av Björn Söder (SD)
till Statsrådet Johan Forssell (M)
Den 17–18 juli i år träffades ledare från EU och ledare från Latinamerikanska och karibiska stater (CELAC) i Bryssel för det tredje EU-CELAC-toppmötet. Det var åtta år sedan det senaste mötet ägde rum. Europeiska rådets ordförande, Charles Michel, och CELAC pro tempore president, premiärminister för Saint Vincent och Grenadinerna Ralph Gonsalves, ledde toppmötet tillsammans. Vid toppmötet åtog sig EU:s och CELAC:s ledare att förnya sitt mångåriga partnerskap, som bygger på gemensamma värderingar och intressen och starka ekonomiska, sociala och kulturella band.
Ledarna för de 33 latinamerikanska och karibiska länderna övertalade, enligt den Brysselbaserade nyhetsportalen Euractiv, EU att stoppa Ukrainas president Volodymyr Zelenskyjs inbjudan till toppmötet.
Dessutom insisterade dessa ledare på att ta bort alla punkter om stöd till Ukraina från utkastet till slutdeklarationen.
Bakom kravet från dessa ledare på att inbjudan till Volodymyr Zelenskyj skulle dras tillbaka och att alla former av stöd till Ukraina skulle strykas ska, enligt uppgift, Kuba, Nicaragua och Venezuela ha legat. Dessa länder stöder sedan tidigare Ryssland i aggressionskriget mot Ukraina, och Kuba har dessutom skickat soldater till Belarus för att utbildas och sättas in i kriget mot Ukraina.
Samtidigt upprätthåller EU ett avtal (PDCA) med den kubanska kommunistregimen och finansierar densamma genom olika organisationer som står regimen nära eller som på andra sätt kommer regimen till del. Det ter sig ganska anmärkningsvärt att EU samtidigt som man säger sig stå upp för Ukraina har avtal med och finansierar dess motståndare.
Jag har tidigare ställt frågor kring detta (2022/23:499 och 2022/23:598). I svaret till den senare frågan skriver statsrådet Johan Forssell att ”EU:s engagemangspolitik och avtalet mellan EU och Kuba om politisk dialog- och samarbete, PDCA, tillkom mot bakgrund av att EU:s tidigare politik som innehöll politiska sanktioner gentemot Kuba inte fått önskad effekt. EU:s bistånd är en del av EU:s engagemangspolitik. PDCA tillämpas provisoriskt sedan hösten 2017. Regeringen ser med oro på den fortsatt negativa utvecklingen i Kuba och den kubanska statens repressiva agerande. Det kan konstateras att PDCA-avtalet nu har tillämpats provisoriskt i drygt fem år och regeringens bedömning är att det finns skäl som talar för en översyn av EU:s engagemangspolitik och PDCA-avtalet, inklusive EU:s bistånd till Kuba.”
Trots detta vidtogs inga åtgärder under det svenska ordförandeskapet i EU för att initiera en sådan översyn. Det blev plötsligt tyst från den svenska regeringen.
Jag vill därför fråga statsrådet Johan Forssell:
Varför vidtog inte statsrådet några åtgärder för att under det svenska ordförandeskapet initiera en översyn av PDCA, och kommer statsrådet att nu vidta några åtgärder inom EU för att en sådan översyn ska ske?