av Mikael Eskilandersson (SD)
till Statsrådet Andreas Carlson (KD)
Att boendet och vistelsen i olika orter och stadsdelar är bra, trygg och trivsam är centralt viktigt. Det är uppenbart att mer behöver göras. Större vetskap behövs om vilka satsningar som fungerat och om satsade kronor givit önskat resultat. Detta för att kunna avgöra vilka satsningar framåt i tiden som kan vara goda val. Kommunerna har ansvar, men trygga bostadsområden är en nationellt angelägen fråga.
Debatten är och har varit omfattande kring problemen i särskilt utsatta områden, utsatta områden och riskområden och vad man kan göra åt problemen. De flesta är eniga om att vi ska ha en bra miljö och boende utan brottslighet och förstörelse, i hela Sverige. Många insatser görs därför i flera kommuner och stadsdelar. En del av dessa ger goda resultat, andra saknar uppföljning och en del satsningar tycks inte förändra en negativ miljö. Tidöavtalet innebär att det ska bli obligatoriskt att samhället och fastighetsägare ser till att trygga boendemiljön genom samverkansmodeller, vilket är positivt.
Men mer behöver göras än platssamverkan. Samtidigt är det ett stort problem att många satsningar genomförs utan att dokumenteras eller följas upp. Då saknas kunskap om vad som fungerar, är effektivt och ger önskade resultat. Den ekonomiska kontrollen uteblir, pengar flyter iväg och den demokratiska insynen går förlorad. Ett exempel är det särskilt utsatta bostadsområdet Vivalla. En rapport från riksdagens utredningstjänst, 2023:192, visar att det inte har fungerat att få fram efterfrågade dokumenterade uppgifter om mer än ett antal av alla de satsningar som genomförts, inte heller uppföljning eller ekonomisk redovisning.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Andreas Carlson:
Hur ser statsrådet på bristerna i dokumentation, uppföljning och ekonomistyrning av satsningar i utsatta områden och har statsrådet för avsikt att vidta några åtgärder i anledning av resultatet i rapporten?