av Lars Mejern Larsson (S)
till Kulturminister Parisa Liljestrand (M)
Den svenska filmindustrin börjar bli en riktigt viktig näring på många håll i landet. Det är en helt ny industri som växer fram och som skapar jobb åt många människor. Den exponering som film- och tv-inspelningar medför ger en långsiktig effekt för besöksnäringen och är en bra marknadsföring av både län och land. Film- och tv-industrin är viktig för framtiden och är en kulturform med massor av möjligheter och en enorm tillväxtpotential och behöver bli en del av näringspolitiken i Sverige.
Med rätt utformning kan ett produktionsincitament innebära att svenska filmproduktioner stannar kvar i stället för att förlägga hela eller delar av sin inspelning till länder som har produktionsincitament. När nu produktionsincitament införts är det viktigt att utformningen landar rätt. Mer behöver dock göras för att svensk filmindustri ska leva upp till sin potential.
För sex år sedan avslutades filmavtalsmodellen, och staten tog kontroll över filmpolitiken. Sedan dess har antalet biobesök fortsatt att minska. Att momsen på biobiljetter ökade till 25 procent har definitivt inte underlättat för biografbranschen utan har tvärtom ökat trösklarna för biogåendet. Och detta samtidigt som strömningstjänsterna skapat ytterligare konkurrens mot svensk film och biograferna.
Vid filmfestivalen i Göteborg i januari i år presenterade Socialdemokraterna idén om en filmpolitisk utredning. Frågor vi vill se belysta i en utredning kan vara hur vi får tillbaka biopubliken och hur vi främjar det svenska språket och Sveriges filmpolitik i den internationella konkurrensen. Kulturministern har i sina kommentarer låtit relativt positivt inställd till idén.
Jag vill med anledning av ovanstående fråga kulturminister Parisa Liljestrand:
Kommer kulturministern att verka för att en filmpolitisk utredning ska tillsättas i år?