av Amanda Lind (MP)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Den 8 juni kom beskedet att Statens maritima och transporthistoriska museer (SMTM) drar sig ur Fritidsbåtsmuseet i Härnösand, vilket innebär att museet tvingas stänga. En stor besvikelse naturligtvis, inte minst för besökarna och för de lokala och regionala aktörerna.
Fritidsbåtsmuseet i Härnösand öppnade i juni 2017 med huvudmännen Sjöhistoriska museet (som är en del av SMTM), Härnösands kommun och Västernorrlands museum. Här kan man ta del av svensk kulturhistoria om båtliv, fritidsbåtens och båtmotorernas historia och om svensk båtbyggarkonst. Här visas många olika typer av fritidsbåtar upp, däribland världsomseglaren Lunkentuss. Som alltid när det gäller kulturarvet är engagemanget från civilsamhället stort och viktigt. Museiföreningen Sveriges Fritidsbåtar, även kallad Veteranbåtsföreningen, har bidragit med objekt till Fritidsbåtsmuseets samlingar och medverkar till museets arbete på olika sätt.
Ambitionen med Fritidsbåtsmuseet var bland annat att decentralisera verksamheten och flytta ut berättelserna om fritidsbåtens historia till fler platser i Sverige. Antalet statliga kulturverksamheter i norra Sverige är få, och detta var ett välkommet tillskott.
När SMTM nu meddelat att man drar sig ur samarbetet innebär det att museet kommer att stänga då kommunen och regionen inte själva mäktar med att bära och vidareutveckla satsningen. Kommunen och regionen har beklagat detta besked. Fritidsbåtsmuseet bedriver en uppskattad verksamhet som ännu inte hunnit etablera sig ordentligt. Museet öppnade något år före pandemin, och utvecklingsbehov har identifierats. Samtidigt har det funnits en vilja från kommun och region att hitta lösningar för att fortsatt kunna driva Fritidsbåtsmuseet.
När regeringen tog bort medlen till fri entré på statliga museer motiverades det bland annat med att satsningen inte kom hela landet till del. Om man menade allvar med det kan man fråga sig varför man inte omfördelad medlen till museisatsningar för ökad tillgänglighet till det nationella kulturarvet i hela landet, exempelvis som satsningen i Härnösand. I stället drog regeringen bort medlen helt och ställde de statliga museerna i en tuff ekonomisk situation med sparbehov som följd, samtidigt som tillgängligheten till kulturarvet nu de facto minskar.
Avvecklingskostnaden för Fritidsbåtsmuseet riskerar nu dessutom att falla på Härnösands kommun och Region Västernorrland vars kulturbudgetar redan är mycket hårt pressade av inflationen och otillräckliga tillskott avseende generella statsbidrag.
Med anledning av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Hur ämnar ministern att agera framåt för att stärka de statliga museernas närvaro i hela landet?