av Rickard Nordin (C)
till Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD)
I en tid då drivmedelspriser har fluktuerat kraftigt på grund av omvärldsfaktorer som kronkurs och oljepris är det tydligt att det behövs mer inhemsk produktion av drivmedel från inhemska råvaror. Säkerhetsläget har också visat att traditionella leverantörer av råvaror inte är att lita på och att det är dumt att Europa förlitar sig på diktaturer som Ryssland, Saudiarabien och Qatar.
I slutet av mars mottog regeringen ett delbetänkande från bioekonomiutredningen (Förnybart i tanken – Ett styrmedelsförslag för en stärkt bioekonomi (SOU 2023:15)). I betänkandet visar utredaren på hur det med relativt små medel skulle gå att få fram en mycket stor svensk drivmedelsproduktion från förnybara råvaror, vilket skulle sänka priset på drivmedel, stärka säkerhetsläget och minska utsläppen.
En produktion om 20 terawattimmar som utredningen föreslår skulle, tillsammans med dagens produktion, motsvara halva det svenska behovet av drivmedel 2030, förutsatt att regeringen återinför de styrmedel som tidigare funnits för att elektrifiera transportsektorn. Det är alltså avsevärda volymer vi talar om till ett pris som utgör ungefär hälften av det som regeringen lade på att sänka skatten på fossila drivmedel med, vilket resulterade i en sänkning vid pumpen på 14 respektive 41 öre per liter.
En stor inhemsk produktionsökning väntas också sänka priset, antagligen mer, samtidigt som det skapas uppemot 20 000 arbetstillfällen enligt Energimyndighetens bedömningar. Det är således av största vikt att förslagen skyndsamt behandlas, remitteras och genomförs.
Min fråga till landsbygdsminister Peter Kullgren är:
När och på vilka sätt avser ministern och regeringen att gå vidare med förslagen i delbetänkandet?