av Martina Johansson (C)
till Statsrådet Camilla Waltersson Grönvall (M)
Sedan något år tillbaka pågår en större utredning för att klargöra om det förekommit oegentligheter i Sverige i samband med internationella adoptioner från mitten av 1900-talet och framåt.
Det finns misstankar om att så har skett, och det pågår större brottsutredningar i andra länder om vad som hände. Bland annat pågår en stor utredning i Chile sedan några år tillbaka. Men även i andra länder finns misstankar om att det inte gått rätt till.
Enligt SCB (https://www.scb.se/hitta-statistik/artiklar/2018/allt-fler-adopterar-styvbarn/) adopterades flest barn under 70-talet från Sydkorea, under 80-talet från Indien, under 90-talet från Colombia och under de första 20 åren av 2000-talet från Kina.
I den utredning som pågår just nu har man valt att peka ut Chile och Kina som länder som ska granskas, vilket är bra, men eftersom det kom över 3 000 barn under 70- respektive 80-talet från Indien respektive Sydkorea bör även dessa länder finnas med i granskningen.
Min fråga till statsrådet Camilla Waltersson Grönvall är därför:
Varför har regeringen valt att inte ta med dessa två länder varifrån många adopterades till Sverige under samma period som utredningen ska granska?