av Birger Lahti (V)
till Statsrådet Erik Slottner (KD)
När telefoni och uppkoppling saknas i delar av landet kan det få förödande konsekvenser. I Överkalix finns det exempel på sjukdomsfall där snarare tur än ett säkert system har varit fallet när personer har behövt akut kontakt. I tidningarna har man till exempel kunnat läsa om fall där en person brutit foten under vintern och blivit liggande utmed vägen då mottagning saknats för att ringa efter hjälp. Andra exempel är när riktade antenner inte har fungerat eller bytts ut i tid och en oro finns över möjligheter att få kontakt. Det har även rapporterats om fall där ambulanser vid behandling av hjärtattacker inte kunnat skicka EKG-datan förrän man kört mil bort, där det har funnits täckning. Att man försöker få kontakt men inte kan leder till farliga situationer, speciellt då det under de senaste månaderna har funnits stora problem med trygghetslarmen.
När marknaden har fått styra etableringar av mobilstationer har storstadsborna fått flera mobiloperatörer att välja mellan medan hela byar saknar grundläggande mobiltäckning. Samtidigt händer det att den fasta kopparledningen tas bort innan väl fungerande mobiltäckning eller fiberinstallation genomförts. Detta kan i värsta fall leda till livshotande situationer då det inte går att ringa 112. Dålig uppkoppling är också ett stort hinder mot att bedriva verksamheter på landsbygden. Den så kallade bastäckningen, som i praktiken inte ens räcker till för att ringa och ta emot samtal och som är helt otillräcklig för att använda internetbaserade appar och tjänster, är en alldeles för låg ambitionsnivå.
Detta lämnar de boende och företag utan fasta kommunikationsmöjligheter, både när det gäller bredband och telefon. Mobil uppkoppling är inte tillräcklig för daglig användning i hela landet. Vi anser att det är orimligt att i en digital tidsålder lämna invånare utan fast uppkoppling och att kopparnätet inte bör få monteras ned förrän ett alternativ är installerat. Vänsterpartiet hade också önskat en utbyggnad där marknad inte är ett självändamål utan bredband ses som grundläggande infrastruktur och där samhället i vid bemärkelse tar ett större ansvar.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Erik Slottner:
Vilka åtgärder planerar statsrådet att vidta för att se till att bredband och telefoni fungerar jämlikt för alla Sveriges invånare?