av Samuel Gonzalez Westling (V)
till Finansminister Elisabeth Svantesson (M)
I Aktuellt den 21 februari hävdade finansminister Elisabeth Svantesson att ”fem månader kanske [är] rekord i att ta fram ny skattelagstiftning”. Med detta syftade hon på den proposition (prop. 2022/2023:58) som regeringen lagt på riksdagens bord den 9 februari och som handlade om tillfällig skatt på vissa elproducenters överintäkter. Propositionen föranleddes av en promemoria (Fi2022/03328) som publicerades den 12 december 2022, där remissvaren skulle ha inkommit till Finansdepartementet senast den 8 januari 2023. Denna promemoria föranleddes i sin tur av en EU-förordning (EU 2022/1854) som antogs den 6 oktober 2022. Tidsaspekten här är alltså fem månader från den 6 oktober.
Den 7 oktober 2022 publicerades en promemoria (Fi2022/02773) som berörde en tillfällig skatt på extraordinära vinster för vissa företag under 2023. Remissvaren för denna promemoria skulle ha inkommit till Finansdepartementet senast den 21 oktober. Den 17 november lade regeringen en proposition (prop. 2022/2023:20) som antogs av riksdagen senare under hösten.
Väl värt att notera är att båda propositionerna har sitt ursprung i samma EU-förordning (EU 2022/1854). I båda fallen rör det sig om ändring av skattelagstiftningen. Båda propositionerna är framställda av finansministern. Båda propositionerna berör övervinster. Faktum är att det är så snarlikt innehåll i propositionerna att det vid en första anblick är lätt att missta dem för varandra. Skillnaden är vem förslagen riktar sig emot, tidsaspekten och inte minst hur mycket pengar de kan inbringa. I ljuset av att en EU-förordning är att betrakta som gällande svensk lag från det att den antagits är det rimligt att utgå ifrån just EU-förordningens antagande när man beräknar hur lång tid det tagit att bereda lagstiftningen. I det aktuella fallet är det alltså den 6 oktober. Möjligtvis kan sju dagar lämnas tillgodo för prop. 2022/2023:20, då det i det i promemorian Fi2022/02773 framgår att rådet enades redan den 30 september om den del som berörs i nämnda proposition.
Sammantaget kan alltså konstateras att det tog mindre än två månader från det att processen påbörjades på Regeringskansliet till dess att en färdig proposition avlämnades till riksdagen för en ny skattelagstiftning. Det är en betydligt kortare tid än de fem månader som finansministern i februari hävdade var ett ”rekord”. Faktum är att det, även inräknat processen i riksdagen, gick fortare än fem månader att få lagstiftningen på plats. Noterbart är, om man räknar från det att regeringens promemorior publicerats, att tidsramen till fattat beslut är mer eller mindre densamma i båda fallen. Detta gör att frågan också måste ställas varför det skiljer så mycket i tid mellan de olika processerna, utifrån det faktum att de grundar sig i samma EU-förordning.
Finansministern och regeringen har deklarerat att prop. 2022/2023:58 inte hade kunnat beredas fortare.
Därför vill jag ställa följande fråga till finansminister Elisabeth Svantesson:
Hur förklarar ministern de här omständigheterna?