av Kalle Olsson (S)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Vägarna i Jämtlands län lämnar mycket att önska, så pass mycket att i Transportföretagens senaste genomgång av skicket på det svenska vägnätet får vägarna i Jämtland epitetet sämst i Sverige. Det är tyvärr så det brukar se ut. I Motormännens återkommande granskningar av vägstandarden hamnar länet i botten.
För ett län som Jämtland blir den undermåliga vägstandarden extra kännbar. Länet har stor andel av befolkningen boende i glesbygdsområden. Ett vitt förgrenat och fungerande vägnät i länets alla delar är därför nödvändigt.
Förutom en befolkning utspridd över ett stort område (12 procent av landets yta) bidrar turism och tunga transporter från skogsnäringen till stort slitage på vägnätet.
Årligen avverkas cirka 7 miljoner ton timmer i Jämtlands län, varav cirka 75 procent vidareförädlas utanför länet.
Problemet är dubbelbottnat. Dels handlar det om de faktiska anslagsnivåerna till vägarna i Jämtlands län. Med nuvarande anslagsnivåer kommer dagens låga standard på det finmaskiga vägnätet att försämras, och hastigheterna kan behöva sänkas längs de större vägstråken. Dels handlar det om beräkningsgrunderna, som är själva förklaringen till de låga anslagsnivåerna. Det är för övrigt svårt att utröna hur olika parametrar påverkar den regionala medelstilldelningen.
Trots att Jämtland till ytan är Sveriges tredje största län – med ett statligt länsvägnät om 540 mil, varav 200 mil grusvägar – får länet ungefär lika mycket vägpengar som Blekinge. Således tas inte hänsyn till vägnätets omfattning eller det slitage på vägarna som kommer från tillfälliga besökare och den tunga trafiken.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson:
Är statsrådet beredd att se över beräkningsgrunderna för de regionala länsanslagen så att de avspeglar omfattningen av vägnätet och medborgarnas och industrins behov av fungerande vägar?