av Kadir Kasirga (S)
till Utrikesminister Tobias Billström (M)
Ahmadiyaförsamlingen finns organiserad i Sverige sedan 1956. Det är ahmadiyamuslimer som har flytt från Pakistan på grund av religiöst förtryck och som har funnit trygghet och möjligheten att utöva sin tro i frihet i Sverige.
I Pakistan utsätts ahmadiyamuslimer fortfarande för våld, hot och omfattande diskriminering. Enligt pakistansk lag är de ”icke-muslimer”, och landets konstitution förbjuder dem att utöva sin religion. Om de öppet kallar sig muslimer kan de åtalas för hädelse.
Om en ahmadiyamuslim vill rösta i ett allmänt val måste hon eller han fylla i ett särskilt formulär och lova att inte utöva sin religion. Pakistan avskaffade systemet med separata vallistor för religiösa minoriteter 2002, med undantag för denna grupp. Ahmadiyamuslimerna nekas rätten att rösta på samma villkor som andra medborgare, och de har inte heller rätt att inneha högre militär grad eller politiska uppdrag och så vidare.
Pakistan är medlem i FN:s råd för de mänskliga rättigheterna. Trots detta har landet en lagstiftning som förtrycker en specifik religiös grupp, vilket strider mot FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Sedan i början av januari och fram till skrivande stund har förföljelsen av ahmadiyamuslimerna förvärrats och intensifierats i Pakistan. Medlemmarna har förföljts och misshandlats. Egendom har förstörts, och man har till och med angripit moskéer. Enligt rapporterna från Ahmadiyya Muslim Foreign Mission Office har 14 av församlingens moskéer i Pakistan utsatts i olika form av attacker och förstörelse sedan januari i år.
Personerna förföljs enbart för att de är ahmadiyamuslimer, vars budskap handlar om icke-våld och avståndstagande från terror. Detta har fått islamistiska fundamentalister att ta till ännu grövre våld. Fundamentalisterna anser att ahmadiyamuslimerna ska deklarera att de inte är muslimer.
Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Tobias Billström:
På vilket sätt avser ministern att arbeta för ahmadiyamuslimers och andra religiösa minoriteters rätt till religionsfrihet i Pakistan?