av Tobias Andersson (SD)
till Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD)
I över ett decennium har en aktiv regelförenklingspolitik lyst med sin frånvaro i regeringarnas arbete. Berörda intressenter menar ofta att den senaste regering som bedrev ett faktiskt regelförenklingsarbete som gjorde skillnad var den första Reinfeldtregeringen. Sedan dess har mycket sagts men lite gjorts, vilket också syns i de uppskattningar av näringslivets kostnader för regelkrångel och byråkrati som presenterats: −200 miljarder årligen, enligt Svenskt Näringsliv.
Det märkliga är att det under denna tid egentligen inte funnits någon uppenbar politisk konflikt i frågan. Inget parti säger rakt ut att det är för onödig administration, byråkrati och regelkrångel men trots det sker överimplementering av EU-direktiv, konsekvensutredningar av ny lagstiftning brister och uppföljning av nya reglers utfall uteblir.
Två starkt bidragande orsaker är sannolikt att miljölagstiftningen premieras in absurdum framför näringslivets tillväxt. Samt att motståndet från departement, myndigheter och andra organ varit så starkt att även välvilliga statsråd inte klarat av att forcera fram regelförenklingar.
Med det sagt finns det goda förutsättningar för förändring under denna mandatperiod. I regeringsunderlagets gemensamma budget gick det att utläsa följande: ”Regelbördan och administrationen behöver minska för att företag och entreprenörer ska kunna fokusera på sin kärnverksamhet i så stor utsträckning som möjligt, vilket är det som i längden skapar tillväxt och jobb. Därför föreslås att ett implementeringsråd inrättas med målet att minska regelbördan för företag.”
Ett implementeringsråd kan ha olika utformningar, allt från att endast (som namnet vittnar om) granska implementeringen av EU-direktiv med syftet att undvika överimplementering till att verka som ett nav för all regelförenkling. I det sistnämnda fallet skulle myndigheter och departement kunna behöva svara inför implementeringsrådet, och funktioner för kontinuerligt regelförenklingsarbete inrättas. Exakt hur regeringen tänkt framgår inte av budgeten, men från SD:s sida bör Danmarks version ses som ett gott exempel.
Med anledning av detta vill jag fråga energi- och näringsminister Ebba Busch:
Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att få ett implementeringsråd på plats, och vilka funktioner ses som centrala för detta råd?