Fråga 2022/23:958 Uranbrytning i Sverige

av Tobias Andersson (SD)

till Statsrådet Romina Pourmokhtari (L)

 

Statsrådet Romina Pourmokhtari har nyligen uttalat sig positivt angående att häva förbudet mot utvinning av uran i Sverige. Jag välkomnar detta steg, då förbudet infördes av den föregående regeringen av rent politiska skäl. Ingen storskalig utvinning hade ägt rum på decennier, och med tanke på att Socialdemokraterna samtidigt monterade ned kärnkraft fanns ingen direkt efterfrågan. 

Sverigedemokraterna motsatte sig förbudsbeslutet med hänvisning bland annat till att det är en icke-fråga och att denna typ av verksamhet omgärdas av strikta miljöprövningar. 

Sedan dess har behovet av och förutsättningarna för kärnkraft förändrats, och det är troligt att nya projekt snart kommer att startas. Med detta i åtanke kommer behovet av uran naturligtvis att öka i Sverige. Att vara beroende av importerat uran, till exempel från Ryssland, verkar inte vara en strategiskt klok åtgärd, varken ur ett samhällsekonomiskt eller ett säkerhetspolitiskt perspektiv. 

Dessutom är det något inkonsekvent att tillåta brytning av metaller som vi behöver, som används i till exempel batteriteknik, medan själva uranbrytningen är förbjuden. Som tur är finns det ett brett stöd i Sveriges riksdag för att ändra denna ordning och på nytt möjliggöra uranbrytning.

Mot bakgrund av detta vill jag rikta följande fråga till statsrådet Romina Pourmokhtari:

 

Avser statsrådet att lägga fram förslag för att häva förbudet mot utvinning av uran (prop. 2017/18:212), och i så fall när?