Fråga 2022/23:914 Ansvar för dödsfall på arbetet

av Johanna Haraldsson (S)

till Statsrådet Paulina Brandberg (L)

 

En 20-årig man kom aldrig hem. Han är en av alla de som gått till jobbet för att aldrig komma hem igen. Dödsolyckorna har inte minskat de senaste åren utan ligger kvar på ungefär 50 personer årligen som förolyckas på svenska arbetsplatser, i år ser de till och med ut att öka. Men endast ett av tio fall leder till fällande dom, ingen behöver ta ansvar för deras dödsfall. Enligt tidningen Dagens Arbete tar det i snitt tusen dagar innan åtal väcks. I den 20-årige mannens fall väcktes inget åtal alls och utredningen lades ned i brist på bevis.

Jag träffade hans mamma i början av sommaren, och hon berättade för mig att polisen beklagat sig för henne att de inte hade tillräckliga resurser för att göra en heltäckande utredning, att ”timmarna inte räckte till” som de uttryckte det. Mamman har i minst två år samlat tillräckligt med underlag för att kunna överklaga beslutet om nedlagd förundersökning om sonens död. Hon menar att om polisen kunnat lägga mer tid på fallet hade man kunnat få fram alla de fakta och de vittnesmål om den bristande arbetsmiljön på arbetsplatsen som mamman nu har som underlag till sin överklagan.

Att enbart en tiondel av alla dödsolyckor leder till fällande domar har givetvis flera olika orsaker. Men en viktig anledning i ett flertal fall är att det inte finns tillräcklig med tid eller erfarenhet hos polis och åklagare att utreda den här typen av brott.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Paulina Brandberg:

 

Har statsrådet för avsikt att vidta några åtgärder för att förbättra utredningarna av dödsfall på jobbet och på så sätt få fler ansvariga fällda i domstol, och i så fall vilka?