and Composers.

6Bureau International des sociétés gérant les droits d’enregistrement et de reproduction mécanique.

SOU 2022:20

Rimlig kompensation

Räkneexempel; insamlad privatkopieringsersättning, svenska kronor per person och år, åren 2016–2018

Land	2016	2017	2018
Befolkningsmängd	Kr/invånare	Kr/invånare	Kr/invånare
Valutakurs	Totalt insamlad	Totalt insamlad	Totalt insamlad
	privatkopierings-	privatkopierings-	privatkopierings-
	ersättning i lokal	ersättning i lokal	ersättning i lokal
	valuta	valuta	valuta

Sverige	8,7	5,7	5,6
10,2 miljoner	89 miljoner SEK	58 miljoner SEK	57 miljoner SEK
Danmark	6,8	6,3	6,3
5,8 miljoner	29 miljoner DKK	27 miljoner DKK	27 miljoner DKK
1,36

Finland	20,2	20,2	20,2
5,5 miljoner	11 miljoner EUR	11 miljoner EUR	11 miljoner EUR
10,12
Norge	8,7	8,9	9,1
5,3 miljoner	47 miljoner NOK	48 miljoner NOK	49 miljoner NOK
0,98

Island	0,8	29,6	37,9
0,4 miljoner	5 miljoner ISK	182 miljoner ISK	233 miljoner ISK
0,065
Belgien	19,4	17,6	15,8
11,5 miljoner	22 miljoner EUR	20 miljoner EUR	18 miljoner EUR
10,12
Frankrike	40,0	39,0	41,8
67 miljoner	265 miljoner EUR	258 miljoner EUR	277 miljoner EUR
10,12
Italien	21,4	21,8	21,6
60,4 miljoner	128 miljoner EUR	129 miljoner EUR	128 miljoner EUR
10,12

Kroatien	2,6	2,9	2,9
4,1 miljoner	8 miljoner HRK	9 miljoner HRK	9 miljoner HRK
1,34
Nederländerna	17,5	25,7	19,3
17,3 miljoner	30 miljoner EUR	44 miljoner EUR	33 miljoner EUR
10,12

Polen	0,5	0,6	0,4
38 miljoner	8 miljoner PLN	10 miljoner PLN	7 miljoner PLN
2,22
Spanien	-	-	8,6
46,8 miljoner			40 miljoner EUR
10,12

Rimlig kompensationSOU 2022:20

Land	2016	2017	2018
Befolkningsmängd	Kr/invånare	Kr/invånare	Kr/invånare
Valutakurs	Totalt insamlad	Totalt insamlad	Totalt insamlad
	privatkopierings-	privatkopierings-	privatkopierings-
	ersättning i lokal	ersättning i lokal	ersättning i lokal
	valuta	valuta	valuta

Tyskland	92,0	40,5	40,6
82,9 miljoner	754 miljoner EUR	332 miljoner EUR	333 miljoner EUR
10,12
Österrike	86,4	23,9	28,4
8,9 miljoner	76 miljoner EUR-	21 miljoner EUR	25 miljoner EUR
10,12

När det gäller siffrorna som avser Sverige måste tas i beaktande att berörda näringsidkare och Copyswede under ett flertal år har tvistat om ersättningsskyldigheten kopplat till främst mobiltelefoner, datorer och surfplattor. Den 6 oktober 2020 slöts emellertid Branschavtalet mellan Copyswede och ElektronikBranschen genom vilket avgifterna för dessa produkter fastställdes. Avtalet har getts retroaktiv verkan från januari 2009. (Se avsnitt 3.2.3.) Uppgörelsen har fått till effekt att en stor summa som avser tiden från år 2009 och framåt kommer att inbetalas från näringsidkarna till Copyswede under år 2021. Exakt vad den sammanlagda summan kommer att uppgå till är ännu inte fastställt. Det kommer att klargöras först i samband med Copyswedes årsredovisning för år 2021. Copyswede bedömer dock att den insamlade privatkopieringsersättningen, under åren 2014–2020 kommer att uppgå till 200–250 miljoner kro- nor per år efter att också den summa som betalats år 2021 fördelats på rätt år. För år 2021 beräknar Copyswede att summan kommer uppgå till 250–300 miljoner kronor. Detta har sin förklaring i att de framförhandlade tarifferna i Branschavtalet höjs från och med den 1 november 2020. Om siffrorna för åren 2016–2018 i räkneexemplet ovan skulle justeras utifrån denna information från Copyswede, skulle insamlad ersättning per år och invånare för Sverige hamna på 19,60–24,50 kronor. År 2021 skulle motsvarande siffra uppgå till mellan 24,50–29,40 kronor.

Även när de gäller andra länder kan motsvarande eller liknande förhållanden föreligga som påverkar siffrorna i räkneexemplet. Som exempel kan nämnas att anledningen till att Tyskland och Österrike

SOU 2022:20

Rimlig kompensation

har jämförelsevis höga siffror år 2016 beror på att organisationerna som administrerar ersättningen i dessa länder, på motsvarande sätt som organisationen i Sverige, fått en större summa pengar som tidigare varit föremål för diskussion inbetald det året. Även Danmarks siffror måste tolkas med viss försiktighet. Danmark har nyligen an- tagit ny lagstiftning om privatkopieringsersättning. I och med det ska den totala privatkopieringsersättningen per år höjas till 93 miljoner danska kronor. Det framgår av en politisk överenskommelse som har legat till grund för hur den nya lagstiftningens tariffer utformats. Överenskommelsen har träffats bl.a. mot bakgrund av att den danska upphovsrättsorganisationen Copydan har väckt talan mot danska staten rörande frågor om den rimliga kompensationens stor- lek. Redan år 2017 fick en oberoende kommitté i Danmark i uppdrag att se över den danska ordningen. Enligt kommitténs bedömning borde den danska privatkopieringsersättningen per år uppgå till omkring 44 miljoner danska kronor.7 (Se avsnitt 4.2.1.) Om den sistnämnda siffran får ligga till grund för samma räkneexempel som ovan landar ersättningen per person och år på 10,30 kronor. Om det politiskt överenskomna beloppet om 93 miljoner danska kronor i stället får ligga till grund för motsvarande räkneexempel hamnar ersättningsnivån på 21,80 kronor per person och år.

Enligt utredningens bedömning finns det goda skäl att utgå ifrån att invånarna i de nordiska länderna har ett jämförbart konsumtions- mönster när det gäller skyddat material och hur privatkopiering sker. Det talar för att ersättningsnivåerna de nordiska länderna emellan inte bör skilja sig alltför mycket åt. Även konkurrensaspekter kan tala för en sådan slutsats.

Vidare kan noteras att den privatkopieringsersättning som sam- lats in i Sverige under de senaste åren, med stöd av Branschavtalet, får anses ligga på en nivå som parterna kunnat acceptera efter de för- handlingar som förts. Även om näringsidkarna menar att de mot bakgrund av lagens hittillsvarande utformning fått en svag position i dessa förhandlingar, anser utredningen att siffrorna ger en indika- tion på vad som utgör en rimlig nivå på ersättningen.

Med utgångspunkt i jämförelsen med andra länders ersättnings- nivåer och storleken på den ersättning som samlats in i Sverige under

7Se Rapport fra Blankmedieudvalget, September 2017, utgiven i september 2017 av danska Kulturministeriet. Rapporten finns tillgänglig på danska Kulturministeriets hemsida www.kum.dk.

Rimlig kompensation

SOU 2022:20

de senaste åren, vilket skett med grund i Branschavtalet, anser utred- ningen att det är rimligt att uppskatta att den totala privatkopierings- ersättningen per år bör uppgå till någonstans i spannet mellan 150 och 300 miljoner kronor.

När det gäller storleken på den rimliga ersättningen kan det dock sammanfattningsvis konstateras att den måste fastställas med be- aktande av flera olika omständigheter (se även avsnitt 7.1). Även om utredningen – utifrån alla relevanta aspekter – skulle kunna göra en grov uppskattning av nivån på den rimliga ersättningens storlek an- ser utredningen inte att det skulle vara vare sig meningsfullt eller ändamålsenligt. Som redovisas i avsnitt 5 anser utredningen att den nuvarande regleringen inte längre motsvarar de förhållanden som råder på marknaden. Det finns därför ett behov av att modernisera den nuvarande lagstiftningen. Ett av huvuduppdragen för utred- ningen är att lämna ett förslag till ersättningsordning som håller över tid. Eftersom människors privatkopieringsbeteenden kommer att fortsätta förändras, liksom den tekniska och ekonomiska utveck- lingen, är det mycket svårt att på någon längre sikt bedöma vad den totala rimliga ersättningen bör uppgå till. En sådan bedömning måste göras med beaktande av de förhållanden som råder för tiden. Utred- ningen föreslår i stället att ersättningen ska bestämmas på ett sätt som gör det möjligt att anpassa den efter förändrade förhållanden på mark- naden. I avsnitt 9.3 lämnar utredningen sitt förslag om hur ersätt- ningen ska bestämmas.

8Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning?

8.1I uppdraget ingår att överväga en offentligrättslig ersättningsordning

I utredningens uppdrag ingår att särskilt analysera förutsättningarna för att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig ersättnings- ordning och bedöma om det är lämpligt. För det fall det bedöms lämpligt att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig ersätt- ningsordning, ska också nödvändiga lagändringar föreslås.

8.2EU-rättens krav

Av infosoc-direktivet följer att de medlemsstater som utnyttjar möjligheten att tillåta kopiering för privat bruk får göra det endast under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation för det förfång de lider (artikel 5.2.b samt skäl 35 och 38).

Enligt praxis från EU-domstolen är det i princip de personer som privatkopierar som är skyldiga att gottgöra rättighetshavarna genom att finansiera den rimliga kompensationen som ska utgå i enlighet med infosoc-direktivet. Det krävs inte att dessa personer verkligen har framställt några privata kopior. Det räcker att viss utrustning har ställts till deras förfogande för att det ska vara motiverat att låta dem bidra till finansieringen av den rimliga kompensationen. Det är inte möjligt att tillämpa avgiften för privatkopiering på t.ex. utrustning som förvärvas av andra personer än fysiska personer och som uppen- bart ska användas för andra syften än för privatkopiering. Juridiska personer kan dock vara skyldiga att utge den rimliga kompen- sationen. Med tanke på de praktiska svårigheter som kan uppkomma vid genomförandet av en ersättningsordning kan det enligt EU-rät-

Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning?

SOU 2022:20

ten vara godtagbart att en avgift tas ut av dem som tillhandahåller utrustning till privatpersoner och att avgiften tas ut innan privat- kopiering äger rum. Det beror på att tillhandahållarna i sin tur kan låta kostnaden för privatkopieringsersättningen få genomslag på priset och att kostnaden på så sätt slutligen hamnar på de privat- användare som köper utrustning. Det är alltså privatanvändare som på så sätt blir de verkliga finansiärerna. Även om medlemsstaterna har rätt att införa ett system som innebär att juridiska personer, under vissa villkor, kan bli skyldiga att finansiera den rimliga kom- pensationen, får ett sådant system – oavsett utformning – aldrig leda till att de till sist får bära kostnaden och därmed blir att betrakta som de verkliga finansiärerna. (EU-domstolens dom i mål C-470/14, EGEDA, p. 27–36 och där hänvisad praxis.)

EU-domstolen har uttalat att bestämmelserna i artikel 5.2.b i info- soc-direktivet i princip inte utgör hinder mot att införa ett system för rimlig kompensation som administreras via den allmänna statsbud- geten. Direktivet utgör dock hinder mot ett sådant system om ersätt- ningen finansieras via samtliga medel som ingår i den allmänna stats- budgeten, och därmed även via alla skattebetalare, inklusive juridiska personer. Ett sådant system kan nämligen inte garantera att det till sist enbart är privatanvändarna som får bära kostnaden för kompensa- tionen. (EU-domstolens dom i mål C-470/14, EGEDA, p. 41 och 42.) Ett offentligrättsligt system behöver dessutom utformas så att det säkerställer att en rimlig kompensation betalas ut till rättighetshavarna och garanterar en effektiv uppbörd.

Enligt EU-domstolen ankommer det alltså – med ovan angivna begränsningar – på medlemsstaterna att besluta om vilka personer som ska finansiera den rimliga kompensationen samt att fastställa formerna för hur ersättningen ska utges.

Det bör vidare noteras att en offentligrättslig ordning också för- utsätter att annan EU-rättslig reglering måste beaktas, t.ex. regler- ingen på skatteområdet. Den direkta beskattningen är i princip en nationell angelägenhet men vissa punktskatter, dvs. den indirekta beskattningen, är harmoniserad. Av de allmänna reglerna i fördraget följer också att skatter inte får ha karaktär av tullar eller av kvanti- tativa importrestriktioner. De får inte heller medföra diskrimine- rande varubeskattning. Även EU:s statsstödsregler måste beaktas. Det innebär bl.a. att nationella skatteregler, som omfattar skatte-

SOU 2022:20

Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning?

frågor vilka inte är harmoniserade, ändå kan vara ogiltiga om de t.ex. är diskriminerande.

8.3Det är inte lämpligt med en statlig ersättningsordning

Bedömning: Det är inte lämpligt att ersätta det nuvarande regel- verket med en statlig ersättningsordning.

Hur skulle en statlig ersättningsordning kunna utformas?

Enligt utredningen går det på ett mer övergripande plan att identi- fiera i vart fall tre alternativ som kan övervägas för en ordning där staten står för privatkopieringsersättningen. Dessa är (1) en punkt- skatt på vissa anordningar, (2) en offentligrättslig avgift på vissa anordningar och (3) en allmän skatt.

Under 1980-talet infördes en skatt på oinspelade ljudkasettband och på inspelade och oinspelade videokasettband (den s.k. kassett- skatten). Skattens konstruktion följde det sedvanliga punktskatte- mönstret. Skattskyldiga var tillverkare och importörer av de varor som bedömts vara skattepliktiga varor. Inledningsvis var skattesat- sen relaterad till kassettens speltid och efter hand var skatten ett visst antal kronor per kassettband. Av inkomsterna från skatten tillföll omkring två tredjedelar statskassan och en tredjedel gick till rättig- hetshavare på musikområdet genom deras organisationer. De medel som tillföll statskassan utgick bl.a. som kulturpolitiska bidrag. Syste- met upphävdes vid utgången av år 1992 med hänvisning till i huvud- sak följande. Det förhållandet att det i närliggande länder gick att köpa kassettband skattefritt hade enligt uppgifter medfört en ökad smuggling av kassettband. Det hade också blivit så att videouthyrare hade möjlighet att avmagnetisera tidigare uthyrda kassettband och sälja dessa i obeskattat skick till lägre priser än i den vanliga handeln. Skattens utformning hade således kommit att medföra vissa konkur- rensneutralitetsproblem. Kassettskatten ansågs i sig inte heller bidra till att stärka upphovsrätten. Det ansågs också att det bör finnas andra sätt att kompensera rättighetshavarna för privatkopieringen av musik och bild. (Se prop. 1989/90:111 s. 179 och 180.)

Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning?

SOU 2022:20

Skatter är i Sverige som regel universella. Det innebär att de tas ut utan att det finns någon särskild, förutbestämd koppling mellan skatteuttaget och ett särskilt användningsområde. Det undantag som finns i dag är public service-avgiften, som är en sorts allmän skatt.

En punktskatt skulle inte direkt belasta privatanvändarna utan näringsidkare, t.ex. tillverkare och importörer av vissa anordningar. I och med att ett sådant system ger möjlighet att föra över kostnaden på privatanvändarna bör det i och för sig anses förenligt med de krav som följer av infosoc-direktivet.

Som regel blir en punktskatt också handlingsdirigerande. Det finns dock inte enligt utredningens bedömning någon anledning att låta en punktskatt på vissa anordningar vara handlingsdirigerande. Det finns alltså inte någon anledning att från statens sida sätta låga punktskatter för att t.ex. främja försäljningen av sådana anordningar som kan an- vändas för privatkopiering eller att sätta höga punktskatter för att t.ex. motverka försäljningen av sådana anordningar. Det skulle dessutom bli svårt att fastställa vilka varor som skulle belastas med en sådan skatt, mot bakgrund av att privatkopieringsbeteendet varierar över tid.

Ett annat tänkbart alternativ vore en offentligrättslig avgift som förutsätter t.ex. köp eller innehav av vissa anordningar. Ett exempel på en sådan avgift är den tidigare radio- och tv-avgiften. Enligt den numera upphävda lagen (1989:41) om finansiering av radio och TV i allmänhetens tjänst var den som hade en tv-mottagare skyldig att betala radio- och tv-avgift (en avgift betalades per hushåll). Ett sär- skilt bolag, Radiotjänst i Kiruna AB, samlade in avgiften och bedrev avgiftskontroll.

Ett liknande avgiftssystem skulle i och för sig anses förenligt med de krav som följer av infosoc-direktivet. Som konstaterades i sam- band med att radio- och tv-avgiften ersattes med en skatt kräver dock ett sådant system i praktiken en komplicerad och kostnadskrä- vande uppbördsmodell (prop. 2017/18:261 s. 23). För att en fysisk person ska kunna faktureras måste någon form av kontroll eller anmälan göras av köp eller innehav av avgiftspliktig utrustning. Det finns en uppenbar risk för att en sådan avgiftskontroll kommer att möta samma kritik från allmänheten som radio- och tv-avgiften. Kontrollfunktionen riskerar att bli omfattande och att uppfattas som integritetskränkande av många, vilket också skulle skada för- troendet för nuvarande ordning som innebär att det finns en rätt för privatpersoner att kopiera för privat bruk. Även i förhållande till en

SOU 2022:20

Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning?

sådan avgift uppstår frågan om vilka anordningar som i så fall skulle medföra avgiftsskyldighet.

Sammantaget framstår det enligt utredningens mening som mycket tveksamt om återinförandet av en punktskatt eller införan- det av en offentligrättslig avgift skulle bli vare sig mer effektivt eller ändamålsenligt.

Ytterligare ett alternativ vore att låta alla med beskattningsbar för- värvsinkomst betala en särskild privatkopieringsavgift, med public service-avgiften som förlaga. Public service-avgiften innebär ett avsteg från den tidigare nämnda principen att skatter är universella. Public service-avgiften betalas av vuxna med beskattningsbar förvärvsin- komst. Avgiften dras tillsammans med övrig skatt. Skatteverket för över medlen till ett särskilt public service-konto i Riksgäldskontoret. Det kontot förvaltas av Kammarkollegiet i ett slutet system separerat från den övriga statsbudgeten. Public service-avgiften används sedan för att finansiera radio- och tv-verksamhet i allmänhetens tjänst och får inte användas till något annat.

Public service-avgiften motiveras av den särskilda ställning som public service har i ett demokratiskt samhälle. Den innebär också att public service kan genomföras med så lite statlig inblandning som möjligt. Ett argument för övergången från radio- och tv-avgiften till en individuell public service-skatt var bl.a. att public service är en kollektiv nyttighet som är till nytta för hela samhället. Därför bör alltså alla i samhället bidra till finansieringen av public service, även de som inte direkt utnyttjar programföretagens utbud. Enligt utred- ningens bedömning har public service en sådan särställning i form av samhällsbärande funktion att den inte i detta sammanhang kan jämföras med möjligheten för var och en att i enlighet med 12 § upp- hovsrättslagen kopiera för privat bruk. En lösning som går ut på att privatkopieringen ska finansieras av alla i samhället framstår alltså inte heller som rimlig.

Det framstår också som tveksamt om det är förenligt med EU- rätten att presumera att samtliga fysiska personer som t.ex. är skatt- skyldiga privatkopierar. Personer som av olika skäl inte är skatt- skyldiga, men som privatkopierar, skulle också falla utanför en sådan reglering. Det framstår inte heller som ett ändamålsenligt alternativ att bygga upp ett system som möjliggör för återbetalning i enskilda fall. Till detta kommer att det inte går att förutse i vilken utsträck- ning rättighetshavarna kommer att påverkas av privatkopieringen i

Är det lämpligt med en statlig ersättningsordning?

SOU 2022:20

framtiden. Ett rimligt antagande är dock att privatkopieringen kan komma att minska i framtiden som en följd av att nyttjandet av skyddade verk i allt större utsträckning sker genom abonnemangs- tjänster. (Se avsnitt 6.2 och 7.1.) Inte heller mot den bakgrunden anser utredningen att det utifrån ett kostnadsperspektiv vore för- svarbart att införa en ny offentligrättslig ordning i form av ett skatte- eller avgiftssystem.

Privatkopieringsersättningen bör även i fortsättningen betraktas som en civilrättslig fråga

Det förhållandet som följer av EU-rätten, att ersättning för privat- kopiering ska härröra från de personer som privatkopierar, kan också anses spegla att ersättningen bör ses som en ersättningsfråga mellan de privatpersoner som privatkopierar och de rättighetshavare vars verk och prestationer blir föremål för kopiering för privat bruk. Det är också med den utgångspunkten den nuvarande civilrättsliga er- sättningsordningen är uppbyggd, även om det finns vissa mellanled

–de näringsidkare som tillverkar och inför vissa anordningar samt insamlande organisationer – för att kunna åstadkomma ett funge- rande system. (Se avsnitt 3.3.) Alla andra typer av upphovsrättsliga ersättningar betraktas också som civilrättsliga ersättningar.

Staten bör i ett sådant fall inte ha någon roll i att driva in ersätt- ningen, annat än med stöd av de regler om fastställande av skulder och indrivande som rättsväsendet och utmätande myndigheter står för. Utifrån det synsättet finns det inte anledning att behandla privat- kopieringsersättningen på något annat sätt än andra civilrättsliga ersättningar. Det finns enligt utredningen därför skäl att även fram- över betrakta privatkopieringsersättningen som en i grunden civil- rättslig ersättningsfråga mellan de privatpersoner som privatkopierar och de rättighetshavare vars verk och prestationer blir föremål för privatkopiering.

Sammanfattningsvis gör utredningen bedömningen att det inte är lämpligt att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig ersätt- ningsordning. Utredningen lämnar därför inte något lagförslag om detta. Det finns däremot skäl för att staten, genom lagstiftning, bör ta ett större ansvar för att det finns ett system som säkerställer att berättigade rättighetshavare får rimlig ersättning.

9En översyn av nuvarande ersättningsordning

9.1Vem ska omfattas av rätten till ersättning?

9.1.1Det bör inte längre vara en förutsättning för ersättningsrätt att verk har sänts ut

i radio eller tv eller har getts ut på anordning

Förslag: Begränsningarna som anger att verk ska ha sänts ut i radio eller tv eller ha getts ut på anordningar genom vilka de kan återges ska tas bort.

Tidigare överväganden

Enligt nuvarande ordning ska näringsidkare som tillverkar eller inför vissa anordningar betala ersättning till de upphovsmän vars verk har sänts ut i radio eller tv eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges.

Skrivningarna tillkom i samband med att kassettersättningen in- fördes. Som konstateras i avsnitt 3.3.1 var syftet med kassettersätt- ningen att i viss mån kompensera upphovsmännen för den i och för sig tillåtna privatkopieringen (prop. 1997/98:156 s. 10). Bakgrunden till detta var att den moderna kopieringstekniken gjort det möjligt att snabbt och billigt framställa kopior av mycket hög kvalitet. Det resul- terade i en ökad privatkopiering som kom att påverka rättighets- havarnas situation ekonomiskt. Privatkopieringen började konkurrera med det av ensamrätten täckta kommersiella mångfaldigandet och rättighetshavarna riskerade att förlora inkomster eftersom försälj- ningen av exemplar av vissa typer av verk och prestationer minskade på grund av detta. (Samma prop. s. 15.) Vid tidpunkten övervägdes

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

om alla verk och prestationer som gjorts tillgängliga för allmänheten borde omfattas av ersättningsrätten. Lagstiftaren ansåg dock att en sådan ordning skulle bära för långt. I stället förordades att rättighets- havare bara skulle ha rätt till ersättning om deras verk hade sänts ut i radio eller tv eller hade getts ut på anordningar genom vilka de kunde återges. Först då ansågs förekomsten av anordningar för ljud- eller bildupptagning (de anordningar som ersättningen skulle knytas till och som användes för exemplarframställning) få ekonomisk betydelse för rättighetshavarna. (Se avsnitt 3.2.3 och prop. 1997/98:156 s. 24.)

År 2001 antogs infosoc-direktivet som, såvitt nu är av intresse, kort sammanfattat anger att medlemsstaterna får ha ett undantag eller en inskränkning för privatkopiering under förutsättning att de rättighetshavare som lider mer än ett obefintligt förfång får en rimlig kompensation (se avsnitt 3.3.2). Vid genomförandet av direktivet konstaterades att bestämmelserna om kassettersättning visserligen inte är inskränkta till någon viss sorts verk (se prop. 1997/98:156 s. 44 och prop. 2004/05:110 s. 129). Samtidigt konstaterades att det bara är upphovsmän till skyddade verk som har sänts ut i radio eller tv eller som har getts ut på anordningar genom vilka de kan återges (t.ex. på cd, videogram eller dvd) som är berättigade till ersättning. Mot den bakgrunden diskuterades återigen om en utvidgning borde göras för att inkludera kopiering av verk som t.ex. tillgängliggjorts på internet eller om skälen för att behålla begränsningarna fortfarande var lika starka. Lagstiftaren konstaterade att det sannolikt skulle bli vanligare att verk enbart gjordes tillgängliga för allmänheten genom att läggas ut på internet, men att det ännu inte var vanligt förekom- mande. Att överväga att ändra bestämmelsen så att kassettersätt- ningen omfattade alla verk som överförts till allmänheten ansågs kräva en mer omfattande analys än som då var möjlig. Lagstiftarens slutsats blev därför att kassettersättningen även fortsättningsvis endast borde omfatta verk som hade sänts ut i radio eller tv eller som hade getts ut på anordningar genom vilka de kunde återges. Det underströks dock att det fanns anledning att fortsätta följa frågan, särskilt vad gällde den fortsatta tekniska utvecklingen. I stället för att utvidga kassettersätt- ningen inskränktes rätten att kopiera verk för privat bruk. Därmed ansågs den svenska regleringen uppfylla kraven enligt infosoc-direk- tivet. (Se prop. 2004/05:110 s. 104–106 och 129–131.)

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

De nuvarande begränsningarna kopplade till radio, tv och anordning ska tas bort

Även om den nuvarande regleringen inte i teorin är inskränkt till vissa typer av verk, så innebär kraven på att verken ska ha sänts ut i radio eller tv eller ha getts ut på anordning genom vilka de kan åter- ges i praktiken att endast vissa typer av verk – och endast vissa grupper av rättighetshavare – getts möjlighet att få privatkopieringsersättning.

Lagstiftaren verkar ha sett framför sig att det helt enkelt är först när verk har sänts ut i radio eller tv eller getts ut på anordning som upphovsmän riskerar att förlora inkomster på grund av privatkopier- ingen, eftersom det påverkar försäljningen av exemplar av deras verk och prestationer. Det faktum att begränsningarna kvarstått oför- ändrade även efter genomförandet av infosoc-direktivet tolkar utred- ningen som att det också är först i dessa situationer som privatkopier- ringen har ansetts kunna få ekonomisk betydelse för upphovsmännen på en sådan nivå, att förfånget inte längre kan påstås vara obetydligt, och att en rätt till privatkopieringsersättning därmed funnits i just dessa situationer.

I dag ser verkligheten annorlunda ut. I takt med den tekniska ut- vecklingen har det skett stora förändringar när det gäller hur verk och andra prestationer tillgängliggörs för allmänheten, konsumeras och kopieras. Av den enkätundersökning som genomförts inom ra- men för utredningen framgår bl.a. att annat än ljud och rörliga bilder numera kopieras i betydande omfattning – även text och bild. Av undersökningen framgår vidare att kopiering numera sker från andra källor än bara radio, tv och anordningar – inte minst från internet och från olika typer av innehållstjänster men också från fysiska för- lagor genom t.ex. kopiering eller skanning.

Trots att det numera är mycket vanligt att även text och bild pri- vatkopieras så är det ovanligt att upphovsmännen bakom dessa kate- gorier av verk får privatkopieringsersättning, eftersom dessa typer av verk sällan sänds ut i radio eller tv eller ges ut på anordningar. Det talar för att inte alla upphovsmän som faktiskt drabbas av privat- kopieringen får ersättning enligt den nu gällande ordningen. Redan mot den bakgrunden finner utredningen att det finns skäl att ifråga- sätta om de nuvarande begränsningarna i lag fortfarande är sakligt motiverade. Det kan också ifrågasättas om nuvarande reglering iden- tifierar de rättighetshavare som drabbas av annat än obetydligt för-

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

fång på grund av privatkopieringen och om den nuvarande ord- ningen alltså alltjämt är förenlig med infosoc-direktivets krav. Det har Bildupphovsrätt i Sverige ifrågasatt redan i samband med genom- förandet av infosoc-direktivet. Utredningens samlade bedömning är att begränsningarna bör tas bort.

9.1.2Upphovsmän som påverkas ekonomiskt av att deras verk privatkopierats ska ha rätt till rimlig ersättning

Förslag: Upphovsmän vars skyddade verk har privatkopierats en- ligt 12 § upphovsrättslagen på ett sådant sätt att det påverkar dem ekonomiskt ska ha rätt till rimlig ersättning. I 12 § ska en defini- tion av privatkopiering införas.

Den ersättningsberättigade kretsen bör definieras teknikneutralt

Liksom hittills, och i enlighet med infosoc-direktivets krav, bör syf- tet med lagstiftningen vara att rättighetshavare vars verk privat- kopierats på ett sådant sätt att deras förfång inte kan anses vara obe- tydligt ska betraktas som ersättningsberättigade. Enkätundersök- ningen visar att inte bara ljud och rörlig bild utan även text och bild privatkopieras i betydande omfattning också från internet och fy- siska förlagor. Det kan därför på goda grunder antas att rättighets- havarna till sådana verk påverkas ekonomiskt av privatkopieringen i en inte obetydlig omfattning. Enligt utredningens bedömning bör det därför säkerställas att sådan privatkopiering inte fortsättningsvis faller utanför ersättningsordningen.

För att åstadkomma det skulle rätten till ersättning även framöver kunna förutsätta att verken ska ha sänts eller getts ut på ett visst sätt, men lagtexten anpassas så att den även inkluderar de ytterligare käl- lor från vilka privatkopiering numera förekommer. Utöver verk som har sänts ut i radio eller tv eller som har getts ut på anordning, skulle även verk som har gjorts tillgängliga för allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verken från en plats och vid en tid- punkt som de själva väljer, eller verk som har spridits till allmänheten, kunna inkluderas. Alternativt skulle de nuvarande begränsningarna helt kunna tas bort och lagtexten i stället ta sikte på alla verk som

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

överförts till allmänheten. En sådan lösning skulle inkludera t.ex. verk som sänts ut på radio och tv eller som har tillgängliggjorts via internet. Genom att också lägga till ”verk som spridits till allmän- heten” i lagtexten skulle även t.ex. verk som sålts i handeln kunna inkluderas. Däremot skulle verk som framförts offentligt (t.ex. en låt eller ett uppträdande som framförts på en konsert) eller som visats offentligt (t.ex. ett konstverk som visats på en utställning) inte be- höva ingå i uppräkningen, bl.a. eftersom resultatet av enkätunder- sökningen inte visar att privatkopiering i någon beaktansvärd om- fattning förekommer i sådana situationer.

En ny ersättningsordning bör dock – så långt som det är möjligt

–vara teknikneutral och hållbar över tid och inte utformas efter det privatkopieringsmönster som för tillfället råder. Utredningens be- dömning är därför att det är mer lämpligt att tydligare knyta an rät- ten till privatkopieringsersättning till regleringen om tillåten privat- kopiering i 12 § upphovsrättslagen. På så sätt blir utgångspunkten att alla upphovsmän och närstående rättighetshavare vars verk i och för sig kan privatkopieras enligt den paragrafen också kan vara aktu- ella för privatkopieringsersättning. (För begränsningar när det gäller närstående rättighetshavare, se dock avsnitt 9.1.3.) För att tydligare koppla ihop bestämmelsen som ger var och en rätt att framställa kopior för privat bruk (12 §) med bestämmelserna som handlar om den ersättning som upphovsmännen har rätt till när deras ensamrätt inskränks genom privatkopiering (26 k–m §§ upphovsrättslagen), bör också en definition av privatkopiering införas i 12 § första stycket. Det innebär inte någon ändring i sak.

Ekonomisk påverkan ska vara en förutsättning för rätt till rimlig ersättning

För att den lagtekniska lösningen som utredningen föreslår inte ska bli för vid behöver andra avgränsningar göras. En grundläggande förutsättning som redan gäller för att ett verk alls ska kunna privat- kopieras och generera en rätt till ersättning är att verket dels ska ha offentliggjorts, dels ska vara en s.k. lovlig förlaga vilket innebär att verket ska ha framställts eller tillgängliggjorts för allmänheten an- tingen med rättighetshavarens samtycke eller med stöd av en in- skränkningsbestämmelse i upphovsrättslagen (se avsnitt 3.2.2). Det framgår av 12 § upphovsrättslagen och bör gälla även framöver.

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

Därutöver bör, i enlighet med infosoc-direktivets krav, endast rättighetshavare vars verk privatkopierats på ett sådant sätt att deras förfång inte kan anses vara obetydligt betraktas som ersättningsbe- rättigade. Liksom hittills bör innebörden av det förstås som att mark- naden för verket eller prestationen i någon beaktansvärd utsträckning ska ha påverkats av den privatkopiering som skett och att privat- kopieringen ska ha haft ekonomisk betydelse för upphovsmannen.

Det går inte att med någon fullständig exakthet fastställa vilka rättighetshavare som påverkas ekonomiskt av privatkopieringen, utan bedömningen måste göras utifrån generella antaganden och på en mer övergripande nivå. I infosoc-direktivet kommer detta bl.a. till uttryck genom att det i skäl 35 anges att den eventuella skadan för rättighetshavarna är ett värdefullt kriterium att beakta när man fast- ställer de närmare bestämmelserna om och den eventuella nivån på den rimliga kompensationen till rättighetshavarna. Det framstår dock som rimligt att utgå från att verk som ingår i en verkskategori som privatkopierats i en inte obetydlig omfattning och som dess- utom har nått en stor grupp människor, också har privatkopierats i sådan omfattning att det påverkar de berörda rättighetshavarna eko- nomiskt. Den ekonomiska påverkan kan ta sig uttryck i att rättig- hetshavarna förlorar försäljnings- eller licensintäkter på att verket i stället har kunnat privatkopieras, inbegripet att deras möjlighet att profitera på verken påverkas negativt eller fördröjs därav. Den eko- nomiska påverkan kan också ta sig uttryck i att rättighetshavarnas möjlighet att profitera på verken helt uteblir eller omöjliggörs på grund av att verken i stället har kunnat privatkopieras. För rättig- hetshavare till t.ex. bilder är den sistnämna situationen inte helt ovanlig. Bilder som en gång tillgängliggjorts på internet går ofta en- kelt att hitta och privatkopiera via sökmotorers tjänster. Det privat- kopieringsbeteendet undergräver förutsättningarna för en kommer- siell marknad för bilder och påverkar på så sätt rättighetshavarna till bilderna ekonomiskt. Inte minst för denna grupp av rättighetshavare är det därför viktigt att också den formen av påverkan beaktas inom ramen för bedömningen av om ekonomisk påverkan föreligger.

Resonemanget borde som utgångspunkt få till effekt att både professionella och icke-professionella upphovsmän kan anses vara ekonomiskt påverkade och aktuella för ersättning, förutsatt att deras verk dels ingår i en verkskategori som privatkopierats i en inte obe- tydlig omfattning, dels har nått en stor grupp människor och t.ex.

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

har spelats mycket på radio eller efterfrågats i stor utsträckning på internet eller i handeln. Däremot kommer upphovsmän till verk som inte nått en stor grupp människor i regel att falla utanför ersättnings- systemet.

En sådan avgränsning som utredningen nu föreslår framstår inte som orimlig eftersom sannolikheten för att verk privatkopieras i nå- gon betydande omfattning sjunker om verken inte når en större grupp av människor. I förhållande till privatpersoners verk och presta- tioner framstår det dessutom som rimligt eftersom det sällan finns en ekonomisk marknad knuten till deras verk som privatkopieringen kan påverka förrän verket nått en större grupp av människor. Som exempel kan nämnas när en enskild person lägger upp privata bilder på sina sociala medieplattformar. Det är i och för sig inte uteslutet att dessa bilder kan privatkopieras. Om det sker får det dock som utgångspunkt inte antas påverka den enskildes möjlighet att profi- tera på bilderna, eftersom en sådan marknad som regel inte förekom- mer eller kan uppstå förrän bilderna nått en stor grupp av människor. Sådana rättighetshavare bör därför inte anses vara ekonomiskt på- verkade och därmed inte heller aktuella för ersättning.

För att undersöka vilka upphovsmän som påverkas ekonomiskt av privatkopieringen kan bl.a. statistik och marknadsundersökningar behöva inhämtas. Av underlaget kan t.ex. behöva framgå vilka verks- kategorier som privatkopierats i en inte obetydlig omfattning samt vilka verk inom respektive verkskategori som nått en stor grupp män- niskor (och som t.ex. spelats, köpts eller efterfrågats i stor omfatt- ning av allmänheten). Flera rättighetshavarorganisationer inhämtar liknande underlag redan i dag för att fördelningen av privatkopier- ingsersättningen till respektive kategori av rättighetshavare, och därefter till enskilda rättighetshavare, i möjligaste mån ska stå i relation till den privatkopiering som faktiskt sker av deras verk (prop. 1997/98:156 s. 34).

Trots att utredningens förslag innebär att fler typer av verk och grupper av rättighetshavare kan vara aktuella för ersättning, måste det inte per automatik innebära att en organisation som har till upp- gift att fördela ersättningen (enligt 26 m § upphovsrättslagen) och dess underorganisationer, behöver förändra sitt sätt att arbeta för att identifiera ersättningsberättigade och fördela privatkopieringser- sättning. Underlaget som inhämtas för att utföra arbetet kan dock behöva breddas och fler rättighetshavarorganisationer kan behöva

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

involveras i arbetet, t.ex. även de som företräder rättighetshavare som skapar bild och text. Därtill kommer nya fördelningsprinciper att behöva tas fram mot bakgrund av det breddade underlaget (se avsnitt 9.4.2).

Även framöver bör målsättningen vara att privatkopieringsersätt- ningen – så långt som det är möjligt – ska förhålla sig till den faktiska privatkopieringen av verk som sker och till den ekonomiska påverkan som detta orsakar hos upphovsmännen. Hur den faktiska privat- kopieringen och den ekonomiska påverkan i praktiken ska undersökas och analyseras är rättighetshavarorganisationerna bäst lämpade att avgöra. Hur det arbetet utförs och hur de bedömningarna görs kan också behöva förändras från tid till annan.

Privatkopieringsersättning enligt lag ska inte utgå om den ekonomiska påverkan är obetydlig

Förslag: En upphovsman som endast påverkas ekonomiskt i obe- tydlig omfattning av privatkopieringen ska inte ha rätt till ersättning.

Enligt den hittillsvarande ordningen för privatkopieringsersättning finns det, inom ramen för näringsidkarnas möjlighet att få sin ersätt- ningsskyldighet nedsatt, utrymme att beakta om upphovsmännen redan kompenserats för kopieringen på annat sätt. I förarbeten anges att möjligheten till nedsättning bl.a. tar sikte på situationen att en konsument i samband med köp av exemplar av upphovsrättsligt skyddade verk också betalar för rätten att framställa ett visst antal kopior av verken. Om t.ex. marknadsundersökningar visar att en del av det material som privatkopieringsersättning betalas för används för kopiering som upphovsmännen tar betalt för i samband med för- säljning, är tanken att parterna ska komma överens om nedsättning av ersättningsskyldigheten. På så sätt ska det alltså undvikas att upp- hovsmännen, utöver redan erhållen kompensation, också får privat- kopieringsersättning och därigenom dubbelkompenseras.1

Sedan den nuvarande ordningen inklusive möjligheten till ned- sättning infördes har den tekniska utvecklingen gått snabbt. Det har

1Prop. 2004/05:110 s. 141 och 142, Ds 2003:35 s. 168 samt Anders Olin, lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 26 l §, avsnitt 2.2 Nedsättningen av ersätt- ningen, Lexino 2022-02-03, JUNO.

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

resulterat i stora förändringar när det gäller hur verk och andra presta- tioner tillgängliggörs för allmänheten, konsumeras och kopieras. Numera sker mycket av detta via tjänster på internet. Utvecklingen tog på allvar fart under mitten av 2000-talet då en marknad för att köpa filer av upphovsrättsligt skyddade verk på internet började växa fram. Som ett exempel kan Apples tjänst iTunes nämnas. Genom iTunes kan användare köpa rätten att permanent ladda ned en låt eller en film på sin dator eller telefon i stället för att köpa ett fysiskt exemplar i form av t.ex. en cd eller en dvd. Det köpta innehållet (filen) är vanligtvis föremål för tekniska kopieringsspärrar. Utöver den första tillgången till filen och rätten att ladda ned en första kopia, brukar i köpet också ingå en licensierad rätt för användaren att fram- ställa ett visst antal ytterligare kopior av filen. Under senare år har även streamningstjänster blivit vanliga. Det är innehållstjänster som distribuerar upphovsrättsligt skyddat material genom s.k. stream- ningsteknik via internet. Det innebär att användaren kan titta eller lyssna på verk i realtid utan att några permanenta kopior av verket skapas på användarens anordning. Däremot skapas tillfälliga och flyktiga s.k. streamningskopior på användarens enhet som gör det möjligt för användaren att över huvud taget kunna titta på eller lyssna till verket.2 För att använda en streamningstjänst tecknar kon- sumenten vanligtvis ett abonnemang. Mot betalning av en avgift får användaren sedan en licens som ger denne rätt att ta del av innehållet inom tjänsten. Även kostnadsfria tjänster förekommer dock, inte säl- lan med inslag av reklam. Utöver rätten att streama material från tjänsten ingår ofta i abonnemanget en rätt för användaren att fram- ställa s.k. offline-kopior av materialet som tjänsten tillhandahåller. Med hjälp av offline-kopiorna kan användaren sedan ta del av tjäns- tens material utan uppkoppling till internet, vilket t.ex. kan vara an- vändbart för den som vill lyssna på en spellista eller en ljudbok under en flygresa trots att mobiltelefonen är i s.k. flygplansläge. Det är som regel streamningstjänsten som styr över hur offline-kopiorna kan användas, t.ex. över var kopiorna sparas på användarens anordning och hur länge kopiorna finns tillgängliga för användaren. När använ- daren inte längre abonnerar på tjänsten blir offline-kopiorna otill- gängliga för användaren.

När konsumenter tar del av upphovsrättsligt skyddat material via denna typ av tjänster framställs alltså mer eller mindre permanenta

2För närmare beskrivning av s.k. tillfälliga kopior se prop. 2004/05:110 s. 89.

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

kopior av materialet. Kopplat till den exemplarframställningen kan olika frågor om privatkopiering aktualiseras. När det gäller tillfälliga streamningskopior som uppstår när användaren tittar på ett verk i realtid via streamningstjänster kan det ifrågasättas om kopiorna är att betrakta som privatkopior eller om de i stället är s.k. tillfälliga exemplar som är tillåtna att framställa med stöd av inskränkningen i 11 a § upphovsrättslagen. Enligt den inskränkningen, som bygger på artikel 5.1 i infosoc-direktivet som är tvingande, får var och en fram- ställa tillfälliga exemplar av verk, om framställningen utgör en inte- grerad och väsentlig del i en teknisk process och om exemplaren är flyktiga eller har underordnad betydelse i processen. För att in- skränkningen ska vara tillämplig krävs dessutom att exemplaren inte får ha självständig ekonomisk betydelse och att det enda syftet med framställningen är att möjliggöra antingen överföring i ett nät mellan tredje parter via en mellanhand eller s.k. laglig användning. Förar- betsuttalandena när det gäller tolkningen av begreppet självständig ekonomisk betydelse är knapphändiga (prop. 2004/05:110 s. 381). Även tillgången till EU-rättslig praxis i frågan är begränsad (se främst EU-domstolens dom i de förenade målen C-403/08 och C-429/08, Football Association Premier League Ltd, och i mål C-302/10, Info- paq International A/S). Enligt utredningens bedömning framstår det emellertid inte som uteslutet att tillfälliga streamningskopior som framställs vid laglig och avtalsenlig streamning via betaltjänster saknar självständig ekonomisk betydelse och även i övrigt uppfyller vad som krävs för att den aktuella inskränkningsbestämmelsen ska vara till- lämplig. Det skulle i så fall innebära att kopiorna är tillåtna att fram- ställa med stöd av inskränkningen i 11 a §. Regleringen i 11 a § torde utgöra ”lex specialis” i förhållande till inskränkningen för framställning av exemplar för privat bruk i 12 §. Kopplat till artikel 5.1 i infosoc- direktivet, som ligger till grund för inskränkningen i 11 a §, före- skrivs inte heller någon sådan rätt till rimlig kompensation för privatkopiering som föreskrivs i artikel 5.2 i samma direktiv. Mot den bakgrunden skulle slutsatsen alltså kunna bli att nu diskuterade streamningskopior inte ska betraktas som privatkopior och generera en rätt till privatkopieringsersättning. Ytterst kommer det dock bli upp till EU-domstolen att avgöra den frågan.

Även när det gäller offline-kopior kan det diskuteras om dessa ska omfattas av privatkopieringssystemet. Bland utredningens experter har det rått delade meningar om huruvida offline-kopior ska betraktas

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

som privatkopior eller inte. Argumenten som anförts till stöd för att de inte är privatkopior har sin grund i att kopiorna inte skulle upp- fylla de krav på en privatkopia som fastställts i artikel 5.2.b i infosoc- direktivet. Eftersom artikeln tar sikte på en inskränkning i rättig- hetshavarnas ensamrätt till exemplarframställning har det dessutom hävdats att direktivets bestämmelser i denna del ska tolkas restriktivt. Exempelvis har det påståtts att offline-kopior inte framställs av en fysisk person utan av en tjänstetillhandahållare på en användares begä- ran. Mot bakgrund av att kopiorna endast sparas under en begränsad tid, under de villkor och på den plats som tjänstetillhandaren be- stämmer, har det vidare påståtts att användaren inte får en sådan äganderätt till eller kontroll över kopiorna som artikel 5.2.b i info- soc-direktivet förutsätter. Abonnentens tidsbegränsade rätt att an- vända offline-kopiorna har därför i stället liknats vid en nyttjande- rätt till ett hyrt material som streamningstjänsten alltjämt har full kontroll över.

Till stöd för att offline-kopior är att betrakta som privatkopior har bl.a. anförts att det endast är tekniken för tillgängliggörande och kopiering som förändrats, men att digitala kopior från digitala förla- gor alltjämt är privatkopior. Vidare har det påståtts att privatperso- nerna i fråga fortfarande är de som initierar och genomför offline- kopieringen samt att det för tillämpningen av privatkopierings- inskränkningen är irrelevant om privatpersonen erhåller äganderätten till kopiorna eller hur länge privatpersonen kan använda offline- kopiorna.

Frågan om offline-kopior är att betrakta som privatkopior eller inte har endast berörts i ett fåtal svenska domstolsavgöranden. I en dom från Södertörns tingsrätt, som parterna senare begärt undan- röjd i samband med en förlikning, konstaterade domstolen att off- line-kopior är att betrakta som privatkopior. Till grund för sitt reso- nemang angav tingsrätten bl.a. att den enskilde själv får anses vara den som framställt kopiorna på sin anordning och att domstolen inte funnit förutsättningar att beakta att kopian inte tillhör användaren.3 Även i ett avgörande från Patent- och marknadsöverdomstolen har domstolen konstaterat att nedladdning av radio- och tv-utsändningar

3Se Södertörns tingsrätts dom den 18 december 2018 i mål T 9826-13.

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

som lagts ut på internet kan omfattas av inskränkningen i 12 § upp- hovsrättslagen och alltså vara att betrakta som privatkopior.4

Det kan konstateras att regelverket, som ligger till grund för be- dömningen av om offline-kopiering är att betrakta som privatkopiering eller inte, infördes innan det blev vanligt att streama och offline-kopiera upphovsrättsligt skyddat material från digitala innehållstjänster. Varken reglerna eller övervägandena bakom dessa har därför sin utgångspunkt i ett sådant kopieringsbeteende. Även i denna del kommer det därför ytterst bli upp till EU-domstolen att avgöra om offline-kopiering ska betraktas som privatkopiering enligt artikel 5.2.b eller inte.

Om det framöver klargörs att de nu aktuella formerna av offline- kopiering och streamning inte är att betrakta som privatkopiering ska den kopieringen givetvis inte beaktas eller ersättas inom ramen för privatkopieringssystemet. Än så länge får rättsläget emellertid betraktas som oklart. Mot den bakgrunden anser utredningen att en ny ersättningsordning bör utformas så att den inte riskerar att bli inaktuell på grund av eventuella ställningstaganden från EU-dom- stolen som rör dessa frågor. Utredningen kommer därför i den fort- satta genomgången att utgå ifrån att offline-kopiering liksom stream- ning kan vara att betrakta som privatkopiering, även om dessa frågor alltså ännu inte avgjorts.

Även om offline-kopiering och streamning skulle vara att be- trakta som privatkopiering, kan det dock ifrågasättas om rättighets- havarna ska ha rätt till privatkopieringsersättning enligt lag för den kopieringen. Skälen som anförts till stöd för att ersättningsrätt inte ska föreligga har huvudsakligen varit följande. För att en stream- ningstjänst ska ha rätt att tillhandahålla en upphovsmans verk till sina användare, genom streamning och offline-kopiering, måste till- stånd inhämtas från berörda upphovsmän. För den användning av verken som tjänsten därefter möjliggör betalar streamningstjänsten viss ersättning till upphovsmannen. Ersättningen kan utgå som en avtalad licensavgift baserad på användarnas faktiska nyttjande av ver- ken och alltså ha en konkret koppling till hur verken streamas och offline-kopieras av tjänstens kunder. Ersättningen kan även utgå som en engångsbetalning. Mot bakgrund av att rättigheterna klare- rats och ersättning utgått har det påståtts att upphovsmännen skulle bli överkompenserade om de både fick ersättning från streamnings-

4Se Svea hovrätt, Patent- och marknadsöverdomstolens dom den 22 december 2016 i mål PMT 10135-15.

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

tjänsten och dessutom privatkopieringsersättning med stöd av lag. På motsvarande sätt har det påståtts att konsumenterna i dag får be- tala två gånger för den kopiering som tjänsterna möjliggör. De får dels betala en abonnemangsavgift för att kunna streama och offline- kopiera, dels ett extra prispåslag på den anordning som de använder för att ta del av tjänsten (t.ex. en mobiltelefon) som tas ut med stöd av reglerna för privatkopieringsersättning. Ett liknande ifrågasät- tande kan föras i förhållande till den kopiering som tjänster liknande iTunes tar betalt för och som beskrivits inledningsvis i detta avsnitt.

Frågan om huruvida sådan kopiering som sker med upphovsmän- nens tillstånd och som ersätts på annat sätt kan och bör hanteras inom ramen för privatkopieringssystemet är komplex. Skrivningarna i skäl 35 i infosoc-direktivet kan tolkas som att direktivet förutsätter att det ska göras avdrag för avtal om licensierat bruk och att ingen särskild privatkopieringsersättning behöver utgå, förutsatt att rättig- hetshavaren redan erhållit ersättning på något annat sätt, t.ex. genom licensavgifter, eller om rättighetshavarens förfång kan bedömas som obetydligt.

Genom ett antal domar från EU-domstolen kompliceras emeller- tid bilden. I domarna har EU-domstolen uttalat att i de fall en med- lemsstat har beslutat att rättighetshavaren inte ska ha rätt att tillåta privatkopiering, saknar ett eventuellt tillstånd från rättighetshavaren rättsverkan i den medlemsstaten. EU-domstolen har i samband där- med uttalat att ett sådant tillstånd inte heller har någon inverkan på den skada som rättighetshavaren åsamkas som en följd av beslutet att ensamrätten inte ska gälla och därför inte kan påverka den rimliga kompensationen. Det innebär enligt EU-domstolen att ett tillstånd från en rättighetshavare att använda filer av dennes verk inte påver- kar skyldigheten att betala rimlig kompensation för sådant mång- faldigande som i enlighet med artikel 5.2.b i infosoc-direktivet utförs med hjälp av sådana filer och att tillståndet inte i sig kan ge upphov till någon skyldighet för användaren av de aktuella filerna att betala kompensation till den aktuella rättighetshavaren. (Se bl.a. EU-dom- stolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi, och i de förenade målen C-457/11 och C-460/11, VG Wort m.fl.) I ytterligare ett av- görande har EU-domstolen klargjort att unionsrätten utgör hinder för nationella bestämmelser som gör det möjligt för en upphovsman att avstå från sin rätt till rimlig kompensation (EU-domstolens dom i mål C‑277/10, Martin Luksan).

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

Domarna har gett upphov till flera alternativa tolkningar. En tolkning går ut på att avtal om att tillåta privatkopiering ska anses ogiltiga, och att sådan kopiering som ändå tillåtits av rättighetshava- ren därför måste ersättas inom ramen för privatkopieringssystemet. En annan tolkning går ut på att frågan om huruvida ett avtal om att tillåta privatkopiering är giltigt eller inte beror på hur den nationella inskränkningen ser ut, dvs. om rättighetshavaren har getts rätt att tillåta privatkopiering eller inte. En ytterligare synpunkt som fram- förts med anledning av domarna går ut på att avtalsbaserad kopiering typiskt sett ändå faller utanför inskränkningar för privatkopiering, t.ex. på grund av att fler än några få kopior framställs samt att det är tjänsteleverantören och inte privatanvändaren som framställer kopi- orna. Det förekommer också resonemang om att erlagd betalning för kopiering i vart fall borde kunna få till konsekvens att ytterligare privatkopieringsersättning inte behöver betalas mot bakgrund av ar- gumentation om obetydligt förfång och minimal skada. Därutöver har det påpekats att avgörandena i fråga inte tar sikte på situationer där innehållstjänster tillhandahållit och tagit betalt för både det upp- hovsrättsligt skyddade materialet och möjligheten att kopiera detta, och att det därför inte går att dra några säkra slutsatser om t.ex. off- line-kopiering utifrån avgörandena.5

Som konstateras inledningsvis verkar tanken enligt gällande natio- nell rätt vara att den kopiering som en rättighetshavare tillåtit inom ramen för t.ex. en tjänst slutligen inte ska rendera i en rätt till privat- kopieringsersättning. Inställningen har sin bakgrund i att inskränk- ningen i 12 § upphovsrättslagen om exemplarframställning för privat bruk enligt svensk rättsuppfattning ansetts vara dispositiv i den bemärkelsen att parterna i ett avtalsförhållande kan bestämma att andra regler ska gälla dem emellan. Om upphovsmän i avtal tillåter att exemplarframställning får ske, har antagandet därför varit att de därefter framställda kopiorna framställs med stöd av avtalet och inte med stöd av inskränkningen – och att kopiorna, som det får förstås, därmed inte är att betrakta som privatkopior utan licensierade

5För en genomgång av olika tolkningsteorier se t.ex. Betenkning Kulturdepartementet, Pri- vatkopiering, den 10 september 2020 av professor dr. juris Ole-Andreas Rognstad vid Institu- tet for privatrett/Senter for europarett vid Universitet i Oslo. För närmare information om betänkandet se avsnitt 4.2.3, fotnot 7.

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

kopior.6 Enligt svensk rätt har det också ansetts möjligt att avtals- rättsligt begränsa möjligheten att framställa kopior för privat bruk.7 Enligt utredningens bedömning är det i nuläget svårt att dra några säkra slutsatser om vilken räckvidd EU-domstolens ovan nämnda domar har, och om den ovan beskrivna rättsuppfattningen fullt ut går att förena med domarna eller inte. Tills rättsläget klarnat bedö- mer utredningen emellertid att det är säkrast att låta de fortsatta reso- nemangen ta höjd för att en rättighetshavares tillstånd till kopiering i sådana situationer som nu är av intresse, kan sakna rättsverkan. Det skulle i så fall innebära att tillståndet inte kan få till effekt att kopiornas karaktär ändras från att betraktas som privatkopior till licensierade kopior. Kopior som framställs inom ramen för inne- hållstjänster ska i så fall anses framställda med stöd av inskränk- ningen och betraktas som privatkopior – även om det också finns ett bakomliggande tillstånd från rättighetshavaren i avtal som ger tjänste- användaren rätt att framställa kopiorna. Att EU-domstolen dess- utom uttalat att ett sådant tillstånd från rättighetshavarna inte har någon inverkan på den skada som rättighetshavarna åsamkas som en följd av beslutet att ensamrätt inte ska gälla, och att tillståndet följ- aktligen inte kan påverka den rimliga kompensationen och skyl- digheten att betala sådan ersättning, skulle enligt utredningen inne- bära att tillståndet inte heller kan få till effekt att rättighetshavaren därmed förlorar eller avtalar bort sin rätt till rimlig kompensation som sådan (jfr även med EU-domstolens dom i mål C-277/10, Martin Luksan). Det torde också innebära att rättighetshavarna inte kan sägas lida någon skada på grund av själva tillåtelsen till privat- kopiering som gjorts i avtal – eftersom kopiorna ändå hade varit til- låtna att framställa med stöd av inskränkningen och ska kompenseras som en följd av det. Däremot finner utredningen inte att domarna ute- sluter att det, vid värderingen av vilken skada rättighetshavarna lidit till följd av den aktuella kopieringen, fortfarande kan tas hänsyn till de faktiska förhållandena, och beaktas att rättighetshavarna har mot- tagit betalning i någon annan form. Domarna utesluter inte heller att det förfång som rättighetshavarna lidit på grund av kopieringen i så- dana situationer kan bedömas vara obetydligt (jfr skäl 35 i infosoc-

direktivet).

6Anders Olin, lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, 26 l §, avsnitt 2.2.1 Annan kompensation, Lexino 2022-02-03, JUNO.

7Olsson, Henry, Copyright, Svensk och internationell upphovsrätt, 2020, JUNO, under rubriken 6, Möjligheten att fritt nyttja skyddade verk.

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

Mot bakgrund av detta anser utredningen att slutsatsen alltså fortfarande kan bli att rättighetshavarna i nu aktuella situationer inte ska vara berättigade till privatkopieringsersättning enligt lag för den kopiering som sker inom ramen för tjänsterna. Att det enligt infosoc- direktivet finns ett betydande tolkningsutrymme att i nationell rätt bestämma t.ex. när privatkopieringsersättning enligt lag ska utgå ger ytterligare stöd åt den slutsatsen (se avsnitt 7.1). Att EU-domstolen konstaterat att medlemsstaterna, trots att rimlig kompensation ska vara ett enhetligt unionsrättsligt begrepp, alltjämt har möjlighet att, inom de ramar som direktivet och unionsrätten uppställer, anta nationella bestämmelser om bl.a. nivån på den rimliga kompensa- tionen talar i samma riktning. Likaså att domstolen har slagit fast att den rimliga kompensationen med nödvändighet måste beräknas med utgångspunkt från den skada som upphovsmännen till de skyddade verken lider. (EU-domstolens dom i mål C-467/08, Padawan SL.) Domstolen har dessutom understrukit att det ingår i medlemsstater- nas utrymme för skönsmässig bedömning att fastställa när ett för- fång på grund av kopiering kan kvalificeras som obetydligt i den me- ning som avses i skäl 35 i direktivet, förutsatt att andra situationer som kan likställas med de nu beskrivna behandlas på ett likartat sätt enligt principen om likabehandling (EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi).

Att redan erlagd betalning för kopiering i vart fall på detta sätt bör kunna beaktas framstår också som rimligt enligt andra domar från EU-domstolen som signalerar att systemet för privatkopiering är tänkt att ersätta sådan privatkopiering som sker utan tillstånd, och att syftet inte är att skapa en situation där rättighetshavarna får dub- bel kompensation (EU-domstolens dom i de förenade målen C-457/11 och C-460/11, VG Wort m.fl., samt i mål C-467/08, Padawan SL). Att inte heller Finland eller Danmarks ersättnings- ordningar ersätter offline-kopiering eller licensierad kopiering talar likaså för att det är en riktig slutsats. Vidare kan noteras att Högsta domstolen i ett avgörande, som meddelats efter att de ovan nämnda domarna från EU-domstolen kommit, inte uteslutit att redan erhållen kompensation alltjämt kan påverka ersättningsskyldigheten och där- med även ersättningsrätten (jfr NJA 2017 s. 1164 p. 44).

Om det inte skulle finnas en möjlighet att på detta sätt beakta redan erlagda betalningar för kopiering, kan utredningen konstatera att det skulle leda till tydliga fall av både dubbel ersättning och

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

betalning. Ett illustrativt exempel på ett sådant fall är två länder där det ena landet har en inskränkning för privatkopiering (land A), medan det andra landet inte har det (land B). I båda länderna finns tjänsten iTunes som kunder köper upphovsrättsligt skyddat material från inklusive rätten att göra kopior av materialet. I land B skulle rättighetshavarna i en sådan situation endast ha rätt till ersättning enligt avtal och konsumenterna skulle enbart behöva betala för an- vändningen på det sättet. I land A däremot skulle rättighetshavarna i en sådan situation ha rätt både till ersättning enligt avtal samt till privatkopieringsersättning – och konsumenterna skulle alltså behöva betala för kopieringen både via avtalet om licens samt via privat- kopieringsordningen genom ett högre pris på anordningar. Enligt utredningens bedömning framstår det som orimligt att detta skulle vara tanken med EU-domstolens domar. De som skulle drabbas av ett sådant system är konsumenterna. Det framstår som olämpligt då konsumenterna är den grupp av berörda aktörer i systemet som har den svagaste förhandlingspositionen. Att inte ta hänsyn till deras situation skulle enligt utredningens bedömning skapa grogrund för ett ifrågasättande av ersättningsordningens legitimitet, och slutligen skulle det kunna rubba den avvägda balans som reglerna om privat- kopiering och rimlig kompensation är tänkta att bygga på.

Så länge EU-domstolen inte tagit uttrycklig ställning i frågan är utredningens bedömning därför att de särskilda omständigheterna som är förknippade med offline-kopiering och annan redan ersatt kopiering där tjänsten både tillhandahåller det skyddade materialet och möjligheten att kopiera detta (t.ex. streamningstjänster och tjänster liknande iTunes) kan och bör beaktas inom ramen för er- sättningssystemet för privatkopiering. Av lagtexten bör det därför framgå att privatkopieringsersättning inte ska utgå om en upphovs- man påverkas ekonomiskt i endast obetydlig omfattning av privat- kopieringen. Därmed tydliggörs att om en rättighetshavare redan kan sägas ha fått kompensation, t.ex. i form av en licensavgift eller en ersättning från en tjänsteleverantör för att dennes verk har an- vänts genom nedladdning, kopiering eller offline-kopiering via tjäns- ten, eller om upphovsmannens förfång kan sägas vara obetydligt, ska det kunna få till effekt att någon särskild rätt till ersättning för pri- vatkopiering enligt den nu föreslagna ordningen inte ska anses före- ligga för den kopieringen. Antingen kan bedömningen i en sådan situation bli att rättighetshavaren redan har erhållit en rimlig kom-

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

pensation och att ersättning enligt lag därför inte behöver utgå. Eller så kan det förfång som rättighetshavaren lidit till följd av kopier- ingen bedömas som så obetydligt att det inte berättigar till någon ersättning enligt lag, eftersom det endast leder till en obetydlig eko- nomisk påverkan. En ytterligare fördel med utredningens föreslag till lösning i denna del är att en lagtext som formuleras på det sättet alltjämt öppnar upp för en anpassad tolkning av bestämmelsen, för det fall att EU-domstolen skulle komma med ytterligare klargöran- den som rör rätten till privatkopieringsersättning för offline-kopior samt annan redan ersatt kopiering.

Även om en rättighetshavare med hänvisning till det ovan anförda inte ska anses vara berättigad till privatkopieringsersättning enligt lag för den kopiering som sker inom ramen för nu aktuella tjänster, kan sådan rätt till ersättning föreligga för den privatkopiering av rät- tighetshavarens verk som sker utanför tjänsterna. Om det på en marknad för en viss sorts verk är vanligt att tillhandahållandet och konsumtionen av verken sker via innehållstjänster från vilka rättig- hetshavaren kan anses ha erhållit betalning också för kopiering kan bedömningen dock bli en annan. Den övriga privatkopieringen av verken som sker utanför avtalens tillämpningsområde kan i en sådan situation vara så begränsad att den endast får anses medföra en obe- tydlig ekonomisk påverkan på rättighetshavaren. Om så är fallet kan slutsatsen bli att rättighetshavaren inte bör vara berättigad till ytter- ligare ersättning enligt ersättningsordningen.

Utredningen anser att det inte är möjligt för en organisation som har att administrera och fördela privatkopieringsersättning att i varje enskilt fall bedöma om en enskild rättighetshavare har påverkats ekonomiskt i endast obetydlig omfattning av viss kopiering. Det skulle krävas mycket information från rättighetshavarna för att när- mare kunna undersöka om dessa redan har fått kompensation för viss kopiering eller om deras förfång på grund av kopieringen varit obetydligt. Det skulle vara svårt att inhämta den sortens information från alla berörda rättighetshavare och det skulle vara betungande för organisationen att hantera och analysera informationen i varje en- skilt fall. Bedömningen av om en rättighetshavare kan anses vara ekonomiskt påverkad av kopieringen i endast obetydlig omfattning måste därför med nödvändighet göras utifrån mer övergripande an- taganden på gruppnivå.

100

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

När det gäller innehållstjänster som både tillhandahåller ett upp- hovsrättsligt skyddat material och en möjlighet att enkelt kopiera materialet (t.ex. streamningstjänster som tillhandahåller skyddat in- nehåll samt en möjlighet till offline-kopiering, men även tjänster lik- nande iTunes som tekniskt spärrar materialet men upplåter en rätt att kopiera i viss omfattning) menar utredningen därför att det som utgångspunkt kan förutsättas att berörda rättighetshavare redan har fått betalning i någon annan form och att den kompensationen får betraktas som en rimlig ersättning för den kopiering som tjänsten möjliggör. Det kan i dessa situationer också förutsättas att det even- tuella förfång som rättighetshavaren lider på grund av kopieringen i fråga, och den ekonomiska påverkan därav, är obetydlig. För den kopiering som sker inom ramen för en innehållstjänst ska utgångs- punkten alltså vara att ytterligare privatkopieringsersättning enligt lag inte ska utgå.

Därmed menar utredningen inte att rättighetshavaren ska anses ha överlåtit sin rätt till privatkopieringsersättning. Tvärtom är ut- gångspunkten alltjämt att alla rättighetshavare vars verk privatkopie- ras enligt 12 § upphovsrättslagen har rätt till rimlig ersättning. I dessa situationer är bedömningen dock att infosoc-direktivet inte kräver att privatkopieringsersättning enligt lag ska utgå.

För att avgöra om rättighetshavares verk främst tillgängliggjorts via sådana innehållstjänster som beskrivits ovan eller om tillgänglig- görandet också skett på andra sätt kan en organisation som har att ansvara för administrationen och fördelningen av ersättningen be- höva inhämta marknadsundersökningar. Det är inte uteslutet att marknadsundersökningar också kan behöva inhämtas för att avgöra om rättighetshavare på andra sätt kan anses ha blivit kompenserade eller endast obetydligt påverkade av kopieringen. Därutöver bör i vart fall en möjlighet finnas för organisationen att begära in den in- formation som kan behövas från rättighetshavarna för att göra be- dömningar i denna del. (Se avsnitt 9.4.2.)

En alternativ lösning som skulle klargöra att offline-kopiering och redan ersatt kopiering inte ska berättiga till privatkopierings- ersättning enligt lag, vore att i 12 § upphovsrättslagen ange att första stycket i den paragrafen inte ska gälla för kopior som framställs inom ramen för avtalssituationer. En sådan lösning menar utredningen alltjämt framstår som förenlig med infosoc-direktivet, som i detta sammanhang enbart torde sätta de yttre ramarna för inskränkningen

101

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

och inte omöjliggöra att inskränkningen kan begränsas. Med ett så- dant förslag till lösning skulle dock mycket av den flexibilitet som utredningens faktiska förslag ger i denna del gå förlorad. Nya privat- kopieringsbeteenden skulle med en sådan lösning inte kunna falla utanför ersättningssystemet utan att ytterligare justeringar först görs i 12 §. Därmed skulle lösningen också gå emot det övergripande syftet med utredningens förslag som i möjligaste mån är att åstadkomma en teknikneutral och framtidssäkrad lagstiftning på området. Mot den bakgrunden, och att det inte ingår i utredningens uppdrag att närmare överväga eller föreslå några förändringar i 12 §, lämnar utredningen inte något sådant förslag.

9.1.3Bör några ytterligare grupper av närstående rättighetshavare få rätt till ersättning?

Förslag: Rätten till ersättning vid privatkopiering ska också om- fatta radio- och tv-företags närstående rättighet till sina utsänd- ningar.

Bedömning: Framställare av kataloger, tabeller eller annat lik- nande arbete ska inte vara berättigade till ersättning vid privat- kopiering.

I utredningens uppdrag ingår att ta ställning till om nuvarande er- sättningsordning bör ändras i fråga om vilken krets av upphovsmän och närstående rättighetshavare som är berättigade till ersättning. Det ingår däremot inte i uppdraget att överväga förändringar av be- stämmelserna om möjligheten för enskilda att kopiera för privat bruk i 12 § upphovsrättslagen.

Enligt den nuvarande ersättningsordningen kan upphovsmän, ut- övande konstnärer, framställare av ljud- och bildupptagningar och framställare av fotografiska bilder ha rätt till ersättning vid privatko- piering. Att innehavare av närstående rättigheter omfattas av ersätt- ningsordningen framgår av hänvisningar till 26 k–26 m §§ upphovs- rättslagen i 45 § tredje stycket, 46 § tredje stycket och 49 a § fjärde stycket i samma lag. Radio- och tv-företags rätt att förfoga över sina utsändningar och rätten för framställare av kataloger, tabeller eller dylika arbeten kan däremot inte ge upphov till ersättning vid privat-

102

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

kopiering – trots att även sådana prestationer i viss mån kan privat- kopieras. Det framgår av att motsvarande hänvisning till 26 k– 26 m §§ saknas i 48 och 49 §§, medan paragraferna alltjämt hänvisar till 12 §. Mot bakgrund av att utredningen nu föreslår att samtliga upphovsmän vars verk privatkopieras enligt 12 § ska kunna vara ak- tuella för privatkopieringsersättning, kan det ifrågasättas om mot- svarande inte borde gälla för samtliga närstående rättighetshavare vars prestationer kan privatkopieras.

Frågan har övervägts tidigare när det gäller utsändande radio- och tv-företag. Redan när kassettersättningen infördes var regeringens principiella ståndpunkt att de olika grupperna av rättighetshavare på det upphovsrättsliga området så långt som möjligt skulle behandlas lika och att inte någon grupp av de närstående rättighetshavarna skulle anses ha intressen som var mindre skyddsvärda. Samtidigt an- sågs inte att de skäl som motiverade ersättningsrätt gjorde sig gäl- lande med samma styrka när det gällde radio- och tv-företag som för övriga rättighetshavare. Dessutom konstaterades att sådana företag inte genomgående syntes ha en motsvarande rätt till ersättning i andra EU-länder. Regeringens samlade bedömning var därför att radio- och tv-företag inte skulle få en självständig rätt till ersättning på grund av sin utsändningsrätt enligt 48 § upphovsrättslagen. Där- emot framhölls att företagen ändå kunde ha en rätt till ersättning om de själva framställt upptagningarna av ljud eller rörliga bilder (med stöd av 46 § tredje stycket i samma lag) och därefter sänt ut dem eller om företaget förvärvat rätten till ersättning genom avtal. (Se prop. 1997/98:156 s. 24 och 25.) I samband med genomförandet av info- soc-direktivet berördes frågeställningen på nytt. I det sammanhanget konstaterade regeringen att direktivet gav ett handlingsutrymme be- träffande hur de nationella ersättningssystemen skulle vara utfor- made, och att det kunde finnas skäl såväl för som emot en utvidgning av den ersättningsberättigade kretsen. I det skedet ansåg sig lagstif- taren emellertid inte kunna göra en tillräckligt ingående analys av frågan, varför några förändringar inte föreslogs. (Se prop. 2004/05:110 s. 145.)

The Union of Broadcasting Organizations Sweden har sedan dess ifrågasatt att den nuvarande ordningen är förenlig med infosoc- direktivet. Organisationen har anfört att artikel 2.e i infosoc-direk- tivet föreskriver att radio- och tv-företag ska ha ensamrätt till mång- faldigande såvitt avser upptagningar av deras utsändningar och att en

103

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

inskränkning för privatkopiering i denna rätt, motsvarande den som gjorts i Sverige enligt artikel 5.2.b i samma direktiv, endast får göras förutsatt att företagen får rimlig kompensation.

Utredningen kan konstatera att artikel 5.2.b i infosoc-direktivet inte innehåller någon uppräkning av vilka ensamrätter som är av- sedda att omfattas av rätten till privatkopieringsersättning. Det får rimligen förstås så att artikel 5.2.b omfattar samtliga rättigheter som regleras i infosoc-direktivet och för vilka en ensamrätt till mång- faldigande enligt artikel 2 i direktivet också ska gälla. Mot bakgrund av den tolkningen skulle det vara förenligt med infosoc-direktivet att ge även utsändande radio- och tv-företag en självständig rätt att kunna erhålla ersättning vid privatkopiering. Visserligen skulle det kunna anföras att den som sänder ut ett radio- eller tv-program, till skillnad från t.ex. låtskrivare, artister eller ljudproducenter, inte bi- drar till själva skapandet av det innehåll som i ett senare skede kan privatkopieras. Dessa aktörers förfång på grund av privatkopie- ringen skulle därmed kunna vara så obetydligt att det inte ger skäl till ersättning. Samtidigt kan utövandet av utsändningsrätt också vara förknippat med stora investeringar. Till detta kommer att flera andra länder, bl.a. Norge och Danmark, numera gett denna kategori av närstående rättighetshavare en självständig ersättningsrätt. Mot bakgrund av detta, och att den nya ersättningsordningen i möjligaste mån ska vara anpassningsbar till framtida förhållanden, bedömer ut- redningen att även radio- och tv-företag bör omfattas av ersättnings- ordningen. Utredningen föreslår därför att det i 48 § tredje stycket upphovsrättslagen ska införas en hänvisning till 26 k–26 m §§ samma lag. Huruvida rättighetshavarna därefter också kan anses vara eko- nomiskt påverkade av privatkopieringen får avgöras från tid till annan (se avsnitt 9.1.2).

När det gäller framställare av kataloger, tabeller och andra lik- nande arbeten (t.ex. databaser) är situationen dock en annan. Sådana framställare omfattas inte av infosoc-direktivets bestämmelser i de delar som nu är av intresse. Inte heller databasdirektivet (direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser) inne- håller någon reglering om en motsvarande rätt till privatkopierings- ersättning för dessa rättighetshavare. Enligt utredningens bedömning krävs det därför inte mot bakgrund av artikel 5.2 i infosoc-direktivet att en självständig rätt till ersättning införs för dessa rättighetshavare. Till detta kommer att möjligheten att privatkopiera denna typ av

104

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

prestationer redan är begränsad enligt 12 § andra stycket upphovs- rättslagen. Det har inte heller lyfts fram som ett problem att dessa privatkopieras i någon betydande omfattning. Utredningens sam- lade bedömning är därför att en motsvarande rätt till ersättning inte ska införas för framställare av kataloger, tabeller och andra liknande arbeten. Eftersom bestämmelserna om privatkopiering och privat- kopieringsersättning skulle bli tillämpliga på framställare av kata- loger, tabeller och andra liknande arbeten först om en hänvisning till 12 och 26 k–26 m §§ upphovsrättslagen infördes i 49 § samma lag, behöver detta inte förtydligas i anslutning till bestämmelserna om privatkopieringsersättning.

9.2Vem ska betala ersättningen?

9.2.1Ersättningsskyldigheten ska knytas till anordningar

Förslag: Ersättningsskyldigheten ska knytas till anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering.

Bedömning: Ersättningsskyldigheten ska inte längre vara be- gränsad till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för privatkopiering.

Redan när kassettersättningen infördes konstaterade lagstiftaren att privatkopieringsersättningen principiellt sett borde betalas av den som med stöd av 12 § upphovsrättslagen faktiskt förfogar över verk genom att framställa exemplar av det för privat bruk – alltså av de privatpersoner som på olika sätt och i olika omfattning privatkopie- rar (prop. 1997/98:156 s. 25 och 26). Även om en sådan lösning allt- jämt framstår som den mest principiellt lämpliga, bedöms den fort- farande som praktiskt omöjlig att genomföra. På grund av tekniska svårigheter går det inte att spåra hur privatpersoner förfogar över olika verk. Det skulle heller inte vara förenligt med grundläggande bestämmelser om rätten till privatliv att spåra privatpersoners användning på ett sådant sätt. Utredningen anser därför att ersätt- ningsrätten alltjämt bör stå helt fri från det faktiska förfogandet över verket och i stället utformas som en fordringsrätt på grund av lag, knuten till vissa föremål som vanligtvis används för att privatkopiera.

105

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

På så sätt får ersättningen även fortsättningsvis en koppling till privat- personen som privatkopierar, eftersom kostnaden kan föras över till konsumenten genom priset på utrustningen. Det kommer att inne- bära att det alltjämt är konsumenterna som ytterst finansierar ersätt- ningen, vilket är förenligt med EU-rätten. Det blir också praktiskt genomförbart att samla in ersättningen. Att motsvarande ordning fortfarande används i flertalet länder i Europa talar också för att en sådan lösning är att föredra.

Enligt den nuvarande ordningen knyts ersättningsrätten till an- ordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som dess- utom är särskilt ägnade för framställning av privatkopior. Redan när bestämmelserna om kassettersättning infördes i svensk rätt utfor- mades reglerna på detta sätt. Bakgrunden till att lagstiftaren fokuse- rade på anordningar på vilka just ljud och rörlig bild kunde tas upp är sannolikt att endast verk som hade sänts ut i radio eller tv eller hade getts ut på en anordning genom vilka de kunde återges omfat- tades av ersättningsordningen. Eftersom de sist nämnda begräns- ningarna i praktiken innebar att ersättning bara kunde utgå för ljud respektive rörlig bild framstår det som naturligt att anordningarna snävades in därefter. Att tvärtom inkludera anordningar på vilka verk över huvud taget kunde tas upp bedömde lagstiftaren inte som lämp- ligt eftersom det skulle leda till en för vid ersättningsrätt i relation till de verk som ersättningsordningen avsåg att träffa. Att det dess- utom krävts att anordningarna ska vara särskilt ägnade för privat- kopiering har sin grund i att ersättningen ska utgöra en kompensation för just privatkopiering. Avsikten med begränsningarna var dessutom att endast upptagningsanordningar och inte hjälpmedel som t.ex. inspelningsapparater skulle omfattas av ordningen. Att hjälpmedel uteslöts berodde bl.a. på att motsvarande hade gjorts i många andra länder och att det ansågs svårt att beräkna en rimlig ersättningsnivå för sådan utrustning. Dessutom ansågs att ersättning på sådan ut- rustning inte på samma sätt som i förhållande till upptagnings- anordingar kunde stå i god relation till det faktiska utnyttjandet av verken. (Se avsnitt 3 samt prop. 1997/98 s. 26 och 27.)

I samband med genomförandet av infosoc-direktivet övervägdes på nytt om ersättningen borde knytas an också till andra typer av anordningar för att omfatta t.ex. skrivare, skannrar, kopierings- maskiner och cd-brännare. Den bakomliggande utredningen bedöm- de inte att någon sådan förändring var nödvändigt att genomföra.

106

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

Till grund för den bedömningen anfördes bl.a. att den analoga privat- kopieringen som genomfördes med reprografiska förfaranden endast ansågs medföra ett obetydligt förfång för rättighetshavarna. Mot bl.a. den bakgrunden landade även lagstiftaren i slutsatsen att någon förändring i fråga om till vilket material ersättningen skulle knytas inte skulle göras i samband med genomförandet av direktivet. (Se prop. 2004/05:110 s. 130 och 131.)

Som konstateras i avsnitt 6.2 visar den enkätundersökning som utförts inom ramen för utredningen att även text och bild numera privatkopieras i betydande omfattning och att det inte sällan sker med hjälp av reprografiska förfaranden. Redan mot den bakgrunden finner utredningen att det saknas sakliga skäl för att fortsätta be- gränsa ersättningsordningen till anordningar på vilka endast ljud eller rörlig bild kan tas upp. För att ersättningsordningen utöver lag- ringsmedier och upptagningsanordningar också ska kunna omfatta hjälpmedel av teknisk karaktär, som t.ex. skrivare, skannrar och ko- pieringsmaskiner, måste dessutom begreppet tas upp på utgå. Även avgränsningen som anger att anordningarna ska vara särskilt ägnade för privatkopiering bör ersättas med ett annat begrepp, detta efter- som avgränsningarna i praxis fått en nära koppling till varandra och för att utredningen bedömer att andra överväganden än tidigare bör ligga till grund för vilka anordningar som ska beläggas med en avgift.

Utredningen föreslår därför att en annan avgränsning ska införas som på ett tydligare sätt kan ta hänsyn till den faktiska privatkopiering som sker av olika verk, oavsett vilken typ av anordning kopieringen utförs med. Utredningen föreslår att det i lagtexten ska anges att endast ”anordningar som i betydande utsträckning används för pri- vatkopiering” ska kunna medföra en ersättningsskyldighet.

En sådan avgränsning gör det möjligt att anpassa ersättnings- systemet efter den allmänna teknikutvecklingen och ett förändrat privatkopieringsbeteende över tid. Det framstår som viktigt i en tid av snabb teknisk utveckling där nya innovationer som utvecklandet av 5G, internet of things, 3D-skrivare och artificiell intelligens gör det svårt att förutse framtida metoder för privatkopiering. Avgräns- ningen hindrar också att berörda näringsidkares administrativa börda på grund av ersättningsordningen blir alltför för tung. Avsik- ten med den avgränsning som utredningen nu föreslår är nämligen att man ska kunna urskilja vilka anordningar som i förhållande till andra anordningar används i betydande utsträckning vid den aktuella

107

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

privatkopiering som sker. Den ska med andra ord ringa in den be- gränsade krets av anordningar som det för tillfället är vanligast att människor privatkopierar med. Detta är en förändring i förhållande till vad som gällt hittills. Vid prövningen av om en anordning varit särskilt ägnad för privatkopiering, och vid tillämpningen av den hit- tillsvarande möjligheten till nedsättning, har det främst kunnat be- aktas om en anordning i sig används i stor eller liten omfattning för privatkopiering (NJA 2016 s. 490 och NJA 2017 s. 1164). Det har däremot inte funnits någonting som begränsat hur många kategorier av anordningar som efter hand kan omfattas av ordningen. Berörda parter har visserligen kunnat avtala om att endast ett begränsat antal kategorier av anordningar ska träffas av ersättningsskyldigheten. I sådana förhandlingar har näringsidkarna dock av allt att döma haft en sämre förhandlingsposition, eftersom lagens utformning i och för sig medgett att fler och fler anordningar kan inkluderas. Att den föreslagna begränsningen dessutom gör det möjligt att från tid till annan belasta de marknader som tydligast berörs av privatkopie- ringen med en ersättningsskyldighet framstår också som balanserat i relation till berörda näringsidkare. Den föreslagna begränsningen får anses vara förenlig med EU-rättens krav på likabehandling, efter- som utgångspunkten är att just de anordningar som i betydande ut- sträckning används för privatkopiering ska behandlas lika.

Utredningen anser dock att det även framöver är viktigt att säker- ställa att den föreslagna nya formuleringen inte får till konsekvens att alla anordningar som används för privatkopiering i en och samma kopieringskedja (t.ex. både en upptagningsanordning som en cd och ett hjälpmedel som en cd-brännare) belastas med varsin separat be- stämd avgift. Detta skulle nämligen kunna leda till att konsumen- terna får betala dubbla avgifter för att ersätta samma kopiering (jfr Ds 2003:35 s. 162). För att också i det avseendet nå en balanserad lösning, som bl.a. möjliggör att ersättningsnivåerna för flera anord- ningar som ingår i samma kopieringskedja sammantaget framstår som proportionerliga, föreslår utredningen att en utomstående aktör ska fastslå vilka anordningar som ska medföra ersättningsskyldighet samt vilka ersättningsnivåer som ska gälla för dessa. Utredningen återkommer till detta i avsnitt 9.3.2 och 9.3.4.

108

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

9.2.2Skyldigheten att betala ersättning ska ligga på näringsidkare

Förslag: Skyldigheten att betala ersättning ska även i framtiden ligga på näringsidkare som tillverkar eller inför vissa anordningar. Det ska klargöras att även den som i yrkesmässig verksamhet från utlandet säljer vissa anordningar till Sverige ska omfattas av er- sättningsskyldigheten.

Bedömning: Tidpunkten för ersättningsskyldighetens uppkomst ska inte ändras. Inte heller möjligheten för berörda aktörer att avtala om andra lösningar som rör ersättningens uppbörd ska ändras. Ett formaliserat system med primär- respektive sekundär- ansvar ska inte införas i lag.

Enligt hittillsvarande ordning är de näringsidkare som i sin yrkes- mässiga verksamhet tillverkar eller inför anordningar som omfattas av ersättningsordningen skyldiga att betala ersättning. Tanken med systemet är att de ersättningsskyldiga näringsidkarna därefter ska kunna låta kostnaden för detta påverka priset på anordningarna som de tillverkar eller säljer. På så sätt försäkras att kostnaden slutligen belastar konsumenterna som privatkopierar. EU-domstolen har konstaterat att ett sådant system är väl förenligt med EU-rätten, och motsvarande lösning tillämpas också i praktiskt taget alla andra län- der (EU-domstolens dom i mål C-467/08, Padawan SL, och i mål C-462/09, Stichting de Thuiskopie).

Utredningen kan konstatera att endast ett fåtal länder verkar ha valt att lägga ersättningsskyldigheten på någon annan aktör än den som tillverkar, importerar och säljer anordningar. Som exempel på undantag kan nämnas dels de fåtal länder som valt att inrätta en stat- lig finansieringsordning (Norge, Finland och Island), dels länder som valt att lägga ersättningsskyldigheten direkt på privata köpare av anordningar (t.ex. Japan). Utredningen har redan konstaterat att det inte är lämpligt att inrätta en statlig finansieringsordning i Sverige, bl.a. eftersom det kan ifrågasättas om en sådan ordning får till konsekvens att kostnaden för privatkopieringen slutligen hamnar hos användarna av privatkopiorna. Enligt utredningens bedömning framstår inte heller en lösning liknande den japanska som eftersträ- vansvärd. En sådan ordning framstår som mer administrativt tung

109

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

att hantera både för näringsidkarna som alltjämt ska bistå köparna med att genomföra betalningen och inte minst för en ansvarig orga- nisation som ska ta emot och administrera ersättningen från miljon- tals användare. Mot bakgrund av detta bedömer utredningen att det framstår som lämpligast och mest effektivt att även fortsättningsvis placera ersättningsskyldigheten på näringsidkare som tillverkar eller inför de anordningar som ska medföra ersättningsskyldighet.

I ett mål från EU-domstolen som handlar om ett liknande ersätt- ningssystem har domstolen konstaterat att rättighetshavarnas skada på grund av privatkopiering får presumeras uppkomma i den med- lemsstat där slutanvändarna av anordningarna i fråga är bosatta. Av domen framgår vidare att det ankommer på den medlemsstaten att säkerställa att upphovsmännen erhåller rimlig kompensation för den skada som slutanvändarna orsakar i medlemsstaten när de privat- kopierar – och att det gäller även när säljaren av anordningarna är etablerad i en annan medlemsstat. I domen konstateras slutligen att nationella domstolar kan behöva tolka sin nationella rätt i linje här- med för att möjliggöra att kompensationen kan drivas in också från sådana näringsidkare. (Se EU-domstolens dom i mål C-462/09, Stichting de Thuiskopie.) Mot bakgrund av avgörandet betraktas redan i dag den som i yrkesmässig verksamhet från utlandet säljer vissa anordningar på distans till köpare i Sverige som en närings- idkare som ska betala ersättning på grund av införsel. Enligt utred- ningens bedömning är det därför lämpligt att uttryckligen ange i lagtexten att även s.k. utlandsförsäljare ska omfattas av ersättnings- skyldigheten.

Utredningen har också övervägt om ersättningsansvaret bör flyt- tas längre ned i försäljningskedjan till den aktör som slutligen säljer de aktuella anordningarna till en konsument. Förvisso skulle en sådan ändring medföra vissa fördelar ur effektivitetssynpunkt. Genom att placera ersättningsskyldigheten hos siste-säljaren (typiskt sett butiker och e-handelsföretag) skulle tidpunkten för ersättningsskyldighetens uppkomst flyttas från när produkterna förs in till Sverige, tillverkas eller säljs hit, till försäljningstidpunkten. Vid försäljningstidpunkten borde det finnas bättre möjlighet att bedöma huruvida anordningar säljs till en privatperson och alltså kan presumeras bli använda för kopiering för privat bruk i den mening som avses i 12 § upphovs- rättslagen, eller om något av de undantag som lagstiftningen föreskri- ver är aktuella att tillämpa (se avsnitt 9.2.3). Med en sådan lösning

110

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

skulle näringsidkare inte längre på förhand behöva försöka uppskatta vilka anordningar som slutligen kommer att falla utanför systemet och behovet av att göra återbetalningar för att korrigera eventuellt felaktigt inbetalda belopp skulle också kunna minska. Att berörda näringsidkare och Copyswede vid flera tillfällen under årens lopp har valt att sluta avtal för att uppnå en liknande ordning talar också för att det är en bättre lösning än den i lagen föreskrivna.

En nackdel med att förändra systemet på detta sätt skulle dock bli att många fler aktörer än hittills skulle betraktas som ersättnings- skyldiga. Det finns uppenbarligen många flera aktörer som säljer de aktuella anordningarna, än aktörer som tillverkar, inför eller säljer dem från utlandet. Det i sin tur skulle påverka administrationen av ersättningen. En organisation som ansvarar för att samla in och för- dela ersättningen skulle t.ex. behöva hantera anmälningar, redovisning och fakturor i förhållande till betydligt fler aktörer än i dag (se 26 m § upphovsrättslagen). Eftersom anordningar i form av hemelektronik numera når svenska konsumenter via en mängd olika kanaler medför en sådan lösning dessutom en risk för att antalet aktörer som smiter undan ersättningsskyldighet skulle öka. Seriösa återförsäljare som sköter sin anmälnings-, redovisnings- och betalningsskyldighet skulle i en sådan situation riskera att drabbas av konkurrensnackdelar. Ut- redningen anser därför att det alltjämt är ett bättre alternativ att be- hålla ett system där näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer vissa anordningar betraktas som ersättningsskyldiga.

Tidpunkten för ersättningsskyldighetens uppkomst bör också ligga fast. Precis som hittills bör det dock finnas en möjlighet för berörda aktörer att avtala om andra praktiska lösningar där det be- döms möjligt. Genom sådana avtal kan parterna t.ex. bestämma att någon annan än den som enligt lag är ersättningsskyldig, t.ex. en grossist eller detaljist, ska anmäla sig hos organisationen. Parterna kan också fritt komma överens om när ersättningen ska betalas in. (Se avsnitt 9.4.1 samt prop. 1997/98:156 s. 28, 29 och 33.) På detta sätt bedömer utredningen att det även framöver kommer att vara möjligt för parterna att hitta den lämpligaste lösningen för respek- tive situation och att följsamheten i ordningen kan bibehållas.

Det har tidigare övervägts om ett liknande upplägg som det som förekommer i branschavtal behöver formaliseras i lag, där närings- idkare som tillverkar eller inför vissa anordningar är primärt ersätt- ningsskyldiga och där grossister och detaljister åläggs en subsidiär

111

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

ersättningsskyldighet. Utredningen instämmer dock i lagstiftarens redan tidigare gjorda bedömning att det inte är nödvändigt. Mot bakgrund av att ersättningssystemets civilrättsliga natur behålls kan parterna alltjämt träffa överenskommelser med ett motsvarande innehåll i de fall förutsättningar för en sådan lösning finns. (Se prop. 1997/98:156 s. 28 och 29 samt avsnitt 9.3.3 och 9.4.1.)

9.2.3Undantag ska alltjämt gälla och möjligheten till återbetalning ska bestå

Förslag: Liksom hittills ska ersättning inte löpa på anordningar som ska användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk, föras ut ur landet eller användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning. Be- stämmelsen om undantag ska dock formuleras om så att den får inverkan på de ersättningspliktigas skyldighet att betala ersätt- ning och inte på upphovsmännens rätt att få ersättning.

Bedömning: Det är inte nödvändigt att införa bestämmelser om möjlighet till återbetalning i lag.

Enligt hittillsvarande ordning undantas anordningar som ska använ- das till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk. Vidare undantas anordningar som ska föras ut ur landet. Dessutom undantas anordningar som ska användas till framställning av exem- plar av verk till personer med funktionsnedsättning. Bakgrunden till varför undantagen införts beskrivs närmare i avsnitt 3.2.3.

Bestämmelserna om undantag för vissa anordningar får i dag till effekt att näringsidkare får göra avdrag för anordningar som de leve- rerar direkt för något av de användningsområden som anges i undan- tagen, t.ex. anordningar som säljs till en organisation för funktions- hindrade eller till en skola. Berörda parter har i Branschavtal reglerat närmare bl.a. vilken dokumentation som ska godtas för att undanta- gen ska anses tillämpliga. Gällande vissa kategorier av anordningar, som trots att de säljs till näringsverksamhet också kan användas för privat bruk av företagets anställda, har särskilda regler avtalats fram. Så är t.ex. fallet med mobiltelefoner. Trots reglerna om undantag i lag och avtal kan det dock i sista hand bli fråga om att i någon mån

112

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

uppskatta hur många anordningar som kan förväntas falla inom de olika undantagen. För att i efterhand kunna justera eventuellt felak- tiga uppskattningar och inbetalningar kan återbetalning av ersätt- ning behöva ske från en organisation som har att hantera avgiften till en ersättningsskyldig näringsidkare. Lagstiftaren övervägde i sam- band med att kassettersättningen infördes hur dessa omständigheter borde förhålla sig till varandra. Slutsatsen blev att det var bättre att klart och tydligt ange i lagen när ersättning inte ska utgå, i stället för att låta ersättningen utgå generellt och inrätta ett speciellt system för återbetalning. Undantagen infördes därför i lagtext. Däremot ansågs det inte nödvändigt att införa något formaliserat system i lag för återbetalning. Redan av allmänna obligationsrättsliga grundsatser följer nämligen att felaktigt betald ersättning som regel ska återbetalas och att passivitet kan medföra att rätten att göra gällande återbetalning går förlorad. (Se avsnitt 3.3.1 och prop. 1997/898:156 s. 27.)

Numera har EU-domstolen konstaterat att det inte är förenligt med infosoc-direktivet att utan åtskillnad tillämpa avgifter på utrust- ning som inte tillhandahålls privatanvändare och som uppenbart ska användas uteslutande till annat än privatkopiering (EU-domstolens dom i mål C-467/08, Padawan SL). Mot den bakgrunden finner ut- redningen att det finns starkare skäl än tidigare att tydligt ange undantagen i lag. Undantagen bör därför föras över oförändrade i sak till de nya reglerna. Enligt utredningens bedömning blir bestäm- melserna om undantag (26 k § tredje stycket upphovsrättslagen) dock mer lättillgängliga om de i stället får inverkan på de ersättnings- pliktigas skyldighet att betala ersättning och inte på upphovsmän- nens rätt att få ersättning. Bestämmelserna bör därför omformuleras utifrån detta perspektiv. När det gäller ersättningsskyldiga utlands- säljare blir en följd av undantagen att det som regel endast är de som säljer anordningar direkt till privatperson i Sverige, exempelvis via näthandel, som omfattas av ersättningsskyldigheten.

När det gäller möjligheten till återbetalning har utredningen över- vägt om det finns skäl att införa en formaliserad möjlighet till åter- betalning i lag. Ett av utredningens övriga förslag är att den i lagen angivna möjligheten till nedsättning ska utgå (se avsnitt 9.4.1). Inom ramen för möjligheten till nedsättning har även tillämpningen av undantagen i någon mån kunnat hanteras hittills. Att möjligheten till nedsättning utgår skulle därför kunna tala för att återbetalningarna kommer att öka framöver, då det blir det främsta kvarvarande verk-

113

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

tyget för att justera tillämpningen av undantagen. I sådana situatio- ner finner utredningen dock att den rätt till återbetalning vid fel- aktiga inbetalningar som redan finns enligt svensk rätt fungerar väl och kan utövas på ett effektivt sätt. Därtill kommer berörda parter även framöver att kunna reglera ytterligare detaljer om återbetalning och undantagens närmare tillämpning i avtal. Det finns t.ex. skäl att utgå från att inte bara mobiltelefoner utan även skannrar, skrivare och kopiatorer kan behöva regleras närmare när det gäller undan- tagens tillämplighet. Sådana anordningar köps vanligtvis in av pro- fessionella utövare (t.ex. arbetsplatser) men används också av privat- personer för privatkopiering. Visserligen har det under lång tid varit svårt för parterna att komma överens inom ramen för branschavtal (se avsnitt 5). Utredningens bedömning är att svårigheterna främst berott på att aktörerna har haft olika syn på vilka anordningar som ska avgiftsbeläggas och med vilken avgift, vilket i sin tur har påverkat hur stor den totala ersättningen för privatkopiering kunnat bli. Ut- redningen föreslår nu att en utomstående aktör ska fatta beslut i de frågorna, vilket utredningen återkommer till i avsnitt 9.3.2 och 9.3.4. Mot den bakgrunden är utredningens bedömning att både ersätt- ningsskyldiga näringsidkare och en organisation som har att admi- nistrera privatkopieringsersättning har att vinna på att branschavtal sluts i frågor som rör uppbörd av ersättningen, tillämpningen av lagens undantag samt återbetalningsskyldighet. På så sätt kan det nämligen undvikas att näringsidkarna i ett tidigt skede får betala in ersättning för anordningar som till slut kommer att falla utanför systemet på grund av undantagen. Det kan också få till resultat att organisationen som har att administrera ersättningen slipper att ut- föra återkommande återbetalningar. Det ligger i rättighetshavarnas intresse att organisationens omkostnader för bl.a. återbelåningar inte blir för stora eftersom omkostnaderna ska dras av från den in- samlade privatkopieringsersättningen. Tydliga överenskommelser på detta område skapar också bättre förutsättningar för myndig- heten att i nästa steg fatta sitt beslut. Framöver borde det därför fin- nas goda förutsättningar för parterna att på motsvarande sätt som i dag reglera dessa frågor avtalsvägen. Om så inte skulle vara fallet, och om organisationens kostnader för återbetalning inte kan hållas nere, kan det behöva övervägas om kostnadstäckningen för en orga- nisation som har att administrera ersättningen behöver begränsas. I nuläget finns dock inte ett sådant behov. Utredningens samlade

114

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

bedömning är därför alltjämt att det inte finns några konkreta skäl till att införa formaliserade regler om återbetalning i upphovsrätts- lagen. EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi, förändrar inte den bedömningen.

9.3Hur ska ersättningen bestämmas?

9.3.1Ersättningsnivåerna bör inte preciseras i lag

Bedömning: Vilka specifika anordningar som ska medföra er- sättningsskyldighet och nivåerna för den privatkopieringsersätt- ning som ska betalas bör inte uttryckligen anges i lag.

När kassettersättningen infördes i upphovsrättslagen angavs ersätt- ningsnivåerna i lagtexten. Även när infosoc-direktivet några år senare genomfördes i Sverige, valde lagstiftaren att ange ersättnings- nivåerna med belopp i lagtexten. Regeringen uttalade att de nya re- glerna måste vara tillräckligt flexibla och generella så att lagen inte omedelbart skulle bli omodern. Regeringen ansåg t.ex. att det inte var lämpligt att namnge vissa produkter i lagtexten. Inte heller fram- stod det som ett alternativ att ha ett och samma takbelopp för olika typer av produkter. Regeringen valde i stället att införa en möjlighet till nedsättning av ersättningen om upphovsmannen redan hade fått betalning för exemplarframställningen eller om ersättningen med hänsyn till omständigheterna i övrigt var oskäligt hög. Som skäl för detta angavs att spännvidden och variationen av produkter var stor och att utvecklingen på området gick väldigt snabbt. Regeringen uttalade att det inte var möjligt att utforma ett generellt ersättningssystem som i varje enskilt fall skulle träffa rätt för den mångfald och variation av produkter som fanns på marknaden. (Se prop. 2004/05:110 s. 137– 144.)

Enligt nu gällande ordning anges alltså den ersättning som ska betalas med i lagen fastställda belopp, med en möjlighet till nedsätt- ning. Anordningarna som ska medföra ersättningsskyldighet delas upp i tre olika grupper, baserade på anordningarnas möjlighet till lagring. En sådan ordning har fördelar på så sätt att systemet blir förutsebart och kan bidra till en effektiv uppbörd av ersättningen – i vart fall om inte parterna sedan måste avtala om nedsättning av

115

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

ersättningen. När regleringen infördes förutsattes visserligen att möjligheten till nedsättning skulle användas mer än bara undantags- vis, men om parterna inte kommer överens kan sådana förhandlingar dra ut på tiden och därmed uppnås inte den önskade effektiviteten i systemet.

Samtidigt gör sig vissa av de överväganden som regeringen gjorde vid införandet av de nya reglerna fortfarande gällande. Den tekniska utvecklingen på området går mycket snabbt och det finns en stor variation av produkter. Det är vidare omöjligt att förutse framtida privatkopieringsbeteenden och på vilket sätt kopieringen kommer att drabba rättighetshavarna. Regler som pekar ut vissa särskilda an- ordningar och bestämt angivna belopp riskerar att inom bara några år bli inaktuella. Nya regler för privatkopieringsersättningen måste därför vara tillräckligt flexibla och generella för att inte direkt bli omoderna. Utredningen bedömer därför att det inte bör anges i lag vilka specifika anordningar som ska medföra ersättningsskyldighet. Inte heller bör det anges vilka ersättningsnivåer som ska gälla.

Att helt överlämna till parterna att själva förhandla fram ersätt- ningsnivåer och vilka särskilda anordningar som bör medföra ersätt- ningsskyldighet skulle möjligen innebära att ersättningens storlek bättre anpassas till verkliga förhållanden. Ersättningen skulle på så sätt bättre motsvara vad marknadens aktörer anser utgör en rimlig ersättning för den privatkopiering som faktiskt sker. En sådan lös- ning lägger dock stort ansvar på parterna att på ett effektivt sätt nå en överenskommelse. Sådana förhandlingar riskerar att ge upphov till långdragna diskussioner och framstår därför inte som någon framgångsrik eller effektiv lösning. (Jfr också resonemang om att låta ersättningens storlek bestämmas av parterna i prop. 1997/98:156

s.29.) Möjligen skulle förhandlingarna kunna underlättas genom in- förandet av en möjlighet till medling mellan parterna.

Regeringen har i propositionen Gränsöverskridande tillgång till radio- och tv-program (prop. 2020/21:153) föreslagit en utvidgning av möjligheten för marknadens parter att i samband med avtalsför- handlingar få en medlare utsedd. Förslaget innebär att tillämpnings- området för bestämmelserna i lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister (medlingslagen) ska utökas. Medlingslagen gäl- ler när det uppkommer en tvist om ingåendet av ett avtal som är en förutsättning för avtalslicens enligt vissa paragrafer i upphovsrätts- lagen. En situation som omfattas av lagen är om det uppkommer

116

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

tvister när avtal om vidaresändning genom kabel ska ingås med radio- eller tv-företag som verkställer utsändningar inom EES (1 § tredje stycket). Däremot är inte medlingslagen tillämplig om tvisten gäller ingåendet av ett avtal om vidaresändning genom annan teknik än kabel. Regeringens förslag innebär att även tvister som gäller in- gående av avtal om vidaresändning genom annan teknik än kabel ska omfattas av lagens tillämpningsområde (prop. 2020/21:153 s. 8 och 24–27). Syftet bakom medlingslagen var att skapa en mekanism som kunde medverka till träffande av avtal som utlöser avtalslicensverkan på för samhället viktiga områden. Även om förhållandena när det gäller att träffa överenskommelser om betalning av privatkopierings- ersättning inte är helt jämförbara med de som gäller för avtalslicen- ser, finns ändå viss likhet på så vis att båda företeelserna innebär att ett flertal upphovsmän och rättighetshavare i avtalssituationen före- träds av en organisation. Det skulle därför inte vara helt främmande att låta medlingslagens tillämpningsområde omfatta även avtal om privatkopieringsersättning. Medlingslagens system för att tillför- säkra att parter får hjälp av en medlare när de inte på egen hand lyckas träffa ett avtal skulle på så vis kunna utnyttjas för att effektivisera förhandlingar om privatkopieringsersättning.

Utredningen anser dock att diskussionerna riskerar att bli onö- digt långdragna, även när en särskild medlare har utsetts. Vidare innebär inte heller en utsedd medlare någon garanti för att parterna skulle komma överens. Risken är därför att antalet tvister i domstol inte skulle minska i någon större omfattning. Vinsten med en med- lingsmöjlighet skulle därför inte bli särskilt stor. Vidare är det svårt för parterna att enas om vad den rimliga ersättningen ska uppgå till, vilket gör det svårt att också komma överens om vilken ersättnings- nivå som ska gälla per anordning. Dessutom måste – utöver de för- handlande parternas egna intressen – hänsyn tas också till konsu- menter och marknadsförhållandena i stort, vilket är svårt att tillgodose genom medling. Utredningen anser därför att införandet av en möjlig- het till medling inte är en lämplig väg att gå.

En effektiv och förutsebar ersättningsordning måste skapas med hjälp av en annan lösning.

117

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

9.3.2En myndighet ska bestämma ersättningen för en bestämd period

Förslag: En myndighet ska ange vilka anordningar som från tid till annan ska medföra ersättningsskyldighet och vilka ersätt- ningsnivåer som ska gälla för dessa anordningar.

En reglering måste vara utformad på ett sådant sätt att såväl privat- kopieringsbeteenden som den tekniska och ekonomiska utveck- lingen på området kan beaktas. Privatkopieringsbeteendet har visat sig vara under ständigt pågående förändring. Det står klart att hur privatkopieringen påverkar rättighetshavarna och vilka anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering kan komma att variera över tid. Tidigare var det vanligare att hela filmer och cd:ar kopierades, medan det numera i stor utsträckning är en- staka bilder och kortare textavsnitt som kopieras. Om det skulle pre- ciseras i lag vilka särskilda anordningar som används i betydande utsträckning och vilka ersättningsnivåer som ska betalas per anord- ning, kommer anpassningar av de nya lagbestämmelserna högst san- nolikt att behöva göras inom kort. En ordning som innebär att varje liten justering i regelverket kräver en sedvanlig lagstiftningsprocess framstår inte som aktuell.

Som redovisats i avsnitt 4.3 har några av de europeiska länderna, bl.a. Nederländerna, Spanien och Österrike, valt en lösning där av- gifterna fastställs efter förhandlingar mellan parterna. Om parterna inte kan enas fastställs avgifterna i stället av ett särskilt organ. I andra länder som t.ex. Frankrike fastställs avgifterna direkt av ett särskilt organ. En sådan lösning framstår i sammanhanget som mer tilltalande än en ordning med i lag fastställda tariffer. Avgifter fastställda av ett särskilt organ skulle ge en önskvärd förutsebarhet, samtidigt som anpassningar kan ske till förändringar i privatkopieringsbeteendet. Dessutom är risken inte lika stor att en sådan lösning blir process- drivande. Ett oberoende organ som kan förhålla sig neutralt till olika intressen på marknaden skulle i stället på ett effektivt sätt kunna redovisa vilka anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering. Ett sådant oberoende organ skulle också kunna fastställa vad som utgör en rimlig ersättningsnivå för varje sådan anordning.

118

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

En möjlig lösning skulle kunna vara att låta regeringen med jämna mellanrum fatta beslut om vilka anordningar som ska omfattas av ersättningsordningen och fastställa avgifter som ska betalas per an- ordning. En sådan ordning ligger emellertid inte i linje med strävan att befria regeringen från ärenden av löpande art. Regeringsformens regler om formerna för regeringens arbete vilar på förutsättningen att detta ska begränsas till sådana angelägenheter som typiskt kräver ett ställningstagande från regeringen eller någon i regeringskretsen.

En mer lämplig lösning är att låta en myndighet som regeringen utser bestämma vilka anordningar som ska omfattas av ersättnings- ordningen och fastställa ersättningsnivåerna för dessa. En myndig- het kan upprätthålla en tillräcklig kontinuitet i sin verksamhet och engagera expertis med tillräcklig kunskap på området för att kunna fatta sådana beslut. En myndighet skulle löpande kunna analysera utvecklingen på området och utifrån en sådan analys bedöma om det sker förändringar i privatkopieringsbeteendet som innebär att juste- ring behöver ske i fråga om vilka anordningar som ska ingå i ersätt- ningsordningen eller ersättningsnivåerna för dessa. Utredningen anser därför att det ska uppdras åt en myndighet att ange vilka anord- ningar som från tid till annan ska medföra ersättningsskyldighet och vilka ersättningsnivåer som ska gälla. På så vis skapas bättre förut- sättningar för att den ersättning som ska betalas följer de faktiska för- hållandena på marknaden. Dessutom motverkar ett sådant system meningsskiljaktigheter mellan marknadens aktörer. Den lösning som utredningen föreslår syftar till ett mer effektivt fastställande av ersättningen.

Myndighetens beslut ska avse en tidsbegränsad period

Förslag: Myndigheten ska fatta ett nytt beslut vartannat år mot bakgrund av de förhållanden som gäller för tiden.

För att myndighetens beslut ska kunna spegla rådande förhållanden, behöver myndigheten ha information om nya eller förändrade för- hållanden på marknaden och uppdatera sitt beslut därefter. Ett alter- nativ är att myndigheten endast ska ändra sitt beslut om och när be- hov av det finns. Ett annat alternativ är att beslutet ska omprövas med jämna mellanrum utifrån återkommande undersökningar om

119

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

förhållanden som är av betydelse för prövningen. Det senare alter- nativet är enligt utredningen att föredra eftersom det innebär att be- slutet per automatik måste följa den tekniska utvecklingen, aktuella privatkopieringsbeteenden och konsumtionsvanor. Det bidrar också i någon mån till förutsebarhet för parterna på så vis att de kan för- vänta sig att ett nytt beslut fattas med jämna mellanrum. Det ger också myndigheten en bättre möjlighet att planera sin verksamhet. Myndigheten bör därför med jämna mellanrum ersätta sitt beslut med ett nytt sådant.

Frågan är vad som utgör en lämplig tidsperiod. Eftersom mark- naden är föränderlig och den tekniska utvecklingen går fort, bör det inte löpa alltför lång tid mellan de olika tidpunkterna för myndig- hetens beslut. Om det dröjer för lång tid mellan besluten, riskerar även denna lösning att bli inaktuell. Om däremot tidsperioden mel- lan myndighetens beslut är för kort, finns en risk att myndigheten inte hinner göra de undersökningar och analyser som krävs. Vidare kommer sannolikt inte aktörer på marknaden att hinna anpassa sin verksamhet efter ett beslut innan ett nytt meddelas. Dessutom kan myndighetens verksamhet bli onödigt kostsam om den ska fatta beslut med alltför korta intervaller. Mot bakgrund av detta anser ut- redningen att en tidsperiod om två år mellan myndighetens besluts- fattande är lämpligt. På så vis hinner myndigheten samla in den in- formation som krävs och organisera sig på det sätt som behövs för att ett kunna fatta ett välgrundat beslut. Dessutom finns det skäl att tro att marknaden på denna tid förändrats i tillräckligt hög utsträck- ning för att ett nytt beslut behövs.

Utredningen föreslår alltså att myndigheten genom ett beslut vartannat år ska bestämma vilka kategorier av anordningar som för de kommande två kalenderåren ska medföra skyldighet att betala privatkopieringsersättning och vilken ersättning som ska betalas för respektive anordning. Utredningen föreslår vidare att beslutet ska meddelas varje halvårsskifte vartannat år. Alla de särskilda anord- ningar som omfattas av beslutet och som tillverkas, införs eller säljs från utlandet från och med den tidpunkten ska medföra betalnings- skyldighet under de kommande två kalenderåren, fram till dess att myndigheten på nytt meddelar ett beslut.

120

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

9.3.3Föreskrifter om privatkopieringsersättning och förhållandet till regeringsformen

Vid införandet av kassettersättningen eftersträvades att ersättnings- systemet så långt som möjligt skulle utformas så att de enskilda genom avtal själva kunde bestämma den närmare innebörden av sina inbördes rättigheter och skyldigheter. Likaså ville regeringen att ut- gångsläget, precis som vid annan civilrättslig reglering, skulle vara att parterna själva kunde bevaka sina rättigheter enligt lag och träffade avtal. (Se prop. 1997/98:156 s. 21.) Bestämmelserna om privatkopier- ingsersättning har således haft en tydlig civilrättslig utformning och utredningens avsikt är att också de nya reglerna ska ha en sådan ut- formning, så att parterna även inom ramen för den nya regleringen ska ha möjlighet att komma överens om vissa frågor som underlättar administreringen av ersättningen.

När det gäller bestämmandet av storleken på ersättningen upp- kommer dock frågan om de närmare föreskrifterna om vilka anord- ningar som ska medföra ersättningsskyldighet och ersättningsnivå- erna för dessa måste anges i lag eller om de kan anges i föreskrifter från regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Enligt 8 kap. 2 § första stycket 1 regeringsformen ska föreskrifter om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbördes meddelas genom lag. Regler på civilrättens område tillhör det pri- mära lagområdet. Delegering av normgivningen på det primära lag- området är alltså i princip utesluten (med undantag för vad som gäller enligt 8 kap. 4 § om moratorium – anstånd med att fullgöra förplik- telse). Delegering är däremot enligt 8 kap. 3 § i stor utsträckning möj- lig när det gäller t.ex. sådana offentligrättsliga och för enskilda be- tungande föreskrifter som omfattas av 8 kap. 2 § första stycket 2. För att avgöra om vissa bestämmelser är sådana att de hör till det obligatoriska lagområdet eller inte, kan det undersökas om reglerna kan åberopas av en enskild gentemot en annan enskild. Bestäm- melser om enskildas personliga och ekonomiska förhållanden inbör- des kan i regel med framgång åberopas direkt av en enskild person mot andra enskilda i domstol och kan leda till att enskilda förpliktas att betala exempelvis skadestånd. Sådana bestämmelser är privat- rättsliga. Bestämmelser som kan åberopas endast av eller mot en representant för det allmänna är däremot offentligrättsliga. Om en bestämmelse är sanktionerad med t.ex. straff eller genom att en till-

121

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

synsmyndighet kan gripa in med förbud är den offentligrättslig. (Strömberg, Håkan, Normgivningsmakten enligt 1974 års regerings- form, tredje upplagan 1999, s. 174 samt Lagrådets yttrande i prop. 1997/98:44 s. 58–61, 238 och 239.)

Bestämmelserna om privatkopieringsersättning anger vilka som är ersättningsberättigade och vilka som är ersättningsskyldiga. De reglerar förhållandet mellan upphovsmän eller rättighetshavare och ersättningsskyldiga näringsidkare. Bestämmelserna är sådana att de med framgång skulle kunna åberopas av enskilda mot andra enskilda i domstol och leda till betalningsförpliktelser. Ersättningsordningen för privatkopieringsersättning har visserligen den speciella utform- ningen att en rättighetshavare inte själv kan åberopa sin fordran direkt mot en ersättningsskyldig näringsidkare, utan i stället får ersättningen samlas in av en organisation som företräder ett flertal rättighetshavare. Att en enskild rättighetshavare inte själv kan fram- ställa ett ersättningskrav direkt mot en näringsidkare inverkar dock inte på bedömningen att bestämmelserna reglerar enskildas personliga och ekonomiska inbördes förhållanden. Bestämmelserna som ligger till grund för att ersättningsskyldighet och rätt till ersättning över huvud taget ska uppstå ska därför anges i lag. I utredningens förslag till 26 k § upphovsrättslagen regleras därför att det är de upphovsmän vars skyddade verk har privatkopierats enligt 12 § på ett sådant sätt att det påverkar dem ekonomiskt som har rätt till rimlig ersättning. Vidare anges i den föreslagna paragrafen att det är den som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering som blir skyldig att betala ersättningen.

Regeringen får, oberoende av delegering, meddela vissa föreskrif- ter. Det framgår av 8 kap. 7 § 1 regeringsformen att regeringen får meddela vissa föreskrifter om verkställighet av lag. Verkställighets- föreskrifter är i första hand tillämpningsföreskrifter av rent admi- nistrativ karaktär. I viss utsträckning är det dock möjligt att genom verkställighetsföreskrifter fylla ut lagbestämmelser även inom det obligatoriska lagområdet. Föreskrifterna får dock inte tillföra något väsentligt nytt. De får heller inte innebära nya åligganden för den enskilde eller nya ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden. (Se t.ex. prop. 1976/77:123 s. 372.) Av 8 kap. 11 § föl- jer att regeringen får bemyndiga en myndighet under regeringen eller någon av riksdagens myndigheter att meddela föreskrifter enligt 7 §.

122

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

Regeringen kan alltså inom sitt primärområde utan begränsningar delegera normgivningskompetens till underlydande myndigheter.

Som nämnts ovan är privatkopieringsbeteendet föränderligt. Själva grunden till ersättningsskyldigheten – dvs. att en närings- idkare tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering måste anges i lag. Vilka särskilda anordningar som sedan från tid till annan används i betydande utsträckning kommer att växla och måste med nödvän- dighet kunna bestämmas mot bakgrund av de förhållanden som råder för den aktuella tiden. Detsamma gäller även i fråga om vilka särskilda belopp som ska betalas per anordning. Det mest lämpliga är därför om en myndighet som regeringen bestämmer, i en utfyll- ande verkställighetsföreskrift kan ange en tabell där de anordningar som används i betydande utsträckning och ersättningsnivåerna för dessa fastställs. För att en sådan lösning ska vara förenlig med grund- lag, måste det noga anges i lag hur myndigheten ska gå tillväga när den meddelar sin föreskrift. Vidare måste det tydligt preciseras i lag vad som ska beaktas vid bestämmandet av anordningarna och ersätt- ningsnivåerna. Det som sedan återstår för myndigheten att göra är att mot bakgrund av de i lagen angivna förhållandena samt med hjälp av viss expertis och information från marknadens aktörer fastställa vad som för den bestämda tidsperioden ska gälla och i sin verkstäl- lighetsföreskrift ange en tabell över vilka anordningar som ska med- föra skyldighet att betala ersättning enligt 26 k § andra stycket upphovsrättslagen och vilken ersättning som ska betalas för varje anordning, baserat på vad den rimliga ersättningen till rättighets- havarna ska uppgå till. I och med att de förhållanden som ska beaktas när myndigheten meddelar sin föreskrift anges tydligt i lag, kommer inte föreskriften att tillföra något väsentligt nytt. Inte heller innebär en sådan föreskrift nya åligganden för den enskilde eller nya ingrepp i enskildas personliga eller ekonomiska förhållanden, eftersom de grundläggande förutsättningarna som leder till skyldighet att betala ersättning och rätt att få sådan ersättning fastställs i den föreslagna 26 k §.8

8Se 8 kap. 8 b § ellagen (1997:857) för exempel på när regeringen kan meddela föreskrift om sådant som får inverkan på förhållandet mellan privata aktörer.

123

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

9.3.4Vad myndigheten ska beakta

Myndigheten ska undersöka privatkopieringsbeteendet innan beslut fattas

Förslag: Myndigheten ska inhämta information om privatkopier- ingsbeteende och synpunkter ska inhämtas från marknadens aktörer innan beslut fattas.

För att myndighetens beslut ska vara anpassat efter de förhållanden som råder, behöver den inhämta information om det aktuella privat- kopieringsbeteendet. Myndighetens beslut ska gälla för de kom- mande tvåkalanderåren, men bedömningen av beteendet måste göras mot bakgrund av hur kopieringen sett ut under den närmast för- flutna tiden.

Myndigheten måste skaffa sig information om vilka typer av verk som under den senaste tvåårsperioden privatkopierats, hur privat- kopieringen gått till, vilka anordningar som har använts för privat- kopiering, i vilken omfattning privatkopiering har skett samt hur det påverkat upphovsmän och rättighetshavare ekonomiskt. För att få en klar bild av privatkopieringsbeteendet kan myndigheten inhämta information genom marknadsundersökningar och genom kontakter med berörda aktörer på marknaden. Myndigheten kan också behöva inhämta information om hur mycket privatkopieringsersättning som samlats in respektive delats ut. Det kan t.ex. vara intressant för att avgöra om de ersättningsnivåer som ska bestämmas förhåller sig på ett rimligt sätt till hur undantagen tillämpas. För att kunna han- tera den information som kommer in och fastställa rätt ersättning kan myndigheten inför sitt beslutsfattande också behöva anlita ex- perter med upphovsrättslig, konsumenträttslig eller nationalekono- misk kompetens.

En viktig del i att ta fram underlag inför beslutet utgörs också av kontakter med de aktörer som verkar på marknaden. Organisationen som ansvarar för att samla in och vidarefördela privatkopieringser- sättningen besitter värdefull kunskap om vilka upphovsmän och rät- tighetshavare som påverkas av privatkopieringen samt hur och i vilken omfattning kopieringen av deras verk sker. Myndigheten bör därför bereda en sådan organisation tillfälle att komma in med syn- punkter på dels vilka anordningar som ska medföra betalningsskyl-

124

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

dighet, dels vilken ersättning som ska betalas för dessa. Detsamma gäller företrädare för näringsidkare på elektronikområdet som be- rörs av ersättningsordningen för att de tillverkar, inför eller från ut- landet säljer anordningar. Myndigheten kan av praktiska skäl givetvis inte vända sig till varje enskild näringsidkare, utan de som bör bere- das tillfälle att komma in med synpunkter är typiskt sett branschor- ganisationer som företräder ett flertal näringsidkare på området och som verkar i näringsidkarnas gemensamma intresse. Deras syn- punkter är särskilt viktiga eftersom de har information om hur redo- visning och betalning går till i praktiken samt hur marknaden i stort påverkas av skyldigheten att betala privatkopieringsersättning. De kan t.ex. upplysa om hur många näringsidkare som kommer att be- röras av ersättningsskyldigheten, försäljningsstatistik, hur många anordningar som vanligtvis brukar falla inom undantagen, hur pris- bilden på anordningar ser ut i landet och på angränsande marknader samt hur storleken på den ersättning som ska betalas för en anord- ning kan komma att påverka marknaden konkurrensmässigt.

Om det skulle visa sig att organisationen och näringsidkarna är ense om eller har ungefär samma uppfattning om vilka anordningar som bör omfattas av ersättningsordningen och vad nivåerna för dessa bör uppgå till, bör myndigheten lägga stor vikt vid aktörernas bedömning.

Beslutet ska fattas med beaktande av vissa förhållanden som anges i lag

Förslag: Myndigheten ska beakta

–omfattningen av den privatkopiering som sker,

–i vilken utsträckning upphovsmännen påverkats ekonomiskt av privatkopieringen,

–vilka anordningar som i betydande utsträckning använts för privatkopieringen, hur många som sålts och försäljningspriset för dessa, samt

125

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

–vilka anordningar som i andra länder inom Europeiska ekono- miska samarbetsområdet omfattas av ersättningsskyldighet och vad ersättningsnivåerna per anordning uppgår till i dessa länder.

Som redovisats i avsnitt 9.3.3 krävs att de förhållanden som ska be- aktas när ersättningen bestäms anges tillräckligt tydligt i lag. De för- hållanden som myndigheten ska beakta är sådana som har omedelbar betydelse för att den ska kunna fastställa vilka anordningar som an- vänds i betydande utsträckning för privatkopiering och vilken ersätt- ning som ska betalas för varje särskild anordning.

Det första förhållandet som myndigheten bör beakta är omfatt- ningen av den privatkopiering som skett. Myndigheten måste skaffa sig en aktuell bild av vilka användare som privatkopierat, vilka typer av verk som privatkopierats samt på vilket sätt och med vilken fre- kvens detta har skett i Sverige under de två senaste åren. Informa- tionen kan inhämtas genom marknadsundersökningar. I sådana undersökningar bör frågorna ställas på ett sådant sätt att det från svaren kan urskiljas om och i vilken omfattning kopieringen är av sådan karaktär att den inte ska ersättas inom ramen för lagens system för privatkopieringsersättning, t.ex. offline-kopiering som sker inom ramen för en innehållstjänst. Inom ramen för detta ligger också att undersöka om upphovsmännen redan kompenserats för använd- ningen av deras verk på annat sätt. (Se avsnitt 9.1.2.)

Ett annat förhållande som myndigheten bör beakta är i vilken ut- sträckning upphovsmännen har påverkats ekonomiskt av privatko- pieringen. Myndigheten bör i den mån det är möjligt hämta in in- formation om i vilken utsträckning upphovsmännens möjlighet att sälja, licensiera eller i övrigt profitera på sina verk kan ha påverkats av den privatkopiering som skett, t.ex. om privatkopieringen ersätter originalkopior och annat kommersiellt utnyttjande av verken. Detta måste med nödvändighet bli en uppskattning baserad på uppgifter från upphovsmän, rättighetshavare och deras intresseorganisationer. Även uppgifter från konsumenter om hur de skulle ha agerat om möjligheten inte fanns att privatkopiera verk kan ge viss ledning. Det kan anmärkas att det inte går att dra några säkra slutsatser om vilka intäkter som rättighetshavarna skulle ha haft rätt till om privatko- piering inte hade funnits. Utredningens uppfattning är ändå att vad rättighetshavarna eventuellt gått miste om i intäkter är en faktor som

126

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

i någon mån måste beaktas vid bestämmandet av ersättningen, efter- som deras eventuella skada är ett värdefullt kriterium att beakta en- ligt skäl 35 i infosoc-direktivet.

Vidare bör beaktas vilka anordningar som i betydande utsträck- ning använts för privatkopieringen, hur många som sålts och försälj- ningspriset för dessa. Endast de anordningar som för tiden används i betydande utsträckning ska omfattas av ersättningsordningen och medföra en betalningsskyldighet. Om myndighetens undersök- ningar visar att vissa anordningar som t.ex. tomma VHS-band och kassettband, i jämförelse med andra anordningar, används för privat- kopiering i mycket liten utsträckning, ska dessa inte ingå i ersätt- ningsordningen. Detsamma ska gälla för anordningar som främst används för att nyttja verk som tillhandahålls från en innehållstjänst, och där den kopiering som sker inom ramen för tjänsten är av sådan karaktär att den inte ska ersättas enligt lagens system för privatkopie- ringsersättning (se avsnitt 9.1.2). Myndigheten bör också ta hänsyn till i vilken utsträckning anordningar har omfattats av undantagen.

De anordningar som enligt undersökningarna används ofta för privatkopiering måste däremot anses användas i betydande utsträck- ning och bör därför medföra en ersättningsskyldighet. Detsamma gäller sådana anordningar som används för privatkopiering av en stor del av den svenska befolkningen. Så kan vara fallet när det gäller t.ex. mobiltelefoner, surfplattor, datorer eller andra liknande anordningar som visserligen har ett flertal användningsområden, men som an- vänds av övervägande del av befolkningen även för privatkopiering. Av den enkätundersökning som utredningen låtit utföra framgår t.ex. att mobiltelefonen är den anordning som absolut flest använder för kopiering av ljud, text och bild och att datorer är näst vanligast (se resultatet av enkätundersökningen, bilaga 4). Hur många av de anordningar som använts i betydande utsträckning som sålts och till vilket pris är också uppgifter som myndigheten behöver samla in för att kunna sätta lämpliga ersättningsnivåer.

En viktig faktor att ta hänsyn till är också vilka anordningar som omfattas av ersättningsskyldigheten i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och vilka avgifter som betalas per an- ordning i dessa länder. Myndigheten bör inhämta information om vilka anordningar som är vanligast förekommande i de andra länder- nas ersättningsordningar och vilka ersättningsnivåer som ska betalas för respektive anordning.

127

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

Samtliga dessa redovisade förhållanden måste myndigheten ta hänsyn till vid bestämmandet av vilka anordningar som ska omfattas av ersättningsordningen under den aktuella perioden och hur privat- kopieringsersättningen ska fördelas på dessa särskilda anordningar. Vid sin bedömning måste myndigheten också beakta principen om likabehandling, som följer av artikel 20 i EU:s stadga om de grund- läggande rättigheterna. I detta sammanhang innebär det att anord- ningar som är jämförbara i den meningen att de i betydande utsträck- ning används för privatkopiering ska behandlas lika, och ska därför ingå i ersättningsordningen om det inte finns sakliga skäl för en sär- behandling. (Se NJA 2016 s. 490 och EU-domstolens dom i mål C-463/12, Copydan Båndkopi.) I avsnitt 9.2.1 föreslår utredningen att även s.k. hjälpmedel av teknisk karaktär ska ingå bland de anord- ningar som kan komma att omfattas av ersättningsordningen. I teo- rin skulle denna lösning kunna innebära en risk för att alla anord- ningar i en kopieringskedja, dvs. både ett lagringsmedium och ett hjälpmedel som används tillsammans vid kopiering av vissa verk, mot bakgrund av likabehandlingsprincipen behöver belastas med varsin avgift. Det skulle kunna vara ett argument för att inte låta hjälpmedel omfattas av ersättningsordningen, eftersom det skulle in- nebära en risk för dubbelbetalning för konsumenterna. Mot bak- grund av att utredningen numera föreslår att ersättningsnivåerna inte ska preciseras i lag framstår risken för dubbelbetalning som utesluten. Om det blir aktuellt att låta flera anordningar i en kopieringskedja medföra ersättningsskyldighet kan myndigheten nämligen bestämma ersättningsnivåerna på de respektive anordningarna så att dubbelbe- talning undviks. Enligt utredningens bedömning är det inte heller ute- slutet att det i vissa situationer skulle kunna finnas sakliga skäl för att särbehandla anordningarna och endast belägga en av dem med avgift.

En ytterligare situation som skulle kunna uppkomma är när en anordning är multifunktionell på så sätt att den möjliggör flera olika tillvägagångssätt för kopiering. En och samma anordning kan t.ex. bestå både av en skanner och en skrivare. Om myndigheten skulle bedöma att både skannrar och skrivare ska beläggas med avgifter blir slutsatsen att en sådan multifunktionell anordning bör beläggas med två avgifter. Det är en naturlig följd av att de olika tillvägagångssät- ten för kopiering används för att framställa olika kopior. Situationen skiljer sig från exemplet ovan med kopieringskedjan. Det är emeller- tid inte uteslutet att myndigheten kan besluta om en och samma av-

128

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

gift som ska gälla för en multifunktionell anordning om den i bety- dande utsträckning används för privatkopiering.

Uppskattning av den rimliga ersättningen m.m.

Förslag: Myndigheten ska uppskatta vad den rimliga ersättningen till rättighetshavarna bör uppgå till och utifrån det fastställa vilka anordningar som ska medföra ersättningsskyldighet samt vilka ersättningsnivåer som ska belasta dessa anordningar.

Myndigheten måste göra en uppskattning av vad den rimliga ersätt- ningen till rättighetshavarna bör uppgå till. Detta måste med nöd- vändighet vara just en uppskattning, eftersom det inte går att med säkerhet fastställa hur upphovsmännens situation hade sett ut om privatkopiering inte hade varit tillåten (se avsnitt 7). Uppskatt- ningen får ligga till grund för den ersättning som behöver samlas in och betalas ut till rättighetshavarna. Storleken på ersättningen ska sedan i sin tur ligga till grund för bestämmandet av de ersättningsni- våer som ska betalas för vissa särskilt angivna anordningar.

Myndigheten måste också, när den uppskattar vad den totala er- sättningen bör uppgå till, ta hänsyn till om upphovsmännen i större utsträckning redan kan anses kompenserade och om privatkopier- ingens ekonomiska påverkan kan anses obetydlig. Om upphovsmän i stor utsträckning redan kan anses ha fått betalning i annan form, t.ex. som en del av en licensavgift eller en ersättning från tjänste- leverantörer för att deras verk har använts genom nedladdning, ko- piering eller offline-kopiering via tjänsten, ska det få till effekt att någon särskild rätt till ersättning för privatkopiering enligt systemet inte ska anses föreligga för den kopieringen. Detsamma gäller om upphovsmännens förfång av någon annan anledning kan sägas vara obetydligt. (Jfr avsnitt 9.1.2.)

Vilka anordningar som ersättningen sedan ska fördelas på och er- sättningsnivån per anordning kan myndigheten bestämma mot bak- grund av vilka anordningar som i betydande utsträckning använts för privatkopieringen, hur många som sålts och som inte omfattats av undantagen samt försäljningspriset för dessa. De anordningar som ska medföra betalningsförpliktelse och nivåerna för dessa måste be- stämmas på ett sätt som gör det möjligt att faktiskt samla in så

129

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

mycket ersättning att det motsvarar myndighetens uppskattning av hur stor den totala rimliga ersättningen bör vara. Ersättnings- nivåerna som ska gälla för varje särskilt angiven anordning måste stå i proportion till i vilken omfattning anordningarna används och för- säljningspriset för dem. Ersättningsnivåerna måste också fastställas på ett sådant sätt att näringsidkare som säljer produkter som används i lika stor utsträckning behandlas lika. Myndigheten ska även beakta vilka anordningar som omfattas av ersättningsskyldighet i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Genom att iaktta vad motsvarande ersättning uppgår till i andra länder kan myndigheten försäkra sig om att ersättningsnivåerna i Sverige fram- står som rimliga i förhållande till de andra ländernas. Den kan också därigenom säkerställa att ersättningsnivån förhåller sig på ett rimligt sätt till den typiska prisnivån för anordningar när de säljs vidare till konsumenter. Det medför vidare en minskad risk för att konkur- rensen på den inre marknaden snedvrids på grund av stora skillnader länderna emellan när det gäller prispåslag på anordningar.

9.3.5Myndighetens organisation

Vilken myndighet ska få uppdraget?

Förslag: En ny myndighet bör inrättas med uppdrag att bestäm- ma ersättning i den nya ordningen för privatkopieringsersättning.

Frågan är vilken myndighet som ska ansvara för fastställandet av privatkopieringsersättning. Om uppdraget ska ges till en befintlig myndighet ligger det nära till hands att lägga ansvaret på Patent- och registreringsverket (PRV) som redan hanterar en mängd olika im- materialrättsliga frågor. Inom PRV finns expertis på hela immate- rialrättsområdet och det finns redan upparbetad kunskap att dra nytta av vid uppstart av den nya verksamheten. Samtidigt utövar PRV tillsyn över kollektiva förvaltningsorganisationer enligt lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och över sådana organisationer som kräver in privatkopieringsersättning (se 1 kap. 3 § och 12 kap. 1 § den angivna lagen). PRV är visserligen en stor myndighet med en mängd olika uppgifter och ansvarsområden, men det kan ändå finnas tveksamheter kring lämpligheten i att låta en och

130

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

samma myndighet fastställa ersättningsnivåer och samtidigt utöva tillsyn över den organisation som ansvarar för att samla in privatko- pieringsersättningen. Andra myndigheter som möjligen skulle kunna komma i fråga för uppgiften är t.ex. Konsumentverket eller Kon- kurrensverket. Att besluta om privatkopieringsersättning ligger dock ganska långt från de myndigheternas aktuella ansvarsområden.

Uppgiften att fastställa vilka anordningar som ska medföra er- sättningsskyldighet och den ersättning som ska betalas per anord- ning ska ske en gång vartannat år. Beslutet ska fattas mot bakgrund av information som inhämtas genom kontakter med aktörer på marknaden och genom marknadsundersökningar. Det kommer periodvis krävas ett stort arbete för att förbereda beslutet, men det kommer inte att utgöra ett sådant omfattande arbete att det kan sys- selsätta flera arbetstagare på heltid året runt. Vidare kommer uppgif- ten att analysera den information som kommer in kräva olika typer av expertkunskaper, varför det är tveksamt om uppgiften på något effektivt sätt kan hanteras genom t.ex. handläggningsarbete hos en myndighet. Lämpligare vore att myndigheten, utefter det behov som uppstår i olika perioder av arbetet, kan knyta till sig personer med särskild specialistkompetens genom tillfälliga uppdrag.

Utredningen föreslår därför att det ska inrättas en ny myndighet

–en nämnd för privatkopieringsersättning – som kan utföra sitt upp- drag med hjälp av ledamöter vilka utses av regeringen för bestämd tid och som kan lägga ned erforderligt arbete under de perioder som krävs för att ta fram beslutet. På så sätt kan kostnaderna hållas nere och myndigheten få tillgång till den kompetens som behövs. Nämn- den bör ledas av en ordförande som är eller har varit ordinarie domare. De administrativa uppgifterna och ärendehanteringen kan dock utföras av en redan befintlig myndighet, för att hålla nere kost- naderna. Det finns enligt utredningens bedömning inget som hind- rar att sådana rent administrativa uppgifter utförs av t.ex. PRV, som hanterar andra frågor på immaterialrättsområdet.

De särskilda bestämmelserna som ska gälla för nämndmyndig- heten kan ges av regeringen i en förordning med instruktion för nämnden (se förslaget till förordning med instruktion för Privat- kopieringsnämnden).

131

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

9.3.6Myndighetens beslut

Beslutet ska inte gå att överklaga

Bedömning: Det bör inte vara tillåtet att överklaga myndighe- tens beslut.

Den nya nämndmyndighetens beslut bör lämnas i form av ett norm- beslut – dvs. ett beslut om föreskrifter – och lämpligen bestå av en tabell där vissa anordningar räknas upp och där det anges en summa för vad som ska betalas per anordning. Kännetecknande för norm- beslut är att de har utformats på ett allmängiltigt sätt så att de for- mellt får verkningar för en obestämd krets av adressater. Ett beslut om föreskrifter medför normalt påtagliga verkningar för de som be- rörs av sådana beslut. (Se prop. 2016/17:180 s. 257.) Ett förvalt- ningsbeslut skiljer sig från ett normbeslut på så sätt att förvaltnings- beslutet inte har generell giltighet (Myndigheternas föreskrifter, DS 1998:43, s. 23).

Av 40 § förvaltningslagen (2017:900) följer att ett beslut över- klagas till allmän förvaltningsdomstol. Enligt 41 § samma lag får ett beslut överklagas om det kan antas påverka någons situation på ett inte obetydligt sätt. Regeln ger uttryck för de principer som utveck- lats i Högsta förvaltningsdomstolens praxis och som innebär att det är ett besluts faktiska verkningar som är i grunden avgörande för be- dömningen av beslutets överklagbarhet (HFD 2018 ref. 71 och HFD 2018 ref. 23 samt prop. 2016/17:180 s. 252 och 332). Av 42 § förvaltningslagen följer att beslutet får överklagas av den som beslu- tet angår om det har gått honom eller henne emot. I de angivna reg- lerna avses med ”beslut” förvaltningsbeslut. Ett normbeslut, där- emot, kan inte överklagas till allmän förvaltningsdomstol med stöd av förvaltningslagens allmänna bestämmelse om överklagande (prop. 2016/17:180 s. 257 och 258, 4 § förvaltningslagen samt 30 § myndig- hetsförordningen [2007:515]). I äldre förarbeten till förvaltnings- lagen anges att den typen av beslut inte lämpar sig för en domstols- prövning (prop. 1997/98:101 s. 112).

Normbeslut som riktar sig till allmänheten är enligt svensk rätts- tradition alltså som huvudregel inte överklagbara. Det hänger sam- man bl.a. med att sådana beslut till sin karaktär avviker från det individorienterade system som utmärker förvaltningsförfarandet.

132

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

Förvaltningsbeslut anger i stället mer konkret vilka besluten riktar sig till och syftet är att ge rättsskydd åt dem som träffas av effekterna av ett beslut i ett enskilt fall. Om en viss typ av normbeslut påverkar enbart ett mindre antal enskilda och alltså ligger nära ett individuellt förvaltningsbeslut, kan det finnas skäl att överväga om dessa norm- beslut bör kunna överklagas. Sådana frågor skulle kunna uppkomma när det gäller exempelvis viss reglering avseende begränsade mark- områden eller vissa bestämmelser om hantering av varor, som produ- ceras av ett fåtal näringsidkare. (Se prop. 2016/17:180 s. 257 och 258.) Det finns inte någon begränsning i fråga om möjligheten att i specialförfattning ta in bestämmelser som avviker från förvaltnings- lagen och som innebär att vissa angivna normbeslut får överklagas av en viss bestämd krets. Det kan gälla sådana beslut som står de indi- viduella avgörandena nära eller som av någon särskild anledning bör kunna överklagas. En sådan möjlighet finns t.ex. i 9 kap. 1 § lagen (2018:2088) om tobak och liknande produkter. (Se också HFD 2016 ref. 59.)

Det nu aktuella beslutet som den nya myndigheten ska fatta be- rör visserligen en i någon mån begränsad krets. Beslutet kommer att peka ut vissa särskilda typer av anordningar som enligt bestämmel- serna i upphovsrättslagen om privatkopieringsersättning för en viss tidsperiod ska medföra ersättningsskyldighet. Föreskriften kommer således endast att omfatta de näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer de i föreskriften angivna anordningarna. Beslutet kommer dock inte att träffa några individuella näringsidkare utan kommer att omfatta alla näringsidkare som hanterar vissa produkt- typer. Beslutet kan enligt utredningens mening inte anses påverka endast ett mindre antal enskilda så att beslutet bör få överklagas av den anledningen.

Vidare kommer de berörda näringsidkarna också att vara del- aktiga i det förberedande arbetet inför beslutet genom att myndig- heten ska bereda dem tillfälle att lämna synpunkter på vilka anord- ningar som bör omfattas av beslutet och vilken ersättning som ska betalas för dessa. De kan därmed påtala sådana särskilda omständig- heter som de anser att myndigheten bör ta hänsyn till redan i ett tidigt skede av processen. Hänsyn har därmed redan tagits till deras legitima intressen. Det finns därför enligt utredningen inte behov av att låta beslutet överklagas av dessa aktörer. Detsamma gäller för

133

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

organisationen som företräder upphovsmän och andra rättighets- havare.

Utredningen anser dessutom att den typ av beslut det nu är fråga om lämpar sig mindre bra för en domstolsprövning. Myndigheten kommer vara rustad med andra möjligheter för att göra ett grund- läggande förarbete genom marknadsundersökningar, kontakter med aktörer på marknaden och anlitande av experter på området. Den sortens arbete finns typiskt sett inte möjlighet att göra inom ramen för en domstolsorganisation. Den överprövning domstolen skulle komma att göra är endast att möjligen på nytt värdera de uppgifter som myndigheten lagt till grund för sin bedömning. En möjlighet att överklaga myndighetens beslut går vidare mot själva syftet med den nya ordningen – nämligen att skapa en mer effektiv ordning för pri- vatkopieringsersättning. Om det införs en möjlighet att överklaga, finns stor risk att osäkerhet kommer råda på marknaden under tiden fram till dess att domstolen meddelar ett beslut. Det skulle sannolikt leda till att någon privatkopieringsersättning inte betalas under den perioden eller att sådana betalningar som skett under tiden senare måste justeras eller återbetalas. Även om domstolens handläggning förväntas vara tidseffektiv och snabb, går det inte att bortse från ris- ken att en domstolsprocess pågår så länge att myndigheten skulle hinna fatta ett nytt beslut innan domstolens slutliga beslut meddelas. Det är därför enligt utredningens mening mer effektivt och rätts- säkert att begränsa tidsperioden mellan myndighetens beslut och att låta marknadens aktörer få framföra sina synpunkter innan beslut fattas, i stället för att tillåta att beslutet överklagas. Det är samman- fattningsvis utredningens bedömning att beslutet ska ges av myndig- heten i form av en föreskrift och att det inte ska gå att överklaga.

134

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

9.4Hur ska ersättningen administreras?

9.4.1En organisation ska administrera ersättningen

Insamling av ersättningen

Förslag: Det ska alltjämt vara en organisation som företräder ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av när- stående rättigheter som har rätt att kräva in ersättningen och vidarefördela den.

Bedömning: Utgångspunkten bör inte vara att organisationen ska träffa avtal om nedsättning av ersättningen.

Enligt nuvarande ordning krävs ersättningen in och fördelas vidare till ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstå- ende rättigheter av en organisation som företräder ett flertal rät- tighetshavare. Regleringen infördes för att det inte ansågs realistiskt att överlåta till den enskilde rättighetshavaren att kräva in ersätt- ningen. Genom att låta en organisation bevaka och förvalta rätten säkerställdes att samtliga ersättningsberättigades krav kunde göras gällande samtidigt. (Se prop. 1997/98:156 s. 25.)

Utredningen föreslår en ny ersättningsordning som går ut på att ersättningsnivåerna och de särskilda anordningarna som ska medföra ersättningsskyldighet visserligen ska fastställas av en myndighet med jämna mellanrum. Detta innebär dock inte att ersättningsordningen förlorar sin civilrättsliga karaktär. Myndigheten ska inte vara del- aktig i någon insamling eller utbetalning av ersättningen. Den före- slagna regleringen innebär att parterna inte kommer behöva tvista om belopp eller vilka anordningar som ska medföra en ersättnings- skyldighet. Den praktiska hanteringen av ersättningen har fungerat väl hittills, även om det funnits meningsskiljaktigheter när det gäller ersättningsbelopp och vilka anordningar som ska anses särskilt ägnade för privatkopiering. Med den nya regleringen finns det goda skäl att anta att den praktiska hanteringen även fortsättningsvis kommer att fungera väl. Copyswede, som är den organisation som i dag hanterar ersättningen, har stor erfarenhet av hur ersättningssystemet kan admi- nistreras effektivt. Utredningen föreslår därför inte någon ändring när det gäller frågan om hur ersättningen ska samlas in.

135

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

När kassettersättningen infördes uttalade regeringen att regle- ringen inte utesluter att det kan finnas mer än en organisation som uppfyller kravet på representativitet och att lagen således inte innebär att förvaltningen monopoliseras (prop. 1997/98:156 s. 25). I samband med de lagändringar som gjordes när infosoc-direktivet genomfördes pekade Lagrådet på att det förhållandet att flera organisationer kan vara behöriga att kräva in privatkopieringsersättning skulle kunna leda till att det för samma grupp kan komma att träffas avtal med sinsemellan olika innehåll och att konkurrensproblem kan uppkom- ma när det gäller rätten att kräva in ersättningen. Regeringen bedömde dock att de problem som Lagrådet lyfte fram var begrän- sade (se prop. 2004/05:110 s. 144 och 563 samt NJA 2000 s. 445). Det förslag till nya regler som utredningen nu lämnar innebär visser- ligen att fler verk och fler rättighetshavare som utgångspunkt kan omfattas av ersättningsordningen, vilket i förlängningen skulle kunna leda till att fler organisationer kan komma att ta ansvar för att samla in och fördela ersättningen. Bestämmelserna har sedan genomförandet av direktivet tillämpats ytterligare några år utan att problem uppstått. Om det skulle uppkomma ett läge med fler orga- nisationer som är behöriga att hantera privatkopieringsersättningen, så finns det enligt utredningen inte anledning att tro att de problem som Lagrådet pekat på skulle bli större eller svårare att lösa på grund av de nya reglerna. Utredningen anser därför att det även fortsätt- ningsvis får accepteras att fler än en organisation kan vara behörig att samla in och fördela ersättningen och föreslår därför inte någon ändring i den här delen. I likhet med vad som gäller enligt nuvarande ordning kommer det med utredningens förslag alltså även fortsätt- ningsvis vara möjligt att det finns fler än en organisation som är legi- timerad att kräva in ersättningen, förutsatt att lagens krav på repre- sentativitet är uppfyllda. Om en näringsidkare har betalat ersättning för vissa anordningar till en sådan organisation, ska denne dock naturligtvis inte vara skyldig att betala ersättning för samma anord- ning till en annan organisation.

Utredningen föreslår att de ersättningsskyldiga näringsidkarna är de som har tillverkat, infört eller från utlandet sålt sådana anord- ningar som används i betydande utsträckning för privatkopiering. Vilka dessa anordningar är föreslås framgå av myndighetens beslut. Organisationen ska alltså rikta betalningsanspråk mot dessa närings- idkare. Ersättningsskyldigheten uppstår vid tillverkning, införsel

136

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

eller försäljning från utlandet. Enligt allmänna förmögenhetsrätts- liga principer ska fordran betalas genast eller senast vid anfordran (se också avsnitt 9.2.2). I likhet med vad som gäller enligt hittillsvarande ordning, bör det stå organisationen fritt att träffa avtal om uppbör- den av ersättningen. Praktiska hänsyn kan göra att organisationen kan behöva träffa avtal om när ersättningen ska betalas och av vem. Fordrans förfallodag och ersättningsskyldigheten regleras i sådana fall av avtalet. Exempelvis kan det i avtal bestämmas att ersättnings- skyldigheten ska ligga på en grossist eller detaljist och att ersätt- ningen ska betalas först vid ett senare skede, t.ex. vid vidareförsälj- ning till konsument, i stället för vid införsel eller tillverkning.

I nu gällande reglering finns en uttrycklig möjlighet för organisa- tionen att träffa avtal om nedsättning av ersättningen. Regeln inför- des för att det inte var möjligt att utforma ett system som i varje enskilt fall träffar rätt för den mångfald och variation av produkter som finns på marknaden. Möjligheten till nedsättning syftade till att hantera situationer då ersättningen av olika skäl blir oskäligt hög. Regeringen uttalade att tanken inte var att nedsättning skulle kom- ma i fråga endast i undantagsfall. (Se prop. 2004/05:110 s. 140 och 141.) Utredningens förslag går ut på att en myndighet ska fatta sitt beslut mot bakgrund av en rad förhållanden som gäller för tiden och som i stor utsträckning motsvarar sådana förhållanden som hittills utgjort skäl för nedsättning. Ersättningsnivåerna för anordningarna kommer därmed redan vara anpassade efter rådande förhållanden. Det finns därför inte samma behov av att i efterhand träffa avtal om nedsättning av ersättningen. Utredningen föreslår därför inte att det ska finnas någon sådan uttrycklig möjlighet i lagen.

Anmälan och redovisning

Förslag: De näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som omfattas av myndighetens beslut ska an- mäla sig hos organisationen. På begäran av organisationen ska näringsidkarna redovisa det antal anordningar som omfattas av skyldighet att betala ersättning. De ska vidare på begäran redovisa när anordningarna tillverkades, infördes eller såldes från utlandet. Av redovisningen ska också framgå hur många av anordningarna som omfattas av undantagen.

137

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

Av nu gällande 26 m § upphovsrättslagen följer att de näringsidkare som är ersättningsskyldiga ska anmäla sig hos en organisation och på begäran redovisa det antal anordningar som omfattas av rätt till er- sättning, anordningarnas upptagningstid eller lagringskapacitet, om de kan användas för digital upptagning upprepade gånger och när anordningarna tillverkades eller infördes. Av paragrafen följer vidare att det av redovisningen ska framgå antalet anordningar som omfat- tas av undantagen i 26 k § i samma lag. Syftet med bestämmelserna är att en förvaltande organisation effektivt ska kunna ta tillvara rät- tighetshavarnas intressen och för att kunna kontrollera att ersätt- ningen betalas. Utredningen anser att, mot bakgrund av samma syfte som angetts ligga bakom hittillsvarande reglering, bör det alltjämt finnas en skyldighet att anmäla sig hos organisationen och att redo- visa vissa uppgifter på begäran av densamma. Anmälnings- och redo- visningsskyldigheten bör dock anpassas efter de nya bestämmelser som utredningen föreslår i fråga om ersättningsskyldighet och hur ersättningen ska bestämmas. Utredningen föreslår därför att de näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som omfattas av myndighetens beslut ska anmäla sig hos organisa- tionen. Anmälningsskyldigheten bör alltså gälla de näringsidkare som

–under den aktuella period som myndighetens beslut gäller – har tillverkat, infört eller från utlandet sålt sådana anordningar som framgår av beslutet. Den avgörande tidpunkten för om anordningarna omfattas eller inte av anmälningsplikten är när de har tillverkats, införts eller sålts (se avsnitt 9.2.2).

När det gäller skyldigheten att redovisa på begäran av organisa- tionen, bör redovisningsskyldigheten bestå i att ange det antal an- ordningar som omfattas av skyldighet att betala ersättning och när anordningarna tillverkades, infördes eller såldes från utlandet. Efter- som ersättningsnivåerna enligt utredningens förslag inte är fastställda utifrån anordningarnas lagringskapacitet, utan nivåerna i stället vart- annat år ska bestämmas av den nya myndigheten, finns naturligtvis inte något skäl att ange sådana uppgifter om lagringskapacitet i redo- visningen till organisationen. För att kunna avgöra om anordningarna omfattas av myndighetens beslut och för att kunna bestämma ersätt- ningsskyldighetens storlek, kan organisationen däremot ha behov av att få uppgifter om antalet anordningar och tidpunkten för tillverk- ning, införsel eller försäljning. Sådana uppgifter ska därför på begä- ran lämnas till organisationen.

138

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

Av redovisningen bör även framgå antalet anordningar som om- fattas av de undantag som utredningen föreslår alltjämt ska gälla (se avsnitt 9.2.3). Näringsidkarna ska inte betala för sådana anordningar som ska användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk, som ska föras ut ur landet eller som ska användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsned- sättning, vilket framgår av de undantag som anges i den föreslagna

26k § tredje stycket. (Se också avsnitt 9.2.3 angående parternas möj- lighet att avtala om de närmare förutsättningarna för undantagens tillämpning.)

Av förarbetena till nu gällande regler framgår att det inte funnits skäl införa några särskilda straffbestämmelser när det gäller anmäl- nings- och redovisningsskyldigheten. I stället har det bedömts som tillräckligt att organisationen kan säkerställa att redovisning sker med hjälp av vanliga regler om handräckning enligt lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning eller genom ett vites- föreläggande av domstol i en dom om skyldighet att fullgöra skyldig- heten (prop. 1997/98:156 s. 36). Utredningen gör ingen annan be- dömning i fråga om detta.

9.4.2Fördelningen till rättighetshavarna

Förslag: Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisationen för dess omkostnader. Rättighetshavare ska på begäran av organisationen ange hur de påverkats ekonomiskt av privatkopieringen. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighets- havare som organisationen företräder.

Enligt nu gällande reglering ska organisationen kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade efter avdrag för ersättning till organisationen för dess omkostnader. Vid fördel- ningen gäller att rättighetshavare som inte företräds av organisatio- nen ska vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder (26 m § första stycket upphovsrättslagen). En grundläg- gande tanke bakom reglerna är att ersättningen ska fördelas så att fördelningen i vidast möjliga omfattning motsvarar den privat-

139

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

kopiering som faktiskt sker. I stället för att det i lag anges hur fördel- ningen ska ske, har det ansetts lämpligare att den förvaltande orga- nisationen själv får bestämma principerna för hur fördelningen ska göras. En förutsättning för detta är dock att organisationen måste redovisa principerna för fördelningen på ett så klart och tydligt sätt att utomstående rättighetshavare har verklig möjlighet att avgöra om de behandlas lika eller inte (prop. 1997/98:156 s. 34).

I dag ansvarar Copyswede i praktiken för att samla in och fördela ersättningen. Ersättningen ska fördelas till upphovsmän till verk som har sänts ut på radio eller tv eller getts ut på anordningar genom vilka de kan återges (jfr 26 k § första stycket upphovsrättslagen). För att kunna fördela ersättningen så att den motsvarar den privat- kopiering som faktiskt sker, gör Copyswede återkommande under- sökningar av vad och hur mycket som privatkopieras i samhället. Undersökningarna bildar grund för hur ersättningen ska fördelas till rättighetshavarna. Vissa av Copyswedes medlemsorganisationer och samarbetspartner, såsom Sami, Stim, Ifpi Sverige, Filmproducenter- nas rättighetsförening, Svenska förläggarföreningen och Union of Broadcasting Organisations in Sweden, har med egna fördelnings- system också möjlighet att betala ut ersättningen till enskilda rättig- hetshavare.

Den nya regleringen som utredningen föreslår innebär att de upp- hovsmän vars skyddade verk har privatkopierats på ett sådant sätt att det påverkar dem ekonomiskt har rätt till rimlig ersättning. Det krävs inte längre att verk ska ha sänts ut på radio eller tv eller getts ut på anordningar genom vilka de kan återges (jfr 26 k § första stycket upphovsrättslagen samt avsnitt 9.1.1 och 9.1.2). Även om av- gränsningen när det gäller vilka som har rätt till ersättning enligt de föreslagna reglerna ser annorlunda ut, måste den fördelande organi- sationen även fortsättningsvis eftersträva att ersättningen hamnar hos de rättighetshavare som drabbas av privatkopieringen. Den grund- läggande tanken bakom de nu gällande reglerna om fördelning är fortfarande relevant. För att fördelningen på bästa sätt ska motsvara den kopiering som faktiskt sker, bör det enligt utredningen inte anges några särskilda fördelningsprinciper i lag. Ansvaret för att bestämma fördelningsprinciperna måste även fortsättningsvis ligga på organisa- tionen så att ersättningen verkligen hamnar hos de upphovsmän och rättighetshavare som har rätt till den. Utredningen föreslår därför inte någon ändring i den delen, utan det måste vara upp till organisa-

140

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

tionen att fastställa principer för fördelning av privatkopierings- ersättningen.

Organisationen får bl.a. inhämta information från sina medlems- organisationer och samarbetspartner och göra marknadsundersök- ningar för att kunna göra en övergripande bedömning av i vilken ut- sträckning upphovsmän och rättighetshavare påverkas ekonomiskt av användningen av deras skyddade verk (se mer i avsnitt 9.1 när det gäller vilka som enligt utredningens förslag har rätt till ersättning). För att avgöra fördelningen av medel mellan olika rättighetshavar- grupper bör det inte göras några kopplingar till på vilka anordningar ersättningen tagits in. Andra hänsyn än hittills ska nämligen ligga till grund för beslutet att belasta en anordning med avgift (se avsnitt 9.2.1, 9.2.3, 9.3.2 och 9.3.4). Både vid denna bedömning och när det gäller hur fördelningen därefter ska ske till enskilda upphovsmän kan det dock vara relevant att beakta vilka verkskategorier som har privat- kopierats mest, på vilket sätt verken har privatkopierats, hur omfat- tande verken är, vad verken har för kommersiellt värde samt i vilken utsträckning olika upphovsmän har bidragit till de privatkopierade verken. Ersättningen till olika rättighetshavarkategorier och till en- skilda rättighetshavare måste framstå som rimlig och rättvis – både i förhållande till hur andra rättighetshavare inom samma kategori av verk, och rättighetshavare till andra kategorier av verk, har påverkats ekonomiskt av privatkopieringen.

Om det t.ex. framgår av marknadsundersökningar och statistik att text och bild kopieras i mycket större utsträckning än rörlig bild, kan det tala för att en större del av den totala ersättningen för pri- vatkopiering bör tillfalla rättighetshavarna bakom de två först- nämnda kategorierna av verk än den andra. Samtidigt får litterära verk i skriftlig form endast kopieras i begränsade delar eller om de är av ett begränsat omfång (12 § första stycket upphovsrättslagen), vil- ket kan tala för att upphovsmän till dessa verk påverkas i mindre om- fattning. Detsamma kan gälla för bilder som ofta är ett mindre om- fattande verk i jämförelse med t.ex. verk i form av rörlig bild vilka också som regel är mer omfattande och kostsamma att skapa. Mot bakgrund av sådana analyser kan ersättningen till olika rättighets- havargrupper och enskilda rättighetshavare behöva anpassas efter flera olika faktorer.

När det gäller fördelningen av medel till olika rättighetshavar- grupper behöver också beaktas att viss kopiering inte ska kompens-

141

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

eras enligt systemet för privatkopiering. Så bedömer utredningen är fallet vid s.k. offline-kopiering och annan redan ersatt kopiering (se avsnitt 9.1.2). Av den enkätundersökning som genomförts inom ramen för utredningen kan utläsas att 58 procent av de tillfrågade uppgett att de kopierat ljud under den aktuella tidsperioden. Om offline-kopieringen av ljud räknas bort stannar andelen som kopierat ljud på endast 30 procent. Det betyder att nästan hälften av den ljud- kopiering som gjordes vid tidpunkten för genomförandet av enkät- undersökningen var offline-kopiering. Om den utvecklingen står sig bör ersättningen till den berörda gruppen av rättighetshavare alltså minska. I sammanhanget ska dock också noteras att resultatet av en- kätundersökningen visar att även annan privatkopiering av ljud fort- farande förekommer.

Precis som i dag innebär det givetvis ett stort arbete att samla in alla erforderliga uppgifter och att fördela ersättningen. Vad en orga- nisation bestämmer om den närmare fördelningen av ersättningen måste gälla även mot de rättighetshavare som inte företräds av orga- nisationen. Det måste också finnas en möjlighet för upphovsmän som inte företräds av någon rättighetshavarorganisation att få ersätt- ning hos organisationen.

Innan upphovsmän eller rättighetshavare kan få privatkopierings- ersättning bör det dock ligga ett ansvar på dem att på begäran ange om de på något sätt redan har kompenserats för kopieringen av deras skyddade verk eller om den ekonomiska påverkan kan anses obetyd- lig. En sådan upplysning kan ingå i organisationens bedömning av om enskilda upphovsmän eller rättighetshavare har rätt till ersättning. (För närmare resonemang om ekonomisk påverkan, se avsnitt 9.1.2.) Utredningen föreslår därför att det införs en ny bestämmelse som anger att rättighetshavare på begäran av organisationen ska lämna uppgift om hur de påverkats ekonomiskt av privatkopieringen.

Organisationens uppgift att kräva in och fördela ersättningen en- ligt nu gällande reglering anses vara ett sysslomannaliknande upp- drag i förhållande till rättighetshavarna, oavsett om avtal träffats med en viss rättighetshavare eller inte. Sysslomän svarar i förhållande till sina huvudmän för skada som orsakas av oaktsamhet. Även om det inte är fråga om ett renodlat sysslomannauppdrag följer det av all- männa rättsgrundsatser att organisationen ansvarar för den skada som den av oaktsamhet orsakar rättighetshavarna. (Se prop. 2004/05:110 s. 143 samt jfr 18 kap. 3 och 4 §§ handelsbalken.) I och med att de en-

142

SOU 2022:20

En översyn av nuvarande ersättningsordning

skilda ersättningsberättigade upphovsmännen och rättighetshavarna inte själva har rätt att kräva in ersättningen, är det särskilt viktigt att organisationen tar ett ansvar för att ta tillvara rättighetshavarnas intressen. Organisationen har i förhållande till rättighetshavarna ett sysslomannaliknande uppdrag, varför enskilda rättighetshavare har möjlighet att få prövat i domstol om de har rätt till skadestånd t.ex. till följd av att organisationen förfarit oaktsamt vid inkrävande av ersättningen. I tidigare förarbeten har uttalats att kraven som uppställs i den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna på att civila rättig- heter och skyldigheter ska prövas i domstol därmed är tillgodosedda. Utredningen instämmer i denna bedömning. I anslutning till detta kan också noteras att en organisation som kräver in privatkopier- ingsersättning enligt nu gällande regler dessutom står under tillsyn enligt lagen (2016:977) om kollektiv förvaltning av upphovsrätt (se

1kap. 3 § och 12 kap. 1 § nämnda lag). Lagen, som bygger på ett EU- direktiv, innehåller grundläggande regler om bl.a. förvaltning och fördelning av rättighetsintäkter. Detta stärker ytterligare rättssäker- heten för enskilda rättighetshavare.

9.5Internationell tillämplighet

Bedömning: Det finns inte skäl att föreslå någon ändring när det gäller internationell tillämplighet av reglerna för privatkopier- ingsersättning.

De internationella konventionerna på det upphovsrättsliga området bygger på grundprincipen om s.k. nationell behandling. Principen innebär att en fördragsslutande stat är skyldig att ge verk eller presta- tioner från en annan fördragsslutande stat samma skydd som ges åt verk eller prestationer med ursprung i det egna landet. I vissa situa- tioner tillåter konventionerna dock att utländska rättighetshavare ges skydd endast om deras eget land ger motsvarande skydd åt ut- ländska rättighetshavare (reciprocitetsprincipen).

Det är en omstridd fråga hur långt principen om nationell be- handling sträcker sig. Det är dock klart att principen, där inte annat uttryckligen stadgas i den aktuella konventionen, gäller i fråga om de grundläggande rättigheterna. Ett exempel på när den nationella be-

143

En översyn av nuvarande ersättningsordning

SOU 2022:20

handlingen får göras beroende av reciprocitet finns t.ex. när det gäl- ler droit de suite enligt artikel 14 i Bernkonventionen.

När det gäller rättigheter som ligger utanför de i konventionerna direkt föreskrivna, råder osäkerhet om det föreligger skyldighet att iaktta principen om nationell behandling. Särskilt osäker blir bedöm- ningen av denna fråga när det handlar om ersättningsordningar som inte direkt är knutna till skyddet av verken eller prestationerna som sådant. Så mycket kan dock sägas att det i vart fall inte föreligger någon konventionsrättslig skyldighet att i alla situationer, dvs. obe- roende av reciprocitet, medge en ersättningsrätt även åt utländska rättighetshavare.

Avgiftsordningar av det slag som det är fråga om här är inte knutna till det faktiska verksutnyttjandet och får därför ligga utanför det område som konventionerna avser att täcka. Det har inte fram- kommit något som talar för att den bedömning av innebörden av bestämmelserna i Bernkonventionen, Romkonventionen och TRIPs- avtalet, som gjordes när kassettersättningen infördes och i samband med ändringarna vid genomförandet av infosoc-direktivet, är fel- aktig. (Se prop. 1997/98:156 s. 38 samt prop. 2004/05:110 s. 146 och 147.) Utredningen finner därför inte skäl att föreslå några ändringar när det gäller den internationella tillämpningen av reglerna om privatkopieringsersättning. Rätt till ersättning för utländska rättig- hetshavare bör även fortsättningsvis föreligga på grundval av reci- procitet.

144

10Ikraftträdande

och övergångsbestämmelser

Förslag: Lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2023. Myndighetens första beslut ska meddelas vid halvårsskiftet

2024.

De nya bestämmelserna om ersättningsskyldighet och rätt till ersättning ska inte tillämpas förrän myndigheten meddelat sitt första beslut. Detsamma gäller bestämmelserna om anmälnings- och redovisningsskyldighet.

Fram till dess att myndigheten meddelat sitt första beslut ska de äldre bestämmelserna i 26 l § om ersättning för anordningar tillämpas.

Ikraftträdande

Det är angeläget att lagändringarna träder i kraft så snart som möj- ligt. De nya bestämmelserna bedöms kunna träda i kraft den 1 juli 2023.

Övergångsbestämmelser

Lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 2023. Detta innebär att den nya myndigheten direkt vid ikraftträdandet kan påbörja det förbere- dande arbetet inför sitt beslut genom att undersöka det aktuella privatkopieringsbeteendet och genom kontakter med marknadens aktörer. Myndighetens första beslut enligt 26 l § kan därefter med- delas vid halvårsskiftet 2024.

Enligt de föreslagna reglerna i 26 k § är det näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer sådana anordningar som i

145

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

SOU 2022:20

betydande utsträckning används för privatkopiering som ska vara skyldiga att betala privatkopieringsersättning. Vilka särskilda anord- ningar som för tiden bedöms användas i betydande utsträckning och som därför ska medföra ersättningsskyldighet ska preciseras i myndig- hetens beslut. Detsamma gäller ersättningsnivåerna för dessa anord- ningar. Vilka näringsidkare som organisationen ska rikta betalnings- anspråk till är alltså beroende av vad som framgår av beslutet. De nya bestämmelserna om vilka som är ersättningsskyldiga kan därför inte tillämpas på tillverkning, införsel eller utlandsförsäljning av anord- ningar som skett innan myndigheten första gången meddelat sitt beslut enligt den föreslagna 26 l §. Vilka som är ersättningsskyldiga får, fram till dess att myndighetens första beslut meddelas, bedömas enligt nu gällande bestämmelser. Detsamma gäller rätten till nedsätt- ning av ersättningsskyldigheten för dessa näringsidkare och organisa- tionens rätt att träffa avtal om nedsättning enligt 26 m §.

När det gäller vilka rättighetshavare som har rätt till ersättning föreslår utredningen i 26 k § bestämmelser som påverkar kretsen av ersättningsberättigade. Enligt nu gällande reglering finns det ett samband mellan vilka som är ersättningsskyldiga och vilka som är ersättningsberättigade på så sätt att rätten till ersättning är knuten till att verken ska ha sänts ut på radio eller tv efter att anordningarna som medför ersättningsskyldighet har tillverkats eller införts. Nu gällande bestämmelser, både när det gäller vilka som är ersättnings- skyldiga och vilka som är ersättningsberättigade, bör ersättas av de föreslagna nya reglerna vid samma tidpunkt. De nu gällande bestäm- melserna ska därför tillämpas också när det gäller att bedöma vilka som har rätt till privatkopieringsersättning fram till dess att myndig- heten meddelat sitt första beslut. Sådan rätt till ersättning för privat- kopiering som uppstått efter lagens ikraftträdande, men före myn- dighetens beslut, på grund av att upphovsrättsligt skyddade verk har sänts ut på radio eller tv eller som getts ut på anordningar genom vilka de kan återges, kommer därmed att kunna samlas in och delas ut utan påverkan av de nya bestämmelserna. Eftersom ersättningen inte kan samlas in och fördelas vid samma tidpunkt som ersättnings- skyldigheten uppstår, kommer organisationen under en övergångs- period att behöva samla in och fördela ersättningen enligt både det gamla och det nya systemet.

Den föreslagna skyldigheten i 26 m § andra stycket att anmäla sig och redovisa uppgifter gäller sådana anordningar som omfattas av

146

SOU 2022:20

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser

myndighetens beslut. Dessa bestämmelser kan därför inte heller tillämpas förrän myndigheten första gången meddelat beslutet. Fram till den tidpunkten ska i stället anmälnings- och redovisningsskyl- digheten följa av nu gällande bestämmelser, dvs. näringsidkare som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar eller inför anordningar på vilka ljud eller bild kan tas upp och som är särskilt ägnade för privat- kopiering ska anmäla sig hos en organisation och på begäran redovisa vissa uppgifter.

Även om det för tillfället är Branschavtalet som reglerar vad ersätt- ningsnivåerna för olika anordningar ska uppgå till, bör nu gällande lagbestämmelser om ersättningsnivåer och rätt till nedsättning i 26 l § fortsätta att gälla fram till dess att myndigheten i sitt första beslut preciserar ersättningsnivåerna.

147

11 Konsekvenser

11.1Inledning

En utredning ska redovisa konsekvenserna av sina förslag. De närmare bestämmelserna finns i 14–15 a §§ kommittéförordningen (1998:1474). Om utredningen föreslår nya eller ändrade regler ska konsekvens- utredningen innehålla de uppgifter som framgår av 6 och 7 §§ förord- ningen (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning.

Av kommittédirektiven framgår att de ekonomiska konsekven- serna av förslagen för staten, företag och andra enskilda, exempelvis konsumenter, ska bedömas. Vidare framgår att om förslagen kan för- väntas leda till kostnadsökningar för det allmänna ska betänkandet innehålla förslag på hur dessa ska finansieras. Direktiven anger också att eventuella konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv ska redovisas.

11.2Konsekvenser av utredningens förslag

Bedömning: De föreslagna ändringarna leder inte till annat än mindre kostnadsökningar för det allmänna. Kostnadsökningarna bör finansieras genom anslag på statens budget.

Förslagen medför inte några ökade kostnader för enskilda. Förslagen medför inte några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

Utredningens förslag går ut på att skapa en mer effektiv ordning av- seende systemet för privatkopieringsersättning.

Nu gällande reglering begränsar vilka rättighetshavare som har rätt till privatkopieringsersättning på så vis att det endast är de rättig- hetshavare vars verk har sänts ut på radio och tv eller getts ut på an- ordning genom vilka de kan återges som har rätt till ersättning. Be-

149

Konsekvenser

SOU 2022:20

gränsningen innebär att upphovsmän till t.ex. text och bild i prakti- ken inte får någon ersättning. Det finns inte några sakliga skäl att behålla en sådan ordning.

Dagens reglering innehåller också bestämmelser som anger fasta nivåer för vilken privatkopieringsersättning som ska betalas. Nivå- erna är anpassade efter lagringsutrymmet hos anordningar som är särskilt ägnade för privatkopiering. Den tekniska utvecklingen har dock medfört att de i lag angivna nivåerna inte längre motsvarar vad som är rimligt att betala för respektive anordning. Lagringsutrym- met hos de aktuella anordningarna är nämligen numera mycket större än vad som förutsågs när bestämmelserna infördes. Bland annat detta har lett till att lagbestämmelserna inte har tillämpats. Vilken pri- vatkopieringsersättning som ska betalas har i stället på senare tid fast- ställts efter långdragna förhandlingar mellan rättighetshavare och ersättningsskyldiga näringsidkare eller genom domstolsavgöranden. Även bestämmandet av vilka anordningar som ska anses särskilt ägnade för privatkopiering har orsakat tvist mellan marknadens aktörer.

Härutöver kan det ifrågasättas om hittillsvarande reglering är ända- målsenlig i förhållande till EU-rättens krav. Av infosoc-direktivet föl- jer att om en medlemsstat väljer att föreskriva ett undantag eller en inskränkning för privatkopiering, måste medlemsstaten garantera att rättighetshavarna får en rimlig kompensation för kopieringen (arti- kel 5.2.b). I och med att Sverige har infört en rätt för var och en att privatkopiera har alltså staten ett ansvar att säkerställa ett effektivt system för privatkopieringsersättning. Alternativet skulle annars vara att slopa rätten för den svenska befolkningen att privatkopiera. Det ingår dock inte i utredningens uppdrag att ens överväga föränd- ringar i rätten att privatkopiera. Utredningen anser att nu gällande ordning lägger ett för stort ansvar på parterna att komma överens. Även om de i lag fastställda ersättningsnivåerna skulle uppdateras för att bättre förhålla sig till det rådande privatkopieringsbeteendet, skulle teknikutvecklingen snart få till effekt att lagstiftningen på nytt blir inaktuell och sannolikt leda till nya meningsskiljaktigheter och för- handlingar mellan parterna. Dessa förhandlingar kan i förlängningen försvåra för rättighetshavarna att få en rimlig ersättning. Det kan också ifrågasättas om den nuvarande lagstiftningen på ett korrekt sätt fångar upp vilka rättighetshavare som drabbas av annat än obe- tydligt förfång på grund av privatkopieringen – och om den nuva- rande ordningen alltså alltjämt är förenlig med infosoc-direktivets

150

SOU 2022:20

Konsekvenser

krav. Sammantaget finns det alltså flera skäl att överväga om Sverige uppfyller direktivets krav om inte regleringen för privatkopierings- ersättning bättre anpassas efter de nu rådande förhållandena och den kommande utvecklingen på området.

För att komma till rätta med detta föreslår utredningen nya regler för hur avgränsningen av vilka som är ersättningsberättigade ska göras. Utredningen föreslår också att begreppet särskild ägnad för privatkopiering ska bytas ut mot en definition som mer direkt kny- ter an till den faktiska privatkopiering som sker. Vidare föreslår ut- redningen att ett visst ansvar för att fastställa ersättningen flyttas till staten. Det ska inte heller anges några ersättningsnivåer i lag. I stället föreslås att en myndighet ska få i uppdrag att följa den tekniska och ekonomiska utvecklingen på området samt mot bakgrund av denna ange vilka anordningar som ska medföra ersättningsskyldighet och ersättningsnivåerna för dessa. De förhållanden som myndigheten ska beakta vid beslutsfattandet anges enligt utredningens förslag i lag.

Konsekvenser för det allmänna

När det gäller förslaget att låta en myndighet fatta beslut om ersätt- ning, kan det övervägas om uppdraget ska ges åt en befintlig myn- dighet (se avsnitt 9.3.2). Utredningen bedömer dock att uppgiften att fatta den typ av beslut det är fråga om kräver särskild kompetens inom flera områden, samtidigt som myndighetens verksamhet inte förväntas uppta några heltidstjänster. Det innebär därför enligt ut- redningens bedömning en utmaning att låta uppgiften fullgöras av en redan befintlig myndighet genom handläggarskap med fast anställda handläggare. För att hålla nere kostnaderna och samtidigt säkerställa att tillräcklig kompetens finns tillgänglig, föreslår utredningen i stället att en nämnd ska inrättas som består av särskilt utsedda ledamöter. Genom en sådan lösning kan ledamöter med relevant kompetens arvoderas för att utföra insatser i nämnden, utan att de förhindras att utföra sitt ordinarie arbete. Nämnden kan anlita sakkunniga med expertkunskap inom t.ex. upphovsrätt, nationalekonomi och kon- sumentfrågor samt anpassa sin verksamhet efter vad som krävs för att fullgöra uppgiften.

Utredningens förslag kommer dock att medföra vissa kostnads- ökningar för det allmänna. Det skulle inte vara möjligt att inrätta en

151

Konsekvenser

SOU 2022:20

ny myndighet utan att det belastar statens budget. Utredningen har dock valt en lösning som i sammanhanget innebär endast mindre kostnadsökningar. Myndigheten kommer inte att behöva disponera några egna lokaler, eftersom administrationen och den begränsade handläggningen av ärenden kommer att kunna införlivas i en redan befintlig myndighets verksamhet. Myndigheten kommer inte heller att behöva ha någon fast anställd personal och nämnden kommer endast att behöva sammanträda så ofta som krävs för att förbereda beslutet. Dessutom kommer myndighetens verksamhet vara begrän- sad på så sätt att beslut endast ska fattas vartannat år. Utredningen bedömer därför kostnadsökningarna för det allmänna som mindre.

De mindre kostnadsökningarna för staten kan till viss del vägas upp av att det kan förutses att parterna i och med den föreslagna lösningen inte kommer att ha samma utrymme att tvista om vilka anordningar som ska anses särskilt ägnade för privatkopiering och vilken ersättning som ska betalas för anordningarna. Det finns tre refererade avgöranden som handlar om privatkopieringsersättning (NJA 2016 s. 490, NJA 2017 s. 1164 och PMÖD 2016:4). De refe- rerade avgörandena avser omfattande tvistemål som pågått under flera år och som har innefattat komplicerade ställningstaganden. Så- dana mål innebär typiskt sett stort arbete för domstolarna. Utöver detta framgår av Stockholms tingsrätt, Patent- och marknadsdom- stolens, målhanteringssystem att det under åren 2014–2021 har in- letts fyra tvistemål om privatkopieringsersättning vid domstolen. Av dessa mål har tre skrivits av efter förlikning. Ett mål har skrivits av efter att talan återkallats.1 Förlikningarna har sannolikt blivit möjliga mot bakgrund av att utredningen tillsatts samt att Copyswede och näringsidkare inom elektronikbranschen har träffat ett Branschavtal som reglerar privatkopieringsersättning. I och med utredningens förslag kan förutses att sådana tvistemål som handlar om vilka an- ordningar som ska omfattas av ersättningsordningen och vilken er- sättning som ska betalas för dessa anordningar inte kommer att an- hängiggöras hos domstolarna. Detta innebär minskade kostnader för rättsväsendet.

Den privatkopieringsersättning som betalas i dag följer inte de i lag fastställda ersättningsnivåerna utan den följer i stället villkor i Branschavtalet. Det finns inte någon garanti för att parterna inte åter

1Stockholms tingsrätts mål T 17799-14 samt Stockholms tingsrätt, Patent- och marknads- domstolens, mål PMT 595-19, PMT 919-19 och PMT 9199-20.

152

SOU 2022:20

Konsekvenser

kommer att hamna i diskussioner med varandra. Det är därför enligt utredningen angeläget att de nya reglerna börjar gälla så snart som möjligt. I och med att utredningen föreslår att en ny myndighet ska inrättas, bör tidpunkten för ikraftträdandet av de nya reglerna dock bestämmas så att myndigheten har rimlig tid att förbereda sin verk- samhet. Tidpunkten för när myndigheten ska meddela sin föreskrift bör bestämmas så att ikraftträdandet av de nya reglerna inte sam- manfaller med när föreskriften ska meddelas. Utredningen föreslår därför att lagändringarna ska börja gälla den 1 juli 2023 och att myn- dighetens föreskrift därefter ska meddelas vid halvårsskiftet 2024.

I stället för att inrätta en myndighet är ett alternativ som utred- ningen övervägt att föreskriva en möjlighet till medling mellan mark- nadens aktörer genom att låta lagen (2017:322) om medling i vissa upphovsrättstvister omfatta även tvister om privatkopieringsersätt- ning. En sådan lösning skulle visserligen vara billigare för det all- männa på så sätt att ansvaret att bestämma ersättningen i första hand inte skulle ligga hos staten. I stället skulle det alltjämt vara upp till parterna att försöka nå överenskommelser om ersättning. Utred- ningen anser dock inte att en möjlighet till medling utgör någon ga- ranti för att en avtalslösning nås, utan risken finns att tvister ändå kommer att belasta domstolarnas verksamhet med långa processer som följd och med komplicerade frågor att avgöra.

Sammanfattningsvis anser utredningen att det inte är något alter- nativ att införa en möjlighet till medling för parterna. Det är inte heller något alternativ att behålla regelverket som det ser ut i dag, inte ens med en justering av ersättningsnivåerna.

Finansiering av myndighetens kostnader

Av de förslag som utredningen lämnar är det förslaget om att inrätta en myndighet som kräver finansiering. Det är främst kostnader för arvoden till nämndens ledamöter och undersökningar när det gäller aktuellt privatkopieringsbeteende som kommer att kräva finansier- ing. Även arbetsverktyg som datorer, datorprogram etc. kommer att innebära kostnader. Kostnader för myndighetens verksamhet är i huvudsak knutna till det beslutsfattande som enligt utredningens förslag kommer att ske vartannat år. Utredningens analys utgår där- för från att de angivna kostnaderna endast uppstår vartannat år, även

153

Konsekvenser

SOU 2022:20

om det naturligtvis kan vara så att utgifterna måste fördelas över tvåårsperioden. Det kan dock förutsättas att den större andelen av nämndens arbete och sammanträden kommer att koncentreras till den tidsperiod då föreskriften meddelas.

Utredningen föreslår att nämnden ska bestå av högst fem leda- möter, varav en är ordförande och en är vice ordförande. Det kan också uppskattas att två sakkunniga behöver anlitas. Utredningen uppskattar det antal sammanträden nämnden behöver hålla till totalt tolv. Det sammanlagda arbetet för nämndens ledamöter kan väntas motsvara en årsarbetskraft. Kostnader för material, datorer, arbets- verktyg och andra liknande kostnader för verksamheten kan beräk- nas enligt schablon till 330 000 kronor per årsarbetskraft. En scha- bloniserad uppskattning av resekostnader, information och andra liknande uppgifter uppgår till 100 000 kronor. De marknadsunder- sökningar som kommer behöva göras bedöms uppgå till fem stycken. Mot bakgrund av detta förutser utredningen att följande poster kommer att behöva finansieras: 2

Kostnader för myndighetens verksamhet under två kalenderår

Verksamhetens kostnader	Kostnader
Arvoden till ordföranden	73
Arvode till vice ordföranden	40
Arvoden till övriga ledamöter	70
Arvoden till sakkunniga	90

Marknadsundersökningar	1330
Information och kommunikation	100

Arbetsmaterial etc.	330
Summa	2033

Anm: Belopp angivna i tkr.

Det sammanlagda anslaget för en tvåårsperiod bör uppgå till en nivå motsvarande cirka 2 033 000 kronor. Förslaget behöver finansieras inom utgiftsområde 24 Näringsliv. De administrativa och handläg- gande sysslor som Patent- och registreringsverket kommer att ut-

2Posterna för arvoden baseras på en jämförelse med arvoden till ledamöter i andra liknande nämndmyndigheter och uppgifter från Finansdepartementet. Posten som avser marknads- undersökningar baseras på vad kostnaden uppgått till för den enkätundersökning som gjorts inom ramen för utredningen. Övriga poster baseras på uppskattningar efter kontakt med Finansdepartementet.

154

SOU 2022:20

Konsekvenser

föra åt myndigheten kan endast komma att öka verkets kostnader marginellt.

Konsekvenser för enskilda

Utredningens förslag innebär att ansvaret för att bestämma ersätt- ningens storlek flyttas från parterna till staten. Det kommer därmed inte längre att finnas någon anledning för parterna att diskutera huruvida en viss anordning ska medföra ersättningsskyldighet eller ersättningsnivån för olika anordningar. Detta kommer i stället att framgå direkt av myndighetens föreskrift. De enskilda aktörer som direkt berörs är upphovsmän, innehavare av närstående rättigheter och de ersättningsskyldiga näringsidkarna. Upphovsmän och rättig- hetshavare företräds av en organisation som samlar in och vidareför- delar ersättningen. I dag är det Copyswede som i praktiken ansvarar för detta. Att inte behöva lägga ned tid på förhandlingar och dom- stolstvister innebär rimligen minskade kostnader avseende arbetstid och eventuella ombudskostnader för alla berörda parter.

Den nya ordningen medför en bättre förutsebarhet när det gäller vilka belopp som ersättningsskyldiga näringsidkare ska betala, efter- som det inte längre förutsätts att parterna träffar överenskommelser om nedsättning av ersättningen. Ersättningen ska i stället betalas efter de nivåer som följer av myndighetens beslut.

För de enskilda rättighetshavarna innebär utredningens förslag en förändring på så sätt att det inte längre kommer vara en förutsättning att ett verk har sänts ut på radio eller tv eller getts ut på anordning genom vilket det kan återges för att rätt till ersättning ska upp- komma. I stället är det upphovsmän och rättighetshavare vars verk eller prestationer har privatkopierats på ett sådant sätt att det påver- kar dem ekonomiskt som ska få rätt till rimlig ersättning. Rätten till rimlig ersättning begränsas dock genom utredningens förslag så att rättighetshavare som endast påverkas ekonomiskt i obetydlig om- fattning av privatkopieringen inte har rätt till någon ersättning enligt lag. Så kan vara fallet när en rättighetshavare redan erhållit kompen- sation eller endast har lidit ett obetydligt förfång. Förslaget kommer få till effekt att fler grupper av rättighetshavare kan vara aktuella för att få privatkopieringsersättning – t.ex. även rättighetshavare till text och bild samt utsändande radio- och tv-företag. Det finns också skäl

155

Konsekvenser

SOU 2022:20

att tro att ett större antal rättighetshavare inom ramen för dessa grupperingar kommer anses vara ekonomiskt påverkade av privat- kopieringen. Samtidigt kan förutses att den ersättning som ska beta- las ut måste förhålla sig till om den enskilde rättighetshavaren endast har påverkats ekonomiskt av privatkopieringen i obetydlig omfatt- ning. Det kan komma att medföra att vissa grupper av rättighets- havare får mindre privatkopieringsersättning. Detta gäller främst rättighetshavare vars verk numera tillgängliggörs och konsumeras via innehållstjänster (se avsnitt 9.1.2). Detta är dock inte möjligt att beräkna med någon exakthet, eftersom ersättningen ska fastställas mot bakgrund av framtida privatkopieringsbeteenden och i framti- den rådande förhållanden.

För ersättningsskyldiga näringsidkare innebär utredningens för- slag att de anordningar som kan medföra ersättningsskyldighet inte längre begränsas till anordningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk. I stället föreslår utredningen att alla anord- ningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering ska kunna medföra ersättningsskyldighet. Förslaget innebär i och för sig att fler anordningstyper som utgångspunkt kan omfattas av ersätt- ningsordningen. Antalet anordningstyper som slutligen belastas med en avgift begränsas dock på ett balanserat sätt, genom att det endast ska vara de anordningar som för tillfället är vanligast förekommande när människor privatkopierar som avgiftsbeläggs. Systemet kommer därmed enligt utredningens bedömning att kunna anpassas efter ett förändrat privatkopieringsbeteende över tid – utan att för den sakens skull inkludera fler och fler anordningar, vilket riskerar att bli fallet med den hittillsvarande lösningen (se avsnitt 9.2.1). Som en kon- sekvens av förslaget blir också den administrativa börda det innebär att redovisa uppgifter om anordningar till organisationen mindre. I och med att färre antal anordningstyper kan förutses omfattas av ersättningssystemet, kommer detta även att påverka redovisnings- skyldigheten för näringsidkarna.

Om nu gällande bestämmelser skulle tillämpas direkt på så sätt att ersättningssummorna som de ersättningsskyldiga näringsidkarna var tvungna att betala beräknades utifrån fastställda tariffer i lag i re- lation till de anordningar som i dag anses vara särskilt ägnade för pri- vatkopiering och deras lagringsutrymme, skulle ersättningssum- morna vara betydligt högre per anordning än vad de kan förutses bli

156

SOU 2022:20

Konsekvenser

genom myndighetens beslut. Gällande regler innefattar en möjlighet till nedsättning, men det är som konstateras ovan inte alls givet att parterna alltid kommer att komma överens i den frågan. I sådana för- handlingar har sannolikt rättighetshavarsidan haft en bättre utgångs- position mot bakgrund av de i lag fastställda nivåerna. De föreslagna reglerna måste därför även i denna del bedömas som mer gynn- samma för ersättningsskyldiga näringsidkare jämfört med den nuva- rande ordningen.

Slutligen kan från ett näringslivsperspektiv också noteras att tan- ken med både den hittillsvarande och föreslagna ordningen är att näringsidkarna ska övervältra sina kostnader för privatkopierings- ersättningen på konsumenterna. EU-domstolen har konstaterat att ett sådant system är väl förenligt med EU-rätten och motsvarande lösning tillämpas också i praktiskt taget alla andra länder. Mot den bakgrunden kan det konstateras att ordningen inte i praktiken ska innebära några ekonomiska konsekvenser för näringsidkarna.

För en organisation som ansvarar för att samla in och fördela er- sättningen innebär utredningens förslag inte några större praktiska förändringar vare sig när det gäller arbetsuppgifter eller arbetsmetod. Redan i dag utförs marknadsundersökningar och inhämtning av sta- tistik för att organisationen ska kunna utföra sitt arbete och fördela ersättningen. Mot bakgrund av utredningens förslag, som innebär att fler typer av verk och grupper av rättighetshavare kan vara aktuella för ersättning, kan underlagen som organisationen inhämtar dock behöva breddas. Fler rättighetshavarorganisationer kan behöva in- volveras i arbetet, t.ex. även sådana som företräder rättighetshavare som skapar bild och text. Utredningens förslag innebär dessutom att organisationen behöver fastställa nya fördelningsprinciper. Detta får dock anses ligga inom ansvaret som följer av uppgiften att förvalta ett stort antal rättighetshavares intressen. Det måste också mätas mot de fördelar som förslaget innebär för organisationen i form av att det inte längre kommer finnas samma skäl att förhandla och disku- tera anordningar och ersättningsnivåer med näringsidkare inom elektronikbranschen.

Slutligen kan konstateras att organisationen – från de medel som krävs in från näringsidkarna för att bekosta privatkopieringsersätt- ningen – alltjämt föreslås ha rätt till skälig ersättning för de omkost- nader som uppstår med anledning av arbetet med att administrera och fördela ersättningen. Sammantaget kan den föreslagna ord-

157

Konsekvenser

SOU 2022:20

ningen därför inte sägas få några ekonomiska konsekvenser för orga- nisationen.

Den sammantagna bedömningen när det gäller vilka konsekvenser utredningens förslag får för de enskilda är att det inte kan förutses att de nya reglerna medför några ökade kostnader på totalen varken för rättighetshavare, näringsidkare eller den organisation som ansvarar för att samla in och vidarefördela privatkopieringsersättningen.

Konsekvenser för jämställdheten

Förslagen innebär inte några konsekvenser för jämställdheten mellan kvinnor och män.

158

12 Författningskommentar

Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

2 kap. Inskränkningar i upphovsrätten

Framställning av exemplar för privat bruk

12 § Var och en får för privat bruk framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk (privatkopiering). När det gäller litterära verk i skrift- lig form får exemplarframställningen dock endast avse begränsade delar av verk eller sådana verk av begränsat omfång. Exemplaren får inte användas för andra ändamål än privat bruk.

Första stycket ger inte rätt att

1.uppföra byggnadsverk,

2.framställa exemplar av datorprogram, eller

3.framställa exemplar i digital form av sammanställningar i digital form. Första stycket ger inte heller rätt att för privat bruk låta en utomstående

1.framställa exemplar av musikaliska verk eller filmverk,

2.framställa bruksföremål eller skulpturer, eller

3.genom konstnärligt förfarande efterbilda andra konstverk.

Denna paragraf ger inte rätt att framställa exemplar av ett verk när det

exemplar som är den egentliga förlagan framställts eller gjorts tillgängligt för allmänheten i strid med 2 §.

Paragrafen innehåller bestämmelser om inskränkning i upphovs- mäns ensamrätt när det gäller kopiering för privat bruk, s.k. privat- kopiering. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.2.

I första stycket införs definitionen privatkopiering. Syftet är endast att göra en tydligare koppling till bestämmelserna i 26 k– 26 m §§, vilka handlar om den ersättning som upphovsmännen har rätt till när deras ensamrätt inskränks genom privatkopiering. Det innebär inte någon ändring i sak.

159

Författningskommentar

SOU 2022:20

2 a kap. Rätt till särskild ersättning

Ersättning vid privatkopiering

26 k § Upphovsmän vars skyddade verk har privatkopierats enligt 12 § på ett sådant sätt att det påverkar dem ekonomiskt har rätt till rimlig ersättning. En upphovsman som endast påverkas ekonomiskt i obetydlig omfattning har inte rätt till någon ersättning.

Den som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering enligt första stycket blir skyldig att betala ersättning.

Ersättning ska dock inte betalas om de anordningarna som anges i andra stycket ska

1.användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat

bruk,

2.föras ut ur landet, eller

3.användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsnedsättning.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning till upphovsmän vid framställning av exemplar för privat bruk. Övervägandena finns i avsnitt 7, 9.1, 9.2 och 9.4.2.

I första stycket anges att upphovsmän vars skyddade verk har privatkopierats enligt 12 § på ett sådant sätt att det påverkar dem ekonomiskt har rätt till rimlig ersättning. I förhållande till hittills- varande reglering ändras förutsättningarna för att rätt till ersättning ska kunna uppkomma. Det ska inte längre vara en förutsättning för upphovsmännens rätt till privatkopieringsersättning att deras verk har sänts ut i ljudradio eller television eller har getts ut på en anord- ning genom vilka de kan återges. I stället tydliggörs genom en hän- visning till 12 § att utgångspunkten är att alla typer av skyddade verk som kan privatkopieras också kan utgöra grund för rätt till privat- kopieringsersättning. Det innebär att t.ex. musikstycken eller filmer, men också artiklar, enstaka sidor ur böcker och bilder som kopieras för privat bruk, kan omfattas av ersättningsordningen, även om de inte har sänts ut i ljudradio eller television eller har getts ut på t.ex. en cd, dvd eller någon annan liknande anordning. När det gäller verk och prestationer som skyddas av närstående rättigheter krävs för att en ersättningsrätt enligt denna paragraf ska kunna föreligga dess- utom att en hänvisning till bestämmelsen finns i paragrafen som rör

160

SOU 2022:20

Författningskommentar

den närstående rättigheten (se författningskommentaren till 48 § upphovsrättslagen).

En grundläggande förutsättning för att verken ska omfattas av rätten till ersättning är även med den nya regleringen att de dels har offentliggjorts, dels är s.k. lovliga förlagor. Det sistnämnda innebär att verken ska ha framställts eller tillgängliggjorts för allmänheten an- tingen med rättighetshavarens samtycke eller med stöd av en in- skränkningsbestämmelse i upphovsrättslagen innan de privatkopieras (se 12 §).

För att upphovsmännen ska ha rätt till kompensation enligt den nya bestämmelsen förutsätts dock att de påverkas ekonomiskt av privatkopieringen. Det innebär att marknaden för verket eller pre- stationen ska påverkas av den privatkopiering som skett och att pri- vatkopieringen ska ha ekonomisk betydelse för upphovsmannen. Om upphovsmännen t.ex. förlorar försäljnings- eller licensintäkter, eller om deras möjlighet att profitera på verken påverkas negativt eller fördröjs för att verken i stället kunnat privatkopieras, kan en sådan påverkan föreligga (se övervägandena i avsnitt 9.1.2). Målsätt- ningen är att privatkopieringsersättningen – så långt som det är möj- ligt – ska förhålla sig till den faktiska privatkopieringen av verk som sker och till den faktiska ekonomiska påverkan som detta orsakar hos upphovsmännen. Hur den ekonomiska påverkan i praktiken ska undersökas och analyseras är rättighetshavarorganisationerna bäst lämpade att avgöra. Ytterst ska det därför ligga på den organisation som ska administrera och fördela ersättningen att göra bedömningen av vilka rättighetshavare som från tid till annan ska anses vara eko- nomiskt påverkade av privatkopieringen. För det syftet kan organi- sationen t.ex. behöva inhämta marknadsundersökningar och statistik.

I första stycket anges vidare att en upphovsman som endast på- verkas ekonomiskt i obetydlig omfattning av privatkopieringen inte har rätt till någon ersättning enligt ersättningsordningen. För den kopiering som sker inom ramen för en innehållstjänst som både till- handahåller ett upphovsrättsligt skyddat material och en möjlighet att kopiera materialet (t.ex. streamningstjänster som också tillhanda- håller möjligheten till offline-kopiering eller innehållstjänster som utöver tillgången till ett tekniskt spärrat verk också säljer möjlig- heten att framställa ett antal kopior av verket) ska utgångspunkten vara att privatkopieringsersättning enligt lag inte ska utgå. I en sådan situation kan berörda rättighetshavare redan anses ha fått rimlig

161

Författningskommentar

SOU 2022:20

kompensation för just den kopiering som sker inom ramen för tjäns- ten. Det kan i dessa situationer också förutsättas att det eventuella förfång som rättighetshavaren lider på grund av kopieringen är så litet, att det inte berättigar till ersättning enligt lag, eftersom det endast leder till en obetydlig ekonomisk påverkan. För den kopier- ing som sker utanför en sådan tjänst kan rättighetshavaren emeller- tid vara berättigad till ersättning enligt lag. Om det på en marknad för en viss sorts verk är vanligt att tillhandahållandet och konsum- tionen av verken sker via den nämnda sortens innehållstjänster kan den eventuella privatkopiering av verken som sker utanför tjänsten emellertid vara så begränsad att den endast får anses medföra en obe- tydlig ekonomisk påverkan på rättighetshavaren, som inte berättigar till ersättning enligt lag. För att göra dessa bedömningar kan den or- ganisation som ska administrera och fördela ersättningen behöva in- hämta t.ex. marknadsundersökningar. Organisationen har även möj- ligheten att enligt 26 m § begära in den information från rättighets- havarna som bedöms erforderlig.

När det gäller den samlade rimliga ersättningens storlek kommer den att återkommande uppskattas av en myndighet (se författnings- kommentaren till 26 l §). När det gäller den ersättning som en en- skild upphovsman har rätt till kan den inte bestämmas som en direkt följd av den faktiska privatkopiering som skett av upphovsmannens verk och den faktiska skada som han eller hon orsakats. Utöver att konstatera om en upphovsman påverkats ekonomiskt av privat- kopieringen, på ett inte obetydligt sätt, kan nämligen endast grova uppskattningar göras av upphovsmannens eventuella skada. När den organisation som ska fördela ersättningen ska göra en sådan över- gripande bedömning kan det t.ex. vara relevant att beakta i vilken utsträckning upphovsmannen har bidragit till det privatkopierade verket, hur omfattande verket är samt vad verket har för kommer- siellt värde. Även om skadan för upphovsmannen på detta sätt kan få viss betydelse för kompensationens storlek, är avsikten inte att denna fullt ut ska ersättas eller på annat sätt ensamt ska avgöra ersätt- ningens storlek. Kompensationen ska i stället framstå som rimlig också i ljuset av att exemplaren inte får användas för andra ändamål än ett begränsat privat bruk och att exemplarframställning skett med stöd av en inskränkning i upphovsmannens ensamrätt. Det innebär att kompensationen för privatkopiering kommer att vara lägre än den skäliga ersättning som upphovsmannen har rätt till vid intrång i

162

SOU 2022:20

Författningskommentar

upphovsrätten och som normalt motsvarar den licensavgift som borde ha utgått om licens hade upplåtits (jfr 54 §). Ersättningen ska dock, så långt som det är möjligt, stå i relation till den faktiska privatkopieringen av verken och det förfång som upphovsmännen lidit därav. Samtidigt måste med nödvändighet accepteras att ersätt- ningen behöver fastställas utifrån mer schablonmässiga bedöm- ningar. (Se avsnitt 7, 9.1.2 och 9.4.2.)

I andra stycket anges att den som i sin yrkesmässiga verksamhet tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som i bety- dande utsträckning används för privatkopiering enligt första stycket blir skyldig att betala ersättning. I stycket regleras alltså dels vilka som är skyldiga att betala in ersättningen, dels vilka anordningar som medför ersättningsskyldighet. I stycket anges uttryckligen att även den som i yrkesmässig verksamhet från utlandet säljer vissa anord- ningar till Sverige ska omfattas av ersättningsskyldigheten. Detta är en skillnad i förhållande till vad som framgår av hittillsvarande 26 k § första stycket. Tidpunkten för när ersättningsskyldigheten uppkom- mer ändras inte. Den är förlagd till när anordningarna som medför ersättningsskyldighet tillverkas, förs in till Sverige eller säljs hit.

Liksom vad som gällt enligt hittillsvarande ordning, utgör de nya bestämmelserna inte hinder för att den organisation som enligt 26 m § ansvarar för att samla in och fördela ersättningen kan träffa avtal om att någon annan än den som enligt lag är ersättningsskyldig ska betala ersättningen, t.ex. en grossist eller en detaljist. I så fall kan betalning ske enligt avtalet.

En ytterligare förändring i förhållande till hittillsvarande ordning är till vilka anordningar ersättningsplikten ska knytas. Hittills har endast anordningar som varit särskilt ägnade för privatkopiering och som ljud eller rörliga bilder har kunnat tas upp på omfattats. Enligt den nya bestämmelsen är utgångspunkten i stället att ersättningen ska kunna kopplas till alla fysiska anordningar som kan användas för privatkopiering. Det innebär att inte bara olika former av lagrings- media (som t.ex. usb-minnen, hårddiskar, mobiltelefoner, surfplattor och datorer) ska kunna medföra ersättningsskyldighet. Även andra typer av anordningar och hjälpmedel av teknisk karaktär – exempelvis kopiatorer, skannrar och skrivare – genom vilka t.ex. stillbilder eller text kan privatkopieras ska i sig kunna omfattas av ersättningsord- ningen. Däremot ska tjänster, t.ex. olika former av molntjänster för lagring av material, inte avgiftsbeläggas särskilt. Avgörande för vilka

163

Författningskommentar

SOU 2022:20

särskilda anordningar som slutligen ska leda till ersättningsskyl- dighet är om de i betydande utsträckning används för privatkopier- ing, alltså om de ingår bland de anordningar som det är vanligast att människor privatkopierar med. Anordningar som t.ex. omsätts i liten omfattning eller som främst används för att möjliggöra användandet av verk via innehållstjänster som både tillhandahåller ett upphovsrättsligt skyddat material och en möjlighet att kopiera materialet (jfr avsnitt 9.1.2), kan falla utanför ersättningsordningen på grund av att anordningarna inte i betydande utsträckning används för ersättningsberättigad privatkopiering enligt denna ordning. Vilka särskilda anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering kan variera från en tid till en annan och ska därför återkommande undersökas och fastställas av en myndighet (se 26 l §).

I tredje stycket anges undantag från skyldigheten att betala privat- kopieringsersättning för vissa anordningar som annars hade omfattats av ersättningsordningen. Undantagen förs över i sak oförändrade till den nya ordningen. En förändring i förhållande till hittillsvarande ord- ning är dock att undantagen får inverkan på de ersättningspliktigas skyldighet att betala ersättning och inte på upphovsmännens rätt att få ersättning. När det gäller ersättningsskyldiga utlandssäljare enligt andra stycket blir en följd av undantagen att det som regel endast är de som säljer anordningar direkt till privatpersoner i Sverige, exem- pelvis via näthandel, som omfattas av ersättningsskyldigheten.

26 l § En myndighet, som utses av regeringen, ska varje halvårsskifte vartan- nat år besluta vilka anordningar som för de kommande två kalenderåren ska medföra skyldighet att betala ersättning enligt 26 k § andra stycket och vilken ersättning som ska betalas per anordning. Inför sitt beslut ska myndigheten undersöka de senaste två årens privatkopieringsbeteende. Myndigheten ska också bereda en organisation som enligt 26 m § ansvarar för att samla in och fördela ersättningen samt företrädare för näringsidkare tillfälle att komma in med synpunkter på vilka anordningar som ska medföra betalningsskyldighet och vilken ersättning som ska betalas för dessa.

Myndigheten ska fatta sitt beslut med beaktande av följande förhållanden:

1.omfattningen av privatkopiering enligt 26 k § första stycket,

2.i vilken utsträckning upphovsmännen påverkats ekonomiskt av privat- kopieringen,

3.vilka anordningar som enligt 26 k § andra stycket i betydande utsträck- ning använts för privatkopieringen, hur många som sålts och försäljningspriset för dessa, och

164

SOU 2022:20

Författningskommentar

4.vilka anordningar som i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet omfattas av ersättningsskyldighet och vad ersättningsnivån per anordning uppgår till i dessa länder.

Paragrafen innehåller bestämmelser om att en myndighet, som utses av regeringen, vartannat år ska meddela ett beslut om vilka anord- ningar som ska medföra en skyldighet att betala privatkopieringser- sättning och vilken ersättning som ska betalas för respektive slag av anordning. Övervägandena finns i avsnitt 9.3.

I första stycket anges att en myndighet, som utses av regeringen, varje halvårsskifte vartannat år ska besluta vilka anordningar som för de kommande två kalenderåren ska medföra skyldighet att betala er- sättning enligt 26 k § andra stycket och vilken ersättning som ska betalas per anordning. I förhållande till hittillsvarande bestämmelser anges inte uttryckligen i lag storleken på den ersättning som ska be- talas för varje typ av anordning. Enligt de nya bestämmelserna är det inte heller anordningarnas lagringsutrymme som ska vara avgörande för ersättningens storlek. Vilka anordningar som ska medföra ersätt- ningsskyldighet och vilken summa som ska betalas för varje anord- ning ska i stället bestämmas på grundval av aktuellt privatkopierings- beteende och förhållanden som på grund av den tekniska och eko- nomiska utvecklingen på området kan variera från en tid till en annan. Myndigheten ska därför vartannat år meddela ett nytt beslut om vilka anordningar som för de kommande två kalenderåren ska medföra en ersättningsskyldighet för de näringsidkare som tillver- kar, inför eller säljer dessa anordningar från utlandet. Myndigheten ska också i sitt beslut ange vilken summa som ska betalas för varje anordning. Beslutet ska meddelas vid halvårsskiftet. Alla de särskilda anordningar som omfattas av beslutet och som tillverkas, införs eller säljs från utlandet från och med den tidpunkten ska medföra betal- ningsskyldighet under de kommande två kalenderåren, fram till dess att myndigheten på nytt fattar ett beslut.

I första stycket anges vidare att myndigheten inför sitt beslut ska undersöka de senaste två årens privatkopieringsbeteende och bereda företrädare för upphovsmän och näringsidkare tillfälle att komma in med synpunkter. För att kunna fatta ett beslut som har sin grund i de faktiska aktuella förhållandena, behöver myndigheten undersöka hur beteendet sett ut under perioden närmast före det att beslutet fattas. Undersökningen bör klargöra vilka typer av verk som under

165

Författningskommentar

SOU 2022:20

den senaste tvåårsperioden privatkopierats, hur privatkopieringen gått till, vilka anordningar som har använts för privatkopiering, i vilken omfattning privatkopiering har skett samt hur det påverkat upphovs- män ekonomiskt. För att få en klar bild av privatkopieringsbeteendet kan myndigheten inhämta information genom marknadsundersök- ningar och genom kontakter med berörda aktörer på marknaden. Myndigheten kan inför sitt beslutsfattande också behöva anlita sak- kunniga med upphovsrättslig, nationalekonomisk eller konsument- rättslig kompetens.

Myndigheten ska också bereda en organisation, som enligt 26 m § ansvarar för att samla in och vidarefördela privatkopieringsersätt- ningen, samt företrädare för näringsidkare tillfälle att komma in med synpunkter på vilka anordningar som ska medföra betalningsskyl- dighet och vilken ersättning som ska betalas för dessa. De närings- idkare som avses är sådana på elektronikområdet som kan beröras av ersättningsordningen för att de tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar. Företrädare för dessa näringsidkare är typiskt sett branschorganisationer som företräder ett flertal näringsidkare på området och som verkar i näringsidkarnas gemensamma intresse. De aktörer som ska beredas tillfälle att komma in med synpunkter besitter värdefull information om hur upphovsmän påverkas av pri- vatkopieringen. De har också viktig kunskap om hur marknaden i stort påverkas av skyldigheten att betala privatkopieringsersättning.

I andra stycket regleras att myndigheten ska fatta sitt beslut med beaktande av ett antal förhållanden som räknas upp i en punktlista. De förhållanden som räknas upp i listan är sådana som myndigheten ska ta hänsyn till vid bestämmande av vilka anordningar som ska om- fattas av ersättningsordningen under den aktuella perioden och hur privatkopieringsersättningen ska fördelas på dessa särskilda anord- ningar. Ersättningsnivåerna ska bestämmas och fördelas på anord- ningar utifrån myndighetens bedömning av hur stor den totala rim- liga ersättningen bör vara (se övervägandena i avsnitt 7 och 9.3.4).

Enligt första punkten ska omfattningen av privatkopiering enligt

26 k § första stycket beaktas. Myndigheten måste därför skaffa sig en uppdaterad bild av vilken kategori av användare som privatkopie- rat, vilka typer av verk som privatkopierats, på vilket sätt och med vilken frekvens detta har skett i Sverige under de två senaste åren. Information om detta inhämtas lämpligen genom marknadsunder- sökningar. I sådana undersökningar bör frågorna ställas på ett sådant

166

SOU 2022:20

Författningskommentar

sätt att det från svaren kan urskiljas om och i vilken omfattning ko- pieringen är av sådan karaktär att den inte ska kompenseras enligt privatkopieringsersättningssystemet. Så är fallet vid s.k. offline- kopiering och annan redan ersatt kopiering där tjänsten både till- handahåller det skyddade materialet och möjligheten att kopiera detta (se avsnitt 9.1.2).

Enligt andra punkten ska myndigheten beakta i vilken utsträckning upphovsmännen har påverkats ekonomiskt av privatkopieringen. Med detta avses i vilken utsträckning upphovsmännens möjlighet att sälja, licensiera eller i övrigt profitera på sina verk har påverkats av den pri- vatkopiering som skett. Därvid bör bl.a. beaktas om privatkopier- ingen ersätter originalkopior och annat kommersiellt utnyttjande av verken. Inom ramen för bedömningen ligger också att undersöka om upphovsmännen redan kompenserats för användningen av deras verk på annat sätt, se nedan. Detta är nödvändigt för att få en bild av vilken eventuell ekonomisk påverkan som drabbat upphovsmän på grund av att deras verk privatkopierats och för att kunna säkerställa att de får en sammantaget rimlig ersättning. Myndigheten kan in- hämta denna information genom marknadsundersökningar som vänder sig till användare och upphovsmän samt genom kontakter med med- lems- och intresseorganisationer på upphovsrättsområdet.

Enligt tredje punkten ska myndigheten beakta vilka anordningar som enligt 26 k § andra stycket i betydande utsträckning använts för privatkopieringen, hur många som sålts och försäljningspriset för dessa. Endast de anordningar som använts under aktuell period i bety- dande utsträckning ska omfattas av ersättningsordningen och medföra en betalningsskyldighet. Om myndighetens undersökningar visar att vissa anordningar som t.ex. tomma VHS-band och kassettband i jämförelse med andra anordningar används för privatkopiering i mycket liten utsträckning, ska dessa inte ingå i ersättningsord- ningen. Detsamma gäller för sådana anordningar som t.ex. spelkon- soler eller smart-tv, vilka kanske främst används för att möjliggöra nyttjande av verk som tillhandahålls av tjänsteleverantörer. De anord- ningar som enligt undersökningarna används ofta för privatkopier- ing får däremot anses användas i betydande utsträckning och ska därför medföra en ersättningsskyldighet. Detsamma gäller sådana anordningar som används för privatkopiering av en stor del av den svenska befolkningen. Så kan vara fallet när det gäller t.ex. mobiltele- foner, surfplattor, datorer eller andra liknande anordningar som vis-

167

Författningskommentar

SOU 2022:20

serligen har ett flertal användningsområden, men som används av övervägande del av befolkningen även för privatkopiering. Hur många av dessa anordningar som sålts och till vilket pris är också uppgifter som myndigheten behöver samla in för att kunna sätta lämpliga ersättningsnivåer, bl.a. utifrån konkurrensaspekter.

Enligt fjärde punkten ska myndigheten beakta vilka anordningar som i andra länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet omfattas av ersättningsskyldighet och vad ersättningsnivåerna per anordning uppgår till i dessa länder. Myndigheten behöver inhämta information om vilka anordningar som är vanligast förekommande i de andra ländernas ersättningsordningar och vilka ersättningsnivåer som ska betalas för respektive anordning.

Förhållandena enligt första och andra punkterna är avgörande när myndigheten ska bedöma hur stor den totala rimliga ersättningen bör vara. Detta är i sin tur avgörande för storleken på den ersättning som behöver samlas in och vidarefördelas av organisationen enligt 26 m §. Myndigheten ska, när den uppskattar vad den totala ersätt- ningen bör uppgå till, ta hänsyn till om upphovsmännens ekonom- iska påverkan kan anses obetydlig. Om upphovsmän i stor utsträck- ning redan kan anses ha fått betalning i annan form, t.ex. som en del av en licensavgift eller en ersättning från tjänsteleverantörer för att deras verk har använts genom nedladdning, kopiering eller offline- kopiering via tjänsten, ska det få till effekt att någon särskild rätt till ersättning för privatkopiering enligt systemet inte ska anses före- ligga för den kopieringen. I en sådan situation kan också bedöm- ningen bli att förfånget är så litet att någon ersättning av den anled- ningen inte ska utgå. Detsamma gäller om upphovsmännens förfång av någon annan anledning kan sägas vara obetydligt (se övervägan- dena i avsnitt 9.1.2).

Vilka anordningar som ersättningen sedan ska fördelas på och er- sättningsnivån per anordning ska myndigheten bestämma främst mot bakgrund av den information som inhämtas enligt tredje punk- ten. De anordningar som ska medföra betalningsskyldighet och ni- våerna för dessa ska bestämmas på ett sätt som gör det möjligt att faktiskt samla in så mycket ersättning att det motsvarar myndig- hetens uppskattning av hur stor den totala rimliga ersättningen bör vara. Ersättningsnivåerna som ska gälla för varje särskilt angiven an- ordning ska stå i proportion till i vilken omfattning anordningarna används och försäljningspriset för dessa. Ersättningsnivåerna måste

168

SOU 2022:20

Författningskommentar

också fastställas på ett sådant sätt att näringsidkare som säljer jäm- förbara produkter behandlas lika.

Även fjärde punkten är viktig när det gäller fastställande av vilka anordningar som för den aktuella perioden ska omfattas av ersätt- ningsordningen och ersättningsnivåerna för dessa. Genom att iaktta vad motsvarande ersättning uppgår till i andra länder kan organisa- tionen försäkra sig om att ersättningsnivåerna i Sverige framstår som rimliga. Det kan också säkerställa att ersättningsnivån förhåller sig på ett rimligt sätt till den typiska prisnivån för anordningar när de säljs vidare till konsumenter. Det medför vidare en minskad risk för att konkurrensen på den inre marknaden snedvrids på grund av stora skillnader länderna emellan när det gäller prispåslag på anordningar.

Myndighetens beslut lämnas i form av en föreskrift som inte går att överklaga (se avsnitt 9.3.3 och 9.3.6). Närmare bestämmelser för myndighetens sammansättning och dess organisation ges genom förordning.

26 m § Endast en organisation som företräder ett flertal ersättningsberät- tigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter har rätt att kräva in ersättning enligt 26 k § andra stycket.

Näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som omfattas av myndighetens beslut enligt 26 l § ska anmäla sig hos organi- sationen. Näringsidkarna ska på begäran av organisationen redovisa det an- tal anordningar som omfattas av skyldighet att betala ersättning och när an- ordningarna tillverkades, infördes eller såldes från utlandet. Av redovis- ningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k § tredje stycket.

Organisationen ska kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersättning till organisationen för dess omkostnader. Rättighetshavare ska på begäran av organisationen lämna upp- gift om hur de påverkats ekonomiskt av privatkopieringen. Vid fördelningen ska rättighetshavare som inte företräds av organisationen vara likställda med rättighetshavare som organisationen företräder.

Paragrafen innehåller bestämmelser om insamling och fördelning av privatkopieringsersättning. Övervägandena finns i avsnitt 9.4.

Av första stycket framgår att endast en organisation som företrä- der ett flertal ersättningsberättigade upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter har rätt att kräva in ersättning enligt 26 k § andra stycket. I förhållande till hittillsvarande bestämmelser tas möj- ligheten att avtala om nedsättning av ersättningen bort. Denna möj-

169

Författningskommentar

SOU 2022:20

lighet är inte längre nödvändig eftersom den myndighet som enligt 26 l § ska bestämma ersättningen, ska fatta sitt beslut med beaktande av bl.a. sådana förhållanden som hittills utgjort skäl för nedsättning (enligt hittillsvarande 26 l § andra stycket). Organisationen ska kräva in ersättningen från näringsidkare som enligt 26 k § är betal- ningsskyldiga. Organisationen ska alltså rikta kravet mot de närings- idkare som tillverkat, infört eller sålt sådana anordningar som fram- går av myndighetens beslut. Fordran på privatkopieringsersättning uppstår vid tillverkning, införsel eller försäljning från utlandet. En- ligt allmänna förmögenhetsrättsliga principer ska fordran betalas genast eller senast vid anfordran.

I likhet med vad som gäller enligt hittillsvarande ordning, står det organisationen fritt att träffa avtal om inbetalningen av ersättningen. Praktiska hänsyn kan göra att organisationen kan behöva träffa avtal om när ersättningen ska betalas och av vem. Fordrans förfallodag och ersättningsskyldigheten regleras i sådana fall av avtalet. Exem- pelvis kan det i avtal bestämmas att ersättningsskyldigheten ska ligga på en grossist eller detaljist och att ersättningen ska betalas först vid ett senare skede, t.ex. vid vidareförsäljning till konsument, i stället för vid införsel eller tillverkning.

I likhet med vad som gäller enligt hittillsvarande ordning uteslu- ter inte bestämmelsen att det kan finnas flera organisationer som kan uppfylla lagens krav på representativitet och som alltså är legitime- rade att kräva in ersättning. Fortsättningsvis ska också gälla att om en näringsidkare betalat ersättning för vissa anordningar till en sådan organisation, är denne naturligtvis inte skyldig att betala ersättning för samma anordningar till en annan organisation.

Enligt andra stycket ska näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer anordningar som omfattas av myndighetens be- slut enligt 26 l § anmäla sig hos organisationen. Anmälningsskyldig- heten gäller alltså de näringsidkare som räknas upp i stycket och som

–under den aktuella period som myndighetens beslut gäller – har tillverkat, infört eller sålt sådana anordningar som framgår av beslu- tet. Den avgörande tidpunkten för om anordningarna omfattas eller inte är när de tillverkats, införts eller sålts (se författningskommen- taren till 26 l § första stycket).

Av stycket framgår vidare att näringsidkarna på begäran av orga- nisationen ska redovisa det antal anordningar som omfattas av skyl- dighet att betala ersättning och när anordningarna tillverkades,

170

SOU 2022:20

Författningskommentar

infördes eller såldes från utlandet. Det ankommer alltså på de näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer anord- ningar som omfattas av ersättningsskyldigheten att redovisa vissa uppgifter, om organisationen begär det. I förhållande till hittills- varande bestämmelser krävs inte enligt de nya bestämmelserna att redovisningen omfattar anordningarnas upptagningstid eller lagrings- kapacitet samt uppgift om huruvida anordningarna kan användas för digital upptagning upprepade gånger. Ändringen är en följd av att ersättningsnivån inte ska vara knuten till anordningarnas lagrings- kapacitet utan att den i stället vartannat år ska bestämmas av en myn- dighet utifrån de aktuella förhållandena på marknaden (26 l §). Att näringsidkarna på begäran ska lämna uppgift om antalet anordningar och tidpunkten för tillverkning, införsel eller försäljning är viktigt för att organisationen ska kunna avgöra om de omfattas av myndig- hetens beslut och för att kunna bestämma fordrans storlek.

Av andra stycket följer också att det av redovisningen ska framgå antalet anordningar enligt 26 k § tredje stycket. Detta är också avgö- rande för att bestämma ersättningens storlek. Näringsidkarna ska inte betala för sådana anordningar som inte används för kopiering för privat bruk, som ska föras ut ur landet eller som ska användas till framställning av exemplar av verk till personer med funktionsned- sättning, vilket framgår av de i 26 k § tredje stycket angivna undan- tagen.

Enligt tredje stycket, som till stora delar motsvarar hittillsvarande

26 m § andra stycket, ska organisationen kräva in ersättningen och fördela den mellan de ersättningsberättigade, efter avdrag för ersätt- ning till organisationen för dess omkostnader. Vidare anges i stycket att rättighetshavare på begäran av organisationen ska lämna uppgift om hur de påverkats ekonomiskt av privatkopieringen. Dessutom framgår att rättighetshavare som inte företräds av organisationen vid fördelningen ska vara likställda med rättighetshavare som organisa- tionen företräder.

I jämförelse med hittillsvarande bestämmelser kommer fördel- ningen till rättighetshavare ske mot bakgrund av andra kriterier. Be- gränsningen av den ersättningsberättigade kretsen till upphovsmän vars verk (efter tillverkningen eller införseln av anordningar) har sänts ut i ljudradio eller television eller getts ut på anordning genom vilka de kan återges ska inte längre gälla. Enligt den nya bestämmel- sen i 26 k § första stycket ska alla upphovsmän vars skyddade verk

171

Författningskommentar

SOU 2022:20

kopierats för privat bruk enligt 12 § och som kan antas påverkas eko- nomiskt i betydande omfattning, ha rätt till rimlig ersättning. Kret- sen av ersättningsberättigade ser därmed annorlunda ut.

Bestämmelsen om att rättighetshavare på begäran av organisa- tionen ska lämna uppgift om hur de påverkats ekonomiskt av privat- kopieringen är ny. Syftet med bestämmelsen är att organisationen ska få ytterligare ett verktyg för att kunna avgöra om upphovsmän och andra rättighetshavare har rätt till ersättning på grund av att de har påverkats ekonomiskt av privatkopieringen (se 26 k § första stycket). Den organisation som ska kräva in och fördela privat- kopieringsersättningen måste samarbeta och inhämta information från de rättighetshavarorganisationer som vidarefördelar ersättningen till rättighetshavarna. Det måste också finnas en möjlighet för upp- hovsmän som inte företräds av någon rättighetshavarorganisation att begära ersättning hos organisationen.

5 kap. Vissa upphovsrätten närstående rättigheter

Radio- och tv-företag

48 § Ett radio- eller tv-företag har, med de inskränkningar som föreskrivs i denna lag, en uteslutande rätt att förfoga över en ljudradio- eller televi- sionsutsändning genom att

1.ta upp utsändningen på en anordning genom vilken den kan återges,

2.framställa exemplar av en upptagning av utsändningen,

3.sprida exemplar av en upptagning av utsändningen till allmänheten,

4.tillåta återutsändning eller en återgivning för allmänheten på platser där allmänheten har tillträde mot inträdesavgift, eller

5.tillåta att en upptagning av utsändningen på trådbunden eller trådlös väg överförs till allmänheten på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till upptagningen från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer.

De rättigheter som avses i första stycket 2, 3 och 5 gäller till utgången av femtionde året efter det år då utsändningen ägde rum.

Bestämmelserna i 2 § andra stycket, 6–9 §§, 11 § andra stycket, 11 a, 12 och 16 §§, 16 a § tredje stycket, 17–17 c, 17 e, 21, 22, 25–26 b, 26 e, 26 k– 26 m, 42 a, 42 b, 42 d, 42 g och 42 h §§ ska tillämpas i fråga om ljudradio- och televisionsutsändningar som avses i denna paragraf.

När ett exemplar av en upptagning enligt denna paragraf med företagets samtycke har överlåtits inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får exemplaret spridas vidare.

172

SOU 2022:20

Författningskommentar

Om ett radio- eller tv-företag har krav på ersättning för en sådan vidare- sändning som avses i 42 f § och som har skett med företagets samtycke, ska företaget framställa sitt krav samtidigt med de krav som avses i 42 a § tredje stycket.

Paragrafen innehåller regler om radio- och tv-företags rätt att för- foga över ljudradio- eller televisionsutsändning. Paragrafen ändras endast på så sätt att en hänvisning till 26 k–26 m §§ införs. Genom ändringen klargörs att rätt till privatkopieringsersättning för radio- och tv-företag, på motsvarande sätt som redan gäller för andra rät- tighetshavare till s.k. närstående rättigheter, kan finnas om förutsätt- ningarna i de angivna paragraferna är uppfyllda. Övervägandena finns i avsnitt 9.1.3.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

1.Denna lag träder i kraft den 1 juli 2023.

2.Äldre föreskrifter gäller för privatkopieringsersättning som avser tiden före myndighetens första beslut enligt 26 l §.

Lagen träder i kraft den 1 juli 2023. Detta innebär att den myndighet som enligt 26 l § ska bestämma vilka anordningar som ska medföra skyldighet att betala ersättning och vilken ersättning som ska betalas för varje anordning, kan påbörja det förberedande arbetet inför sitt beslut direkt vid ikraftträdandet. Myndighetens första beslut kan därefter meddelas vid halvårsskiftet 2024.

Myndighetens beslut blir avgörande för vilka näringsidkare som ska betala ersättning och organisationens bestämmande av fordran på dessa näringsidkare. De nya föreskrifterna kan därför inte tilläm- pas på tillverkning, införsel eller utlandsförsäljning av anordningar som skett innan myndigheten första gången meddelat sitt beslut en- ligt 26 l §, utan de äldre bestämmelserna ska fortsätta att gälla för skyldigheten att betala privatkopieringsersättning fram till dess att myndigheten meddelat sitt första beslut. Detsamma gäller i fråga om anmälnings- och redovisningsskyldighet som är kopplad till sådan tillverkning, införsel och utlandsförsäljning. De nya reglerna innebär nämligen att det endast är näringsidkare som tillverkar, inför eller från utlandet säljer sådana anordningar, vilka framgår av myndig-

173

Författningskommentar

SOU 2022:20

hetens beslut, som ska anmäla sig och på begäran redovisa till orga- nisationen.

Sådan rätt till ersättning för privatkopiering som uppstått efter lagens ikraftträdande men innan myndigheten meddelat sitt första beslut, på grund av att upphovsrättsligt skyddade verk har sänts ut på radio eller tv eller som getts ut på anordningar genom vilka de kan återges, måste kunna samlas in och delas ut utan påverkan av den nya regleringen. Den äldre regleringen ska därför gälla också när det kommer till att bedöma vilka som har rätt till privatkopieringsersätt- ning och storleken på ersättningen fram till dess att myndigheten meddelat sitt första beslut. Övervägandena finns i avsnitt 10.

174

Särskilda yttranden

Särskilt yttrande av experten Klas Elm

ElektronikBranschens allmänna inställning till utredningens förslag

ElektronikBranschen är övervägande positiv till utredningens förslag. ElektronikBranschen beklagar dock att utredningen inte förordar den nordiska lösningen och ansluter till Finland, Norge och Island. Ett system där staten tar ansvar för att man tillåter privatkopiering av annars upphovsrättsligt skyddat material hade varit att föredra. ElektronikBranschen förordar en ersättningsmodell med en statlig avgift likt den nuvarande public service-skatten. ElektronikBranschen vill i sammanhanget framhålla att det system som förespråkas bygger

på en offentligrättslig avgift och inte en allmän skattelösning.

Det finns såväl praktiska som principiella fördelar med ett sådant system. Det skulle skapa en större förutsebarhet och eftersom staten skulle vara den beslutande parten för nivåerna, ombesörja indriv- ningen av avgifterna och utgöra en objektiv part, skulle det sannolikt skapa en högre acceptans för systemet. Därutöver finns det prin- cipiella argument till varför en avgiftslösning är att föredra. Det möj- liggör att betalningsansvaret hamnar på rätt part direkt, utan mellan- led, dvs. hos privatpersoner. Dessutom undviks stora administrativa kostnader samt de osäkerhetsfaktorer som följer av dagens system med en civilrättslig organisation som driver in avgifter från företag som sedan ska ta ut dessa på konsumenter.

Näringsutskottet anförde som sin vilja i det tillkännagivande ut- skottet riktade mot regeringen 2018 att möjligheten att införa ett system där staten har det övergripande ansvaret särskilt skulle beaktas.

Trots att en helt statlig lösning inte föreslås, är utredningens för- slag att föredra framför dagens lagstiftning. Dagens system för privat- kopieringsersättning är både dysfunktionellt och obsolet och det är

175

Särskilda yttranden

SOU 2022:20

därför positivt att de ojämlika förhandlingarna ersätts med myndig- hetsbeslut.

Därtill ser ElektronikBranschen positivt på att:

•Den totala kompensationen ska konstateras innan beslut om vilka produkter och vilka avgifter som ska gälla tas.

•Utredningen konstaterar att ”rimlig ersättning” och ”skälig ersätt- ning” inte är samma sak samt att den rimliga ersättningen är väsentligt lägre.

•Utredningen föreslår att ändra vilka produkter som avses från

”särskilt ägnad” till ”anordningar som i betydande utsträckning används för privatkopiering”.

•Utredningen frångår lagringskapacitet som ett kriterium för att bestämma avgifternas storlek.

•Upphovsrättsinnehavare inte ska få ersättning om de fått ersätt- ning på annat sätt eller om den ekonomiska skadan är i obetydlig omfattning.

•Utredningen exkluderar offline-konsumtion från ersättnings- systemet.

•Utredningen föreslår tvåårsscykler för myndighetens beslut, efter- som det kommer att skapa stabilitet och möjliggöra löpande mark- nadsundersökningar.

ElektronikBranschens invändningar

Även om utredningens förslag i grunden kommer att skapa en bättre reglering för privatkopieringsersättningen än den reglering som råder i dag, saknar ElektronikBranschen viktiga komponenter för en fullt ut välfungerande lösning.

Ersättningsnivåerna

Utredningen gör ett felaktigt antagande att näringslivet tycker att avgifterna som gäller under 2022 är acceptabla. Förhandlingarna som föregick det gällande branschavtalet var långa och komplexa. De handlade dels om att lösa den så kallade ”historiska skulden” (2009–

176

SOU 2022:20

Särskilda yttranden

2020), dels om att hitta avgiftsnivåer för perioden efter avtalsteck- nande. Näringsidkarna accepterade högre avgifter för perioden efter 2020-11-01 för att åstadkomma lägre avgifter för den ”historiska skulden”, p.g.a. att det var kostnader som inte kunde flyttas över till de som egentligen skulle betala, dvs. konsumenterna. Dessutom bestod oenighet i flera viktiga frågor i förhandlingarna. Det handlade till exempel om offline-frågan samt hur proffsundantaget skulle hanteras. Kompromissen i samtliga frågor innebar högre avgifter för perioden 2021–2022 som en konsekvens, utifrån rådande lagstiftning. Nivåerna i Branschavtalet kan alltså inte tas som intäkt för att de generellt accepteras av näringsidkarna. Den indikativa nivån på 150–300 mil- joner måste därmed sänkas.

Tidpunkten för betalningsskyldighet

Tidpunkten för betalningsskyldighet måste ändras. Förslaget bygger i praktiken på att nya branschavtal upprättas. Skulle Copyswede (eller liknande) motsätta sig ett nytt branschavtal fungerar inte systemet om att betalningsskyldigheten uppstår när produkterna förs in till landet.

Det ligger inte linje med EU-rätten att skapa ett system som medför att ersättning inkrävs för produkter som användas till annat än framställning av exemplar av verk för privat bruk eller förs ut ur landet, dvs. proffsundantaget och exportundantaget. Dessa undan- tag är centrala för att systemet ska fungera. Skulle ersättning krävas vid importtillfället omöjliggörs i praktiken dessa undantag. Detta särskilt med beaktande av att inga regler om återbetalning införs.

Business-to-business-försäljningen av aktuella produkter utgör en stor del av marknaden, för viss produktgrupper en överväldigande del. Re-exporten av produkter är också stor och genomförs i samt- liga försäljningsled. Med föreslagen lagstiftning och utan bransch- avtal kommer väldigt schabloniserade volymer behöva användas, alternativt att ett administrativt tungt återbetalningssystem införs. Regeringen kan också jämföra med lagen om skatt på kemikalier i viss elektronik där betalningstidpunkten flyttats nedåt i säljkedjan för att minska problem med kapitalbindning, likviditet, administra- tion och återbetalningskrav.

177

Särskilda yttranden

SOU 2022:20

Skulle däremot tidpunkten flyttas till när produkterna faktiskt säljs till privatpersoner skulle förhandlingsstyrkan mellan parterna bli jäm- nare och viljan från bägge parter att uppnå ett fungerande system likt dagens branschavtal bli högre. ElektronikBranschens förslag är att tid- punkten för ersättningsskyldighetens uppkomst bör ändras till försälj- ningstillfället i sista led, vanligtvis från återförsäljare till konsument.

Utredningens enkätundersökning

ElektronikBranschen har låtit genomföra en egen enkätundersök- ning som visar att privatkopiering är en liten företeelse som sker i begränsad omfattning. I vår undersökning svarade hela 83 procent av respondenterna de inte kopierar alls. Av de återstående procenten avgav 13 procent att de kopierar i liten utsträckning och endast 4 procent avgav att de kopierar ofta och mycket. ElektronikBran- schen ifrågasätter därmed resultaten från utredningens enkätunder- sökning och ställer oss tveksamma till om svaren från utredningens enkätundersökning verkligen kan utgöra grund för att säga att privat- kopieringen är så omfattande som påstås. Även detta är ett argument för att minska den indikativa nivån på 150–300 miljoner kronor.

Administrativa kostnader

ElektronikBranschen anser att det är viktigt att de administrativa kostnaderna för ersättningssystemet inte blir för stora i förhållande till de ersättningsnivåer som betalas ut. Om så blir fallet behöver systemet åter ses över och en statlig ersättningsmodell åter övervägas.

Avslutning

Med det ovan sagda förordar ElektronikBranschen att regeringen implementerar utredningens förslag eftersom det på det stora hela skapar en bättre situation än den som råder i dag. Det är samtidigt viktigt att regeringen noggrant följer utvecklingen mot bakgrunden av de invändningar ElektronikBranschen framfört.

178

SOU 2022:20

Särskilda yttranden

Yttrande av experten Mats Lindberg

I egenskap av expert i utredningen lämnar jag följande yttrande. Det är positivt att utredningen breddar ersättningen så att även

bild och text fullt ut innefattas av ersättningen. Därmed kommer svensk rätt att överensstämma med EU-rätten.

Det är positivt att utredningen vinnlagt sig om att även inkludera de anordningar som till stor del används vid privatkopiering av text och bild bland de som bör generera ersättning, förutom mobiler, datorer osv. även skannrar, skrivare och kopiatorer. Det är den fak- tiska privatkopieringen som ska styra ersättningen.

Det är också positivt att det tydligt anges att ersättningen ska utgå som en skälig kompensation för ett ekonomiskt bortfall till följd av inskränkningen. Bilder distribueras och konsumeras på ett annorlunda sätt än de verk som är centrala i dagens svenska kompen- sationssystem, film och musik, som vanligen konsumeras som enskilda enheter; en film, en låt, en bok etc. Bilder konsumeras visserligen ofta och i ökande omfattning på det sättet t.ex. som öppningsbilder på telefon, datorer, plattor mm, men huvudsakligen distribueras bilder som en del av något annat. Bilden; fotot, grafiken, illustrationen är till för att ytterligare åskådliggöra en text alternativt att texten är till för att ytterligare belysa bilden, som t.ex. vid en analys av ett konst- verk eller beskrivning av en krigshändelse.

Den påverkan som bildskaparna som kollektiv erfar av inskränk- ningen av deras rättigheter är omfattande, vilket flera statistiska undersökningar visar. Bilder är mest frekvent privatkopierade av alla verkskategorier. En stor majoritet av befolkningen kopierar upp- hovsrättsligt skyddade bilder för privat bruk. Det finns det tydliga förhållandet att bildskaparnas skyddade verk används i mycket stor omfattande men att inga ersättningar för detta tillförs individerna i kollektivet. Det skapar en undanträngningseffekt som medför en undervärdering av bildskaparens arbete eftersom det som utförs konsumeras gratis. Effekterna framgår tydligt i en mängd levnads- nivåundersökningar, bildskaparna ligger i botten av inkomstskikten. Det är angeläget att detta nu korrigeras på ett väsentligt område.

Det är därför positivt att utredningen är tydlig med att ange att det är den ekonomisk påverkan som är grundläggande för kompensa- tionsordningen och som ska beaktas vid fastställande av vilka anord-

179

Särskilda yttranden

SOU 2022:20

ningar som ska vara ersättningspliktiga och när ersättningen fördelas. Det är den faktiska privatkopieringen som ska styra ersättningen.

Syftet med kompensationsordningens är, vilket också EU dom- stolen bekräftar i sina uttalanden, att upprätthålla ett starkt skydd för upphovspersonerna. Domstolen refererar därvid särskilt beak- tandesatserna 9, som erinrar om betydelsen av en hög skyddsnivå som avgörande för kreativitet och 10 som betonar betydelsen av fortsatt kulturellt skapande.

Kompensationssystemet handlar ytterst om att i viss mån ersätta de vars verk används som om det hade skett en transaktion på en fungerande marknad. Inskränkningen till förmån för privatkopier- ing medför att en sådan marknad aldrig uppträder och därför måste ersättningen beräknas efter schabloner.

Utredningen föreslår ett nytt system för uppbörden av ersätt- ningen som separeras från dess fördelning. Som ett led i detta över- ges begreppet särskilt ägnat. Bakgrunden tycks vara en kritik av nu- varande system och att det anses driva konflikter och framtvinga ärenden i domstol. Jag saknar analysen av de konflikter som faktiskt funnits, vari de bestått och hur de fått sin lösning. I brist på en sådan framstår slutsatserna som bristfälliga. De konflikter vi haft kring privatkopieringsersättningen finner sina motsvarigheter i de flesta andra länder som har ett fungerande system för ersättning, det är alltså inte unikt för Sverige och bristen i analysen blir därmed tydlig.

Det nya system som föreslås innebär att nya begrepp införs. Det har inte varit möjligt att som expert i tillräcklig grad sätta sig in i konsekvensen av att man slopar det vedertagna begreppet ”särskilt ägnat” och ersätter det med nya begrepp och en ny ordning. Jag kan därför inte ta ställning till hur förslagen i dessa delar kommer att fungera och om det överensstämmer med skyldigheten att ha ett starkt skydd för upphovspersonerna genom en effektivt fungerande kompensationsordning.

De övergångsbestämmelser som föreslås medför att den nya ordningen får konkret verkan i form av utbetalad ersättning tidigast 2025. Det innebär att Sverige under 20 år haft en felaktigt införd pri- vatkopieringsersättning. Bild- och textupphovspersoner har till stor del ställts utanför ersättningen, trots omfattande privatkopiering av deras verk. Jag anser att det inte går att blunda för den uppenbara skada det åsamkat ett stort antal individer i dessa kollektiv. Det borde åtgärdas omedelbart.

180

Bilaga 1

Kommittédirektiv 2020:82

Ersättning till rättighetshavare vid privatkopiering

Beslut vid regeringssammanträde den 20 augusti 2020

Sammanfattning

En särskild utredare ska göra en översyn av ersättningen till rättig- hetshavare vid privatkopiering. Syftet med översynen är att åstad- komma en modern och effektiv ersättningsordning vid privatkopier- ing. Utredaren ska kartlägga i vilken omfattning kopiering för privat bruk förekommer på den svenska marknaden och bedöma vad som kan anses utgöra rimlig kompensation till rättighetshavarna. Utreda- ren ska med denna utgångspunkt göra en fullständig översyn av det nuvarande regelverket och föreslå nödvändiga författningsändringar.

Utredaren ska därutöver särskilt analysera förutsättningarna för att ersätta det nuvarande regelverket med en statlig ersättningsord- ning och bedöma om det är lämpligt. I sådana fall ska utredaren före- slå nödvändiga lagändringar.

Uppdraget ska redovisas senast den 21 februari 2022.

Behovet av en utredning

I lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk (upphovsrättslagen) finns bestämmelser om den upphovsrätt som författare, kompositörer, konstnärer och andra upphovsmän har till sina verk.

Upphovsrätten innefattar bl.a. en ensamrätt att förfoga över ett verk genom att framställa exemplar av det (2 §). I upphovsrättslagen

181

Bilaga 1

SOU 2022:20

finns också bestämmelser som innebär att var och en för privat bruk får framställa ett eller några få exemplar av offentliggjorda verk (12 §). Denna inskränkning i upphovsrätten gäller också i förhållande till andra rättigheter som ges skydd i upphovsrättslagen, de s.k. närstående rättigheterna. Upphovsrättslagens bestämmelser om privatkopierings- ersättning (26 k−26 m §§) syftar till att kompensera upphovsmän och andra rättighetshavare för denna, i och för sig tillåtna, exemplar- framställning.

Regler om privatkopieringsersättning infördes i svensk rätt 1999 och innebär att tillverkare och importörer av vissa produkter som kan användas för att framställa kopior för privat bruk under vissa förutsättningar ska betala en ersättning till upphovsmännen och övriga berörda rättighetshavare. Bestämmelserna ändrades 2005 i samband med genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informations- samhället (direktivet om upphovsrätten i informationssamhället, EGT L 167, 22.6.2001 s. 10, Celex 32001L0029). Redan i det samman- hanget angav den dåvarande regeringen att det fanns anledning att följa utvecklingen och att en snar utvärdering av systemet var behöv- lig (prop. 2004/05:110 s. 132, 144–146).

Från företrädare från den bransch som ska betala ersättning, men också från organisationer som företräder upphovsmän och andra rättighetshavare, har det framhållits att det finns ett behov av en över- syn av regelverket. Under våren 2018 tillkännagav också riksdagen att regeringen bör tillsätta en utredning med inriktningen att ersätta det nuvarande regelverket med ett mer ändamålsenligt system som genererar en rimlig ersättning till upphovsmännen för den privat- kopiering som faktiskt förekommer (bet. 2017/18:NU14 punkt 2, rskr 2017/18:278).

De senaste 15 åren har det skett en betydande teknisk utveckling, och beteendemönstren när det gäller konsumtion av film, musik och annat upphovsrättsligt skyddat innehåll har påtagligt förändrats. Det kan antas att denna utveckling har påverkat vilken typ av verk och andra prestationer som kopieras för privat bruk, men också i vilken omfattning kopior framställs och på vilket sätt kopieringen sker.

Iförhållande till de anordningar som används för att lagra kopior kan det dessutom konstateras att lagringskapaciteten har ökat i mycket stor omfattning samtidigt som det nuvarande ersättningssystemet –

182

SOU 2022:20

Bilaga 1

för beräkningen av ersättningens storlek – tar sin utgångspunkt i anordningens kapacitet att lagra en viss mängd innehåll. Också före- komsten av multifunktionella anordningar, dvs. anordningar som kan användas såväl för att framställa kopior för privat bruk som för andra syften, har ökat väsentligt.

Inom ramarna för den översyn av upphovsrätten inom EU som pågått under ett flertal år fanns länge indikationer på att också frågan om ersättning vid privatkopiering skulle kunna komma att bli före- mål för harmoniseringsåtgärder. Det kan konstateras att några sådana initiativ inte har kommit från EU-kommissionen och inte heller för- väntas i närtid.

Mot denna bakgrund finns det enligt regeringen nu anledning att låta en utredare se över reglerna om ersättning vid privatkopiering.

Uppdraget att göra en översyn av ersättningen till rättighetshavare vid privatkopiering

Upphovsmän och andra rättighetshavare ska ha rimlig kompensation

Även om den närmare ordningen för hur ersättningen vid privat- kopiering ska utformas inte har varit föremål för harmonisering inom EU har den EU-rättslig anknytning. Enligt direktivet om upphovs- rätten i informationssamhället får medlemsstaterna inskränka ensam- rätten och tillåta kopiering för privat bruk under förutsättning att rättighetshavarna får rimlig kompensation för det förfång de lider (artikel 5.2 b och skäl 38). En viktig utgångspunkt för beräkningen av den rimliga kompensationen är den skada som upphovsmännen lider till följd av inskränkningen. I vissa situationer när förfånget för rättsinnehavaren är obetydligt, behöver det inte uppkomma någon betalningsskyldighet (skäl 35). EU-domstolen har i ett antal avgö- randen prövat frågor med anknytning till direktivets reglering om rimlig kompensation.

De möjligheter som upphovsrättslagen i dag ger till kopiering för privat bruk utgör en i grunden bra ordning och en rimlig avvägning mellan upphovsmännens och den breda allmänhetens intressen. Det ingår därför inte i utredningsuppdraget att överväga förändringar av de bestämmelserna.

Med utgångspunkten att privatkopiering är tillåten i viss utsträck- ning följer det alltså av EU-rätten att det måste finnas en ordning för

183

Bilaga 1

SOU 2022:20

att kompensera rättighetshavarna för det förfång det innebär för dem. Oavsett hur en sådan ordning i övrigt utformas bör kompensationen stå i proportion till den faktiska kopiering som förekommer.

Utredaren ska därför

•kartlägga i vilken omfattning kopiering för privat bruk förekom- mer på den svenska marknaden, och

•med utgångspunkt från kartläggningen uppskatta den skada som rättighetshavarna lider till följd av inskränkningen och bedöma vad som kan anses utgöra rimlig kompensation till rättighetshavarna.

En reformerad privatkopieringsersättning

Även om EU-rätten kräver att det finns en ordning som tillförsäkrar rättighetshavare en rimlig kompensation för privatkopiering, har medlemsstaterna viss frihet att bestämma ersättningsordningens ut- formning. Många medlemsstater har – i likhet med Sverige – valt en ordning som på ett övergripande plan innebär att en ersättning betalas för anordningar som används för att framställa kopior för privat bruk.

Ett alternativ när ett modernare regelverk för rimlig kompensa- tion till rättighetshavarna ska utformas är att behålla den nuvarande ordningen, men anpassa den till den utveckling som skett sedan ordningen infördes och även i övrigt göra de förändringar som det finns anledning till och som är förenliga med EU-rätten. Det bör därför göras en översyn av den nuvarande ordningen med en sådan inriktning.

En vägledande princip för utredarens arbete ska vara att regel- verket ska utformas på ett sådant sätt att det finns en tydlig koppling mellan den ersättning som betalas och den privatkopiering som sker. Det ska säkerställas att upphovsmän och andra rättighetshavare får rimlig kompensation. Översynen ska därför ta sin utgångspunkt i den kartläggning av förekomsten av privatkopiering som ska göras och bedömningen av vad som ska anses utgöra rimlig kompensation till rättighetshavarna. Utredaren bör därutöver eftersträva ett tek- nikneutralt regelverk som säkerställer en effektiv och långsiktigt hållbar tillämpning också i förhållande till nya kopieringstekniker och förändrade konsumtionsmönster.

184

SOU 2022:20

Bilaga 1

Utredaren ska därför

•göra en fullständig översyn av regelverket om privatkopierings- ersättning, och

•lämna förslag på nödvändiga författningsändringar.

Utredaren ska särskilt uppmärksamma de frågor som anges nedan.

Bör den ersättningsberättigade kretsen utvidgas?

I samband med genomförandet av direktivet om upphovsrätten i in- formationssamhället pekade den dåvarande regeringen ut ett antal frågeställningar som skulle omfattas av en kommande utvärdering av privatkopieringsersättningen. En av dessa var huruvida den ersätt- ningsberättigade kretsen borde utvidgas.

Enligt den nuvarande ordningen ska näringsidkare som tillverkar eller importerar vissa anordningar betala ersättning till de upphovsmän vars verk därefter sänds ut i radio eller tv eller ges ut på anordningar genom vilka de kan återges. Att den ersättningsberättigade kretsen har avgränsats på det sättet skulle kunna innebära att upphovsmän till verk som mer sällan sänds ut eller ges ut på det sätt som krävs, men som ändå är föremål för privatkopiering, får en oproportionerligt liten andel av ersättningen.

Ersättningsbestämmelserna gäller också i förhållande till de när- stående rättigheter som tillkommer utövande konstnärer, framstäl- lare av ljud- och bildupptagningar och framställare av fotografiska bilder (45, 46 och 49 a §§ upphovsrättslagen). De gäller däremot inte

iförhållande till radio- och tv-företag eller framställare av kataloger (48 respektive 49 §).

I takt med den tekniska utvecklingen har det skett stora föränd- ringar när det gäller hur olika typer av verk görs tillgängliga för all- mänheten. Det kan inte uteslutas att motsvarande förändringar före- ligger också när det gäller i vilken omfattning olika typer av verk är föremål för privatkopiering.

Utredaren ska därför

•ta ställning till om bestämmelserna bör ändras i fråga om vilken krets av upphovsmän och närstående rättighetshavare som är be- rättigade till ersättning.

185

Bilaga 1

SOU 2022:20

Hur bör ersättningen bestämmas?

Enligt nuvarande ordning ska ersättning betalas för sådana anord- ningar på vilka ljud eller rörliga bilder kan tas upp och som är särskilt ägnade för framställning av exemplar av verk för privat bruk. I upp- hovsrättslagen anges vissa beräkningsgrunder för ersättningen, där anordningens kapacitet att lagra en viss mängd innehåll är styrande för ersättningens storlek.

Det finns också en möjlighet till nedsättning av ersättningsbelop- pen. Ersättningen ska sättas ned om upphovsmännen på annat sätt kompenseras för privatkopieringen eller om ersättningen är oskäligt hög med hänsyn till omständigheter som rör anordningen eller i övrigt till förhållandena på marknaden.

Ordningen med en särskild ersättning vid privatkopiering är civil- rättslig. I praktiken bygger den på att marknadens parter kan enas om vilka anordningar som ger rätt till ersättning och om rimliga ersätt- ningsnivåer. Kan parterna inte komma överens kan dessa frågor av- göras i domstol. Det kan konstateras att det de senaste åren har före- kommit ett flertal sådana tvister om såväl vilka anordningar som ska anses medföra ersättningsskyldighet som ersättningens storlek. Före- trädare för de aktörer som på båda sidor deltar i förhandlingarna har framhållit att det kan finnas anledning att överväga alternativ till dagens förhandlingsmodell.

Redan i samband med genomförandet av direktivet om upphovs- rätten i informationssamhället bedömdes också frågorna om ersätt- ningsnivåer och möjligheten till nedsättning behöva omfattas av en kommande utvärdering. Den tekniska utvecklingen har därefter fört med sig att de anordningar som möjliggör lagring av innehåll fått allt större kapacitet, samtidigt som visst innehåll numera kräver mer lagringsutrymme än tidigare. Bestämmelserna om ersättningens stor- lek bör mot denna bakgrund ses över.

Utredaren ska därför

•ta ställning till hur bestämmelserna om ersättningens storlek bör utformas, särskilt om andra utgångspunkter än anordningarnas lagringskapacitet kan läggas till grund för beräkningen, och

186

SOU 2022:20

Bilaga 1

•om utredaren bedömer att den närmare ersättningen alltjämt bör kunna bli föremål för förhandlingar mellan parterna: undersöka om det finns anledning att skapa bättre förutsättningar för par- terna att nå överenskommelser, t.ex. genom att införa en lag- reglerad möjlighet för parterna att få hjälp av en medlare.

En helt ny ersättningsordning?

Medlemsstaterna har som tidigare konstaterats viss frihet att bestämma hur kompensationsordningen för privatkopiering ska utformas. Inom EU förekommer det att rättighetshavarna kompenseras genom en statlig ersättning, dvs. att staten har finansierings- och utbetalnings- ansvaret för ersättningen. EU-domstolen har i ett fall bedömt att ett system som innebär att den rimliga kompensationen finansieras via statsbudgeten, utan att det är möjligt att säkerställa att kostnaden för ersättningen bärs av användarna av privatkopior, inte är förenligt med bestämmelserna i direktivet om upphovsrätten i informations- samhället (mål C-470/14 [EGEDA m.fl.]).

Riksdagen har tillkännagett för regeringen att det finns ett behov av att ersätta det nuvarande regelverket med ett mer ändamålsenligt system som genererar en rimlig ersättning till upphovsmännen för den privatkopiering som faktiskt sker och att regeringen därför bör tillsätta en utredning med en sådan inriktning, där möjligheten att införa ett system där staten har det övergripande ansvaret särskilt bör beaktas (bet. 2017/18:NU14 punkt 2, rskr. 2017/18:278). Genom beslutet om dessa kommittédirektiv anser regeringen att tillkänna- givandet är slutbehandlat.

Utredaren ska därför

•analysera förutsättningarna för att införa en statlig ersättnings- ordning och då särskilt beakta de EU-rättsliga begränsningar som finns för hur privatkopieringsersättning och motsvarande system kan utformas, och

•om utredaren bedömer att det är möjligt att införa en statlig er- sättningsordning, ta ställning till om det är lämpligt att ersätta det nuvarande regelverket med en sådan ordning och i så fall lämna förslag på nödvändiga lagändringar.

187

Bilaga 1

SOU 2022:20

Konsekvensbeskrivningar

Utredaren ska bedöma de ekonomiska konsekvenserna av förslagen för staten, företag och andra enskilda, exempelvis konsumenter. Om förslagen kan förväntas leda till kostnadsökningar för det allmänna ska utredaren föreslå hur dessa ska finansieras. Utredaren ska också ange om förslagen får några konsekvenser ur ett jämställdhetsper- spektiv.

Kontakter och redovisning av uppdraget

I den omfattning utredaren behöver det ska synpunkter inhämtas från berörda branscher, myndigheter och organisationer.

Utredaren ska göra de internationella jämförelser som bedöms befogade och i den utsträckning som det anses lämpligt redovisa och beakta gällande rätt och lagstiftningsarbete i Norden och EU.

Uppdraget ska redovisas senast den 21 februari 2022.

(Justitiedepartementet)

188

Bilaga 2

Kommittédirektiv 2021:117

Tilläggsdirektiv till

Utredningen om privatkopieringsersättning (Ju 2020:18)

Beslut vid regeringssammanträde den 22 december 2021

Förlängd tid för uppdraget

Regeringen beslutade den 20 augusti 2020 kommittédirektiv om er- sättning till rättighetshavare vid privatkopiering (dir. 2020:82). Upp- draget skulle enligt direktiven redovisas senast den 21 februari 2022.

Utredningstiden förlängs. Uppdraget ska i stället redovisas senast den 21 april 2022.

(Justitiedepartementet)

189

Bilaga 3

Stort tack för att du besvarar enkäten om kopiering för privat bruk. Det är som utgångspunkt tillåtet att kopiera musik, bilder, texter och filmer om man gör det för privat bruk och från en laglig förlaga. Exempel på sådan kopiering är när du gör kopior av musikfiler på din dator, sparar ner poddar i din surfplatta, gör en skärmdump av nyhetsartiklar eller bilder med din mobiltelefon, sparar eller spelar in filmer och tv-program i din tv-box. Frågorna avser de senaste 12 månaderna.

191

Bilaga 3

SOU 2022:20

Ljud (musik, radio-program, poddar, ljudböcker m.m.) Frågorna gäller bara sådant du laddar ner eller på annat sätt kopierar för att du och din familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det. Gör du något av följande?

	Några		Några	Några
	gånger per	En gång	gånger per gånger om
Dagligen	vecka	per vecka	månad	året	Aldrig

A. Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

B. Gör en låt tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Spotify, Tidal).

C. Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från YouTube).

D. Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex. spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).

E. Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd- skiva, ljudkassett eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).

F. Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

G. Gör en ljudbok tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Storytel eller Bookbeat).

H. Gör en podd tillgänglig offline (från t.ex. Sveriges radio eller Podcaster).

192

SOU 2022:20

Bilaga 3

Kopierar du ljud såsom exempelvis musik, radioprogram, ljudböcker, poddar m.m. på något annat sätt? Frågan gäller alltså bara kopiering av ljud som någon annan har skapat, från en laglig förlaga och som du kopierar för att du eller din närmaste familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det.

Dagligen

Några gånger per vecka

En gång per vecka

Några gånger per månad

Några gånger om året

Aldrig

Om annat sätt: På vilket sätt?

193

Bilaga 3

SOU 2022:20

Ljud (musik, radio-program, poddar, ljudböcker m.m.) Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal låtar, radioprogram, ljudböcker, poddar) du brukar kopiera, spara ner osv. vid varje tillfälle.

1–4

5–10

11–30

31–100

Fler än 100

Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en låt tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Spotify, Tidal).

Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från YouTube).

Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex. spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).

Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd-skiva, ljudkassett eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).

Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en ljudbok tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Storytel eller Bookbeat).

Gör en podd tillgänglig offline (från t.ex. Sveriges radio eller Podcaster).

På annat sätt kopierar, för över, sparar ner ljud såsom exempelvis musik, radioprogram, ljudböcker eller poddar för privat bruk.

194

SOU 2022:20

Bilaga 3

Ljud (musik, radio-program, poddar, ljudböcker m.m.) Var sparar du materialet?

Flera alternativ kan markeras

Mobiltelefon Dator

Extern hårddisk Surfplatta

USB Smartklocka Mp3-spelare Cd-skiva Ljudkassett

Molntjänst (t.ex. Dropbox, Onedrive, iCloud)

Annat, vad?

195

Bilaga 3

SOU 2022:20

Text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider m.m.) Frågorna gäller bara sådant du laddar ner eller på annat sätt kopierar för att du och din familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det. När det gäller böcker gäller frågorna dessutom bara när det är fråga om en eller några få sidor text, som mest ett kapitel, ur boken. Gör du något av följande?

	Några		Några	Några
	gånger per	En gång	gånger per gånger om
Dagligen	vecka	per vecka	månad	året	Aldrig

A. Fotograferar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett nothäfte m.m.).

B. Fotokopierar eller skannar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett nothäfte m.m.).

C. Tar en skärmdump av texten i en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller e-tidning) som du har köpt och laddat ner (t.ex. från Bokus).

D. Skriver ut text ur en e- bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller e-tidning).

E. Kopierar text från en e- bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller e-tidning) med klipp och klistra-funktion.

196

SOU 2022:20

Bilaga 3

Kopierar du text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider m.m.) på något annat sätt? Frågan gäller alltså bara kopiering av text som någon annan har skapat, från en laglig förlaga och som du kopierar för att du eller din närmaste familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det.

Dagligen

Några gånger per vecka

En gång per vecka

Några gånger per månad

Några gånger om året

Aldrig

Om annat sätt: På vilket sätt?

197

Bilaga 3

SOU 2022:20

Text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider m.m.) Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal sidor text) som du brukar kopiera, skriva ut osv. vid varje tillfälle.

1–4

5–10

11–30

31–100

Fler än 100

Fotograferar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett nothäfte m.m.).

Fotokopierar eller skannar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett nothäfte m.m.).

Tar en skärmdump av texten i en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller e- tidning) som du har köpt och laddat ner (t.ex. från Bokus).

Skriver ut text ur en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e- magasin eller e-tidning).

Kopierar text från en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e- magasin eller e-tidning) med klipp och klistra-funktion.

På annat sätt kopierar text såsom i böcker, tidningar m.m.

198

SOU 2022:20

Bilaga 3

Text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider m.m.) Var sparar du materialet?

Flera alternativ kan markeras

Mobiltelefon Dator

Extern hårddisk Surfplatta

USB Digitalkamera Papper/fotopapper

Molntjänst (t.ex. Dropbox, Onedrive, iCloud)

Annat, vad?

199

Bilaga 3

SOU 2022:20

Bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar m.m.) Frågorna gäller bara sådant du laddar ner eller på annat sätt kopierar för att du och din familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det. Bilder kan ofta tänkas kopieras tillsammans med texter, t.ex. i böcker och tidskrifter. Gör du något av följande?

	Några		Några	Några
	gånger per	En gång	gånger per gånger om
Dagligen	vecka	per vecka	månad	året	Aldrig

A. Tar en skärmdump av en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

B. Sparar ner en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning från internet (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

C. Skriver ut en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som du hittat på internet.

D. Fotograferar en bild som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. på en utställning, i någons hem, i en bok eller liknande).

E. Fotokopierar eller skannar en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. i en bok, tidning eller liknande).

200

SOU 2022:20

Bilaga 3

Kopierar du bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar m.m.) på något annat sätt? Frågan gäller alltså bara kopiering av bilder som någon annan har skapat, från en laglig förlaga och som du kopierar för att du eller din närmaste familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det.

Dagligen

Några gånger per vecka

En gång per vecka

Några gånger per månad

Några gånger om året

Aldrig

Om annat sätt: På vilket sätt?

201

Bilaga 3

SOU 2022:20

Bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar m.m.) Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal bilder, t.ex. flera skärmdumpar eller nedladdningar) du brukar spara ner, kopiera osv. vid varje tillfälle.

1–4

5–10

11–30

31–100

Fler än 100

Tar en skärmdump av en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

Sparar ner en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning från internet (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

Skriver ut en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som du hittat på internet.

Fotograferar en bild som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. på en utställning, i någons hem, i en bok eller liknande).

Fotokopierar eller skannar en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. i en bok, tidning eller liknande).

På annat sätt kopierar bilder.

202

SOU 2022:20

Bilaga 3

Bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar m.m.) Var sparar du materialet?

Flera alternativ kan markeras

Mobiltelefon Dator

Extern hårddisk Surfplatta

USB Digitalkamera Cd-skiva Papper/fotopapper

Molntjänst (t.ex. Dropbox, Onedrive, iCloud)

Annat, vad?

203

Bilaga 3

SOU 2022:20

Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.) Frågorna gäller bara sådant du laddar ner eller på annat sätt kopierar för att du och din familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det. Gör du något av följande?

	Några		Några	Några
	gånger per	En gång	gånger per gånger om
Dagligen	vecka	per vecka	månad	året	Aldrig

A. Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

B. Gör en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program tillgängligt offline på en strömningstjänst (t.ex. CMore eller Netflix).

C. Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd- skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd- skiva eller dator).

D. Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

E. Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set-top- box/digitalbox.

F. Har t.ex. en set-top- box/digitalbox som automatiskt spelar in tv- program (inklusive film och serier) åt dig.

G. Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

H. Filmar ett live- uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller liknande.

204

SOU 2022:20

Bilaga 3

Kopierar du rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.) på något annat sätt? Frågan gäller alltså bara kopiering av rörliga bilder som någon annan har skapat, från en laglig förlaga och som du kopierar för att du eller din närmaste familj eller dina närmaste vänner ska ha tillgång till det.

Dagligen

Några gånger per vecka

En gång per vecka

Några gånger per månad

Några gånger om året

Aldrig

Om annat sätt: På vilket sätt?

205

Bilaga 3

SOU 2022:20

Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.) Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal filmer, avsnitt, tv-program, videoklipp) du brukar kopiera, spara ner m.m. vid varje tillfälle.

1–4

5–10

11–30

31–100

Fler än 100

Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program tillgängligt offline på en strömningstjänst (t.ex. CMore eller Netflix).

Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd-skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd-skiva eller dator).

Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set- top-box/digitalbox.

Har t.ex. en set-top- box/digitalbox som automatiskt spelar in tv-program (inklusive film och serier) åt dig.

Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

Filmar ett live-uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller liknande.

På annat sätt kopierar, för över, sparar ner osv. rörlig bild såsom film, serier, tv-program eller videoklipp för privat bruk.

206

SOU 2022:20

Bilaga 3

Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.) Var sparar du materialet?

Flera alternativ kan markeras

Set-top-box/digitalbox Mobiltelefon

Dator

Extern hårddisk Surfplatta

USB Digitalkamera Smartklocka Dvd-skiva Vhs-kassett

Molntjänst (t.ex. Dropbox, Onedrive, iCloud)?

Annat, vad?

Om dig som har svarat. Kön:

Man

Kvinna

Annat

Vill ej uppge

Ålder:

20 osv

75-

207

Bilaga 3

SOU 2022:20

Bostadsort:

Landsbygd

Mindre tätort

Stad/större tätort

Stockholm/Göteborg/Malmö

Vill ej uppge

Finns hemmaboende barn 10–17 år i hushållet?

Ja, antal:

Nej

Frågorna gäller bara sådant dina barn laddar ner eller på annat sätt kopierar för att de och deras familj eller närmaste vänner ska ha tillgång till det. Har dina barn under de senaste 12 månaderna kopierat eller sparat något av följande?

Några	Några	Några
gånger	En gång gånger	gånger om
Dagligen per vecka per vecka per månad		året	Aldrig Vet ej

Ljud (musik, radioprogram, poddar, ljudböcker m.m.)

Text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider m.m.)

Bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar m.m.)

Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.)

Stort tack för att du besvarat enkäten. Klicka här för att skicka in enkäten och registrera ditt svar.

208

Bilaga 4

KOPIERINGFÖR PRIVATBRUK AVBILD, TEXT,LJUDOCH RÖRLIG BILD

Enkätundersökning bland 2 700 boende i Sverige över 18 år. Våren 2021.

209

Bilaga 4

SOU 2018:20

OM UNDERSÖKNINGEN

210

18:2020 SOU

Kopiering för privat bruk

I vilken omfattning kopierar allmänheten ljud, text, bild och rörlig bild? Utredningen om privatkopieringsersättning genomförde under försommaren 2021 med hjälp av Sweco och Norstats webbpanel en kartläggning. Kartläggningen avser endast sådan kopiering som är tillåten för privat bruk. Frågorna var sorterade under fyra rubriker – ljud, text, bild och rörlig bild. Inom varje frågeblock ställdes ett antal detaljerade frågor.

Datainsamling med hjälp av webbpanel

Undersökningen genomfördes med hjälp av webbenkäter. För insamlingen användes Norstats guldpanel. Panelen innehåller cirka 90 000 medlemmar som rekryterats via slumpmässiga urval per telefon med såväl fast som mobil telefoni för att uppfylla det statistiska kravet om sannolikhetsrekrytering. Det går inte att aktivt anmäla sig till panelen.

2 694 personer besvarade enkäten. Insamlingen pågick mellan 27 maj och 16 juni 2021.

211

4 Bilaga

Bilaga 4

SOU 2022:20

OM DE SVARANDE

212

OM DE SVARANDE

Kön		Ålder	Bostadsort
		18-29 år	15%
		18-29 år
	61- år	19%	28%
	31%			Landsbygd
Kvinna	Man			Landsbygd
Kvinna	Man			Mindre tätort
50%	50%		23%	Mindre tätort
50%	50%
				Stad/större tätort
		30-45 år		Stad/större tätort
		30-45 år
		26%		Stockholm/Göteborg/Malmö
	46-60 år

24%	34%

Svaren är kvoterade med hänsyn till rikets befolkningssammansättning när det gäller kön och ålder. Lika stor andel män som kvinnor.

213

2022:20 SOU

4 Bilaga

Bilaga 4

SOU 2022:20

RESULTATEN I KORTHET

214

215

2022:20 SOU

Sammanfattning

•En klar majoritet av boende i Sverige över 18 år kopierar åtminstone vid något eller några tillfällen per år ljud, text, bild eller rörlig bild. 87 % har svarat att de har kopierat material på ett eller flera av de 30 olika sätt som ingick i enkäten. Exkluderas offlinekopiering av ljud och rörlig bild sjunker andelen något, till 84 %.

•Det vanligaste svaret på respektive delfråga är dock att man inte har kopierat på just det sättet under de senaste 12 månaderna. I genomsnitt har de svarande angett att de har kopierat på 6,7 av de 30 sätt som ingick i enkäten. Yngre är mer frekventa kopierare än äldre.

•Bild kopieras av flest (71 %). Två alternativ sticker ut – att spara ned en bild från internet eller att ta en skärmdump. Fler än hälften har kopierat på dessa sätt.

•58 % hade kopierat ljud under de senaste 12 månaderna. Offlinekopiering, där man tillgängliggör en låt, podd eller ljudbok, är vanligast. Räknas offlinekopiering bort stannar andelen som har kopierat ljud på 30 %.

•57 % har kopierat text under de senaste 12 månaderna. Vanligast är att kopiera text ur en bok eller liknande. Det är heller inte ovanligt att fotokopiera eller scanna text ur en fysisk förlaga eller ta en skärmdump.

•Rörlig bild har kopierats av 47 % under de senaste 12 månaderna. Inget av svarsalternativen framträder som särskilt väl utnyttjat. En av fem svarar att de har pausat ett tv-program med en set-top-box eller liknande. En nästan lika hög andel har gjort rörlig bild tillgänglig offline på en strömningstjänst eller filmat ett live- uppträdande.

•Gemensamt för ljud, text, bild och rörlig bild är att mobiltelefonen är det främst valda lagringsmediet. Åtta av tio anger att de sparat ljud, text och bild på sin mobil. Andelen är något lägre för rörlig bild. Dator är näst mest vanligt. Särskilt yngre väljer mobilen framför andra lagringsalternativ.

•Föräldrar vet många gånger inte hur mycket som deras barn (10-17 år) kopierar. Av de föräldrar som har en uppfattning svarar 39 % att deras barn kopierat ljud, text, bild eller rörlig bild de senaste 12 månaderna. Även här är bildkopiering vanligast.

4 Bilaga

216

KOPIERING AV LJUD, TEXT, BILD ELLER RÖRLIG BILD

Antal som har kopierat på något sätt under de senaste 12 månaderna

0 1 2 3 4 5 6 7 8 9 Miljoner

I Sverige bor för närvarande

Antal 18- år

8,2

8,2 miljoner personer över 18

år.

87 % av samtliga har kopierat

Kopierat under senaste året

7,1

87 %

åtminstone något under de

senaste 12 månaderna.

Vanligast är bildkopiering, följt

Kopierat bild

5,8

71 %

av ljud, text och rörlig bild.

Kopierat ljud

4,8

58 %

Kopierat text

4,7

57 %

Kopierat rörlig bild

3,8

47 %

2022:20 SOU

SOU 2022:20

Bilaga 4

KOPIERING AV LJUD

217

4 Bilaga

218

KOPIERING AV LJUD

Andel (%) som har kopierat ljud under de senaste 12 månaderna

Har kopierat ljud på något av följande sätt

Gör en låt tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Spotify, Tidal).

Gör en podd tillgänglig offline (från t.ex. Sveriges radio eller Podcaster).

Gör en ljudbok tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Storytel eller

Bookbeat).

Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från

YouTube).

Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd-skiva, ljudkassett eller

annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).

Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över…

Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex.

spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).

Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra…

Annat

58 % hade kopierat ljud under de senaste 12 månaderna. Framför allt har man gjort låtar, poddar eller ljudböcker tillgängliga off-line från en strömningstjänst eller liknande.

2022:20 SOU

KOPIERING AV LJUD

Andel (%) som har kopierat ljud under de senaste 12 månaderna. Exklusive offlinekopiering

2022:20 SOU

Har kopierat ljud på något av följande sätt

Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från

YouTube).

Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd-skiva, ljudkassett eller

annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).

Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex.

spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).

Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Annat

Räknar vi bort de som har gjort ljud tillgängligt offline – de tre mest nyttjade kopieringsformerna – sjunker andelen som har kopierat ljud till 30 % eller 2,4 miljoner personer.

219

4 Bilaga

220

KOPIERING AV LJUD

Antal olika sätt som man har kopierat ljud – nio delfrågor (%)

45
45	42
	42
40
35
30
25
20
		17	16
15
15				12
				12
10
					6
5
						2	1	1	1	2
0
	Har ej	1	2	3	4	5	6	7	8	9
	kopierat
	ljud

Avsnittet om ljud bestod av nio delfrågor – nio olika sätt att kopiera ljud. Vanligast är att man svarat att man kopierat ljud på 1-3 av de exemplifierade sätten. Genomsnittet för samtliga svarande var 1,6. De som hade kopierat text hade markerat knappt tre (2,7) av alternativen.

63 % män och 54 % kvinnor angav att de hade kopierat ljud.

4 Bilaga

2022:20 SOU

KOPIERING AV LJUD

Hur ofta ljud kopieras – andel (%) av de som har kopierat ljud de senaste 12 månaderna

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

2022:20 SOU

Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en låt tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Spotify, Tidal).

Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från

YouTube).

Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex.

spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).

Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd-skiva, ljudkassett eller

annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).

Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en ljudbok tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Storytel eller

Bookbeat).

Gör en podd tillgänglig offline (från t.ex. Sveriges radio eller Podcaster).

6		6	6	12		70


8		12		11	23	45


4	5	8		15		68


6		8	9	20		57


4	4	7	11			74


5		7	10	17		61


5		10		14	25	46


8			15	16	21	41

Annat 2 4 8

Dagligen

Några gånger per vecka

En gång per vecka

Några gånger per månad

Några gånger per år

De former av ljudkopiering som flest ägnar sig åt är också sådant som kopieras mest frekvent. Men för alla delfrågor, utom att göra en låt, podd eller ljudbok tillgänglig offline från en strömningstjänst, har majoriteten av de som kopierar endast gjort det några enstaka gånger på ett år.

221

4 Bilaga

222

KOPIERING AV LJUD

Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal låtar, radioprogram, ljudböcker, poddar) du brukar kopiera, spara ner osv. vid varje tillfälle. Andel av de som har kopierat ljud

4 Bilaga

0%	10%	20%	30%	40%	50%	60%
Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från
t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till			63
en ny enhet.
Gör en låt tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Spotify, Tidal).
		39			19
Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från

			71
YouTube).			71
YouTube).
Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex.
			69
spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).			69

Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd-skiva, ljudkassett eller
			63
annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).			63
annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).
Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner

(från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra			66
över till en ny enhet.
Gör en ljudbok tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Storytel eller
				79
Bookbeat).				79
Bookbeat).
Gör en podd tillgänglig offline (från t.ex. Sveriges radio eller Podcaster).
			68

70%	80%	90%	100%
18		13	4 2
18		13	4 2


19	12	11
			12

	15	11
	13	12	4 2


		16	3 2

16
			6	1

	20	7
			5	21

	13
			4 1

	18	9

		Annat			69		14	10 3 3
	1-4	5-10	11-30	31-100		Fler än 100
Vanligtvis är det inte så många exemplar som		Vi har sett att fler yngre än äldre kopierar ljud. Det
laddas ned eller kopieras varje gång. Undantaget är		är också så att bland de som har kopierat gör yngre
i viss mån att göra en låt tillgänglig offline från en		det oftare, på fler sätt och sparar ned fler exemplar
strömningstjänst.		varje gång än äldre.

2022:20 SOU

KOPIERING AV LJUD

2022:20 SOU

Gör en ny kopia av musik som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. iTunes) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

0%	20%		40%	60%		80%		100%
0%	20%		40%	60%		80%		100%	Antal
Dagligen	33			67					Antal
Dagligen	33			67					53 905
Några gånger per vecka	26				74				53 905
Några gånger per vecka	26				74	53			57 941
En gång per vecka		47
En gång per vecka		47							57 795
Några gånger per månad		53				47	28		109 012
Några gånger per månad		53				47			109 012
			72
Några gånger per år									648 760
Några gånger per år									648 760
Samtliga			63			37			927 414
Samtliga			63			37			927 414

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Gör en låt tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Spotify, Tidal).

0%	20%		40%	60%		80%	100%
0%	20%		40%	60%		80%	100%	Antal
Dagligen	23			77				Antal
Dagligen	23			77				258 903
Några gånger per vecka	25				75			405 709
Några gånger per vecka	25				75			405 709
En gång per vecka	39				61			366 015
En gång per vecka	39				61			366 015
Några gånger per månad	37				63			766 868
Några gånger per månad	37				63			766 868
Några gånger per år		46			54			1 488 241
Några gånger per år		46			54			1 488 241
Samtliga	39				61			3 285 736
Samtliga	39				61			3 285 736
			1-4	5 eller fler

Sparar ner musik från internet (t.ex. laddar ner en ny egen kopia från YouTube).

0%	20%		40%		60%		80%		100%
0%	20%		40%		60%		80%		100%	Antal
										Antal
Dagligen	37				63					56 852
Några gånger per vecka		50				50				78 562
Några gånger per vecka		50				50				78 562
En gång per vecka	29					71				114 785
En gång per vecka	29					71				114 785
Några gånger per månad		47		85		53			15	226 597
Några gånger per månad		47				53				226 597
Några gånger per år										1 002 561
Några gånger per år										1 002 561
Samtliga			71					29		1 479 358


			1-4		5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Diagrammen visar sambandet mellan hur ofta och hur mycket man kopierar. Genomgående är det så att de som kopierar oftast också kopierar flest exemplar varje gång. De utgör å andra sidan en mindre del av de som kopierat ljud någon gång under de senaste 12 månaderna.

223

Exemplar per tillfälle

4 Bilaga

224

KOPIERING AV LJUD

4 Bilaga

Spelar in musik eller något annat radioprogram när det sänds i radio (t.ex. spelar av till din dator eller spelar in på en ljudkassett).

0%	20%		40%	60%		80%		100%
0%	20%		40%	60%		80%		100%	Antal
									Antal
Dagligen	32			68					39 214
Några gånger per vecka	38				62				48 411
Några gånger per vecka	38				62				48 411
En gång per vecka		47	66			53	34		57 666
En gång per vecka		47				53			57 666
Några gånger per månad									128 011
Några gånger per månad									128 011

Några gånger per år			82					18	355 951
Några gånger per år			82					18	355 951
Samtliga			69				31		629 252

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Gör en kopia av musik eller en ljudbok från en cd-skiva, ljudkassett eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en cd-skiva eller dator).

0%	20%		40%	60%		80%		100%
0%	20%		40%	60%		80%		100%	Antal
									Antal
Dagligen	50			50					36 664
Några gånger per vecka	27				73				42 500
Några gånger per vecka	27				73				42 500
En gång per vecka	40		65		60		35		67 369
En gång per vecka	40				60				67 369
Några gånger per månad
Några gånger per månad									101 491
Några gånger per år			68				32		701 636
Några gånger per år			68				32		701 636
Samtliga			63			37			949 661
Samtliga			63			37			949 661
			1-4	5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Gör en ny kopia av en ljudbok som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. Adlibris) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

0%	20%		40%	60%		80%		100%
0%	20%		40%	60%		80%		100%	Antal
Dagligen	27			73					Antal
Dagligen	27			73		59			23 889
Några gånger per vecka	41								36 244
Några gånger per vecka	41				77				36 244
En gång per vecka	23								51 917
En gång per vecka	23					43			51 917
Några gånger per månad		57							85 587
Några gånger per månad		57							85 587
Några gånger per år			83					17	302 708



Samtliga			66				34		500 345
Samtliga			66				34		500 345

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Gör en ljudbok tillgänglig offline på en strömningstjänst (t.ex. Storytel eller Bookbeat).

0%	20%		40%			60%	80%		100%
0%	20%		40%			60%	80%		100%	Antal
										Antal
Dagligen			60				40			89 936
Några gånger per vecka			60				40			184 244
Några gånger per vecka			60				40			184 244
En gång per vecka			68					32		264 856
En gång per vecka			68					32		264 856
Några gånger per månad			77					23		461 855
Några gånger per månad			77					23		461 855

Några gånger per år					90				10	836 551
Några gånger per år					90				10	836 551
Samtliga			79					21		1 837 441


				1-4		5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

2022:20 SOU

KOPIERING AV LJUD

2022:20 SOU

Gör en podd tillgänglig offline (från t.ex. Sveriges radio eller Podcaster).

0%	20%			40%		60%		80%		100%
Dagligen	40					60
Dagligen	40					60
Några gånger per vecka							48
		52
		52
En gång per vecka				71				46	29
		54
		54
Några gånger per månad
Några gånger per månad
Några gånger per år				68	84				32	16


Samtliga


			1-4			5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Antal

174585

335090

366686

468559

940929

2 285 849

Kopierat ljud på annat sätt.

0%	20%		40%	60%	80%		100%
Dagligen	21			79	58
Dagligen	21			79
Några gånger per vecka	42


En gång per vecka		45			55
En gång per vecka		45			55
Några gånger per månad		54			46	21
Några gånger per månad		54			46
Några gånger per år			79


Samtliga			69			31


			1-4	5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Antal

15670

35803

83375

178827

668520

982194

225

4 Bilaga

226

KOPIERING AV LJUD

Var sparar du materialet? Andel (%) av de som har kopierat ljud

0	10		20	30		40	50	60	70	80	90
Mobiltelefon										81
Dator					33


Surfplatta
	8	13
		13
Extern hårddisk

USB 8

Molntjänster 6

CD-skiva 4

Smartklocka 3

MP3-spelare 2

Ljudkassett 1

Annat 3

Mobiltelefon är det dominerande lagringsmediet för ljud som kopieras.

2022:20 SOU

SOU 2022:20

Bilaga 4

OM KOPERING AV TEXT

227

4 Bilaga

228

KOPIERING AV TEXT

Andel (%) som har kopierat text under de senaste 12 månaderna

Har kopierat text på något av följande sätt

Fotograferar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett

nothäfte m.m.).

Fotokopierar eller skannar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex.

en tidning, ett nothäfte m.m.).

Tar en skärmdump av texten i en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e- magasin eller e-tidning) som du har köpt och laddat ner (t.ex. från Bokus).

Kopierar text från en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller

e-tidning) med klipp och klistra-funktion.

Skriver ut text ur en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller

e-tidning).

Annat	27

57 % har kopierat text under de senaste 12 månaderna. Det är i stort sett i samma omfattning som ljudkopiering. Vanligast är att fotografera text ur en bok eller annan fysisk förlaga.

Annat sätt i diagrammet ovan är t. ex. att man tar en skärmdump eller klipper och klistrar recept, låttexter, text från bloggar eller hemsidor.

2022:20 SOU

KOPIERING AV TEXT

Antal olika sätt som man har kopierat text – sex delfrågor (%)

50
50
45	43
40
35
30
25
20
15		14	13
15				11
				11
10					8	6	5
5						6	5
5
0
	Har ej kopierat	1	2	3	4	5	6
	text

Avsnittet om textkopiering innehöll sex delfrågor. Genomsnittet för samtliga svarande var 1,7.

De som hade kopierat text hade markerat knappt tre (2,9) av alternativen.

229

2022:20 SOU

4 Bilaga

230

KOPIERING AV TEXT

Hur ofta text kopieras – andel (%) av de som har kopierat text de senaste 12 månaderna

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Fotograferar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett

nothäfte m.m.).

Fotokopierar eller skannar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex.

en tidning, ett nothäfte m.m.).

Tar en skärmdump av texten i en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e- magasin eller e-tidning) som du har köpt och laddat ner (t.ex. från Bokus).

Skriver ut text ur en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller

e-tidning).

Kopierar text från en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin

eller e-tidning) med klipp och klistra-funktion.

2	6		6		22
1 5		5		15
3		8		11	25
3		8		11	25
2	5		8		17
3	5		8		20

		Annat 1 5 5	19		70
Dagligen	Några gånger per vecka	En gång per vecka		Några gånger per månad		Några gånger per år

På samma sätt som för ljudkopiering ser vi att textkopiering för de flesta inte är något som äger rum särskilt frekvent. De flesta som kopierat anger att det händer några gånger per år.

2022:20 SOU

KOPIERING AV TEXT

Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal sidor text) som du brukar kopiera, skriva ut osv. vid varje tillfälle. Andel av de som har kopierat text

2022:20 SOU

Fotograferar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett

nothäfte m.m.).

Fotokopierar eller skannar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex.

en tidning, ett nothäfte m.m.).

Tar en skärmdump av texten i en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e- magasin eller e-tidning) som du har köpt och laddat ner (t.ex. från Bokus).

Skriver ut text ur en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller

e-tidning).

Kopierar text från en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin

eller e-tidning) med klipp och klistra-funktion.

0%	10%	20%	30%	40%	50%	60%	70%	80%	90%		100%


				84					10	4 10

				81					12	5	21

				81					13	4 21


				77				12		7	30

				80					11	5	21

Annat

5 21

1-4 5-10 11-30 31-100 Fler än 100

För kopiering av text är det ännu mer tydligt att man vanligtvis bara kopierar några få sidor text vid varje tillfälle.

123

4 Bilaga

232

KOPIERING AV TEXT

Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal sidor text) som du brukar kopiera, skriva ut osv. vid varje tillfälle. Andel av de som har kopierat text

4 Bilaga

Fotograferar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett nothäfte m.m.).

0%	20%	40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	34			66				65 480
Dagligen	34			66				65 480
Några gånger per vecka		60			40			193 089
Några gånger per vecka		60			40			193 089
En gång per vecka		68				32		212 560
En gång per vecka		68				32		212 560
Några gånger per månad		81					19	763 892


Några gånger per år							10	2 243 783
			90
			90
Samtliga			84				16	3 478 803
Samtliga			84				16	3 478 803

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Fotokopierar eller skannar text ur en bok eller annan fysisk förlaga (t.ex. en tidning, ett nothäfte m.m.).

0%	20%		40%		60%	80%		100%
0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	24				76				Antal
Dagligen	24	45			76	55			36 919
Några gånger per vecka									36 919
									128 675
									128 675
En gång per vecka			62			38			117 661
En gång per vecka			62			38			117 661
Några gånger per månad			68				32		384 332
Några gånger per månad			68				32		384 332
Några gånger per år				88				12	1 935 270
Några gånger per år				88				12	1 935 270
Samtliga			81					19	2 602 857

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Tar en skärmdump av texten i en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller e-tidning) som du har köpt och laddat ner (t.ex. från Bokus).

0%	20%	40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	52				48			65 191
Dagligen	52				48			65 191
Några gånger per vecka		69				31		194 233
Några gånger per vecka		69				31		194 233
En gång per vecka		62			38			257 577
En gång per vecka		62			38			257 577
Några gånger per månad		80					20	578 708


Några gånger per år			88				12	1 232 802


Samtliga		81					19	2 328 511
Samtliga		81					19	2 328 511

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Diagrammen visar sambandet mellan hur ofta och hur mycket man kopierar. Genomgående är det så att de som kopierar oftast också kopierar flest exemplar varje gång. Majoriteten av de som har kopierat text någon gång under de senaste 12 månaderna kopierade 1-4 exemplar per tillfälle.

2022:20 SOU

KOPIERING AV TEXT

Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal sidor text) som du brukar kopiera, skriva ut osv. vid varje tillfälle. Andel av de som har kopierat text

2022:20 SOU

Skriver ut text ur en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e-magasin eller e-tidning).

0%	20%		40%		60%	80%		100%
0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	38				62				Antal
Dagligen	38				62	48			23 970
Några gånger per vecka		52							64 424
Några gånger per vecka		52							64 424
En gång per vecka		61				39			102 294
En gång per vecka		61				39			102 294
Några gånger per månad		60		86		40		14	222 863
Några gånger per månad		60				40			222 863
Några gånger per år									899 800
Några gånger per år									899 800
Samtliga			77				23		1 313 351
Samtliga			77				23		1 313 351

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Kopierar text från en e-bok eller annan digital förlaga (t.ex. e- magasin eller e-tidning) med klipp och klistra-funktion.

0%	20%		40%			60%	80%		100%
0%	20%		40%			60%	80%		100%	Antal
Dagligen			59				41			Antal
Dagligen			59				41			45 691
Några gånger per vecka			62				38			45 691
										88 388
										88 388
En gång per vecka		59					42			132 764
En gång per vecka		59					42			132 764
Några gånger per månad			74					26		335 916
Några gånger per månad			74					26		335 916
Några gånger per år					87				13	1 078 625
Några gånger per år					87				13	1 078 625
Samtliga			80						20	1 681 384
Samtliga			80						20	1 681 384
				1-4		5 eller fler
			Exemplar per tillfälle

Kopierat text på annat sätt.

0%	20%		40%			60%	80%		100%
0%	20%		40%			60%	80%		100%	Antal
Dagligen			70				30			Antal
Dagligen			70				30			30 744
Några gånger per vecka		57					43			102 078
En gång per vecka			69					31		109 572
En gång per vecka			69					31		109 572
Några gånger per månad			73		87			27	13	409 467
Några gånger per månad			73					27		409 467
Några gånger per år										1 526 448
Några gånger per år										1 526 448
Samtliga			82					18		2 178 309
Samtliga			82					18		2 178 309
				1-4		5 eller fler
			Exemplar per tillfälle

332

4 Bilaga

342

KOPIERING AV TEXT

Var sparar du materialet? Andel (%) av de som har kopierat text

0	10	20	30	40	50	60	70	80
Mobiltelefon							72
Dator					47

Papper/fotopapper	18
Surfplatta	11
Molntjänster (t ex dropbox, Onedriva, ICloud)	9
Extern hårddisk	6
USB	6
Digitalkamera	1

Annat	2

72 % av de som kopierat text har använt mobilen för att spara materialet. Även dator är ett vanligt val för att spara materialet. Övriga alternativ är betydligt mindre vanliga.

2022:20 SOU

SOU 2022:20

Bilaga 4

KOPIERING AV BILD

235

4 Bilaga

362

KOPIERING AV BILD

Andel (%) som har kopierat bild under de senaste 12 månaderna

Har kopierat bild på något av följande sätt

Sparar ner en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning från

internet (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

Tar en skärmdump av en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning

(t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

Fotograferar en bild som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. på en

utställning, i någons hem, i en bok eller liknande).

Skriver ut en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som du

hittat på internet.

Fotokopierar eller skannar en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. i en bok, tidning eller liknande).

Annat23

Bild är det som flest har kopierat under de senaste 12 månaderna. 71 % har svarat att de har kopierat bild på något sätt. Vanligast är att spara ned en bild från internet eller ta en skärmdump.

Annat sätt kan t ex vara att teckna av en bild.

2022:20 SOU

KOPIERING AV BILD

Antal olika sätt som man har kopierat bild – sex delfrågor (%)

3029

			17	16
				16
15
		11			11	9
10						9
							8
5
0
	Har ej kopierat	1	2	3	4	5	6
	bild

I genomsnitt markerar de svarande att de kopierar bild på 2,3 av de sex exemplifierade sätten. De som hade kopierat bild hade markerat drygt tre (3,2) av alternativen.

372

2022:20 SOU

4 Bilaga

238

KOPIERING AV BILD

Hur ofta bild kopieras – andel (%) av de som har kopierat bild de senaste 12 månaderna

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

4 Bilaga

Sparar ner en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning från	4		14
internet (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).	4		14

Tar en skärmdump av en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning	3	10
(t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).
Fotograferar en bild som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. på en	2 4	5
	2 4	5
utställning, i någons hem, i en bok eller liknande).
Skriver ut en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som du	1 4	7
hittat på internet.
Fotokopierar eller skannar en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en	2 4	7
teckning, som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. i en bok, tidning eller	2 4	7
liknande).

10	21	52
8	22	57
12		78
13		75
13		75

				Annat 1 4 7	15		73
Dagligen		Några gånger per vecka		En gång per vecka		Några gånger per månad		Några gånger per år

De sätt att kopiera bild som flest nyttjat – att spara ned en bild från internet eller ta en skärmdump – är också de sätt som nyttjas mest frekvent. Men även för bildkopiering är det vanligaste svaret från de som kopierar att man endast har gjort det några gånger på ett år.

2022:20 SOU

KOPIERING AV BILD

Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal bilder, t.ex. flera skärmdumpar eller nedladdningar) du brukar spara ner, kopiera osv. vid varje tillfälle. Andel av de som har kopierat bild

2022:20 SOU

Tar en skärmdump av en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning

(t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

Sparar ner en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning från

internet (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

Skriver ut en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som du

hittat på internet.

Fotograferar en bild som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. på en

utställning, i någons hem, i en bok eller liknande).

Fotokopierar eller skannar en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. i en bok, tidning eller liknande).

0%	10%	20%	30%	40%	50%	60%	70%	80%	90%	100%


				83					10	4 21


				83					10	4 11

				86					8	3 20
				85					10	3 11
				85					9	4 21

	Annat		81			9	5 2 2
1-4	5-10	11-30		31-100	Fler än 100

Att kopiera bild innebär i åtta fall av tio 1-4 bilder per tillfälle.

239

4 Bilaga

240

KOPIERING AV BILD

4 Bilaga

Tar en skärmdump av en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

0%	20%	40%		60%	80%		100%
0%	20%	40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	59				41			Antal
Dagligen	59				41			196 121
Några gånger per vecka		66				34		196 121

							20	623 495
En gång per vecka		80						623 495
En gång per vecka		80						427 127
Några gånger per månad		80					20	932 053
Några gånger per månad		80					20	932 053
Några gånger per år			91				9
Några gånger per år			91				9	2 313 186
Samtliga		83					17	4 491 981
Samtliga		83					17	4 491 981

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Sparar ner en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning från internet (t.ex. genom Google bildsök eller från en artikel).

0%	20%	40%			60%	80%		100%
0%	20%	40%			60%	80%		100%	Antal
Dagligen	48					52			Antal
Dagligen	48	68				52	32		148 370
Några gånger per vecka									148 370
Några gånger per vecka									464 698
En gång per vecka		68					32		375 933
En gång per vecka		68					32		375 933
Några gånger per månad		78					22		1 010 451
Några gånger per månad		78					22		1 010 451
Några gånger per år				92				8	2 671 486
Några gånger per år				92				8	2 671 486
Samtliga			83					17	4 670 938
Samtliga			83					17	4 670 938

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Skriver ut en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som du hittat på internet.

0%	20%		40%		60%	80%		100%
0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	58					42			Antal
Dagligen	58					42			37 399
Några gånger per vecka		47				54			37 399
Några gånger per vecka		47				54			85 924
En gång per vecka		55				45			85 924
			70				30		118 306
									118 306
Några gånger per månad				93				7	280 721
Några gånger per månad									280 721
Några gånger per år
Några gånger per år									1 879 450
Samtliga				86				14	2 401 799
Samtliga				86				14	2 401 799

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Diagrammen visar sambandet mellan hur ofta och hur mycket man kopierar. Genomgående är det så att de som kopierar oftast också kopierar mest varje gång. Majoriteten av de som har kopierat bild någon gång under de senaste 12 månaderna kopierade 1-4 exemplar per tillfälle.

2022:20 SOU

KOPIERING AV BILD

2022:20 SOU

Fotograferar en bild som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. på en utställning, i någons hem, i en bok eller liknande).

0%	20%		40%		60%	80%		100%
0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	42					58			Antal
Dagligen	42					58			42 557
Några gånger per vecka			61			39

									111 110
En gång per vecka		55				45			111 110
En gång per vecka		55				45	30		199 569
Några gånger per månad			70	92				8	395 314
Några gånger per månad			70						395 314
Några gånger per år									2 292 596
Några gånger per år									2 292 596
Samtliga				85				15	3 041 145

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Fotokopierar eller skannar en bild, t.ex. ett fotografi, ett konstverk, en teckning, som finns i ett fysiskt exemplar (t.ex. i en bok, tidning eller liknande).

0%	20%		40%		60%	80%		100%
0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen	44					56			Antal
Några gånger per vecka		52				48			34 259
									34 259
									82 918
En gång per vecka			63			37			82 918
En gång per vecka			63			37			164 160
Några gånger per månad			70				30		164 160

				92				8	287 695
Några gånger per år									1 671 698
Några gånger per år									1 671 698
Samtliga				85				15	2 240 731
Samtliga				85				15	2 240 731

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Kopierar bild på annat sätt.

0%	20%		40%		60%	80%		100%
0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
									Antal
Dagligen	43				57				22 051
Några gånger per vecka			72				28		79 865
En gång per vecka		57				43			137 586
En gång per vecka		57				43			137 586
Några gånger per månad			74				26		274 341
Några gånger per månad			74				26		274 341
Några gånger per år				86				14	1 376 769
Några gånger per år				86				14	1 376 769
Samtliga			81					19	1 890 612


			1-4		5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

241

4 Bilaga

242

KOPIERING AV BILD

Var sparar du materialet? Andel (%) av de som har kopierat bild

0	10	20	30	40	50	60	70	80	90
Mobiltelefon								78
Dator					48

Surfplatta11

Papper/fotopapper10

Molntjänster9

Extern hårddisk

USB 6

Digitalkamera 2

CD-skiva 1

Annat 1

Liksom för övriga kopieringsformer är det tydligt att mobiltelefon och dator dominerar media att spara till.

2022:20 SOU

SOU 2022:20

Bilaga 4

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

243

244

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

Andel (%) som har kopierat rörlig bild under de senaste 12 månaderna

4 Bilaga

Har kopierat rörlig bild på något av följande sätt

Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set-top-

box/digitalbox.

Gör en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program tillgängligt offline på

en strömningstjänst (t.ex. CMore eller Netflix).

Filmar ett live-uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller

liknande.

Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

Har t.ex. en set-top-box/digitalbox som automatiskt spelar in tv-program

(inklusive film och serier) åt dig.

Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att…

Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd-skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd-skiva eller dator).

Annat

Rörlig bild har det funnits minst intresse för att kopiera. Åtminstone sett till andelen som har kopierat bild under de senaste 12 månaderna. Inte någon av de nio delfrågorna samlar mer än var femte som angett att de har kopierat de senaste 12 månaderna.

2022:20 SOU

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

Andel (%) som har kopierat rörlig bild under de senaste 12 månaderna. Exklusive offlinekopiering.

2022:20 SOU

Har kopierat rörlig bild på något av följande sätt

Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set-top-

box/digitalbox.

Filmar ett live-uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller

liknande.

Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

Har t.ex. en set-top-box/digitalbox som automatiskt spelar in tv-program

(inklusive film och serier) åt dig.

Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som

du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att

skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd-skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd-skiva eller dator).

Annat12

Räknar vi bort de som har gjort rörlig bild tillgängligt offline – det näst mest nyttjade kopieringsformen – sjunker andelen som har kopierat ljud till 42 % eller 3,4 miljoner personer.

245

4 Bilaga

246

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

Antal olika sätt som man har kopierat rörlig bild – nio delfrågor (%)

2019

10			11
10				7	4	2	1	1	1	2
					4

0
0
	Har ej	1	2	3	4	5	6	7	8	9
	kopierat
	rörlig bild

Genomsnittet för samtliga svarande är att de har markerat att de kopierar rörlig bild på 1,2 av de nio exemplifierade sätten. De som hade kopierat rörlig bild hade markerat 2,6 av alternativen.

2022:20 SOU

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

Hur ofta rörlig bild kopieras – andel (%) av de som har kopierat rörlig bild de senaste 12 månaderna

2022:20 SOU

0% 10% 20% 30%

40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set-top-

box/digitalbox.

Gör en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program tillgängligt offline på

en strömningstjänst (t.ex. CMore eller Netflix).

Filmar ett live-uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller

liknande.

Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

Har t.ex. en set-top-box/digitalbox som automatiskt spelar in tv-program

(inklusive film och serier) åt dig.

Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som

du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att

skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd-skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd-skiva eller dator).

Annat

	9	12	11


2	7	7	22


5		9	17

11 20

	14		20


	17		21


3	9	10	19
2 2	6	9




2	9	7	16

1355

1554

11	21	36


12	21	33


13	18	32

Dagligen		Några gånger per vecka		En gång per vecka		Några gånger per månad		Några gånger per år

Låt vara att färre har kopierat rörlig bild. De som ändå har kopierat har gjort det mer frekvent än för ljud, text eller bild. Åtminstone gäller det att spela in ett tv- program när det sänds, att spara ned ett videoklipp från internet eller använda sig av en set-top-box/digitalbox.

247

4 Bilaga

248

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

Om du kopierat eller sparat material. Ange ungefär hur många (antal filmer, avsnitt, tv-program, videoklipp) du brukar kopiera, spara ner m.m. vid varje tillfälle. Andel av de som har kopierat rörlig bild

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som

du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att

skapa en ny fil på samma enhet eller föra över till en ny enhet.

Gör en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program tillgängligt offline på

en strömningstjänst (t.ex. CMore eller Netflix).

Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd-skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd-skiva eller dator).

Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set-top-

box/digitalbox.

Har t.ex. en set-top-box/digitalbox som automatiskt spelar in tv-program

(inklusive film och serier) åt dig.

Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

Filmar ett live-uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller

liknande.

Annat

68	16	10		4 2
					11

71		19	7
				6	1

66	16	11


81		11	4 3 1
				2 3

78		12	5
					21

74		14	9
				21

75		14	7
				5	30

82		11
				3	4

81		8	5

1-4 5-10 11-30 31-100 Fler än 100

För två av tre – eller mer – gäller att maximalt 4 filmer eller liknande kopierats vid samma tillfälle.

2022:20 SOU

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

2022:20 SOU

Gör en ny kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program som du tidigare har köpt och laddat ner (från t.ex. SF Anytime) genom att skapa en ny fil på samma enhet eller föra över

till en ny enhet.	0% 20% 40%				60% 80%			100%
									Antal

Dagligen		36			64
									42 931
Några gånger per vecka		38				62			59 025

En gång per vecka			60			40			52 399

Några gånger per månad			57			43			64 448

Några gånger per år				83				17	272 132


Samtliga			68				32		490 935

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Gör en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program tillgängligt offline på en strömningstjänst (t.ex. CMore eller Netflix).

0%	20%			40%	60%	80%		100%
0%	20%			40%	60%	80%		100%	Antal
Dagligen	49					51			Antal
Dagligen	49					51			30 578
Några gånger per vecka		47				53			30 578
Några gånger per vecka		47				53			107 386
En gång per vecka		51				49	36		102 510
En gång per vecka		51				49			102 510
Några gånger per månad				64				21	322 031
Några gånger per månad				64					322 031
Några gånger per år				79					925 607
Några gånger per år				79					925 607
Samtliga				71			29		1 488 112
Samtliga				71			29		1 488 112
				1-4	5 eller fler
			Exemplar per tillfälle

Gör en kopia av en film, ett avsnitt ur en serie eller annat program från en dvd-skiva eller annan fysisk förlaga (t.ex. till en dvd-skiva eller dator).

0%	20%		40%		60%	80%		100%	Antal
									Antal
Dagligen	28				72	53			21 360
Dagligen	28				72				21 360
Några gånger per vecka		47							40 060
Några gånger per vecka		47							40 060
En gång per vecka	41					59			74 987


Några gånger per månad		53				47			64 034
Några gånger per månad		53				47			64 034
Några gånger per år								15	239 917
				85
				85
Samtliga			66						440 359
							34
							34
			1-4		5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Diagrammen visar sambandet mellan hur ofta och hur mycket man kopierar. Genomgående är det så att de som kopierar oftast också kopierar mest varje gång. Majoriteten av de som har kopierat rörlig bild någon gång under de senaste 12 månaderna kopierade 1-4 exemplar per tillfälle.

249

4 Bilaga

250

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

4 Bilaga

Spelar in ett tv-program (inklusive film och serier) när det sänds på tv.

0%	20%	40%		60%	80%		100%
0%	20%	40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen		69			31			Antal

								145 500
Några gånger per vecka		80				20

								259 155
En gång per vecka		74				26		147 691
En gång per vecka		74				26
Några gånger per månad		76				24
			90				10	270 573

Några gånger per år
								469 934
								469 934
Samtliga		81				19		1 292 852
Samtliga		81				19		1 292 852

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Pausar ett tv-program (inklusive film och serier) med t.ex. en set-top- box/digitalbox.

0%	20%		40%	60%	80%		100%
0%	20%		40%	60%	80%		100%	Antal
								Antal
Dagligen			74		26			241 306
Några gånger per vecka			79			21		342 783
En gång per vecka			71			29		214 704
En gång per vecka			71			29		214 704
Några gånger per månad			81				19
								362 168
								362 168
Några gånger per år			81				19	561 177
Några gånger per år			81				19	561 177
Samtliga			78			22		1 722 138
Samtliga			78			22		1 722 138
			1-4	5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Har t.ex. en set-top-box/digitalbox som automatiskt spelar in tv- program (inklusive film och serier) åt dig.

0%	20%	40%		60%	80%		100%
0%	20%	40%		60%	80%		100%	Antal
Dagligen		66			34			Antal
Dagligen		66			34			160 144
Några gånger per vecka		69				31		193 918
Några gånger per vecka		69				31		193 918
En gång per vecka		74				26		120 155
En gång per vecka		74				26		120 155
Några gånger per månad		61	88		39		12	166 055
Några gånger per månad		61			39			166 055
Några gånger per år		74				26		296 061
Några gånger per år								296 061
Samtliga								936 334
Samtliga								936 334

1-4 5 eller fler

Exemplar per tillfälle

Sparar ner ett videoklipp (t.ex. en musikvideo eller en del av en film eller serie) från internet (t.ex. sparar ner en ny egen kopia från YouTube).

0%	20%			40%		60%	80%		100%	Antal
										Antal
Dagligen	22					78	49			27 290
Dagligen	22					78				27 290
Några gånger per vecka		51								89 065
Några gånger per vecka		51								89 065
En gång per vecka							48			105 877
		52
		52
Några gånger per månad				72				28		198 312
Några gånger per månad				72				28		198 312
Några gånger per år					86				14	614 444


Samtliga				75				25		1 034 988


			1-4			5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

2022:20 SOU

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

2022:20 SOU

Filmar ett live-uppträdande på en konsert, teaterföreställning eller liknande.

0%	20%		40%		60%		80%		100%
0%	20%		40%		60%		80%		100%	Antal
Dagligen	44						56			Antal
Dagligen	44					75	56			27 121
Några gånger per vecka	25									27 121
		50					50			36 566
										36 566
En gång per vecka			69					31		81 378
En gång per vecka										81 378
Några gånger per månad										131 992
Några gånger per månad										131 992
Några gånger per år				88					12	1 194 742
Några gånger per år				88					12	1 194 742
Samtliga			82						18	1 471 799
Samtliga			82						18	1 471 799
			1-4		5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

Kopierar rörlig bild på annat sätt.

0%	20%		40%		60%		80%		100%
0%	20%		40%		60%		80%		100%	Antal
										Antal
Dagligen			66				34
Dagligen			66				34			17 947
Några gånger per vecka			78			56		22		82 511
Några gånger per vecka			78					22		82 511
En gång per vecka		44	76					24		70 969
En gång per vecka		44								70 969
Några gånger per månad										149 505
Några gånger per månad										149 505
Några gånger per år				87					13	643 725
Några gånger per år				87					13	643 725
Samtliga			81						19	964 658


			1-4		5 eller fler
		Exemplar per tillfälle

251

4 Bilaga

252

KOPIERING AV RÖRLIG BILD

Var sparar du materialet? Andel (%) av de som har kopierat rörlig bild

0	10	20	30	40	50	60
Mobiltelefon						56
Dator

				37
Set-top box
Set-top box			28
Surfplatta	9	15
Surfplatta		15
Extern hårddisk

Molntjänster7

USB 5

Dvd-skiva 2

Digitalkamera 1

Vhs-kassett 1

Smartklocka 0

Annat 4

Även för rörlig bild är mobiltelefonen det vanligaste lagringsmediet. Dock inte lika dominerande som för vissa andra kopieringstyper. Dator och set- top-box nämns av förhållandevis många kopierare av rörlig bild.

2022:20 SOU

SOU 2022:20

Bilaga 4

BARNS KOPIERING

253

4 Bilaga

254

BARNS KOPIERING AV LJUD, TEXT, BILD ELLER RÖRLIG BILD

Har dina barn (10-17 år) under de senaste 12 månaderna kopierat eller sparat något av följande?

Andel (%) exklusive föräldrar som svarat ”vet ej”.

	0	5	10	15	20	25	30	35	40	45


	Har kopierat något av följande								39
Bild	(fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar

				18
	m.m.)			18
	m.m.)
Text	(böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider
Text			13
	m.m.)		13
	m.m.)

	Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.)		12


	Ljud (musik, radioprogram, poddar, ljudböcker m.m.)		11

16 % av de svarande hade hemmavarande barn i åldern 10-17 år. För att även få en grov bild av barns kopieringsvanor bad vi föräldrarna att försöka ange hur ofta deras barn kopierade ljud, text, bild och rörlig bild. Knappt var tredje förälder svarar att de inte vet. En stor del av de som har en uppfattning svarar att barnen aldrig kopierar.

2022:20 SOU

BARNS KOPIERING AV LJUD, TEXT, BILD ELLER RÖRLIG BILD

Har dina barn under de senaste 12 månaderna kopierat eller sparat något av följande? Andel (%) som angett att deras barn kopierat

0% 10% 20% 30% 40% 50% 60% 70% 80% 90% 100%

2022:20 SOU

Ljud (musik, radioprogram, poddar, ljudböcker m.m.)

Text (böcker, magasin, dagstidningar, sångtexter, bloggar, reseguider

m.m.)

Bild (fotografier, tavlor, skulpturer, konsthantverk, affischer, teckningar

m.m.)

Rörlig bild (film, serier, tv-program, videoklipp m.m.)

	17		21		13	18		32
3	9	10		19			59
2 2	6	9				81
2	9	7	16				67

Dagligen		Några gånger per vecka		En gång per vecka		Några gånger per månad		Några gånger per år

Ljud är inte det som föräldrarna menar att flest barn kopierar. Men enligt föräldrarna är ljud det som kopieras oftast bland de som kopierar.

255

4 Bilaga

Statens offentliga utredningar 2022

Kronologisk förteckning

1.Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. Ju.

2.En skärpt syn på brott mot journalister och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner. Ju.

3.Sveriges tillgång till vaccin mot covid-19 – framgång genom samarbete och helgardering. S.

4.Minska gapet. Åtgärder för jämställda livsinkomster. A.

5.Innehållsvillkor för public service på internet – och ordningen för beslut vid förhandsprövning. Ku.

6.Hälso- och sjukvårdens beredskap

– struktur för ökad förmåga.

Del 1 och 2. S.

7.Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2022. Samhället, tekniken och etiken. M.

8.Rätt och rimligt för statligt anställda. Fi.

9.Avfallsbeskattning – En fråga om undantag? Fi.

10.Sverige under pandemin. Volym 1 Samhällets, företagens och enskildas ekonomi. Volym 2 Förutsättningar, vägval och utvärdering. S.

11.Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet. S.

12.Startlån till förstagångsköpare av bostad. Fi.

13.Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljö- styrande system. Fi.

14.Sänk tröskeln till en god bostad. Fi.

15.Sveriges globala klimatavtryck. M.

16.Ett förstärkt lagstöd för utlämnande av sekretesskyddade uppgifter till utlandet. Fö.

17.En modell för att mäta och belöna progression inom sfi. U.

18.EU:s förordning om terrorism- innehåll på internet – kompletteringar och ändringar i svensk rätt. Ju.

19.Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel. Ju.

20.Privatkopieringsersättningen i framtiden. Ju.

Statens offentliga utredningar 2022

Systematisk förteckning

Arbetsmarknadsdepartementet

Minska gapet. Åtgärder för minskade livsinkomster. [4]

Finansdepartementet

Rätt och rimligt för statligt anställda. [8]

Avfallsbeskattning – En fråga om undantag? [9]

Startlån till förstagångsköpare av bostad. [12]

Godstransporter på väg – vissa frågeställningar kring ett nytt miljöstyrande system. [13]

Sänk tröskeln till en god bostad. [14]

Försvarsdepartementet

Ett förstärkt lagstöd för utlämnande av sekretesskyddade uppgifter till utlandet [16]

Justitiedepartementet

Förbättrade åtgärder när barn misstänks för brott. [1]

En skärpt syn på brott mot journalister och utövare av vissa samhällsnyttiga funktioner. [2]

EU:s förordning om terrorisminnehåll på internet – kompletteringar och ändringar i svensk rätt. [18]

Utökade möjligheter att använda hemliga tvångsmedel. [19]

Privatkopieringsersättningen i framtiden. [20]

Kulturdepartementet

Innehållsvillkor för public service på internet – och ordningen för beslut vid förhandsprövning. [5]

Miljödepartementet

Kunskapsläget på kärnavfallsområdet 2022. Samhället, tekniken och etiken. [7]

Sveriges globala klimatavtryck. [15]

Socialdepartementet

Sveriges tillgång till vaccin mot covid-19

–framgång genom samarbete och helgardering. [3]

Hälso- och sjukvårdens beredskap

–struktur för ökad förmåga. Del 1 och 2. [6]

Sverige under pandemin. Volym 1 Samhällets, företagens och enskildas ekonomi. Volym 2 Förutsättningar, vägval och utvärdering. [10]

Handlingsplan för en långsiktig utveckling av tolktjänsten för döva, hörselskadade och personer med dövblindhet. [11]

Utbildningsdepartementet

En modell för att mäta och belöna progression inom sfi. [17]

		och förhållandet till regeringsformen...................	121
	9.3.4	Vad myndigheten ska beakta ................................	124
	9.3.5	Myndighetens organisation...................................	130
	9.3.6	Myndighetens beslut .............................................	132
9.4	Hur ska ersättningen administreras? ...................................		135
	9.4.1	En organisation ska administrera ersättningen....	135
	9.4.2	Fördelningen till rättighetshavarna ......................	139
9.5	Internationell tillämplighet ..................................................		143
10	Ikraftträdande och övergångsbestämmelser ................		145

6		6	6	12		70


8		12		11	23	45


4	5	8		15		68


6		8	9	20		57


4	4	7	11			74


5		7	10	17		61


5		10		14	25	46


8			15	16	21	41

6		6	6	12		70


8		12		11	23	45


4	5	8		15		68


6		8	9	20		57


4	4	7	11			74


5		7	10	17		61


5		10		14	25	46


8			15	16	21	41

6		6	6	12		70


8		12		11	23	45


4	5	8		15		68


6		8	9	20		57


4	4	7	11			74


5		7	10	17		61


5		10		14	25	46


8			15	16	21	41