av Daniel Vencu Velasquez Castro (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Sagostunder för barn har blivit föremål för debatt i Sverige efter att projektet Dragqueens story hour från 2017 fått stor uppmärksamhet i framför allt södra Sverige. Den populära sagostunden har fått utstå påhopp och hot från olika grupper samt ett politiskt motstånd från framför allt Sverigedemokraterna. Företrädare för Sverigedemokraterna har uttryckt att barn inte ska få utstå andras sexuella böjelser, ett språkbruk som snarare påminner om mullornas Iran än demokratins Sverige.
Personal vid Malmö stadsbibliotek har mötts av hat och hot efter en sagostund med dragshowartisterna Lady Bustys och Miss Shameless. Det är ett direkt hot mot den fria kulturen som formar tänkande och fria individer och i förlängningen ett hot mot vår demokrati.
Det är olyckligt att barn används som slagträ i ett kulturkrig som bedrivs från högerextremt håll. Det borde inte råda några tvivel i Sverige om att barn ska få vara barn och ska kunna veta att de får växa upp och vara precis som de är. Det är välkommet att bibliotek har ett normkritiskt tänkande i sin verksamhet så att fler barn kan känna samhällets stöd i deras rätt att få växa upp till att bli vilka de vill. Men bibliotekens och övriga kulturinstitutioners verksamhet är upp till respektive huvudman att råda över. Det är en viktig princip där politiken ska ha en armlängds avstånd från kulturen.
I Kalmar kommun har Sverigedemokraterna hotat med misstroendeförklaring mot kultur- och fritidsnämndens ordförande Maria Dahlberg med anledning av sagostunderna. Sverigedemokraterna vill detaljstyra bibliotekens verksamhet och på så sätt bryta principen om armlängdsavstånd mellan politiken och kulturen.
Konstnärlig frihet och armlängds avstånd är centrala begrepp i kulturpolitiken. De speglar ideal som handlar om att kulturen ska vara en fri samhällskraft och att politiker inte ska påverka vad kulturutövare tar upp i sitt arbete. Därför är det viktigt att principen om armlängds avstånd tydliggörs så att den även gäller kommuner och regioner. I många delar av världen, inklusive Europa, blir hbtq-plus personer förföljda, trakasserade, misstänkliggjorda och förtryckta. Nu riskerar Sverige att vandra samma väg som exempelvis Polen och Ungern om inte något görs.
Regeringens underlag vilar på Sverigedemokraternas stöd, och det är på sin plats att regeringen uttrycker sin ståndpunkt vad gäller kulturkriget mot hbtq-Sverige och det hot som Kultursverige nu utsätts för från regeringens underlagsparti Sverigedemokraterna.
Mot bakgrund av detta vill jag fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Vilka åtgärder avser ministern att tillämpa för att skydda hbtq-plus-personer som är konstnärer och kulturskapare?