av Sanna Backeskog (S)
till Statsrådet Acko Ankarberg Johansson (KD)
Ojämlikheter i hälsa drivs till del av ojämlikheter i resurser. Sju områden där resursbristen är särskilt viktig för hälsoutvecklingen har identifierats: det tidiga livet, utbildning, arbete, inkomster, boende, levnadsvanor och inflytande. De skilda förutsättningarna och resurserna inom ovanstående områden innebär en ojämlik risk för ohälsa, ojämlik sårbarhet och mottaglighet för ohälsa samt ojämlika konsekvenser av givna hälsotillstånd.
Gävleborg är ett län där det finns stora skillnader i barns hälsa, och dessa skillnader sammanhänger med föräldrarnas inkomst och utbildning. Särskilt utsatta är barn till föräldrar som får ekonomiskt bistånd från kommunen. Dessa barn har en kraftigt ökad sjuklighet jämfört med andra barn, de löper mer än dubbelt så hög risk att dö under barndomen jämfört med andra barn, de har en 40 procents högre risk att bli inskrivna på sjukhus, och de har nästan tre gånger så stor risk att bli inskrivna på sjukhus på grund av psykisk ohälsa.
Att förbättra barns hälsa och utjämna hälsoskillnader är en investering i barnens välbefinnande och deras framtid. Det är också ett viktigt led i att skapa ett samhälle där alla barn har samma möjligheter. Om barns hälsa till stor del bestäms av uppväxtvillkor och familjebakgrund försvåras social rörlighet, och initiala orättvisor tenderar att bli bestående.
Att särskilt förebygga psykisk ohälsa i barndomen betyder mycket även för hälsa och framgång senare i livet. Ohälsa i barndomen, i synnerhet psykisk ohälsa, är förknippad med sämre skolresultat och sämre framtidsutsikter. Det gäller både för flickor och för pojkar. Dessutom är konsekvenserna allvarligare för barn från ekonomiskt utsatta familjer.
Forskning visar att psykiatriska tillstånd som till exempel bipolaritet och schizofreni inte har samband med socioekonomiska förhållanden. Inte heller NPF-diagnoser. Däremot drabbar psykisk ohälsa som ångest och oro särskilt ofta och hårt barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Det finns också studier som visar att skillnaden mellan rapporterade psykiska besvär och erhållen vård är större i socioekonomiskt utsatta områden.
Inte bara enskilda individer utan även samhället har mycket att vinna på att satsa på dels förebyggande åtgärder, dels vård och rehabilitering för barn som drabbas av psykisk ohälsa. Det finns särskild anledning att utforma samhällets insatser för barn som drabbas av psykisk ohälsa på ett sådant sätt att de får det stöd de behöver för att klara sin skolgång.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Acko Ankarberg Johansson:
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att säkerställa att alla barn med psykisk ohälsa, oavsett socioekonomisk bakgrund, får den hjälp och behandling de har rätt till?