av Laila Naraghi (S)
till Justitieminister Gunnar Strömmer (M)
Socialstyrelsen skriver i Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld – Ett utbildningsmaterial för dig som arbetar inom socialtjänsten följande:
”Våld är ett mångtydigt begrepp som i både forskning och praktik kan definieras på olika sätt. Det kan handla om brottsliga gärningar som fysiskt våld och sexuella övergrepp. Våld kan också vara handlingar som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott, men som sammantaget kan skapa ett mönster av utsatthet: nedsättande kommentarer, ekonomiskt utnyttjande, försummelse och isolering från vänner och familj.”
Socialstyrelsen fortsätter:
”För att förebygga och upptäcka våld samt för att ge ett heltäckande stöd till våldsutsatta vuxna och barn samt barn som bevittnat våld, kan socialnämnden även ofta behöva ta hänsyn till och beakta kränkningar som inte är brott.”
Många våldsutsatta barn och föräldrar (ofta en mamma) vittnar dock om svårigheterna att få samhällets stöd och hjälp, inklusive från socialtjänsten, när det handlar om våld som inte har lagförts eller om just handlingar som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott men som, enligt Socialstyrelsen, ändå socialnämnden behöver ta hänsyn till och beakta. Är förövaren tidigare ostraffad – vilket de flesta våldsutövare i nära relationer är – så är det ofta än svårare för våldsutsatta att få myndigheters hjälp och tilltro. Frånvaro av hjälp och tilltro från samhället, försvårar för våldsutsatta och kan innebära dödsfara, vilket framgår i Socialstyrelsens dödsfallsutredningar.
Som jag tidigare har uppmärksammat justitieministern på i en föregående fråga så skrev Socialstyrelsen i senaste upplagan av myndighetens dödsfallsutredningar (2018–2021) följande:
”I det svenska familjestödsorienterade systemet blir samverkan med föräldrarna centralt och föräldrarnas problembeskrivningar och bedömningar ges så stort utrymme att det ofta sker på bekostnad av barnens behov och åsikter.”
För våldsutsatta barn och vuxna (ofta en mamma) som har en närstående som utsätter dem för våld, men där våldsutövaren nekar, bortförklarar och ljuger, är det många gånger svårt att få hjälp eftersom den våldsutövande förälderns (ofta en pappas) problembeskrivningar och bedömningar ges så stort utrymme att det sker på bekostnad av de våldsutsatta barnens behov och verklighet.
Justitieministern har i svar på skriftlig fråga till mig bland annat sagt:
Ovanstående kunskapsunderlag från Socialstyrelsen handlar om att våld kan vara sådant som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott, och justitieministern har tydligt uttalat att barn ska skyddas mot alla former av våld och har rätt till en uppväxt fri från våld.
Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till justitieminister Gunnar Strömmer:
Vilka åtgärder avser ministern att vidta inom sina ansvarsområden, inklusive rättsväsendet och familjerätten, för att barn också ska skyddas mot de former av våld som enligt rådande lagstiftning inte definieras som brott?